Självständigt arbete (examensarbete), 15 hp, för
Kandidatexamen i Personal- och arbetslivsvetenskap VT 2021
Känslan av ensamhet hos
högskolestudenter vårterminen 2021 En kvantitativ studie gällande studenters ensamhet, sociala stöd och mentala
återhämtningsförmåga under Covid-19 pandemin
Fredrik Elm och Ida Jönsson
Fakulteten för ekonomi
Författare
Fredrik Elm och Ida Jönsson Titel
Ensamheten hos studenter på Högskolan Kristianstad VT 2021 - En kvantitativ studie gällande studenters ensamhet, sociala stöd och mentala återhämtningsförmåga.
Handledare
Sören Augustinsson
Examinator
Marie-Louise Österlind Sammanfattning
Studien undersöker Högskolan Kristianstad studenters känsla av ensamhet i deras studiesituation i samband med covid-19 pandemin och vilka faktorer som påverkar ensamheten. Studiens syfte är vidare att ringa in den studentgrupp som kan tänkas vara i extra behov av att ta del utav regeringens riktade stöd. Kvantitativ metod tillämpades i form av enkätundersökning som besvarades av
Högskolan Kristianstads studenter på samtliga program som i normala fall är campusbaserade.
Resultatet visar på att känslan av ensamhet i sin studiesituation kan förebyggas med hjälp av socialt stöd från kurskamrater och studentens mental återhämtningsförmåga.Studien kommer fram till att studenter i årskurs 1 upplever en högre känsla av ensamhet i sin studiesituation då de har en lägre känsla av socialt stöd från sina kurskamrater. Högst sannolikhet för att kunna mentalt återhämta sig i samband med Covid-19 har de studenter som är över 28 år. Studiens slutsats är att gruppen som Högskolan Kristianstads studenthälsa bör fokusera sitt extra stöd på är studenter i årskurs 1 som är yngre än 28 år.
Ämnesord
Covid-19, Ensamhet, Ensamhet i studiesituation, Socialt stöd, Socialt stöd mellan kurskamrater, Mental återhämtningsförmåga, Kvantitativ metod
Förord
Vi vill tacka samtliga studenter på Högskolan Kristianstad som tog sig tiden att besvara vår enkät. Utan er hade arbetet ej varit möjligt.
Vi skulle även vilja rikta ett stort tack till vår handledare Sören Augustinsson som väglett oss väl genom vårt skrivande.
Tack även till samtliga personer i vår närhet som har agerat både bollplank och stöttepelare genom arbetets process.
Tack!
Ida Jönsson och Fredrik Elm
Inledning 4
1.1 Inledning 4
1.2 Syfte 5
1.3 Avgränsningar 5
2. Forskningsöversikt 5
2.1 Distansstudier 5
2.2 Svenska undersökningar 6
2.3 Internationell forskning 6
3. Hypoteser 9
4 Metod 9
4.1 Datainsamlingsmetod 9
4.2 Val av instrument 10
4.3 Enkätstruktur 12
4.3.1 Etiska beaktanden gällande enkäten 13
4.4 Pilotstudie 13
4.5 Kategorisering av data 13
4.6 Reliabilitet - Cronbachs alfa 14
5. Statistisk analys och resultat 15
5.1 Beskrivande statistik 15
5.1.1 Oberoende variabler 15
5.1.2 Beroende variabler 15
5.1.3 Kategorisering av beroende variabel 16
5.2 Multipel regressionsanalys 16
5.3 Korrelationsanalys 17
5.4 Hypotesprövning 18
5.5 T-test 20
5.5.1 Ensamhet och socialt stöd 21
5.5.2 Mental återhämtning 22
6. Analys och diskussion 23
6.1 Metoddiskussion 23
6.2 Resultatdiskussion 24
7. Bortfallsanalys 27
8. Slutsats 28
8.1 Förslag till vidare forskning 28
Källförteckning 29
Bilagor 33
Inledning
1.1 Inledning
Studier visar att universitet- och högskolestudenter många gånger drabbas av nedsatt psykisk hälsa där depression, oro och stress är vanligt förekommande (Folkhälsomyndigheten, 2018).
I den nu rådande pandemin befarar experter att nedsatt psykisk hälsa hos universitet- och högskolestudenter har ökat ännu mer. Då studier vid högre utbildning betraktas som arbetsplatser enligt arbetsmiljölagen (2020), har åtgärderna som vidtagits under covid-19 pandemin för just högre utbildning inte prioriterat den psykiska hälsan i samma utsträckning som för studenter på grundskolor. En av de många åtgärderna som vidtagits för att minska smittspridningen på högskolor och universitet är att i största möjliga mån förlägga om den vanligtvis campusbaserade undervisningen till distans (Folkhälsomyndigheten, 2020).
Ett centralt inslag vid högre studier är kopplingen till universitet- och högskolekulturen.
Känslan av gemenskap till den större institutionen har i stort sett förbisetts vid distansstudier vilket har lett till att de redan påträffade hälsoeffekterna hos studenter nu förväntats ha ökat i takt med Covid-19 pandemins framfart (Skelcher, Yang, Trespalacios & Snelson, 2020). Att stödet från medstuderande upplevs otillräcklig och graden av självständighet är för hög bidrar till en ökad känsla av isolering och bortkoppling hos studenter vilket kan leda till en lägre prestationsgrad då hela det akademiska ansvaret ligger på den enskilda studenten (Rush 2015;
Bawa 2016).
När ett pandemiläge blev uttalat i början på mars 2020 rekommenderades landets lärosäten att ställa om för digital undervisning, något man trodde skulle vara på kort sikt. Ett år har nu passerat och den fortsatta distansundervisningen på universitet, högskolor och liknande lärosäten har blivit det normala vilket bland annat har väckt mycket känslor. Det kan tänkas att förväntningar på studentlivet kan komma att spela en stor roll för hur studenten mår och hanterar de restriktionsanpassade distansstudierna.
Studentlivet innebär inte enbart studier. Att studera en högre utbildning ger möjligheter att vara aktiv i kåren på det universitet eller högskola studenten studerar, utöka sitt nätverk med framtida kollegor men också skaffa sig andra erfarenheter för livet som inte enbart är
utbildningsmässiga. De nya förutsättningarna har lett till att studenter begränsas i vad som normalt sett inkluderas och associeras med studentlivet. Att studera på distans när
utbildningen normalt sett är campusförlagd har visat sig påverka studenters känsla av ensamhet och möjligheten att få stöd från studiekamrater som i normala fall sker i ett mer naturligt rum begränsas eller uteblir.
För många studenter är studentlivet ett kliv ut i vuxenlivet. Varje student har också sina behov och tidigare erfarenheter påverkar inställning och hantering av aktuella förändringar. Det kan tänkas att nyblivna studenter har ett större behov av socialt stöd och att knyta kontakter, medan de studenter som redan hunnit studera campusbaserad undervisning under en eller
1.2 Syfte
Regeringen har beslutat att tillsätta 25 miljoner kronor i riktat stöd till lärosätenas
studenthälsa år 2021 på grund av minskade sociala kontakter under pandemin och därmed en risk för ökad psykisk ohälsa (Regeringen, 2020).
Syftet är att undersöka Högskolan Kristianstads studenters psykiska hälsa, i form av
ensamhet, och belysa de faktorer som påverkar ensamhet samt ringa in den studentgrupp som kan tänkas vara i extra behov av att ta del utav regeringens riktade stöd.
1.3 Avgränsningar
Studien är avgränsad till Högskolan Kristianstad av bekvämlighet- och resursskäl. Ytterligare avgränsningar har gjorts efter litteratur- och studiesökningen som ligger till grund för
forskningsöversikten, vilket har resulterat i att socialt stöd avgränsats till socialt stöd från kurskamrater och ensamhet har avgränsats till ensamhet i sin studiesituation.
2. Forskningsöversikt
I takt med pandemins framfart har det visat sig att studenter upplever en ökad oro och känsla av ensamhet i sina studier. Människan är en social individ och behöver således social kontakt för ett gott välbefinnande. Att förena sig med andra människor och känna tillhörighet är viktigt, inte bara för välbefinnandet men också för lärandet (Harari, 2015)
Under den nu rådande pandemin har det framkommit att många studenter upplever en ökad oro och känsla av ensamhet i sin studiesituation som kan ses som en konsekvens av de fysiska sociala begränsningarna vi i vardagen måste rätta oss efter. Vissa blir mer påverkade än andra. Studenter som inte har de naturligt etablerade sociala relationerna i sin omgivning, kan skolan då många gånger ses som den naturliga platsen för såväl trygghet som socialt utbyte (Lee, 2020).
2.1 Distansstudier
Möjligheten att kunna interagera med sina medstuderande och känna att de finns närvarande i den digitala lärmiljön är viktiga faktorer för att skapa en bra och tillfredsställande
lärupplevelse vid studier på distans (Weidlich & Bastiaens 2017; Richardson, Maeda, Lv &
Ceskurlu, 2017). Distansstudier som studieform har blivit allt vanligare i takt med
teknologins framfart. Det finns stora fördelar med distansstudier och en av dessa är just att boendeorten inte påverkar möjligheten att studera en högre utbildning med längre geografisk distans. Det ger också en möjlighet att balansera studier och privatliv på ett sätt som tidigare inte varit möjligt i samma utsträckning. Weidlich och Bastiens (2017) menar att problemen vid distansundervisning uppstår när den sociala interaktionen hindras. Den sociala
interaktionen möjliggör för studenterna att komma i kontakt med varandra, bilda sig ett intryck och således lära känna varandra. Weidlich och Bastiaens (2017) menar vidare att den
sociala interaktionen leder till känslan av social närvaro vilket gynnas av informella och mer avslappnade sammanhang.
2.2 Svenska undersökningar
Det finns tidigare undersökningar gjorda på andra universitet- och högskolor i Sverige som berör ämnet psykisk ohälsa under Covid-19 pandemin. Sveriges förenade studentkårer (SFS) har analyserat och sammanställt 12 av dessa rapporter och undersökningar
under år 2020. Ämnet ensamhet var ett återkommande ämne och det framgår tydligt av dessa undersökningar att ensamheten är stor för studenter på högskolor och universitet där vissa menar på att det är en konsekvens av distansundervisningen. Däremot tycks känslan av ensamhet skilja en del mellan olika universitet och högskolor. På Humanistiska- och teologiska studentkåren vid Lunds universitet kände 52% av 258 svarande sig ensamma.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har i sin sammanställning med flertalet citat från sin enkätsammanställning där det bland annat skrivs att: “Den stora mentala stressen och avsaknad av den sociala gemenskapen på grund av epidemin har varit påtaglig inom studentgruppen.”. 68% av 7341 studenter vid Uppsala universitet upplever en ökad ensamhet i samband med distansundervisning. Av Uppsala teknolog- och naturvetarkår var det 58% av 538 svar från studenter vid TekNat-fakulteten som angav att de upplevde en ökad ensamhet. Umeå fick 280 svar från kårmedlemmar och den undersökningen kom fram till att ensamhet inte tycks vara ett utbrett problem för de svarande, trots att 25% ansåg att de inte hade någon person att umgås med när denne var i behov av det.
De undersökningar som vi hänvisat till i ovan stycken tog upp hur studenter känner, men inte gjort några slutsatser till varför studenterna känner sig ensamma. Ovan nämnda
undersökningarna har alltså inte undersökt om det finns skillnader mellan kön, ålder, boendeort, programtillhörighet eller årskurs. Vidare är de svenska undersökningarnas metoder för att få fram resultatet diskutabla. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har fått i uppdrag av regeringen att följa upp pandemins konsekvenser för högskolor och universitet vars slutrapport senast ska lämnas in den 1 december 2022 vilket tyvärr är för sent för att kunna delges i den här studien (UKÄ, 2020). Dessvärre är de undersökningar som SFS (2020) redovisar de enda undersökningarna som tycks vara utförda vid denna studies start.
Eftersom den svenska forskningen i ämnet är begränsad utökades kunskapsinhämtningen till att ta del av internationella studier och resultat.
2.3 Internationell forskning
När studenter anknyter kan den upplevda känslan av att vara isolerad elimineras och även skapa ett ökat engagemang hos studenterna (Skelcher et al., 2020). Enligt Hoffman, Platow, Read, Mansfield, Carron-Arthur och Stanton (2020) har känslan av att tillhöra en social grupp eller ett socialt sammanhang en positiv påverkan på vårt psykologiska välbefinnande. Vidare menar Hoffman et al., (2020) att oro och stress vid stora livsförändringar reduceras om personen känner att den har en känsla av samhörighet och identifiering med en grupp oavsett vilken fas i livet personen befinner sig i.
Smith, Dalen, Wiggins, Tooley, Christopher och Bernard (2008) får i sin studie, resultatet att en låg känsla av socialt stöd ökar känslan av depression. Alsubaie, Stain, Webster och Wadman (2019) skriver att psykisk ohälsa kan motverkas av socialt stöd. Socialt stöd
beskriver författarna som ett nätverk av människor så som vänner, familj och kollegor. Socialt stöd har i vår studie avgränsats till socialt stöd från kurskamrater.
Då psykiskt välmående är sammankopplat med sociala kontakter kan det tolkas och ses som ett grundläggande behov. Abraham Maslow tog år 1940 (refererad i Kostenius & Lindqvist, 2006) fram sin motivationsteori som ofta visas i form av en behovspyramid.
Behovspyramiden består av fem nivåer utefter hur stort behovet är. De mest grundläggande behoven återfinns mot botten av pyramiden där nivå ett är behovet för överlevnad. Andra nivån benämns som trygghetsnivån och innebär en avsaknad av trygghet och säkerhet vilket kan leda till trauman (Ghatak & Singh, 2019). Tredje nivån innefattas av att känna
tillhörighet och gemenskap till andra människor och refereras således ofta som
gemenskapsnivån. Känslan av samhörighet och tillhörighet främjar den empatiska och emotionella aspekten av en människas liv (Ghatak & Singh, 2019). Sjöberg (1999) har sammanställt en del av kritiken mot pyramiden och lyfter bland annat att antalet nivåer inte har kunnat bevisats och att det inte heller finns bevis för att behoven behöver vara
tillfredsställda i någon specifik ordning. Vidare menar han att det även går att diskutera innebörden av ordet “tillfredsställd”. Hagerty och Williams (2020) har trots kritiken mot pyramiden med den när de argumenterar för att Covid-19 pandemin är ett hot mot samtliga steg i Maslows behovspyramid, där rubbningar i nivåerna kan ge konsekvenser för det psykiska välmåendet. Vidare förtydligar författarna att Maslows teori bygger på en stegvis progression där högre ordningsbehov kommer med tillfredsställelse efter varje avklarat steg.
Det är främst nivå tre, gemenskapsnivån, som är hotad under pandemin då social distansering eftersträvas. Hagerty och Williams (2020) menar att vissa tolkar gemenskap som viktigt för att komma uppåt i pyramiden, men inte för att överleva. Andra hävdar dock att gemenskap är ett av de absolut viktigaste behoven att fylla för att överleva (Lieberman, 2014). Empiriska studier har också visat att gemenskap har en viktig roll för psykiskt välmående och
mänsklighetens överlevnad (Harlow & Zimmermann, 1959). Människan är historiskt sett ett flockdjur där samarbete har varit direkt avgörande för vår överlevnad. Däremot finns det individuella skillnader i hur stort behovet av att samverka med andra är (Kostenius &
Lindqvist, 2006). Det finns studier som styrker att människor mår bättre och känner sig lyckligare när de ges möjlighet att interagera med andra människor, och att lyckligare människor har en förmåga att interagera mer med andra människor (Sun, Harris & Vazire, 2020).
Ensamhet kan definieras som en negativ individuell upplevelse till vilket uppstår när sociala relationer och interaktioner upplevs vara otillräckliga (Labrauge, De los Santos & Falguera, 2021). En annan definition av ensamhet är att det kan ses som en indikator om ett socialt välbefinnande vilket avser känslan av att missa en social kontakt (De Jong Gierveld, Tiberg 2006). Perlman och Peplau (1981, s. 31) å andra sidan menar att ensamhet är en obehaglig
upplevelse när en persons nätverk av sociala relationer är bristande, antingen kvalitativt eller kvantitativt.
Just ensamhet har blivit identifierat att vara en negativ konsekvens av de sociala
begränsningar vilket rekommenderas i samband med Covid-19 pandemin. Som ett resultat av bristande socialt stöd och en låg mental återhämtningsförmåga kan ensamhet bli ett problem, inte minst bland unga. Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) menar på att resultatet av deras studie, vilket utfördes i början av Covid-19 pandemin, visar att social distansering ökar känslan av ensamhet, speciellt hos unga kvinnor. Studenter som upplever ett socialt stöd och har en högre ability to bounce back har bättre förutsättningar för att hantera aktuella
påfrestningar upplever såldes mindre ensamhet. Resultatet av Labrauge, De los Santos och Falguera (2020) studie visade även att av deras 303 respondenter ansåg 10% inte att de var ensamma, 56,7% upplevde att de var måttligt ensamma och 23,6% var mycket ensamma.
Även om studenter och människor rent generellt kan kommunicera och skapa kontakt genom digitala plattformar, ersätter de inte behovet av mänskliga kontakter och ensamhet kan då bli ett faktum (Haider, Tiwana & Tahir, 2020).
Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) kom i sin studie fram till att det fanns ett samband mellan socialt stöd och ability to bounce back som i sin tur motverkar ensamhet hos universitet- och högskolestudenter. De menar vidare att faktorer såsom socialt stöd och adekvat hanteringsförmåga har identifierats som vitala personliga egenskaper till att på ett effektivt sätt möta motgångar och andra stressrelaterade sammanhang (Duncan, 2020).
Ability to bounce back ansågs vara en viktig beaktning i vår studie och utgjorde därför en av studiens tre intresseområden. I denna studie översätts det engelska uttrycket ability to bounce back som mental återhämtningsförmåga på grund av avsaknad av identisk översättning. I en kontext där individen, i detta fall studenten, möter svåra situationer och hur lång tid den omedvetna mentala återhämtningen tar, innan denne är redo att gå vidare. Mental
återhämtningsförmåga gestaltas i form av ett barn som lär sig cykla och vid ett fall, direkt åter sätter sig på cykeln och fortsätter att cykla vidare. I situationen kan barnets omedvetna
agerande vittna om en hög mental återhämtningsförmåga. Skulle barnet å andra sidan valt att springa iväg och vägra cykla igen under en tid, visar det på motsatt mental
återhämtningsförmåga.
3. Hypoteser
Då syftet med studien är att med kvantitativ metod undersöka Högskolan Kristianstads studenters psykiska hälsa och belysa de grupper av studenter som kan tänkas vara i behov att ta del av regeringens riktade stöd.
Denna studie är inriktad på följande områden inom psykisk hälsa:
● Studentens känsla av ensamhet i sin studiesituation
● Studenters känsla av socialt stöd från kurskamrater
● Studentens mentala återhämtningsförmåga
Anledningen till detta riktade fokus är att de är centrala områden inom ämnet och är vanligt förekommande i tidigare internationella studier och andra liknande kontexter vilket möjliggör för oss att med denna studie kunna bidrag till den svenska forskningen i ämnet.
Utifrån ovan har nedan hypoteser formats:
H1: Det existerar en negativ korrelation mellan socialt stöd från kurskamrater och känslan av ensamhet i sin studiesituation
H2: Det existerar en positiv korrelation mellan socialt stöd från kurskamrater och studenters mentala återhämtningsförmåga.
H3: Det existerar korrelation mellan studentens känsla av ensamhet och studentens mentala återhämtningsförmåga
H4: Studenter i årskurs 1 upplever mindre socialt stöd från kurskamrater, har en högre känsla av ensamhet i sin studiesituation och har en lägre mental återhämtningsförmåga.
4 Metod
Forskningsöversikten består av vetenskapliga artiklar inhämtade via Google Scholar samt Högskolan Kristianstads elektroniska söksida Summon. Urvalet av artiklar har skett genom källkritisk granskning av såväl innehåll som av artiklarnas tillvägagångssätt. Då studiens enkät bygger på tre instrument har Cronbach alfa använts för att redovisa instrumentens reliabilitet.
4.1 Datainsamlingsmetod
Enligt Jacobsen (2017) är det syftet som styr den metodologiska utgångspunkten som används för att besvara aktuella frågeställningar. Syftet är inte att hantera varje enskild respondents svar, utan att fånga in en övergripande bild från en större mängd respondenter.
Därför anses kvantitativ metod som val för denna studie väl lämpad. Vi utgick från en tvärsnittsstudie vilket går väl i val med vårt syfte då en tvärsnittsstudie innebär att fånga en
“ögonblicksbild” av verkligheten (ibid). Då studiens syfte handlar om att ta reda på en större grupps mående och vara generaliserbar för studiens population ansågs kvalitativ metod med beprövade instrument lämplig för att kunna få svar gällande studiens komplexa ämnen. Den kvantitativa data som används i studien insamlades genom en enkät, begränsad till Högskolan Kristianstad av bekvämlighetsskäl. Tillgång till fältet gavs av de programansvariga till de 15 program som under normala förhållanden inte är på distans. Programansvariga kontaktades två veckor innan enkäten publicerades med en förfrågan om delning till programmets studenter på respektive program. Enkäten var tillgänglig för studenterna under sammanlagt 10 dygn.
Urval och statistisk signifikans
Då hela studiens population fick tillgång till att besvara enkäten är det ett så kallat totalurval, vilket är ett icke-slumpmässigt urval (Ivarsson 2016; Fekjær Bringsrud 2017).
Icke-slumpmässigt urval innebär att signifikansvärdet läses som ett bevis för att variablerna hänger ihop istället för att vara ett mått på hur troligt resultatet hade återspeglat sig i den större populationen. Om signifikansvärdet (sig) är lägre än 0,5 innebär det att det är 95%
chans att sambandet existerar (Sundell, 2009b).
4.2 Val av instrument
För att kunna undersöka studiens komplexa ämnen och besvara studiens hypoteser användes tre instrument. Vid val av instrument prioriterades reliabilitet, validitet och
användarvänlighet. De tre instrument som används i denna studie är tre av de fyra instrument som Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) använde i deras artikel: Social and
emotional loneliness among college students during the COVID-19 pandemic: the predictive role of coping behaviours, social support, and personal resilience (2020).
The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale och The 6-item Loneliness Scale
För att undersöka studenternas känsla av ensamhet i sin studiesituation valdes det mellan två instrument, The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale och den nedkortade varianten The 6-item loneliness scale.
The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale består av 11 påståenden, började utvecklas under 1980-talet och testades genom triangulering och stegvisa procedurer av kvantitativa faser av forskning samt enkätundersökningar (De Jong Gierveld & Kamphuis, 1985; De Jong Gierveld, 1989; De Jong Gierveld & Van Tilburg, 2006)
Instrumentet har även testats internationellt av Van Tilburg, Havens och De Jong Gierveld (2004) vilket visade att varken påståendena i The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale eller resultat av statistiska analyser tyder på att det finns kulturella variationer, vilket styrker instrumentets lämplighet för användning på olika platser och länder (De Jong Gierveld & Van Tilburg, 2006).
Tidigare forskning bekräftar den prediktiva validiteten av instrumentet, vilket framgår av dess signifikanta samband med psykiska störningar och fysisk hälsa, med en acceptabel reliabilitet på 0,76 (De Jong Gierveld & Van Tilburg, 2006).
Dock skriver De Jong Gierveld och Van Tilburg (2006) att The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale’s längd (11 påståenden) påverkar dess användarvänlighet negativt vilket gjorde att The 6-item loneliness scale övervägdes.
The 6-item loneliness scale har genomgått omfattande tester i framställandet av instrumentet och anses vara en pålitlig och ett giltigt instrument (α = .70 - ,76) som kan användas för att mäta en persons övergripande känsla av ensamhet samt ge information om respondentens övergripande känsla av ensamhet (De Jong Gierveld & Van Tilburg, 2006).
Då reliabiliteten och validiteten var snarlika sågs antalet påståenden i The 6-item loneliness scale som en först som det mest optimala instrumentet för vår studie avseende att mäta studenternas känsla av ensamhet. Valet föll dock på The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale då De Jong Gierveld och Van Tilburg (2006) menar på att:
“Whether to use the 11-item version or the shortened 6-item version of the loneliness scale is not a neutral decision. Whereas studies detailing the prevalence of loneliness, or in-depth studies of loneliness among certain individuals, as well as research into the
changing nature and impact of loneliness after specific life events may benefit from using the 11-item scale.” (De Jong Gierveld & Van Tilburg, s. 594. 2006)
Valet föll på The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale, trots att antalet påståenden kan ses som en potentiell risk gällande att påverka svarsfrekvensen negativt. Påståendena
översattes till svenska och studiesituation adderades i formuleringarna för att anpassa instrumentet efter vår studies syfte. The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale, The 6-item Loneliness Scale och påståendena som användes i studien redovisas i sin helhet under bilagorna.
Perceived Social Support Questionnaire (F-SozU K-6)
För att få en övergripande förståelse angående mängden socialt stöd det finns mellan kurskamrater utgick vi från Perceived Social Support Questionnaire (PSSQ), även kallad F-SozU K-6, som togs fram av Lin, Hirschfeld och Margraf (2019). Instrumentet består av 6 påståenden som besvaras med en 5-punkts likertskala (1 [Stämmer inte alls] till 5 [Stämmer helt]). Respondenterna delas in i tre grupper efter deras genomsnittspoäng: Lite socialt stöd från kurskamrater (1.00-2.99), måttligt stöd från kurskamrater (3.00-4.30) och mycket stöd från kurskamrater (4.31–5.00; Lin et al., 2019).
Instrumentet har bevisats ha utmärkt kriterievaliditet då det har visat på en negativ korrelation med emotionell utmattning och en individs avsikt att bryta med sin nuvarande organisation (Duncan, 2019), utmärkt reliabilitet, med en intern samstämmighet i utfallet mellan olika påståenden i instrumentet i tidigare forskning α = .89 i tidigare forskning (Lin et a., 2019).
Skillnaderna mellan det ursprungliga instrumentet (PSSQ) och det som använts i studien är att påståendena har översatts från engelska till svenska och kurskamrat har lagts till för att passa studiens syfte, PSSQ och översättning av påståendena redovisas i sin helhet under bilagorna.
The Brief Resilience Scale (BRS)
The Brief Resilient Scale (BRS) som utvecklades av Smith et al., (2008) är utvecklat för att kunna användas vid bedömning av en individs ability to bounce back (mentala
återhämtningsförmåga) (Smith et al., 2008). BRS består av 6 st påståenden som respondenten besvarar med en 5-punkts Likertskala (1 [Stämmer inte alls] till 5 [Stämmer helt]). Sedan delas respondenten in i tre grupper efter genomsnittspoäng: Låg förmåga (1.00-2.99), måttlig förmåga (3.00-4.30) och hög förmåga (4.31-5.00; Smith et al., 2008)
Instrumentets positiva koppling med arbetsprestation, hälsa och välbefinnande som har kommit fram i tidigare forskning (Foster, Roche, Giandinoto & Furness, 2020) styrker instrumentets höga prediktiva validitet (Labrague, de Los Santos, 2020). Reliabiliteten, med en intern samstämmighet i utfallet mellan olika påståenden i instrumentet i tidigare forskning α= 0,91 (Smith et al., 2008) och α=.91 (Labrague, de Los Santos, 2020) och α= 0,87
(Labrauge, De los Santos & Falguera 2021). Påståendena översattes till svenska, BRS och översättning av påståendena redovisas i sin helhet under bilagorna.
4.3 Enkätstruktur
Samtliga frågor och påståenden var obligatoriska, studenten kunde inte fortsätta enkäten utan att föregående fråga och påstående var besvarad.
Använda instrument var baserade på en femgradig likert-skala (De Jong Gierveld och
Kamphuis, 1985; De Jong Gierveld & Van Tilburg 1999b; Lin et al., 2019; Smith et al. 2008) vilket tillämpades, bortsett från påståendena gällande bakgrundsinformationen.
Vid enkätens start möttes respondenten av ett försättsblad för att öka studiens reliabilitet och validitet. Försättsbladet innehöll hälsningsfras, kort information om vilka det var som utförde enkäten, enkätens syfte, tidsuppskattning hur lång tid det tog att besvara enkäten och antal frågor. Avslutningsvis på försättsbladet lämnades vår mejladress som respondenterna kunde skriva till om intresse fanns att ta del av slutresultatet och vid eventuella frågor angående arbetet eller enkäten.
Efter försättsbladet ställdes tre kontrollfrågor. Syftet med dessa tre frågor var att personer som ej uppfyllde nedanstående kriterier vid svarstillfället ej svarade på enkäten.
1. Studerade 100% på Högskolan Kristianstad idag.
2. Deras undervisning är i normala fall campusbaserad.
3. Undervisningen är på distans idag.
Förutsatt att respondenten besvarat dessa enligt önskemål och således var studiens målgrupp tilläts denne att fortsätta enkäten.
Bakgrundsinformationen bestod av sex frågor uppdelade på tre per sida vilket som gav oss information angående personens kön, boendeort, ålder, programtillhörighet, antal år på programmet och hur många tillfällen de hade träffat sina kurskamrater fysiskt i
undervisningssammanhang under perioden 1/9–2020-16/2–2021 (Höstterminen 2020 och början av Vårterminen 2021).
Avsnitt 1 bestod av tre egenformulerade påståenden ställdes angående personens egna antaganden rörande den restrektionsanpassade undervisningens påverkan gällande fysiska möten mellan kurskamrater och utbytet (socialt och kunskapsutbytet).
Avsnitt 2 innehöll sex påståenden gällande socialt stöd med hjälp av instrumentet PSSQ (Lin et al., 2019). Det följdes upp av två avsnitt (3 och 4) med totalt 11 påståenden angående
Loneliness Scale (De Jong Gierveld & Kamphuis, 1985; De Jong Gierveld & Van Tilburg 1999a). Sista avsnittet (5) bestod av sex påståenden gällande personens mentala
återhämtningsförmåga (BRS) (Smith et al., 2008).
Avslutande fråga var om respondenten hade varit villig att medverka vid en eventuell uppföljningsintervju, om så lämnades en mejladress.
4.3.1 Etiska beaktanden gällande enkäten
Samtliga som besvarade enkäten delgavs information om att alla svar skulle behandlas konfidentiellt. I slutet av enkäten upprepas faktumet att alla svar hanterades konfidentiellt med anledning av att respondenten gavs möjligheten att frivilligt lämna sin mejladress om denne var intresserade att ta del av arbetets resultat. Det är ingen annan än författarna som har sett svaren av enkäterna, bortsett ifrån de svar som redovisas i denna studie.
4.4 Pilotstudie
En pilotstudie utfördes med 10 personer där de först fick svara på en enkät där påståendena i valda instrument var på originalspråk och sedan på vår översättning. Exempelvis var The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale formulerade efter studiens syfte på engelska då en av påståendena från början löd: “There are many classmates I can trust on completely regarding school stuff”, och sedan fick samma 10 personer svara på samma påståenden, men översatta till svenska: “Det finns flertalet kurskamrater jag kan lita helt på i
studiesammanhang”. Resultatet av pilotstudien var att det fanns ingen skillnad i resultatet av enkäten på varken svenska eller engelska. För att ytterligare säkerställa att översättningen av påståendena inte skulle påverka instrumentet, genomfördes ytterligare korta intervjuer med deltagarna i pilotstudien där det inte framkom någon variation och översättningen ansågs fullgod.
4.5 Kategorisering av data
Enkäten utfördes via Google forms så resultatet laddades ner i en excelfil som sedan kodades om och importerades i ett statistikprogram (SPSS 26.0). Vid bearbetningen framkommer även klassificeringar av till vilken grad, exempelvis mental återhämtningsförmåga, varje
respondent hade vid svarstillfället.
The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale
The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale består av 11 påståenden som besvaras med en 5-punkts likertskala (1 [Stämmer inte alls] till 5 [Stämmer helt]). Om svaret på något vis indikerade att de svarande kände någon typ av ensamhet tilldelades den 1 poäng på den specifika frågan, annars 0 poäng. Så om respondenten hade svarat 3,4 eller 5 på en fråga som var negativt formulerad (fråga 2,3,5,6,9,10), eller om denne hade svarat 1,2 eller 3 på en positivt formulerad fråga (fråga 1,4,7,8,11) tilldelades en poäng, annars noll poäng, så antingen 1 eller 0 poäng per fråga. Om respondenten svarade 3 på den femgradiga skalan ses
det ej som ett neutralt svar vid denna procedur utan en indikator gällande ensamhet. Den totala poängen (0 -11) visar på den svarandes känslomässiga nivå av ensamhet där 0-2 står för
“Känner sig ej ensam”, 3-8 står för “Måttligt ensam” 9-10 står för “Mycket ensam” och 11 står för “Extremt ensam”(De Jong Gierveld & Van Tilburg 1999b).
Perceived Social Support Questionnaire (F-SozU K-6)
PSSQ instrumentet består av 6 påståenden som besvaras med en 5-punkts likertskala (1 [Stämmer inte alls] till 5 [Stämmer helt]). Eftersom instrumentets påståenden endast bestod av positivt formulerade påståenden (inga “reverse score”) fanns det ej något behov av att vända på någon specifik frågas poängsättning utan respondenternas svar adderas ihop och summan delas sedan med antalet påståenden (6) för att få fram medelvärdet
(genomsnittspoängen). Respondenterna delas in i tre grupper efter deras genomsnittspoäng:
Lågt socialt stöd från kurskamrater (1.00-2.99), måttligt stöd från kurskamrater (3.00-4.30) och mycket stöd från kurskamrater (4.31–5.00; Lin et al., 2019).
The Brief Resilience Scale (BRS)
BRS består av 6 påståenden som respondenten besvarar med en 5-punkts Likert-skala (1 [Stämmer inte alls] till 5 [Stämmer helt]). Det finns både positivt och negativt formulerade påståenden i BRS vilket medförde att de negativt formulerade påståendena (2,4,6) fick svaren vändas. Det innebär att om den svarande hade angivit 1 (stämmer inte alls) på fråga två som löd “Jag har svårt att klara mig genom stressiga händelser” är det en indikation på att den svarande har det motsatta. Eftersom detta verktyg delar in respondenten in i tre grupper efter genomsnittspoäng: Låg förmåga (1.00-2.99), måttlig förmåga (3.00-4.30) och hög förmåga (4.31-5.00; Smith et al., 2008), gör det att det hade varit missvisande. Så på fråga 2,4 och 6 vändes skalan (1=5, 2=4, 3=3, 4=2, 5=1) för att sedan summera poängen, dela det med antalet påståenden (6 st) och sedan dela in respondenterna i grupperna baserat på deras
genomsnittspoäng.
4.6 Reliabilitet - Cronbachs alfa
För att testa den interna reliabiliteten hos våra valda instrument användes Cronbachs alfa, vilket mäter intern konsistens (homogenitet), med andra ord i vilken uträckning instrumentets påståenden korrelerar med varandra. För att det ska klassas som en god intern reliabilitet bör värdet för Cronbachs alfa (α) vara över ,70 (α=,70) (Bobko, 2001).
The Brief Resilience Scale (BRS)
The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale
Perceived Social Support Questionnaire (F-SozU K-6) Cronbachs
alfa Antal faktorer Cronbachs
alfa Antal faktorer Cronbachs
alfa Antal faktorer
0,85 6 0,88 11 0,85 6
Som tabellerna ovanför visar är samtliga tre instrument en hög intern konsistens vilket tyder på att påståendena inom instrumenten har ett samband.
5. Statistisk analys och resultat
5.1 Beskrivande statistik
Efterföljande två avsnitt kommer att redovisa grunddata som kan vara lämplig att ha med sig för att till fullo förstå resultatet. Våra oberoende variabler bestod av bakgrundsinformation som personens kön, boendeort, ålder, programtillhörighet och årskurs.
De tre beroende variablerna som tillämpas i studien är: socialt stöd från kurskamrater, känsla av ensamhet i sin studiesituation och mental återhämtningsförmåga.
5.1.1 Oberoende variabler
Det totala antalet studenter som vid tidpunkten för enkäten studerade på ett program som normalt inte är på distans är 2951 st. Antal svar på vår enkät var 548 st vilket innebär 18,57%
av vårt urval. Av dessa var 86,5% kvinnor, 60,2% var 27 år eller yngre, 69,5% bodde på annan ort än Kristianstad, 54,9% läste annat program än Förskollärarutbildningen eller Sjuksköterskeprogrammet och det var 44% av de svarande som studerade i årskurs 1.
Fullständiga tabeller angående de oberoende variablerna: kön, ålder. boendeort, programtillhörighet och årskurs finns att finna i bilagorna.
5.1.2 Beroende variabler
De beroende variablerna visas med antal, medelvärde, standardavvikelse, lägsta värde och högsta värde. Svarsalternativen var från 1 (låg) till 5 (hög) vilket betyder att desto närmare medelvärdet är siffran fem, desto högre är personens känsla av stöd, ensamhet och dennes återhämtningsförmåga.
5.1.3 Kategorisering av beroende variabel
De beroende variablerna delades som tidigare nämnt in i kategorier som nämns i avsnitt 4.5 Kategorisering av data och redovisas i nedanstående tre tabeller med antal, procent och kumulativ procent.
5.2 Multipel regressionsanalys
Syftet med regressionsanalys är att få reda på vilka faktorer som påverkar en utvald variabel.
Det som är specifikt med en multipel regressionsanalys är att då används en kontrollvariabel vilket medför att resultatet tolkas som: ...effekten av den oberoende variabeln på den
beroende variabeln under kontroll för kontrollvariablerna. (Sundell, 2009b).
I Tabell 5 har ensamhet i studiesituation används med mental återhämtningsförmåga, känsla av socialt stöd från kurskamrater och årskurs har använts som kontrollvariabel. Adjusted R Square står för hur mycket variablerna i rutan förklarar hur stor del av variationen av svaren gällande en students känsla av ensamhet i sin studiesituation (,624 = 62,4%). B-värdet visar vad som hade hänt om en students medelvärde gällande ensamhet i sin studiesituation hade ökat med ett steg uppåt på den femgradiga skalan, med andra ord, om studenten upplever en högre känsla av ensamhet i sin studiesituation hade det inneburit att stödet hade minskat med 0,679 steg.
Vidare visar Tabell 5 att signifikansvärdet (Sig) är under 0,5 på samtliga. Då studien har ett totalurval (ej slumpmässigt) visar det på att det är 95 procents chans att det finns ett samband mellan de använda variablerna som används multipel regressionsanalysen (Sundell, 2009b).
5.3 Korrelationsanalys
Korrelationsanalys användes för att undersöka om det fanns ett samband mellan två variabler.
Skalan korrelationen mäts i från -1 till 1 där 0 innebär att det inte finns någon korrelation alls.
Desto lägre Sig-värde ju högre sannolikheten att korrelationen är signifikant. Är Sig.-värdet lägre än ,05 innebär det att just den korrelationen är signifikant med 95 procents säkerhet (Sundell, Anders 2010a).
Tabell 6 visar där variablerna möts: korrelationen (Pearsons Correlation), signifikansen (sig.
(2-tailed) och antal svar som beräknats för att få fram korrelationen och signifikansen. De
starkaste signifikanta korrelationerna är markerade med grönt och signifikansvärdet är avrundat till två decimaler.
Negativ korrelation innebär att höga värden på ena variabeln har ett samband med låga värden på den andra variabeln och vice versa. När det är en positiv korrelation innebär det att höga värden på ena variabeln har ett samband med höga värden på den andra variabeln och vice versa (Sundell, 2010a).
Av Tabell 6 går det bland annat att se att det finns negativ korrelation mellan år på
programmet och känsla av ensamhet i sin studiesituation (-.136). Vidare visar Tabell 6 att variabeln år på programmet har en positiv korrelation med variabeln känsla av socialt stöd från kurskamrater (.252). Alltså visar Tabell 6 på att känslan socialt stöd blir högre desto högre antalet år på programmet studenten har. Studenterna i årskurs 3 tenderar således att ha mer känsla av socialt stöd från sina kurskamrater än studenterna i årskurs 1.
5.4 Hypotesprövning
Med hjälp av Tabell 6 kan tre av de fyra hypoteserna besvaras. För att tydliggöra korrelationen används grafer.
H1: Det existerar en negativ korrelation mellan socialt stöd från kurskamrater och känslan av ensamhet i sin studiesituation.
Tabell 6 bekräftar hypotes 1 då den visar att det finns en signifikant kraftig negativ
korrelation mellan socialt stöd från kurskamrater och ensamhet i sin studiesituation (-765) sig 0,00.
Grafen ovan visar att en student som upplever att den har lågt socialt stöd från kurskamrater (1) tenderar att känna en hög känsla av ensamhet i sin studiesituation (5).
H2: Det existerar en positiv korrelation mellan socialt stöd från kurskamrater och studenters mentala återhämtningsförmåga.
Tabell 6 delvis styrker H2 då utfallet tyder på en ytterst svag korrelation (r=,154) mellan känslan av socialt stöd från kurskamrater och mental återhämtning.
Grafen ovan visar att en student som upplever att den har högt socialt stöd från kurskamrater (5) tenderar att en högre mental återhämtningsförmåga (5).
H3: Det existerar en signifikant negativ korrelation mellan studentens känsla av ensamhet och studentens mentala återhämtningsförmåga.
Tabell 6 styrker H3 då korrelationen mellan studentens känsla av ensamhet i sin studiesituation och dennes mentala återhämtningsförmåga är r= -,308 och Sig= ,00.
Grafen ovan visar att en student som upplever att den har en hög känsla av ensamhet i sin studiesituation (5) tenderar att ha en lägre mental återhämtningsförmåga (1).
H4: Studenter som går i årskurs 1 upplever mindre socialt stöd från kurskamrater, har en högre känsla av ensamhet i sin studiesituation och har en lägre mental återhämtningsförmåga.
Tabell 6 visar att år på programmet har en signifikant positiv korrelation med socialt stöd (r=,252), signifikant negativ korrelation med känsla av ensamhet (r=-,136). Däremot finns det ej korrelation mellan antal år på programmet och mental återhämtning. Därmed är hypotes 4 falsifierad. För att kunna styrka om studenter känner en högre känsla av ensamhet och en lägre känsla av socialt stöd krävs ytterligare analysmetoder.
Dock kvarstår till viss del syftet. Vilka kan eventuellt vara i behov av extra stöd?
Enligt Tabell 6 är det som korrelerar starkast med mental återhämtning är ålder.
Gällande studentens känsla av ensamhet i sin studiesituation och vilket socialt stöd denne har från kurskamrater är det vilket år studenten läser som korrelerar starkast. För att undersöka det grundligare görs två stycken separata T-test.
5.5 T-test
Tidigare utförda och redovisade statistiska analyser har visat att vilket år studenten studerar påverkar känslan av ensamhet i sin studiesituation och studentens känsla av socialt stöd från kurskamrater och år studenten är påverkar dennes mentala återhämtningsförmåga. För att försöka konkretisera vilka studenter som kan vara i behov av extra stöd under pandemin görs två separata t-test för att sedan följas upp med en korstabell. T-test görs för att för att
synliggöra skillnader gällande medelvärdet mellan två olika grupper (Sundell, 2010b).
5.5.1 Ensamhet och socialt stöd
Vi har sedan tidigare visat att vilket år studenten studerar påverkar känslan av ensamhet i sin studiesituation och studentens känsla av socialt stöd från kurskamrater och år studenten är påverkar dennes mentala återhämtningsförmåga. För att försöka konkretisera vilka studenter som kan vara i behov av extra stöd under pandemin görs två separata t-test för att sedan följas upp med en korstabell (Tabell 11).
Våra grupper är indelade efter år på programmet, de som studerar sitt första år kontra resterande studenter och det är känslan av ensamhet och känslan av socialt stöd från kurskamrater som undersöks.
I Tabell 7 ovan är det högsta medelvärdet markerat med grönt och det lägsta med rött.
Eftersom skalan går från 1 (låg) till 5 (hög) synliggörs det nu att de som studerar sitt första år på Högskolan Kristianstad VT 2021 känner en högre känsla av ensamhet i sin studiesituation och har ett lägre socialt stöd från sina kurskamrater.
I kolumnen “Levene´s test for equality of variances” visar siffrorna om spridningen inom grupperna är samma, det är en förutsättning för att kunna testa signifikansen. Om spridningen inom gruppen ej är densamma är Sig-värdet lägre än 0,05 och då finns svaret i raden “Equal variances not assumed”, är värdet högre än 0,05 används den undre raden.
Medelvärdesskillnaden i “Mean difference” är signifikant med 95 procents säkerhet om “Sig.
(2-tailed)” har ett värde under 0,05.(Sundell, 2009a)
I vårt fall är “Levene´s test for equality of variances” Sig-värde lägre än ,05 både gällande socialt stöd och ensamhet. Det gör att det är “Equal variances not assumed” som är relevant i båda fallen. Eftersom Sig. (2-tailed) är lägre än ,05 kan det med 95 procents säkerhet sägas
att denna skillnad är återspeglad i vår population. Med andra ord, det är 95 procents säkerhet att de som läser sitt första år på Högskolan Kristianstad VT 2021 vid ett program som normalt ej är på distans känner en högre känsla av ensamhet i sin studiesituation och har ett lägre socialt stöd från sina kurskamrater vilket stämmer överens med resultatet i
korrelationsanalysen och Tabell 6.
5.5.2 Mental återhämtning
Gällande återhämtningsförmåga framkom det i Tabell 6 Korrelationsmatris att det starkast korrelerade med åldersgrupper, att högre ålder korrelerade starkare med en hög mental återhämtningsförmåga.
Ett independent T-test utfördes med variablerna åldersgrupper och mental
återhämtningsförmåga. Eftersom det är två grupper som testas mot varandra valdes det att dela grupperna så att de yngre än 28 år (40% av respondenterna) jämfördes mot 28 år + (60%
av respondenterna).
I Tabell 9 ovan är det högsta medelvärdet markerat med grönt och det lägsta med rött.
Eftersom skalan går från 1 (låg) till 5 (hög) är det en ytterst liten skillnad där de 218 studenter som är äldre än 28 år upplever högre socialt stöd från kurskamrater.
Då “Levene´s Test of Equality of Variances” Sig-värde över ,05 vilket medför att det är raden
“Equal variances assumed” som är relevant (Sundell, Anders. 2009a) i vår studie. Eftersom Sig. (2-tailed)-värdet inte överstiger ,05 i raden “Equal variances assumed” kan vi alltså dra slutsatsen att med 95 procents säkerhet att de studenterna som är 28 år eller äldre som
studerar på Högskolan Kristianstad VT 2021 vid ett program som normalt ej är på distans, har en något högre mental återhämtningsförmåga.
Tabell 6 gav oss informationen att det fanns ett samband mellan antal år på programmet och ålder, vilket ytterligare styrks av ett T-test.
För att uppfylla syftet angående att svara på vilka det är som eventuellt kan vara i behov av extra stöd under Covid-19 pandemin krävs det då att svara på hur många är yngre än 28 och studerar sitt första år.
Tabell 11 visar att det är totalt 241 studenter som studerar sitt första år VT 2021, och att det är 158 som är yngre än 28 år och kan därför tänkas vara i mer behov av stöd under Covid-19 pandemin.
6. Analys och diskussion
6.1 Metoddiskussion
Jacobsen (2017) skriver om kvalitativ och kvantitativ metods fördelar och nackdelar, ansåg vi att kvantitativ metod var lämpligast för studiens syfte. Det medför att med studiens valda metod finns det ej möjlighet för ytterligare djupdykning i specifika frågor, däremot grundar sig studiens resultat på fler personers svar och ger fler personer möjligheten att påverka studiens resultat. Datainsamlingen bestod av en enkät som avslutades med att de respondenter som var villiga att delta vid en kompletterande intervju fick lämna sin mejladress. Några kompletterande intervjuer har ej genomförts på grund av tidsbrist.
De komplexa ämnena ensamhet, socialt stöd och mental återhämtningsförmåga konkretiseras med hjälp av avgränsningar som utfördes i avsnitt 2 Forskningsöversikt till: Ensamhet i studiesituation, socialt stöd från kurskamrater. Vidare används de tre instrumenten (The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale, BBS, PSSQ) för att göra dessa komplexa ämnen mätbara, vilket gör att kvantitativ metod lämpar sig för studiens syfte då det var
populationens samlade känslor som var intressant för studiens syfte.
Då vi hade ett totalurval är urvalet med automatik representativt för populationen, däremot är det inte säkert att enkätens svar är representativ för populationen. Fekjær Bringsrud (s. 21, 2017) gestaltar det genom en liknelse med en undersökning med totalurval angående brottslighet med syfte att få svar på hur många kriminella det finns i Sverige, så hade den förmodligen inte varit representativt då de som verkligen var kriminella hade troligtvis ej angivit det alternativt inte svarat på undersökning (Fekjær Bringsrud, s 21, 2017). Då vår enkät har till syfte att undersöka studenternas mående i form av känsla av ensamhet, socialt stöd och återhämtningsförmåga är det inte orimligt att reflektera över svaren på enkäten som ligger till grund för resultatet. Då dessa tre ämnen kan tänkas ses som känsliga gör det att respondenten möjligtvis inte har svarat sannhetsenligt då en del respondenter kan tänkas
uppleva det som ett socialt misslyckande att känna sig ensam. För att minimera den risken valde vi att inleda enkäten med ett försättsblad där det upplystes om att anonymitet utlovades, huruvida det har påverkat sannolikheten av sanningsenliga svar är oklart.
Då vi själva är studenter på Högskolan Kristianstads personal- och arbetslivsprogram
innefattas vi av studiens urval, däremot har vi valt att ej besvara enkäten för att minimera vår påverkan på studiens resultatet.
Kombinationen av känsliga, komplexa ämnen i en enkät och oklarheter angående om svaren är representativa för populationen bör finnas i åtanke när studiens resultat tolkas.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att med kvantitativ metod undersöka Högskolan Kristianstads
studenters psykiska hälsa, i form av ensamhet, och belysa de faktorer som påverkar ensamhet samt ringa in den studentgrupp som kan tänkas vara i extra behov av att ta del utav
regeringens riktade stöd.
Likt Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) visar vår studie på att det är faktorerna socialt stöd och mental återhämtningsförmåga som påverkar en students känsla av ensamhet i sin studiesituation. Dock framgår det i vår studie att det sociala stödet från kurskamrater påverkas av årskurs och mental återhämtning av ålder. Det är två faktorer som Högskolan Kristianstad inte riktigt kan påverka, de kan inte direkt påverka vilket år på programmet studenten studerar, och framförallt inte studentens ålder. Däremot kan Högskolan Kristianstad ge extra stöd till studenterna i en specifik årskurs och specifik ålder. Så efter att tagit reda på vad Högskolans Kristianstads studenthälsa bör rikta sina insatser är det kvar att ringa in vilka som eventuellt kan vara i behov av dessa stödinsatser. För att ta reda på vilka användes studiens frågeställningar och hypoteser.
Svenska undersökningar
Det är svårt att jämföra vår studie med undersökningarna som redovisas av SFS (2020) då de svenska undersökningarna hade undersökt ensamhet på lite olika sätt och inga
standardiserade påståenden eller instrument hade använts. Vidare tycks olika definitioner av ensamhet användas då Humanistiska och teologiska studentkåren i Lund och Umeå redovisar endast resultatet där de uppvisar att det var 25-52% som upplevde känsla av ensamhet.
Uppsala universitet och Uppsala teknolog- och naturvetarkår redovisar att 68% respektive 58% upplevde en ökad ensamhet. (SFS. 2020) Benämningen en ökad ensamhet anser vi skiljer väsentligt ifrån att faktiskt vara ensam, det säger inte så mycket då ingen undersökning var gjord sedan tidigare så de kan inte svara på hur många som faktiskt är ensamma. Vi valde att göra en avgränsning av ensamhet till ensamhet i sin studiesituation. Vårt resultat i denna studie är betydligt högre då 84,1% av våra respondenter upplever någon grad av ensamhet i sin studiesituation. Anledningen till detta tror vi till stor del beror på de olika valda
översättningar av beprövade instrument till grund för vårt resultat, vilket vi välkomnar andra universitet och högskolor att både ta del av men också att använda sig av.
Hypotes 1, hypotes 2 och hypotes 3
H1, H2 och H3 bekräftades i avsnitt 5.3 Korrelationsanalys och redovisades i avsnitt 5.3 Hypotesprövning. Tabell 6 visade att det existerade en kraftigt negativ korrelation mellan socialt stöd från kurskamrater och känslan av ensamhet i sin studiesituation (r= -,765), att det existerade en positiv korrelation mellan socialt stöd från kurskamrater och studenters mentala återhämtningsförmåga (r= ,154), att det existerar korrelation mellan studentens känsla av ensamhet och studentens mentala återhämtningsförmåga (r= -,765).
Vårt resultat styrker Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) studie Social and
emotional loneliness among college students during the COVID-19 pandemic: the predictive role of coping behaviours, social support, and personal resilience som kom fram till att högt socialt stöd och en hög mental återhämtningsförmåga påverkar studenters känsla av ensamhet negativt. Deras studie och vår studie är på många sätt liknande, däremot finns det ett par skillnader i kontexten som är ytterst relevanta. Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) undersöker bland annat ämnena ensamhet, socialt stöd och återhämtningsförmåga med samma instrument till grund för resultatet i denna studie. Skillnaden är dock att Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) har använt The 11-item De Jong Gierveld Loneliness Scale för att undersöka studenternas sociala ensamhet och emotionella ensamhet. Vi använde den för att undersöka ensamhet i studiesituation. Vidare använde Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) The Brief Resilient Scale för att undersöka studenters sociala stöd i en mycket större kontext där de undersökte socialt stöd från släkt, vänner, partner och kollegor.
Vi avgränsade det till socialt stöd från kurskamrater. Ytterligare en viktig sak att poängtera är att Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) utförde sin studie i Filippinerna, vars
regering, till skillnad från Sveriges, haft utfärdat lock down under Covid-19 pandemin. Trots dessa skillnader kvarstår faktumet att även vår studies resultat är att det finns tveklöst ett samband mellan ensamhet och socialt stöd, även gällande en students känsla av ensamhet i sin studiesituation och socialt stöd från kurskamrater och att av våra respondenter upplevde 84,1% någon grad av ensamhet i sin studiesituation medan 90% av de filippinska studenterna upplevde ensamhet. Då det var skillnader mellan vår studie och Labrauge, De los Santos och Falguera (2021) går det att tolka som att det är nästan lika många studenter på Högskolan Kristianstad som har en känsla av ensamhet i sin studiesituation under Covid-19 pandemin som det är filippinska studenter som känner sig i någon grad ensamma under lock down till följd av Covid-19 pandemin. För ytterligare gestalta ensamheten går det att säga att
Högskolan Kristianstads studenter känner sig nästan lika ensamma i sin studiesituation som filippinska studenter under look down. Då vår studie visar att socialt stöd från kurskamrater motverkar studenters känsla av ensamhet i sin studiesituation ser vi det som att vår studie ger tyngd till Labrauge, De los Santos och Falguera (2021), Hoffman et al. (2020), Alsubie, Stain, Webster och Wadman (2019), Smith et al., (2018) har kommit fram till att socialt stöd motverkar psykisk ohälsa, i form av känsla av ensamhet.
