Digitaliseringen av bildämnet –
Hot eller möjlighet?
Digitization in the Visual Arts Subject - Threat or Possibility?
Robert Gillenäs
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarprogrammet VAL
Grundnivå 15 hp
Handledare: Arno Saarnak Examinator: Ann-Britt Enochsson Datum: 2013-07-02
Abstract
The purpose of this study: Digitization in the visual arts subject - Threat or possibility? Is to investigate how digitalization alter or affect the visual arts subject. In my study, I have chosen to use one group discussion with several art teachers and a qualitative interview with one more, to get answers to my research questions. Based on the discussions I carried out it is clearly evident that art teachers and their activities are affected by digitalization of the visual arts subject. As potential threats mentioned in the result among other things, the economic aspect of digital equipment is a costly investment for schools, as well as the art teachers digital skills is not always enough. But the possibilities are the more, such as to be able to get more methods which provide an additional width of visual faculty and to be able to, in a simple way, process information, reflect and think critically and to develop creativity. Even the possibility to increase the efficiency of learning and in a simple way to be able to document the image process is a positive effect.
Keywords
Digitalization, art subject, art education, digitization of school, digital methods in the visual arts subject.
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete: Digitaliseringen av bildämnet – Hot eller möjlighet? Är att undersöka hur digitaliseringen förändrar eller påverkar bildämnet. I min undersökning har jag valt att använda mig av ett fokusgruppsamtal med flera bildlärare samt en kvalitativ intervju med ytterligare en bildlärare för att få svar på mina forskningsfrågor. Resultatet visar utifrån de samtal jag genomfört att det märks tydligt att bildlärare och deras verksamheter påverkas av digitaliseringen av bildämnet. Som potentiella hot nämns i resultatdelen bland annat den ekonomiska aspekten då digital utrustning är en kostsam investering för skolorna, samt att bildlärarnas digitala kompetens inte alltid räcker till. Men möjligheterna är desto fler, som att få möjlighet till fler metoder som ger en ytterligare bredd i bildundervisningen. Till att på ett enkelt sätt kunna bearbeta information, reflektera och tänka kritiskt samt utveckla sin
kreativitet. Också möjlighet till att höja effektiviteten i lärandet och att på ett enkelt sätt kunna dokumentera bildprocessen.
Nyckelord
Digitalisering, bildämnet, bildundervisning, digitaliseringen av skolan, digitala metoder i bildämnet.
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1
Syfte ... 3
Frågeställningar ... 3
Forsknings- och litteraturgenomgång ... 4
Varför ska man ha datorer i skolan? ... 4
Digital kompetens och andra framtidskompetenser ... 6
Hur påverkas skolan av digitaliseringen? ... 7
Styrdokument och kursplaner om digitala metoder i bildämnet ... 8
Teoretiska utgångspunkter ... 9
Metodologisk ansats och val av metod ... 12
Urval ... 13
Etiska överväganden ... 14
Genomförande ... 14
Validitet och reliabilitet ... 15
Resultat och analys ... 16
Digitaliseringen av bildämnet - Hot eller möjlighet?... 16
Hur förändrar digitaliseringen bildämnet? ... 17
Samverkan mellan analogt och digitalt bildarbete ... 18
Hur ska bildlärare bedriva bildverksamheten i framtiden? ... 19
Komparativ analys av fokusgruppsamtal och intervjuresultat ... 20
Diskussion ... 22
Metoddiskussion ... 22
Resultatdiskussion ... 23
Nya frågor och sammanfattning ... 26
Referenser ... 27
Bilaga 1 - Mail med inbjudan till diskussion Bilaga 2 - Lista på utgångspunkter för diskussion Bilaga 3 - Intervjufrågor
1
Bakgrund
Jag har valt att undersöka hur bildämnet förändras eller påverkas av en allt mer utbredd digitalisering. Jag upplever att samhället idag förändras mer och mer mot det digitala. Vi läser tidningen digitalt, vi söker information via internet, vi skriver det mesta på digitala apparater och vi föredrar att använda något digitalt för att det oftast går snabbare än att det analoga, vi har då också möjligheten att snabbare förmedla det vidare. I dagens samhälle där tempot och informationen går allt fortare och där vi fylls av korta och snabba intryck hela tiden är det enligt mig viktigt att stanna upp och reflektera över det man skapat och det som skapas av andra. I boken The Arts and the Creation of Mind skriver den amerikanske forskaren och pedagogen Elliot W. Eisner om vad undervisningen kan lära av konsten:
Another lesson that arts can teach education is the importance of taking one’s time to relish the experience that one seeks. Experience is not so much something that you take; it is more like something you make.
Experience, the medium of education, is a made process, and it is made by the ways in which people attend to aspects of the world they care about. If there is any lesson that the arts teach, it is the importance of paying close attention to what is at hand, of slowing down perception so that efficiency is put on a back burner and the quest for experience is made dominant. There is so much in life that pushes us toward the short term, toward the cursory, toward what is efficient and what can be handled in the briefest amount of time. The arts are about savoring. (Eisner, 2002, s. 207)
Det Eisner (2002) beskriver här om att man behöver fokusera mer noga på saker man gör eller ge det man skapar lite mer tid för att verkligen förstå vad det är man sysslar med, känner jag igen från mina åtta år som lärare i bild och form. Jag kan relatera till hur många av de ungdomar jag stött på mer och mer skyndar sig igenom olika moment i bildprocessen med hjälp av digitala verktyg utan att riktigt förstå vad det är som gör att de uppnår ett visst resultat. Jag instämmer i det Eisner (2002) säger att man behöver sakta ner för att se vad som är viktigt. För att förstå och ta till sig kunskapen i en process bör man då och då ge sig tid att reflektera över vad man gör, då är det analoga tillvägagångssättet ett mer effektivt sätt ur en didaktisk synvinkel. Är jag ”mossig” som tänker så, eller är jag bara utbildad i en äldre generation som inte riktigt hänger med i digitaliseringen av samhället? Jag har för avsikt att i detta examensarbete undersöka om andra bildlärare tänker i samma banor som jag gör, dels för att få förståelse hur andra bildlärare resonerar kring digitaliseringen av bildämnet och dels för att få en större klarhet i hur mycket av det analoga jag ska bevara men också hur jag ska kunna dra nytta av det digitala i min egen verksamhet.
Genom att intervjua andra bildlärare om hur mycket av det analoga tillvägagångssättet som bör behållas och hur mycket av de nya digitala metoderna vi ska anamma, hoppas jag genom denna undersökning kunna få en större klarhet i för att i framtiden kunna bedriva en så utvecklande bildundervisning som möjligt. Det är också något som kan ha relevans för min
2
fortsatta profession som lärare och pedagog. Skolverket (2011b) skriver i ämnesplanen GY-11 om bildämnets syfte att bildlärare ska i undervisningen erbjuda metoder som utvecklar
elevernas förmåga till nytänkande.
Undervisningen ska erbjuda metoder som leder till att eleverna utvecklar en öppen attityd och förmåga till nytänkande, idérikedom och personligt uttryck. (Skolverket, 2011b)
Utifrån vad Skolverket skriver tycker jag det är viktigt att bildlärare hjälps åt och ger varandra kännedom och insikt i på vilket sätt analogt och digitalt bildarbete kan samverka för att nå en djupare kunskap i bildämnet. Skolverket skriver även att undervisningen i ämnet bild ska ge eleverna förutsättningar att utvecklas i såväl traditionella material som i nya konstformer och medier.
Färdigheter i att framställa bilder med hjälp av olika material, tekniker och konstnärliga uttryckssätt, såväl med traditionella material som i nya konstformer och medier samt förmåga att själv utforma bildspråkliga budskap. (Skolverket, 2011b)
Några funderingar som jag haft inledningsvis till detta examensarbete är hur mycket av nya konstformer och nytänkande i form av digitalisering behöver ett analogt tillvägagångssätt för att vara så utvecklande som möjligt, eller hur mycket av det analoga behövs för att förstå det digitala? Var ska bildlärare dra gränsen för hur mycket av det digitala som ska ingå i
undervisningen och hur kommer bildämnet se ut i framtiden? Vad kommer den nya tidens ungdomar ha för intresse av analoga metoder? Vilka digitala metoder ska användas för att få en så bra utbildning som möjligt? Bör vi behålla eller förändra verksamheten för att kunna ha kvar bildämnet i skolan?
I min egen verksamhet upplever jag att det finns digitala metoder som gör att det går snabbare att uppnå färdiga resultat än om man använder sig av mera traditionella metoder. Elever tycker att det är bra, ”det ska gå fort”, jag upplever att eleverna tappar förståelsen för hela bildprocessen om man bara fokuserar på att få ett färdigt resultat. Dilemmat i det ligger hur mycket jag som bildlärare ska lägga tid på den delen av arbetsprocessen där tekniker och övning behövs för att eleverna ska utvecklas rent tekniskt, eller om jag ska lägga energi på att få färdiga resultat som eleverna kan analysera för att förstå bildernas betydelse. Enligt
Skolverkets kursplaner i bild för både grundskolan och gymnasiet ska båda riktingarna vara med och det är egentligen inga problem, men dilemmat ligger i hur man ska hinna med alla moment och fortfarande ha en utvecklande och givande verksamhet. Svaret på det upplever jag redan finns i att som bildlärare bör vi planera noga utifrån den erfarenhet vi har med tydliga mål så att eleverna enkelt kan förstå och följa med i undervisningen. Detta är något jag hoppas ska kunna få mer erfarenhet av genom denna rapport och samtal med andra bildlärare.
3 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka utifrån bildlärarens perspektiv hur digitaliseringen förändrar eller påverkar bildämnet. Dels för att bidra med kunskap om hur mycket av det analoga tillvägagångssättet som är viktigt att bevara för att eleverna ska kunna få förståelse för hela bildprocessen från planering och genomförande till slutresultat. Dels för att bildlärare ska få en större inblick hur andra bildlärare tar i anspråk digitala metoder för att kunna dra nytta av digitaliseringen i bildundervisningen.
Frågeställningar
För att fördjupa och tydligare beskriva syftet med studien har följande frågeställningar valts:
Betraktar verksamma bildlärare digitaliseringen av bildämnet som hot eller möjlighet?
Hur upplever verksamma bildlärare att digitaliseringen förändrar bildämnet?
På vilket sätt enligt verksamma bildlärare kan analogt och digitalt bildarbete samverka för att nå en djupare kunskap i bildämnet?
Hur ser verksamma bildlärare på hur de ska bedriva bildverksamheten i det framtida digitala samhället?
4
Forsknings- och litteraturgenomgång
Den litteratur jag valt att ta med i denna rapport genom Hylén (2011), Forsman och Piironen (2006) och Skolverket (2011a), Skolverket (2011b) tycker jag ger en bra bild över hur digitaliseringen av skolan uppfattas på ett allmänt plan. Det är något som är relevant för min undersökning och användbart i förhållande till de bildlärare som jag samtalat med. I resultatet från samtalen med de olika bildlärarna har jag relaterat till nämnd litteratur i
resultatdiskussionen i detta examensarbete. Digitaliseringen av bildämnet innefattas i
frågeställningen om varför man ska investera eller introducera IT i skolan. Först bör vi förstå begreppet IT och vad det står för. Jan Hylén som är fil.dr i statsvetenskap och har en bakgrund som bland annat forskningschef på Skolverket, har skrivit boken Digitaliseringen av skolan (2011) där han diskuterar vad forskningen säger om digital kompetens och hur IT kan på bästa sätt stödja lärandet.
Hylén (2011) beskriver begreppet IT som mer än bara datorer. IT används som ett samlingsbegrepp och är en förkortning för informationsteknik. Hylén förklarar att detta begrepp omfattar såväl datorer som annan informationsteknisk utrustning, som
datorprojektorer, digitalkameror, skanner, mobiltelefoner, olika typer av interaktiva
skrivtavlor med mera. Allt detta är exempel på utrustning som används i skolan (Hylén, 2011, s. 8). Han upplyser även på samma sida om att ibland används begreppet IKT, som står för informations och kommunikationsteknik och refererar till att de som vill använda den
benämningen ofta betonar hur viktig den kommunikativa aspekten är i den digitala tekniken.
Jag har valt att använda mig av begreppet IT i den här rapporten för att referera till vad Hylén (2011) skriver i sin bok, även om IKT med betoning på kommunikation har bättre koppling till just bildämnet och dess karaktär.
Denna forsknings- och litteraturgenomgång har jag valt att dela upp i dessa fyra huvudrubriker:
- Varför ska man ha datorer i skolan?
- Digital kompetens och andra framtidskompetenser - Hur påverkas skolan av digitaliseringen?
- Styrdokument och kursplaner om digitala metoder i bildämnet Varför ska man ha datorer i skolan?
På frågan om varför man ska ha datorer i skolan skriver Hylén (2011) att det brukar i huvudsak lyftas fram fyra argument för att motivera nationella satsningar på IT i skolan:
1. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det nödvändigt med en IT-kunnig arbetskraft och skolan bör bidra till att förse samhället med sådan arbetskraft.
5
2. IT i skolan är ett medel för att skapa lika möjligheter mellan elever och därmed bidra till att skapa en likvärdig skola genom att minska de digitala klyftorna. Ibland kompletteras detta motiv med argumentet att satsningar på IT i skolan är nödvändiga för att ge eleverna medborgerlig kompetens.
3. IT är ett verktyg för att höja effektiviteten i lärandet.
4. IT är en katalysator för förändringar som kan göra skolan mer flexibel och höja kvaliteten i lärandet.
(Hylén, 2011, s. 11)
Kring det första argumentet som handlar om huruvida det är nödvändigt med en IT-kunnig arbetskraft och om skolan ska bidra till en sådan arbetskraft. Menar Hylén (2011, s. 16) att en väletablerad sanning är att en välutbildad arbetskraft ger ökad produktivitet, bättre
konkurrensförmåga och på andra sätt bidrar till ett lands ekonomiska utveckling och välstånd.
Vidare menar han att det är ekonomiskt betydelsefullt för ett land att investera till rimliga kostnader i utbildning, för att på så sätt förbereda ungdomar att komma in på
arbetsmarknaden. Hylén (2011, s. 17) menar att IT kan medverka till detta på två sätt: dels genom att bidra till ett effektivare lärande, dels genom att lära eleverna att använda IT och på så sätt förbereda dem för ett arbetsliv som genomsyras av informationstekniken. Hylén (2011) skriver även att det i många västländer har uppstått en diskussion angående vilka kunskaper som behövs på dagens och framtidens arbetsmarknad.
Det betonas vanligen att ungdomar behöver de traditionella grundläggande kunskaperna som skolan hittills koncentrerat sig på men dessutom en rad andra färdigheter. Vanligen betonas kreativa,
kommunikativa och analytiska egenskaper. Såväl EU som FN-organet UNESCO och den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD har utarbetat egna definitioner av nyckelkompetenser för framtiden. Samtliga organisationer lyfter fram IT både som en orsak till att många av dessa nya kunskaper behövs och som ett verktyg för att tillägna sig dem och använda sig av dem. (Hylén, 2011, s. 17)
I det andra argumentet där det lyfts fram att IT kan vara ett medel för en likvärdig skola och att det är nödvändigt för att ge eleverna en medborgerlig kompetens. Hänvisar Hylén (2011, s.
15) till grundskolans nya läroplan (Lgr11) där det sägs att målet är att eleverna när de går ut grundskolan ska ”kunna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande”. Hylén (2011) hänvisar även till hur skolinspektionen uppfattar vad som skrivs i läroplaner och skollag som:
En tydlig signal om att skolan bör använda IT i sitt arbete och påbörjar därför under hösten 2011 en tvärgående granskning för att se om de granskade skolorna har en strategi för att stödja användningen och utvecklingen av IT-verktyg i undervisningen, samt om IT-verktyg används i undervisningen på ett sätt som stödjer elevernas kunskapsutveckling och utvecklingen av deras digitala kompetens.
(Skolinspektionen 2011 i Hylén 2011, s. 19)
Därmed menar Hylén (2011, s. 19) att Sverige åtagit sig att se till att skolan ger eleverna möjlighet att utveckla en digital kompetens, så de är utrustade för vuxenlivet och har en grund för vidareutbildning i arbetslivet.
6
Det tredje argumentet som lyfts fram handlar om att IT är ett verktyg som höjer effektiviteten i lärandet. Hylén (2011, s. 20) menar att det finns studier som påvisar att IT-användning ger positiva skillnader i elevernas förmåga att bearbeta information, att reflektera och tänka kritiskt samt att vara kreativa. Saken är den att enligt Hylén (2011) är dessa studier på grund av undersökningsmässiga svårigheter inte vanligtvis kvantitativt inriktade eller heller inte kan beläggas med statistik, vilket gör att det är svårt att urskilja effekterna i olika IT-satsningar som genomförts. Vad man däremot kan se är att de elever som ofta använder sig av IT även får en ökad effekt resultatmässigt (Hylén 2011, s. 21).
Hylén (2011) utvecklar det fjärde argumentet med att det finns olika åsikter om vilka konsekvenser den ökade IT-användningen får, men att:
Oavsett om man bedömer utvecklingen som lovande eller hotande så tycks de flesta hålla med om att informationstekniken är en starkt omvälvande kraft i samhället som kommer att få en direkt påverkan på skolans verksamhet. (Hylén, 2011, s. 25)
Digital kompetens och andra framtidskompetenser
Hylén (2011) skriver i sin bok Digitaliseringen av skolan att uttrycket digital kompetens är något som blivit allt vanligare i diskussionen om skolan. Hylén (2011) hänvisar till att EU slagit fast att digital kompetens ingår som en av åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande som en viktig orsak. Hylén (2011) utvecklar vad EU menar med digital kompetens:
För EU innebär digital kompetens att man säkert och kritiskt kan använda informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IT-
färdigheter, det vill säga användning av datorer för att hämta, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via internet.
(Europaparlamentet 2006 i Hylén 2011, s. 71)
Hylén (2011) understryker de färdigheter EU tycker behövs och utvecklar de med förmågorna att söka, samla in och bearbeta information och kunna använda den på ett kritiskt och
systematiskt sätt och att kunna bedöma dess relevans och skilja mellan den fysiska och virtuella vekligheten, samtidigt som man är medveten om de samband som finns mellan dem.
Även att man också bör kunna använda informationssamhällets teknik som stöd för kritiskt tänkande, kreativitet och innovation (Hylén 2011, s. 71).
Forsman och Piironen (2006) har författat boken Bildernas bok som är en handbok för
grundutbildning i bildkonst, anser att man inte bör ta avstånd från datorn i bildundervisningen, men menar även att de är i full övertygelse om att människan med sina hundratusentals år av utveckling bakom sig inte är skapt för en ensidig digital värld. Åtminstone inte ännu lägger de till och utvecklar att vi behöver också använda vårt känselsinne, våra tänkande händer och vår iakttagelseförmåga (Forsman och Piironen 2006, s. 5).
7
Det kommer i framtiden att vara viktigt med digital kompetens menar Hylén (2011) och det är inte tillräcklig med en god grundläggande utbildning, det krävs också en förmåga att ständigt utveckla och förnya sin kompetens (Hylén 2011, s. 89). När det gäller andra kompetenser som kommer att vara viktiga i framtiden nämner Hylén (2011) förmågan att kunna kommunicera och interagera samt att vara innovativ, kreativ och handlingskraftig. En kontinuerlig personlig utveckling, där självkännedom och självkänsla står i fokus, är en grundförutsättning för att utvecklingen av andra kompetenser ska vara framgångsrik (Hylén 2011, s. 90). Med ett ökat fokus på individen och att individens personliga utveckling utgör basen för övrig
kompetensutveckling nämner Hylén (2011) vad Nordiskt nätverk föreslagit som tre
huvudgrupper av framtida kompetenser med syftet att enklare se hur kompetenser inom de tre huvudgrupperna förutsätter och underbygger varandra:
Yrkeskompetens som består av det som krävs för att utföra en arbetsuppgift på ett värdeskapande sätt i relation till det arbete som ska utföras.
Social kompetens omfattar förmågan att kunna kommunicera och interagera med människor i olika sammanhang genom t.ex. språk, konstnärliga uttryck, rörelse, matematik och tekniska redskap.
Personlig kompetens som utgör basen för utveckling av sociala kompetenser, där kärnan är själkännedom. (Hylén, 2011, s. 90)
Hur påverkas skolan av digitaliseringen?
Hylén (2011) menar att man tydligt kan se förändringar i kommunikationen mellan skolledning, lärare, elever och föräldrar till följd av digitaliseringen inom skolan. Själva genomslaget i undervisningssituationen är inte lika starkt men vi kan räkna med att det kommer att öka. Eftersom informationstekniken inneburit radikala förändringar för hela samhällssektorer finns det skäl att fundera över hur digitaliseringen kommer att påverka utbildningssektorn (Hylén 2011, s. 109).
Forsman och Piironen (2006) menar att det är en tid av stor turbulens där användningen av olika tekniska hjälpmedel alltmer framträder. I skolans bildvärld står vi mellan det
traditionella, hantverket, leran, penseln och färgen, och det nya, mediebilden och datorbilden, vi ska samtidigt vara kulturbärare och förnyare (Forsman och Piironen 2006, s. 5).
Hylén (2011) berättar om att det märks att allt fler lärare och elever inte bara använder läromedel utan även producerar eget material, att man samtidigt är både producenter och konsumenter vilket benämns som prosumenter.
En möjlig effekt av att elever och studenter blir prosumenter i större utsträckning är att undervisningen behöver fokusera mer på den skapande processen och mindre på slutprodukten. Digitala material kan ju vara i ständig utveckling och förändring och någon egentlig slutprodukt existerar sällan. Lärarens uppgift förändras så att mindre tid ägnas åt undervisning och mer tid läggs på att stödja eleverna i deras skapande
8
och på att utvärdera kunskaper på andra sätt än genom slutprov eller bedömning av slutprodukter. (Hylén, 2011, s. 113)
Utifrån sina slutsatser om hur digitaliseringen påverkar skolan menar Hylén (2011) att inom utbildningssektorn hårdnar konkurrensen på flera plan vilket kan medföra att det uppstår nya digitala klyftor.
Hotet ligger idag inte i att vissa saknar tillgång till tekniken eller internet. I stället utgörs hotet av bristen på kunskaper om hur man kan använda informationstekniken i sitt lärande och arbete och för att göra sin röst som medborgare hörd. Brist på kunskap kan hota individers integritet, deras förmåga att värja sig mot intrång och deras möjlighet att försörja sig. Den svenska skolan behöver ta detta hot på allvar och rusta våra skolungdomar till digitalt kompetenta medborgare och individer. (Hylén, 2011, s. 120)
Styrdokument och kursplaner om digitala metoder i bildämnet I kursplanen om bildämnets syfte skriver Skolverket (2011b) om vad undervisningen i bild ska innehålla vilket är en mångfald av arbetsmetoder och nämner det som såväl
tvådimensionella som tredimensionella eller digitalt. Vilket tyder på att valet av att använda sig av digitala metoder fortfarande på gymnasiet är fritt för varje bildlärare att välja. Däremot står det i grundskolans kursplan för bild att det ska innehålla digital bearbetning av fotografier och andra typer av bilder. Hylén (2011) framhäver att Skolverket visar en tydlig signal av vikten att skaffa sig en digital kompetens för att på så sätt vara utrustade för vuxenlivet och ha en god grund att stå på inför vidareutbildning och det framtida arbetslivet (Hylén 2011, s. 19).
Skolverket skriver följande om digitala metoder i kursplanen för bild på gymnasieskolan:
Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla förmåga att planera, producera och redovisa bilder med olika verktyg, i olika material och för olika syften. Den visuella gestaltningen ska omfatta en mångfald arbetsmetoder, såväl tvådimensionella som tredimensionella eller digitala, så att eleverna får möjlighet att fördjupa sina erfarenheter och utveckla förmåga att uttrycka sig för att nå en
hantverksskicklighet i några valda tekniker. (Skolverket, 2011b)
Skolverket skriver följande om digitala metoder i kursplanen för bild på grundskolan:
Genom undervisningen i ämnet bild ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att skapa bilder med digitala och hantverksmässiga tekniker och verktyg samt med olika material. (Skolverket, 2011a)
9
Teoretiska utgångspunkter
De teoretiska utgångspunkter jag valt och den litteratur jag refererar till i detta avsnitt använder jag för att förtydliga och bredda det resultat jag kommit fram till i denna undersökning, något som är placerat i diskussionen av detta arbete. De teorier jag valt att använda ger en inblick hur den konstnärliga processen uppfattas och lärs ut. De kopplas också till hur eleverna ska kunna ta till sig den digitala tekniken och kunna använda den tillsammans med övrig kunskap i undervisningen, för att på så sätt vidareutveckla och förstå den
konstnärliga processen.
Gunilla Lindqvist har skrivit avsnittet Estetik och rationalitet i utvecklingsrapporten Människan konsten och kunskapen (1999) där hon beskriver Lev Vygotskijs synsätt där kunskapsprocessen ses som en medieringsprocess. Människan skapar redskap för att tolka och konstruera sin föreställningsvärld, vilket är en kulturell angelägenhet som äger rum i dialog med andra människor. Lindqvist (1999) utvecklar Vygotskijs tankesätt om att medvetandet är dynamiskt och föränderligt och speglar den omgivande kulturen både till innehåll och form.
Till skillnad från intellektet som enligt Vygotskij är monologiskt, befinner sig medvetandet i dialog med olika tankeformer (Vygotskij i Lindqvist, 1999, s. 24).
Lindqvist (1999) redogör för Vygotskijs idéer om hur vi tolkar och gestaltar vår
föreställningsvärld som en fråga om förhållandet mellan reproduktion och produktion som också benämns som kreativitet. Reproduktion och produktion är två aspekter som enligt Vygotskij berör hela vidden av människans aktivitet och är det som gör att människan kan skapa något nytt. Lindqvist (1999) förklarar hur Vygotskij ser på den kreativa förmågan:
Den kreativa förmågan kallar Vygotskij för fantasi och det finns ingen motsättning mellan fantasi och verklighet. Fantasi är inte något primitivt eller metafysiskt utan en medvetandeform – en
kombinationsförmåga – som hör ihop med verkligheten på olika sätt. Ju rikare verklighet, desto större möjligheter till fantasi och vice versa. Genom fantasin tolkas erfarenheter och känslor. Medvetandet förenar känsla med betydelse och mening, vilket innebär att tanke och känsla hör ihop. Fantasiprocessen är en tolkningsprocess med komplex av förvandlingar, särskiljanden, omgrupperingar, förtätningar, krympningar och överdrifter. (Vygotskij i Lindqvist, 1999, s. 24)
Det Vygotskij menar är att i själva verket är fantasin grunden för varje kreativ aktivitet inom alla kulturens områden och möjliggör den konstnärliga, vetenskapliga och det tekniska skapandet (Vygotskij i Lindqvist, 1999, s. 24).
Lindqvist (1999) redogör även för hur Thomas Ziehe ser på den kulturella moderniseringen och vad den leder till. Enligt Lindqvist (1999) är Ziehe övertygad om att den skapar nya möjligheter och sätt att tolka världen och medför en kulturell rörlighet, där varenda människa kan förhålla sig fritt till olika sammanhang och kontexter (Ziehe i Lindqvist, 1999, s. 31).
Lindqvist (1999) beskriver hur Ziehe menar vad de estetiska ämnena har för betydelse:
10
De estetiska ämnena har enligt Ziehe en särskild roll, när det gäller att tolka världen på ett nytt och annorlunda sätt. Det krävs en estetisk form så att kunskaperna kan levandegöras. Det behövs något radikalt nytt och ovanligt för att man ska kunna reflektera och bli medveten. Konst och rationalitet hör ihop, anser Ziehe. De estetiska ämnena har en möjlighet ge detta ovanliga och konstgjorda – i ordets bästa bemärkelse. (Ziehe i Lindqvist, 1999, s. 31)
Forsman och Piironen (2006) menar att den konstnärliga processen ofta beskrivs som något som innehåller förarbete, val för vidare bearbetning, egentligt arbete, slutprodukt och att det är genom processen som eleverna lär sig. Forsman och Piironen (2006, s. 121) beskriver att nutidskonsten har fört med sig ett nytt synsätt gällande det skapande arbetet och att detta synsätt inbegriper inte endast konstnären, processen och produkten, utan hela det
sammanhang där konstverket fötts och lever vidare i. Forsman och Piironen (2006) redogör hur detta kan se ut i skolans värld:
Överfört till skolan handlar det om att inse att det finns en mängd faktorer som har betydelse för elevernas arbetsprocesser: skolan och klassrummet, växelverkan lärare-elev och elev-elev, skolans och föräldrarnas attityder, arbetsmaterialet och den bildvärld eleven vuxit upp med. (Forsman och Piironen 2006, s. 121)
Forsman och Piironen (2006) anser att det är viktigt med samtal med eleverna om deras konstnärliga process och att det är lärarens ansvar att se till så eleverna upplever att de lyckas, vilket skapa självkänsla. Det är viktigt menar Forsman och Piironen (2006) att synliggöra för eleverna att de lär sig genom sina försök och misstag under processens gång och varför resultatet blir som det blir och hur det kan påverkar andra (Forsman och Piironen 2006, s.
121).
Forsman och Piironen (2006) menar att lärarens roll i den konstnärliga processen är att engagera och inspirera eleverna inom givna ramar.
Kreativiteten frodas oftast bäst inom givna ramar, utifrån ett visst sammanhang eller ett fascinerande problem. Ramen bör alltså vara fastslagen men lösningen öppen, så att varje elevs personlighet får plats.
(Forsman och Piironen 2006, s. 124)
Eisner (2002) redogör även han om att samtalet är viktigt i den konstnärliga processen. Eisner (2002) beskriver en kinesisk bildlärares sätt att dels genom att använda sig av tekniker som eleverna förstår och som är nära deras verklighet och dels genom pedagogiska samtal i bildprocessen för att få sina elever att förstå och utveckla sig inom bildämnet.
Several things here are particularly impressive – not only her willingness and ability to recognize her students´ experience with technologies that are related to vision, but also her ability to pose questions that activate their own cognitive processes in order to see what is normally recognized but not really seen. In other words, she poses questions that invite them to search for the visual qualities needed to respond to the questions she poses. She promotes inquiry of a visual kind into the work. (Eisner 2002, s. 67)
11
Eisner (2002) menar likt det Forsman och Piironen (2006) beskriver om att elever lär sig inte bara genom den konstnärliga processen utan att hela sammanhanget runt arbetsprocessen är viktig huruvida eleven ska kunna ta till sig kunskaper. Även hur elever förhåller sig till material och olika verktyg ingår i hela sammanhanget.
It should be remembered that students never learn one thing at a time. Students live and work in a context, a milieu shaped by a wide variety of activities and events. The art room affords students an opportunity to develop their persistence, to explore their individuality, to share what they have learned with others, and to learn from others what they themselves do not yet know. It gives them opportunities to be mobile and to pursue their individual visions. It also gives them opportunities to learn to use a wide variety of tools and to learn how to care for them. (Eisner 2002, s. 69)
Eisner (2002) menar även att det är viktigt att utveckla den konstnärliga processen genom att låta arbetsprocessen fortsätta i form av en annan miljö eller teknik som gör att något nytt upptäcks och kan utforskas.
The art room, like the concert hall and the dance floor, is a complex and changing nexus in which a wide variety of forms of thinking and learning are made possible. To provide a replete picture of what is taught and learned in the context of an art class, the sources of teaching must be extended well beyond what human teacher teach; the context also begs for a pedagogical analysis. (Eisner 2002, s. 69)
Det Eisner (2002) uttrycker här är att det är viktigt att eleverna får möjligheten att utvecklas utanför de ramar läraren sätter upp, men också att det är viktigt med lärarens pedagogiska insikter hjälper eleverna att nå dit.
Dessa teoretiska utgångspunkter kommer jag senare i diskussionsdelen att jämföra med resultatet från fokusgruppsamtalet samt intervjun jag genomfört i detta arbete. Det ger en inblick hur verksamma bildlärare ser på sina verksamheter i förhållande till vad som nämns i litteraturen.
12
Metodologisk ansats och val av metod
Jag har i genomförandet av examensarbetet valt att använda mig av fokusgruppsamtal samt en kvalitativ intervju med andra bildlärare för att få svar på mina forskningsfrågor. Utifrån mitt syfte som handlar om hur bildlärare upplever förändringar i bildämnet på grund av en allt mer utbredd digitalisering, känner jag att det är genom samtal med verksamma bildlärare som är det bästa sättet för att få reda på hur det ligger till i förhållande till mina frågeställningar.
Genom att skicka ut en inbjudan till flera bildlärare om en bildämnesträff (se bilaga 1) skapade jag förutsättningarna för ett fokusgruppsamtal, till det samtalet formulerade jag utgångspunkter (se bilaga 2) som är knutna till mina forskningsfrågor och mitt syfte där jag vill få svar på hur bildlärare ser på digitaliseringen av bildämnet. För att få mer djup i min rapport intervjuade jag dessutom ytterligare en bildlärare med hjälp av intervjufrågor (se bilaga 3) som jag formulerade utifrån de utgångspunkter jag använde vid fokusgruppsamtalet.
Dimenäs (2007) menar att en empirisk undersökning i form av en intervjusituation ger lärarstudenten en god erfarenhet av de verkliga förhållandena som råder, något som jag tänkt på för att skapa ett så bra intervjuklimat som möjligt. Jag har arbetat som lärare i åtta år, så jag känner redan igen mycket av det Dimenäs beskriver om en empirisk undersökning. Vilket beskrivs som en undersökning med personer som har erfarenhet från verkliga förhållanden och att man genom utvalda frågor som öppnar upp samtalet, intervjuar flera personer och sedan sammanställer och jämför resultatet (Dimenäs, 2007). Exempelvis menar Dimenäs (2007) att det är viktigt att relatera undersökningen till den ställning man har som lärare.
Något jag också anser är viktigt och något som jag tar med mig från denna undersökning är just att samla de erfarenheterna andra bildlärare har om digitaliseringen av bildämnet, för att sen själv kunna plocka ut det bästa och implementera det i min verksamhet. Det jag ändå har mest nytta av i intervjusituationerna är min erfarenhet av kommunikation som jag erhållit från över tjugo års verksamhet med drama och teater. Från att både ha utövat och undervisat inom drama/teater har jag enkelt kunnat föra och formulera kommunikationen mellan mig och de deltagande bildlärarna för att på ett så utförande sätt kunna diskutera mina frågeställningar.
Wibeck (2000) berättar om fokusgruppsamtalet som har en samtalsledare i form av en
moderator som introducerar ett ämne och sedan följer diskussionerna kring ämnet, men också tillför nya aspekter om så behövs. Något som också Wibeck (2000) kommenterar är just vikten av att skapa en bra samtalsmiljö så att alla deltagarna i fokusgruppen känner att de kan framföra sina åsikter.
Jag har valt att använda mig av fokusgruppsamtal och intervju för att jag upplever att de är bra metoder för att få fram den information som jag behöver för att skriva detta examensarbete.
Det ger en inblick i hur andra bildlärare resonerar kring de frågeställningar jag formulerat på ett naturligt och informativt sätt. Wibeck (2000) beskriver fokusgruppsamtal som ett samtal där ett speciellt ämne står i fokus för diskussionerna, i det här arbetet handlar det om
13
digitaliseringen av bildämnet. Wibeck (2000) förklarar även att ett fokusgruppsamtal kan användas för att urskilja åsikter och idéer hos deltagarna för att komma fram till en gemensam syn eller att upptäcka att man inte är överens. När jag formulerade frågorna tänkte jag särskilt på att försöka få en öppen och varierande diskussion. Jag funderade på hur jag själv skulle svara på mina frågor för att det skulle bli så enkelt som möjligt för de inbjudna bildlärarna att på ett tydligt sätt kunna beskriva idéer och tankar från deras egna verksamheter. Under själva samtalet och intervjun bidrog jag på lika villkor med egna erfarenheter och värderingar för att få ett dynamisk och givande klimat, även för att på ett så naturligt sätt som moderator kunna styra samtalen med följdfrågor för att hålla mig inom ramen för mina frågeställningar och mitt syfte.
Urval
De lärare jag bjöd in till fokusgruppsamtal valdes för att de arbetar inom ämnet bild på högstadiet och gymnasiet. Två av de inbjudna bildlärarna har jag tidigare haft andra
intressanta samtal med kring bild och estetik, vilket i sin tur gör att denna undersökning blir en del av ett fortsatt gemensamt arbete för att utveckla bildämnet på våra skolor. Den lärare jag bestämde mig för att intervjua valdes dels på grund av att hon inte kunde närvara vid fokusgruppsamtalet men också för att jag kände att hon kunde tillföra mycket inom ramen för mitt syfte och mina frågeställningar. Wibeck (2000) menar att fokusgruppen varken bör vara för stor eller för liten utan rekommenderar fyra till sex personer. Nu blev vi tre bildlärare förutom mig i fokusgruppsamtalet på grund av att en fick förhinder. Wibeck (2000) skriver att tre personer kan vara problematiskt för att det kan leda till att en blir utanför i samtalet om två andra delar åsikt med varandra. Jag funderade på det innan just för att jag fick ett avhopp ganska nära inpå, men tycker att jag i form av moderator lyckades få med alla tre bildlärares åsikter i samtalet på ett för alla gynnande sätt.
En annan aspekt man bör ta ställning till inför ett fokusgruppsamtal är enligt Wibeck (2000) om man ska bjuda in obekanta personer eller personer som känner varandra sen innan, där menar Wibeck att det är ämnet som bör avgöra det. I mitt fall känner jag att det var ämnet som var den stora faktorn just för att det riktar sig till bildlärare och deras verksamheter.
Digitaliseringen av bildämnet är ett dilemma alla bildlärare ställs inför i deras verksamheter.
Wibeck (2000) menar att det kan var problematiskt om det finns hierarkier i en grupp som redan känner varandra eller jobbar ihop, vilket inte inträffade i min fokusgrupp då alla bildlärare kommer från olika skolor. Att jag ändå valde två personer som jag kände sen innan var just för att vi tidigare haft intressanta samtal kring bild och estetik, dock inte om
digitaliseringen av bildämnet vilket gjorde att förutsättningarna var lika för alla inbjudna bildlärare.
14 Etiska överväganden
I undersökningen följs Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. De är uppdelade i fyra allmänna huvudkrav som kallas informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetsk- ravet och nyttjandekravet.
Med Informationskravet menar Vetenskapsrådet (2002) att jag som forskare ska informera undersökningsdeltagarna om deras uppgift i projektet. Jag ska informera om att deltagandet är frivilligt och om de vill så har deltagarna rätt att avbryta sin medverkan. Något som jag gjorde redan i det mail där jag skickade ut inbjudan till fokusgruppsamtalet. Jag informerade även på plats innan fokusgruppsamtalet och likaså vid intervjutillfället.
Med Samtyckeskravet menar Vetenskapsrådet (2002) att deltagarna har rätt att själv bestämma över sitt deltagande. Eftersom alla deltagarna valt att på egen hand ta sig till bildämnesträffen och att efter jag informerat om vad syftet med träffen är, så har alla deltagarna gett sitt
samtycke.
Med Konfidentialitetskravet menar Vetenskapsrådet (2002) att personuppgifter om alla
deltagarna ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Jag informerade om att allt material som innehåller personuppgifter kommer att förvaras på ett sätt där endast jag har tillgång till det, likaså att vid ett godkänt examensarbete kommer jag att radera allt material. Jag informerade även om att inga namn skulle nämnas i rapporten.
Med Nyttjandekravet menar Vetenskapsrådet (2002) att insamlade uppgifter om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål. Jag informerade deltagarna att det inspelade och dokumenterade materialet inte kommer att användas i något annat syfte än mitt forskningsarbete och att allt är konfidentiellt.
Genomförande Fokusgruppsamtal
Jag började med att formulera frågor utifrån mitt syfte och mina frågeställningar (se bilaga 2).
Därefter sökte jag upp bildlärare som kunde tänka sig att delta i min undersökning. Sedan skrev jag inbjudan till fokusgruppsamtalet och skickade ut till respektive bildlärare (se bilaga 1). Därpå inväntade jag svar från respektive bildlärare, när svaren kom in skickade jag ut ett mail med vägbeskrivning och bekräftelse om deltagande. Tidpunkten för fokusgruppsamtalet förlades på kvällstid, i och med det så valde jag att först bjuda på mat så att deltagarna och jag själv hade full energinivå då vi skulle ta oss an mina frågeställningar. Under måltiden efter att vi genomgått alla artighetsfraser man bör göra för att alla ska känna sig välkomna och
synliggjorda, började jag med att fråga lite allmänt om hur de deltagande bildlärarna uppfattat
15
de frågeställningarna jag placerat i inbjudan till träffen, dels för att få igång tänket kring mina funderingar och även för att jag själv skulle få en bild av hur inbjudan uppfattats. Efter måltiden tog vi en rundvandrig där jag visade min verksamhet och bildlokaler.
Därefter satt vi oss vid ett bord som passade bra för antalet deltagare, förutom mig själv så ingick tre verksamma bildlärare i fokusgruppsamtalet. Jag hade även förberett med papper att anteckna på och kopior av styrdokument och kursplaner samt kaffe, te och fikabröd. Där satt vi i tre timmar och diskuterade mina frågeställningar. Samtalet var öppet och fritt där alla inblandade bildlärare fick komma till tals. I egenskap av moderator fick jag då och då styra tillbaka samtalet till ämnet för att hålla det inom ramen för mina forskningsfrågor.
Intervju
Eftersom en av de inbjudna bildlärarna inte kunde närvara vid fokusgruppsamtalet sökte jag upp denne en vecka senare och intervjuade henne i sin bostad över en kopp kaffe. Till den intervjun formulerade jag om de frågeställningarna jag använde vid fokusgruppsamtalet och anpassade de till intervjusituationen. Intervjun genomfördes på ungefär en timma.
Jag spelade in fokusgruppsamtalet och intervjun på min mobiltelefon med ett
inspelningsprogram jag kände till sen innan. Därefter analyserade jag materialet genom att först lyssna igenom det i sin helhet och därefter skrev jag ned utifrån mina frågeställningar de delar som var mest intressanta och relevanta för min undersökning. Sedan började jag skriva resultat och analysdelen och vid behov lyssnade jag åter på delar av inspelningen för att kunna referera korrekt och minnas vad som sades.
Validitet och reliabilitet
Undersökningen gav en viss inblick i hur andra bildlärare reflekterar kring digitaliseringen av bildämnet. De svar jag fick under fokusgruppsamtalet och intervjun upplevdes som trovärdiga just för att de inblandade bildlärarna har en lång erfarenhet inom yrket. Jag använde mig av givna utgångspunkter som var kopplade till mitt syfte och frågeställningar i både
fokusgruppsamtalet och intervjun, vilket ger en ökad reliabilitet. Men en kvalitativ undersökning av det här slaget är naturligtvis inte generaliserbar. Jag känner ändå att tillförlitligheten och noggrannheten (reliabiliteten) är enligt vad Dimenäs (2007) beskriver som en överensstämmelse mellan flera forskare som hanterar ett gemensamt
forskningsproblem. I denna studie har det ingått flera bildlärare med lång erfarenhet inom yrket, vilket ökar tillförlitligheten i resultatet. Giltigheten i mina data (validiteten) tycker jag är god på grund av att jag använt mig av flera undersökningsmetoder. Genom
fokusgruppsamtal och intervju som jag sedan i resultat och diskussionsdelen sammanställt, bidrar till en ökad validitet i undersökningen.
16
Resultat och analys
Syftet med denna studie var att undersöka utifrån bildlärarens perspektiv hur digitaliseringen förändrar eller påverkar bildämnet. Resultatet från fokusgruppsamtalet samt intervju med berörda bildlärare visar att det finns ett stort intresse av att diskutera frågor som rör sig kring bildämnet. Utifrån de samtal jag genomfört och av de frågeställningar som valts i denna rapport märks det tydligt att bildlärare och deras verksamheter påverkas av digitaliseringen av bildämnet. Här i resultatdelen presenterar jag vad fokusgruppen samt den intervjuade
bildläraren kommit fram till utifrån de här fyra huvudrubrikerna, som relaterar till mina frågeställningar.
- Digitaliseringen av bildämnet – Hot eller möjlighet?
- Hur förändrar digitaliseringen bildämnet?
- Samverkan mellan analogt och digitalt bildarbete.
- Hur ska bildlärare bedriva bildverksamheten i framtiden?
Avslutningsvis har jag med en komparativ analys av fokusgruppsamtal och intervjuresultatet.
Jag har valt att referera från fokusgruppsamtalet som ”gruppen” just för att fokusera helt på vad som sades eller vad deltagarna i gruppen kom fram till i sina resonemang. Jag anser att detta är relevant för att min rapport dels för att ge de deltagande bildlärarna full
konfidentialitet och anonymitet, men också för att jag tycker det blir enklare att förstå när man bara fokuserar på vad sades eller vad deltagarna i gruppen kom fram till. Några citat från de medverkande bildlärarna har jag använt för att texten ska bli mer levande att läsa. Den bildlärare jag intervjuade har jag valt att referera till som ”hon”.
Digitaliseringen av bildämnet - Hot eller möjlighet?
När deltagarna i fokusgruppsamtalet diskuterar digitaliseringen av bildämnet som ett hot stöter de på ett dilemma. Ses digitala metoder som fusk, det vill säga att genom digitala metoder uppnår man ett resultat utan att behöva kunna teckna eller måla. Eller är digitala metoder ytterligare ett sätt att uttrycka sig på. Efter att ha gjort en tillbakablick i
konsthistorien där man kan finna flera metoder och tekniker som liknar de digitala metoderna, exempelvis tryckkonsten, kan gruppen konstatera att de inte ser det som fusk utan mer som en ytterligare möjlighet att fördjupa sig i den konstnärliga processen. Däremot finns det i
gruppen en gemensam oro över att eleverna känner att de inte behöver lära sig teckna eller måla för att det finns digitala metoder som gör det åt dem. Som ett gemensamt svar på det kan gruppen konstatera att det ligger i vår profession som bildlärare att se till så våra elever förstår att de även behöver de analoga grunderna för att likaså kunna uttrycka sig genom digitala metoder.
17
Som ett övergripande hot kan gruppen se att de flesta skolor har för dålig utrustning inom det digitala mediet. Mer pengar till utrustning behövs för att vi ska kunna bedriva en fullgod verksamhet säger alla i gruppen. Där i ligger också ett dilemma, ska bildlärare satsa på de digitala metoderna kostar det i nuläget pengar från den övriga bildverksamheten. Tar man bort färgerna eller annat material för att det är för dyrt att ha både bild med färg och digital bild, är det risk att man tappar kärnan i bildverksamheten menar gruppen. De ökande kostnaderna kan även leda till att inte alla skolor kan hålla en bra kvalité inom de digitala medierna. Där ser gruppen att betydelsen av att förmedla vikten av bildämnet och dess innebörd inför de som styr skolorna, som något viktigt för att kunna få den kvalité bildlärare önskar.
När fokusgruppen diskuterar möjligheterna med digitaliseringen av bildämnet är gruppen rörande överens om att se det som just möjligheter. ”Klart vi ska se det som möjlighet” är ett spontant tillrop av en av bildlärarna. Gruppen ser att bildämnet breddas i och med att digitala metoder införs. ”Å det bör vi se som en möjlighet, dels för att hänga med i resten av samhället men också för att få en bredd i undervisningen” säger en av bildlärarna och resten av gruppen håller med. Gruppen kommer även fram till att det kan vara bra för att få med de elever som har svårt att förstå vad man ska ha bild till. Genom digitala metoder som de känner igen från exempelvis dataspel som gör det lättare att se att det finns något roligt och givande med bild.
Det kan också öppna portar till att vilja lära sig och förstå grunderna för att sedan lättare kunna klättra vidare och utveckla sina idéer inom både digitala och analoga metoder. Gruppen ser likaså att det kan leda till mer kreativitet hos eleverna för att det går snabbare och lättare att uppnå vissa resultat, vilket även leder till möjligheten att fördjupa sig och utveckla sina bildprojekt. Man kan på ett enklare och snabbare sätt genom digitala metoder dokumentera bildprocessen. Det ser gruppen som är en möjlighet för att sedan tillsammans med eleverna kunna reflektera och begrunda hela eller delar av den konstnärliga processen.
Den bildlärare jag intervjuade ser även hon att ett eventuellt hot med digitaliseringen av bildämnet är att det inte finns tillräckligt med utrustning. Som det är idag har skolorna svårt att få råd med den digitala utrustningen. ”Vi måste vara med i utvecklingen annars blir det en risk att bildämnet halkar efter och förlorar sin status gentemot andra ämnen”. Hon konstaterar att bildämnet är ett viktigt ämne som i allra högsta grad behövs i det nya digitala samhället.
Bildläraren som intervjuades ser likaså hon att digitaliseringen av bildämnet är en möjlighet.
Det positiva är att vi har ytterligare flera metoder genom digitaliseringen menar hon. ”Vi måste vara med där det händer” säger hon, och utvecklar det med att vi ska ligga på samma nivå som resten av samhället för att kunna påverka med den kunskap vi har som bildlärare.
Hur förändrar digitaliseringen bildämnet?
I fokusgruppsamtalet konstaterar bildlärarna att det finns många nya digitala metoder att ta itu med. Bildämnet förändras genom att det blir bredare, det finns fler metoder att använda för att
18
uppnå det som skolverket skriver i kursplanerna menar de. Bildlärare går över mer till att undervisa design och bildförståelse än tidigare. Bilden blir enklare att åstadkomma och dela vidare i och med digitaliseringen berättar en av bildlärarna och refererar till internet hur utbrett det är i samhället. Gruppen ser att digitaliseringen gör så att det blir lättare och snabbare att komma åt bilder. Det går fort, man kan söka upp nästan vilken bild som helst i konsthistorien eller samtida publiceringar.
Bilder och fotografier får större konsekvenser i samhället, ”konst kan idag vara farligt”
konstaterar en av deltagarna och refererar till bilder som kan få stor betydelse och påverkan i samhället, exempelvis Muhammedteckningar som lett till stora politiska utspel runt om i världen. Där ser gruppen att det är viktigt som bildlärare att diskutera bildens inflytande och analytiska förutsättningar. Förändringen lutar åt att man som bildlärare inte ska utbilda konstnärer utan människor som förstår sig på bild och hur den kan påverka eller få
konsekvenser. Något som gruppen även tolkar att det står i kursplanerna från skolverket. En av bildlärarna påtalar att vi har blivit så otroligt skickliga att manipulera bilder så vi måste lära oss och eleverna att förstå vad bild är och hur den kan påverka oss. Samma person menar att vi lär oss att förändra verkligheten i och med digitaliseringen, därför är det också viktigt att förstå bild.
Den intervjuade bildläraren upplever även hon att digitaliseringen har gjort att det finns mycket mer bilder att tolka och förhålla sig till i samhället, hon säger att ”den nya digitala världen består till stor del av bilder som vi på ett eller annat sätt tolkar eller förhåller oss till”.
Hon berättar att eleverna lever i den digitala bildens värld där de skapar sin identitet i form av bilder via digitala medier.
Hon ser också att bildämnet har blivit bredare, det innehåller flera tekniker i och med digitaliseringen. ”Ett nytt redskap helt enkelt” säger hon. Det upplever hon även ge större möjligheter att utveckla undervisningen i form av bildprojekt som man kan fördjupa och bredda så de knyter an med resten av samhället och samtidigt lättvindigt kunna dokumentera och utvärdera.
Samverkan mellan analogt och digitalt bildarbete
När gruppen diskuterar om hur man kan samverka mellan analogt och digitalt bildarbete för att nå en större förståelse för bildämnet hos eleverna, berättar en av bildlärarna i
fokusgruppsamtalet om en elev som går på en engelsk skola där man arbetar till stor del inom det digitala mediet men tecknar kroki varje dag för att annars är det svårt att utöva de digitala metoderna. Något som fokusgruppen också är överens om är att man behöver de analoga grunderna inom bild för att även förstå den digitala tekniken. Förstår man inte det analoga tillvägagångssättet har man svårt att applicera det man vill uppnå i den digitala tekniken, uttrycker en av deltagarna. Där ser gruppen vikten av att förstå både de digitala och analoga
19
teknikerna. Kan man det känner de att det finns oändliga möjligheter för både lärare och elever att utveckla och fördjupa bildkonsten.
Det resonemang fokusgruppen gång på gång landar i är just att se den digitala tekniken som en ny metod eller teknik inom bildämnet. En metod där eleverna på ett enkelt sätt kan utvecklas genom att snabbt kunna prova olika infallsvinklar på en bilduppgift. En av bildlärarna i gruppen berättar om sin digitala ritbräda som man kan koppla till flera digitala program på datorn och på så vis kombinera det analoga med det digitala. Med den digitala tekniken kan man snabbt och enkelt förändra exempelvis färgerna och kompositionen i en bild, berättar hon och utvecklar med att, då är det också viktigt att ha en förståelse för det analoga tillvägagångssättet för att kombinationen där emellan ska bli så givande som möjligt.
Något som fokusgruppen även nämner om, där analoga och digitala metoder samverkar är att man nu kan gå på verkligt existerande konstmuseum via internet. I en tredimensionell virtuell värld där man kan röra sig fritt i en kopia av vår verkliga värld och se på konst och byggnader.
Där är gruppen överens om att det inte överträffar den verkliga upplevelsen att resa iväg och uppleva olika konstmuseum på plats, men ett bra substitut att ta in i klassrummet via en projektor där eleverna kan utforska studera konstvärlden. En av bildlärarna i gruppen nämner också fördelen med att kunna ta hem ”verkligheten” på detta vis, som att bildlärare på ett enkelt och förståeligt sätt kan samtala med eleverna om konsthistorien och vad den har för relation till samtiden.
Den intervjuade bildläraren menar att det är viktigt att vi använder teknikerna så att vi
bildlärare skapar förståelse för bildprocessen. Där kan samverkan mellan analoga och digitala metoder vara till stor fördel för att ge eleverna mer lust och kreativitet i skapandet, menar hon.
Även för att det är fascinerande med ny teknik och något som ligger eleverna nära till hands att förhålla sig till i dagens samhälle.
Hur ska bildlärare bedriva bildverksamheten i framtiden?
När fokusgruppen funderar kring frågeställningen om hur bildlärare ska bedriva bildverksamheten i det nya digitala samhället som vi lever i, kommer gruppen in på diskussionen om vad vi ska ha bild till. Samtalet rör sig kring om bildlärare ska utbilda
konstnärer eller människor som arbetar med bild, eller människor som på något sätt genom sin utbildning använder bilder i sitt arbete. En av bildlärarna i gruppen ser eller kommer ofta fram till att bildlärare gång på gång ser bild som konst, och menar att bildlärare kanske ska ta bort
”konst” ur vårt utbildningstänk för att bildämnet är så mycket mer än konst. Gruppen kommer ändå fram till att ”konst” är viktigt för bildämnet, konst och bildanalys med en viss del
konsthistoria behövs för att bildlärare ska kunna ge eleverna en fullgod utbildning. Gruppen anser att bildlärare kan se ”konst” som en del av utbildningen och sedan bredda ämnet till allt som faktiskt ingår i det. Med en titt på de nya kursplanerna för GY-11 konstaterar gruppen att
20
de har rätt tänk i förhållande till vad Skolverket anser ska ingå i bildundervisningen. De tycker det är viktigt att få med analoga och digitala metoder i undervisningen för att ge eleverna en bredd av kunskap som de senare kan utveckla vidare inom bildverksamheten, eller en annan verksamhet där det finns nytta av att ha kunskaper i bild. Då behöver man kunna grunderna, påtalar en av deltagarna i gruppen, men även de nya teknikerna för att ha en chans att komma vidare.
Fokusgruppen diskuterar även hur bildlärare ska förhålla sig till bildverksamheten gentemot samhället. En slutsats som samtalsgruppen resonerar kring är om bildämnet skulle kunna vara mer integrerat i andra ämnen. De tänker att med hjälp av digitala tekniker skulle bildämnet kunna arbeta i block med andra ämnen, för att eleverna där igenom ska få möjligheten se sammanhanget med bild gentemot andra ämnen och hur det ter sig i resten av samhället. En av de medverkande bildlärarna säger, ”Allt står i förhållande till varandra, det har ett
sammanhang”. Får vi elever att förstå det genom att integrera med andra ämnen och bildämnet så kanske vi till och med kanske se en förändring i hela skolsystemet, utvecklar samma bildlärare. Gruppen resonerar och kommer fram till att bildlärare bör i och med digitaliseringen tänka nytt, nya idéer om hur de ska använda bildämnet i denna allt mer digitaliserande värld. Vad som är viktigt då är att bildverksamheten inte bli en kuliss åt de andra ämnena utan att verkligen är en del av samarbetet och utvecklingen, påtalar en av deltagarna i gruppen.
Den intervjuade bildläraren tycker det är viktigt att bildlärare förstår och kan använda den digitala tekniken i den framtida bildundervisningen. Hon menar att det är viktigt att få eleverna att förstå vikten av bild i alla former och hur man kan påverkar med det. ”Det handlar inte bara om att göra bilder utan man måste också förstå vad man ser” säger hon.
Bryta upp processen oavsett om man använder analoga eller digitala metoder. ”Det här är bild” och med det menar hon att bildlärare måste förklara det för eleverna. ”Vi måste förklara vad bild är” säger hon.
Hon ser också att bildlärare behöver ge eleverna grunderna i bild för att de senare ska kunna använda den digitala tekniken för att utveckla bildämnet. ”Vi ska använda allt som finns från analogt till digitalt, det viktiga är idén bakom det man ska framställa” säger hon. Hon
utvecklar det med att, eleverna behöver göra en resa i bild för att se förhållandet till resten av samhället och för att de ska kunna förstå sammanhanget.
Komparativ analys av fokusgruppsamtal och intervjuresultat Sammantaget ser deltagarna i fokusgruppsamtalet och den intervjuade läraren att det är bildläraren som bestämmer om digitaliseringen är ett hot eller möjlighet, det vill säga att det är bildläraren som styr verksamheten som ger möjligheterna i och med digitaliseringen av bildämnet.
21
Alla inblandade bildlärare ser även att det behövs mer utbildning inom det digitala. Det är viktigt att bildlärare har en bred kompetens inom bildämnet, konstaterar alla deltagarna. Dels för att svara upp mot elevernas verklighet men även för att bildlärare ska förstå den värld eleverna lever i och för att kunna ge dem den kunskapen som behövs om hur den kan användas och tolkas. ”Vi behöver kunna det digitala lika bra som det analoga för att det ska bli riktigt bra” menar en av bildlärarna i fokusgruppen. Hon fortsätter och utvecklar det med att det måste finnas bildlärare som förstår helheten, det ligger också i vårt ansvar som bildlärare att använda digitala metoder och visa hur man kan skapa bild genom de digitala plattformarna. Gruppen konstaterar att bildlärare inte behöver kunna alla program som finns, men tillräckligt för att kunna använda metoderna. Gruppen ser att syftet och målet med bildverksamheten är något viktigt och att kreativiteten som bildämnet skapar ska kunna användas på flera sätt.
Gruppen konstaterar att bildlärare bör berätta hur viktigt bildämnet är för resten av skolvärden, att bildämnet och alla de andra ämnena hör ihop. Den intervjuade bildläraren menar att bildämnet kan arbeta tematiskt med andra ämnen för att fördjupa förståelsen för vad bild är.
Alla bildlärare i fokusgruppen samt den intervjuade bildläraren anser att det är jätteviktigt med bild. ”Alla använder ju sina ögon” säger den intervjuade bildläraren. Hon utvecklar det med att människor tolkar visuell information hela tiden, där är bildämnet viktigt för att eleverna ska förstå och kunna tolka samt använda sig av bild i samhället, säger hon.
22
Diskussion
Syftet med denna uppsats var att undersöka hur digitaliseringen förändrar eller påverkar bildämnet. Genom att ha intervjuat andra bildlärare och jämfört det med vad som finns att hämta i litteraturen har jag upptäckt att det är ett angeläget ämne att diskutera. Resultatet visar till stor del att bildlärare ser digitaliseringen som en möjlighet snarare än ett hot. I det nya digitala samhället där kommunikationsmöjligheterna fullständig exploderat är det också viktigt likt vad Eisner (2002) menar, att sakta ner för att förstå och se vad som är viktigt.
Att det sker förändringar i skolan och bildämnet är egentligen inget konstigt, det har det alltid gjort beroende på vilka influenser samhället har speglat och vilka kulturer som rått. Vad som är extra intressant med digitaliseringen är att de analoga metoderna som alltid funnits mer eller mindre byts ut mot de digitala, vilket gör att vi nu står inför ett dilemma huruvida vi ska bevara det ”gamla” eller implementera det i de nya metoderna som dyker upp. Såsom Hylén (2011) förklarar som såväl datorer som annan informationsteknisk utrustning, som
datorprojektorer, digitalkameror, skanner, mobiltelefoner, olika typer av interaktiva skrivtavlor med mera. Vad jag har upptäckt i och med denna studie är att det råder en optimism och nyfikenhet hos bildlärare när det gäller att utveckla bildämnet med de nya digitala metoderna.
Metoddiskussion
Den metod jag valt att använda genom kvalitativ intervju och fokusgruppsamtal har fungerat bra för att få svar på mitt syfte och mina frågeställningar. Genom att personligen ha träffat de inblandade bildlärarna har jag haft möjlighet att styra samtalen och kunnat ge följdfrågor på det som varit intressant att veta mer om, eller gått djupare in på ämnet för att få så fylliga svar som möjligt. Vad som skulle kunna varit bra är att träffa alla deltagande bildlärare ytterligare en gång, för att riktigt ge tid till att fördjupa sig inom det valda ämnet.
Genom att ha strukturerat upp intervjufrågor och utgångspunkter för fokusgruppsamtal mot mina frågeställningar har jag på ett konkret sätt kunnat sortera det som sades, eller det som de deltagande bildlärarna kom fram till samt diskuterade i samtalen, till att sammanställa det i resultat och analysdelen av detta examensarbete. Vad Dimenäs (2007) skriver om hur man på bästa sätt kan genomföra intervjuer och fokusgruppsamtal har varit bra för att skapa en helhet och förståelse hur det kan se ut i de olika situationerna. Det som jag kunde gjort annorlunda är att begränsa frågorna lite mer mot mitt syfte, för att på så sätt kunna få ut mer konkreta svar i intervjusituationerna. Jag upplever att det har en förmåga att breddas en del när man
diskuterar bild med bildlärare. Som ett svar på det skulle kunna vara att jag redan i inbjudan skickade med en mer ingående plan för utgångspunkterna till bildämnesträffen än vad jag redan gjorde. Det som trots allt varit till mest nytta i intervjusituationerna är min egen
erfarenhet av kommunikation och kontakt med andra människor. Det gäller att ha insikt i vad
23
som är målet så man kan förbereda sig så bra som möjligt för att uppnå det. Sen är det viktigt att vara i nuet och att tänka på att all kommunikation beror på vilka individer som är
deltagande och att förändringar kan ske så man får ta andra vägar än vad som tidigare är tänkt.
Jag anser att det viktigaste för att kunna utveckla sin verksamhet är just att ha förståelse för grunden av den, därefter kan man genom olika metoder bygga verksamheten mot de mål man sätter upp.
Det svåraste med denna undersökning har varit att hitta bra och relevant litteratur inom digitaliseringen av bildämnet. Något som kanske inte är så konstigt på grund av att ämnet är relativt nytt i förhållande till hur samhället har utvecklat sig de senaste åren. Jag tycker ändå att jag fått med en litteratur som visar en allmän bild av hur digitaliseringen påverkar skolan, vilket gör att man också kan relatera till bildverksamheten.
Resultatdiskussion
Genom att ha använt mig av mina frågeställningar som huvudrubriker i min intervju och fokusgruppsamtalet har jag på ett strukturerat sätt kunnat föra över det till resultat och
analysdelen i detta examensarbete. För att på ett tydligt sätt kunna för en kritisk diskussion av slutsatserna de inbjudna bildlärarna kom fram till i min intervju och fokusgruppsamtalet, i relation till tidigare forskning har jag valt att föra denna resultatdiskussion så den följer vad jag skrivit i resultat och analysdelen.
Jag började med att använda min titel för hela detta arbete som en ledande frågeställning genom både fokusgruppsamtalet och den kvalitativa intervjun. Digitaliseringen av bildämnet – Hot eller möjlighet? De bildlärarna som deltog i min undersökning ansåg gemensamt att det som är ett hot är att det många gånger finns för lite eller för dålig digital utrustning på
skolorna. Något som även jag har märkt på de skolor jag arbetat på. Hylén (2011) menar att hotet idag inte ligger i att vi saknar tekniken eller internet utan kunskaper om hur man kan använda informationstekniken i sitt lärande. Internet har man helt klart tillgång till i stor utsträckning på skolorna men tekniken är kostsam, kanske inte i lika stor utsträckning i allmänna ämnen men bildämnet kräver utöver det vanliga mer avancerad teknik eller program som är mer inriktade mot just bildverksamheten, som många gånger också är mer kostsamma än de vanligare programmen. Det å andra sidan kräver en större kompetens hos bildlärare vilket är just det Hylén (2011) kommer fram till i sin slutsats om att det behövs mer kunskap i hur man använder informationstekniken. Jag anser att vi behöver som bildlärare först och främst tillgång till rätt teknik men också kompetensutveckling inom den för att kunna rusta våra elever till digitalt kompetenta individer.
I diskussionen om möjligheterna med digitaliseringen av bildämnet tyckte alla bildlärarna att det är bra att se det som en möjlighet att hänga med i resten av samhället men också för att få en bredd i bildundervisningen. Hylén (2011) skriver om att höja effektiviteten i lärandet med
