JS m.fl. ./. riksåklagaren ang. grovt bedrägeri
Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska inkomma med svarsskri- velse i målet. Jag vill anföra följande.
Såväl JS som CÖ har hos kammaråklagaren Kajsa Malmström vid Åklagar- kammaren i Linköping begärt att förundersökningen ska kompletteras. Kajsa Malmström har överlämnat framställningarna till riksåklagaren och därvid bi- fogat ett eget yttrande. Yttrandet med bilagor bifogas. JSs och CÖs framställ- ningar kommer att besvaras genom denna svarsskrivelse.
Inställning
Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i målet.
Det finns enligt min mening inte skäl att komplettera förunderundersökningen med anledning av JSs och CÖs framställningar.
Bakgrund Åtalet
JS och CÖ åtalades för grovt bedrägeri alternativt penninghäleri, grovt brott. I åklagarens gärningsbeskrivning noterades inledningsvis att vid ett inbrott i ma- karna L:s lägenhet i Linköping mellan den 2 och 3 december 2011 tillgreps bl.a. en bankdosa och kod till bankdosan.
Enligt åtalet för grovt bedrägeri hade JS, CÖ och den medtilltalade MS till- sammans och i samförstånd med varandra och eventuellt med annan under ti- den den 3 – 7 december 2011 vidtagit följande åtgärder.
Gärningsmännen har kommit i besittning av CL:s bankdosa och kod och genom att olovligen påverka resultatet av en automatisk process har de sålt fonder tillhö- rande BL och CL och fört över medel, 404 432 kr, från makarna L:s konton till konton tillhörande TB, HD respektive JH. JS, CÖ och MS som haft tillgång till
Högsta domstolen Box 2066
103 12 STOCKHOLM
Postadress Gatuadress Telefon E-post
Box 5553
114 85 STOCKHOLM
Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 010 – 562 50 00
Telefax
010 – 562 52 99
registrator@aklagare.se
Webbadress
www.aklagare.se
kontokort och kod till de konton dit överföring skett har därefter gjort uttag ur automater och handlat i olika butiker i Linköping och Norrköping för samman- lagt 268 682 kr. Gärningsmännen har också gjort en överföring till ett kontant- kort för mobiltelefon tillhörande CÖ med 250 kr från målsäganden CL:s konto.
Förfarandet påstods ha inneburit vinning för JS, CÖ och MS med 404 682 kr och motsvarande skada eller risk för skada för banken och/eller makarna L. Det olovliga påverkandet av den automatiska processen angavs ha bestått i att gär- ningsmännen gått in på bankens hemsida och obehörigen knappat in CL:s per- sonliga kod och använt hennes bankdosa.
Bedrägeribrotten påstods vara att bedöma som grova med hänsyn till det för- slagna tillvägagångssättet och att det gällt betydande belopp.
Tingsrättens dom
Tingsrätten fann att åtalet för grovt bedrägeri inte kunde vinna bifall. Enligt tingsrätten kunde det inte vid en samlad bedömning av vad som tagits upp i målet anses tillförlitligen styrkt att JS, CÖ, MS och eventuellt någon annan person, tillsammans och i samförstånd, begått bedrägerier i enlighet med åkla- garens förstahandsyrkande i gärningsbeskrivningen.
Tingsrätten dömde i stället de tre tilltalade för penninghäleri av normalgraden.
Hovrättens dom
Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen och dömde såväl JS som CÖ för grovt bedrägeri. Påföljden för de båda tilltalade bestämdes till fängelse ett år sex månader.
När det gällde MS fastställde hovrätten tingsrättens dom.
I hovrättens domskäl noterades att åklagaren i hovrätten som ny skriftlig bevis- ning hade åberopat listor med samtalsinformation.
Av anteckningar från huvudförhandlingen i hovrätten framgår att denna pågick under tre dagar, den 21, 23 och 26 mars 2012. Åklagaren gav in listorna med samtalsinformation den 21 mars 2012.
Av hovrättens domskäl framgår att den 3 december, kl. 12.43 överfördes från CL:s konto 250 kronor till en mobiltelefon som den 13 december togs i beslag från CÖ.
Den 3 december, kl. 12.46, ringdes från CÖs mobiltelefon ett samtal till Swed- banks telefonbank, som följdes av ytterligare ett samtal dit kl. 12.52.
Den 3 december, kl. 12.56, ändrades pinkoden till telefonbankstjänsten på CL:s konto; detta framgår av Swedbanks säkerhetslogg.
Den 3 december, kl. 12.57, skickades ett SMS från Swedbank till CÖs mobilte- lefon.
Den 3 – 5 december såldes, i CL:s namn, fondandelar till ett sammanlagt värde av 370 112 kronor. Den 5 december såldes, i BL:s namn, fondandelar till ett sammanlagt värde av 29 582 kronor. Efter att fonderna sålts gjordes överfö- ringar från målsägandenas konton.
Den 3 december, kl. 13.34, överfördes från CL:s konto 15 000 kronor till JH:s konto.
Den 3 december, kl. 13.37, överfördes från CL:s konto 55 000 kronor till TB:s konto.
Den 3 december, kl. 13.38, överfördes från CL:s konto 50 000 kronor till HD:s konto.
Den 3 december, kl. 13.59, blev de ovan nämnda beloppen tillgängliga på JH:s, TB:s och HD:s konton.
Den 3 december, kl. 14.12, kl. 14.13, kl. 14.18 och kl. 14.19, gjordes fyra uttag från HD:s konto på sammanlagt 12 500 kronor.
Den 3 december, kl. 14.20, kl. 14.21 och kl. 14.22, gjordes tre uttag från JH:s konto på sammanlagt 12 700 kronor.
Den 3 december, kl. 14.47, kl. 14.48 och kl. 14.48, gjordes tre uttag från TB:s konto på sammanlagt 15 000 kronor.
Av i målet åberopad samtalsinformation framgår att det under perioden 3 – 7 december 2011 har varit tät telefonkontakt mellan CÖs mobiltelefon och ett telefonnummer som i CÖs telefon markerats med ”Jonatan/1”.
Hovrätten har funnit att CÖ har haft tillgång till samtliga konton till vilka pengar överförts från CL:s konto. Han har gjort inköp av varor från TB:s konto samt uttag från JH:s och HD:s respektive konton.
Vidare konstaterar hovrätten att den första transaktionen som skedde från CL:s konto var överföringen av 250 kronor den 3 december, kl. 12.43, till CÖs mo- biltelefon. Tre minuter senare ringdes ett samtal från CÖs mobiltelefon till Swedbank och strax därpå sändes ett SMS tillbaka från Swedbank angående pinkod för tjänster på telefonbanken. Därefter överfördes totalt 120 000 kronor
till TB:s, JH:s och HD:s konton. Det första uttaget från dessa konton gjordes kl.
14.12 och det var enligt hovrätten visat att det var CÖ som gjorde uttagen från JH:s och HD:s konton.
Den aktivitet som CÖ visat och det nära tidssambandet mellan överföringarna från CL:s konto och CÖs agerande talar enligt hovrätten med styrka för att det är han som varit aktiv i samband med att pengar fördes över från målsägandens konto till TB:s, JH:s och HD:s konton. Hovrätten anser vidare det utrett att CÖ har tillgodogjort sig egendom som förvärvats genom uttag på såväl TB:s som JH:s konton från inköp på NetOnNet, Statoil och Shell.
Hovrätten gör följande sammanfattande bedömning när det gäller CÖ.
Hovrätten finner sammantaget att det är visat att CÖ är i vart fall en av de perso- ner som kommit i besittning av CL:s bankdosa och kod samt medverkat till att olovligen sälja fonder tillhöriga CL och BL samt föra över medel från deras kon- ton till TB:s, JH:s och HD:s konton.
När det gäller JS konstaterade hovrätten att han i nära anslutning till att medlen blev tillgängliga på TB:s konto gjort uttag från bankomat. JS konstaterades vidare ha gjort uttag och handlat varor för sammanlagt 121 475 kronor med TB:s kontokort. Den omständigheten att JS därav själv tillgodogjort sig varor till ett ungefärligt värde av 50 000 kronor ansågs starkt tala för att han agerat för egen vinning och inte därtill för annans räkning.
Vidare konstaterar hovrätten att JS när han greps innehade en mobiltelefon av märket Samsung som inköpts av honom den 4 december 2011. I mobiltelefo- nen fanns ett minneskort av samma modell som det som CÖ inhandlade på NetOnNet den 5 december 2011. Mycket talar enligt hovrätten för att det rör sig om samma minneskort, inte minst det förhållandet att den andra Sams- ungtelefonen som JS köpte den 4 december 2011 återfanns hos CÖ när denne greps. Hovrätten bortser då från den förklaring CÖ lämnat om hur han kommit i besittning av den telefonen. Hovrätten finner det uppenbart att JS och CÖ haft nära kontakt med varandra under den aktuella perioden. Vid inköpet på NetOnNet använde t.ex. CÖ TB:s kontokort, det kort som JS enligt egen upp- gift hade hand om i stort sett hela tiden från det att han fick det till dess att han slutade använda det.
Hovrätten gör följande sammanfattande bedömning när det gäller JS.
Utredningen visar således att JS inte agerat så ensam som han velat göra gäl- lande. Han har således agerat tillsammans med CÖ men också lämnat ifrån sig TB:s kort till MS, så att denne fick tillfälle att använda det till bland annat guld- inköpen den 6 december 2011.
Hovrätten finner sammantaget att det är visat att även JS är en av de personer som kommit i besittning av CL:s bankdosa och kod samt medverkat till att olov-
ligen sälja fonder tillhöriga CL och BL samt föra över medel från målsägandens konton till TB:s, JH:s och HD:s konton.
Hovrätten finner att CÖ och JS agerat tillsammans och i samförstånd med varandra. I detta avseende uttalar hovrätten följande.
JS och CÖ har, som framgått ovan, haft kontakt med varandra och sinsemellan utbytt egendom som förvärvats genom inköp från kontona som de disponerat.
Det är också mycket som talar för att ”Jonatan/1” i telefonlistan är ett nummer som går till JS och avser en telefon som varit i kontakt med en telefon som CÖ disponerade. Mot bakgrund av vad som redovisats ovan kan det hållas för visst att CÖ och JS agerat tillsammans och i samförstånd med varandra.
Hovrätten fäller CÖ och JS till ansvar i enlighet med åklagarens förstahandspå- stående, nämligen bedrägeri, som av de skäl som åklagaren angett ska bedömas som grovt brott.
Överklagandena till Högsta domstolen
CÖ
CÖ yrkar att målet på grund av jäv hos åklagaren ska återförvisas till antingen tingsrätten eller hovrätten. Om målet inte återförvisas yrkar CÖ att Högsta domstolen ogillar åtalet för grovt bedrägeri och i stället dömer honom för pen- ninghäleri. För det fall Högsta domstolen skulle döma CÖ för bedrägeribrott yrkas att det ska bedömas som brott av normalgraden. I vart fall yrkas att straf- fet ska sättas ned.
CÖ uppger att det kommit till hans kännedom att åklagaren i målet, kammarå- klagaren Kajsa Malmström, är bekant med en dotter till målsägandena, makar- na L. Genom detta förhållande hävdar CÖ att det har förelegat jäv hos Kajsa Malmström och att det därför föreligger grund att återförvisa målet till under- rätt.
CÖ har begärt att förundersökningen ska kompletteras med ett förnyat polis- förhör med honom själv. Förhöret föranleds av att CÖ nu bestämt sig för att namnge den person som gett honom uppdraget att göra kontantuttag och köpa hemelektronik.
CÖ har vidare uppgett att han sedan år 2008 har en narkotikaskuld till JB och att han träffade denne i Linköping den 3 december 2011. JB föreslog att CÖ skulle reglera sin skuld genom att med hjälp av kontokort göra kontantuttag från bankomat. CÖ fick två kontokort med koder och gjorde därefter ett antal kontantuttag. Pengarna överlämnade CÖ till JB. Han fick behålla kontokorten och använde dem senare på kvällen till varuinköp. CÖ träffade JB även den 5 december 2011. JB bad honom då att göra vissa inköp av hemelektronik. CÖ skulle få en köpa sig själv en TV-apparat som ersättning för hjälpen. Efter in-
köpet lämnade han allt det inköpta till JB, utom TV-apparaten och datorn, vil- ken han skulle få låna under en veckas tid.
CÖ uppger att han inte har tankat sin mobiltelefon med hjälp av CL:s bankdosa och inte heller ringt Swedbanks telefonbank. Han har inte heller haft telefon- kontakt med JS under tiden 3 -7 december 2011.
CÖ hävdar att det av honom disponerade telefonnumret/telefonen kan ha an- vänts av annan. Det är enligt CÖ möjligt att komma åt ett SIM-kort genom att antingen beställa ett s.k. tvillingkort eller genom att klona kortet. Det kan vara så att något kommit åt hans telefon och verkställt åtgärder i syfte att sätta dit honom. Enligt CÖ är det inte styrkt att han har medverkat till att sälja fondan- delar tillhörande makarna L eller att överföra medel från deras konton.
Enligt CÖ är det inte styrkt att JS och han själv handlat tillsammans och i sam- förstånd med varandra. Därvid hävdar CÖ att det minneskort som anträffats hos JS inte är samma kort som inhandlats hos NetOnNet. Den mobiltelefon som inhandlats av JS den 4 december 2011 har visserligen påträffats hos CÖ.
Han hade emellertid i november 2011 köpt en likadan telefon och det kan vara så att det skett en förväxling av telefonerna när han träffat någon eller att någon avsiktligt bytt ut telefonerna. Det telefonnummer som förekommer under nam- net ”Jonatan/1” kan vara ett nummer till någon av CÖs narkotikakranar. Det kan inte heller uteslutas att någon manipulerat telefonen. CÖ kände för övrigt JS som ”Daniel”.
När det gäller frågan om prövningstillstånd hävdar CÖ att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar om det är ställt utom rimligt tvivel att han handlat på sätt som åklagaren påstått. Vidare hävdar han att det får anses vara av betydelse för rättstillämpningen att pröva huruvida ett eventuellt bedrägeribrott är att bedöma som grovt.
Enligt CÖ finns det även extraordinära skäl till en prövning av Högsta domsto- len. Detta gäller för det första det förhållandet att det förelegat jäv för åklaga- ren i målet. För det andra så gav åklagaren in de åberopade telefonlistorna först i samband med huvudförhandlingen i hovrätten. CÖ bereddes därför inte fullt ut möjlighet att bemöta den nya bevisningen. Det föreligger därför synnerliga skäl för prövningstillstånd. För det tredje kommer han att vid den komplette- rande förundersökningen som begärts att närmare ange vad som förevarit var- för det får anses föreligga särskilda skäl för en prövning av Högsta domstolen.
JS
JS yrkar att Högsta domstolen, med ändring av hovrättens dom, fastställer tingsrättens dom.
Enligt JS har hovrätten felaktigt funnit visat att han deltagit i förbrottet, dvs.
bedrägeribrottet. JS anser att det helt saknas bevisning om att han, eller någon av de andra tilltalade, utfört de aktuella dataöverföringarna.
JS uppger att han under alla de förhör som hållits med honom inte velat namnge den person från vilken han fick kontokortet. Han har inte velat skvallra på denne och han har hela tiden utgått ifrån att det var uteslutet att han själv skulle dömas för dataöverföringarna. När nu hovrätten ändå gjort det så är JS beredd att namnge uppdragsgivaren. JS har begärt att förundersökningen ska kompletteras genom förhör med honom själv. Vid förhöret kommer han att namnge uppdragsgivaren, som är samma person som han hade en skuld till.
När det gäller frågan om prövningstillstånd gör JS i första hand gällande att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att prövningstillstånd meddelas.
Hovrättens bevisvärdering strider enligt JS mot praxis och det måste Högsta domstolen ingripa mot. I andra hand görs gällande att de nya uppgifter som kommer att lämnas av JS i det kompletterande förhöret är av sådan avgörande betydelse att det finns synnerliga skäl till en prövning i Högsta domstolen. Det är sådana nya omständigheter som skulle kunna ligga till grund för resning.
Åklagarens yttrande
Kammaråklagaren Kajsa Malmström har yttrat sig över CÖs och JSs framställ- ningar om komplettering av förundersökningen.
Enligt Kajsa Malmström är hovrättens dom tydlig i det avseendet att CÖ och JS visats vara involverade i de grova bedrägerierna så att de ska dömas som gärningsmän, men att det inte utesluter att det skulle kunna finnas ytterligare gärningsmän. Kajsa Malmström ser därför ingen anledning att hålla nya förhör med CÖ eller JS.
Kajsa Malmström bekräftar att hon lämnade in kompletterande bevisning i form av telefonlistor vid huvudförhandlingen i hovrätten. Hon ansökte om hemlig telefonövervakning avseende CÖ i samband med överklagandet av tingsrättens dom. Eftersom tingsrätten först avvisade och sedan avslog hennes ansökan kom beslutet om tillstånd till hemlig telefonövervakning så sent att hon precis lyckades få fram listorna till hovrättsförhandlingen.
När det gäller jävsfrågan upptäckte Kajsa Malmström en bit in i utredningen att hon var bekant med målsägandens dotter. Kajsa Malmström tog upp frågan med sin chef och sin vice chef som inte tyckte att det fanns skäl för att hon inte skulle handlägga målet. Hon tog också telefonkontakt med samtliga försvarare i ärendet och efterhörde deras synpunkter. Ingen av dem ansåg att det fanns skäl att byta åklagare.
Kajsa Malmström har bifogat en av henne upprättad tjänsteanteckning av den 13 december 2011 enligt vilken hon talat med CÖs försvarare, advokaten Sture Ragnarsson, och upplyst honom om att hon känner målsägandenas dotter. Sture Ragnarsson skulle återkomma om han såg något problem med detta. Enligt en tjänsteanteckning den 16 december 2011 har Sture Ragnarsson per telefon uppgett att de inte anser att det föreligger någon jävssituation.
Grunder
Prejudikatdispens
Hovrättens bevisvärdering
CÖ och JS kritiserar hovrättens bevisvärdering på ett flertal punkter. Såvitt framgår av domen är hovrättens bevisvärdering noggrant utförd. Jag delar hov- rättens bedömning att det är ställt utom rimligt tvivel att CÖ och JS är två av de personer som kommit i besittning av CL:s bankdosa och kod samt medverkat till att olovligen sälja fonder tillhöriga CL och BL samt föra över medel från deras konton till TB:s, JH:s och HD:s konton. Vidare anser jag i likhet med hovrätten att det kan hållas för visst att CÖ och JS agerat tillsammans och i samförstånd med varandra.
Bevisfrågor är generellt sett inte lämpade för en prövning av Högsta domsto- len. Det finns enligt min uppfattning inte något moment i hovrättens nu aktu- ella bevisvärdering som gör att en prövning av Högsta domstolen skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Det finns därför inte skäl att meddela prejudikatdispens beträffande bevisfrågorna.
Grovt brott?
CÖ hävdar att det får anses vara av betydelse för rättstillämpningen att pröva huruvida ett eventuellt bedrägeribrott är att bedöma som grovt.
Vid bedömande av om ett bedrägeribrott är grovt ska enligt 9 kap. 3 § andra stycket brottsbalken särskilt beaktas, om gärningsmannen missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller innebu- rit synnerligen kännbar skada.
I NJA 1989 s. 810 uttalar Högsta domstolen att brott som avser mer än fem prisbasbelopp enligt praxis normalt medför att ett bedrägeri hänförs under 9 kap 3 § brottsbalken (se även prop. 1975/76:42 s. 10 och 23 samt SOU 1983:50 s. 214).
Hovrätten har dömt för grovt bedrägeri med beaktande av det förslagna tillvä- gagångssättet och att det gällt betydande belopp. Ett prisbasbelopp motsvarade
år 2011 42 800 kronor. Av de totalt 404 432 kronor som under tre dagar förts över från makarna L:s konton till TB:s, JH:s och HD:s konton har 402 800 kronor förts över från CL:s konto.
Enligt min mening finns det skäl att bedöma samtliga överföringar från CL:s konto som ett bedrägeribrott. Detta med hänsyn till dels att det är fråga om samma målsägande, dels det nära rums- och tidsmässiga sambandet mellan överföringarna (se Brottsbalken – En kommentar på Internet, 9 kap. 3 § och Asp/Ulväng/Jareborg, Kriminalrättens grunder, 2010, s. 506, i båda fallen med rättsfallshänvisningar, bl.a. NJA 2007 s. 973). Därvid kan det inte råda någon tvekan om att bedrägeribrottet är att bedöma som grovt.
Även om varje enskild överföring skulle anses utgöra ett brott anser jag att den samlade brottsligheten ska betecknas som grovt bedrägeri. Detta med beak- tande av att samtliga överföringar bör ses som delar av ett systematiskt, organi- serat, brottsligt förfarande, det sammanlagda beloppet överföringarna avsett och gärningsmännens förslagna tillvägagångssätt (jfr NJA 2007 s. 973).
I NJA 2007 s. 973 har Högsta domstolen uttalat sig om såväl frågan om brotts- enhet när det gäller bedrägeribrott som gränsdragningen mellan bedrägeribrott av normalgraden och det grova brottet. Därtill kommer de i det föregående redovisade uttalandena i förarbeten, doktrin och övrig praxis. Jag har svårt att se att Högsta domstolen, om detta mål skulle prövas, skulle kunna göra några generella uttalanden som ytterligare klarlade rättsläget.
Vidare bör nämnas att CÖs överklagande i första hand är inriktat på bevisfrå- gorna i målet. En eventuell prövning av rubriceringsfrågan skulle vara bero- ende av utgången av prövningen av dessa frågor.
Sammanfattningsvis anser jag att det inte heller finns skäl att meddela prejudi- katdispens rörande rubriceringsfrågan.
Extraordinär dispens
Frågan om jäv
Som framgått i det föregående upptäckte Kajsa Malmström en bit in i utred- ningen att hon var bekant med målsägandenas dotter. Hon tog upp saken med sina närmaste chefer som inte ansåg att det förelåg jäv. Därefter kontaktade hon samtliga försvarare i ärendet och redovisade den uppkomna situationen.
Ingen av försvararna ansåg att det fanns skäl att byta åklagare.
CÖ har nu, efter att målet prövats i tingsrätten och hovrätten, väckt frågan om jäv. Den jävsgrund som skulle kunna aktualiseras är generalklausulen, enligt vilken en jävssituation är för handen om en särskild omständighet föreligger,
som är ägnad att rubba förtroendet till åklagarens opartiskhet i målet (7 kap. 6
§ första stycket jämförd med 4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken).
Peter Fitger uttalar beträffande generalklausulen att i 1949 års kommentar till rättegångsbalken nämndes som en jävsgrund det fallet att domaren och parten är nära knutna till varandra. Med detta torde främst avses en nära vänskapsför- bindelse. Enligt Fitger måste givetvis i detta avseende mycket stor vikt fästas vid domarens egen uppfattning i jävsfrågan. Vidare förekommer det inte så sällan att domaren – utan att ha en personlig relation till parten på det sätt som sagts – bara är närmare bekant med parten och att de umgås med varandra.
Enligt Fitger torde en sådan relation formellt sett inte utgöra en jävsanledning, men det förekommer att domaren på egen begäran ändå befrias från handlägg- ningen (s.k. delikatessjäv) (se Fitger, Rättegångsbalken – En kommentar på Internet, 4 kap. 13 §).
Det faktum att Kajsa Malmström är bekant med målsägandenas dotter utgör enligt min mening inte jäv. Kajsa Malmström har därför inte varit förhindrad att handlägga målet. Med hänsyn härtill föreligger inte synnerliga skäl för Högsta domstolen att meddela prövningstillstånd.
De sent ingivna och åberopade telefonlistorna
CÖ hävdar att det förhållandet att åklagaren gav in de åberopade telefonlistorna först i samband med huvudförhandlingen i hovrätten innebar att han inte fullt ut bereddes möjlighet att bemöta den nya bevisningen. Enligt CÖs uppfattning föreligger det därför synnerliga skäl för prövningstillstånd.
Huvudförhandlingen i hovrätten pågick under tre dagar, den 21, 23 och 26 mars 2012. Åklagaren gav in de nu aktuella telefonlistorna den 21 mars 2012.
Med hänsyn till att huvudförhandlingen avslutades fem dagar efter att telefon- listorna gavs in anser jag att CÖ rimligen måste ha haft tillräcklig tid på sig för att bedöma och bemöta innehållet i dessa.
För det fall CÖ ansett att han haft för kort tid på sig och att detta inneburit att han inte kunnat försvara sig på ett fullgott sätt har han haft möjlighet att väcka denna fråga under huvudförhandlingen i hovrätten. Utifrån vad som framgår av anteckningarna från huvudförhandlingarna och av domen i målet så synes emellertid inte så ha skett.
Mot bakgrund av det sagda anser jag att det inte heller i nu aktuellt avseende föreligger synnerliga skäl för Högsta domstolen att meddela prövningstillstånd.
Åberopandet av nya uppgifter Den rättsliga regleringen
Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 § första stycket 2 rättegångsbalken meddelas om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
I propositionen till den nu aktuella bestämmelsen uttalades att utrymmet för prövningstillstånd vid sidan av prejudikatdispensen bör vara ytterst begränsat.
De fall som kan komma i fråga är resningsfallen och därmed jämförbara myck- et sällsynta situationer. Vidare angavs att prövningstillstånd bör kunna medges i den utsträckning som de extraordinära rättsmedlen kan tillämpas. Den när- mare innebörd som resnings- och domvillogrunderna getts i praxis bör vara vägledande också inom den ordinära fullföljdens ram (se prop. 1971:45, s. 90 f).
Resning till en tilltalads förmån får enligt huvudregeln i 58 kap 2 § 4 rätte- gångsbalken beviljas, om någon omständighet eller något bevis som inte tidi- gare har förebringats åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Även om det inte föreligger någon sådan sannolikhet, får resning enligt samma punkt beviljas om det, med hänsyn till vad sålunda och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han dömts (den s.k. till- äggsregeln).
När det gäller huvudregeln uttalar Lars Welamson/Johan Munck att sannolik- hetskravet inte hänför sig till ett visst rättsfaktum utan till en viss bedömning.
Vad som skall prövas är vad utgången sannolikt skulle ha blivit om omständig- heten eller beviset hade förebragts i rättegången. Welamson/Munck konstaterar att oriktig bevisvärdering i och för sig inte är resningsgrund och att det nya materialet alltså måste ha ett visst bevisvärde. Vidare måste det nya materialet sättas i relation till värdet av den tidigare förebragta bevisningen. Ju mera över- tygande den tidigare förebragta bevisningen till stöd för domen ter sig, desto större krav måste ställas på det nya materialet för att resning skall komma i fråga (se Welamson/Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rätte- gång VI, Upplaga 4, 2011, s. 201).
Syftet med tilläggsregeln var enligt förarbetena att, särskilt i grova brottmål, resning i enstaka fall skulle kunna beviljas ”även då de nya omständigheterna eller bevisen icke äro av den styrka att de sannolikt skulle ha lett till annan ut- gång i skuldfrågan men de likväl äro ägnade att framkalla tvivelsmål om do- mens riktighet i detta avseende” (se Welamson/Munck, a.a., s. 203).
Hovrättens bevisvärdering
Som framgått i det föregående anser jag att hovrätten värderat bevisningen på ett riktigt sätt. Hovrättens bevisvärdering kan kort sammanfattas enligt föl- jande.
När det gäller CÖ har hovrätten funnit att CÖ har haft tillgång till samtliga tre konton till vilka pengar överförts från CL:s konto. Vidare var överföringen av 250 kronor till CÖs mobiltelefon den första transaktionen som skedde från CL:s konto. Inom några minuter ringdes ett samtal från CÖs mobiltelefon till Swedbank och strax därpå sändes ett SMS tillbaka från Swedbank angående pinkod för tjänster på telefonbanken. Därefter överfördes totalt 120 000 kronor från CL:s konto till de tre kontona. Enligt hovrätten är det visat att det var CÖ som sedan gjorde uttagen från två av kontona.
Den aktivitet som CÖ visat och det nära tidssambandet mellan överföringarna från CL:s konto och CÖs agerande talar enligt hovrätten med styrka för att det är han som varit aktiv i samband med att pengar fördes över från målsägandens konto. Hovrätten anser vidare det utrett att CÖ har tillgodogjort sig egendom som förvärvats genom uttag på de konton dit medel förts.
Hovrätten finner sammantaget att det är visat att CÖ är i vart fall en av de per- soner som kommit i besittning av CL:s bankdosa och kod samt medverkat till att olovligen sälja fonder tillhöriga CL och BL samt föra över medel från deras konton till de tre konton som är aktuella i målet.
När det gäller JS fann hovrätten att han i nära anslutning till att medlen blev tillgängliga på TB:s konto gjort uttag från bankomat. Han hade vidare gjort uttag och handlat varor för 121 475 kronor med TB:s kontokort. Att JS därav tillgodogjort sig varor för cirka 50 000 kronor talade enligt hovrätten starkt för att han agerat för egen vinning.
Vidare anser hovrätten att mycket talar för att det minneskort som fanns i den Samsungtelefon som JS innehade (och hade köpt den 4 december 2011) när han greps hade inhandlats av CÖ på NetOnNet den 5 december 2011. I denna riktning talade inte minst det förhållandet att den andra Samsungtelefonen som JS köpte den 4 december 2011 återfanns hos CÖ när denne greps. Hovrätten finner det uppenbart att JS och CÖ haft nära kontakt med varandra under den aktuella perioden. Vid ett inköp av varor använde CÖ TB:s kontokort, det kort som JS hade hand om i stort sett hela tiden från det att han fick det till dess att han slutade använda det. Utredningen visade enligt hovrätten att JS inte agerat så ensam som han hävdat. Han hade agerat tillsammans med CÖ men också lämnat ifrån sig TB:s kort till MS, så att denne fick tillfälle att använda det till bland annat guldinköp.
Sammantaget fann hovrätten det visat att även JS är en av de personer som kommit i besittning av CL:s bankdosa och kod samt medverkat till att olovlig- en sälja fonder tillhöriga målsägandena samt föra över medel från målsägan- dens konton till TB:s, JH:s och HD:s konton.
Hovrätten finner att CÖ och JS agerat tillsammans och i samförstånd med varandra. I detta avseende uttalar hovrätten följande.
Hovrätten har funnit utrett att JS och CÖ haft kontakt med varandra och sinse- mellan utbytt egendom som förvärvats genom inköp från kontona som de dis- ponerat. Det är också enligt hovrätten mycket som talar för att ”Jonatan/1” i telefonlistan är ett nummer som går till JS och avser en telefon som varit i kon- takt med en telefon som CÖ disponerade. Hovrätten finner att det kan hållas för visst att CÖ och JS agerat tillsammans och i samförstånd med varandra.
Den av CÖ åberopade nya bevisningen
CÖ begär att förundersökningen ska kompletteras med ett nytt förhör med ho- nom själv. Detta då han har bestämt sig för att namnge den person som gav honom i uppdrag att göra kontantuttag och verkställa inköp av hemelektronik.
I CÖs överklagande namnger han JB, Avesta, som den person som han hade en skuld till och som var den som lämnade över de aktuella kontokorten till ho- nom.
Enligt folkbokföringsinformation från InfoTorg avled JB den 24 februari 2012.
Min bedömning – CÖ
Hovrätten har funnit att CÖ i vart fall varit en av de personer som kommit i besittning av CL:s bankdosa och kod samt medverkat till att olovligen sälja fonder tillhöriga CL och BL samt föra över medel från deras konton. Här bör noteras att det enligt hovrätten kan finnas ytterligare personer som medverkat på motsvarande sätt som CÖ.
Bevisningen mot CÖ är enligt min mening övertygande.
CÖ har under hela det rättsliga förfarandet, såväl under förundersökningen som i tingsrätten och i hovrätten, hävdat att han använt kontokorten på uppdrag av en person han inte velat namnge. Efter hovrättens dom ändrar han sig plötsligt och i överklagandet namnger han sin påstådda uppdragsgivare. Trovärdigheten hos den som på detta sätt, efter att ha dömts i hovrätten, lämnar nya uppgifter måste allmänt sett anses som låg. När det sedan visar sig att den person som namnges nyligen har avlidit måste utpekandet anses i det närmaste sakna be- visvärde.
Bevisvärdet hos CÖs utpekande av JB kan förutsättas vara så begränsat att dess förebringande sannolikt inte skulle ha lett till att hovrätten gjort en annan be- dömning vad gäller den aktuella frågan. Utpekandet kan inte heller anses ut- göra en sådan omständighet som är ägnad att framkalla tvivelsmål om hovrät- tens bedömning. Det finns därför inte heller synnerliga skäl för en ny prövning.
CÖ har påkallat att förundersökningen ska kompletteras med förhör med ho- nom själv. Enligt min uppfattning finns det inte anledning att anta att CÖ vid ett sådant förhör skulle lämna uppgifter vilka i sig eller efter ytterligare utred- ning skulle komma att leda till att det förelåg synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om han har gjort sig skyldig till grovt bedrägeri. Jag finner därför inte skäl att komplettera förundersökningen.
Den av JS åberopade nya bevisningen
Även JS påkallar att förundersökningen ska kompletteras med ett nytt förhör med honom själv då han har bestämt sig för att namnge den person som han fick kontokortet av och som uppdrog åt honom att handla varor. JS uppger att han inte har velat skvallra på denne och han har hela tiden utgått ifrån att det var uteslutet att han själv skulle dömas för dataöverföringarna. När nu hovrätt- en ändå gjort det så är JS beredd att namnge uppdragsgivaren.
JS har varken i sitt överklagande eller i sin framställning till åklagaren om komplettering av förundersökningen namngett den påstådda uppdragsgivaren.
Jag förutsätter emellertid att även JSs utpekande avser JB.
Min bedömning – JS
Hovrätten har funnit att även JS varit en av de personer som kommit i besitt- ning av CL:s bankdosa och kod samt medverkat till att olovligen sälja fonder tillhöriga CL och BL samt föra över medel från deras konton. Här bör noteras att det enligt hovrätten kan finnas ytterligare personer som medverkat på mot- svarande sätt som JS.
Bevisningen mot JS är enligt min mening övertygande.
JS har, i likhet med CÖ, under hela det rättsliga förfarandet, såväl under förun- dersökningen som i tingsrätten och i hovrätten, hävdat att han använt kontokor- ten på uppdrag av en person som han inte velat namnge. Även JS ändrar sig plötsligt efter hovrättens dom och är numera beredd att namnge sin påstådda uppdragsgivare.
På motsvarande sätt som när det gäller CÖ kan bevisvärdet hos JSs utpekande av JB förutsättas vara så begränsat att dess förebringande sannolikt inte skulle ha lett till att hovrätten gjort en annan bedömning vad gäller den aktuella frå- gan. Utpekandet kan inte heller anses utgöra en sådan omständighet som är
ägnad att framkalla tvivelsmål om hovrättens bedömning. Det finns därför inte heller synnerliga skäl för en ny prövning.
JS har påkallat att förundersökningen ska kompletteras med förhör med honom själv. Enligt min uppfattning finns det inte anledning att anta att JS vid ett så- dant förhör skulle lämna uppgifter vilka i sig eller efter ytterligare utredning skulle komma att leda till att det förelåg synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om han har gjort sig skyldig till grovt bedrägeri. Jag finner därför inte skäl att komplettera förundersökningen.
Bevisning
Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet.
Kerstin Skarp
Lars Persson
Kopia till:
Utvecklingscentrum Stockholm
Åklagarkammaren i Linköping (AM-204391-11)
