Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 högskolepoäng Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Januari 2018
”VAD ÄR BRA FÖR MIG?”
SJÄLVBESTÄMMANDE FÖR ÄLDRE
ALISA BEGOVIC
ANETTE HANZÉN
2
”WHAT IS GOOD FOR ME?”
SELF-DETERMINATION FOR ELDERLY
ALISA BEGOVIC
ANETTE HANZÉN
_______________________________________
Begovic, Alisa och Hanzén, Anette. ”What is good for me?” Self- determination for eldery. SC163 Social Work, Bachelor thesis. Degree project in Social Work 15 credit points. Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work, 2018.The purpose of our work is to investigate how public
administrators relate to individuals' self- determination and, if so, how it manifests in the working process. We would also like to investigate the
different factors that could influence the self- determination of the elderly. To get answers to our purpose we have come up with the following research question s:What knowledge do the public administrators have about the core values? How will the self- determination of the elderly express itself in the working process? How much space is assigned to the self- determination of the elderly in the working process? What are the guidelines and routines in the public sector regarding the working process and do these affect the elderlies influence and participation?
Our investigation builds on a qualitative platform where we have presupposed the perspective of the participants and targeted the public administrators perceptive and experience regarding self- determination in the working process. The method we have used is semi-structured interviews with where we have interviewed six
accommodation public servants employed within Malmö Stad.We have then,
based on our collected material, chosen relevant theories to analyse our empiric material. We have chosen the theoretical concept of limitation and the salutogenic perspective.The investigation reveals that the public servants have two ways to view core values and self- determination. Other conclusions we have discovered is that accommodation public servants have different approaches regarding the limitations of their work process. We have also identified conclusions that capture how the guidelines and routines in the public sector are followed and in what way this may affect the participation and influence of the elderly, Next of kin reveals itself as a restricting factor for the self- determination of the elderly in certain situations. We have noticed that a salutogene perspective stands out in the public servants work process as they adapt the self- determination by the individuals understanding and abilities.
Keywords: Aid, autonomy, kin, public administrators, participation, working process, influence, national value base, self-determination, retirement home, elderly.
3
FÖRORD
Vi vill tacka de informanter som ville träffa oss för att dela med sig av sina tankar, upplevelser och reflektioner. Utan er hade detta arbete inte varit möjligt att
genomföra.
Vi vill också tacka våra nära och kära, som har lyssnat och uppmuntrat under arbetets gång. Det är ert fantastiska stöd som har gett oss motivation!
4
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 6 1.1 Förförståelse ... 6 1.2 Problemformulering ... 7 1.3 Syfte... 8 1.4 Frågeställningar ... 8 2 Bakgrund ... 8 2.1 Nationella värdegrunden ... 8 2.2 Självbestämmande ... 9 2.3 Äldre ... 10 2.4 Bistånd ... 10 2.5 Biståndshandläggare ... 11 2.6 Särskilt boende ... 11 2.7 Handläggningsprocess ... 112.8 Hur äldre definierar och värderar självbestämmande ... 11
3 Tidigare forskning ... 12
3.1 Litteratursökning ... 13
3.2 Forskningsfältet ... 13
3.3 Hänsynstagandets paradoxer ... 14
3.4 Att vara agent i sitt eget liv ... 16
3.5 What is good for me? ... 16
4 Teorier ... 17
4.1 Handlingsutrymme- makt som möjlighet och hinder ... 18
4.2 Salutogent perspektiv ... 20
5 Metod och material ... 22
5.1 Kvalitativ ansats... 22
5.2 Semistrukturerade intervjuer ... 22
5.3 Uppsatsens avgränsning ... 23
5.4 Urval ... 23
5.5 Tillvägagångssätt ... 24
5.6 Kodning och tematisering av data... 25
5.7 Metodologiska svårigheter ... 26 5.8 Etiska överväganden ... 26 5.8.1 Etiska principer ... 24 5.8.2 Etisk dialog ... 25 5.9 Forskarroll ... 27 5.10 Arbetsfördelning ... 28
5
6 Resultat och analys ... 29
6.1 Handläggarnas syn på och kännedom om värdegrunden och självbestämmande 29 6.2 Diagnoser ... 30
6.3 Vems ord väger tyngst? Den enskildes eller anhörigas? ... 33
6.4 Handlingsutrymme till att möta den äldres behov ... 35
6.5 Den äldres möjligheter till självbestämmande ... 39
6.6 Salutogent förhållningssätt i handläggningsprocessen ... 41
7 Avslutande diskussion ... 43 8 Referenser ... 45 9 Bilagor ... 48 9.1 Bilaga 1 ... 48 9.2 Bilaga 2 ... 48 9.3 Bilaga 3 ... 49 9.4 Bilaga 4 ... 49 9.5 Bilaga 5 ... 50 9.6 Bilaga 6 ... 50 9.7 Bilaga 7 ... 51 9.8 Bilaga 8 ... 53
6
1 INLEDNING
Inledningsvis skriver vi om en artikel som utgör ett exempel på hur de äldres situation kan se ut och där otrygghet är ett resultat av upplevelsen att inte bli hörd. Vi lyfter även upp vår förförståelse inför det ämne vi avser att studera. I detta kapitel kommer vi att beröra den nationella värdegrunden och självbestämmande utifrån lagrum och definitioner på begreppet självbestämmande. Vi har även formulerat problemformulering, syfte och frågeställningar för vår studie.
________________________________________________________________________
I en artikel från Aftonbladet kan man läsa om Jenny Johansson som är 82 år som drabbats av stroke och sedan dessa varit isolerad i sin lägenhet. Hon nekas särskilt boende av kommunen och säger själv att det vore bättre om de sätter henne i fängelse. Där får hon åtminstone gå ut en timme om dagen. Jenny har blivit lovad att hemtjänsten ska hjälpa henne ut men detta fungerar inte eftersom hon bor på tredje våningen i ett hus utan hiss. Hon sitter i en rullstol som kräver både bärhjälp och särskild anordning. Detta är för hemtjänstpersonalen både krångligt och tidskrävande då de knappt hinner få ner rullstolen innan det är dags att gå in igen. Jenny överklagade avslagsbeslutet och fick rätt i Förvaltningsrätten. Trots detta fick hon avslag på senaste ansökan. Hon fick beskedet redan dagen efter och känner sig nu väldigt otrygg och instängd dygnet runt (Thornéus, 2017). Jeanette Nilsson som är chef på beslutsenheten på äldreomsorgen i Skellefteå uttrycker att behovet är utrett och att hemtjänsten klarar av den här situationen. Hon berättar vidare att beslutet kvarstår men att det finns möjlighet för Jenny att överklaga beslutet. Hon förklarar att för att kunna beviljas särskilt boende utgår de från den enskildes behov och att det är när den äldre har behov dygnet runt har behov dygnet runt som hen har rätt till en plats på särskilt boende. Jeanette Nilsson förklarar vidare att de tar hänsyn till den enskildes åsikter men att de samtidigt måste förhålla sig till Socialtjänstlagen i sitt uppdrag. Den enskilde har även ett eget ansvar i att hitta en lösning på boendefrågan. De tar i sin bedömning inte hänsyn till att den enskilde bor i en bostad med dålig tillgänglighet. Jenny upplever att det är som att bo i ett fängelse. Jeanette Nilsson svarar att de har respekt för hennes upplevelse men att beslutet är fattat utifrån skälig levnadsnivå (Thornéus, 2017).
Jenny berättar: ”Jag kommer att överklaga. Det är verkligen bedrövligt att man inte kan få komma in någonstans i min situation” (Thornéus, 2017).
1.1 Förförståelse
I denna uppsats har vi valt att rikta in oss på att undersöka hur handläggare förhåller sig till självbestämmande och hur det i så fall kommer till uttryck i handläggningsprocessen. Vi vill också undersöka vilka faktorer som skulle kunna påverka den äldres självbestämmande. Vårt intresse för att studera målgruppen äldre baseras på våra personliga erfarenheter och yrkeserfarenheter. En av oss har nyligen varit i kontakt med biståndshandläggare gällande en nära anhörigs flytt till särskilt boende och fått erfarenhet av handläggningsprocessen ur en anhörigs perspektiv. Den andre av oss har erfarenhet av att jobba som biståndshandläggare
7
under en kortare period på sommaren och fått erfara handläggningsprocessen utifrån en handläggares perspektiv.
1.2 Problemformulering
I sin avhandling skriver Ekelund (2014):
/…/att organisatoriska och strukturella förutsättningar, samt värderingar och normer i samhället upplevs ha en stark påverkan på de sköra äldre personernas möjlighet till självbestämmande. Också validitetstudien beskriver deltagarna att rutiner inom vården och ibland även anhöriga motarbetare dem i att utöva självbestämmande. Attityder om äldre personer i samhället är därmed en annan faktor i omgivningen som kan påverka äldre personers självbestämmande (Ekelund 2014, 38). I annan avhandling skriven av Söderberg (2014) undersöker forskaren hur de äldre, närstående och biståndshandläggare upplever processen vid den eventuella flytten till särskilt boende.
Ovan nämnda avhandlingar har väckt vårt intresse. Ekelunds avhandling har inspirerat oss till att studera vilket utrymme de äldres självbestämmande får i en människobehandlande verksamhet då hon lyfter fram resultat där hon redogör för olika faktorer som begränsar självbestämmandet (Ekelund 2014, 38). Ekelund har genomfört fyra studier där syftet var att undersöka självbestämmande bland sköra äldre personer. Vidare har hon gjort en instrumentutvärdering och en utvärdering av självbestämmande i en intervention (Ekelund 2014, 17). Ett av Ekelunds resultat visade den organisatoriska och strukturella påverkan på de äldres
självbestämmande (Ekelund 2014, 38). Detta väcker funderingar hos oss om och i så fall vilka organisatoriska och strukturella begränsningar det eventuellt kan finnas inom människobehandlande verksamheter. Den människobehandlande verksamhet vi tänker på när det gäller målgruppen äldre är handläggning för särskilt boende.
I Söderbergs avhandling är hennes övergripande syfte att i ett samhälleligt sammanhang uppmärksamma processen som föregår den äldres flytt till särskilt boende. Forskaren studerar hur denna process upplevs enskilt och i relation till varandra utifrån de äldres, de närståendes och biståndshandläggares perspektiv (Söderberg 2014, 6). Denna avhandling studerar hela processen i sin helhet och utifrån tre perspektiv. Vi i vår studie har valt att undersöka processen i den äldres flytt till särskilt boende utifrån boendehandläggares perspektiv. Vi har även valt att studera begreppet självbestämmande i handläggningsprocessen. Ekelunds och Söderbergs avhandlingar berör gruppen äldre utifrån olika perspektiv. Vi har hämtat inspiration från båda avhandlingar då vår studie kommer att handla om gruppen äldre och självbestämmande. Vi har inte hittat någon tidigare forskning kring äldres självbestämmande i handledningsprocessen. Därmed har detta väckt ett intresse hos oss att studera just detta fenomen.
8 1.3 Syfte
Syftet med vårt arbete är att undersöka hur handläggare förhåller sig till självbestämmande och hur det i så fall kommer till uttryck i
handläggningsprocessen. Vi vill också undersöka vilka faktorer som skulle kunna påverka den äldres självbestämmande.
1.4 Frågeställningar
Vad har handläggarna för kännedom om värdegrunden?
Hur kommer den äldres självbestämmande till uttryck i handläggningsprocessen? Vilket utrymme får den äldres självbestämmande i handläggningsprocessen? Hur ser verksamhetens riktlinjer och rutiner ut i handläggningsprocessen och påverkar dessa de äldres inflytande och delaktighet?
2 BAKGRUND
I detta kapitel kommer relevanta begrepp som genomsyrar examensarbetet att definieras. Begreppen som definieras är: nationella värdegrunden
självbestämmande, äldre, bistånd, biståndshandläggare, särskilt boende och handläggningsprocess. Avslutningsvis kommer vi att presentera utifrån forskning hur de äldre själva definierar och värderar självbestämmande.
__________________________________________________________________ 2.1 Nationella värdegrunden
För att få en förståelse för begreppet självbestämmande är det nödvändigt att vi först ser till helheten vilket i detta fall är den nationella värdegrunden, eftersom självbestämmande utgör en del av värdegrunden. Vi kommer att utifrån
lagstiftning och utifrån Socialstyrelsens vägledningsmaterial om äldreomsorgens nationella värdegrund beskriva värdegrundens innebörd och hur det kan
appliceras i det praktiska arbetet.
Den nationella värdegrunden infördes 1 januari 2011 i Socialtjänstlagen och återfinns i 5 kap. 4 § Socialtjänstlagen (2001:453) och lyder:
”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund)” (Socialstyrelsen, 2012, 1). I Socialstyrelsens vägledningsmaterial om äldreomsorgens nationella värdegrund ges vägledning i hur den nationella värdegrunden bör appliceras i det praktiska arbetet. Materialet ska fungera som stöd, inspiration och reflektion kring värdegrundsfrågor. Följande utdrag är från vägledningsmaterialet:
9
En värdegrund synliggör centrala värden hos ett samhälle, en organisation eller
en grupp och kommer till uttryck genom hur vi som enskilda individer väljer att handla gentemot varandra. Sedan 2011 har Socialtjänstlagen utökats med en nationell värdegrund för äldre med insatser inom äldreomsorgen.
Genom den nationella värdegrunden har vi som arbetar inom äldreomsorgen fått
ett tydligt uppdrag att stödja varje person att leva som han eller hon vill och kan. Värdegrunden skall genomsyra hela äldreomsorgens arbete både i handläggning och genomförande. Viktiga begrepp inom Socialtjänstlagen är självbestämmande, respekt, integritet och god kvalité. De är grunden för allt arbete inom äldreomsorgen.
Socialtjänstlagens värdegrund kompletteras genom Socialstyrelsens allmänna
råd (SOSFS 2012:3) som beskriver hur värdegrunden kan praktiseras och betonar att vi ska ha ett etiskt förhållningsätt. Det innebär att vi ser till de äldres självbestämmande, trygghet, meningsfullhet och sammanhang, visar respekt för privatliv och personlig integritet, arbetar med individanpassning och delaktighet, samt ger ett gott bemötande och insatser av god kvalitet.
Ett etiskt förhållningssätt betyder att vi alltid strävar efter att stödja inflytande
och delaktighet i vård och omsorg och att inte skada. Det innebär att vi behöver använda oss av bästa tillgängliga kunskap i vården och omsorgen om den äldre personen. Det betyder också att vi hela tiden behöver förbättra vårt arbetssätt.
Ett systematiskt förbättringsarbete är en process som innebär en ständig strävan
efter att något ska bli bättre. Precis som en värdegrund saknar egenvärde om den inte praktiseras så saknar systematiket ett egenvärde om det inte fylls med innehåll. (Socialstyrelsen, 2012, 22). 2.2 Självbestämmande
I Socialstyrelsens allmänna råd om värdegrunden i socialtjänsten står följande om självbestämmande:
”Den nämnd som har ansvar för verksamhet inom socialtjänsten eller den som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet bör beakta följande aspekter för att se till att äldre personer visas respekt för och får stöd i sitt självbestämmande, är delaktiga i hur stöd och hjälp ges samt får individanpassad omsorg” (SOSFS 2012:3).
Några punkter som berör självbestämmande som står i Socialstyrelsens allmänna råd är följande (Socialstyrelsen 2012, 40):
10
”Personalen arbetar på ett sätt som säkerställer att hjälpen och stödet anpassas till den äldre personens behov, förutsättningar och önskemål” (SOSFS 2012:3).
”Personalen har ett förhållningssätt som inbjuder den äldre personen att föra fram sina åsikter och önskemål” (SOSFS 2012:3).
”Samtal förs på ett språk som den äldre personen förstår och särskild hänsyn tas till betydelsen av att få uttrycka sig på sitt modersmål, om detta inte redan följer av förvaltningslagen (1986:223) eller lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk” (SOSFS 2012:3).
”Personalen samarbetar med närstående när den äldre personen så
önskar” (SOSFS 2012:3).
Enligt den europeiska deklarationen om äldres rättigheter och skyldigheter då de är i behov av vård och omsorg, definieras rätten till självbestämmande enligt följande:
”Rätt till självbestämmande: När du blir äldre och kan bli beroende av andra för stöd och omvårdnad, har du fortfarande samma rätt att göra dina egna livsval och rätt till respekt för din fria vilja. Denna rätt utsträcker sig till en lämplig tredje part utsedd av dig.” (Socialstyrelsen 2012, 38).
2.3 Äldre
De äldre som vi inriktar oss på i detta arbete är de äldre som enligt
Socialtjänstlagen har rätt till bistånd i form av särskilt boende eller annan hjälp och stöd som inte kan tillgodoses på annat sätt. Detta definieras i Socialtjänstlagen i 4 kap.1 §:
”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.” 2.4 Bistånd
Rätten till bistånd regleras i Socialtjänstlagen och beviljas via en individuell behovsbedömning. I Socialstyrelsens publikation ”Din rätt till vård och omsorg - en vägvisare för äldre” definieras bistånd som hjälp. Vilken hjälp den äldre kan få beror på vilket hjälpbehov den enskilde har. När det gäller målgruppen äldre kan denna hjälp bestå av bistånd i form av bland annat hemtjänstinsatser, delaktighet i daglig verksamhet och plats på ett särskilt boende. Rätten till bistånd regleras i Socialtjänstlagen och beviljas via en individuell behovsbedömning
11 2.5 Biståndshandläggare
Biståndshandläggare handlägger individuella behovsbedömningar av ärenden gällande bland annat särskilt boende och i vilken omfattning den enskilde kan beviljas hjälp. När biståndshandläggaren träffar den enskilde ska hen ta reda på den sökandes hjälpbehov genom att utreda vilka sysslor den äldre klarar av och inom vilka livsområden den äldre behöver hjälp (Socialstyrelsen, 2016). 2.6 Särskilt boende
Begreppet särskilt boende står för särskilda boendeformer inrättade för äldre i behov av mer omfattande vård och omsorg. Särskilt boende är ett samlingsnamn för olika typer av boenden: gruppboende och vårdboende. Dessa boenden ska tillgodose den enskilde individens behov av trygghet, gemenskap och
självbestämmande (Socialstyrelsen, 2016).
På Malmö stads hemsida förklaras hur särskilt boende är uppdelat i Malmö. Särskilt boende består av vårdboende och gruppboende. Vårdboende inriktas till personer med somatiska sjukdomar och gruppboende inriktas enbart till personer med demensdiagnoser (Malmö Stad, 2017).
2.7 Handläggningsprocess
Vi ska nedan beskriva handläggningsprocessens olika delar från ansökan till beslut.
1. Förfrågan/ påkallat hjälpbehov/ansökan om bistånd som kan komma direkt från den enskilde eller komma från någon annan, exempelvis anhörig eller myndighet.
2. Förhandsbedömning ska visa om det föreligger skäl för ansökan om bistånd.
3. I detta skede föreligger en ansökan om bistånd och en akt skapas. 4. Samtycke och medverkan inhämtas från den enskilde för att nödvändiga
uppgifter skall kunna inhämtas från olika instanser.
5. Handläggaren utreder och skriver en utredning om den enskildes hjälpbehov och sammanfattar och dokumenterar det som framkommit i mötet med den sökande.
6. Förslag till beslut formuleras efter den enskildes hjälpbehov och innan ärendet avgörs skall den enskilde informeras om de uppgifter som lämnats av utomstående.
7. Kommunicering innebär att den enskilde ska få läsa utredningen och förslag till beslut och ges möjlighet till att framföra eventuella synpunkter. 8. Beslutet fattas och den enskilde ska underrättas muntligt eller skriftligt.
Vid ett avslag ska biståndshandläggaren informera den enskilde om hur beslutet kan överklagas (Westlund & Clow 1996, 150–164).
2.8 Hur äldre definierar och värderar självbestämmande
Sandman (2005) skriver i sitt material om självbestämmande, vad det egentligen innebär och hur detta kan gestaltas i praktiken för de äldre. En definiering till
12
självbestämmande enligt författaren är att så länge individen själv fattar sitt beslut och väljer mellan de alternativen som står till förfogande så är hen
självbestämmande. Detta innebär att den äldre är självbestämmande även om hen får välja mellan alternativ som inte är så tilltalande för individen i fråga. För att den äldre ska anses ha förlorat sitt självbestämmande så innebär detta att den äldre har tvingats eller lurats till att göra något t.ex. genom att personen i fråga inte har fått tillräcklig information om vad alternativen går ut på. Författaren
problematiserar i sin text om hur de äldre får välja mellan sämre alternativ eller alternativ som i själva verket inte lockar. Han problematiserar detta genom att lyfta fram att den äldre i själva verket har sitt självbestämmande kvar men
samtidigt är den äldre missgynnad ur ett annat perspektiv. Missgynnandet grundas i att den äldre inte upplever sig kunna välja mellan värdefulla alternativ. Genom att den äldre inte kan välja bland värdefulla alternativ anser forskaren att den äldre upplever sig ha färre möjligheter till att leva det liv personen önskar och hade levt om personen hade varit självständig och inte beroende av andra människors omvårdnad. Sandman förklarar att frihet är en beteckning för att den äldre kan välja mellan värdefulla alternativ och leva det liv den äldre önskar. Det finns skillnader på vad som anses betydelsefullt och hur de äldre värderar
självbestämmande (Sandman 2005, 1–3).
Exempel på två skillnader Sandman lyfter fram på hur äldre värderar självbestämmande är följande:
Äldre som värderar självbestämmande utifrån vilken frihet de har.
Äldre som upplever självbestämmande som något värdefullt
oavsett alternativen.
Den förstnämnda handlar om de äldre som värderar sitt självbestämmande efter vilken frihet de har. Friheten handlar om som tidigare nämnts att de äldre anser sig ha värdefulla alternativ att välja mellan och kan då leva det liv hen önskar (Sandman 2005, 1–3).
Den sistnämnda skillnaden handlar om de äldre som värderar sitt
självbestämmande utifrån att själva kunna välja. Här är det inte av lika stor
betydelse hur värdefulla alternativen ses utan värdet ligger i att den äldre själv kan och får fatta sina egna beslut (Sandman 2005, 1–3).
3 TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt lyfter vi fram internationell och nationell forskning som berör självbestämmande utifrån olika perspektiv. Några av perspektiven är
självbestämmande gällande äldre som bor hemma och självbestämmande gällande äldre som bor på boende. Inledningsvis redogör vi för vår litteratursökning och därefter skriver vi författare om hur forskningsfältet ser ut gällande
självbestämmande där vi berör både det svenska och det internationella forskningsfältet. Avslutningsvis har vi valt att fördjupa oss i tre studier som vi anser har störst relevans för vårt arbete och dessa kommer vi även använda oss av i analysen. Den första studien är skriven av Söderberg (2014) som belyser den process som de äldre går igenom vid flytt från ordinärt boende till särskilt boende.
13
Där lyfter hon även fram hur hänsynstagandet till den äldres självbestämmande resulterar i att närstående, de äldre och biståndshandläggaren agerar undvikande. En annan studie är skriven av Ekelund (2014) i syfte att definiera och beskriva självbestämmande i relation till sköra äldre personer. Den tredje studien är skriven av Panke- Kochinke (2015) där forskaren lyfter fram att ett ökat utrymme till självbestämmande har en avgörande faktor för hälsa och välmående.
__________________________________________________________________ 3.1 Litteratursökning
I början av vårt examensarbete sökte vi aktivt efter tidigare forskning kring vårt valda ämne vi avsåg att undersöka. Då vi har haft källkritiska glasögon har vi säkerställt att allt material vi har inhämtat för tidigare forskning har varit vetenskapligt publicerat och därför har vi använt oss av vetenskapliga
publikationer i form av avhandlingar och artiklar. Vi sökte tidigare forskning genom Malmö högskolas databaser via bibliotekets sökfunktion. Sökorden som användes var bland annat: självbestämmande, värdegrund, autonomi, äldre, åldrande, biståndshandläggare, handläggningsprocess, eldery, autonomy, self- determination, inflytande, delaktighet och särskilt boende.
3.2 Forskningsfältet
Det finns en del studier och forskning gällande äldre och självbestämmande både när det kommer till svensk och internationell forskning. Den forskning det finns mest av inriktar sig på äldre som är kvarboende hemma med hemtjänstinsatser och äldre som bor på boende. Det råder dock kunskapsluckor gällande forskning som studerat självbestämmande under handläggningsprocessen.
En internationell studie vi har funnit är skriven av O´Connor & Vallerand. De resultat de lyfter fram är att effekten av självbestämmande är miljöbaserat, vilket betyder att den miljö den äldre befinner sig i kommer att avgöra graden av självbestämmanden. De lyfter även fram motivationens betydelse i form av att de äldre som har en högre grad av motivation till självbestämmande klarar sig bättre i miljöer där det finns större möjlighet till inflytande och valmöjligheter (O´Connor & Vallerand 1994, 536).
I en svensk forskning om självbestämmande skriven av Isabelle Ottenvall Hammar (2015) lyfter hon fram olika faktorer som kan inverka på den äldres möjlighet till självbestämmande. En faktor hon lyfter fram är att de äldres beroende av hjälp i de dagliga aktiviteterna är sammankopplat till ett reducerat självbestämmande. Andra faktorer är den äldres otillfredsställelse med sin
kroppsliga hälsa, dålig självskattad hälsa och den äldres beroende av hemtjänsten (Ottenvall Hammar 2015, 25).
Breitholtz lyfter fram i en artikelhur de äldre bedömer sin möjlighet till
självbestämmande har att göra med hur de är som individer. Forskarna menar att det är av vikt att omvårdnadspersonalen har en medvetenhet kring detta. Det är
14
också betydelsefullt att omvårdnadspersonalen når en ökad kunskap i hur de kan stödja de äldre i deras möjligheter till självbestämmande (Breitholtz A m.fl. 2013, 139–48).
Harnett (2010) skriver om hur makt kommer till uttryck i relationen
omsorgspersonal och vårdtagare och hur detta leder till betydande hinder för de äldres inflytande. Detta sker genom att det skapas en maktojämlikhet mellan den hjälpbehövande och hjälpgivaren. Harnett benämner detta som en
trivialiseringsretorik som kommer till uttryck genom att omsorgspersonal bagatelliserar vårdtagarens synpunkter och inflytandeförsök. Därmed skapar omsorgspersonal ett sammanhang där de äldres åsikter framstår som oviktiga (Harnett 2010, 77–78).
I en avhandling skriven av Jormfeldt (2016) studerar författaren
självbestämmande för äldre med intellektuell funktionsnedsättning, där bland annat äldre med demens berörs. Forskaren förklarar att där det finns makt finns det även motmakt vilket kan yttra sig i att de äldre använder sig av
motståndsstrategier för att få inflytande. Ett sätt att göra motstånd enligt
författaren är att de äldre vägrar göra avkall på rutinerna och att de äldre påminner personalen när rutinerna uteblir och om rutinerna är försenade tidsmässigt
(Jormfeldt 2016, 47). Ett annat sätt för de äldre att göra motstånd är att skapa sig ett rum i rummet, vilket innebär att den äldre väljer en specifik plats som hen utser som sin egen. Den äldre skapar sin egen plats och försvarar den gentemot andra brukare och genom detta utövar hen såväl motstånd som autonomi (Jormfeldt 2016, 47).
Vi har valt att fördjupa oss i den forskning som har en direkt anknytning till vårt syfte och våra frågeställningar som berör äldre som är kvarboende hemma och äldre som bor på boende. Dessa tre avhandlingar kommer vi använda oss av i analysavsnittet. Vi författare har resonerat kring betydelsen av att två av studierna är svenska och en är internationell. Vi har kommit fram till att det inte har en avgörande påverkan på vårt arbete på vårt arbete då forskarnas resultat kring självbestämmande inte motsätter sig varandra.
3.3 Hänsynstagandets paradoxer
I en avhandling skriven av Söderberg (2014) har författarens syfte varit att belysa den process som de äldre går igenom vid eventuell flytt från ordinärt boende till ett särskilt boende. Denna process belyser Söderberg utifrån hur de äldre, deras närstående och biståndshandläggare upplever och beskriver sina erfarenheter enskilt och i relation till varandra (Söderberg 2014, 6).
Söderberg förklarar att anledningen till att inte enbart studera de äldres upplevelser enskilt utan även involvera anhöriga och biståndshandläggares upplevelser och ställa de mot varandra beror på att en persons uttryck inte enbart ger individuella konsekvenser. Det ger snarare en påverkan för övriga involverade på ett komplext och svårfångat sätt (Söderberg 2014, 27).
För att förstå och fånga upp avhandlingens fokus har forskaren valt att utgå ifrån en hermeneutisk ansats som kort innebär att forskaren valt ett perspektiv i sitt
15
tolkningsförfarande som innebär att det inte bara finns ett sätt att förstå världen utifrån utan snarare att världen kan förstås utifrån flera sätt. När det gäller förståelse har författaren varit intresserad av den kunskap människan besitter enskilt och tillsammans vilket är relevant då författaren avser att belysa hur de äldre, anhöriga och biståndshandläggare upplever och beskriver sina erfarenheter enskilt och i relation till varandra (Söderberg 2014, 28).
Forskaren har valt att tillämpa öppna semistrukturerade intervjuer, vinjettbaserade intervjuer och uppföljande samtal i syfte att fånga upp informanternas
upplevelser. Informanterna bestod av 21 äldre personer, 17 närstående och 7 biståndshandläggare (Söderberg 2014, 30). Semistrukturerade intervjuer har tillämpats på de äldre och anhöriga och har utgått från tematiska frågeguider. Forskaren har också tillämpat uppföljande samtal till större del med de äldre i samband med intervjuerna. Det sista metodvalet, vinjettbaserade intervjuer, har forskaren tillämpat på biståndshandläggare (Söderberg 2014, 29).
Söderberg presenterar bland annat resultatet i sin helhet utifrån alla tre
perspektiven: de äldre, anhöriga och biståndshandläggare där hon vill belysa vad som händer när de äldre står inför eventuell flytt till särskilt boende. Det första hon lyfter fram är begreppet självbestämmande och hur informanter från alla tre perspektiven lyfter fram tankar kring detta då en flytt till särskilt boende blir aktuell. Söderberg har i sin analys skapat följande underrubriker till begreppet självbestämmande: inflytande, valfrihet, oberoende och integritet (Söderberg 2014, 58–59).
Söderberg skriver att självbestämmandet är idealen om de äldre och detta ideal om att de äldre ska vara självbestämmande är något de berörda inom de tre
perspektiven lutat sig mot för att rättfärdiga sina ageranden och sitt
förhållningssätt. Söderberg presenterar i sin analys att detta ideal om att de äldre ska vara självbestämmande påverkar processen genom att de involverade agerar på så sätt att ingen är villig att ta hela ansvaret när det gäller de äldres flytt från eget boende till särskilt boende. Forskaren skriver om hur detta kan se ut genom att berörda från de tre perspektiven agerar undvikande. De äldre agerar
undvikande genom att visa hänsyn och inte vilja vara till besvär för närstående och även närstående försöker visa hänsyn till de äldres självbestämmande och väljer att inte lägga sig i. De äldre vill inte heller gå emot biståndshandläggaren och där biståndshandläggaren inte heller vill inskränka på de äldres
självbestämmande. Söderberg lyfter också fram hur närstående visar hänsyn gentemot biståndshandläggare och respekterar deras befogenheter samtidigt som biståndshandläggare i sitt arbete värnar om de äldre och deras självbestämmande och deras självbestämmande och undviker att beakta anhörigas åsikter i ett eventuellt beslut och flytt för den äldre till särskilt boende (Söderberg 2014, 73). Söderbergs forskning är relevant för vårt examensarbete då forskaren belyser upplevelser av processen vid de äldres eventuella flytt till särskilt boende och det är forskning som berör i flera aspekter det forskningsspår vi har valt för vår studie. I vår studie kommer vi att undersöka hur handläggare förhåller sig till självbestämmande och hur det i så fall kommer till uttryck i
handläggningsprocessen och av denna anledning är denna forskning relevant för oss för att få en insyn i vilka resultat tidigare forskning kommit fram till gällande upplevelser av handläggningsprocessen och att ha denna forskning i åtanke när vi utför vår studie.
16 3.4 Att vara agent i sitt eget liv
Ekelunds avhandling syftar till att definiera och beskriva självbestämmande i relation till sköra äldre personer, instrumentutvärdering och utvärdering av självbestämmande i en intervention (Ekelund 2014, 17).
Ekelunds avhandling består av fyra delstudier och hon har av denna anledning tillämpat olika metodologiska tillvägagångssätt. Följande metoder har använts i studien: begreppsanalys av begreppet självbestämmande, kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats. Tredje studien testade validitet och reliabilitet i frågeformulär och i den sista studien utvärderade forskaren den longitudinella effekten av interventionen i en RCT- studie (Ekelund 2014, 17).
Resultatet visar att självbestämmande för sköra äldre individer inte uppfattas annorlunda än självbestämmande för yngre individer. Skillnaden Ekelund lyfter fram är att när individen blir äldre och skör och blir beroende av andra i sin omgivning utmanas självbestämmandet och då är det inte längre en självklarhet att bestämma själv. Den äldres brist i möjligheten att bestämma själv kan i sin tur påverka den enskildes hälsa och välmående. Ekelund förklarar att det krävs åtgärder på olika nivåer för att kunna stödja de äldre i sitt självbestämmande så som individnivå, den sociala nivån, fysiska miljön och samhällsnivå (Ekelund 2014, 6).
Ekelunds avhandling anser vi vara relevant eftersom forskningen har för avsikt att definiera och beskriva begreppet självbestämmande i förhållande till den grupp vi avser att undersöka, det vill säga målgruppen äldre utifrån handläggares
perspektiv. De resultat forskaren kommer fram till gällande självbestämmande är något vi kan ta med i analysen och ställa mot våra egna resultat och se om det förekommer olikheter.
3.5 What is good for me?
Panke-Kochinke (2015) har i artiklen What is good for me? Improving the Self-Determination Capacity of People with Dementia, har gjort en empirisk
undersökning där forskaren i sin studie jämfört två neurodegenerativa sjukdomar som påverkar nervsystemet som demens och multipel skleros. Syftet med studien är att undersöka hur dessa två grupper anpassar sig till sjukdomstillståndet. Forskaren undersöker dessa två perspektiv för att kunna dra en slutsats om denna anpassning i sjukdomsprocessen gällande demens skiljer sig från andra kroniska sjukdomar gällande anpassning. I studien undersöker forskaren hur individerna hanterar sjukdomsförloppet under deras livstid (Panke-Kochinke 2015, 31). Studien har en kvalitativ ansats för att fånga upp informanternas upplevelser av hur det är att leva med demens genom narrativa intervjuer. Forskaren har
rekonstruerat ett fall och jämfört detta med ett annat för att fånga upp de centrala elementen i sociala relationer (Panke-Kochinke 2015, 32–33).
Informanterna består av två grupper: personer som har demens och de med multipel skleros. Totalt bestod informanterna av 17 personer totalt varav 9 var diagnostiserade med demens och 8 med multipel skleros. I sin analys använde Panke-Kochinke sig av en rekonstruktiv hermeneutisk textanalys för att bearbeta materialet (Panke-Kochinke 2015, 34).
17
Resultatet visar att en kombination av copingstrategier hos individerna och genom att delta i självhjälpsgrupper leder till en positiv anpassning i sjukdomsförloppet och en ökad hanteringsförmåga. När människor med demens närvarar i
självhjälpsgrupper kan detta möjliggöra att hitta framgångsrika
handlingsstrategier för sina liv. Deras individuella resurser stärks och lyfts fram beroende på deras möjligheter att uppnå dessa mål. Detta innebär också att de med demens stöds och stärks i sitt självbestämmande vilket leder till större sannolikhet för att de ska känna sig bra. Dessa självhjälpsgrupper möjliggör en intensiv
kontakt med andra som också är diagnostiserade med demens. De befinner sig i en miljö där de troligtvis upplever samhörighet, blir tagna på allvar och prata om saker de upplever är av betydelse (Panke-Kochinke 2015, 35).
Resultaten belyser också vikten av inre säkerhet och att det ska finnas ett samband mellan denna och stödet utifrån. Detta samband ska vara sammankopplat på ett specifikt sätt. De dementa beskriver sitt sjukdomstillstånd att det innebär att ha svårigheter att komma ihåg och uttrycka vad de tänker och vill göra och är de centrala egenskaperna i sjukdomstillståndet (Panke-Kochinke 2015, 38).
Att vara äldre behöver inte innebära att man har andra anpassningsstrategier utan snarare innebär det att den sociala omgivningen har förändrats. Självbestämmande är något som lyfts fram i studien och att de dementas upplevda grad av
självbestämmande står i relation till upplevda valmöjligheter (Panke-Kochinke 2015, 38–39).
Panke-Kochinke undersöker äldre med demens och multipel skleros och ställer resultaten mot varandra i analysen. Bland annat framkommer det olika faktorer som påverkar självbestämmande. De äldre som ges stöd i sitt självbestämmande är en avgörande faktor för hälsa och välmående. Denne studie är ett relevant
exempel på vikten av självbestämmande för gruppen äldre med demens och denna studie har stärkt oss författare ytterligare i vårt val att utreda vilket utrymme självbestämmande har i handläggningsprocessen.
4 TEORIER
Vi har utifrån vårt insamlade intervjumaterial valt relevanta teorier att till att analysera vårt empiriska material. Vi har valt att fokusera på handlingsutrymme som ett teoretiskt begrepp så som det tas upp av Lipsky (1980) och senare Handler (1992) och det salutogena perspektivet framarbetat av sociologen Aron
Antonovsky. Dessa två utgångspunkter har vi valt utifrån våra intervjuer där det framkom mönster kring boendehandläggarnas handlingsutrymme och de faktorer som kan inverka på detta och i sin tur bidra till vilka möjligheter de har att förhålla sig till gällande de äldres självbestämmande. Inom det teoretiska
begreppet handlingsutrymme berör vi även maktaspekten och vi kopplar detta till maktstrukturer på informanternas arbetsplatser. Det salutogena perspektivet kommer vi att koppla till boendehandläggarnas salutogena förhållningssätt som framkommer i deras arbete med målgruppen äldre.
18
4.1 Handlingsutrymme- Makt som möjlighet och hinder
Människobehandlande organisationer spelar en stor roll i vårt samhälle och i de flesta tillfällen en avgörande roll för människors liv. Många individer och familjer är beroende av dem för att uppleva ett välbefinnande. Vi lever genomgår olika stadier i livet och livet är föränderligt, vilket kan innebära att de flesta någon gång i livet behöver söka någon form av hjälp, vare sig det handlar om vård eller något from av bistånd. Det de flesta har gemensamt i sin kontakt med en
människobehandlande organisation, är att de aldrig kan veta vad denna kontakt kan leda till, hur bemötandet kan se ut samt vad den enskilde kan vänta sig. Mycket beror på hur den första kontakten initieras (Hasenfeld, 1992). Michael Lipsky (1980) myntade begreppet handlingsutrymme och hans
beskrivning av begreppet innefattar att det blir ett slags yrkesutövande baserat på den professionelles egna uppfattning, där påverkan av den människliga faktorn inte går att komma ifrån. Lipsky är av uppfattningen att så kallade
gräsrotsbyråkrater, dit exempelvis socialsekreterare tillhör, har ett stort handlingsutrymme utifrån verksamhetens resurser. Detta handlingsutrymme begränsas dock på grund av förordningar och regler. Även andra faktorer påverkar handlingsutrymmet, såsom politik och regler på olika samhällsnivåer. Ytterligare faktorer som de professionella ställs inför kan vara hur de själva uppfattar sin yrkesroll och sitt yrkeshandlande i kontrast mot normer och samhällets uppfattningar (Lipsky 1980).
Enligt Lipsky (1980) är de professionella inom inom de flesta professioner underordnade en byråkratisk hierarki, vilket innebär att den professionelle befinner sig i en situation där det inte alltid finns möjlighet att styra det egna arbetet fullt ut. Detta på grund av att det finns ramar inom de professionellas handlingsutrymme. Han beskriver det dilemma som kan uppstå när den
professionella befinner sig i positionen mellan medborgare och myndighet. Denna position innebär att den professionella försöker tillgodose klienternas
förväntningar och önskemål samtidigt som hen ska följa verksamhetens krav i form av regler och riktlinjer. Den professionelles handlingar kan ses utifrån två olika infallsvinklar, verksamhetens och klientens (Lipsky, 1980). Ett exempel vi kan relatera till är när en äldre ansöker om särskilt boende och blir nekad då den enskilde inte uppfyller kraven enligt verksamhetens kriterier för bistånd. Detta kan utifrån klientens perspektiv ses som något orimligt medans enligt
verksamheten ses den professionellas handlande som rätt.
Den professionella gör ett val gällande handlingsutrymmet att antingen acceptera det handlingsutrymme som är given av organisationen eller att göra ett aktivt val att jobba för att vidga detta utrymme (Lipsky, 1980).
Handlingsutrymmet i den verksamhet den professionella befinner sig i kan skapa möjligheter till att kunna styra hur det dagliga arbetet påverkas. Den
professionella befinner sig i ett mellanläge mellan hierarkins regler och normer, avdelningens rutiner, brukarnas intressen och önskemål, den professionellas egna värderingar och åsikter, samt mötet dem emellan (Lipsky, 1980).
Handlingsutrymme innebär också möjligheter att själv styra sitt arbete utifrån det utrymme uppdraget sätter inom organisationen. Det är den professionella som har ansvaret att bedöma rimligheten i det val hen gör. Organisationen där den
19
professionella verkar inom och dess profession befinner sig i ett samspel och ramarna för handlingsutrymmet skapas och sätts inom detta samspel. Detta innebär att handlingsutrymmet inte enbart består av regler eller är avsaknaden av dessa utan även att handlingsutrymmet är den professionellas möjlighet att agera mellan dessa regler. Ett scenario kan vara att de professionella förklarar sig inför klienterna med att de följer verksamhetens regler. Detta kan snarare ses som en ursäkt än en förklaring eftersom dessa regler har gett den professionelle ett visst spelrum i att tillämpa reglerna. Den professionella har dock alltid utrymme för tolkning och tillämpning av dessa regler, vilket innebär att den professionella har en makt i form av tolkningsföreträde i relationen klient och professionell där den professionelle tolkar och översätter klientens problem så att det passar
verksamheten (Handler m.fl. 1992).
Handlingsutrymmet består även av maktaspekten. Detta grundar sig i att den organisation den professionella verkar inom är svårförstådda och komplexa. Konsekvenserna kan vara att klienterna får svårigheter med att förstå vad som ska och kan ske i kontakten med den professionella eftersom klienten saknar
förståelse för de regler och strukturer som finns. Detta skapar underläge för klienten. Den professionella har mandat i förhållande till klienten när det gäller kännedom om organisationen och de resurser som finns att tillgå. Detta bidrar till maktojämlikhet i relationen mellan klient och den professionella (Handler m.fl. 1992).
R. Sosin (1992) skriver om att de anställda inom människobehandlande
organisationer generellt har stort handlingsutrymme gällande vissa aspekter i sitt arbete. Handlingsutrymmet kan ses i form av att den professionella har makt och möjlighet att övertala klinterna, att avstå från att ansöka bistånd och övriga insatser. De professionella har även makt och möjlighet till vilka klinter beviljas insatser, och vilka som får avslag på sin ansökan. Detta blir ett resultat av den professionelles möjlighet till att fatta beslut efter en bedömning till huruvida klienterna uppfyller kraven, för specifikt bistånd eller insatser. Denna makt och möjlighet till att fatta beslut, ses som den professionellas autonomi gentemot klienten, med andra ord den professionellas organisatoriska handlingsutrymme (R. Sosin, 1992).
Lipsky menar att en väsentlig del av problematiken kring handlingsutrymmet skulle elimineras om de professionellas handlingsutrymme togs bort. Men han menar å andra sidan att det är just detta handlingsutrymme som är dessa professioners karaktäristika och ett borttagagande av utrymmet skulle leda till försvårande omständigheter för de professionella att utföra sitt arbete. Arbetets natur kräver av de professionella att kunna tolka exempelvis regler och lagar och detta, menar Lipsky, vore inte hanterbart utan handlingsutrymmet (Lipsky 1980). R. Sosin lyfter fram att den professionellas handlingsutrymme inte enbart ses som en positiv aspekt av den människobehandlande organisationen. Han skriver att handlingsutrymmet kan ses som ett tvåsidigt svärd, där den ena sidan av svärdet representerar riskerna med handlingsutrymme. Riskerna grundar sig i att kontroll från ledningen tenderar att vara standardiserat, vilket kan leda till att
handlingsutrymmet ger en effekt av att klienter behandlas och bedöms på olika sätt. Den andra sidan av svärdet representerar potentiella fördelar med
handlingsutrymme, där individuella handlingar från de professionella kan leda till problemlösning och fördelar för vissa klienter. R. Sosin belyser att i de fall
20
handlingsutrymme används till fördelar för vissa klienter, sätts andra klienter i en ofördelaktig sits, gällande åtkomsten av resurser (R. Sosin, 1992).
4.2 Salutogent perspektiv
Alla individer utsätts för olika former av påfrestningar. Dessa kan vara psykiska, fysiska och/eller sociala. En del som utsätts för dessa påfrestningar blir sjuka medan andra förblir friska. Detta fenomen väckte ett intresse hos professor Aaron Antonovsky. Han har studerat hur det kan komma sig att så många individer – trots olika påfrestningar – ändå förblir friska? Hans studier har lett till det salutogena synsättet och teoretiska begreppet KASAM (Antonovsky, 2005). I det salutogena synsättet ligger fokus på det friska istället för det sjuka, där man skapar möjligheter och lösningar för individer genom att utgå från det som
fungerar. Genom att göra detta så skapas det bättre förutsättningar för att individer ska hålla sig friska (Antonovsky, 2005).
Ett grundläggande begrepp inom detta synsätt är KASAM, som står för känsla av sammanhang. Inom KASAM lyfter teoretikern fram tre viktiga grundstenar som är:
Begriplighet (jag vet och förstår). Hanterbarhet (jag kan).
Meningsfullhet (jag vill, trots allt) (Antonovsky, 2005).
Den formella definieringen av KASAM är följande:
”Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken
utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns
tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang” (Antonovsky 2005, 43).
21 Begriplighet
Begriplighet innebär att individen upplever förståelse för sin omgivning och upplever sig också vara förstådd av andra. För att kunna stärka begripligheten för individen är det viktigt med information, struktur och regelbundenhet.
Antonovsky menar att om individen saknar begriplighet kan situationer upplevas som oförklarliga och röriga (Antonovsky, 2005).
Hanterbarhet
Med hanterbarhet menas att individen upplever sig ha de verktyg som behövs för att möta de krav och svårigheter som individen ställs inför. Individen upplever en balans mellan den belastning den ställs inför och de resurser den besitter, vilket medför att individen kan hantera detta konstruktivt och det leder till en upplevelse av att kunna vara med och påverka. Saknas känsla av hanterbarhet kan individen uppleva en känsla av att vara ett offer för omständigheter runt omkring
(Antonovsky, 2005). Meningsfullhet
Meningsfullhet innebär att individen upplever att livet har en mening och att man är delaktig i det som sker. Det har en känslomässig innebörd för individen. Detta leder till att individen upplever det vara betydelsefullt att vara delaktig i livets olika skeenden. För att stärka individens meningsfullhet är det viktigt med motivation, engagemang och tillhörighet. Antonovsky (2005) menar att komponenten meningsfullhet är den viktigaste inom KASAM. Han utvecklar vidare att detta beror på att en individs meningsfullhet är en drivkraft för att öka förståelsen för världen och vilka resurser som finns att tillgå (Antonovsky, 2005). Antonovsky (2005) vidareutvecklar betydelsen av KASAM för den enskilde individen, att de människor som känner en hög KASAM tenderar att prata om det som är betydelsefullt för dem, i både kognitiv och känslomässig mening. Däremot tenderar människor som känner en låg KASAM att inte visa ett högt engagemang och i extremfall, visar de få tecken på engagemang överhuvudtaget.
Hur känsla av sammanhang utvecklas
Antonovsky (2005) lägger också fokus i sin bok på hur känsla av sammanhang utvecklas. Han menar att människor under sina första tio år sorterar
motstridigheter, inom de olika livssektorerna och får därmed en bestämd placering på KASAM- kontinuitet. Antonovsky skriver att för de som tidigt i vuxenlivet har en svag KASAM, blir livet som en ond cirkel. Han menar att alla människor möter påfrestningar men det unika med människor som utstrålar en stark
KASAM, menar Antonovsky, är de som under tidigt vuxenliv haft förmågan att aktivera de motståndsresurser hen har tillgång till. När människor går in i vuxenlivet kommer de att uppvisa en allt större skillnad i KASAM- styrkan. Skillnaden kommer variera mellan de som går in i denna livsperiod beroende på om de har stark, måttlig eller svag KASAM. Skillnaden i KASAM- styrkan, kommer bland annat utmärkas när personen utsätts för olika stressorer. Stressorer definieras som krav, som det inte finns några omedelbart tillgängliga eller
automatiska adaptiva responser till. Stressorernas främsta konsekvens är att ett spänningstillstånd uppstår. Desto högre KASAM den enskilde har, ju mer tenderar personen att leta upp erfarenheter för att hantera stressorerna. Genom att leta upp erfarenheter, innebär det å andra sidan att personen också väljer den
22
copingstrategi som verkar mest lämpad för att hantera den specifika stressor hen ställs inför (Antonovsky, 2005).
5 METOD OCH MATERIAL
I följande kapitel kommer vi att gå igenom den kvalitativa ansatsen och dess utgångspunkt samt semistrukturerade intervjuer. Vi beskriver urvalet och tillvägagångssättet. Därefter kommer en redogörelse för hur vi författare förberedde oss innan intervjuerna samt processen med genomförandet med intervjuerna. Vi har bearbetat vårt empiriska material med kodning och tematisering. Avslutningsvis lyfter vi författare fram en diskussion om etiska överväganden, forskarroll och arbetsfördelning.
__________________________________________________________________
5.1 Kvalitativ ansats
Att utgå från deltagarnas perspektiv står i fokus i en kvalitativ ansats. Därför har vi utgått från en kvalitativ metod då vi har inriktat oss på att ta del av
handläggarnas uppfattning och erfarenheter kring självbestämmande i
handläggningsprocessen. Det innebär även att vi har inriktat oss på ord istället för på siffror när vi presenterar vår analys av studien. I studien har deltagarnas perspektiv kring vad de har uppfattat som betydelsefullt och viktigt varit
utgångspunkten vid insamling av material och för presentationen av analysen. Vi träffade intervjupersonerna fysiskt för att öka möjligheterna till ett personligt möte. Detta för att informanterna skulle känna sig så bekväma som möjligt för att möjliggöra att de öppnar upp sig. (Bryman 2011, 371–372). En fördel med vår valda metod är att den kan vara induktivt inriktad vilket innebär att vi författare har möjligheten till att vänta med att ha en vald teori i början av
forskningsprocessen och istället låta teorin genereras av de forskningsresultat vi kommer fram till. Vi kommer därför att välja teori efter att vi har kodat och tematiserat vårt empiriska material. Vi författare är dock medvetna om att trots att vi utgår från en induktiv syn så har vi alltid en teoretisk förförståelse vilket
innebär att vi aldrig är helt opåverkade fram till analysen av det empiriska materialet (Bryman 2011, 340).
Vårt syfte var inte att generalisera vårt resultat till en population det vill säga gruppen boendehandläggare i Malmö stad. Hade vi haft avsikten att generalisera vårt resultat hade snarare ett sannolikhetsurval varit det bästa alternativet. Vi vill snarare ta del av enskilda boendehandläggares upplevelser och erfarenheter som kan säga oss något om det vi avsåg att studera (Bryman 2011, 350).
5.2 Semistrukturerade intervjuer
Vi valde att utgå från en semistrukturerad intervju där vi i vår intervjuguide hade frågor som berörde två teman, boendehandläggarnas erfarenhet av
23
handläggningsprocessen och handläggarnas uppfattning om de äldre. De frågor vi formulerade hade till syfte att täcka in vårt syfte och frågeställningar. Denna typ av intervju vi genomförde gav informanterna en möjlighet och utrymme att utforma svaren på sitt eget sätt. En annan fördel med denna typ av intervjumetod är att vi författare kunde avvika från intervjuguidens ordning. Detta flexibla arbetssätt gav oss även möjlighet att ställa följdfrågor som inte fanns med i intervjuguiden (Bryman 2011, 415).
För att generera en god forskning är det betydelsefullt att ha kännedom om de nackdelar den valda metoden skulle kunna medföra. Semistrukturerade intervjuer kan eventuellt begränsa oss författare i möjligheten till att fullt ut ta del av
informanternas perspektiv eftersom vi som forskare i förhand har selekterat det område vi vill studera (Aspers 2011, 141–143
5.3 Uppsatsens avgränsning
Studiens syfte är att undersöka de äldres självbestämmande i
handläggningsprocessen när det kommer till biståndshandläggarnas perspektiv. Vi har gjort ett val att avgränsa studien genom att intervjua biståndshandläggare som handlägger ansökningar om särskilt boende då vårt intresse varit att undersöka handläggningsprocessen från ansökan till flytt till särskilt boende och hur självbestämmande ser ut i denna process. Därför har vi medvetet valt bort handläggare som handlägger andra typer av bistånd, som exempelvis hemtjänstinsatser.
5.4 Urval
Då vi avsåg att intervjua boendehandläggare i Malmö stad har vi i vår urvalsprocess utgått från ett målstyrt urval vilket innebär att dessa
boendehandläggare är en specifik kategori av personer med direkt koppling till vår frågeställning (Bryman 2011, 350). Inför vårt urval mailade vi alla
boendehandläggare i tre av fem stadsområden i Malmö. Sex boendehandläggare anmälde sitt intresse för att delta i studien. Dessa sex boendehandläggare arbetar inom tre av Malmö stads områden. Inför vårt urval förde vi författare en
diskussion om valet av vilka områden vi skulle inkludera i vårt urval. Vi kom fram till att medvetet utesluta två områden av anledningen att den ena av oss författare har yrkeserfarenhet från ett av dessa områden och den andre forskaren har personlig erfarenhet från det andra området. Vårt val att maila till alla boendehandläggare i de tre områdena grundade sig i att den ena av oss författare har yrkeserfarenhet av att jobba som boendehandläggare och vet därmed att handläggarnas scheman kan vara hektiska. Vi ville öka chanserna till att hitta informanter som hade tid och möjlighet till att deltaga.
Informanterna bestod av fem kvinnor och en man som är anställda som biståndshandläggare men har inom verksamheterna den interna beteckningen boendehandläggare då de handlägger ansökningar om särskilt boende.
Beteckningen boendehandläggare används inom alla verksamheter bland biståndshandläggare inom Malmö stad.
24 5.5 Tillvägagångssätt
Vi forskare hade sedan innan kursen med examensarbetet påbörjades valt det ämne vi var intresserade av att studera. Vi undersökte fältet och hur möjligheterna såg ut att få kontakt med boendehandläggare. Den ena av oss författare har
erfarenhet av att jobba som biståndshandläggare i Malmö under en kortare period på sommaren och har därmed kontaktuppgifter till samtliga boendehandläggare i hela Malmö stad. Malmö är uppdelat i fem områden där vi medvetet valde bort två områden. Vi mailade till samtliga boendehandläggare i resterande tre områden. Mailet innehöll följande information: presentation av oss studenter, uppsatsens övergripande ämne, metodval, att deltagande garanteras anonymitet, att intervjun tar max en timme och våra kontaktuppgifter. Vi informerade även handläggarna om att vi längre fram skulle skicka informationsbrev med utökad information och kontaktuppgifter till handledare, då vi ännu inte hade fått
kännedom om vem som skulle vara vår handledare. Vi gjorde ett medvetet val att inte skicka intervjuguiden i förväg till informanterna då vi ville undvika risken att deras svar eventuellt skulle kunna påverkas.
När vi hade fått svar av de intresserade bokade vi in intervjuer tidigt i processen. Intervjuerna genomfördes efter första handledningstillfället så att vi fick möjlighet att tillsammans med handledare gå igenom följande material inför respektive intervju: informationsbrev, intervjuguide och samtyckesblankett.
Informationsbrevet innehöll följande information: information om projektets ämne, syfte, tillvägagångssätt, konfidentialitet, anonymitet, frivillighet, information om lärosäte och kontaktuppgifter till oss och vår handledare.
När vi genomförde intervjuerna befann vi oss på respektive informants kontor där vi båda författare deltog. Intervjuernas längd har sträckt sig från 45 till 55
minuter. Tidsaspekten är något vi hade i åtanke då vi innan intervjuerna förde en diskussion om tidsaspekten och vilken tid som skulle kunna vara mest rimlig. Vi sökte aktivt efter information och fann Robson (2011) som skriver om hur en forskare bör förhålla sig till tiden vid kvalitativa intervjuer (Robson 2011, 281). Med Robsons litteratur som underlag kom vi fram till att 30 minuter är för kort tid och att en intervju som varar längre än 60 minuter kan upplevas krävande för informanterna. Därför begränsade vi intervjuerna till minst 45 minuter och max 1 timme. Vid varje intervju höll vi författare koll på tiden för att hinna ställa de frågor vi hade med oss men samtidigt var vi vaksamma på att inte avbryta eller stressa informanterna. Alla sex intervjuer höll sig inom tidsramen. Innan
intervjuerna påbörjades överlämnade vi samma informationsbrev som de tidigare fått ta del av via mail och informanterna fick ännu en möjlighet att titta igenom informationsbrevet samt ställa frågor om något var oklart. I samband med detta informationsbrev fanns det en bifogad samtyckesblankett som undertecknades på plats. Varje intervju spelades in vilket informanterna samtyckt till innan intervjun påbörjades. Vi båda författare valde att spela in intervjuerna från var sin
inspelningsenhet som en säkerhetsåtgärd om någon data skulle eventuellt skulle försvinna eller inte vara användbar. Alternativet till att spela in skulle kunna vara att anteckna flitigt under intervjuernas gång. Nackdelen skulle då kunna vara att memoreringen av intervjun skulle kunna bli allt för selektiv och en annan risk skulle kunna vara att vi skriver ner det som passar med våra egna föreställningar
25
om hur vi upplever intervjuerna. Inga problem har uppstått under och efter intervjuprocessen. Ingen av informanterna har tagit tillbaka sin medverkan. 5.6 Kodning och tematisering av data
Efter genomförda intervjuer transkriberade vi ljudmaterialet för att få intervjuerna i skrift och vi författare transkriberade tre intervjuer var. Vi valde att transkribera intervjuerna dagen efter respektive intervju när intrycken hos oss författare fortfarande var som nyast. Vid transkriberingen av ljudmaterialet har vi uteslutit ljud som exempelvis hummande för att materialet skulle vara lättläst. I
bearbetning av intervjumaterialet har vi utgått från kodning och tematisering som metod där vi har arbetat med materialet som helhet till syfte att identifiera
huvudteman och underteman. Vi började kodningsprocessen med att läsa igenom varje intervjumaterial flertalet gånger där vi gick igenom stycke för stycke, det vill säga vi kodade intervjumaterialet (Aspers 2011, 18). När vi läste stycke för stycke och sökte efter underteman sökte vi efter grundtankar och genomgående ämnen i texterna. De teman vi identifierade kan tolkas som svar på de frågor om de centrala ämnen informanterna belyser (Berner 1929, 203–206). I denna del av kodningsprocessen ställde vi författare frågor till oss själva: vem yttrar sig? gällande vem? hur? när? hur mycket? vilket utrymme? vilka handlingar uttrycks? och vilka åsikter?
När vi identifierade underteman formulerade vi rubriker angående det centrala ämnet som vi identifierade. Utifrån dessa rubriker kunde vi sedan identifiera mer övergripande teman som även kallas för huvudteman utifrån de underteman som fanns. Dessa redovisas i bilaga 9.1 till 9.6. Slutligen genomförde vi en ytterligare kodning genom att reducera antalet huvudteman till färre antal övergripande rubriker som fångar in allt kodat material. De slutgiltiga huvudteman med
underteman vi har kommit fram till redovisas nedanför i tabell 1. Fördelen med att vi kodade materialet är att vi försökte säkerställa att all information i
intervjumaterialet bearbetades så att relevant information fick en chans att påverka analysen (Berner 1929, 203–206).
Huvudteman Undertema
Handläggarens syn och
kännedom om värdegrunden och självbestämmande
Värdegrunden Självbestämmande
Diagnoser Demens tidigt skede
Långt gången demens Vems ord väger tyngst? Den
enskildes eller anhörigas Anhöriga
Handlingsutrymme till att möta
den äldres behov Riktlinjer Kommunens resurser Boende och insatser Den äldres möjligheter till
självbestämmande Önskemål Byteskö
26 Salutogent tänk i
handläggningsprocessen Bibehålla funktioner Konsekvenser
Tabell 1. I tabellen visas huvudteman och underteman som framkom genom kodning och tematisering av alla sex intervjuer.
5.7 Metodologiska svårigheter
När vi genomförde tre av intervjuerna upplevde vi metodologiska svårigheter i genomförandet av intervjuerna då vi upplevde det som om att informanterna svarade undvikande på vissa av frågorna vi ställde. Anledningen till detta upplevde vi var att de intervjuade inte kände sig bekväma när vi ställde frågorna och att de var väldigt försiktiga med de svar de gav oss. Under alla intervjuer har vi utgått från samma frågor men vid vissa tillfällen har vi även ställt följdfrågor för en fördjupad diskussion och förståelse. Vi författare har i efterhand fört en dialog om våra upplevelser och delade samma åsikt om misstanke om att det empiriska materialet eventuellt inte skulle kunna ha den mättnad vi eftersträvat. I efterhand, vid kodning och tematisering av det empiriska materialet, upplever vi att vi har den mättnad vi eftersträvat trots omständigheterna (Bryman 2011, 619). 5.8 Etiska överväganden
Tidigt i processen i arbetet med examensarbetet förde vi författare en dialog med varandra och sökte efter information i publikationen ”God forskningssed” (2017) där det står om Etikprövningslagen som anger kriterier för vilka typer av
forskningsprojekt som ska prövas. Den anger också faktorer och villkor man ska ta hänsyn till. Utifrån denna information gjordes bedömningen att det inte förelåg skäl för etikprövning av vår studie då vår studie inte avser att studera en känslig grupp (2017).
5.8.1 Etiska principer
Några etiska principer vi har beaktat är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att vi författare har informerat informanterna om studiens syfte och att deltagandet är frivilligt. Samtyckeskravet innebär att informanterna själva har rätt att bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet innebär att alla uppgifter om
informanterna behandlas med största möjliga konfidentialitet och att materialet förvaras så att obehöriga inte kan komma åt det. Nyttjandekravet innebär att uppgifter om informanterna och intervjumaterialet enbart får användas för forskningssyftet. Innan intervjuerna påbörjades överlämnade vi samma
informationsbrev som de tidigare fått ta del av via mail och informanterna fick ännu en möjlighet att titta igenom informationsbrevet samt ställa frågor om något var oklart. I samband med detta informationsbrev fanns det en bifogad
27
Informationsbrevet informanterna fick ta del av och ge sitt godkännande till, innan intervjuerna påbörjades, innehöll följande:
Information om oss författare.
Syftet med uppsatsen och intervjuerna. Tillvägagångssätt och vald metod.
Information att utkast av examensarbetet förvaras så att det bland annat är åtkomligt för oss, studenter i vår klass, handledare och examinatorer. Information om att i rapporteringen av resultatet i form av en
examensuppsats på Malmö högskola eller i en annan form av publicering är informanterna avidentifierade så att det inte går att koppla resultatet till enskilda individer.
Information om att största möjliga konfidentialitet eftersträvas i
undersökningen genom att enbart vi författare tar del av intervjumaterialet Information att det för de medverkande i intervjuerna eftersträvas
anonymitet och att de kan återkalla sin medverkan, både under och efter intervjun.
Ett medgivande till inspelning av intervjuerna efterfrågades.
5.8.2 Etisk dialog
Vi författare har fört en dialog med varandra kring anonymitet där vi har reflekterat kring huruvida uppgifter i examensarbetet skulle kunna kopplas till enskilda personer. De tre områden vi har inriktat oss på har ett litet antal anställda som jobbar med boendehandläggning och vi funderade på eventuella risker med att intervjua verksamheter med få anställda. Vår dialog har kretsat kring hur vi författare kan eftersträva anonymitet för informanterna så att ingen enskild individ drabbas av eventuella konsekvenser. Vi kom fram till att vi i presentationen av analysen avidentiferar informanterna. Vi har även gjort ett medvetet val i resultat och analys att inte nämna från vilket område respektive uttalande kommer ifrån. I vårt urval har vi av samma anledningar valt att inte uppge informanternas kön tex man, kvinna eller annat personen eventuellt skulle kunna definiera sig som. 5.9 Forskarroll
Vi författare har reflekterat och fört en dialog med varandra om vår forskarroll. Vi författare är två kvinnor i åldrarna 26 och 39. Båda två har erfarenhet av att jobba på särskilt boende. Vi båda har även erfarenhet av handläggningsprocessen gällande ansökan till särskilt boende fast från olika perspektiv.
En av oss har nyligen varit i kontakt med biståndshandläggare gällande en nära anhörigs flytt till särskilt boende och fått erfarenhet av handläggningsprocessen ur en anhörigs perspektiv. Den andre av oss har erfarenhet av att jobba som
biståndshandläggare under en kortare period på sommaren och fått erfara handläggningsprocessen utifrån en handläggares perspektiv.
Några reflektioner vi författare har haft med varandra är hur våra olika erfarenheter av handläggningsprocessen skulle kunna färga oss genom hela
