Fakulteteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för omvårdnad
Sophia Dahl Carina Karlsson
Omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka
- en litteraturstudie
Nursing care interventions in connection with anxiety for patients with dementia
- a literature study
Examensarbete 15 hp, C-nivå Sjuksköterskeprogrammet
Datum/Termin: 080110
Handledare: Ingrid Andersson Examinerande lärare: Mona Sundh
SAMMANFATTNING
Titel: Omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka – en litteraturstudie
Engelsk titel: Nursing care interventions in connection with anxiety for patients with dementia – a literature study
Institution: Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för omvårdnad
Kurs: Omvårdnadsforskningens teori och metod III – Examensarbete 15 hp, C-nivå
Författare: Sophia Dahl Carina Karlsson Handledare: Ingrid Andersson Sidor: 21
Nyckelord: Demenssjukdom, Ångest, Omvårdnadsåtgärder
Det fanns 142 200 människor med diagnosen demenssjukdom i Sverige år 2005, där ångest är en betydande orsak till lidande för de demenssjuka och deras anhöriga.
Patienter med svår demenssjukdom har svårt att anpassa sig till omgivningen, därför måste omgivningen anpassas till dem. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka. Studien bygger på Polit och Beck´s (2006) metod för litteraturstudier. Sökning efter relevant litteratur har gjorts i databaserna CINAHL, Medline och Psykinfo. Även manuell sökning har tillämpats.
Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar, nio kvantitativa och en som är både en som är både kvantitativ och kvalitativ. Artiklarna är publicerade mellan 1997-2007 och har kvalitetsgranskats enligt en granskningsmall. Resultatet redovisas i tre teman. Det första är miljö som visar att lugnare omgivning kan reducera ångest. Det andra är kommunikation/undervisning. Kommunikation som i bemärkelsen beröring och emotionell bekräftelse kan minska ångest. Undervisning visar att genom att kommunicera med informella vårdgivare hitta strategier att hantera olika problem sjönk ångesten hos den demenssjuke. Det tredje är aktivitet som visar att individualiserad musik kan hjälpa mot ångest. Slutsatsen blir att genom att anpassa omvårdnadsåtgärder till individens behov kan ångest hos demenssjuka dämpas.
Justerad och godkänd Datum
Examinerande lärare
Introduktion ... 4
Demens ... 4
Ångest... 5
Omvårdnadsåtgärder ... 6
Omvårdnad vid ångest hos demenssjuka ... 6
Syfte ... 7
Metod ... 8
Datainsamling och urval ... 8
Databearbetning... 9
Exklusion- och inklusionskriterier... 11
Etiska överväganden... 11
Resultat ... 12
Miljö ... 12
Kommunikation/undervisning... 13
Aktivitet ... 14
Diskussion ... 16
Resultatdiskussion ... 16
Metoddiskussion... 18
Klinisk betydelse ... 18
Referenser... 19
Bilaga 1
Introduktion
Demens
I samband med att livslängden ökar, ökar också antalet demenssjuka. Demenssjukdomar är kroniska, obotliga, långvariga tillstånd som på ett påtagligt sätt påverkar hela livssituationen för de sjuka och deras anhöriga. Demenssjukdomar beror oftast på en kronisk degenerativ, (försämring av funktion i vävnad/organ), hjärnsjukdom, men det kan även bero på små hjärninfarkter. Senildemens innebär debut av symtom efter 65 års ålder, vid tidigare debut benämns det som om presenildemens (Lundh & Malmquist, 2005).
Att vara demenssjuk innebär en omfattande nedsättning i de psykiska funktionerna vilket kännetecknas av ett försämrat minne, bristande orientering till tid och rum, förlust av språk, samt en otillräcklig förmåga att ta hand om sig själv (Kim & Buschmann, 1999; Lundh & Malmquist, 2005; Ragneskog, Asplund, Kihlgren & Norberg, 2001;
Werner & Strang, 2003). Kognitiv nedsättning på grund av demenssjukdom visar en ökad nivå av stress och frustration som kan ge potential till ångest och beteendeförändringar (Kim & Buschmann, 1999). Ofta känner individer med svår demenssjukdom sig ängsliga och ropar efter uppmärksamhet, men bara ett par minuter senare har de glömt att de ropat och ropar igen. Det här beteendet kan betraktas som agitation (Ragneskog et al., 2001) som enligt Nationalencyklopedin (2007) betyder motorisk oro (hyperaktivitet) till följd av ångest.
För att få diagnosen demens ska en person haft en påtaglig minnesstörning i minst sex månader samt minst två av följande symptom. Dessa symtom är nedsatt förmåga att tänka abstrakt, försämrat omdöme, nedsatt tanke och planeringsförmåga samt personlighetsförändring. Dessa störningar ska vara till betydande hinder i arbete och sociala aktiviteter (Lundell & Svensson, 2003). Dessa symptom ska inte kunna förklaras med konfusion, det vill säga tillfällig förvirring.
Till de vanligaste beteendeförändringarna hos demenssjuka hör oro, ångest, depressiva symptom, apati, irritation, aggressivitet, även vanföreställningar är vanligt. Den demenssjuke blir allt eftersom sjukdomen framskrider mer beroende av hjälp t.ex. med personlig hygien. Vid långt framskriden sjukdom är kraftig viktnedgång trots adekvat kost vanligt (Basun, 2004).
Det finns ett flertal olika demenssjukdomar där Alzheimers är ett exempel. Sjukdomen har ett smygande förlopp där de vanligaste debutsymtomen är beteendeförändringar och minnessvårigheter av arten: vad åt jag till frukost idag? (Basun, 2004). Patienter med Alzheimers sjukdom har ofta insikt i att mentala funktioner är förändrade, speciellt i ett tidigt stadium. Detta kan i viss grad med hjälp av olika strategier kompensera den kognitiva nedsättningen. Upptill hälften av vårdtagarna med Alzheimers sjukdom har depressiva symptom. Det går med dagens kunskap inte alltid att skilja Lewy-Body- demens från Alzheimers sjukdom. Lewy-Body-demens har många gemensamma drag med Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom men vid Lewy-Body-demens kommer Parkinsons- och demenssymptomen samtidigt. Frontallobsdemens skiljer sig från Alzheimers sjukdom och demenstillstånd som har associerats till Parkinsons
sjukdom. Vid frontallobsdemens är symptomen i första hand beteendeförändringar med minskat omdöme, känslomässig avtackling samt minskad förmåga till strukturerade aktiviteter men minnet är mer intakt. Frontallobsdemens debuterar oftast presenilt.
Vaskulär demens är den vanligaste sekundära demenssjukdomen. Symptomen utgörs av nedsatt initiativförmåga, svårigheter i planering och simultankapacitet, vilka styrs av den vaskulära skadan hos den enskilde individen (Statens beredning för medicinska undersökningar [SBU], 2006; Basun, 2004). Det dör årligen 15 000 personer av medelsvår demens dvs. personer som behöver hjälp att klara den dagliga livsföringen eller svår demenssjukdom dvs. när tillsyn och hjälp krävs dygnet runt för den demenssjuke (Werner & Strang, 2003; Basun, 2004).
De nationella riktlinjerna för vård, omvårdnad och omsorg för patienter med demenssjukdomar ska ge stöd till huvudmännens (kommunens) resursfördelning och utgöra underlag till lokala vårdprogram. De nya riktlinjerna för demenssjukvård beräknas vara klara 2008 (Socialstyrelsen, 2007).
Ångest
Ångest är enligt Lundh och Malmquist (2005) en känsla av inre obehag, oro eller skräck utan känd orsak, antingen ständigt eller periodvis, ofta i samband med vissa situationer.
Ångest kan även beskrivas som en känsla, en kroppsreaktion eller en psykisk störning (Kim & Buschmann, 1999). Hallberg (1997) menar att ångest är upplevelsen av obalans mellan t.ex. inre och yttre förhållanden. Psykologisk ångest är relaterad till den utvecklingsnivå på vilken individen fungerar just nu och uppkommer när hon/han inte kan handskas med sina egna förutsättningar, brister eller konflikter mellan personligheten och situationens krav. Existentiell ångest är relaterad till situationer där individen konfronteras med sitt eget vara, till känslor av meningslöshet. Hallberg (1997) menar att man kan uppleva de båda typerna av ångest samtidigt och att det är sannolikt att detta är den vardag den demenssjuke lever där han/hon inte förstår vad som ska hända eller känner på sig att det är något han/hon borde klara av själv t.ex.
omvårdnadssituationer.
För patienter med demenssjukdom är ångest ett växande bekymmer. Det sänker patientens livskvalitet och associeras med försämring av aktiviteter i dagliga livet (ADL), sömnsvårigheter och placering på särskilt boende (Gibbons, Teri, Logsdon &
McCurry, 2006). Enligt Qazi, Shankar och Orrell (2003) är ångest hos demenssjuka en betydande orsak till lidande för dem och deras vårdgivare. En uppenbar motor till ångesten kan vara rastlöshet, dag - nattoro, irritation, upprördhet och aggression. Qazi et al. hävdar att studier har rapporterat om att människor med mild demenssjukdom är mer ångestfyllda än de i senare stadier. Detta kan ha att göra med en mer bibehållen insikt i det tidigare stadiet av demenssjukdomen (Qazi et al., 2003).
Ångest och depression kan samexistera och ha många gemensamma symptom. Såväl forskning som vårdpersonal behöver klara gemensamma linjer för att kunna skilja ångest och depression från varandra. Dessutom, om ångest och depression förekommer tillsammans hos samma patient kan det komplicera behandlingen och eventuellt kräva flera olika åtgärder (Gibbons et al., 2006).
Omvårdnadsåtgärder
Omvårdnadsåtgärder syftar till att främja och bibehålla hälsa, välbefinnande samt att förebygga sjukdom och ohälsa. Omvårdnadsåtgärder kan vara av olika slag, exempel på detta är att underlätta, begränsa, förhindra eller att skydda patienten/vårdtagaren. Det kan även gälla att ge stöd eller att assistera, att utföra något åt patienten/vårdtagaren, att ta vara på patientens egna resurser och personliga behov, det kan även innebära att avstå ifrån att behandla i speciella situationer (Ehnfors & Ehrenberg, 2005). I omvårdnad ingår också vård i livets slutskede. Omvårdnad sammanfaller delvis med medicinsk vård men kompletterar denna genom att betrakta psykiska, sociala och kulturella aspekter (Lundh & Malmquist, 2005).
Enligt Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS 1993:17) ska omvårdnad planeras och genomföras på ett sådant sätt att behovet av integritet och behov av säkerhet tillgodoses, samt att patientens självständighet respekteras. I omvårdnadsarbetet är främjandet av hälsa och förebyggande mot ohälsa viktiga delar vilket förutsätter att riskfaktorer identifieras. Rådgivning och vägledning som stöd för patienten och dennes anhöriga är viktiga delar för att de ska kunna bidra med egna insatser både i öppenvård samt efter avslutad behandling på sjukhus. Omvårdnadsåtgärder är enligt (SOSFS 1993:17)
• stöd i, eller utförande av, sådana handlingar som patienten för sitt dagliga liv eller välbefinnande inte kan utföra själv
• samordning och planering av diagnostiska åtgärder och behandlingar inbegripet åtgärder i syfte att få till stånd en hälsobefrämjande miljö
• information till patienten och i förekommande fall, närstående om de åtgärder som föreslås och planeras
• samt, när det är lämpligt, information och rådgivning om de åtgärder som kan vidtagas för att befrämja hälsa eller förhindra ohälsa och försämring i
hälsotillstånd.
Enligt Nortvedt (2002) är det centrala att förstå den sjukes tillstånd och besvär och utifrån detta bidra till lindring och tillfrisknande, genom vård av den sjuke, det vill säga praktiskt omhändertagande av den som lever med sjukdom eller efterverkningar av sjukdom.
Omvårdnad vid ångest hos demenssjuka
Agitation kan betyda en mental stress och belastning för vårdpersonal. Psykofarmaka används ofta för att reducera agitation (för den sedativa effekten), men sidoeffekter som trötthet, dåsighet och konfusion kan göra medicinering olämplig. Ett annat sätt som vårdpersonal använder är att försöka reducera agitation hos patienten genom att tillrättavisa oönskat beteende. Det kan ge en motsatt effekt och istället förstärka oönskat beteende och starta en ond cirkel (Ragneskog et al., 2001).
Patienter med svår demenssjukdom har svårigheter att anpassa sig till omgivningen, därför måste omgivningen anpassas till dem. Musik kan användas för att ändra
bakgrundsljud på sjukhem. Lugnande musik har spelat en roll i århundraden för att reducera ångest hos människan. Avhandlingar gällande musikens lugnande egenskaper och musikens inflytande på hälsa och moral finns från det antika Kina (Ragneskog et al., 2001). Den bibliska referensen (Bibeln, 2001) Samuel 16:16 säger ”Befall dina tjänare – vi står här beredda – att leta upp någon som spelar lyra. När den onda anden ansätter dig kan han spela för dig och lindra din plåga.”
I vårdhemsmiljö kan Beteende och Psykosociala Symptom vid Demens (BPSD) bli en svår belastning på personal såväl som andra vårdtagare. Behandlingen är oftast farmakologisk eftersom prevalensen av BPSD är hög, många patienter med demenssjukdom i senare stadium behandlas med sedativa, neuroleptika eller antidepressiva. Det här har lett till en spridd oro angående olämplig användning av psykofarmaka på sjukhem. Val av icke-farmakologiska behandlingar har fått mycket mindre uppmärksamhet än farmakologisk behandling delvis beroende på bristande pålitlig forskning (Svansdottir & Snaedal, 2006).
Farmakologisk behandling av depression och ångest för personer med Alzheimers sjukdom eller relaterade sjukdomar kan förbättra livskvalitet för både patienter och vårdgivare genom att reducera frekvensen och/eller intensiteten av symptomen.
Konventionella farmakologiska behandlingar för känslor och beteenden visar inte bara varierande resultat utan har ofta obehagliga biverkningar (Lombardo et al., 2001).
Känslorelaterad vård är inriktad på att förbättra emotionella och sociala funktioner samt livskvalitet, för personer som lider av demenssjukdom. Detta görs genom att hjälpa den demenssjuke hantera de kognitiva, känslomässiga och sociala konsekvenserna av sjukdomen, samt genom att länka samman individens funktionskapacitet och hans subjektiva uppfattning av sig själv. Exempel på känslorelaterad vård är bekräftelse, reminiscens och sinnesstimulering, ofta som ett komplement till den medicinska behandlingen (Finnema et al., 2005).
Det fanns i Sverige år 2005, 142 200 personer med diagnos demenssjukdom, av dessa bodde 64 500 i särskilda boendeformer (Socialstyrelsen, 2005). I samband med att livslängden ökar, ökar också antalet demenssjuka. Sjukdomen medför dels ett nedsatt minne och är ofta förknippad med ångest. Ångest kan ge sig i uttryck i en mängd olika beteendeförändringar. Genom att individanpassa omvårdnaden nås bästa resultat.
Syfte
Syftet med studien är att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka.
Metod
En litteraturstudie är en litteraturgenomgång inom ett forskningsområde i avsikt att beskriva rådande kunskapsläge eller för att ge motiverande underlag till empiriska studier (Forsberg & Wengström, 2003). Denna litteraturstudie bygger på vetenskapliga artiklar som är befintliga inom forskningsområdet och har genomförts enligt Polit och Beck´s (2006) metod för litteraturstudier på åtta steg, se figur 1.
1.
Identifiera nyckelord och sökkoncept
3.
Ta fram lovande referenser
4.
Urskilja relevanta och lämpliga referenser
5.
Läsa relevanta referenser samt göra anteckningar
4.
Identifiera nya referenser 4.
Sortera bort irrelevanta och olämpliga referenser
2.
Identifiera potentiella referenser genom elektronisk eller manuell sökning
6.
Organisera referenser
7.
Analysera och integrera resultat
8.
Skriva litteraturstudie
Figur 1. Tillvägagångssätt vid litteraturstudie enligt Polit och Beck (2006).
Datainsamling och urval
I första steget, som enligt Polit och Beck (2006) innebär att identifiera nyckelord och sökkoncept, sattes ämnesord för att stämma överens med studiens syfte. I Swedmed+
söktes efter ämnesord (Mesh-ord). De ämnesord som användes var dementia, anxiety, nursing, nursing care, nurs*, nursing assessment, assessment, assess*, observ* och intervention*. Orden varierade i användning något beroende på hur respektive databas var uppbyggd och visas i tabell 1. Dessa ämnesord implementerades sedan i CINAHL via EBSCO, Medline och Psykinfo (WebSpirs/SilverPlatter). I Medline har även en avgränsning gjorts till att studien ska vara gjord på människor, därför har limit till human gjorts.
I andra steget som enligt Polit och Beck (2006) innebär att identifiera potentiella referenser genom elektronisk sökning gjordes detta genom att söka på ämnesorden elektroniskt. Först varje ämnesord för sig och sedan i kombination med varandra.
I tredje steget som enligt Polit och Beck (2006) innebär att ta fram lovande referenser har detta gjorts genom att båda författarna gemensamt läst titel och befintliga abstrakt.
De artiklar som såg ut att motsvara studiens syfte lyftes ut för att senare bli lästa i sin helhet. Detta redovisas i tabell 1 urval 1. Ett flertal av artiklarna som var av intresse återkom i de olika sökningarna, både i olika kombinationer och i de databaser som användes. Dessa dubbletter gallrades bort.
I fjärde steget som enligt Polit och Beck (2006) innebär att urskilja relevanta och lämpliga referenser har detta gjorts genom att båda författarna läst artiklarna från urval 1. De artiklar som inte var vetenskapligt granskade och/eller inte motsvarat studiens syfte har sorterats ut. Detta redovisas i tabell 1 urval 2.
Databearbetning
I femte steget som enligt Polit och Beck (2006) innebär att läsa relevanta referenser samt att göra anteckningar har författarna gjort det var och en för sig. Sedan har artiklarna granskats genom att använda studiehandledningens granskningsmall (Institutionen för hälsa och vård, 2004), först på egen hand och sedan jämfördes granskningsresultaten. På så sätt blev artiklarna granskade två gånger vilket ökar validiteten.
I sjätte steget som enligt Polit och Beck (2006) innebär att organisera referenser har detta gjorts efter att de sju databassökta artiklarna granskats. Intressanta stycken i artiklarna markerades med markeringspenna. De enskilda resultaten redovisas även i en matris se bilaga 1. Manuell sökning utfördes i enlighet med det fjärde steget och resulterade i tre artiklar. Dessa granskades på samma sätt som de övriga.
I sjunde steget som enligt Polit och Beck (2006) innebär att analysera och integrera resultat har detta gjorts genom att varje artikels resultat analyserades genom att endast de resultatdelar som hade relevansvärde för uppsatsens syfte sorterades ut. Författarna använde sedan en sax för dela upp innehållet i fristående beståndsdelar. Detta pusslades sedan ihop och resulterade i tre teman där de redovisas. I åttonde steget skrevs litteraturstudien.
Tabell 1: Sökord och resultat efter elektronisk och manuell sökning
Nr Sökord Antal
träffar
Urval 1
Urval 2
Urval 3
1 Dementia 14366
2 Anxiety 4748
3 Nursing assessment 6168
4 Nurs* as keyword 243536
5 Nursing care 82266
6 Dementia and anxiety 105 7 Dementia and anxiety and nursing
assessment
0 0 0 0 8 Dementia and anxiety and observ* 3 0 0 0
9 Dementia and anxiety and intervention* 20 5 4 2 10 Dementia and anxiety and assess* 33 6 3 0 11 Dementia and Anxiety and Nurs* as
keyword
32 3 1 1 12 Dementia and Anxiety and Nursing care 739
13 Dementia and Anxiety and Nursing care (och länk dementia nursing markerad)
176 14 1 0
C I N A H L
Totalt 28 9 3
1 Dementia 11259
2 Anxiety 76487
3 Nursing assessment 11778
4 Nursing 57791
5 Nurs* (fritext) 150856 6 Dementia and anxiety 160 7 Dementia and anxiety and nursing
assessment
2 1 0 0 8 Dementia and anxiety and observ* 15 2 0 0
9 Dementia and anxiety and intervention* 0 0 0 0 10 Dementia and anxiety and assess* 0 0 0 0 11 Dementia and Anxiety and Nursing 6 2 1 0 12 Dementia and Anxiety and Nurs* (fritext) 39 11 3 1 M
e d l i n e
Totalt 15 4 1
1 Dementia 13903
2 Anxiety 28343
3 Nursing 6051
4 Nurs* 54480
5 Nursing assessment 26084 6 Dementia and anxiety 87 7 Dementia and anxiety and nursing
assessment
0 0 0 0 8 Dementia and anxiety and observ* 4 0 0 0
9 Dementia and anxiety and intervention* 16 4 3 1 10 Dementia and anxiety and assess* 22 2 2 2 11 Dementia and anxiety and nursing 0 0 0 0 12 Dementia and anxiety and nurs* 12 1 0 0 P
s y k i n f o
Totalt 7 5 3
Manuell sökning Totalt 3
Exklusion- och inklusionskriterier
Artiklarna ska ha publicerats mellan 1997-2007 för att få så aktuell forskning som möjligt. Språk som inkluderats i sökningen till studien är danska, engelska, norska och svenska. Alla typer av demenssjukdomar och åldrar samt kvantitativa och kvalitativa studier är inkluderade i sökningen. Alla artiklar ska vara vetenskapligt granskade. Där det ej är en klar uppdelning att personer som ingår i studierna har demens eller inte har dessa artiklar exkluderats. Där ej ångest klart och tydligt redovisats i artiklarnas resultat har dessa artiklar exkluderats.
Etiska överväganden
Författarna hade som målsättning att använda artiklar med etiska överväganden i linje med Forsberg och Wengström (2003) som säger att de studierna som väljs ut ska ha fått tillstånd av etisk kommitté där noggranna etiska övervägande har gjorts. Alla resultat som ingår i litteraturstudien redovisas vilket betyder att alla resultat har lika värde. Där citat används görs det på originalspråk för att inga missförstånd ska uppstå.
Etiska överväganden har även gjorts i linje med Polit och Beck (2006) som säger att rättigheter för sårbara grupper med nedsatt autonomi eller nedsatt förmåga till samtycke ska hanteras med extra känslighet. Där ingår barn, mentalt eller emotionellt handikappade, dödlig sjuka, institutionaliserade människor och gravida.
Andra överväganden som gjorts är att studier bör ha utförts enligt godhetsprincipen – viljan att göra gott (Kalkas & Sarvimäki, 1996).
Alla artiklar som används i litteraturstudien har ansetts uppfylla de ovan nämnda kraven.
Resultat
Studien syfte var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka. Resultatet grundar sig på totalt tio artiklar och av dessa använder nio sig av kvantitativ metod och en artikel använder sig av både kvantitativ och kvalitativ metod. En analys av de artiklar som ingår har mynnat ut i tre kategorier: miljö, kommunikation/undervisning och aktivitet (se figur 2).
Miljö
Patient
Aktivitet Kommunikation/
undervisning
Figur 2: Omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka.
Miljö
I en studie av Putman och Wang (2007) gällande ett projekt som innebar att åtta demenssjuka fick vistas i en lugnare miljö några timmar per dag samt att avdelad personal systematiskt tog stor hänsyn genom att anpassa dagens aktiviteter till deltagarnas humör och beteende. I studien observerades dagligen 36 olika beteenden som till exempel bitning, spottning och att skada sig själv. Genom att dokumentera hur ofta de förekom kunde man se att beteendet ”skrikande” och ”klagande” signifikant hade minskat under försökstiden då de demenssjuka fick vistas i en lugnare miljö. I samma studie, med kvalitativ ansats, visades att en del av de demenssjuka började referera till gruppen och miljön som ”hem”, ”vardagsrummet” eller ”sitt folk”.
Anhöriga uttryckte glädje över att patienterna verkade lugnare och lyckligare. En dotter uttryckte sin lättnad över att hennes mammas ångest reducerades under en speciellt svår tid under dagen. Även personal ansåg att det var lugnare och mindre störningar under den här tiden (Putman & Wang, 2007).
I en fallstudie gjord av Qazi et al. (2003) undersöktes åtgärder för att hantera ångest hos demenssjuka. Man provade i ett fall en psykosocial intervention. En hemmaboende man
som hade sömnstörningar och ständigt ville höra försäkringar från sin fru, klagade ständigt på huvudvärk och vandrade ut i omgivningarna så att polisen fick tillkallas. På grund av allt detta blev han inlagd på sjukhus. Där fick han möjligheten att vandra omkring inom avdelningen. Han fick ett eget rum istället för att ligga på en sal vilket gav honom en känsla av personligt utrymme. Ångesten minskade som en följd av detta.
I en studie av Snyder et al. (2001) prövade man effekten av att gunga i en hammock på patienter med svår demens och aggressivt beteende. Mätningar av puls utfördes och patienternas sinnesstämning bedömdes i olika tidsintervall. Under interventionen observerades ingen ångest hos de demenssjuka.
Kommunikation/undervisning
I en studie av Kim och Buschmann (1999) som gällde beröring visade att man kunde se att ångesten sjönk efter en åtgärd som bestod av beröring i form av handmassage i två och en halv minut per hand samt periodiska strykningar av armar och axlar före och efter massage. I åtgärden ingick även att prata stilla och lugnt under massagen med patienten. Det viktiga var känslan som förmedlades, mer än ordens betydelse. Denna åtgärd utfördes två gånger om dagen och pulsfrekvens mättes före och efter. Det studerades även störande beteende och om det påverkades/minskades av massagen. Det visades en signifikant sänkning av pulsen men den bibehölls ej under dagens gång.
Studiens mätning visade att störande beteende sjönk fram till dag tio vilket var studiens aktiva längd. De störande beteendena ökade under de tio följande dagarna efter att massagen ej utfördes vilket visar på en långsammare avklingande effekt jämfört med pulsfrekvens (Kim & Buschmann, 1999).
I en annan studie av Finnema et al. (2005) som jämförde effekten av integrerad känslorelaterad vård (det vill säga hjälpa den demenssjuke att hantera de kognitiva, känslomässiga och sociala konsekvenserna av sjukdomen) med vanlig vård. Endast i området emotionell anpassning som innehöll undergruppen ångestbeteende fanns signifikanta skillnader till fördel för experimentgruppen i den slutliga mätningen. I den slutliga mätningen visade vårdtagare med mindre behov av assistans/vård när det gällde att bibehålla sin emotionella balans i experimentgruppen mindre ångestbeteende än vårdtagare med mindre behov av assistans när det gällde att bibehålla sin emotionella balans i kontrollgruppen. Ingen effekt på den emotionella balansen kunde påvisas när det gällde vårdtagare med större behov av assistans/vård (Finnema et al., 2005).
En studie (Kuzu et al., 2005) undersökte ett undervisnings- och informationsprogram för informella vårdgivare (make/maka/barn) i Turkiet gällande hur de på ett bättre sätt kunde vårda sina anhöriga med demenssjukdom. De informella vårdgivarna intervjuades med tre olika mätverktyg för livskvalitet, depression respektive ångest.
Svaren sammanfogades av en sjuksköterska till 21 faktiska eller potentiella omvårdnadsdiagnoser som till exempel ångest, risk för fall och sömnstörningar.
Därefter gavs information till den informella vårdgivaren om hur tillståndet skulle hanteras. Informationen och undervisningen handlade om att ge de informella vårdgivarna strategier och metoder på hur de skulle hantera olika problem. Råden som gavs till de informella vårdgivarna var hjälpa patienten att medverka i dennes livsbeslut, stödja patienten så att han/hon inte känner sig ensam och inkapabel, ge individuell tid
att anpassa sig till förändringar. Att ha empati med din patient, definiera faktorerna som orsakar ångest hos din patient och reducera nivån av ångestfaktorer. Uppmuntra självständighet, assistera och övervaka bara när det är nödvändigt t.ex. duschning, föreslå kläder som är lätta att ta på/av, undvika blixtlås, knappar, knutar. Visa att du lyssnar och försöker förstå vad som sägs, hålla ögonkontakt, uppmuntra personen att fortsätta uttrycka tankar även om de har svårigheter. Uppföljningsresultatet visade i många av fallen stora positiva skillnader relaterat till ökad information och kunskap samt hur den demenssjuke ångestbeteende ändrats till det bättre (Kuzu et al., 2005).
Aktivitet
I en fallstudie av Peak, Cheston och Richard (2002) som undersöker Simulated Presence Therapy (SPT) utfördes en intervention där det undersöktes om den demenssjukes beteendesymptom förändrades när ett band spelades upp med en närståendes röst eller med musik som man antog var den demenssjukes favoritmusik. Det var en studie där man undersökte beteenden före, under och efter intervention hos fyra olika patienter. Ett inklusionskriterium var en hög nivå av ångest kombinerat med olika former av psykisk bindning som de demenssjuka hade till en nära anhörig och beteendet relaterat till denna bindning. Alla visade upp olika reaktioner på bandet.
Fall 1: Vägrade lyssna på musikband men när en närståendes röst spelades upp under SPT-förhållanden eliminerades ångest, negativ vokalisering och totala mängden av negativa beteenden totalt. Sänkningen av nivån gällande dessa var markant. Efter SPT återgick nivåerna ungefär till tidigare nivå. Fall 2 och 3 har ej beskrivning av ångest.
Fall 4: Första och andra sessionen: Pratar med bandet och är glad. Detta går senare över i upprördhet. Tredje sessionen: Först glad men ju längre bandet går ju mer ångestfull blir hon. Efter SPT är hon klart upprörd. På grund av utvecklingen i hennes reaktioner beslutar man att avsluta behandlingen. Patienten hade oerhört svårt att separeras från sin man och forskarna körde den första sessionen som ett försök för att se hur hon reagerade och om det var etiskt att fortsätta.
I Qazi et al. (2003) fallstudie såg man sänkt ångest när deltagarens fru kom till sjukhuset med en elektronisk keyboard. Deltagaren började spela melodier som han hade lärt sig tidigare i livet. Hans ångestrelaterade beteende förbättrades och han blev mycket mer samarbetsvillig på avdelningen. I en studie av Svansdottir och Snaedal (2006) som undersökte effekten av musikterapi med ett mätinstrument där terapin baserades på sytematiskt användande av melodier, ljud och rörelser. Patienterna fick terapi under sex veckor där de fick sjunga, spela instrument och eventuellt dansa till musik. När tre kategorier av beteenden sattes ihop (störande aktiviteter, aggressivitet och ångest) fick man efter sex veckor en signifikant sänkning av symptomen. Fyra veckor efter avslutad terapi minskade effekten för att återgå till nästan samma nivå som jämfört med från starten av terapin.
En fallstudie på fyra patienter av Ragneskog et al. (2001) där det dels spelades generell musik (lika för alla) och dels individualiserad musik, samtidigt som effekterna av detta observerades. Resultatet visade att när musiken som spelades var individanpassad dämpades ångesten i tre av fyra fall. Speciellt opera och operett verkade ha lugnande effekt. Men när musik spelades som patienterna inte tyckte om kunde det istället öka deras ångest.
Libin och Cohen-Mansfield (2004) genomförde en studie där demenssjukas reaktioner och intresse för en robotkatt respektive en mjukiskatt undersöktes. Med robotkatt menas i det här sammanhanget en robot med inbyggd artificiell intelligens som har förmågan att anpassa sin interaktion mot en människa baserat till graden av stimuli. Den har formen av en katt och är täckt med syntetpäls. Mjukiskatten i studien är ett mjukisdjur som valts ut för likna robotkatten till utseendet. Sessioner med robotkatten visade en markant ökning av välbehag och intresse. Trots att välbehag och intresse ökade med mjukiskatten, så var inte skillnaderna signifikanta. Analyser gällande ilska och ångest visade att robotkatten sänkte ångesten något mer än mjukiskatten.
Diskussion
Resultatdiskussion
Numera planeras särskilda boenden för äldre, både med och utan demens, i form av egna rum eller lägenheter med gemensamhetsutrymmen för måltider och annan aktivitet för den som vill ha sällskap. I de demenssjukas boendesituation framgår inte alltid om det finns eget rum och privat utrymme i studierna. Författarna till litteraturstudiens åsikt är att de boenden som finns idag kanske är för stora sett till antalet boende och mängd personal. Putman och Wang (2007) och Qazi et al. (2003) visar att om demenssjuka får vistas i en lugnare miljö med avdelad personal som anpassade dagens aktiviteter hade det positiva resultat gällande att reducera ångest och ångest symptom. Enligt SOSFS (1992:17) bör insatser inom äldreomsorgen utformas så att det ökade behovet av vård och omsorg inte inskränker på integritet och självbestämmande.
Kommunikation kan vara av olika slag. Det man mest förknippar med kommunikation är den verbala. Kim och Buschmann (1999) säger att kommunikation är att dela idéer med eller utan ord. Verbal kommunikation ger patienten säkerheten att det är någon som lyssnar och att de inte är ensamma. En väg till kommunikation kan vara beröring, som är en fysisk kontakt mellan människor. Icke-kognitiva problem och beteendestörningar kan utlösas av stressituationer och minimeras genom att bibehålla en behaglig, lugn, stödjande och omtänksam miljö. Kim och Buschmann (1999) studie visar att med lugnande ord och beröring kan man få puls att sjunka, vilket de anser vara kliniskt viktigt, och därmed få ångesten dämpad. De säger också att tonfallet är viktigt. Borch och Hillevik (2005) bekräftar att beröring kan ses som ett komplement för att förstärka verbal kommunikation.
Kim och Buschmann (1999) reflekterar över att en del patienter, som normalt inte responderar mot andra, nu vid handmassagen log, responderade verbalt och rörde handen på forskaren. De påpekar att en svaghet i studien är att det som utvecklas under handmassagen kanske är ett vänskapsband snarare än en effekt av massagen. Författarna av litteraturstudien tolkar dock det som att det är samma personer som gör massagen varje dag och att det i så fall är exempel på betydelsen av kontinuitet inom vården för demenssjuka.
Sett från anhörigperspektiv finns stort behov av information, undervisning och stöd. I Kuzu et al. (2005) studie ansåg de flesta informella vårdgivarna att den mest hjälpfulla delen av programmet var råden från sjuksköterskan hur man skulle mildra patientens omedelbara problem som skräddarsyddes individuellt för varje patient. Att få försäkringar om att de inte var ensamma om sin situation hjälpte dem att hantera den, det gjorde även det skrivna undervisningsmaterialet som de kunde gå igenom i sin egen takt. Studien (Kuzu et al., 2005) visar fortsatt att när anhöriga blir informerade så kan de hantera situationen med sin demenssjuka närstående, detta avspeglas på den sjuke som får mindre ångest. På det här sättet kan den demenssjuke bo kvar längre i hemmet.
Informella vårdgivare fortsätter att bidraga för majoriteten av långtidsvård av de äldre.
Formell vård för de äldre är begränsad i Turkiet, där de äldre traditionellt stannar i hemmet med sin partner eller bor hos sina barn. Bara en procent lever i det som motsvarar våra äldreboenden. I Sverige lever sex procent av dem som är över 65 år i
särskilda boendeformer (Statistiska centralbyrån [SCB], 2006) och av de demenssjuka i Sverige bor cirka 50 procent särskilda boendeformer (Socialstyrelsen, 2005).
Även i Sverige utförs en stor mängd informell vård. Vårdtagare blir äldre, bor längre i hemmet och informella vårdgivare, som ofta är partner, kan även de ha hälsoproblem.
Enligt Kuzu et al. (2005) har forskning visat att långtidsvård av demenssjuka patienter är associerad med ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa. Informella vårdgivare lider ofta av fysiska och psykiska problem beroende på brist på träning i att hantera behoven från en familjemedlem som lider av demenssjukdom.
Enligt SBU:s rapport (2006) är den informella delen av demenssjukvården ett viktigt komplement till samhällsinsatser. Siffror tyder på att 8 000-10 000 anhörigvårdare finns i landet. Dessa utför vårdinsatser som annars kommunen skulle ansvara för. Inte bara anhöriga är i behov av utbildning. Cirka 40 procent av undersköterskor och vårdbiträden saknar grundutbildning i demenssjukvård.
Pulsmätning som utförs i Kim och Buschmann´s (1999) och Snyder et al. (2001) är ett av de få objektiva mått där subjektiv värdering inte används. Finnema et al. (2005) reflekterar i sin studie dels på att mätmetoder gällande beteendeutvärdering generellt inte tar upp de svårt demenssjuka och dels på att de innehåller negativa värderingar.
Viljan att ta kontakt och uttrycka positiva känslor är det däremot få metoder som värderar.
Peak et al. (2002) och Ragneskog et al. (2001) visar på betydelsen av individuell omvårdnad för demenssjuka. Deras studier visar att musiken som spelas ska väljas med omsorg för att få önskad effekt på ångest, (det vill säga minska ångest) görs ej detta kan det få omvänd effekt.
I Libin och Cohen-Mansfield (2004) studie som använder konstgjorda djur visades ett visst positivt resultat gällande ångesten hos demenssjuka. Deras argument för att inte använda riktiga djur är risken för allergier och även demenssjuka kan skada djuret.
Resultatet i studien, vars syfte var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med ångest vid demenssjukdom är baserat på tio kvantitativa artiklar, med undantag för en som är både kvantitativ och kvalitativ, men då från anhörigs synvinkel. En rimlig förklaring till denna fördelning kan vara att man inte intervjuar demenssjuka personer då de inte alltid kan framföra behov eller åsikter.
Geografisk spridning på artiklarna är god vilket visar att detta är ett globalt problem.
Författarna av litteraturstudien anser att man alltid ska vara öppen för alla former av omvårdnadsåtgärder gällande demenssjuka. Ett exempel är det mycket positiva resultatet i studien av Lombardo et al. (2001) som gäller akupunktur på demenssjuka där ångesten sjönk radikalt.
Metoddiskussion
Författarna önskade från början att undersöka oro hos demenssjuka. Då oro ej är helt översättningsbart som existerande Mesh-ord i SwedMed gjordes förändringen att i stället söka på ångest som är helt översättningsbart med anxiety.
Sökningen har begränsats till tre databaser då författarna ansåg att dessa var de mest relevanta. Samtidigt som ett flertal sökord och kombinationer har använts anser författarna att databassökningen av befintlig litteratur som grundlig.
Metoden att läsa befintliga abstrakt och därigenom göra ett urval uppfattar författarna av studien som godtycklig, det säger i sig inte så mycket om studiens kvalitet och lämpliga artiklar riskerar att missas. Men då tid ej tillåter annat får detta accepteras.
En viss brist som generellt förekom var redovisningen av etiska ställningstaganden men då artiklarna genomgått vetenskaplig granskning anser författarna av litteraturstudien detta vara garant för litteraturstudiens etiska hållbarhet. Ett avbrutet experiment redovisades av etiska skäl när deltagaren såg ut att fara illa i Peak et al. (2002) studie.
Författarna av litteraturstudien uppmärksammar det etiskt riktiga att avbryta experimentet och hänvisar till Polit och Beck (2006).
Tidigare forskning visar att vid vissa sjukdomstillstånd, t.ex. demenssjukdom kan ångest vara ett symtom (Kim & Buschman, 1999; Putman & Wang, 2007; Snyder et al., 2001). Trots detta förekommer det i studier att ångest inte redovisas som ett självständigt symtom. Ett sådant exempel är Palo-Bengtsson och Ekman (2000) studie där dans studeras med syfte att påverka tillståndet bland patienter med en demenssjukdom. Studien redovisar hur dansen uppfattas och upplevs av de demenssjukas vårdgivare samt hur vårdgivarna upplever att de demenssjuka påverkas av dansen, dock studeras ångest inte som ett självständigt symtom.
En del studier bland annat Gibbons et al. (2006) påpekar de stora svårigheterna att urskilja depression från ångest när det gäller bedömning av demenssjuka. Ångest och depression är i sig symptom på demens och att skilja dem åt är svårt. Blandsjukdom och överlappning av symptombilder är också en komplicerande faktorer.
Genom att exkludera de studier där det inte klart och tydligt framgått vilka av deltagarna som är demenssjuka och där ångest klart och tydligt inte redovisats i resultatet anser författarna att resultatet ökar i tillförlitlighet.
Klinisk betydelse
Resultatet med litteraturstudien lyfter fram några viktiga omvårdnadsåtgärder i samband med ångest för demenssjuka, med avsikt att dämpa ångesten och därmed öka livskvaliteten för de demenssjuka och deras närstående. Ytterligare forskning behövs inom området då antalet demenssjuka förväntas öka i takt med att livslängden ökar.
Förslag till fortsatt forskning - är då att ställa sig frågan - vad är orsaken till ångesten sett ur ett omvårdnadsperspektiv.
Referenser
Basun, H. (2004). Alzheimers sjukdom. I H. Basun, (Red.), Om demens. Sid.11-38.
Stockholm: Liber.
Bibeln (2001). Första Samuelsboken kap 16:16. Stockholm: Verbum förlag.
Borch, E., & Hillevik, C. (2005). Upplevelser av kroppslig beröring i omvårdnadsarbetet – patienter berättar. Vård i norden, 25, (4), 4-9.
Ehnfors, M., & Ehrenberg, A. (2005). Vipsboken. Stockholm: Vårdförbundet.
Finnema, E., Dröes, R-M., Ettema, T., Ooms, M., Adèr, H., Ribbe, M., & van Tilburg, W. (2005). The effect of integrated emotion-oriented care versus usual care on elderly persons with dementia in the nursing home and on nursing assistants: a randomized clinical trial. International Journal of geriatric psychiatry, 20, 330–343.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier.
Stockholm: Natur och kultur.
Gibbons, L. E., Teri, L., Logsdon, R. G., & McCurry, S. M. (2006). Assessment of Anxiety in Dementia: An Investigation Into the Association of Different Methods of Measurement. Journal of Geriatric Psychiatry and Neurology, 19, (4), 202 -208.
Hallberg, I. (1997). Problematiska beteende hos demensdrabbade. Stockholm: Liber AB.
Institutionen för hälsa och vård. (2004). Studiehandledning. Omvårdnadsforskningens teori och metod III-examensarbete, 15hp (kurskod: OMSC11, rev 2006-01-17).
Karlstad: Karlstad universitet.
Kalkas, H., & Sarvimäki, A. (1996). Omvårdnadsetikens grunder. Falköping: Liber AB.
Kim, E.J., & Buschmann, M.T. (1999). The effect of expressive physical touch on patients with dementia. International Journal of Nursing Studies, 36, 235-243.
Kuzu, N., Beser, N., Zencir, M., Sahiner, T., Nesrin, E., Ahmet, E., Binali, C.,
& Cagdas, E. (2005). Effects of a comprehensive educational program on quality of life and emotional issues of dementia patient caregivers. Geriatric Nursing, 26, (6), 378-86.
Libin, A., & Cohen-Mansfield, J. (2004). Therapeutic robotcat for nursing home residents with dementia: Preliminary inquiry. American Journal of Alzheimer's Disease and Other Dementias, 19, 111-116.
Lombardo, N.B.E., Dresser, M.V.B., Malivert, M., McManus, C.A., Vehvilainen, L., Ooi, W.L., Xu, G., Rosowsky, E., Drebing, C., Sheridan, P.L., Lewis, S., Imada, T., Hohnstein, J.K., & Perry, K. (2001). Acupuncture as treatment for anxiety and depression in persons with dementia: results of a feasibility and effectiveness study.
Alzheimer's Care Quarterly, 2, (4), 28-41.
Lundell, S., & Svensson, K. (2003). Hur demenssjukas smärta kan tolkas. Vård i Norden, 68, (23), 43-45.
Lundh, B., & Malmquist, J. (2005). Medicinska ord. Lund: Studentlitteratur.
Nationalencyklopedin (2007). [Elektronisk]. HTM format. Tillgänglig: http://0- www.ne.se.biblos.kau.se/jsp/notice_board.jsp?i_type=1 [2007-12-05]
Nortvedt, P. (2002). Klinisk omvårdnad – realiteter och utmaningar. I H. Almås. (Red.), Klinisk omvårdnad 1. sid. 1-11. Stockholm: Liber AB.
Palo-Bengtsson, L., & Ekman, S-L. (2000). Dance events as a caregiver intervention for persons with dementia. Nursing Inquiry, 7, 156–165.
Peak, J. S., & Cheston, R. I. L. (2002). Using simulated presence therapy with people with dementia. Aging and Mental Health, 6, (1), 77-81.
Polit, D., & Beck, C. (2006). Essentials of nursing research: methods, appraisal, and utilization (6th ed.). Philadelphia: Lippincott.
Putman, L., & Wang, J. (2007). The closing group: therapeutic recreation for nursing home residents with dementia and accompanying agitation and/or anxiety. American Journal of Alzheimer's Disease & Other Dementias, 22, (3), 167-75.
Qazi, A., Shankar, K., & Orrell, M. (2003). Managing anxiety in people with dementia:
A case series. Journal of Affective Disorders, 76, (1-3), 261-265.
Ragneskog, H., Asplund, K., Kihlgren, M., & Norberg, A. (2001). Individualized music played for agitated patients with dementia: Analysis of video-recorded sessions.
International Journal of Nursing Practice, 7, 146–155.
SBU-rapport (2006). Rapportnr:172. Statens beredning för medicinska undersökningar.
Sammanfattning och slutsatser – demenssjukdomar en systematisk litteraturstudie.
Stockholm. SBU.
SCB (2006). [Elektronisk]. Statistiska centralbyrån. Levnadsförhållanden rapport 112.
Äldres levnadsförhållanden - Arbete, ekonomi, hälsa och sociala nätverk 1980–2003.
Stockholm: Statistiska centralbyrån. HTM format. Tillgänglig:
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_1980I05_BR_11_LE112SA0601.pd f [2007-11-30]
Snyder, M., Tseng, Y., Brandt, C., Croghan, C., Hanson, S., Constantine, R., & Kirby, L. (2001). A glider swing intervention for people with dementia. Geriatric Nursing, 22, (2), 86-90.
Socialstyrelsen (2005). [Elektronisk]. Demenssjukdomarnas samhällskostnader och antalet dementa i Sverige 2005. Stockholm: Socialstyrelsen. PDF format. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/FBF2CF90-53A4-4538-8953- EEF235BC790B/8297/200712332.pdf [2007-09-26]
Socialstyrelsen (2007). [Elektronisk]. Nationella riktlinjer för demenssjukvård.
Stockholm: Socialstyrelsen. HTM format. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/halso_sjuk/riktlinjer/riktlinjer+demens.htm.
[2007-09-26]
SOSFS 1992:17. Socialstyrelsens allmänna råd om skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Socialstyrelsens författningssamling. Stockholm: Socialdepartementet.
SOSFS 1993:17. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om omvårdnad.
Socialstyrelsens författningssamling. Stockholm: Socialdepartementet.
Svansdottir, H. B., & Snaedal, J. (2006). Music therapy in moderate and severe dementia of Alzheimer's type: a case-control study. International Psychogeriatrics, 18, (4), 613-21.
Werner, M., & Strang, P. (2003). Smärta och smärtbehandling. Stockholm: Författarna och Liber AB.
Bilaga 1: Artikelmatris
Författare, titel, år, land. Syfte Urval/Metod Resultat
Finnema, E., Dröes, R-M., Ettema, T., Ooms, M., Adèr, H., Ribbe, M. & van Tilburg, W.
The effect of integrated emotion-oriented care versus usual care on elderly persons with dementia in the nursing home and on nursing assistants: a randomized clinical trial. 2005.
Nederländerna.
Studiens syfte var att undersöka effekten av integrerad känslorelaterad vård på vårdhems-brukare med demens.
Kvantitativ. Experimentell randomiserat kliniskt försök.
Av 387 vårdtagare uppfyllde och utvaldes 194. Av dessa fullföljde 146 stycken studien.
Inklusionskriterier: Demensdiagnos, ålder 65+, nivå av funktionellt behov för assistans eller vård (intensivvård exkluderat), och minst en månad av institutionalisation.
Två interventioner gjordes:
* Vanlig vård.
* Erbjuda integrerad känslorelaterad vård.
Datainsamling genom ett flertal mätinstrument.
I den slutliga mätningen visade vårdtagare med mindre behov av assistans/vård när det gällde att bibehålla sin emotionella balans i
experimentgruppen mindre
ångestbeteende än vårdtagare med mindre behov av assistans när det gällde att bibehålla sin emotionella balans från kontrollgruppen. Det hittades ingen effekt på den emotionella balansen när det gällde vårdtagare med större behov av assistans/vård.
Kim, E.J. & Buschmann. M.T.
The effect of expressive physical touch on patients with dementia. 1999.
Syd-Korea.
Studiens syfte var att undersöka effekterna av expressiv fysisk beröring tillsammans med
verbalisering på ångest och beteendestörningar hos patienter med demens.
Kvantitativ. Experimentell. Bekvämlighetsurval.
30 st. deltagare. 29 fullföljde. (en rymde)
Inklusionskriterier: 20 eller mindre på MMSE-K.
Exklusionskriterium: Ej svårt nedsatt hörsel, syn, arm- amputation eller som inte tycker om att bli rörda.
Intervention: Handmassage i kombination med lugnande samtal under en 10-dagarsperiod och en följande”wash-out”
på 10 dagar.
Datainsamling genom intervjuer med personal och pulsmätning.
Både morgon och kvälls-mätning av pulsen visade en signifikant skillnad från pre-intervention till post-intervention.
(det anses då att det hjälper mot ångest) Effekten ackumuleras inte utan ”sköljs bort” varje dag. Mätningen för störande beteende sjunker fram till dag 10 och ökar under efterföljande 10 dagar.
Kuzu, N., Beser, N., Zencir, M., Sahiner. T., Nesrin. E., Ahmet.
E., Binali, C. & Cagdas. E.
Effects of a comprehensive educational program on quality of life and emotional issues of dementia patient caregivers. 2005. Turkiet.
Studiens syfte är att undersöka effekten av ett utbildningsprogram (CEPRIC) för informella vårdnadsgivare till personer med Alzheimers. sjukdom.
Kvantitativ. Experimentell.
Av 80 potentiella deltagare (par: vårdtagare/vårdgivare) var bortfallet 48 par.
32 par fullföljde studien
Inklusionskriterier: Alzheimers sjukdom.
Intervention: Ett utbildningsprogram (CEPRIC) Pre- och post-tester.
Datainsamling: Frågeformulär. Intervju med vårdgivare.
Av 21 satta omvårdnads-diagnoser före utblidningsprogrammet förbättrades resultatet för alla utom två diagnoser. En av diagnoserna var ångest och den förbättrades.
Författare, titel, år, land. Syfte Urval/Metod Resultat
Libin, A. & Cohen-Mansfield, J.
Therapeutic robotcat for nursing home residents with dementia: Preliminary inquiry. 2004. USA.
Studien syfte var att få svar på tre frågor:
1. Vilken typ av effekt sker när en kognitivt nedsatt person interagerar med ett robotdjur?
2. Utlöser en robotkatt mer positiv respons än en mjukiskatt.
3. I vilken grad beror kommunikationen med en robotkatt på den
demenssjukes nivå av kognitiv förmåga.
Kvantitativ. Experimentell.
Av tio tillfrågade kvinnor vägrade en att delta. Nio stycken deltagare fullföljde.
Inklusionskriterier: demens.
Intervention: Mätning av respons på stimuli. två sessioner a 10 min (robotkatt och mjukiskatt)
Datainsamling: Mätverktyg. Observationer
Robotkatt minskade ångest mer än mjukiskatt.
Peak, J. S. & Cheston, R.
Using simulated presence therapy with people with dementia. 2002.
Stor-Britannien.
Studiens syfte var att om demenssjukas
beteendesymtom förändras av Simulated Presence Therapy (SPT).
Kvantitativ. Kvasi- experimentell. 4 fallstudier.
Inklusionskriterier: Demens, närstående villig att spela in band, visade höga nivåer av ångest tillsammans med relationsrelaterade beteende.
Intervention: Partner instrueras att göra ett band med sin egen röst där de pratar om ”gamla minnen” och att välja ut fallets favoritmusik. Detta få sedan patienten lyssna på och reaktioner observeras.
Datainsamling: Observationer.
I ett av fallen eliminerades ångesten när närståendes röst spelades upp för att återgå till tidigare nivå.
I ett annat fall är patienten glad så övergår känslorna över i upprördhet och till slut ångest ju längre bandet går. Behandlingen avslutas.
