BA m.fl. ./. riksåklagaren ang. grovt bokfö- ringsbrott m.m.
(Svea hovrätt, avd. 5, dom 2011-12-15, mål B 2961-11)
Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska komma in med svarsskri- velse. Jag vill anföra följande.
Jag har inhämtat yttrande från Utvecklingscentrum Stockholm. Yttrandet bifo- gas.
Inställning
Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i målet.
Bakgrund
Yttrandet från Utvecklingscentrum Stockholm
Utvecklingscentrum Stockholm har i sitt yttrande redogjort för omständighet- erna i målet och för BAs överklagande. Jag får i dessa delar hänvisa till yttran- det.
Grunder och frågan om prövningstillstånd
Yttrandet från Utvecklingscentrum Stockholm
Även när det gäller grunderna för min inställning i målet och frågan om pröv- ningstillstånd kan jag till stor del ansluta mig till vad utvecklingscentrum an- fört. Jag vill dock tillägga följande.
Högsta domstolen Box 2066
103 12 STOCKHOLM
Postadress Gatuadress Telefon E-post
Box 5553
114 85 STOCKHOLM
Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 010 – 562 50 00
Telefax
010 – 562 52 99
registrator@aklagare.se Webbadress
www.aklagare.se
PTs överklagande
PT yrkar att åtalet mot honom avseende grovt bokföringsbrott och grovt skat- tebrott ska ogillas. Enligt PT skulle en prövning av hans överklagande vara av vikt för ledning av rättstillämpningen.
En ändring av hovrättens dom utifrån PTs överklagande skulle förutsätta att Högsta domstolen värderade bevisningen i målet på ett annat sätt än hovrätten.
Bevisfrågor är generellt sett inte lämpade för en prövning av Högsta domsto- len. Det finns enligt min uppfattning inte heller något moment i hovrättens nu aktuella bevisvärdering som gör att en prövning av Högsta domstolen skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen.
RTs överklagande
RT har yrkat att Högsta domstolen ska ogilla åtalet mot honom i dess helhet.
Enligt RT täcker hans uppsåt inte rekvisiten för brotten grovt bokföringsbrott eller grovt skattebrott. När det gäller frågan om prövningstillstånd hävdar RT att utgången i hovrätten beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Även vad gäller RTs överklagande skulle en ändring av hovrättens dom förut- sätta att Högsta domstolen värderade bevisningen i målet på ett annat sätt än hovrätten. Inte heller här finns det enligt min mening något i det sätt på vilket hovrätten värderat bevisningen som gör att en prövning av Högsta domstolen skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Än mindre kan hovrättens bevisprövning anses utgöra skäl för extraordinär dispens.
BAs överklagande
Bevisfrågor
BA har yrkat att åtalen för grovt bokföringsbrott i åtalspunkterna 13 och 17 ska ogillas. Enligt BA har det i båda dessa fall funnits bokföring vilken han över- lämnat till de personer som förvärvat respektive bolag. BA har vidare yrkat att åtalet i åtalspunkt 18 för grovt skattebrott ska ogillas såvitt avser tiden maj 2008 – september 2008. Enligt BA har han inte varit företrädare för det aktu- ella bolaget under denna tidsperiod.
BAs överklagande riktas i nu aktuella delar mot hovrättens bevisvärdering.
Bevisfrågor lämpar sig normalt inte för en prövning av Högsta domstolen. Det finns enligt min uppfattning inte något moment i hovrättens nu aktuella bevis- värdering som gör att en prövning av Högsta domstolen skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen.
Det undandragna beloppet Bevisfrågor
BA hävdar att de belopp som ligger till grund för den påföljd som hovrätten bestämt är för höga såvitt avser åtalspunkterna 11 och 12 (bolaget Bigazon Byggconsult AB) samt åtalspunkterna 17 och 18 (bolaget Bygg & Fastighets- service i Nyfors AB). På grund härav yrkar BA att påföljden ska lindras.
Som framhålls i yttrandet från Utvecklingscentrum Stockholm är de frågor BA vill att Högsta domstolen ska pröva även i detta fall i allt väsentligt bevisfrågor.
Kort om bevisprövning
Enligt 35 kap. 1 § rättegångsbalken ska rätten efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat. Bevisprövningen är såle- des fri. En konsekvens av den fria bevisprövningen är att domstolen har att ta hänsyn till varje omständighet som kan vara ägnad att påverka bedömningen av sakfrågorna. En annan konsekvens av den fria bevisprövningen är att domsto- len har att fritt värdera bevisningens styrka.
I brottmål har åklagaren bevisbördan för de omständigheter som måste före- ligga för att den tilltalade ska kunna dömas för brottet. Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet (se t.ex. NJA 1980 s. 725).
I NJA 1980 s. 359, som avsåg åtal för skattebrott, framställde den tilltalade en kvittningsinvändning. Högsta domstolen konstaterade att den allmänna regeln att bevisbördan för påstående om brottslig gärning åvilar åklagaren får anses tillämplig också när fråga är om invändning om kvittning med en ej tidigare åberopad utgift. För att en sådan invändning ska kunna godtas enbart på grund av att den inte blivit vederlagd måste emellertid enligt Högsta domstolen krä- vas att den blivit så konkretiserad att den inte på grund av sin vaghet praktiskt sett undandrar sig kontroll.
Bigazon Byggconsult AB
När det gäller Bigazon Byggconsult AB (Bigazon) har BA dömts för skatte- brott bestående i att han i fråga om arbetsgivaravgifter underlåtit att lämna eller lämnat felaktiga uppgifter i bolagets skattedeklarationer. BA har varit såväl formell som faktisk företrädare för Bigazon. I domstolarna har BA uppgett att han drivit bolaget ensam. Han skötte bolagets fakturering, hämtade pengar och betalade ut löner i kuvert. Enligt BA hade bolaget kostnader för bl.a. verktyg och bilresor.
Hovrätten har när det gäller åtalet i den del som avser Bigazon funnit att utred- ningen var densamma som vid tingsrätten och att den inte föranledde hovrätten att göra någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort i fråga om skuld eller rubricering.
Domstolarna har beräknat arbetsgivaravgifterna med utgångspunkt i de medel som flutit in till bolaget. När det gäller kostnader framgår av tingsrättens domskäl att BA inte lämnat några mer detaljerade uppgifter. Vad gäller frågan om en beräkning utifrån bruttovinstprocent gjorde tingsrätten samma bedöm- ning som beträffande ett annat bolag (Spiroventiso) under en annan åtalspunkt.
Under den åtalspunkten uttalades att de nyckeltal som Skatteverket använder baseras på resultat av företag som har både bokföring och även kostnader som saknas för Spiroventiso såsom kostnader för lokaler, inventarier, administration m.m. Tingsrätten fann därför att ett sådant beräkningssätt inte gav en rättvi- sande bild. När det gäller Bigazon ansåg tingsrätten det emellertid motiverat att bestämma kostnadsavdraget något högre än vad Skatteverket gjort (en höjning från fem till tio procent).
Av de uppgifter som skatterevisorn SN lämnat i tingsrätten och det yttrande hon upprättat, vilket åberopats som skriftlig bevisning i målet (tingsrättens ab 88, s. 509 ff.), framgår att de enda transaktioner som gjordes på Bigazons bankkonto var inbetalningar från kunder och kontantuttag av BA uppgående till motsvarande belopp. Eventuella kostnader för bolaget måste således ha betalats av de kontanta medel som BA tagit ut från kontot.
Av det sagda framgår att det beträffande Bigazon inte finns några utbetalningar från bolagets bankkonto att följa upp. BA har själv stått för alla uttag och pengarna har tagits ut kontant. Trots detta har BA inte i tingsrätten kunnat lämna några närmare uppgifter om de kostnader för bl.a. verktyg och bilresor som han påstått att bolaget haft.
I likhet med tingsrätten och hovrätten anser jag att en beräkning av bolagets kostnader med utgångspunkt i nyckeltal för olika branscher inte skulle ge en rättvisande bild. Med hänsyn till vad som är utrett om bolaget och dess verk- samhet får detta enligt min mening anses som uppenbart. Jag får i detta avse- ende hänvisa till vad som uttalas på s. 7 i utvecklingscentrums yttrande.
Enligt min uppfattning får det anses ställt utom rimligt tvivel att underlaget för beräkningen av Bigazons arbetsgivaravgifter i vart fall ska anses ha uppgått till de belopp som hovrätten lagt till grund för sin bedömning. Ett kostnadsavdrag på tio procent kan således enligt min mening under inga förhållanden anses som för lågt.
Hovrätten har prövat och värderat bevisningen i målet i linje med vad Högsta domstolen uttalat i rättsfallet NJA 1980 s. 359. Vidare har ett kostnadsavdrag på tio procent gjorts trots att BA inte har lämnat några konkreta uppgifter om kostnader. Avdraget kan sägas motsvara kostnader som domstolarna ansett att Bigazon inte kunnat undvika i sin verksamhet. Jag har mycket svårt att se att Högsta domstolen, om detta mål skulle prövas när det gäller åtalet avseende Bigazon, skulle kunna göra några generella uttalanden som ytterligare klarlade
rättsläget. Det finns därför enligt min mening inte skäl att meddela prövnings- tillstånd i denna del.
Bygg & Fastighetsservice i Nyfors AB – arbetsgivaravgifter
När det gäller Bygg & Fastighetsservice i Nyfors AB (Nyfors) har BA dömts för skattebrott bestående i att han underlåtit att redovisa såväl arbetsgivaravgif- ter som mervärdesskatt. I målet är ostridigt att BA har varit formell företrädare för Nyfors under tiden oktober 2008 – maj 2009. Vidare fann hovrätten utrett att BA varit faktisk företrädare för bolaget under tiden maj 2008 – juli 2009.
Den medtilltalade TL hävdade i tingsrätten att Nyfors inte var skyldigt att be- tala arbetsgivaravgifter eftersom underentreprenörer anlitats vilka utfört de aktuella arbetena. Även BA påstod att underentreprenörer använts. Tingsrätten fann emellertid dessa påståenden motbevisade. BA hävdar att det funnits bok- föring som TL överlämnat till honom när han förvärvade Nyfors, att han skött bokföringen under den tid han innehade bolaget och att han överlämnade bok- föringen till den person som han överlät bolaget till. Tingsrätten fann emeller- tid utrett att det över huvud taget inte hade upprättats någon bokföring i bola- get.
Vid beräkningen av arbetsgivaravgifterna har domstolarna utgått från de be- lopp som Nyfors fakturerat. Från det som fakturerats har dragits av dels de be- lopp som enligt fakturorna avsett material (340 820 kronor år 2008 och 324 067 kronor år 2009), dels bolagets kostnader för försäljning av fakturor.
Vidare ansåg domstolarna att kostnadsavdraget borde höjas något i förhållande till Skatteverket beräkning (en höjning från 10 000 kronor till 20 000 kronor per månad).
TL presenterade i tingsrätten en lista på kostnader för Nyfors rörelse som enligt hans förmenande borde avräknas från underlaget för beräkningen av arbetsgi- varavgifter. Tingsrätten konstaterar att TL inte kunnat knyta de nämnda kost- naderna till någon specifik verksamhet i Nyfors. Han uppgav t.ex. att flygresor skett i arbetet utan att kunna påminna sig vilket arbete det var fråga om eller vart resan gick. Vidare har han lämnat vaga och oklara uppgifter om att Nyfors skulle ha haft lokalkostnader. Han påstod också att Nyfors förvärvat en bil men att annan registrerats som ägare. Det var enligt TL BA som skötte detta. Här kan inskjutas att BA uppgett att han inte minns om han köpt någon bil till Ny- fors. Med hänsyn till de oklara och vaga uppgifter som TL lämnat fann tings- rätten att de påstådda kostnaderna inte kunde godtas som kostnader i rörelsen.
Av tingsrättens domskäl framgår att BA sakframställningsvis hävdat att utöver avdrag för fakturerat material och kostnad för försäljning av fakturor borde avdrag göras för kostnader som kan uppskattas utifrån bruttovinstprocent för snickeriarbeten till 44 procent av fakturerat belopp. Tingsrätten fann, vid samma bedömning som gjordes beträffande bolagen Spiroventiso och Bigazon,
att en beräkning utifrån bruttovinstprocent inte gav en säker ledning för beräk- ningen av kostnadsavdrag.
Tingsrätten har funnit att TL och BA varit faktiska företrädare för Nyfors under den tid som åtalet avser. De har således (TL under tiden januari 2008 – den 7 oktober 2008 och BA under tiden maj 2008 – juli 2009) haft ett bestämmande inflytande över bolagets medelsförvaltning och drift. De har för övrigt erkänt att de varit faktiska företrädare för Nyfors; BA hävdar dock att han inte haft något bestämmande inflytande förrän efter det att han förvärvat bolaget den 7 oktober 2008.
I förundersökningsprotokollet återfinns kontoutdrag avseende de bankkonton som Nyfors använt. Vidare har Skatteverket upprättat sammanställningar över de insättningar respektive uttag som gjorts från de olika kontona. Även dessa sammanställningar ingår i förundersökningsmaterialet. Utredningen är enligt min uppfattning fullt tillräcklig i detta avseende. Det kan självfallet inte krävas att åklagaren i samtliga mål om skattebrott, i syfte att klarlägga kostnadssidan, ska företa en omfattande och resurskrävande utredning av samtliga utbetal- ningar som gjorts från ett skattesubjekts konto. Vilka utredningsåtgärder som kan krävas varierar beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Om det, som i det nu aktuella fallet, finns faktiska företrädare för bolaget som således haft ett bestämmande inflytande över bolagets medelsförvaltning och drift måste utgångspunkten vara att det inte är påkallat med någon utredning av nu aktuellt slag.
Som framgått i det föregående har de uppgifter som TL lämnat om utbetalning- ar som gjorts från Nyfors´ konton varit vaga och oklara och inte kunnat knytas till någon specifik verksamhet i Nyfors. De uppgifter BA lämnat om sin tid som ansvarig för bolagets drift och medelsförvaltning är över huvud taget mycket knapphändiga. Han minns t.ex. inte namnet på någon av de han haft anställda. När det gäller bolagets kostnadssida lämnar han inga preciserade uppgifter. I överklagandet till Högsta domstolen nämner han endast att Nyfors haft kostnader för material, verktyg och maskiner. I sammanhanget bör nämnas att i bolagets kundfakturor avser totalt cirka 665 000 kronor material. Detta belopp har avräknats från avgiftsunderlaget. BA uppger vidare, utan närmare precisering, att Nyfors haft kostnader för resor, transporter och traktamenten.
Slutligen hävdas att bolaget betalat mycket kontant. Hur det ligger till med den saken skulle knappast kunna klarläggas genom en utredning av uttagen från Nyfors bankkonton. Med hänsyn till BAs mycket knapphändiga uppgifter om bolaget kan det för övrigt ifrågasättas om det genom en vidare utredning av utbetalningarna skulle vara möjligt att knyta dessa till något specifikt arbete eller någon annan specifik verksamhet i Nyfors.
BA uppger att han begärt att åklagaren ska ta in underlag också för bedömande av bolagets kostnader men att dessa framställningar har klingat ohörda. Enligt
BA innebär detta en bristande jämvikt i processen som inte kan anses förenlig med Europakonventionens krav på ”equality of arms”. BA ifrågasätter också om detta kan vara förenligt med Europakonventionens krav på att den tilltalade ska ha rätt att åberopa egen bevisning.
Jag vet inte vilka framställningar BA avser. Så mycket torde dock stå klart att han inte utnyttjat de möjligheter som finns enligt 23 kap. 18 och 19 §§ rätte- gångsbalken att hos åklagaren begära komplettering av förundersökningen och, om begäran inte bifalls, anmäla saken till rätten. Inte heller synes BA under rättegången hos tingsrätten eller hovrätten ha framställt något yrkande om att utredningen ska kompletteras i nu aktuellt avseende.
Som framgått i det föregående anser jag att det inte har funnits skäl för åklagar- sidan att ytterligare utreda bolagets kostnader. Till detta bör läggas att Europa- konventionen inte tillerkänner en tilltalad en rätt att åberopa bevisning utan begränsning. Nationell lag får uppställa villkor för ett sådant åberopande, allt under förutsättning att villkoren är desamma för parterna i processen. Det anses också legitimt att en domstol prövar om viss bevisning skulle vara ägnad att bidra till utredningen i målet och att den vägrar att tillåta bevisningen om så inte skulle vara fallet. Det är främst en fråga för de inhemska domstolarna att avgöra vilken bevisning som ska tillåtas, och det är endast i undantagsfall som Europadomstolen har anledning att med tillämpning av konventionen rikta in- vändningar mot det sätt på vilket de fullgjort denna uppgift (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis – En kommentar till Europakonvent- ionen om de mänskliga rättigheterna, 3:e uppl., 2007, s. 290 f.).
När det gäller rätten att åberopa vittnen och annan bevisning vill jag vidare lyfta fram följande uttalande av Danelius (a.a., s. 236)
Det väsentliga är alltså att försvaret haft möjlighet att förhöra ett vittne eller en annan person vars utsaga utgör bevisning i målet. Om försvaret inte utnyttjat de möjligheter som bjudits får däremot den tilltalade stå sitt kast. I Pullar mot För- enade Konungariket uppkom en fråga om en juryledamots opartiskhet, och ett skriftligt intyg om förhållanden av betydelse för bedömningen av denna fråga hade ingivits till domstolen. Den tilltalades försvarare hade inte beretts tillfälle att förhöra den person som utfärdat intyget, men Europadomstolen fann att för- svararna hade kunnat vidta en rad åtgärder med anledning av yttrandet. De hade kunnat framställa invändningar mot att domstolen tog del av intyget eller mot yttrandets riktighet, och de hade också kunnat begära förhör med den som utfär- dat intyget eller med andra personer. Emellertid hade de inte vidtagit någon av dessa åtgärder, och det förelåg under dessa förhållanden inte något brott mot ar- tikel 6:1 eller artikel 6:3 d).
Med hänsyn till vad Danelius sålunda uttalat kan det i det nu aktuella fallet under inga förhållanden vara fråga om något åsidosättande av vad Europakon- ventionen stadgar om ”equality of arms” eller en tilltalads rätt att åberopa be- visning. Detta eftersom BA inte utnyttjat de möjligheter som finns enligt de
svenska processreglerna att begära att domstolen ska tillse att utredningen kompletteras.
Även när det gäller Nyfors anser jag i likhet med tingsrätten och hovrätten att en beräkning av bolagets kostnader med utgångspunkt i nyckeltal för olika branscher inte skulle ge en rättvisande bild. Med hänsyn till vad som är utrett om bolaget och dess verksamhet får detta enligt min mening anses som uppen- bart. Jag får i detta avseende hänvisa till vad som uttalas på s. 7 i utvecklings- centrums yttrande.
Enligt min uppfattning får det anses ställt utom rimligt tvivel att underlaget för beräkningen av Nyfors´ arbetsgivaravgifter i vart fall uppgått till de belopp som hovrätten lagt till grund för sin bedömning. Det kan konstateras att från det som Nyfors har fakturerat har dragits av de belopp som enligt fakturorna avsett material, totalt cirka 665 000 kronor. Utöver detta har hovrätten räknat av ett avdrag för kostnader uppgående till 20 000 kronor per månad. Enligt min mening kan de kostnader som hovrätten sålunda dragit av inte anses vara för låga.
I BAs överklagande åberopas som skäl för prövningstillstånd att Svea hovrätt i ett annat mål godtagit försvarets linje att kostnaderna i en verksamhet skulle beräknas med hjälp av den bruttovinstmodell som Skatteverket använder. Även det målet gällde skatte- och bokföringsbrott i en kedja av bolag inom bygg- branschen. Eftersom hovrätten tillämpat olika beräkningsmetoder i två lik- nande mål anser BA att det finns ett tydligt behov av vägledning från Högsta domstolen angående vilken beräkningsmetod som ska användas.
Som tidigare nämnts är frågan om vilka kostnader som ska avräknas från un- derlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter i allt väsentligt en bevisfråga.
Bedömningen av bevisfrågor görs utifrån omständigheterna i det enskilda fal- let. Dessa omständigheter kan självfallet vara av mycket varierande slag. Det är därför sällan meningsfullt att jämföra hur domstolar prövat och värderat bevis- ningen i olika mål. När det gäller den hovrättsdom som BA hänvisat till så kan nämnas att det i det målet var utrett att i vart fall det första av de bolag som åtalet avsåg hade anlitat underentreprenörer och att Skatteverket vid beräkning av bolagets mervärdesskatt hade uppskattat att bolaget hade haft en bruttovinst på 52 procent. I det nu aktuella målet har hovrätten däremot funnit att de tillta- lades påståenden om att de anlitat underentreprenörer motbevisats genom ut- redningen i målet.
Hovrätten har när det gäller Nyfors prövat och värderat bevisningen i målet i linje med vad Högsta domstolen uttalat i bl.a. rättsfallet NJA 1980 s. 359. Vi- dare har ett kostnadsavdrag på 20 000 kronor per månad gjorts trots att varken TL eller BA har lämnat några konkreta uppgifter om kostnader. Avdraget kan sägas motsvara kostnader som domstolarna ansett att Nyfors inte kunnat und-
vika i sin verksamhet. Jag har mycket svårt att se att Högsta domstolen, om detta mål skulle prövas när det gäller åtalet avseende Nyfors, skulle kunna göra några generella uttalanden som ytterligare klarlade rättsläget. Det finns därför enligt min mening inte skäl att meddela prövningstillstånd i denna del.
Bygg & Fastighetsservice i Nyfors AB – mervärdesskatt
Vid beräkningen av mervärdesskatten har domstolarna utgått från de belopp som Nyfors fakturerat. Merparten av bolagets fakturering har skett enligt me- toden för omvänd skattskyldighet. Mervärdesskatten har beräknats på det mindre antal fakturor i vilka Nyfors debiterat kunderna mervärdesskatt (totalt 1 553 372 kronor för år 2008 och 610 155 kronor för år 2009). Från dessa be- lopp har inga avdrag gjorts. Varken tingsrätten eller hovrätten har motiverat detta närmare. Tingsrätten uttalar att det i denna del inte finns anledning att göra någon annorlunda beräkning än den Skatteverket gjort, medan hovrätten vad gäller beräkningen av undandragna skatter ansluter sig till tingsrättens be- dömning. Av Skatteverkets omprövningsbeslut avseende Nyfors framgår att eventuellt avdrag för ingående mervärdesskatt inte medges eftersom allt faktu- raunderlag saknas i målet (tingsrättens ab 90, s. 909).
I NJA 1988 s. 292 uttalade Högsta domstolen följande.
Jan W har inte kunnat belägga sina påståenden om att han haft ytterligare av- dragsgilla kostnader. Skattemyndigheterna och, under förundersökningen i brottmålet, polisen har trots detta försökt kontrollera hans uppgifter men utan att något framkommit som bekräftat dessa. I KammarR:ns domar har Jan W tillgo- doräknats avdrag endast för sådana utgifter som kunnat styrkas. Fråga är då om Jan W i brottmålet skall, såsom HovR:n ansett, få tillgodoräkna sig ytterligare kostnader.
Den grundläggande principen om åklagarens bevisbörda har i mål om skattebe- drägeri ansetts inte omfatta kvittningsinvändningar som varit så vaga och föga konkretiserade att de varit undandragna möjligheten till kontroll (se NJA 1980 s 359 I). Invändningar av sådant slag kan därför lämnas utan avseende vid dom- stols bedömning av den påstådda brottsligheten. Systemet med mervärdeskatt är emellertid, på ett annat sätt än vad som är fallet vid t ex inkomstskatt för en en- skild person, präglat av automatik. Sålunda får den skattskyldige vid sin redovis- ning för mervärdeskatt från den utgående skatt som belöper på den skattepliktiga omsättningen i hans verksamhet göra avdrag för den ingående skatt som belöper på förvärv för samma verksamhet. I en bokföringspliktig rörelse kan skattebe- loppen för varje redovisningsperiod utläsas av bokföringen och deklareras med ledning av uppgifterna i denna. Fastställelse av skatt sker med ledning av dekla- rationen och övriga tillgängliga handlingar. Kan inte skatten beräknas tillförlit- ligt med ledning av de nu nämnda handlingarna skall den fastställas efter skälig grund.
Jan W har underlåtit att fullgöra sin bokföringsplikt. De handlingar avseende Idébanken som han bevarat och som han lämnat till Essmarkens Bokförings &
Revisionsbyrå har i huvudsak omfattat verifikationer på intäkter, medan hans uppgifter om kostnader ej i samma utsträckning kunnat styrkas. Om inte några handlingar alls funnits tillgängliga skulle en skönsbeskattning blivit nödvändig.
Väl har i skatteprocessen det framräknade underlaget lagts till grund för avgö- randen i skattemålen. Det framstår däremot som svårförenligt med den nämnda principen om åklagarens bevisbörda att låta samma underlag vara avgörande vid bedömningen av omfattningen av Jan W:s brottslighet. Jan W bör därför i detta mål få tillgodoräkna sig sådana ytterligare kostnader som han uppenbarligen inte kunnat undgå i sin verksamhet. .-.-.-
Med utgångspunkt i Högsta domstolen uttalanden i NJA 1988 s. 292 borde underlaget för beräkningen av ingående mervärdesskatt ha minskats med såd- ana kostnader som Nyfors uppenbarligen inte kunnat undgå i sin verksamhet.
Ett belopp motsvarande de 20 000 kronor per månad som bolaget tillgodoräk- nats när det gäller arbetsgivaravgifter borde därför ha avräknats även när det gäller mervärdesskatt. Faran för undandragande av mervärdesskatt skulle där- med ha minskat med 5 000 kronor per månad. Den brottslighet som BA dömts för innefattar sammantaget fara för undandragande av mervärdesskatt uppgå- ende till mångmiljonbelopp. Enligt min mening är det uppenbart att det nu ak- tuella kostnadsavdraget saknar betydelse för frågorna om brottsrubricering, påföljdsval och straffmätning.
I NJA 1988 s. 292 har Högsta domstolen uttalat att av principen om åklagarens bevisbörda i brottmål följer att den tilltalade vid beräkningen av underlaget för beräkningen av ingående mervärdesskatt bör få tillgodoräkna sig kostnader som han eller hon uppenbarligen inte kunnat undvika i sin verksamhet. Det är här fråga om kostnader utöver de kostnader som kunnat styrkas och därför ac- cepterats i skatteprocessen. Enligt min mening finns det knappast förutsätt- ningar för Högsta domstolen att, vid en prövning av det nu aktuella målet, göra några uttalanden som bidrog till att ytterligare precisera rättsläget. Det finns därför enligt min mening inte skäl att meddela prövningstillstånd heller i denna del.
Sammanfattningsvis avstyrker jag prövningstillstånd.
Bevisning
Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet.
Kerstin Skarp
Lars Persson
Kopia till:
Utvecklingscentrum Stockholm
Åklagarkammaren i Linköping, Stationeringsort Nyköping (AM-109735-07)
