De foro vida...
Rausing, Gad Fornvännen 79, 1-3
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1984_001
Ingår i: samla.raa.se
De foro vida . ..
Av Gad Rausing
Rausing, G. 1984. De foro vida . . . (Far away they went. . .) Fornvännen 79, Stockholm.
Principles on commerce and distribution of merchandize in prehistoric times are discussed against the background of the Scandinavian Bronze Age hoard from Corcelettes in Switzerland.
Gad Rausing, 78Addison Road, London W14 SED, England.
I senare tider har affärsmannens roll och hans betydelse för samhällets funktion värderats olika högt, och på s a m m a sätt tolkar och vär- d e r a r arkeologer den lörhistoriske handels- m a n n e n s funktion på olika sätt. För ögonblic- ket drager m a n gärna paralleller mellan för- h å l l a n d e n a i Nordeuropa under förhistorisk tid oeh de mer eller mindre väl undersökta och förstådda förhållandena bland vissa sen- tida eller nutida s t a m m a r vilka antagas stå på en mesolitisk eller neolitisk ekonomisk nivå.
S å l u n d a talar man om "ceremoniellt gåvo- u t b y t e " , om "redistribution", där prestige- s k a p a n d e gåvor från den ene hövdingen till den a n d r e utlöser socialt bestämda motpres- tationer, ceremoniella betalningar, och där h ö v d i n g a r n a ansvarar såväl för insamlandet av gåvan som för distributionen inom den egna g r u p p e n av den mottagna gåvan. Ibland förefaller det nästan som om man här, i Rousseaus a n d a , söker finna mönstret för de marxistiska idealsamhällenas ekonomiska funktioner. M å h ä n d a går handeln med vissa statussymboler till på detta sätt bland vissa australiska s t a m m a r men vi får därför icke okritiskt a n t a g a att så alltid och överallt varit fallet u n d e r förhistorisk tid.
Redistributionsteorin förutsätter att "var- a n " passerar ur hand i hand mellan medlem- m a r av samhällenas toppskikt, utan att någon
" k ö p m a n " ombesörjer transporterna och ut- an att någon " k ö p m a n " följer varan över nå-
gon längre sträcka. Vid distribution av denna a r t synes, åtminstone i det australiska typfal- let, endast en del av godset ha vidarebeford- rats vid varje transaktion. Denna proportion synes vara någotsånär konstant över avstån- det, vilket innebär att antalet föremål som
" b y t e s " , och d ä r m e d antalet fynd per areal- enhet, s n a b b t minskar med avståndet från ursprungsorten.
I de fall fyndmaterialet visar att individer från " u r s p r u n g s o r t e n " , (vilken icke behöver v a r a identisk med produktionsorten), uppe- hållit sig i eller besökt den trakt där varan slutligen kom att brukas har man anledning att förmoda att dylika personer stått för " h a n - d e l n " och transporten samt att "redistribu- t i o n s m o d d l e n " icke är tillämplig, särskilt om lyndfrekvensen är av s a m m a storleksordning över stora o m r å d e n .
Att varudistributionen, handeln, icke över- allt och alltid fungerat på samma sätt torde vara säkert, och t.o.m. vid samma tid och inom s a m m a o m r å d e kan olika varor ha di- stribuerats på olika sätt.
F r å n medeltida historiska källor vet vi att enskilda handelsmän ibland kunde resa myc- ket långa sträckor och det arkeologiska mate- rialet från vikingatid synes också vara helt entydigt.
F r å n tidigare perioder har vi inga skriftliga u r k u n d e r och ej heller kulturlager och grav- fält med nordiskt material på utomnordiskt
Fornvännen 79 (1984)
2 G. Rausing
...
Fig. I. Hängkärl saml detalj av glasögonfibula. Nordiskt arbele, Montelius per. V, Fyndplats Corcelettcs, Lac de Neuchätel. Inv, 10340 resp. 10197:IV. Foto: Musée d'arrhéologie et d'historie, Lausanne. Skala 1:2. — Scandinavian Late Bronze Age hanging bowl and fibula. Corceletles, Swilzerland.
o m r å d e och de främmande föremål vilka an- träffats i nordisk miljö synes alla vara anting- en enkellynd eller ha påträffats tillsammans med nordiska föremål. Vi känner ingen kom- plett uppsättning personlig utrustning från f r ä m m a n d e land, funnen i Skandinavien. Vis- sa slutsatser synes dock vara berättigade.
U n d e r hela bronsåldern var vapen och red- skap av brons så vanliga i hela Sydskandina- vien att de torde ha varit förmer än enbart statussymboler. De var, med all sannolikhet, verkliga bruksföremål med en bakgrund i den ekonomiska nödvändigheten, de fyllde sina uppgifter bättre än motsvarande föremål till- verkade av a n d r a , inhemska, material. Dessa bronslÖremåls spridning i rummet synes vara betingad av de enskilda områdenas och deras invånares ekonomiska resurser, och detsam- m a synes, åtminstone inom D a n m a r k - S k å n e - land—Jacren, ha varit fallet med flintredskap- en u n d e r neolitisk tid.
H ä r finner vi icke någon antydan av det för det australiska ceremoniella distributions- systemet karaktäristiska spridningsmönstret, med fyndfrekvenser per arealenhet i omvänd proportion till avståndet från tillverkningsort- en. T v ä r t o m finner vi förvånansvärt likformi- ga fyndfrekvenser över stora områden, något
som bestämt tyder på en avsiktlig, systema- tisk transport och utbyte av nödvändighetsar- tiklar. Vraken av bronslastade skepp, funna vid den engelska kusten, visar att man under bronsåldern kunde transportera stora mäng- der metall över långa sträckor, mycket större kvantiteter och över mycket större distanser än vad som kan förmodas ha motsvarat t.o.m.
den mest ambitiöse "givares" ekonomiska förmåga.
Av bronsålderns bruksföremål har vissa en så stor spridning inom flera kulturkretsar att m a n icke vågar tro a n n a t än att de adopterats av dessa kulturers bärare och att de tillver- kats lokalt. Ett exempel härpå är " M ä l a r d a l s - y x o r n a " , av vars geografiska spridning man icke vågar d r a g a några slutsatser beträdande enskilda h a n d e l s m ä n s färder, även om paral- lellen ligger nära till hands med 1600- och
1700-talens tomahawks, smidda av européer, i E u r o p a eller i de europeiska kolonierna i Amerika, men brukade av såväl europeiska
" c o u r e u r s des bois" som av indianska jägare av alla ostliga s t a m m a r .
Åtminstone i vissa fall synes vi dock i det skandinaviska bronsåldersmaterialet kunna påvisa enskilda individers utrustning, anträf-
Fornvännen 79 (1984)
Dejoro vida . . . 3
Fig. 2. Skandinaviskt bronssvärd, Montelius per. III.
Sannolikt funnet i Spanien. Tidigare i markis de Acicol- lars samling. Nu i Museum of the Hispanic Society of America, inv. R4480. Teckning B. Handel efter foto. — Scandinavian bronze sword probably found in Spain.
fad långt från de o m r å d e n där dessa personer kan tänkas ha hört h e m m a .
Svärd med 8-kantigt fäste, vapen av en typ som sannolikt tillverkades i Ungern, har an- träffats ä n d a u p p i nordligaste Norge. Antalet fynd är så litet att typen icke synes ha varit p o p u l ä r bland infödingarna, även om åtmin- stone en lokalt tillverkad kopia är känd. H ä r verkar det snarare vara frågan om främman- de, ungerska, resenärers privata vapen.
Reste då n o r d b o r n a själva aldrig söderut?
De nordiska bronserna är påfallande sällsyn- ta utanför den nordiska kulturkretsens områ- de. Ett intressant fynd s t a m m a r dock från Schweiz, från " p å l b v g g n a d e n " vid Corcelct- tes. (Fig. 1.)
I en sen lokal bronsåldersmiljö anträffades h ä r en glasögonfibula av brons, Montelius per. V, samt ett praktfullt hängkärl från sam- m a period (I Minnen Jrån vår Forntid refererar Montelius till detta fynd vid beskrivningen av hängkärlet nr 1398.)
Sannolikheten för att dessa två samtida föremål skulle nått Corcelettes vid olika till- fallen synes vara liten och de synes antyda att en dansk kvinna en gång under vår bronsål- ders femte period funnit vägen dit, kanske tillsammans med en h e m v ä n d a n d e schwei- zisk affärsman.
I T h e American Hispanic Society's Mu- seum i New York förvaras lästet av ett skandi- naviskt bronssvärd från Montelius per. I I I . (Fig. 2.) Dessvärre är fyndorten okänd, och svärdiåstet tillfördes museet som en del av Vives-samlingen av spanska lörhistoriska föremål, vilken förvärvades i sin helhet från j . G . M e u n i e r i Paris, 15/11 1913. Vives har emellertid avbildat detta svärdfäste i sin kata- log och uppgivit att han, i sin tur, förvärvat d e t s a m m a från m a r q u e s de Acicollar's sam- ling. I d a g är det tyvärr omöjligt att säkert avgöra h u r u v i d a svärdet verkligen är funnet i Spanien, men detta synes överväldigande sannolikt eftersom markisens samling i övrigt omfattade enbart spanska föremål. Kanske h a r svärdet tillhört en dansk metallhandlare som dött i fjärran land?
H u r m å n g a a n d r a skandinaviska föremål v ä n t a r i utländska museimagasin på sin upp- täckt?
Fornvännen 79 (1984)
