C-uppsats
Informatörsprogrammet VT 2011
Linnéuniversitetet
Heja Sverige!
– En kritisk diskursanalys av hur svenska medier konstruerar nationell identitet i sin rapportering kring det svenska fotbollslandslaget.
Författare: Handledare:
Jakob Skarphagen Ernesto Abalo
Patric Waldestål
Sammanfattning
Studien undersöker hur tre svenska tidningsmedier konstruerade nationell identitet i sin rapportering i samband med det svenska fotbollslandslagets matcher mot Danmark och Portugal i kvalet till världsmästerskapen 2010. Tidningsartiklarna har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys, närmare bestämt Faircloughs tredimensionella analysmodell. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i ett flertal etablerade teorier. I det teoretiska blocket ingår den kritiska diskursanalyen som teori, hur nationella identiteter konstrueras och metaforernas betydelse för människors uppfattningar om världen.
Studiens resultat visar att mediernas rapportering huvudsakligen konstruerar nationell identitet på tre olika sätt. För det första skapas en distinktion mellan ”vi”
och ”dom”. För det andra förmedlar medierna föreställningar om en gemensam nationell historia, nutid och framtid. För det tredje används stereotyper som framhåller existerande skillnader mellan olika nationaliteter. Ifråga om samhällets maktförhållanden bidrar medierna till att upprätthålla en världsordning grundad på nationalstatens existens. Genom att mediernas rapportering innehåller inslag som reproducerar föreställningar om nationell identitet bevaras de samhälleliga hegemoniska sociala relationer och maktstrukturer som är ett resultat av den nationalstatliga tanken.
Innehållsförteckning
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och problemformulering ... 1
1.2 Avgränsningar ... 2
2. Tidigare forskning ... 2
3. Teori ... 4
3.1 Kritisk diskursanalys som teori ... 5
3.2 Föreställda gemenskaper, slumrande minnen och uppfunna traditioner ... 6
3.3 Banal nationalism ... 8
3.4 Medier, fotboll och nationell identitet ... 9
3.5 Begreppsmetaforer ... 10
4. Metod ... 11
4.1 Kritisk diskursanalys som metod ... 11
4.2 Analyssteg ett - Text ... 12
4.3 Analyssteg två - Diskursiv praktik ... 12
4.4 Analyssteg tre - Social praktik ... 13
4.5 Material ... 13
4.6 Analysförfarande ... 14
4.7 Metodkritik ... 14
5. Resultat och analys ... 16
5.1 Vi och dom ... 16
5.2 Fotboll är krig ... 18
5.3 Nationella stereotyper ... 23
6. Slutsats ... 28
Referenser ... 31
1
1. Inledning
Medierapporteringen kring det svenska fotbollslandslaget intensifieras vid internationella mästerskap och inför betydelsefulla matcher. Sportsidorna fylls av spaltmeter och åter spaltmeter om förberedelser, spelarinsatser, taktiska överväganden och sådant som vanligtvis hör fotbollen till. Men mediernas framställningar innehåller även andra dimensioner som medverkar till att skapa och befästa nationell identitet. Enligt Anderson (1983) är medierna högst bidragande till att reproducera, cementera och konstruera nationalstaten som fenomen genom sin dagliga nyhetsrapportering. I synnerhet har sportjournalistiken länge varit en arena för nationalism och bevakningen i idrottssammanhang medverkar till att upprätthålla en världsordning där nationalstatens existens ses som självklar (Billig 1995).
Trots att ökad globalisering kan leda till att gränser mellan nationer suddas ut och att nya identiteter formas är nationen fortfarande given referenspunkt för de flesta människor. Den egna nationen och nationella identiten fortsätter att spela en viktig symbolisk roll i dagens samhälle. Det är utifrån denna verklighet vår studie tar sitt avstamp för att undersöka hur medierna bidrar till att konstruera nationella identiteter i sin bevakning av det svenska fotbollslandslaget.
Brookes (1999) argumenterar för att sport är en av få kontexter där det fortfarande är socialt accepterat att visa patriotism och känna stolthet över att tillhöra en viss nation. Vidare analyserar vi svenska fotbollslandslaget matcher eftersom fotboll är landets nationalsport och genererar förhållandevis stort intresse bland de breda folklagren, i synnerhet vid viktiga matcher.
1.1 Syfte och problemformulering
Föreliggande studie syftar till att lämna ett empiriskt bidrag till forskningen om hur medierna konstruerar nationella identiteter i fotbollssammanhang. Rådande forskningsläge pekar på en existerande kunskapslucka vad avser svenska förhållanden då tidigare studier tagit sin utgångspunkt i andra länder. Därför ämnar vi fokusera på det nationella identitetsskapandet i svenska medier då dessa verkar i en samhällelig kontext med ett särpräglat medieklimat, en unik nationell historia och
2 en nationell identitet som är ensam i sitt slag. För att uppnå syftet har studien strävat efter att besvara följande frågeställning:
- Hur konstruerar svenska medier nationell identitet genom sin rapportering kring det svenska fotbollslandslaget?
Avsikten med studien är att genomföra en kritisk diskursanalys av tre utvalda svenska tidningsmediers rapportering i samband med det svenska fotbollslandslagets matcher mot Danmark respektive Portugal i kvalet till världsmästerskapen 2010. I studien undersöks tidningsartiklars språkbruk, teman och innehåll, med fokus på hur idéer och begrepp som produceras i denna kontext tolkar och medverkar i formandet av nationell identitet.
1.2 Avgränsningar
I studien undersöks endast mediernas bevakning av herrlandslaget. Damernas motsvarighet har utelämnats då det mediala och publika intresset är betydligt mindre i dessa sammanhang. Den rapportering som undersökts är den från Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter, alltså har både morgon– och kvällspress studerats.
2. Tidigare forskning
Tidigare forskning på området består, så vitt vi vet, uteslutande av kvalitativa studier och tyngdpunkten har legat på att undersöka hur tidningsmedier konstruerar nationella identiteter vid idrottsevenemang. En övervägande majoritet av dessa studier har genomförts i Storbritannien och undersökt brittiska förhållanden under internationella mästerskap, men det finns även undersökningar från andra länder.
Motsvarande forskning på svensk mark finns inte att tillgå.
Bishop och Jarowski (2003) har analyserat mediebevakningen i samband med matchen mellan England och Tyskland i europamästerskapen 2000. De hävdar att medierna bidrar till att reproducera och legitimera den idag rådande nationalstatliga hegemonin. Nationen är fortfarande, trots en alltmer globaliserad värld, en given utgångspunkt för att definiera en social gemenskap. Landslagsrapporteringen kretsar
3 kring det egna landet och det blir ett sätt att erinra läsarna om att de delar en gemensam gruppidentitet och att de ingår i en nationell kontext.
Medierna spelar en central roll i de definieringsprocesser som syftar till att beskriva vad den egna nationen är respektive inte är. I bevakningen av fotbollslandslaget betonar engelska medier den egna nationens särart och de karaktärsdrag som kännetecknar människorna som utgör en del av den. Detta åstadkoms genom att anspela på egenskaper som anses vara typiskt engelska, exempelvis sportsmannamässighet, mod och beslutsamhet (Bishop och Jarowski 2003). Brookes (1999) instämmer i detta påstående och menar att brittisk press implicit uppmanar medborgarna att sätta den nationella identiteten i främsta rummet. Han argumenterar för att sport är en av få kontexter där det fortfarande är socialt accepterat att visa patriotism och känna stolthet över att tillhöra en viss nation. Detta utnyttjas av landets medieorganisationer som skapar föreställningar om en existerande och gemensam nationell identitet när fotbollslandslaget spelar.
Bishop och Jarowski (2003) fäster stort avseende vid mediernas cementerande och utestängande funktion i fråga om befästande av nationella identiteter. Det flitiga användandet av ”vi” och ”dom” markerar grupptillhörighet och konstruerar en distinktion mellan olika imaginära gemenskaper. Läsaren blir här en del av denna föreställningsvärld och känner sig som medlem av det nationella kollektivet.
Medierna agerar i viss mån som självutnämnda väktare av nationella värden och intar rollen som språkrör för hela nationen. Enligt Kösebalaban (2004) är medierna aktiva deltagare i de processer som skapar och återskapar nationell identitet. I rapporteringen kring fotbollslandslaget blir det centralt för medierna att förklara vad som utmärker den egna nationen, vad som särskiljer den från andra och vad som gör den unik ur ett internationellt perspektiv.
Vincent, Kian, Pedersen, Kuntz och Hill (2010) har följt nyhetsrapporteringen under världsmästerskapen 2006 och studerat hur medierna porträtterade engelsk identitet under denna period. Utifrån sin undersökning konstaterar forskarna att medierna anspelar på myter om den egna nationen för att återskapa en nationell identitet som konstruerats tidigare i historien. Vid fotbollsmatcher återvänder medierapporteringen till gamla traditioner och sedvänjor, minns storslagna militära och sportsliga segrar samt romantiserar särskilda historiska epoker. Frekvent användande av
4 nationalsymboler och att hänvisa till engelska stereotyper är återkommande inslag i rapporteringen. Detta är ytterligare tecken på mediernas ambition att återuppväcka svunna tider, mana till nationell samling och betona nationella identiteter när det vankas viktiga matcher.
Enligt Poulton (2004) bär rapporteringen i Storbritannien tydliga spår av en ambition att upprätthålla en strikt nationell identitet och att distansera sig från integration med övriga Europa. Vincent, Kian, Pedersen, Kuntz och Hill (2010) uppmärksammar ett liknande mönster. I globaliseringens tidevarv värnas den egna nationella identiteten på bekostnad av lokala, regionala och transnationella identiteter. Befästandet av den egna identiteten har utvecklats till en försvarsmekanism mot ökad globalisering och internationalisering.
Stereotyper och fördomar mot andra nationer och folk bubblar upp till ytan när motståndarlaget hamnar i mediernas blickfång. Rapporteringen i fotbollssammanhang utmärks av att medierna utnyttjar nationsunika stereotyper vilket bidrar till att framställa det egna landet som evigt och homogent (Bishop och Jarowski 2003).
Sammanfattningsvis är det möjligt att, utifrån tidigare forskning, konstatera att medierna medverkar till att konstruera natonell identitet i sin sportbevakning.
Rådande forskningsläge pekar på en existerande kunskapslucka vad avser svenska förhållanden. Föreliggande studies bidrag till forskningsfältet är att undersöka hur svenska tidningsmedier konstruerar nationell identitet.
3. Teori
Föreliggande uppsatskapitel kommer att redogöra för de teorier som använts i vår studie. Vi utgår från flera teoretiska perspektiv som ger oss verktygen att analysera och dra slutsatser utifrån våra empiriska resultat om hur nationell identitet konstrueras i medierna. Först ges en redogörelse för kritisk diskursanalys som teori och därefter behandlas teorier om hur nationell identitet konstrueras och reproduceras. Detta följs av teorier som betraktar idrottsevenemang som arenor för
5 nationellt identitetsskapande. Slutligen presenteras teorier som förklarar hur metaforer påverkar människors uppfattning om världen.
3.1 Kritisk diskursanalys som teori
Kritisk diskursanalys syftar till att – genom teorier och metoder – klargöra hur diskursiva praktiker bidrar till att reproducera ojämlika maktförhållanden i samhället (Winther Jørgensen & Phillips 2000). När dessa maktförhållanden framträder som självklara är det vad diskursanalytikerna kallar ideologi (Ekström & Larsson 2010).
Med ideologibegreppet avses de ”…betydelsekonstruktioner som bidrar till produktion, reproduktion och transformation av dominansrelationer” (Winther- Jørgensen & Phillips 2000, s.79).
En viktig utgångspunkt i Faircloughs syn på diskursbegreppet är att det är en typ av social praktik som konstituerar den sociala världen och samtidigt konstitueras av densamma. Enkelt uttryckt kan man säga att diskurser står i ett dialektiskt förhållande till andra delar av den sociala verkligheten. Vidare menar författaren att en diskurs ska kunna särskiljas från andra diskurser. I en unik diskurs finns ett bestämt språkbruk som skapar betydelser utifrån ett visst perspektiv och Fairclough hävdar att diskurser enbart består av lingvistiska element (Winther Jørgensen &
Phillips 2000). Diskurs är med andra ord allt som sägs, skrivs och görs inom en institutionell kontext och relationerna dem emellan (Ekström & Larsson 2010). Den kritiska diskursanalysens uppgift blir alltså att klarlägga lingvistisk-diskursiva aspekter av sociala företeelser som formar vår syn på världen.
En diskurs bidrar till att upprätthålla, definiera och förändra sociala identiteter, relationer samt kunskaps- och betydelsesystem. Diskurs har alltså tre funktioner, närmare bestämt en ideationell funktion, en relationell funktion och en identitetsfunktion. Vid analys av en diskurs bör tonvikten läggas vid två dimensioner. Den första benämner Fairclough som den kommunikativa händelsen vilket inbegriper samtliga fall av språkbruk. Den andra dimensionen är alla de diskurstyper som används inom en social institution. Denna dimension kallas diskursordningen. En diskurstyp kan beskrivas som en kombination av olika diskurser och genrer, där det sistnämnda kan likställas vid det språkbruk som är
6 tydligt integrerat i och konstituerar en social praktik (Winther-Jørgensen & Phillips 2000).
Diskursiva praktiker är en form av social praktik som konstituerar den sociala verkligheten. I en diskursiv praktik produceras och konsumeras texter och dessa processer bidrar till att antingen reproducera eller förändra föreställningar om den sociala världen (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Nationell identitet blir en diskursiv praktik genom att textproducenter och -konsumenter använder redan existerande diskurser för produktion och tolkning av texter. Texterna produceras och konsumeras utifrån en social praktik som består av allmänna och etablerade samhälleliga uppfattningar, idéer och tankar som genomsyras av föreställningen om nationalstaten och nationella identiteter.
3.2 Föreställda gemenskaper, slumrande minnen och uppfunna traditioner Benedict Anderson (1983) har studerat den moderna nationalstatens uppkomst, utveckling och hur dessa lyckats bibehålla sin ställning. Han menar att alla nationer och större kollektiv är att betrakta som föreställda gemenskaper eftersom individerna i den talrika medlemsskaran inte har någon direkt relation till varandra. Trots detta känner de en samhörighet till sina landsmän som är baserad på nationstillhörighet.
Nationen definieras genom dess särprägel i förhållande till andra länder och skillnaderna är nödvändiga för de föreställda gemenskapernas existens.
Föreställningen om nationen finner sin näring i ett flertal olika dimensioner av den sociala världen där symbolproduktion försiggår och framställer nationen som en enhetlig, fridfull och homogen gemenskap. Nationen som föreställd gemenskap är beroende av berättande och återberättande av ett sedan länge delat förflutet. På samma sätt bildas föreställda gemenskaper genom tanken att medlemmarna delar en kollektiv samtid och framtid (Anderson 1983). Hobsbawm (1983) är liksom Anderson av åsikten att nationsbildningar är att betrakta som socialt konstruerade företeelser och menar att nationer fortsätter att existera tack vare uppfunna traditioner. Med begreppet avser Hobsbawm:
A set of practices, normally governed by overtly or tacitly accepted rules and of a ritual or symbolic nature, which seek to inculcate certain values and
7 norms of behaviour by repetition, which automatically implies continuity with the past. (Hobsbawm 1983 s. 1)
Uppfunna traditioner, där strålkastarljuset riktas mot tilltalande delar av nationens historia, har en enande funktion. Nationell identitet skapas genom myter, ritualer och traditioner som definierar den egna kulturen och nationalkaraktären. Kärnan i Hobsbawms resonemang är att nationell identitet förstärks genom konstruktionen och framhållandet av vissa historiska händelser, en urvalsprocess som är högst selektiv, som får nationen att framstå i så god dager som möjligt. I fotbollssammanhang är sjungandet av nationalsånger, viftandet med flaggor, användandet av nationalsymboler och så vidare exempel på uppfunna traditioner.
I syfte att upprätthålla nationens status som självklar referenspunkt vad människors grupptillhörighet anbelangar måste de uppfunna traditionerna anpassas så att de speglar rådande samhälle. Hobsbawm menar att detta är centralt eftersom att nationella identiteter inte är statiska till sin karaktär utan befinner sig i ständig förändring där de transformeras och byter skepnad över tid (Hobsbawm 1983).
Elias (1991) menar att slumrande minnen och uppfunna traditioner är centralt för den nationella identiteten. Dessa är djupt integrerade i människors undermedvetna och väcks till liv genom särskilda symboler som tjänar som påminnelser om den egna nationstillhörigheten. Elias hävdar att en persons identitet utgör ett lapptäcke av olika identitetsmässiga medlemskap men att individuella och kollektiva identiteter, vilka utgör en människas habitus, inordnas under en mer omfattande nationell gemenskap. Den enskilde individen är inte blott ett ”jag” utan även del av ett kollektiv och följaktligen tillhör hon ett ”vi”. Den nationella identiteten är ett resultat av och skapas med hjälp av individuella och kollektiva aspekter av medborgarens syn på verkligheten där denne utgår från ett jag/vi-perspektiv (Elias 1991). Denna process karakteriseras av en inneboende komplexitet och inrymmer flera dimensioner. En syn på världen där den egna personen och det egna kollektivet utgör referenspunktförstärker känslan av samhörighet inom nationen och bidrar till en gemensam allmän mentalitet och karaktär hos medborgarna. Men det innefattar även en exklusionsmekanism där vissa utestängs från gemenskapen (Elias &
Scotson 1994). Billig (1995) instämmer i detta resonemang och hävdar att föreställningar om en nation är omöjliga utan främlingskapets existens.
8 Anderson (1983) framhåller mediernas roll i de nationsbefästande processerna och pekar på hur de skapar en föreställd gemenskap genom att inlemma konsumenterna i ett nationellt kollektiv. Medierna reproducerar, cementerar och konstruerar nationalstaten som fenomen bland de konsumenter som återfinns i den föreställda gemenskapen. Vidare menar Anderson att nationsmedlemmars masskonsumtion av mediala framställningar medverkar till att frammana samhörighetskänslor mellan individer hemmahörande i samma land. Mediekonsumenterna är medvetna om sina landsmäns existens trots att de aldrig träffats i verkliga livet vilket, enligt Anderson, är ett bevis på att nationen som fenomen blott är en social konstruktion som människor bär med sig.
Andersons, Hobsbawms och Elias teorier är relevanta då de beskriver mekanismer som bidrar till att upprätthålla nationalstaten som fenomen och reproducera nationella identiteter. Dessa processer tar sig olika uttryck men en viktig insikt teorierna ger oss är att nationer och nationella identiteter ständigt måste ges näring för att vidmakthålla sin status. Vidare är ovan presenterade teorier väsentliga om man förfäktar tanken att mediediskursen är färgad av en nationell diskurs och att mediernas språkliga framställningar bidrar till att skapa föreställningar om en existerande nationell gemenskap och identitet. De ger oss verktygen för att avgöra hur medierna konstruerar nationell identitet genom att använda särskilda metoder och tillvägagångssätt.
3.3 Banal nationalism
Billig (1995) har studerat mediernas roll i skapandet av nationer och nationella identiteter. Författaren drar slutsatsen att de kontemporära västerländska medierna medverkar till att reproducera rådande nationalstatliga hegemoni och konstruera nationen som fenomen. Detta görs genom att vi utsätts för ständiga påminnelser av närmast omärklig och slentrianmässig karaktär som definierar det egna landet och den egna identiteten. Det är den diskreta, rutinmässiga och oreflekterade nationalismen som styr vardagsverklighetens diskurs, i vilken nationalstaten ses som självklar, av naturen given och evig.
9 Mediernas frekventa och ofta omedvetna användande av ett ”vi” och ”dom”- perspektiv bidrar till att markera grupptillhörighet gentemot andra föreställda kollektiv och på så sätt definiera nationen. Det är alltså främst denna – för att använda Billigs terminologi – banala nationalism som ger nationella identiteter och den förhärskande nationalstatliga tanken sitt huvudsakliga syre, inte det intensiva flaggviftandet som då och då bubblar upp till ytan.
I vår studie kommer det huvudsakliga fokuset att riktas mot den mer synliga och explicita nationalism som kommer till uttryck i samband med medierapporteringen kring idrottsliga händelser. Trots att Billig lyfter fram den diskreta nationalistiska diskursen, som dagligen ger sig till känna i medierna, finns det i hans tankar flera viktiga aspekter att ta i beaktande. Det är den banala nationalismen som tillåter den intensiva och ofta oförblommerade fosterlandsvurm som ofta drabbar medierna när fotbollslandslaget står i begrepp att spela. I vår studie blir det betydelsefullt att även identifiera uttryck för banal nationalism då det spelar en central roll i konstruerandet av nationen.
3.4 Medier, fotboll och nationell identitet
En samfälld forskningsfront har fastslagit att idrottsliga händelser och evenemang är en arena för konstruktion av nationell identitet. Med Andersons teori i tankarna konstaterar Crolley och Duke (1996) att fotboll speglar uppfattningen om föreställda gemenskaper på så sätt att det egna landslaget förkroppsligar landet. Det blir därmed lättare för den enskilde individen att föreställa sig en nation och tillägna sig dess identitet när de ser elva spelare som representerar det egna landet. Mediernas skildringar bidrar till att få nationen att framstå som något verkligt, begripligt och ingjuter en känsla av att tillhöra ett kollektiv hos människor.
Billig (1995) hävdar att mediernas sportbevakning är ett forum för nationalistiska strömningar och han visar att i stort sett samtliga medier hemfaller åt ivrigt flaggviftande i sin rapportering kring idrott. Främst märks detta genom att de tilltalar läsarna som medlemmar av en nation vilket bidrar till att konstruera föreställningar om ett samlat nationellt kollektiv. Internationella idrottsevenemang kan, enligt Billig, ses som en form av substitut till krig. I avsaknad av riktiga väpnade konflikter
10 har sportarenor blivit den moderna världens krigsskådeplatser. Han pekar även på förekomsten av metaforer som anspelar på krig och vapen. I idrottssammanhang framställs utövarna som en förlängning av den egna nationen på så sätt att deras segrar likställs med en framgång för hela folket. Spelarna framställs som hjältar om resultaten och prestationerna är tillfredsställande och medierna framhäver gärna deras nationalitet och bidrag till nationen.
Dessa insikter är väsentliga i vår studie därför att de förklarar samspelet mellan idrott och nationell identitet, vilket är viktiga kunskaper att bära med sig i det analytiska arbetet. Det kan bli angeläget att tänka på att idrott av tradition länge varit en arena för nationalism.
3.5 Begreppsmetaforer
Winther Jørgensen och Phillips (2000) menar att den nationella diskursen genomsyras av metaforer som formar uppfattningen om nationen. På samma sätt är mediebevakningen i samband med fotbollslandslagets matcher präglad av ett metaforbruk (Billig 1995). I syfte att identifiera dessa är det möjligt att tillämpa Lakoffs och Johnsons (1980) teori om begreppsmetaforer. Med begreppsmetafor avses fenomenet att en kontext ofta beskrivs med hjälp av metaforer hemmahörande i ett annat sammanhang. Författarna hävdar att de mänskliga tankeprocesserna fungerar metaforiskt och att detta påverkar vår förståelse av verkligheten.
Vardagsbruket av metaforer strukturerar ett ämnesområde genom att fästa särskilt avseende vid vissa aspekter av det. Lakoff och Johnson exemplifierar detta genom att beskriva hur vi talar om debatter i termer av krig och att detta delvis bidragit till att definiera vad diskussioner går ut på, nämligen att besegra en motståndare. I vår studie är det av central betydelse att identifiera mediernas bruk av olika begreppsmetaforer för att klargöra dess påverkan på den mediala diskursen.
Gripsrud (2002) menar att metaforer bidrar till att synliggöra språket. De visar att språket är relativt i relation till verkligheten och formar vår uppfattning om den värld vi befinner oss i. Med detta i åtanke hävdar författaren att språket kan konstruera en annorlunda uppfattning om världen och verkligheten genom mer eller mindre okonventionella stilistiska grepp (Gripsrud 2002).
11
4. Metod
Föreliggande uppsatskapitel kommer att redogöra för den kritiska diskursanalysen som metod. Metodiskt har vi arbetat utefter Faircloughs tredimensionella analysmodell och denna presenteras ingående. Vidare behandlas uppsatsens datainsamling och ställningstaganden som gjorts i denna process.
4.1 Kritisk diskursanalys som metod
Den kritiska diskursanalysens huvudsakliga intresse riktas mot att analysera de diskursiva praktikernas roll i upprätthållandet av rådande sociala, kulturella och strukturella ordningssystem (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Metoden ger oss verktygen för att analysera hur den diskursiva praktiken ter sig i medierna och hur den bidrar till att konstruera nationell identitet i fotbollssammanhang. Vi undersöker huruvida de konkreta texterna, mediernas framställningar, antas bygga på en övergripande nationell diskurs och andra diskurser som upprätthåller den bredare sociala praktiken.
Metodiskt arbetar vi utifrån Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys vilken kan tillämpas vid empirisk forskning om kommunikation och samhälle. Fairclough har utarbetat en modell som ska tjäna som analytiskt verktyg vid diskursanalyser av kommunikativa händelser där samtliga tre dimensioner utgör en viktig del. Textens egenskaper ska analyseras, den diskursiva praktiken bör tas i beaktande då denna inrymmer de produktions- och konsumtionsprocesser som ligger bakom texten och den sociala praktiken bör skärskådas eftersom att den utgör ramen för vilken den kommunikativa händelsen äger rum i. En kommunikativ händelse innefattar alla former av språkbruk och består av tre dimensioner som ska analyseras, nämligen texten, den diskursiva praktiken och den sociala praktiken (Winther Jørgensen & Phillips 2000). I verkligheten är dessa tre dimensioner integrerade vilket gör det problematiskt att göra en distinktion, främst mellan text och diskursiv praktik (Fairclough 1995). Nedan följer en grundligare beskrivning av de tre analysstegen i Faircloughs modell.
12 4.2 Analyssteg ett - Text
I textanalysen riktas forskningsblickarna mot den lingvistiska textkonstruktionen och de utmärkande språkliga och visuella drag som karakteriserar resultatet av producenternas arbete. Genom att studera texternas beskaffenheter och karaktärsdrag blir det möjligt att urskilja och konstatera hur diskuserna förverkligas textuellt. I detta steg läggs fokus på att studera meningsuppbyggnad, metaforer, ordval, grammatik, hur identiteter konstrueras genom språket och så vidare. Det textuella innehållet ger en fingervisning om vilka diskursiva element som återfinns i texten och föredragna tolkningar från producentens sida genom en viss typ av språkanvändning (Fairclough 1992).
Winther Jørgensen och Phillips (2000) pekar ut två grammatiska begrepp som är särskilt väsentliga i textanalysen: transitivitet och modalitet. Vid analys av en texts transitivitet studeras hur subjekt och objekt knyts till olika händelser och processer i syfte att fastställa bakomliggande ideologiska motiv och vilka konsekvenser detta medför. Med modalitet avses producentens ställningstagande i texten, grad av subjektivitet och objektivitet samt vilket förhållningssätt denne har till det påstående som framförs. En texts modalitet får betydelse eftersom att den påverkar diskursens konstruktion av relationella och ideationella funktioner.
4.3 Analyssteg två - Diskursiv praktik
Genom att studera hur textproducenter utnyttjar, medvetet eller omedvetet, befintliga diskurser och genrer samt hur textmottagarna använder förefintliga diskurser för att tillägna sig det de konsumerar blottläggs diskursiva praktiker. Diskursiva praktiker kan undersökas på flera olika vis men vi avser att tillämpa ett lingvistiskt förhållningssätt och försöka ringa in eventuell interdiskursivitet och analysera texternas intertextuella uppbyggnad (Winther-Jørgensen & Phillips 2000). Ekström och Larsson (2010) menar att det finns meningsrelationer mellan producenter och konsumenter som bygger på redan på existerande föreställningar om verkligheten.
Med andra ord finns det en tyst överenskommelse där etablerade kollektiva förståelser påverkar hur texten produceras och tolkas. Nyhetsproducenterna serverar mottagarna en verklighet och strukturer som de är införstådda med och använder i
13 sin tolkning av det de tillhandahålls, så kallad sociokognition. Exempelvis förutsätter den nationella diskursen att det är skillnad på människor av olika nationalitet och när medierna ger uttryck för denna ideologiska ståndpunkt är deras journalistiska produkt influerad av nyss nämnda diskurs. Det blir av denna anledning viktigt för oss att identifiera och analysera förekomsten av nationell diskurs i medietexterna och huruvida de diskursiva praktikerna bidrar till upprätthållandet av en viss social ordning
4.4 Analyssteg tre - Social praktik
Den sociala praktiken är att betrakta som en mer övergripande dimension i den kritiska diskursanalysen. Övriga delar av analysen ges betydelse när de fogas in under och sätts i förhållande till ett bredare perspektiv, alltså den sociala praktik som texten och den diskursiva praktiken ingår i. Den diskursiva praktiken omges av delvis icke-diskursiva sociala och kulturella relationer och strukturer som måste studeras för att kartlägga faktorer som formar den diskursiva praktiken. Vidare analyseras huruvida den sociala praktiken påverkas av den diskursiva praktikens upprätthållande eller transformering av den redan förhandenvarande diskursordningen. I syfte att studera den sociala praktiken är diskursanalysen inte tillräcklig utan måste kompletteras med sociologisk teori eftersom social praktik innehåller både diskursiva och icke-diskursiva element (Winther Jørgensen &
Phillips 2000).
4.5 Material
Studiens empiri utgörs av 307 artiklar, notiser och krönikor i Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter som publicerades i samband med de utvalda fotbollsmatcherna.
Dessa har undersökts kvalitativt där samtliga artiklar som berört matcherna har analyserats. Lejonparten av artiklarna har hämtats från Aftonbladet och Expressen då de har hade störst bevakning av matcherna ifråga. De utvalda tidningarna har valts på grund av att de är Sveriges tre största sett till antalet sålda pappersupplagor och riktar sig till hela landet. Vi har även haft ambitionen att integrera olika typer av
14 journalistik i vår empiriska undersökning, vilket de olika tidningarna får antas representera. Vi har inte haft för avsikt att identifiera skillnader i de olika tidningarnas rapportering utan endast ämnat erhålla ett bredare empiriskt underlag för studien.
De matcher som var föremål för vårt intresse var Sverige-Portugal, Portugal- Sverige, Danmark-Sverige och Sverige-Danmark. Matcherna ingick i kvalet till världmästerskapet 2010 och spelades 2008 och 2009. De utvalda matcherna valdes av tre huvudsakliga anledningar. För det första spelades matcherna relativt nyligen vilket möjliggör en undersökning av samtidens mediediskurs. För det andra var det fyra matcher av stor betydelse där en VM-biljett stod på spel. För det tredje valdes motståndarlagen på grund av att det var de mest betydelsefulla matcherna mot VM- kvalgruppens två största fotbollsnationer, vilket bidrog till större intresse och ökad medierapportering.
4.6 Analysförfarande
Materialet erhölls genom mikrofilmer som tillhandahölls av ett antal bibliotek.
Samtliga artiklar som behandlade fotbollslandslaget lästes och därefter vidtog en urvalsprocess som syftade till att välja ut det som var av intresse för studien och göra materialet mer hanterligt. De utvalda artiklarna analyserades sedan ingående för att identifiera exempel på hur medierna konstruerade nationell identitet i samband med matcherna. Den stora mängd artiklar som analyserats borgar för ökad generaliserbarhet. Däremot är det är mycket möjligt att rapporteringen tar sig andra uttryck beroende på vilken typ av motståndare svenska fotbollslandslaget ställs emot. Vid landskamper mot mindre fotbollsnationer misstänker vi att bevakningen inte är lika omfattande och att konstruktionen av nationell identitet inte blir lika tydlig.
4.7 Metodkritik
Den kritiska diskursanalysen har fungerat som en bra metod för att analysera det empiriska material som vi samlade på oss. Faircloughs tredimensionella
15 analysmodell har bidragit med förståelse för hur diskursiva praktiker konstitueras av och konstituerar social praktik, alltså hur våra utvalda och analyserade medietexter är färgade av och reproducerar rådande föreställningar om nationell identitet.
Analysmodellen i fråga erbjuder möjlighet att analysera språkbruket i den aktuella samhälleliga kontexten, med fokus på hur idéer och begrepp som produceras i denna kontext tolkar och medverkar i formandet av den samhälleliga verkligheten.
Analysen av hur diskursiva praktiker konstituerar och konstitueras av den sociala världen underlättas om ett stort antal texter legat till grund för det analytiska arbetet (Winther-Jörgensen och Phillips 2000). I vår studie har vi studerat en stor mängd artiklar vilket gjort det enklare att resonera kring reproduktion och transformation av diskurser.
Kritisk diskursanalys som metod kan kritiseras på grund av att vissa aspekter av den är subjektiv. I vår studie har vi som författare spelat en aktiv roll i urvalsprocesser och analys av det undersökta materialet. Vi har konstruerat studiens resultat genom att vi själva har fäst särskilt avseende vid vissa delar av mediernas rapportering medan andra delar utelämnats. Winther-Jörgensen och Phillips (2000) hävdar att forskare som använder kritisk diskursanalys bör förhålla sig så objektiva som möjligt i förhållande till sitt material i det analytiska arbetet. De aspekter av verkligheten man är ute efter att studera kan vara problematiska att identifiera då man som forskare vanligtvis är en del av den kultur man undersöker. Det bör framhållas att vi själva är färgade av en världsordning där nationalstaten är förgivettagen vilket kan ha påverkat studiens resultat.
Ett återkommande problem med kritsk diskursanalys är att det är en metod som kan användas på olika sätt och till stora delar komponeras efter tycke och smak. Detta kan innebära att studien blir svår att återupprepa och på så sätt ge upphov till att validiteten och reliabiliteten kan ifrågasättas. Genom att använda vetenskapligt erkända analysmetoder och noggrant motivera och förklara sina tolkningar av det analyserade materialet kan forskaren undvika att hamna i fällor som innebär att studiens resultat kan betvivlas (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Vi har strävat efter att ge läsaren möjlighet att själv avgöra hur rimliga våra tolkningar är genom att lyfta in de citat som varit mest betydelsefulla i vår analys. Detta bidrar även till att läsaren kan göra alternativa tolkningar och bedöma studien i sin helhet.
16 Ytterligare ett problem med kritisk diskursanalys är att det är svårt att bilda sig en uppfattning om den diskursiva praktiken, i synnerhet relationen mellan textproducenter och konsumenter. Enligt Fairclough påverkar textkonsumtionen diskursen och det är problematiskt att erhålla kännedom om vilka mottagarna är, deras föreställningsvärld och hur de tolkar texterna (Winther Jørgensen & Phillips 2000).
Sammantaget är det konstaterbart att kritisk diskursanalys har sina för- och nackdelar. Vi hävdar dock att användandet av metoden ifråga och Faircloughs analysmodell har varit det optimala för vår studie då den gett stora möjligheter till djupa analyser. Den faircloughska modellen har bidragit till djupare förståelse eftersom den har ambitionen att klarlägga förhållandet mellan texter och samhälleliga strukturer och processer.
5. Resultat och analys
Föreliggande uppsatsavsnitt innehåller tre underrubriker som presenterar studiens resultat och analytiska poänger som gjorts utifrån det undersökta materialet. Först behandlas hur medierna konstruerar nationell identitet genom att nationstillhörighet framhålls. Därefter ges en redogörelse för hur medierna använder militärmetaforer och krigsanspelningar som ett sätt att konstruera nationell identitet. Slutligen diskuteras mediernas användande av nationella stereotyper i sin rapportering av matcherna.
5.1 Vi och dom
I de utvalda tidningarnas rapportering av matcherna användes genomgående pronomen som ”vi”, ”oss” och ”vår” i relation till ”de”/”dem” och ”deras” när det egna landslaget och dess motståndare skulle beskrivas. På denna punkt förutsätts läsaren vara en del av nationen och rapporteringen bidrar till att definiera vilka som tillhör den egna gemenskapen respektive inte gör det. Medierna försökte även frammana kollektiva känslor, komma med uppmaningar riktade till hela det svenska folket och ge sken av att landslagets väl och ve är allas sak.
17 I nyhetsrapporteringen finns otaliga exempel på hur nationella identiteter konstrueras genom att grupper ställs mot varandra: ”Vi är bättre, de skräms inte”
(Aftonbladet 4/6 2009). I detta exempel konstrueras kollektiv tillhörighet mellan två grupper genom att ”vi” explicit särskiljs från ”de”. Denna distinktion cementerar nationsmedlemskap och framhåller existerande skillnader folken emellan. I citatet framhålls den svenska samhörigheten baserad på nationalitet och innehåller även en exklusionsmekanism där icke-medlemmar utestängs. Elias (1991) pekar på hur den nationella identiteten är ett resultat av och skapas med hjälp av individuella och kollektiva aspekter av medborgarens syn på verkligheten där denne utgår från ett jag/vi-perspektiv.
Det blir lättare för den enskilde individen att föreställa sig en nation och tillägna sig dess identitet när det finns ett fotbollslag som representerar dem och genom idrotten konkurrerar med andra nationer (Duke & Crolley 1996). ”Vi har ett lag, vi kommer att gå ut som ett lag och vi kommer att vinna som ett lag.” (Aftonbladet, 11/10 2008). I citatet antas laget förkroppsliga den egna nationen då de beskrivs som ”vi”
och att spelarnas förehavanden på planen är hela landets sak. Citatet underlättar för läsaren att kunna identifiera sig med laget och dennes roll som nationsmedlem befästs.
I en artikel inför bortamötet mot Danmark manades till nationell samling kring den uppgift som stod för dörren: ”Kom igen nu, nu kör vi över danskarna!”
(Aftonbladet, 10/10 2009). Exemplet uttrycks som en uppmaning till samtliga medlemmar i den egna gemenskapen att köra över de danska motståndarna. Det är samtidigt ett försök att uppamma kollektiva känslor av rivalitet gentemot danskarna och läsaren blir därmed förvissad om att det är av särdeles stor betydelse att segern bärgas.
I stunder av nederlag tecknade medierna en bild av en nation som försatts i landssorg. Aftonbladet (7/6 2009) publicerade en artikel som beskrev ”… vår besvikelse, ilska, vår frusterade framtid och det där branta berget som skymmer allt vad VM heter.” Samma tidning publicerade en artikel som förklarade att ”Fotbollen är vår nationalsport och tillhör folket, inte ledarna … men när man avfärdar frågor och kritik avfärdar man också det svenska folkets ilska, tårar och besvikelse.”
(Aftonbladet 7/6 2009). I ovanstående citat antyds att förlusten gett upphov till
18 kollektiva känslor som alla svenskar berörs av. Detta är ett exempel på hur nationens idrottsrepresentanters prestationer framställs som en angelägenhet för hela folket (Billig 1995). I enlighet med Andersons (1983) tankar om att föreställda gemenskaper är beroende av en gemensam samtid och framtid ger artikeln uttryck för ett för tillfället desillusionerat kollektiv som riskerar att gå en dyster framtid till mötes på grund av förlusten.
Mediernas vi/dem-perspektiv bekräftar Billigs teorier om banal nationalism. Det egna landet och den egna identiteten uppfattas som självklar referenspunkt och är förgivettagen. Den definieras genom ständiga påminnelser av närmast omärklig och slentrianmässig karaktär. Medierna agerar utifrån ett redan invant mönster som bygger på ett tankesystem där nationalstaten är så självklar att en värld utan dessa indelningar vore otänkbar (Billig 1995). Det finns meningsrelationer mellan textproducenterna och läsarna som bygger på redan existerande föreställningar om verkligheten. Det är underförstått att ”vi” i detta sammanhang syftar på den egna nationella gemenskapen och att ”de” utgör en grupp som inte tillhör samma gemenskap. Mediernas framställningar är interdiskursiva på så sätt att de uttnyttjar, medvetet eller omedvetet, den befintliga nationella diskursen genom att särskilja olika föreställda gemenskaper vilket bidrar till att reproducera nationell identitet.
5.2 Fotboll är krig
Bruket av krigsmetaforer är sedan länge väl integrerat i sportjournalistiken och passerar oftast obemärkt förbi eftersom de anses vara självklara i sammanhanget (Bishop & Jaworski 2003). Lakoff och Johnson (1980) menar att metaforer bidrar till att forma vår uppfattning om ett visst ämnesområde genom att fästa särskilt avseende vid vissa aspekter av det. Genom att medierna riktar uppmärksamheten mot konflikt och krig i sin rapportering bidrar detta till att definiera vad en fotbollsmatch går ut på, nämligen att besegra en motståndare. Som tidigare nämnt utgår medierna från ett vi/dem-perspektiv när landslaget står i begrepp att spela.
Detta faktum ger upphov till en polarisering där en gemensam fiende definieras genom att metaforer som anspelar på krig används. Enligt So (1980) är bruket av krigsmetaforer i sportjournalistiken främst ett sätt att piska upp stämningar av rivalitet och spä på spänningar mellan olika länder.
19 Mediernas framställningar innehöll hänvisningar till tidigare fotbollsframgångar, men bevakningen rymde även andra dimensioner. Rapporteringen var sprängfylld av militärmetaforer och referenser till historiska händelser, gestalter och nationella symboler som vanligtvis inte är direkt förknippade med sporten ifråga. I de flesta fall rörde det sig om metaforer där spelare och ledare gavs militära beteckningar, exempelvis härförare och general, men även hur själva spelet beskrevs med metaforer i stil med erövra, belägra och ockupera. Ett talande exempel för detta återfanns i Expressen: ”Ikväll gäller det att ta värvning, göra honnör och mönstra på.
Ikväll gäller det att kapten Ibrahimovic tar befäl över de stukade styrkorna … Sverige ska regera ikväll med Zlatan i frontlinjen.” (Expressen 11/10 2009). Citatet kan tolkas som en vädjan till de svenska spelarna, eller som en uppmaning till hela nationens medlemmar, att förbereda sig på krig och ansluta till de svenska styrkorna anförda av lagkaptenen Zlatan Ibrahimovic. Gripsrud (2002) menar att språket i allmänhet och metaforer i synnerhet formar vår uppfattning om världen. När medierna hemfaller åt att använda metaforer skapas en föreställning om att fotboll är krig, det blir ett sätt att se på fotbollen som konstruerar nationell identitet genom att uppmana till nationell samling.
Medierapporteringen inför matcherna mellan Sverige och Danmark föregicks av frekventa krigsanspelningar och referenser till historiska militära konflikter länderna emellan. Det faktum att ett nordiskt grannland stod som motståndare fick stort utrymme i medierna och matchen kallades ”Slaget om Norden” (Expressen 5/6 2009). I rapporteringen inför det direkt avgörande bortamötet förmedlades en känsla av att Sverige befann sig i fiendeland, i lejonets kula och den danska hemmaarenan Parken kallades i Dagens Nyheter för en ”ointaglig borg” (2009 9/10). Samma ödesmättade känsla förklarades i följande citat: ”Det kommer att storma i Parken, det kommer att välla in en gigantisk våg av danska läktarvrål och ett avvaktande försiktigt Sverige kommer att få den rakt i ansiktet … på mitt kommando – släpp lös helvetet! Gör det … och lämna helvetet kvar i Danmark” (Aftonbladet 10/10 2009).
Matchen utmålades som en kamp på liv och död som andades krig där det fanns en uttalad fiende, inte bara i de danska spelarna utan även i supportrarna på plats.
Inför bortamatchen mot Danmark 2009 pryddes Sportbladet förstasida av ett bildmontage där en talrik skara fiktiva svenska berömdheter, som exempelvis
20 Pettson & Findus, Lasse Kongo och Karl-Oskar och Kristina, står vid Öresundsbrons ena fäste i färd med att tåga över till Danmark. Den tillhörande rubriken förkunnade ”Och nu kommer vi” (Aftonbladet 9/10 2009). Sammantaget anspelar Sportbladets framsida på krig genom att göra gällande att en invasion av svenskar är nära förestående. Enligt Elias (1991) spelar slumrande minnen och uppfunna traditioner en central roll i konstruerandet av en nationell identitet. Dessa är djupt integrerade i människors undermedvetna och väcks till liv genom särskilda symboler som tjänar som påminnelser om den egna nationstillhörigheten. De svenska berömdheterna som figurerar i exemplet får representera hela det svenska kollektivet och utgör nationella symboler som erinrar läsaren om att denne tillhör en viss föreställd gemenskap. Bildmontaget bidrar även till att väcka slumrande minnen om en tid då rivaliteten mellan länderna tog sig uttryck i väpnade konflikter där militära fälttåg mot Danmark förekom.
Nationalsymboler som befäster rivaliteten och de nationella olikheterna mellan Sverige och Danmark användes flitigt i medierna. Särskilt stort utrymme fick den danskhatande Ernst-Hugo Järegård-karaktären Stig Helmer från TV-serien Riket.
”Sverige har nio spelare och två – vad var det nu Ernst-Hugo sa? – två stolta vakttorn.” (Aftonbladet 28/3 2009). Användandet av ordet ”vakttorn” är en krigsanspelning i sig men får ytterligare en dimension om det sätts in ett annat sammanhang. I Riket proklamerar Stig Helmer sin avsky mot Danmark och tackar de ”svenska vakttorn”, det vill säga kärnkraftverket i Barsebäck, som ”tvingar dansken på knä”.
En mer uppenbar och iögonfallande krigsanspelning är den där Aftonbladet parafraserade det världsberömda foto där amerikanska soldater reser stjärnbaneret på den japanska ön Iwo jima efter att de vunnit det slag som utspelade sig där. I detta bildmontage har de amerikanska soldaterna ersatts av svenska landsslagsspelare iklädda de blågula matchdräkterna samtidigt som de reser den svenska flaggan i ett hav av Tuborgflaskor. Rubriken lyder ”Ikväll intar vi Parken”(Aftonbladet 10/2009).
Tuborgflaskorna symboliserar Danmark, de svenska spelarna framställs som soldater som ska vinna striden åt oss och rubriken förtäljer att Sverige kommer att inta Parken som ett enat kollektiv.
21 Inför hemmamötet mot Danmark publicerade Expressen (5/6 2009) en artikel med tillhörande bild där den danska nationalsymbolen Den lille havfrue hade draperats i de svenska färgerna, bredvid stod en man iklädd karolineruniform och värja. Bilden på mannen i karolineruniformen bidrar till att lyfta fram en särskild epok i den svenska historien då landet var en stormakt. Detta är ett exempel på hur nationell identitet skapas genom myter, ritualer och traditioner som definierar den egna kulturen och nationalkaraktären. Enligt Hobsbawm (1983) förstärks nationell identitet genom konstruerandet och framhållandet av vissa historiska händelser som får nationen att framstå i så god dager som möjligt. Genom att hänvisa till svunnen storhet försöker medierna ingjuta en känsla av nationell stolthet hos läsarna och att karolinernas insatser är något att vara stolt över. Efter att Sverige förlorat den avgörande matchen mot Danmark bestod Sportbladets framsida av en tecknad bild där förbundskaptenen Lars Lagerbäck var fastsurrad i fören som galjonsfigur på ett vikingaskepp. I skeppet stod vrålande och stridslystna danska spelare utrustade med yxor och svärd samt iförda vikingahjälmar. Skeppet pryddes även av texten
”Danmark” med runskriftsliknande bokstäver. Även detta är ett exempel på hur nationell identitet konstrueras genom att medierna framhåller specifika delar av ett lands historia. I detta fall beskrivs den danska historien utifrån vikingar som nationalsymboler (Aftonbladet 10/10 2009).
Samma tidning publicerade även en artikel med rubriken ”Vi er blå, vi er gule…”
som innehöll en topplista med ”klassiska danska nederlag” (Expressen 9/10 2009).
Överst på denna lista placerades två militära nederlag, nämligen freden i Roskilde och slaget vid Stamford Bridge. På tredje plats kom - för att använda Expressens egna ord – ”Kalabaliken i Parken” som hänsyftar till fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark som avbröts efter att en dansk supporter attackerat domaren, vilket slutade i att Sverige tilldömdes segern. Anderson (1983) hävdar att nationens existens är beroende av berättande och återberättande av en gemensam historia. I exemplet ovan påminner och konstruerar artiklarna ett nationellt förflutet genom att dels behandla militärhistoria och dels redogöra för tidigare idrottsliga händelser.
Rapporteringen i samband med Danmarksmatcherna präglades i större utsträckning av krigsmetaforer och hänsvisningar till historiska och militära konflikter än när Portugal stod för motståndet. När det skrivs om mötena mot Portugal förekom
22 förvisso en mängd krigsrelaterade metaforer men de var både mildare till sin karaktär och mer sällsynta. Matcherna mot Danmark beskrevs i skarpare ordalag och krigsanspelningarna haglade. Det är uppenbart att det geografiska läget, den gemensamma historien och de kulturella relationerna mellan Sverige och Danmark bidrar till att medierna hemfaller åt dylik rapportering. Detta bekräftades av en artikel i Dagens Nyheter där Danmark kallades för ”arvfienden” (29/3 2009).
Däremot förekom även en kärvänlig ton och det framgick tydligen klart att medierna ville få det att framstå som att det rådde en komplex relation mellan Sverige och Danmark. Vid flera tillfällen talades det om hatkärlek och brodersrelation de nordiska grannländerna emellan. Detta kom till uttryck i följande två citat: ”Danskar, hatade älskade grannar i söder! Ni är fortfarande röde, ni är fortfarande hvide, men ni är inte vad ni en gång var” och ”Älskade danskjävlar”. (Expressen 5/6 2009). I exemplen tilltalas hela det danska kollektivet och det komplicerade förhållandet mellan länderna framhölls . Ett av citaten innehåller även en anspelning på den danska fotbollshymnen Vi er røde, vi er hvide som etsat sig fast i folks medvetanden och kommit att bli tätt förknippad med Danmark som nation.
Vi tycker oss skönja tendenser som pekar i riktning mot att det existerar en utbredd skandinavisk brodermentalitet i relation till Danmark. Svenska medier konstruerar denna nordiska samhörighet och identitet genom att lyfta fram kulturella band som sträcker sig långt tillbaka i tiden och förenar de båda staterna och folken. Denna typ av relation lyste dock med sin frånvaro när svenska medier rapporterade inför Portugal-matcherna. Innehållet i artiklarna i samband med dessa matcher gav medierna inte uttryck för någon form av relation mellan Sverige och Portugal förutom den fotbollsmässiga historia som länderna delar.
I mediernas diskursordning är det uppenbart att det ingår krigsdiskurser som upprätthåller och konstruerar nationell identitet. Krigsmetaforer och hänvisningar till militära konflikter tas ur sitt ursprungliga sammanhang och placeras in i en idrottslig kontext. Genom anspelningar av den här typen betonas en gemensam historia som syftar till att stärka den nationella identiteten genom att beskriva den föreställda gemenskapens förflutna. Det är även en tydlig nationalitetsmarkör i relation till andra stater eftersom vissa uppfunna traditioner bidrar till att definiera och reproducera den egna nationella identiteten.
23 De analyserade medietexterna i detta avsnitt innehåller inte endast krigsanspelningar utan har även en hög grad av intertextualitet och manifest intertextualitet på så sätt att de refererar till andra texter. Intertextualitet kan antingen indikera på samhälleliga föränderligheter i stort eller bevarande av rådande maktrelationer. I det här fallet ser vi intertextualiteten som ett sätt att bevara det hegemoniska förhållandet där människor accepterar den kontemporära samhällsordningen.
Nationalstaten som fenomen befästs genom att mediernas artiklar bygger på texter hemmahörande i andra sammanhang, exempelvis militärt språkbruk och historiska händelser. Detta har, enligt Hobsbawm (1983), en upprätthållande funktion i konstruerandet av den nationella identiteten.
5.3 Nationella stereotyper
Nationella stereotyper spelar en central roll i konstruerandet av nationell identitet genom att de reproducerar uppfattningar om vad ”vi” är respektive inte är och vad
”de” är i förhållande till ”oss”. I de artiklar som analyserats var medierna benägna att betona kulturskillnader, använda nationalsymboler och beskriva nationsunika egenskaper som anses vara behäftade med nationalkaraktären. Rapporteringen genomsyrades av schablonbilder av svenskar, danskar och portugiser som befäster de olika gemenskapernas föreställda särart. Enligt Anderson (1983) definieras nationen genom dess särprägel i förhållande till andra länder och skillnaderna är nödvändiga för de föreställda gemenskapernas existens. Nationella stereotyper konstruerar och reproducerar föreställningar om vad vi är i förhållande till andra och skapar distinktioner mellan olika grupper.
Det var främst i samband med matcherna mot Danmark som anspelningar på nationella stereotyper förekom. Den danska nationen, identiteten och kynnet beskrevs i mer eller mindre smickrande ordalag och medierna använde sig av danska nationalsymboler som ett återkommande inslag i rapporteringen. I följande citat talas det om typiska danska företeelser: ”För danskarna finns wienerbröd, pölser och Hvergang till och med vid förlust. För oss finns bara seger.” (Expressen 10/10 2009). Citatet sammanfattar vilka danska symboler som svenska medier ägnade uppmärksamhet i sina beskrivningar av landet ifråga. Skribenten snuddar även vid den danska alkoholkulturen, vilken har den klarast framskjutna positionen i svenska
24 medier när grannlandet i söder kommer på tal. Det råder utbredda fördomar om danskar som öldrickande och dekadenta människor med en förkärlek för alkoholruset. ”Läktarna tornar upp sig i östra Köpenhamn, det ser ut som en byggarbetsplats längs ena lång- och kortsidan, och några övermogna och lite väl pårökta skäggiga män sparkar en boll mellan sig på gräset. Det blir en helt annan schabläng ikväll efter några hundratusen öl.” (Expressen 10/10 2009). Även Aftonbladet använde samma stereotyper när de i ett bildmontage visar hur svenska försvarsspelare i jätteformat trampar på miniatyrlika danska motståndare. Detta kombinerat med bildtexten ”2 dagar kvar. Och danska backar är fulla av öl – våra backar är läskiga.” (Aftonbladet 8/10 2009). Texten består därmed av en ordvits som syftar på svenskarnas uppfattning av danskarnas alkoholkonsumtion och en bild som konnoterar överlägsenhet.
Medierna tenderade att ge Sverige en självpåtagen storebrorsroll i förhållande till Danmark, något som illustrerades i nyss beskrivna bild där förvuxna svenskar trampar på små danskar. En liknande bild målades upp på Dagens Nyheters (10/10 2009) framsida där en jättelik svensk spelare klappar en liten gråtande dansk motståndare på huvudet. Rubriken bidrar till att förstärka föreställningen om svensk överlägsenhet och lyder enligt följande: ”Ikväll smäller det, lillebror”. En artikel i samma anda publicerades av Expressen där en journalist beskrev Den lille havfruen och danska tillkortakommanden. ”Sitt rykte till trots ser dock statyn liten och svag ut – precis som i stort sett allt i Danmark” (Expressen 5/6 2009).
Den svenska överlägsenheten gör sig enbart gällande i vissa avseenden.
Föreställningen om den bohemiske, egensinnige, irrationella och okonventionelle dansken var ständigt närvarande i mediernas framställningar. Svensken sågs ofta som dess diametrala motsats och de existerande stereotyperna gjorde gällande att denne är kollektivistiskt lagd, strikt, tålmodig och organiserad. Expressens krönikör Mats Olsson skrev: ”Jag tycker om Köpenhamn, jag älskar att danska kvinnor klär sig och rör sig på ett så helt eget och personligt sätt (man behöver inte jämföra ens med konformistiska Sverige) och jag har alltid tyckt om dansk fotboll” (6/6 2009).
Utifrån detta citat kan vi uttyda hur medier reproducerar existerande föreställningar kring den danska och svenska nationalkaraktären. Ett flertal exempel visar på hur medier förmedlar en bild av danskar som öppna, gladlynta, excentriska livsnjutare
25 och svenskar som lutheranska och reserverade kollektivister. Det danska spelarlägret ansågs vara ”Öppnare och roligare … glada spelare som svarar på allt och efteråt svingar en bägare med murvlarna” (Aftonbladet 5/6 2009). En liknande syn på danskarna i förhållande till svenskarna gav sig till känna i följande citat: ”Det finns i grunden en annan attityd hos danskarna. Den svenska öppenheten känns mer påtvingad” (Aftonbladet 5/6 2009). Vidare förklaras att det rådde uppsluppen stämning i det danska lägret då ”De danska minerna har varit de samma harmoniska veckan igenom” (Aftonbladet 6/6 2009), medan svenskarna beskrivs som
”sammanbitna och fokuserade på sin uppgift” (Dagens Nyheter 9/10 2009).
Schablonbilder av portugiser förekom men inte alls i samma utsträckning som stereotyperna av danskarna. Fördomarna mot portugiser var desamma som vanligtvis brukar förknippas med folk av sydeuropeisk härkomst i fotbollssammanhang, i synnerhet betonas deras omanlighet och benägenhet att fuska (Vincent, Kian, Pedersen, Kuntz och Hill 2010). Framförallt riktade svenska medier kritik mot portugisernas ohederlighet på fotbollsplan, brist på sportsmannaanda och deras vekhet. Efter matchen mot Portugal publicerades en artikel med tillhörande bild föreställande en tillsynes gråtfärdig portugisisk spelare med rubriken ”Sluta lipa!” (Expressen 12/10 2008). I samband med matcherna mot Portugal fokuserade medierna på deras oärliga beteende på fotbollsplanen och i Aftonbladet konstaterades att ”Portugiserna försökte filma till sig både frisparkar och straffar mot Sverige” (Aftonbladet 29/3 2009). Som en reaktion mot portugisernas påstådda osportslighet publicerades en bild föreställande en ”dykning förbjuden”-skylt som syftade till att göra läsarna uppmärksamma på portugisiskt fusk. Svenskarnas inställning till spelet ifrågasattes emellertid inte utan medierna antydde att de representerade det renhåriga och hederliga spelet. Enligt Vincent m.fl. (2010) är detta ett bevis på hur djupt rotade fördomar blottläggs i medierna. Motståndarlagens beteende i matchsituationer anses spegla karaktären hos det folk som de representerar. Med detta i åtanke är det konstaterbart att medierna även framställer en bild av gemene portugis i sin fotbollsbevakning, inte bara de spelare som är satta att representera landet.
I relation till portugiserna framställdes de svenska spelar na som tuffa, hårdkokta och skoningslösa. Den generella bilden medierna förmedlade av portugiserna var för
26 det mesta den motsatta. Efter bortamatchen publicerades en bild som visade en knästående portugisisk spelare bakom fyra rakryggade svenska försvarsspelare.
Underrubriken som ackompanjerade bilden löd: ”Knäade för svenska vikingar”
(Aftonbladet 29/3 2009). I exemplet utmålas de svenska spelarna som vikingar men tidningen lyfter även fram en epok ur historien som stärker den nationella identiteten, en epok som befäster stereotypen om den råbarkade nordbon. Detta är exempel på Hobsbawms (1983) teori om uppfunna traditioner där vissa historiska händelser eller företeelser framhålls eftersom att de anses vara lämpliga för konstruktion av nationell identitet.
I rapporteringen inför hemmamötet mot Portugal ventilerade medierna fördomar gällande portugisiska mäns svaghet för blonda svenska kvinnor. Det antyddes att de portugisiska spelarna skulle distraheras av det faktum att svenska kvinnor skulle beskåda matchen på plats och att den huvudsakliga koncentrationen därför skulle förläggas i riktning mot läktarplats. Aftonbladet publicerade ett bildmontage där en portugisisk spelare stod omgiven av svenska kvinnliga supportrar med rubriken
”Svaghet: tjejerna” (Aftonbladet 9/10 2008).
Den svenska nationen, identiten och folksjälen är även de föremål för mediernas frekventa användande av stereotyper. Genom beskrivningar av typiska svenska företeelser och skildringar om svenskens föreställda särart i förhållande till andra gemenskaper bubblar rådande stereotyper upp till ytan. I synnerhet framhölls svenskars känsla för lojalitet, inneboende hederlighet, organisationsförmåga, lutheranska arbetsmoral och deras uppoffringar för kollektivet. I kölvattnet efter bortamatchen mot Portugal publicerades en krönika innehållande följande citat:
”Sverige vann med 0-0 och gjorde det genom att vara så svenska som en midsommarstång. Organiserade, duktiga, kompetenta, riskminimerande, pålitliga.
En Lagerbäcksk porrfilm distribuerad via postorder och stämplad av Socialstyrelsen.” (Aftonbladet 29/3 2009). Midsommarstången, postorderfenomenet och Socialstyrelsen används i det här sammanhanget som tre symboler för den svenska nationen. Socialstyrelsen får i krönikan representera de egenskaper som de svenska spelarna gav uttryck för i matchen. Myndigheten ifråga ger upphov till konnotationer som för tankarna till trygghet och pålitlighet och landslagets insats
27 liknas vid något som kännetecknar Sverige. En artikel i samma anda tillkännagav att det svenska landslagets prestation i matchen var att betrakta som ett
”folkhemsmonument” (Aftonbladet 12/10 2008).
Kollektivet hade en framskjuten position när Sverige och svenskarna kom på tal där individen ofta fick stryka på foten till förmån för gruppen. ”Svenskar gör vad vi svenskar är bäst på. A. pratar moral. B. organiserar försvar.” (Aftonbladet 26/3 2009). I citatet buntas svenskarna ihop till ett kollektiv och det framhåller två egenskaper som anses vara behäftade med den svenska identiteten. ”I ett land där kollektivet alltid burit individen, är det Zlatan som visat att individen kan bära kollektivet.” (Aftonbladet 11/10 2008) Här betonas återigen den svenska traditionen av ett starkt kollektiv men att individuell briljans, som tidigare varit underordnad kollektivets betydelse, kan lyfta ett för tillfället försvagat kollektiv. Mediernas ständiga hänvisningar till kollektivets betydelse på fotbollsplan och i övriga samhället förklarar upphöjandet av nyckelegenskaper som organisation, rollacceptans, lojalitet och disciplin. Att detta är vägen till välgång och ett säkert framgångsrecept framgår än mer klart i följande citat: ”Den svenska modellen, den rätta modellen för det svenska kollektivet, för det blågula hjärtat i ett land som vårt, som i ett litet land som vårt alltid kommer att vara grundpulsen.” (Aftonbladet 12/10 2008). Sveriges litenhet förklarar behovet av nationell sammanhållning för att kunna hävda sig på den internationella scenen och anses vara en förutsättning för att lyckas.
Den svenska litenheten i relation till andra länder gör sig dock inte gällande när det danska landslaget står för motståndet. Som tidigare nämnt ger medierna uttryck för en svensk storebrorsroll i relation till danskarna. I samband med dessa matcher basunerarde medierna ut att Sverige är en större fotbollsnation, har mer att komma med och spelarnas individuella förmågor framhölls. Förhållandet var dock det omvända då man spelade mot Portugal. Portugal framställdes som ett högklassigt fotbollslag och är, i jämförelse med Danmark, kulturellt, historiskt och geografiskt mer avlägset i relation till Sverige och därför baserades mediernas uppfatting oftare på fotbollmässiga grunder. Där stod istället det svenska kollektivet i centrum och laget utmålades som en hårt arbetande enhet. ”Vi är här med ett gäng snickrare,
