Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Isolerade patienters upplevelser av sin vårdtid
—
Intervjuer med isolerade patienter på en infektionsavdelning.
Författare: Handledare:
Karin Erlandsson Barbro Wadensten
Examinator:
Maria Carlsson
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Vt 2009
Sammanfattning
Studien syftade till att belysa hur vuxna patienter som isolerats på en infektionsavdelning upplever sin vårdtid. Den ville även utröna om patienterna från sitt perspektiv kunde ge några förslag på hur vårdprocessen skulle kunna förbättras. Fem informanter valdes ut genom bekvämlighetsurval och intervjuades utifrån en strukturerad frågeguide innehållande både faktafrågor, åsiktsfrågor och känslolägesfrågor. Den insamlade informationen bearbetades genom innehållsanalys. Denna process ledde fram till sex kategorier av vikt. Av dessa
handlade tre om patienternas känslor och uppleveler – vilka var instängdhet, långtråkighet och fördelar av att vara isolerad – och tre berörde områden som informanterna ansåg kunde
förbättras – bättre miljö, hjälp med tidsfördriv samt förbättrad information. Informanterna upplevde överlag att sjukvården tog väl hand om deras somatiska behov emedan det psykosociala omhändertagandet hade något större behov av förbättring. Slutsatsen blev att isolering kan ge upphov till både positiva och negativa känslor och att patienter ofta kan uppleva fluktuationer mellan dessa. Studien visade att behovet av god information inte kan anses vara tillfredsställt. Vidare önskade informanterna bättre hjälp från vårdpersonalen att hantera den tristess som uppkom under tiden som isolerad. Tristessen ökades av en
ostimulerande miljö. Kvaliteten på omvårdnaden av isolerade patienter kan därmed ökas genom att öka resurserna inom dessa områden.
Nyckelord
Erfarenhet, patientisolering, psykiska konsekvenser
Abstract
The study aimed to enlighten how adult patients isolated in an infection ward experienced their stay. A further object was to explore if the patients from their point of view could suggest any improvements in the nursing process. Five informants were chosen by
convenience sampling and were interviewed using a structured questioning guide containing questions about facts, opinions and emotions. The collected information was processed with content analysis. This process resulted in six categories of importance. Three of these were about the informant’s feelings and experiences – which were a feeling of being shut in, boredom and advantages of being isolated – and the other three concerned areas that the informants thought could be improved – better environment, help with recreation and improved information. The total experience of the informants was that the medical service handled their somatic needs well while improvements can be done considering the
psychosocial care. The conclusion is that isolation care can bring both positive and negative feelings and that the patients often experience fluctuations between these. The study showed that the need of information is not satisfactory fulfilled. Furthermore the informants wished for better help from the hospital staff to counteract the boredom brought on by isolation. This boredom was increased by an uninspiring environment. The quality of care of isolated
patients can be improved by increased resources in these areas.
Keywords
Experience, patient isolation, psychological effects.
Innehållsförteckning
Inledning ... 4
Syfte och frågeställningar
... 6
Metod ... 6
Design
... 6
Urval
... 6
Datainsamlingsmetod
... 7
Tillvägagångssätt
... 7
Dataanalys
... 8
Resultat ... 10
Patienternas känslor, tankar och upplevelser i samband med isoleringsvård.
... 10
Patienternas förslag på förbättringar
... 12
Diskussion ... 14
Sammanfattning av huvudresultat
... 14
Resultatdiskussion
... 15
Metoddiskussion
... 18
Slutsats
... 19
Referenser ... 20
Bilaga 1, Frågeguide
... 22
Frågeguide ... 22
Bilaga 2, Resultattabell
... 24
Tabell 1.
... 24
Bilaga 3, Informationsbrev
... 25
Informationsbrev till informanterna
... 25
4
Inledning
Smittspridning i samhället, och inom sjukvården i synnerhet, är ett problem med ständigt aktualitet. Ericson (1997) beskriver några i vårdsammanhang förekommande
preventionsmetoder då det gäller att motverka smittspridning, såsom god personlig hygien, noggranna rutiner för desinfektion, rengöring, sterilisering, speciella regler för hantering av ren och smutsig tvätt samt infektionsregistrering.
Ett mycket effektivt sätt att motverka smittspridning är isoleringsvård av patienter. Detta innebär i praktiken att de fysiska förutsättningarna för mikroorganismer att spridas från en infekterad person till omgivningen kraftigt reduceras. Några symtom och kliniska misstankar där möjligheten till isoleringsvård alltid ska övervägas är vid misstanke om smittsam
tuberkulos, tecken på influensa, diarré och kräkningar där infektiös orsak är trolig, särskilt om flera patienter, eller medlemmar ur personalstyrkan, insjuknar inom ett kort tidsintervall, vissa utslagssjukdommar, stora vätskande eller infekterade sår, patienter med ett sedan tidigare känt bärarskap av meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA), patienter som besökt vissa tropiska länder och sedan insjuknat med exempelvis feber och blödningar och till sist även patienter som de senaste 6 månaderna vårdats på sjukhus utanför Norden alternativt
sjukvårdsinrättningar inom Norden med känd MRSA-problematik. För patienter som faller i dessa kategorier, det vill säga även de som bara misstänks ha en allvarlig smittsam
infektionssjukdom, ordineras isoleringsvård för säkerhets skull även innan diagnosen är fastställd mikrobiologiskt. Om det senare visar sig att patientens besvär inte är smittsamma får istället isoleringen hävas (Ekdahl & Giesecke, 2003).
Isolering kan dock vara mycket psykiskt påfrestande för patienten och utförs därför endast på läkarordination. Vårdpersonalen har här en mycket viktig uppgift när det gäller att bemöta och stötta patienten utifrån dennes känslor, upplevelser och behov i samband med isoleringen (Ericson (1997).
Gammon (1998) jämför huruvida patienter upplever en isolering på grund av en infektion som svårare psykiskt sett än att endast vara inneliggande på ett sjukhus utan några speciella
isoleringsåtgärder. Resultatet visar att patienter som utsätts för isolering tenderar att få fler negativa upplevelser än patienter som erhåller konventionell sjukhusvård.
5 Infektionspatienterna uppvisade en betydligt större grad av oro och depression samt en
väsentligt lägre grad av självkänsla och upplevelse av kontroll vilket antyder att isolering innebär en större psykisk påfrestning än vad ordinär vård på en avdelning gör.
Enligt Ward (2000) finns flera studier som visar att isolerade infektionspatienter får negativa upplevelser i samband med sin sjukhusvistelse, men att få belyser hur sjukvården kan
förebygga dessa. I Wards studie framkommer dels hur isolerade patienter ser på sin situation, dels vilka faktorer som de anger som orsak till de negativa upplevelserna. De får dessutom ge förslag på åtgärder som skulle kunna minska de negativa erfarenheterna. Exempel på detta är möjligheten till skriftlig individuellt anpassad information, förbättrad kommunikation från sjukvårdspersonalens sida, tillgängligheten till ett gemensamt rum samt olika typer av förströelse för att minska tristessen.
En annan studie som synliggör isolerade infektionspatienters upplevelser har utförts av Knowles (1993). Förutom patienternas egna erfarenheter, visar författaren hur
sjuksköterskorna i de aktuella fallen ser på isoleringen av patienterna. I resultatet av undersökningen framkommer att många patienter upplever ensamhet och att de känner sig negligerade från personalens sida. En del tycker att de blir sedda som avvikande och udda på grund av sin isolering. Vad gäller sjuksköterskornas uppfattning har de förståelse för sina patienters upplevelser men lyckas tyvärr inte alltid tillmötesgå deras önskemål. Orsaker som anges till detta är exempelvis tidspress, utformningen av den fysiska miljön, rädsla för smitta samt det faktum att sjuksköterskans uppgifter ofta begränsas till omvårdnad av den fysiska hälsan, inte av den psykiska.
Då isoleringsvård kan vara mycket psykiskt påfrestande för en patient är det av stor vikt att den totala omvårdnaden som ges i samband med isoleringen är optimalt utformad så att patienten utsätts för minsta möjliga obehag. För att sjukvårdspersonalen ska kunna erbjuda detta krävs mer kunskap inom området. Behovet av gott psykosocialt omhändertagande av isolerade patienter är något som relativt ofta pratas om inom vården men likväl finns det ett begränsat utbud av forskning kring detta ämne att tillgå (Hyland & Donaldson, 1989). Flera litteraturöversikter visar på att just de psykosociala behoven hos isolerade patienter inte studerats i någon större omfattning (Lewis et al., 1999), (Gammon, 1997). Framför allt behövs mer kunskap om hur infektionspatienter egentligen upplever det att vara isolerade. Vidare är det betydelsefullt att ta reda på om patienterna anser att den vård som ges under isoleringen
6 motsvarar deras önskemål och behov eller om det behöver göras några förändringar. Denna studie har genomförts på initiativ av ansvarig avdelningschef på en infektionsavdelning i mellansverige. Förhoppningsvis kan den komma att utgöra ett led i kvalitetsutvecklingsarbetet vad gäller isoleringsvård av patienter.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur vuxna patienter på en infektionsavdelning upplever det att vara isolerade från omgivningen.
Frågeställningarna är:
Vilka känslor, tankar och upplevelser uppkommer hos patienten i samband med isoleringen?
Anser patienterna att deras situation skulle kunna förbättras på något vis och i så fall hur?
Metod
Design
För att finna den mest tillämpbara designen för en studie med dessa syften så söktes bland olika former av kvalitativa metoder. Den metod som slutligen valdes utifrån målet att bäst besvara de frågeställningar som ställts upp var en deskriptiv kvalitativ studie. Denna beskrivs väl av både Polit & Beck (2004), Granheim & Lundman (2004).
Urval
Fem informanter valdes ut för studien. Kriterierna för urvalet var att personerna hade vårdats på en infektionsavdelning, att de hade varit isolerade på enkelrum i minst två dygn, att de var vuxna och att de kunde tala svenska. Informanterna valdes genom bekvämlighetsurval vilket i sammanhanget innebar att urvalet skedde i samråd med avdelningschef och
avdelningspersonal på sjukhusavdelningen i fråga.
7 Urvalet föll slutligen ut så att den utvalda gruppen av informanter bestod tre män och två kvinnor i åldrarna 58 till 83 år som vårdades på infektionsavdelningen. Samtliga hade tidigare varit inlagda på vårdavdelning men enbart en hade varit i isoleringsvård tidigare. De hade vid intervjutillfällena varit isolerade mellan tre dagar och tre veckor.
Tyvärr var en av intervjuerna av så låg kvalitet att den blev i det närmaste blev obrukbar i analysarbetet. Informanten var i sämre fysiskt skick än förväntat och hade på grund av detta mycket svårt att tala och att formulera sig. De delar av intervjun som var transkriberbara har används i studien.
Datainsamlingsmetod
Kvalitativa strukturerade intervjuer genomfördes (Kvale, 1997). Målet för väl genomförda intervjuer är att få frågorna att kunna hållas korta och ändå generera uttömmande svar, att de frågor som ställs får både spontana, specifika och inte minst relevanta svar samt att de
oklarheter och tvetydigheter som intervjuaren upplever fångas upp medan intervjun pågår och att dessa frågetecken kan rätas ut innan intervjun avslutas så att transkriptet när det läses har ett självständigt innehåll utan behov av närmare förklaringar från intervjuaren. Frågorna var strukturerade i den bemärkelsen att de innehöll ett antal i förväg planerade frågor som rörde patienters upplevelse av isoleringsvård. Intervjufrågorna var dels rena faktafrågor, dels åsiktsfrågor samt några känslolägesfrågor. En intervjuguide användes vid intervjuerna, se bilaga 1.
Tillvägagångssätt
Den kvalitativa ansats som valts för att studera de isolerade patienternas upplevelser och erfarenheter tog praktisk form genom att kontakt knöts med infektionsavdelningen på ett sjukhus i mellansverige. Tillstånd att genomföra studien erhölls av klinikchefen. Personalen åtog sig att dela ut ett informationsbrev, se bilaga 2, till potentiella informanter, det vill säga till de patienter som överensstämde med studiens urvalskriterier. Brevet innehöll information om studien och om att deltagandet var frivilligt och att svaren skulle komma att behandlas konfidentiellt. Intervjufrågorna granskades i förväg av avdelningschefen för bedömning vad gäller relevans och lämplighet innan de slutgiltigt togs i bruk. Efter samtycke av
8 informanterna utfördes de individuella intervjuerna i deras respektive rum på
infektionsavdelningen. Under intervjun närvarade endast informanten och studenten.
Intervjun inleddes med lite kort information om studien och informanten tillfrågades om de hade någon fråga om tillvägagångssättet, varpå intervjun startade. Intervjuerna varade cirka 15-30 minuter per informant. Intervjuerna transkriberades sedan innan analysen påbörjades.
Dataanalys
Analysen av textmaterialet har gjorts genom innehållsanalys med inspiration av Graneheim och Lundman, (2004). Innehållsanalysen, såsom de beskriver den, innebär att det utifrån en initial analys av intervjun som en helhet sökes efter en mening/ett antal meningar som hör samman innehållsmässigt sett och som kan bilda så kallade meningsenheter. Dessa
meningsenheter ska ha relevans för studiens syfte. Meningsenheterna kan sedan avgränsats till kortare begrepp, kondenserade meningsenheter, under förutsättning att själva innebörden av begreppet måste förbli intakt. Utifrån de kondenserade meningsenheterna kan sedan olika koder, kategorier och slutligen teman utkristalliseras och formas. I denna studie har, eftersom materialet är så pass begränsat, kategorierna sorterats efter frågeområdena. Varje intervju har sålunda sammanfattas av dess kategorier varpå en jämförelse av hela intervjugruppen gjorts.
Likväl ska sägas att kvalitativa studiers initiala metodval ofta under studiens gång modifieras något i syfte att bättre hantera det material som insamlats (Polit & Beck, 2004). De anser att få kvalitativa studier har en så rigid struktur på sina metodologiska underlag att de tillåts hindra de modifikationer som kan komma att förefalla lämpliga under studiens gång. Målet med studien måste vara att så stringent och tydligt som möjligt beskriva de fenomen som frågeställningarna berör. Detta har i denna studie resulterat i en mindre omfattande
uppdelning av nivåer – meningsenheter och deras förekomst samt huvudkategorier. Dessa har i sin tur sorterats under två temata som korresponderar med studiens två frågeställningar.
Forskningsetiska överväganden
De fyra grundläggande forskningsetiska principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Codex, 2009). I denna studie tillgodosågs informationskravet genom att informanterna fick muntlig och skriftlig information om
9 studien. Informationen berörde dels hur intervjuerna skulle gå till rent praktiskt och dels beskrevs hur de övriga tre etiska kraven skulle uppfyllas.
Samtyckeskravet innebar att informanterna först måste ge sitt medgivande till att delta i studien, både till vårdpersonalen när de gav dem den första informationen och därefter ytterliggare en gång i samband med att intervjun skulle påbörjas. Informanterna fick även upprepad information om att de när som helst hade möjlighet att avbryta intervjun och att det material som i så fall redan inhämtats inte skulle analyseras och användas i studien.
Kravet på konfidentialitet har först och främst tillgodosetts genom att intervjuerna är avidentifierade – informanternas identitet är ersatt med en kod. Dessutom var den enda information som avdelningspersonalen gav intervjuaren informantens förnamn och ålder. Det inspelade materialet förvarades på ett sådant sätt att ingen annan än studenten som
genomförde studien och dennes handledare kunde bereda sig tillgång till det.
Beträffande nyttjandekravet så fick informanterna uppgift om att intervjumaterialet endast skulle användas i denna studie, det vill säga för forskningsändamål. De fick även information om att avdelningspersonalen skulle få tillgång till den färdiga uppsatsen som studiens resultat redovisades i. Detta skulle ske i syfte att de eventuellt skulle kunna använda den insamlade informationen för att förbättra sina vårdrutiner och därmed i framtiden kunna erbjuda
patienter en bättre omvårdnad. Även här betonades att informanternas identitet inte skulle bli känd för personalen och den vård de fick under sin sjukhusvistelse därmed inte kunde komma att påverkas negativt av att personalen upplevde något som framkommit under intervjuerna som obekvämt.
Då samtliga fyra forskningsetiska principer tagits i beaktning har studien fått sin slutgiltiga utformning så att dessa krav uppfylls.
10
Resultat
Intervjuerna som genomfördes genererade tillräckligt med material för att kunna analyseras och därmed för att redovisa ett resultat. Analysen av materialet lyfte fram sex kategorier.
Dessa redovisas nedan uppdelade efter deras samband med studiens frågeställningar
”patienternas känslor, tankar och upplevelser i samband med isoleringsvård” och
”patienternas förslag på förbättringar”. Till var och en av kategorierna presenteras även en beskrivning av dessa, samt ett illustrerande citat. En tabell som redovisar analysens kategorier samt förekomsten av meningsenheter som berör dem återfinns i Tabell 1, Bilaga 2.
Patienternas känslor, tankar och upplevelser i samband med isoleringsvård.
Instängdhet
En ytterst påtaglig känsla som framkommer hos samtliga informanter är känslan av
instängdhet. Denna känsla manifesteras på många sätt, både i det konkreta i att inte tillåtas lämna rummet man isolerats i och i det att den isolerade har begränsade möjligheter att följa det som händer utanför hans isolerade tillvaro. Den senare upplevelsen, att avskärmas från omvärlden, påverkar de isolerade starkt. Avskärmningen gäller både de stora sammanhangen, att exempelvis inte fullt ut kunna följa nyhetsrapporteringen, och de små sammanhangen, såsom det dagliga familjelivet och för den delen det lokala skvallret. De negativa
upplevelserna kring att få sin rörelsefrihet begränsad förefaller öka ju längre tid patienten isoleras.
”Så vad jag saknar egentligen i det här isoleringstillståndet det är ju det att inte bli informerad om vad som händer i världen.” – ” Och det där gör ju att det blir ett väldigt vakuum.”
(Informant 1)
11
Långtråkighet
I vilken grad patienten påverkas av sin sjukdom påverkar i sin tur dennes emotionella upplevelse av isoleringen. Så länge sjukdomen medför stor trötthet eller andra mer direkta fysiska symptom beskriver informanterna att deras fokus hålls på att hantera detta. Det framkommer dock att i det läge då de inte längre upplever sjukdomen som alltför besvärande men de ändå behöver fortsatt isoleringsvård infinner det sig en känsla av att ha långtråkigt. På den undersökta avdelningningen gav vare sig rummens utrustning eller personalen någon större hjälp för att hantera tristess enligt informanterna. Rummen var utrustade med radio, TV och möjlighet till att få telefon inkopplad, vilket uppskattades, men flera av de intervjuade hade dock placerats i rum där radion inte fungerade, där TV:ns bildkvalitet var undermålig och fjärrkontroll saknades.
Ett bekymmer var att hela ansvaret för övrigt tidsfördriv föll på patienten själv och dennes anhöriga. Det informanterna valt att sysselsätta sig med var böcker, talböcker, tidningar, korsord, kortlek, handarbete, telefon och bärbara datorer med trådlöst internet. Inget av detta var något de fått hjälp från personalen att skaffa fram utan de fick förlita sig på att familj och vänner på besök tog med sig det de önskade sig.
”Nu tycker jag det börjar bli långtråkigt eftersom jag väntar på att min man ska komma hit med min bok.” – ”Och så sa jag det att ”du kan väl ta hit min raggsocksstickning?”, och han, Anders, ”sååå länge ska du väl inte stanna kvar?””
( Informant 2)
Fördelar vid isolering
Att vara isolerad har även fördelar, vilket framgår när informanterna berättar om sina tidigare erfarenheter av att vårdas i en sal med fler patienter. En praktisk detalj de informanter som drabbats svåra diarrésjukdomar beskriver är att de naturligtvis har det avsevärt mycket bättre då de har egen toalett än de hade haft det om de tvingats dela toalett med andra patienter.
Fördelarna vid isoleringsvård beskrivs även vara av helt annan art. När patienten ligger i enkelsal får de personalens odelade uppmärksamhet vid dessas patientnära arbete.
12 Informanterna beskriver detta som något påtagligt annorlunda och positivt. De känner sig inte som en i mängden och de har möjlighet att fritt prata med vårdpersonalen om sina mest privata funderingar utan att behöva tänka på att medpatienter kan höra vad de säger.
Informanterna nämnde också att medpatienter kan vara besvärliga att förhålla sig till på andra sätt. Exempel som gavs var de patienter som har mycket ont, de som är vakna hela nätterna, som är alltför platglada när man själv helst vill vara ifred kan vara störande. Samma sak gäller de som kräver konstant uppmärksamhet från personalen på bekostnad av en själv och de som har väldigt mycket besök från anhöriga och vänner. Allt detta slipper den isolerade patienten i sitt enkelrum. Omvänt beskrivs också att informanterna i sin tur har möjlighet att leva som de själva önskar utan att behöva censurera sig inför några medpatienter och exempelvis, om detta tillåts i deras isoleringsvård, ha så mycket besök de vill. Samtliga informanter upplever att personalen bemöter dem vänligt och är snabba att hjälpa dem när helst de behöver.
”Alltså, det är skönt just det här, jag kan ju inte vänta när nån annan är på toa till exempel. Det skulle bli katastrof för mig! Så att, det är liksom den enda lösning jag kan se i dagsläget, om jag får vara här.”
(Informant 2)
”Tycker de har varit på alerten. De säger att man ska trycka på knapparna bara så kommer de, men jag har inte behövt göra det än.”
(Informant 3)
Patienterna beskriver att utformningen av deras rum visserligen inte var alltför trivsam men samtliga rum hade balkonger och stora fönster med utsikt över sjukhusområdets folkliv, vilket flera av informanterna uttryckte stor glädje över.
Patienternas förslag på förbättringar
Bättre miljö som en förutsättning för god omvårdnad
Ett flertal av informanterna beskrev hur det att vara isolerad innebar att som patient befinna sig i ett sårbart tillstånd och hur annorlunda det var att plötsligt vara så starkt beroende av personal och anhöriga. Samtliga informanter beskriver en stor tjänstvillighet från personalens
13 sida men att de upplevde att det likväl måste finnas någon sorts grundnivå av utrustning som patienten inte ska behöva be om. En av informanterna hade exempelvis fått upptäcka att det inte fanns något toalettpapper på rummet han just lagts på, vilket enligt honom måste räknas som en stor miss då han vårdades för en svår magåkomma. Därmed förlorade informanten sin självständighet, då han inte ens kunde gå på toaletten själv utan att larma personalen. Den fysiska miljön där patienterna vårdades kunde därmed inte fullt ut ge dem grundläggande förutsättningar för att klara Aktiviteter i dagliga livet (ADL) så självständigt som önskvärt.
”Ja, och när jag kom hit funka inte toan här alltså! Och det fanns ingen toarulle!
Sånt fånigt debacle!”
(Informant 1)
Hjälp med tidsfördriv
Då kontakten med andra människor är starkt begränsad under isoleringstiden ställs mycket högre krav på de materiella ting som gör det möjligt att fördriva tiden på egen hand än det görs till vardags. För att göra tiden som isolerad så dräglig som möjligt önskade
informanterna få större hjälp av personalen för att minska tristessen. Det informanterna nämner att de använder som tidsfördriv är teve, radio, dator/internet, tidningar, kortlek, korsord/sudoko, böcker, skivor och handarbete. Nu när internet blivit det nya stora mediet för information och kontakt och några beskriver avsaknaden av detta medium som särskilt
besvärande. De beskrev att de utan internet som isolerade, som redan delvis var avskurna från fysisk kontakt, även förlorade möjligheten till virtuell kontakt med sina vänner. En av
informanterna hade löst detta genom att ta med sig en egen bärbar dator och tillhörande mobilt bredband. Detta var dock inte ett alternativ för alla. En 83-årig informant (internet är inte längre ett ungdomsfenomen!) beklagade sig över att han inte ägde någon egen bärbar enhet och han önskade att sjukhuset kunnat hjälpa honom med detta. Genom en
internetuppkopplad dator skulle han nämligen kunna t.ex. både läsa, se på teve, lyssna på radio, lägga patiens och spela andra spel eller lyssna på sina CD-skivor.
”Men jag tror man måste vara van lite grann vid att sysselsätta sig och att vara ensam och kunna sysselsätta sig själv i ensamheten.” – ”Som jag som
prenumererar på Dagens Industri och får det utav min fru när hon kommer – och
14 i synnerhet nu när inte ens text-tv fungerar här”
(Informant 1)
Förbättrad information
En majoritet av informanterna uppgav att de initialt inte förstått att de var isolerade. Det hade gått upp för dem först då de ville lämna sina rum, vilket i något fall dröjt så länge som två dygn. Den enda informant som fullt ut visste vad isolering innebar var tillika den enda som varit isolerad vid ett tidigare tillfälle. Generellt hade informanterna relativt god vetskap om de sjukdomar de drabbats av, i den mån läkarna själva hade diagnostiserat detta. De hade också vetskap om den behandling som satts in mot dessa sjukdomstillstånd.
Att inte fullt ut veta vad isoleringen innebar i praktiken upplevdes förvirrande och gjorde dessa informanter osäkra kring vad de tilläts göra och inte. Ingen av informanterna hade fått någon skriftlig information om vad isoleringsvård medförde för restriktioner. Den muntliga informationen hade de fått när det uppkom en situation där de hindrades från något de önskat göra. De hade inte mottagit någon samlad information.
”Nej, ja, jag höll på att säga – jag visste inte om att jag var isolerad. Inte förrän senare gick det upp för mig att jag var isolerad. När jag först ville upp och gå och röra mig.”
(Informant 1)
Diskussion
Sammanfattning av huvudresultat
En röd tråd genom samtliga intervjuer är att informanterna pekar på att sjukvården lyckas väl med att hantera deras somatiska åkommor men brister i omhändertagandet av deras
psykosociala tillvaro. Informanterna känner sig lätt understimulerade eller uttråkade och upplever inte att vårdpersonalen tillhandahåller dem något som hjälper dem att slippa detta.
Vidare beskrivs av informanterna en känsla av instängdhet. Denna känsla är främmande för de flesta och ofta svår att hantera. I detta sammanhang bör nämnas att informanterna inte alltid upplever att de blivit tillräckligt informerade om den isoleringsvård de ordinerats. I
15 intervjuerna har det även framkommit att isoleringsvård kan vara något fördelaktigt ur
patientens synvinkel. Isoleringen innebär visserligen att patienten stängs in men det kan också ha den positiva effekten att patienten själv kan bestämma vem som släpps in på besök. En praktisk detalj som informanterna återkommit till är hur mycket det betyder för dem att de fått en egen toalett. Informanterna upplever att de får större uppmärksamhet från personalen när de vårdas i isolering än de fått när de jämför med tidigare erfarenheter av vård på öppen sal och detta upplevs som något mycket positivt.
Resultatdiskussion
Isoleringsvård kan upplevas på många olika sätt och ingen patients vistelse i isoleringsrum kan jämställas med någon annans då varje individs fysiska, psykiska och sociala
förutsättningar att hantera denna vårdsituation är unik. Samtidigt kan en enskild patient ha diametralt olika känslor för isoleringen vid olika tidpunkter.
De främsta positiva upplevelserna vid isolering har visats sig vara förmånen att få en privat sfär som ger patienten kontroll över vilka som vistas i patientens närhet och under vilka tider de gör det, vilket inte är en självklarhet vid vård på ett allmänt sjukhus, samt en känsla av bättre kontakt med vårdpersonalen i form av fler och längre besök. Den sammantagna känslan hos merparten av informanterna var att isoleringsvården är påfrestande men hanterbar och att sjukdomarna de drabbats av vållade dem långt mer obehag per se än det obehag de upplevde av att tvingas vårdas isolerat.
Den negativa känslan av instängdhet och avskildhet är den samma för alla informanter även om den är starkare för vissa än för andra. Denna känsla är mest påtaglig för patienter i någorlunda gott fysiskt skick då dessa kan ha energi och vilja att röra på sig. Vikten av att motverka denna negativa upplevelse av att vara isolerad kan inte nog understrykas. Gammon visar i sin studie (1998) att isolerade patienter utsätts för en större psykisk påfrestning än vad patienter som vårdas utan dylika restriktioner gör. Ett liknande iakttagelse gick att göra här då de flesta av denna studies informanter upplevde att deras isolering gav en mer påtaglig
psykisk stress i jämförelse med vad de upplevt tidigare vid vård på allmän sal.
16 Mer fortlöpande information till patienterna från personalen om de vårdinsatser som sats in är önskvärt. Den information som informanterna uttryckte att de saknade var i huvudsak sådan som kunde ge dem en uppfattning om vad nästa åtgärd som skall vidtas är och när detta kommer att ske. Samma önskemål hade informanterna i Wards intervjustudie (2000). Det problem som iakttogs av Ward då informanterna saknade information och kunskap om sin egen situation återkommer i denna studie. Majoriteten av informanterna saknade i
initialskedet, upp till ett par dygn, vetskap om att de isolerats och vad denna ordination medförde. Den osäkerhet som uppkom när de fick klart för sig att de var isolerade var en källa till större eller mindre oro. Den enda informant som fullt ut visste vad isoleringsvård innebar hade tidigare erfarenheter av detta. Inte heller denna informant hade alltså tillgodogjort sig denna vetskap genom information från personalen. En patient kan inte förutsättas ha denna kunskap sedan tidigare.
Var ligger då ansvaret för att patienterna inte informeras ordentligt om sin isolering? Ansvaret bör vara tudelat då det är läkarna som ordinerar isoleringen medan sjuksköterskorna ansvarar för genomförandet av denna ordination. Att sakna god information om sin situation, särskillt då denna skiljer så starkt från all tidigare erfarenhet man har, är knappast gynnsamt, vare sig för individen eller för sjukvårdens målsättning om god omvårdnad. Förmodligen vore det gynnsamt om den muntliga information som ges idag kompletteras med skriftlig. Att ge de isolerade patienterna förbättrade förutsättningar för att tillgodogöra sig information kan ses som en del av det aktiva stöd vårdpersonalen måste se som en prioriterad uppgift (Ericson &
Ericson (1997). I nuläget förefaller det som att personalen inte har en reell möjlighet att sköta sin uppgift att ta hand om patienternas emotionella välbefinnande utan att försumma den somatiska omvårdnaden. Detta beskrivs även av Knowles (1993), vars intervjuer med sjuksköterskor som vårdar isolerade patienter visar på att de upplever att de inte har nödvändiga tidsmässiga och materiella resurser för att lösa uppgiften.
Att kombinationen av muntlig och skriftlig information ger en ökad tillfredställelse av patienters informationsbehov, både vad avser förståelsen för den vård de får och för hur positivt de upplever sin vårdtid, kan ses som ett välkänt faktum (Johnson et al., 2003). Även Howard Gardners teorie om människans sju (i senare verk nio) intelligenser kan appliceras (Gardner, 1983). Denna teori hävdar att männsikan inte har ett enda intellekt utan sju olika, och beroende på vilka av dessa som är starka och svaga hos en enskild individ har denne skilda förutsättningar för att tillgodogöra sig information beroende på vilket sätt denna
17 framförs. En slutsats som därmed dras är att ju fler sätt en population informeras på dessto större del av population har därmed tagit den till sig.
Ett stort problem med isoleringsvård är tristess. Möjligheten att aktivera sig är kraftigt reducerad när patienten är begränsad till ett rum. Kraven på stimulans från de få rekreationsverktyg som patienten har att tillgå blir desto större. Isoleringsrummen informanterna var inlagda på var grundutrustade med teve och radio men detta var otillräckligt för att ge tillräcklig stimulans. För att utöka möjligheterna att fördriva sin tid måste därmed patienterna förlita sig på anhöriga och personal. I de fall patienten saknar anhöriga eller då dessa av någon anledning inte kan besöka patienten är hjälpen patienten kan få av personalen ännu viktigare. De anhörigas och personalens aktiva närvaro kan ha så positiv inverkan att de negativa effekterna av isolering, det att tvingas till fysisk, psykisk och social avskildhet, mer än väl kan kompenseras (Collins et al., 1989). En god omvårdnad kan inte sägas sluta vid ett kompetent omhändertagande av de isolerade patienternas somatiska behov. Detta är en slutsats som korresponderar med Wards (2000).
De intervjuade använde förutom den befintliga utrustningen, det vill säga telefon, teve och radio, även dator/internet, tidningar, kortlek, korsord/sudoko, böcker, skivor och handarbete för att sysselsätta sig och minska tristessen. De saker som patienterna valt att kompletera med har inte tillhandahållits av sjukhuset utan tagits med av anhöriga. Ett skäl till att avdelningen inte tillhandahöll detta kan vara att det knappast är möjligt att sterilisera till exempel en bok efter att en smittbärande patientet handskat med den. Detta gäller dock inte förbrukningsvaror, såsom tidningar, eller apparater som kan rengöras med sprit, exempelvis cd-spelare och bärbara datorer, vore däremot något personalen vid behov borde kunna ordna fram åt de isolerade då deras känsla av långtråkighet förefaller minska deras positiva upplevelse av vårdtiden avsevärt.
Flera av informanterna poängterade att den tekniska underhållningsutrustning som rummen var utrustade med var undermålig, då TV-apparater kunde vara så gamla att de saknade text- teve, radioapparaterna inte fungerade tillfredsställande och tevens fjärrkontroll var i något fall spårlöst försvunnen, vilket inte är lyckat för en sängliggande.
I dagens samhälle är den interpersonella kontakten via internet för många en självklarhet.
Likaså vänjer sig många vid de minutfärska nyhetsuppdateringarna, möjligheten att själv styra
18 vad och när de vill se på teve eller lyssna på radio då dessa program ofta finns tillgängliga via internet, och alltfler väljer att hellre spela poker på nätet än att lägga patiens på ett sängbord.
Naturligtvis är internet inte något som alla patienter önskar sig, är vana vid eller känner behov av men de som gör det uppfattar att tillgång till internet numera kan ses som en lika stor själklarhet som det är att få sitt rum utrustat med TV, radio och telefon. Det synes alltså vara en brist att sjukhuset, som tidigare nämnts, inte erbjuder patienterna internetuppkopplade datorer.
När det gäller den bristande möjligheten till givande tidsfördriv finns det sålunda
sammanfattningsvis i nuläget ett problem då den tristess informanterna pekar på inte avhjälps av personalens insatser utan att hela ansvaret för sitt tidsfördriv läggs på patienten själv och dennes anhöriga. Detta är inte något personalen råder över. Snarare är det ett strukturellt problem då personalen inte fått verktygen att hjälpa patienten med dessa behov. Att
vårdpersonalen inte får de resurser de behöver för att kunna göra det är förkastligt enligt de slutsatser som dragits av Ericson & Ericson (1997) om att detta måste få prioriteras.
Resultatet av denna studie kan påverka det kliniska vårdarbetet med isolerade
infektionspatienter och kan leda till förändrade och förbättrade vårdrutiner. Studien visar på ett visst behov av förbättringar men fastställer också att det vårdarbete som bedrivs idag i mångt och mycket fungerar väl.
Metoddiskussion
Den metod som valts, en deskriptiv kvalitativ metod, var lämplig då studiens syfte var att undersöka patienters tankar och upplevelser. Urvalet var ett bekvämlighetsurval och bestod endast av fem informanter, varav en intervju gav lite material eftersom informanten var fåordig och dessutom alltför påverkad av sin sjukdom vilket resulterade i svårigheter att prata.
Bekvämlighetsurvalet liksom det låga antalet informanter inverkar på studiens överförbarhet och giltighet (Polit & Beck, 2004). Även om det är en liten studie så ger den en inblick i hur patienter kan uppleva isoleringsvård. De fem informanterna hade varit isolerade under olika lång tid, som lägst knappt tre dygn och som längst cirka tre veckor, och detta kan ha påverkat resultatet såtillvida att upplevelsen av isolering kan variera i olika vårdskeenden. Detta kan ha haft både positiva och negativa effekter på studiens kvalitet.
19 Frågeguiden innehöll relativt många frågor, vilket underlättade för intervjuaren genom att ge en viss struktur och vara till stöd för minnet om vilken information som söks genom intervjun.
Samtidigt kan detta ha varit en nackdel då informanterna kan ha styrts alltför mycket av frågeformuleringar som inte i tillräcklig grad uppmuntrade till spontant berättande. Det kan i sin tur ha inverkat på att intervjuerna trots det stora antalet frågor blev relativt korta.
Det kan ifrågasättas hur konfidentiellt det insamlade materialet kan ses eftersom
vårdpersonalen varit med i förfarandet då informanter rekryterats. Eftersom de citat som använts i presentationen av studien kommer från avidentifierade informanter bör dock en brist i kravet på konfidentialitet vara avhjälpt.
Den innehållsanalys som gjorts av intervjumaterialet kan inte göra anspråk på att påvisa en objektiv sanning. Både informationen som intervjuerna genererat och den komprimerade analysen av denna är kontextberoende och komplex. Resultatet färgas således av
informanternas personliga historia, livsvillkor samt den rådande kultur de är en del av.
Intervjumaterialet ges i slutändan en mening först genom läsaren och materialet kan således inte sägas ha en enda given mening – flera tolkningar är möjliga och kan vara giltiga även om de skiljer sig åt (Krippendorff, 2004).
Slutsats
Resultatet av studien visade på att isolering kan medföra både positiva och negativa känslor och att patienten ofta upplever båda delarna parallellt. Det framkom att behovet av god information om isoleringsvården inte var tillfredsställt och att patienterna upplevde att de inte fick tillräcklig hjälp från vårdpersonalen att hantera den tristess som uppkom under tiden som isolerad. Omvårdnaden av isolerade patienter kan förbättras genom att fästa större vikt vid dessa två områden.
20
Referenser
Codex.uu.se, tillgänglig 2009-05-19
Collins C., Upright C. & Aleksish J. (1989) Reverse isolation: What the patient perceive.
Oncology Nurses Forum 16(5) 675-682.
Ekdahl K & Giesecke J. (red). (2003) Smittskyddsboken. Studentlitteratur, Lund.
Ericson E & Ericson T. (1997) Klinisk mikrobiologi. Liber AB Elanders Gummessons, Falköping 2000.
Gammon J. (1998) Analysis of the stressful effects of hospitalisation and source isolation on coping and psycological constructs. International Journal of Nursing Practice 4 (2), 84-86.
Gardner H. (1983). Frames of mind: The theory of multiple intelligences. New York: Basic Books.
Graneheim U.H. & Lundman B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education today 24, 105-112.
Johnson A., Sandford J. & Tyndall J. (2003) Written and verbal information versus verbal information only for patients being discharged from acute hospital settings to home. Cochrane Database of Systematic Reviews 2003, Issue 4.
Hyland M.E. & Donaldson M. (1989) Psychological Care in Nursing Practice. Scutari Press, Harrow.
Knowles H.E. (1993) The experience of infectious patients in isolation. Nursing Times 89 (30), 53-56.
Krippendorff K. (2004) Content Analysis. An introduction to its Methodology. Sage
21 Publications Inc., Thousand Oaks, London, New Delhi.
Kvale S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund.
Lewis A.M., Gammon J. & Hosein I. (1999) The pros and cons of isolation and containment.
Journal of Hospital Infection 43:19-23.
Northern Nurses Federation (2003) Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden.
www.codex.uu.se Tillgänglig 2009-03-24
Polit D.F. & Beck C.T. (2004) Nursing Research – Principles and Methods. Lippincott Williams & Wilkins, Philadelphia.
Ward D. (2000) Infection control: reducing the psycological effects of isolation. British Journal of Nursing 9 (3), 162-170.
22
Bilaga 1, Frågeguide
Frågeguide
Är detta första gången du befinner dig på en vårdavdelning?
Är det första gången du är isolerad?
Hur länge har du varit isolerad?
Har du blivit informerad om orsaken till varför du är isolerad?
Berätta hur du upplever det att vara isolerad?
Följdfrågor:
- Vilka tankar och känslor har du kring isoleringen? Är de negativa eller positiva?
- Tycker du det känns jobbigt/konstigt/tråkigt/ensamt/avkopplande att vara isolerad?
- Finns det något som känns extra jobbigt?
- Kan du precisera orsaken till varför du har dessa känslor, tankar etc.? Kommer du på några bidragande faktorer?
-Finns det någon fördel med att vara isolerad?
- Har du upplevt olika faser av huruvida det känts skönt eller jobbigt att vara isolerad?
Kan du beskriva hur din dag kan se ut? Vad brukar du göra?
23
Hur ser din kontakt med omvärlden ut? Exempelvis:
- Vilka personer träffar du?
- Har du tillgång till media såsom tv, radio, tidningar?
- Har du tillgång till Internet och egen telefon eller mobiltelefon?
Finns det något som skulle kunna förbättra din situation som isolerad?
Följfrågor:
-Finns det exempelvis något i den fysiska miljön som skulle kunna förbättras?
-Är det någon speciell sak som du saknar och skulle vilja ha tillgång till?
- Är det något som vårdpersonalen kan förändra för att göra situationen lättare?
T.ex. vad gäller:
-Arbetsrutiner. Tycker du att du får den information du behöver?
-Bemötande. Tycker du att personalen bemöter dig på ett bra sätt? Känns det som att de tar hänsyn till dina specifika behov och önskemål?
-Upplever du att personalen ägnar dig den tid som du behöver för att tala med dem om dina upplevelser av isoleringen?
Får du ta emot besök? Finns det några speciella restriktioner för de besökande?
Hur skulle du känna inför att bli isolerad igen, om det skulle visa sig nödvändigt?
Har du något råd till en person som skulle isoleras för första gången? Några speciella tips att tänka på?
Har du några tips till vårdpersonalen som arbetar med isolerade personer?
24
Bilaga 2, Resultattabell
Tabell 1.
Frågeområde Kategori Antal meningsenheter
Upplevelse av att vara isolerad
Instängdhet 4
Långtråkighet 10
Fördelar av att vara isolerad 13 Patienters förslag till
förbättringar
Bättre miljö 10
Hjälp med tidsfördriv 9 Förbättrad information 4
25
Bilaga 3, Informationsbrev
Informationsbrev till informanterna
FÖRFRÅGAN OM DELTAGANDE I EN INTERVJUSTUDIE
Jag är en student från sjuksköterskeprogrammet i Uppsala som gör mitt examensarbete om isolerade infektionspatienters upplevelse av sin tid som isolerade. För detta vill jag intervjua några patienter som isoleras om deras känslor under vistelsen på
infektionsavdelningen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Jag har fått ditt namn via avdelningspersonalen och undrar om du vill bli intervjuad. Det är givetvis helt frivilligt för dig att välja att bli det. Om du vill bli intervjuad av mig får du när som helst avbryta intervjun om du känner att du inte längre har lust att delta. Under intervjun kommer jag att vara den enda som finns med i rummet. Intervjun spelas in med en diktafon och beräknas ta mellan en halvtimme och en timme. Dina svar kommer att behandlas konfidentiellt vilket innebär att det inte kommer att gå att spåra vad just du har sagt under intervjun. Vårdpersonalen kommer inte heller veta vem som sagt vad så det kommer inte på något sätt påverka Din fortsatta vård här på
avdelningen. Dina synpunkter är lika viktiga oavsett vilka svar du ger oss. När intervjuerna är färdiga kommer jag analysera informationen jag fått från er som intervjuats och redovisa den i form av en C-uppsats. Personalen på
infektionsavdelningen kommer även få ta del av uppsatsen för att de eventuellt ska kunna förbättra vården för de patienter som kommer till avdelningen i framtiden.
Om du vill delta i studien ber jag dig att tala om det för någon ur personalen. Därefter kommer de att meddela mig om ditt deltagande och vi kommer därefter gemensamt att komma överens om en lämplig tidpunkt att genomföra intervjun.
Om du har några frågor är du välkommen att höra av dig till mig via telefon eller mejl.
Tack!
Ansvarig för undersökningen:
Karin Erlandsson, 070 – 237 49 50, kaer7952@student.uu.se Handledare:
Barbro Wadensten, 611 30 87, barbro.wadensten@akademiska.se
