Typografins tolkning
– En undersökning om typografins betydelse vid
tolkning av text.
Kandidatuppsats 15 hp | Retorik | Vårterminen 2011 Retorikkonsultprogrammet
Av: Mimmi Toreheim
Abstract in english
This paper addresses the question about what role typography plays in the interpretation of a text. From three different handbooks in typography arguments are gathered and categorized in to three categories: roman types, san serif and others. Interviews with people from the graphic design area are also a part of the paper and are accounted for in the discussion part of the paper. Areas of theory are a broad hermeneutic view based on Hans-Georg Gadamers thoughts, which have sub categories such as: Michel Foucault’s theory about discourses, John Swales genre theory and Anders Björkvall’s thoughts on typography and multi-modal texts. The result of the paper is that all typography, even the one often called the invisible typography, is interpreted by the reader who gathers it’s pre-knowledge from genre, history, culture and discourses. This means that typography plays an important role in the interpretation of a text. Key words: typography, interpretation, hermeneutic, Hans-Georg Gadamer, discourse, Michel Foucault, genre analysis, John Swales, Multi-modal, Anders Björkvall, semiotic.
Abstract på svenska
1. Inledning
När möbeljätten IKEA hösten 2009 beslutade att byta typsnitt från Futura till Verdana reagerade världen med ett ramaskri. Bland annat ägnade den brittiske tidningen The Guardian en hel krönika åt att kritisera bytet.1 Men vad var det som upprörde? IKEA själva hävdade att deras identitet inte låg i typsnittet, och till viss del stämmer det såklart, men vad handlade det i sådana fall om? Både Futura och Verdana är sanserifer, och inte helt olika varandra, men ändock inte samma. Hur kan ett typsnitt uppröra så många?
Efter IKEA:s typsnittsbyte började jag på allvar intressera mig för typsnittets egentliga betydelse. Främst såg jag det som spännande hur ett typsnitt kan tas emot och tolkas av dem som tar emot typsnittet, mottagarna av den aktuella texten. Forskningen kring hur typsnitt uppfattas hos mottagaren upptäckte jag snart var knapphändig. Det finns en hel del teorier och litteratur kring vilken typsnittsgrupp som bör användas när, men kunskap om hur mottagaren tolkar typsnittet verkar till stor del saknas. 2 Det var denna lucka inom typografifältet som fick mig att undra över vilken funktion typsnittet har för en text. Kunde till exempel en texts budskap skifta beroende på vilket typsnitt som texten var satt i? Och vilken betydelse skulle det få i förlängningen? Här blev intresset till en besatthet.
För att kunna undersöka om en text kan skifta betydelse efter typsnitt, vände jag mig till etablerade tolkningsteorier och teorier kring diskurs och genre. Jag hade från början vissa teser jag utgick från. Jag såg bland annat typsnitten som historiskt och kulturellt förankrade, genreberoende och bundna i diskurser. Därför blev valet av teorier lätt. Metod- och materialvalet å andra sidan tog längre tid. En stor del av den kunskap som finns kring typsnitt är inte endast samlade i böcker och artiklar. Den absolut största delen av kunskapen finns hos de personer som är yrkesverksamma inom det grafiska fältet. Det var denna yrkeskunskap tillsammans med de böcker om typografi och grafisk design jag ville komma åt.
1 http://www.guardian.co.uk/artanddesign/2009/sep/02/ikea-‐verdana-‐font
2 Med typsnittsgrupp menas den uppdelning av typsnitt som görs främst utefter form och funktion,
2. Syfte
Syftet med att undersöka hur ett typsnitt kan påverka en texts budskap är först och främst att jag vill se om typsnittsvalet överhuvudtaget har betydelse för textens budskap. Jag vill även ta reda på om de teorier jag valt ut är applicerbara i tolkningen av typsnitt.3
3. Frågeställning
Min frågeställning innebär att jag intresserar mig för hur människor kan uppfatta en texts budskap olika beroende på typsnitt. Jag är alltså inte primärt intresserad av att ta reda på den rätta tolkningen eller söka svara på frågan varför det eventuellt kan bli en förändring i textens budskap. I diskussionen kommer dessa två perspektiv dock att närmare diskuteras. Min frågeställning blir då:
Hur kan en text uppfattas olika om den är satt i olika typsnitt?
4. Material
I undersökningen om typsnittets betydelse för en texts tolkning ligger mycket av kunskapen dold i de yrken som berör typografi. Dessa yrken är bland annat grafisk formgivare och art director. Därför kommer en del av materialet att bestå av intervjuer med personer yrkesverksamma inom det grafiska fältet.4 Intervjuerna redovisas sedan som citat i diskussionen. De som intervjuas är Gro Janarv, grafisk designer och typsnittstecknare, Eva Wilsson, grafisk designer med inriktning mot typografi samt universitetslektor vid Institutet för reklam och pr vid Stockholms universitet, Stefan Lundhem, universitetslektor vid Institutet för reklam och pr vid Stockholms universitet och Nina Ulmaja, designansvarig vid Bonnier Förlag.
3 Se 6. Teori.
Jag kommer som huvudmaterial att använda mig av tre typografiska böcker: Den kompletta handboken i Typografi av James Felici, Typografisk handbok av Christer Hellmark och Typografi och grafisk design av Henriette Koblanck. Samtliga böcker tar upp hur man bör använda grafisk design för att höja kvalitén på en text. Frågor om radavstånd, typografi, kerning, paginering och avstavning diskuteras i alla tre böcker.
4.1. Urvalet
Anledningen till att jag valt just dessa tre böcker är att de själva gör anspråk på att vara handböcker vid grafisk formgivning med inriktning mot typografi. Samtliga böcker är även bland de mest välanvända inom fältet. Hellmark skriver i Typografiska handbok att hans bok kommit att möta ett behov av en längtan efter fasta regler för grafisk design och typografi, och att hans bok blivit normgivare på det grafiska området (Hellmark, 2006). Koblack är något försiktigare i Typografi och grafisk design men menar att hennes bok är till för dem som vill lära sig de viktiga grunderna i typografi, grafisk design och om papper och tryck (Koblanck, 1999:7). James Felici, skriver i Den kompletta handboken i Typografi att boken kan användas som en referensbok för alla som arbetar med grafisk design (Felici, 2003:334).
4.2. Avgränsning
Då jag endast intresserar mig för typsnittets funktion för tolkningen av en text blir stora delar av de böcker jag valt ut inte intressanta för mig. Jag kommer att se till vad de olika böckerna säger om vilka typsnitt som bör användas till vad. Det är sedan dessa argument som ligger till grund för min diskussion utifrån mina valda teorier.5
5. Metod
För att besvara frågan om hur de olika synsätten i böckerna uttrycker mottagarens tolkning av ett typsnitt kommer jag att använda mig av urval av argument från böckerna samt av intervjuer med yrkesverksamma.
5.1. Argumentval
Som tidigare nämnt görs en avgränsning i valet av argument hämtade från de tre typografiska designböckerna. För att få en jämförelse böckerna mellan och för att strukturera upp valda argument sätts tre kategorier upp. Kategorierna baserar sig på typsnittsgrupper och är följande: antikva, sanserif och övriga. En antikva, eller seriff, är en typsnittsgrupp som har ”växellinje, seriffer och kontrast mellan hår- och grundstreck” (Hellmark, 2006:156). En seriff är ”de små fötterna och flaggorna, som är antikvans främsta kännetecken – håller rättning i ledet på den baslinje där ögat följer raden och ger fler unika detaljer på varje tecken som gör det lätt urskiljbart vid sidan av de andra bokstäverna i alfabetet.” (Hellmark, 2006:26). En typisk antikva är till exempel typsnittet Bodoni.
Med typsnittsgruppen sanserifer, eller linjärer, avses en bokstavsform som ”helt saknar seriffer och växellinje och har jämntjock bokstavslinje utan kontrast mellan grund- och hårstreck” (Hellmark, 2006:175). En av de mest kända sanseriferna är typsnittet Helvetica. Den sista kategorin, kategorin övriga, tar upp alla typsnitt som inte räknas till antikvor eller sanserifer. Där hamnar bland annat skripttypsnitt som Edwardian Script och mekantypsnittet Rockwell. Nedan följer exempel på de olika typsnittsgrupperna. Samtliga satta i 14 punkters storlek och i normal samt kursiv text:
Bodoni Bodoni
Helvetica Helvetica
Edwardian Script
Edwardian Script
Rockwell Rockwell
till argumentens relevans, hållbarhet, grammatiska uppbyggnad eller disposition i texten som helhet. Detta då fokus i den här undersökningen ligger på vad argumenten säger om mottagarens tolkning av typsnittet. I de fall där det förekommer ett stort antal argument kommer de mest representativa att väljas ut.
5.2. Intervjuer
Generellt sett finns det lite forskning och teorier kring en mottagares tolkning av en text utifrån typsnittet. Större delen av den kunskap som finns är nedärvda och traderade hos personer yrkesverksamma inom det grafiska fältet. För att besvara frågan om vilken samlad yrkeskunskap som finns kring typsnitt görs ett antal intervjuer. Intervjuerna genomförs med fyra olika yrkesverksamma personer som alla på något sätt arbetar med typsnitt.
Tillvägagångssättet för dessa intervjuer är en timmes långa samtalsintervjuer. Intervjuerna används som inspiration och som citat i uppsatsen. Intervjuerna spelas in och jag, som intervjuare, för kortare anteckningar.
Typen av intervjuer är, som tidigare nämnt, personliga samtalsintervjuer där "syftet är att erhålla insikt i deras erfarenhet genom dialog och "förhandling" mellan intervjuare och intervjuad" (Ekström & Larsson, 2010:55–56). Ett annat syfte är självklart också att få "kunskap av den intervjuade där denne förväntas svara för merparten av informationsutbytet" (Ekström & Larsson, 2010:56). Intervjuerna med informanterna bidrar med information och personliga reflektioner till uppsatsen (Ekström & Larsson, 2010:57). 6 För planeringen av intervjuerna används Ekström och Larssons uppställning av en intervjus olika faser i Metoder i kommunikationsvetenskap (Ekström & Larsson, 2010:58–72):
• Planering
Som tidigare nämnt är informanterna yrkesverksamma personer som på något sätt arbetar med typografi. Urvalet avgränsar sig till: typsnittstecknare, forskare, art directors och grafiska designer. Intervjuerna sker som dialogiska samtal där informanterna är väl insatta i frågeställningen och syftet. Intervjuerna består av
så kallade öppna frågor samt av specificerade och hypotetiska frågor. Detta för att försöka styra intervjun samtidigt som informanten känner att den kan prata fritt. 7
• Urval
Urvalet av informanter från de olika områdena sker praktiskt geografiskt och tidsmässigt. Det finns inte möjlighet att åka till Göteborg eller USA för att intervjua och intervjuerna måste genomföras inom en viss tidsram. Urvalet av informanter är ändamålsenligt teoretiskt vilket innebär att intervjuerna utgår från en specifik tes och teori (Ekström & Larsson, 2010:61–62). En provintervju kommer att genomföras där frågornas ordningsföljd och intervjuns längd kontrolleras.
• Intervjuer
I samtalsintervjuer är det svårt att slå fast ordningen på frågorna i förväg. Varje intervju är olik den andra. Därför används det i intervjuerna några stora frågor som följs upp med följdfrågor. Försiktighet kommer även att tas i fråga om styrning av informanterna. Det finns en poäng med att låta informanten själv tolka frågan då det är informantens syn och tolkning eftersöks. För att inte min kumulativa förståelse för ämnet ska göra att den sista intervjun bli totalt olik den första kommer jag att medvetet arbeta en del med medveten naivitet vilket innebär att jag frågar om sådan jag redan vet svaret på för att utvinna information (Ekström & Larsson, 2010:68).
• Utskrift och bearbetning
Intervjuerna kommer inte att transkriberas eftersom det som transkriptionen ger inte är relevant för undersökningen och då det endast är en del av perspektiven som eftersöks samt att intervjuerna redovisas med citat i uppsatsen.
7 Med öppna frågor menas frågor som börjar med ett frågeord, exempelvis ”hur?”
• Redovisning och analys
Redovisning av resultaten av intervjuerna kommer att bestå av röster som komplement till diskussionsdelen kring typsnittets betydelse för textens budskap och tolkning.
För att få ett konstruktivt samtal och en bra analys är det rentgenerellt viktigt att som intervjuare inneha en del förkunskaper om ämnet och informanten (Ekström & Larsson, 2010:72). Även att visa öppenhet och inge förtroende som intervjuare är av vikt för att skapa ett bra samtalsklimat och för att kunna ställa rätt sorts frågor till informanten (Ekström & Larsson, 2010:73).
Jag gör för varje intervjusituation en avvägning så att jag både kan styra samtalet och låta informanten få utrymme (Ekström & Larsson, 2010:74). Gällande konfidentialitet och anonymitet hos informanterna ser jag inte detta som ett problem eftersom intervjuns fokus är på deras yrkesroll och det är ett ofarligt ämne jag intervjuar dem om (Ekström & Larsson, 2010:74–75). Alla informanter får på förhand reda på vilka villkor som gäller, att de kommer vara med i uppsatsen med namn och citat, och kan då redan före intervjun bestämma sig för om de kan ställa upp eller inte.
6. Teori
Eftersom det är tolkningen hos mottagaren som är intressant för mig att undersöka anlägger jag som ett övergripande perspektiv en hermeneutisk syn på tolkning av text utifrån typsnitt.8 Detta perspektiv fungerar som utgångspunkt för de övriga teorierna och sätter på så sätt ramarna för mitt teoretiska förhållningssätt. Som direkt underställd det hermeneutiska perspektivet tar jag Michel Foucaults diskursbegrepp och jag har en förhoppning om att där finna diskursrefenser som fungerar som stöd för mottagarens tolkning av typsnitt.9 Även genrebegreppet tas upp, och då från John Swales och hans teori om genre som en kommunikativ händelse.10 Detta då typsnitt
används på olika sätt i olika genrer och då skapar olika tolkningsstrategier beroende på genre. Som sista teori tas Anders Björkvalls tankar om typsnitt inom sociosemiotiken upp.11 Björkvalls teori blir relevant för mig eftersom han har en syn på tolkning och typsnitt som passar den här undersökningens frågeställning kring en texts eventuella förändrade budskap beroende på typsnittet.
6.1. Hermeneutik
När en läsare först möter en text tolkar hon först och främst budskapet i innehållet, men hon tolkar även textens form, dess typsnitt. Sådana tolkningsprocesser brukar studeras inom hermeneutiken. Medhermeneutik menas ”tolkningens, interpretationens teori eller konst.” (Gadamer, 1989:59).12 Jag kommer i det här avsnittet att diskutera hermeneutik så som den tyske filosofen Hans-Georg Gadamer resonerar kring det. Gadamer är den filosof som tydligast och mest grundligt har utforskar hermeneutiken och var den som förde hermeneutiken till den praktiska filosofin genom att ta avstånd från anspråket på ”absolut objektivitet vid tolkning av kulturella företeelser”.13
Gadamer beskriver i Förnuftet i vetenskapens tidsålder och i Truth and method hur hermeneutiken har sett ut från antiken fram till senare halvan av 1900-talet och vilken riktning han ser att den bör ta (Gadamer, 1989 och 2001). Då jag endast intresserar mig för hur hermeneutiken fungerar som teori idag gör jag därför en avgränsning och väljer att inte ta upp hermeneutikens historiska utveckling.
För mig blir hermeneutiken främst ett perspektiv att utgå ifrån. Hermeneutiken, liksom de flesta andra teorier jag kommer att förhålla mig till, tar inte upp typsnittets roll för meningsskapandet och förståelsen. Gadamer är inne och nosar på området text men tar ej upp textens betydelse mer än som tecken i betydelsen bokstav (Gadamer, 2001). Dock ser jag hans tankar om text och språk som relevanta för frågeställningen eftersom han ser just språket som en av de viktigaste, om inte den viktigaste, faktorn för förståelse och meningsskapande. Gadamer skriver:
11 Se 6.4. Sociosemiotik.
12 Med interpretationens avses termen som verksam inom filosofin och som menar det ”att en
interpret tolkar upphovsmannens/konstnärens intentioner innan de når åhöraren eller betraktaren.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Interpretation).
”The fact that tradition is essentially verbal in character has consequences for hermeneutics. The understanding of verbal traditions retains special priority over all other tradition [...] everything in language belongs to the process of understanding.” (Gadamer, 2001:389).
Typsnittets användningsområden är alltid historiskt, funktionellt och genremässigt förankrade.14 Gadamer ser språk och skrift som högst intertextuella och interdiskursiva och han menar att all form av skrivande tradition involverar ett unikt samspel mellan skrivandets dåtida tradition och den som existerar idag (Gadamer, 2001:390).1516 Det innebär att förståelsen för en text idag inte är en repetition av något ur det förgångna utan en delad upplevelse av all text samlad just nu (Gadamer, 2001:392).
Min förhoppning är att dessa tankar kan appliceras på förståelsen av hur en text tolkas genom typsnitt. Gadamer nämner i Truth and method att språk förvandlas till text, och texten sedan tillbaka språk, och att det är i denna förvandling den sanna hermeneutiska uppgiften ligger (Gadamer, 2001:393). För mig ligger då den sanna hermeneutiska uppgiften i undersökandet av typsnittets inverkan på förståelsen i denna förvandling.
6.2. Diskursteori
Då tolkningen och användningen av typsnitt till viss del kan finna sina rötter och utgångspunkter i kultur och historia är Michel Foucaults diskursbegreppanvändbart.17 I diskursen ingår bland annat regelsystem som bestämmer vem som har rätt att säga vad (Bergström & Boréus, 2005:309). Foucault talar om diskursen som historisk och
14 http://www.ne.se/lang/typsnitt
15 Med intertexuella menas ”litteraturteoretisk term som innebär att ingen text står isolerad utan
ingår i ett nät av relationer till andra texter, introducerad av Julia Kristeva 1969” (http://www.ne.se/lang/intertextualitet).
16 Med interdiskursiva menas de växlingarna som finns mellan olika genrer och diskurser i en text
(Winther Jörgensen och Phillips, 2000: 86).
17 Med diskurs menas: ”Hela den praktik som frambringar en viss typ av yttranden” (Bergström &
kulturellt förankrad och min förhoppning är då att finna diskursreferenser i tolkningen och användningen av typsnitt (Foucault, 1993).
För att diskursen ska fungera och reproduceras identifierar Foucault sex olika procedurer för utestängning. Utestängningsprocedurerna delar han upp i två kategorier, yttre och inre. De yttre utestängningsprocedurerna berör den del av diskursen som sätter begär och makt i spel (1993:16). De är:
1. Det förbjudna ordet.
Med det förbjudna ordet menar Foucault att man inte får säga allt inom diskursen. Han skriver att:
”Diskursen försöker förgäves framstå som om den inte är något att bry sig om, men de förbud den drabbas av avslöjar mycket tidigt och mycket snabbt dess koppling till begäret och makten.” (Foucault, 1993:8).
Det förbjudna ordet består av tre olika förbud som tillsammans bildar det nät som släpper igenom det tillåtna. Förbuden Foucault identifierar som samskapande till diskursens gränser är: tabuerade ting, ritualer för olika tillfällen samt det talade subjektets privilegierade eller exklusiva rätt (Foucault, 1993:7–8).
2. Avskiljandet av vansinnet, motsättningen mellan förnuft och vansinne. Foucault tar upp hur den vansinniges tal genom historien antingen har ignorerats eller tagits för absolut sanning och att denna avskiljning mellan det vansinniga talet och det friska lever kvar än idag (1993:8–9). Att det är anspråket på diskursens sanning som skiljer det, och dem, som passar in från de som är vansinniga och sjuka.
3. Vilja till sanning.
Foucault talas minst om (1993:10–14). Viljan till sanning döljer nämligen sanningen själv och dess nödvändiga utveckling (1993:14–15).
De tre inre utestängningsprocedurer Foucault tar upp verkar alla för att diskursen själv ska utöva kontrollen över sina egna regler (1993:16). Dessa är:
4. Kommentaren.
Med kommentaren menar Foucault de upprepade och kommenterade berättelser som florerar i en diskurs (1993:16). Kommentaren gör det möjligt att säga något annat än texten själv, men på villkoret att det är textens mening som fullbordas (1993:19). Diskursens slumpmässighet tas då i beräkning och avväpnas av det faktum att kommentaren endast, och alltid, är en reproduktion av en text.
5. Författaren.
Författaren avser inte den faktiskt producenten av en text utan Foucault menar att författaren är de attribut tillskrivna en person och dess verk (1993:19). Att en text eller samling av texter inte kan förstås utan dessa författarattribut som verkar inom diskursen för att i någon mån kontrollera tolkningen av texterna. Attributen hämtas från den rådande diskursen, för texterna och författaren, och detta perspektiv på författaren kan då även ändras i och med ett paradigmskifte (1993:21). Det innebär även att en diskurs kan definieras utifrån författarattributen. Vad är valt? Och kanske än mer intressant: vad är inte valt?
6. Disciplinernas princip.
Det diskursteorin kan ge mig gällande typsnitt är att jag hoppas att teorin hjälper mig att se vilka diskursreferenser mottagarna av en text lägger i typsnittet. Därför avgränsar jag även Foucaults diskursteori och väljer att endast ta med de inre och yttre utestängningsprocedurer han ställer upp. Det är dessa procedurer jag tror kommer att bli användbara för att se till vilka diskursreferenser som görs och vilka som väljs bort.
6.3. Genreteori
För att undersöka vilken betydelse genre har för användningen och tolkningen av budskap väljer jag att ta med genreteori som ett relevant perspektiv för frågeställningen. Jag använder mig i detta avseende av den engelske lingvisten John Swales teorier kring genre. Med genre menar Swales bland annat en klass av kommunikativa händelser utförda av medlemmar som delar en uppsättning av kommunikativa mål (Swales, 1990:45–58).
Swales talar i sin bok Genre Analysis om vad han benämner som discourse community (Swales, 1990). Discourse community skulle till svenska kunna översättas med diskurssamfund. Swales definierar diskurssamfund som att det finns en länk mellan termen diskurs med samfund. Han skapar då ett begrepp som innefattar både diskursen och dess användare, dess producenter och reproducenter (Swales, 1990). För att identifiera ett diskurssamfund använder sig Swales av sex karaktäristiska egenskaper typiska för ett diskussamfund. Egenskaperna han ställer upp är följande:
1. Ett diskurssamfund har tydligt överenskomna gemensamma mål.
2. Ett diskurssamfund har medel för intern kommunikation mellan dess medlemmar.
3. Ett diskurssamfund använder sina gemensamma medel främst för att informera och återkoppla.
4. Ett diskurssamfund tillgodogör sig och därmed besitter en eller flera genrer i sin diskurs för att understödja sina mål.
6. Ett diskurssamfund har minimikrav för nya medlemmar baserat på andra medlemmars kunskap och expertis inom diskurssamfundet.
(Swales, 1990:25–27).
Swales menar, utöver teorin om diskussamfund, att människor alltid lägger som ett schemata på alla händelser som inträffar. Begreppet schemata, inom genreteori, myntades 1932 av den brittiske psykologen och forskaren Frederic Bartlett. Tanken med begreppet var att förklara hur information buren i berättelser omorganiseras i minnet hos mottagarna för att passa in i deras förväntningar. Schematat baseras då alltså på tidigare mönster konstruerade av människors erfarenheter, kunskap och tro (Swales, 1990:83). Det är i dessa schematan som det går att börja nysta upp genreförväntningar och tillhörighet. Swales skriver:
”...our prior knowledge consists of two main components: our assimilated direct experiences of life and its manifold activities, and our assimilated verbal experiences and encounters.” (Swales, 1990:83).
Båda intrycken/komponenterna bidrar till vår samlade kunskap om fakta och begrepp (Swales, 1990:83). Det är just dessa intryck som förser mottagaren med bakgrundsinformation om den verksamma diskursen och som i sin tur möjliggör för mottagaren att utvärdera påståendens sanningsgrad. Det bidrar i sin tur till utvärderingen av påståendets relevans och lämplighet (Swales, 1990:83).
Figur 1 (Swales, 1990:84).
6.4. Sociosemiotik
För fältet sociosemiotik kommer Anders Björkvalls bok Den visuella texten att användas. Med referenser till Kress och van Leeuwen tar Björkvall upp att de flesta texter i dag är multimodala. Björkvall menar att multimodala texter består av flera olika former av kommunikation till exempel skrift/ bild, bild/musik eller video/tal. Han har ett holistiskt synsätt på text där han ser alla delar i en kommunikation som samskapande till textens budskap (Björkvall, 2009).
Björkvall ägnar ett kapitel av boken åt typsnitt och de ”typografiska resursernas betydelsepotentialer och några semiotiska principer som kan vara relevanta vid typografiskt meningsskapande” (Björkvall, 2009:127). Detta meningsskapande är främst associativt och konnotativt och Björkvall tar upp exemplet med hur ett skripttypsnitt konnoteras som traditionellt och personligt utan att texten för den delen relaterar till denna konnotation (Björkvall, 2009:128–129). En annan aspekt som lyfts fram i boken är hur typografi kan skapa mening genom vad Björkvall benämner som
PRIOR KNOWLEDGE previous experience
prior text
(oral and written)
procedures facts
and concepts information structures/
rhetorical elements/ style
formal schemata
erfarenhetsbaserade metaforer. Metaforerna skapar mening genom att de förstås i termer av någonting annat. De erfarenhetsbaserade metaforerna skapar mening genom människors levda erfarenheter. Björkvall tar upp exemplet hur typsnittet Arials tjocka och smala typografi upplevs olika. Att den tjocka upplevs som tyngre då till exempel en tjock pinne i naturen är tyngre än en smal (Björkvall, 2009:129). För Björkvall verkar både konnotation och erfarenhetsbaserad metafor tillsammans för typografin för att ge betydelse åt en text.
Björkvall delar upp typografin i fem olika resurser, som inte är en komplett översikt men en bit på väg. Dessa resurser är:
1. Typvikt
Med typvikt menas hur tungt ett typsnitt är. Till exempel fet eller normal stil. Typvikten har en ideationell betydelsepotential, en betydelsepotential som beskriver förhållandet mellan språk och världen. Den är mest framträdande vid kontraster. Typvikten har även en semiotisk funktion där grad av visuell framskjutenhet skapar betydelse för ordet eller texten.
2. Vertikal och horisontell orientering
Med vertikal och horisontell orientering menas typsnittets grafiska orientering. De typsnitt som är vertikalt orienterade, som sträcker sig uppåt, kan ha betydelsepotentialer som stolthet och lätthet. Ett typsnitts betydelsepotentialer gällande orientering är erfarenhetsbaserade metaforer. Att ett typsnitts grafiska orientering uppfattas som stolt kan ha att göra med att en rak rygg till exempel utstrålar stolthet.
3. Lutning
Med lutning avses typsnittets grad av kursivering. Vissa typsnitt är kursiva i sin normala form medan andra är helt raka. Lutningen skapar mening genom ideationella betydelsepotentialer och genom konnotation.
4. Sammanbindning
5. Rundning
En bokstavs rundning avgörs efter hur cirkulära eller mjuka bokstavens former är. Björkvall menar att ett typsnitts rundning hämtar sina konnotationer från världens former. Industriella typsnitts kantighet hämtar till exempel sina konnotationer från industrier och deras värdeord (Björkvall 2009:126–143).
7. Analys
Analysen är uppdelad efter först kategori av typsnittsgrupp och sedan efter vilken bok det hämtade argumentet är taget från. Samma disposition gällande böckerna görs i samtliga kategorier.
7.1. Antikva
I Typografisk handbok av Christer Hellmark finns följande två stycken som behandlar hur en mottagare kan se på de typsnitt som tillhör antikvorna:
”För löpande text i tidskrifter och böcker lämpar sig antikvan alldeles bestämt bäst. Det är svårt att med undersökningar »bevisa« att det är så. Somliga nöjer sig med att konstatera att »det lättlästa är det som folk är vana vid att läsa«. Det ligger en del i det, vanan betyder mycket. Men om man granskar skillnaderna mellan antikvan och sanserifen ska man finna att det även finns »objektiva« skäl till att antikvan bäst uppfyller de krav som ögat och hjärnan ställer på lättuppfattade bokstäver och ordbilder.
Serifferna – de små fötterna och flaggorna, som är antikvans främsta kännetecken – håller rättning i ledet på den baslinje där ögat följer raden och ger fler unika detaljer på varje tecken som gör det lätt urskiljbart vid sidan av de andra bokstäverna i alfabetet.” (Hellmark, 2006:26)
Henriette Koblanck skriver i Typografi och grafisk design om formen på antikvor att:
Hon tar även upp olika typer av antikvor och skriver om renässansantikvan och didonerna att:
”Den klassiska renässansantikvan lämpar sig mycket väl till stora textmängder då den ger en lugn och harmonisk ordbild.” (Koblanck, 1999:32)
”Få typsnitt har en sådan elegans som didonerna, man återfinnar dem också ofta i logotyper där man eftersträvar att uttrycka elegans och kvalitet.” (Koblanck, 1999:36)
I Den kompletta handboken i typografi av James Felici tar han fasta på vad antikvorna fyller för funktion och skriver att:
”Den primära målsättningen är att de ska möjliggöra snabb läsning där en enda blick är tillräcklig för att identifiera hela ord eller fraser, ibland hela stycken om man är en avancerad läsare.” (Felici, 2003:45–46)
7.2. Sanserif
Gällande sanserifer skriver Christer Hellmark i Typografisk handbok om vad sanseriferna med fördel kan användas till:
”Med sin enklare bokstavsform lämpar sig sanseriferna däremot väl till affischer och reklambudskap som ska läsas på håll. Den kan också med framgång användas i rubriker och mellanrubriker i antikvatext, till kortare textgrupper som ingress och bildtext. Till småtexter i diagram och figurer är den oftast bättre än antikvan.” (Hellmark, 2006:26–27)
”Linjärerna bör helst undvikas vid stora textmängder, då den kan upplevas som svårläst. Den är däremot utmärkt till rubriker, bildtexter och mellanrubriker.” (Koblanck, 1999:29)
”Linjärer lämpar sig utmärkt till logotyper som skall kunna reduceras i mycket små och mycket stora storlekar, då ordbilden behåller sin karaktär och tydlighet.” (Koblanck, 1999:38)
I Den kompletta handboken i typografi av James Felici tas det i en mening upp vad som är avsikten med att använda sig av sanserifer:
”Tanken är att de ska dra blicken till sig och på samma gång vara enkla att tyda.” (Felici, 2003:46).
7.3. Övriga
Gällande övriga typsnitt saknas det argument för dessa i Typografisk handbok av Christer Hellmark.
I Typografi och grafisk design av Henriette Koblanck skriver hon följande om mekantypsnitt:
”Men med sina kraftfulla seriffer och sin tydliga ordbild lämpar de sig väl i logotyper.” (Koblanck, 1999:40).
Hon tar även upp hur skripttypsnitt kan uppfattas hos mottagaren:
”Skripter uttrycker närhet, intimitet och snabbhet.” (Koblanck, 1999:42)
”Meningen är att de till varje pris ska dra till sig allas blickar (självklart måste de fortfarande vara läsbara).” (Felici, 2003:46)
” – de kan vara utformade för att locka fram en viss sinnesstämning, påminna om en viss epok eller föreställa i stort sett vad som helst. Tanken är att de ska äga ett visuellt egenvärde.” (Felici, 2003:46)
8. Slutsats
Sett till de argument som gäller för antikvorna går det att se att fokus främst ligger på läsbarhet och bokstävernas funktion. Samtliga böcker är enstämmiga i att antikvor bör användas till större textmassor, så kallad brödtext. Eftersom synsättet i böckerna pekar mot att antikvor, med sina seriffer, underlättar läsupplevelsen för mottagaren. Att seriffer tas upp som ett argument för läsbarhet och användning av antikvor pekar även det på att vikt läggs på form för funktion.
Gällande sanserifer tas läsbarheten upp även där. Dock med fokus på att sanserifer inte är bäst lämpade för stora textmassor. Sanserifernas funktion beskrivs i termer som: intresseväckare, tydliga, karaktärsstarka och som passande för reklambudskap. Att just sanserifer lämpar sig till logotyper, rubriker och kortare texter argumenteras för genom att de inte lämpar sig till brödtext. De måste då med andra ord passa för allt annat.
För övriga typsnitt återfinns argument för dessa endast i två av de tre böckerna. Här finns även de argument som till största del handlar om mottagarens tolkning av typsnitten. Visst fokus läggs på typsnittens funktion där bland annat typsnitten beskrivs som att de ska påminna om en sinnesstämning eller dra blickar till sig.
hur en texts innehåll kan uppfattas. Kanske kan det bero på att kunskap om mottagarens samskapande genom tolkning saknas eller att denna kunskap tas för given. Ett typsnitt kan, enligt, böckerna, göra att en text uppfattas som mer eller mindre läsvänlig. Hur denna läsvänlighet sedan påverkar textens budskap saknas det information om. En tanke kan vara att en text som uppfattas som svårläst inte når fram till mottagaren med sitt budskap, men det är som sagt bara en tanke. Beroende på textens budskap förespråkar de olika typografiska handböckerna att olika typsnitt används. Några klara och tydliga riktlinjer för vilket typsnitt som står för vilket budskap finns dock inte. Inte heller tas det upp vad som händer vid en eventuell kombination där ”fel” typsnitt för textens budskap används.
Samma text kan då uppfattas olika beroende på vilket typsnitt texten är satt i. Sett till argumenten från böckerna gäller denna skillnad främst i läsbarheten, men även andra värden signaleras med typsnittet. Ett exempel är denna korta text satt i de fyra typsnitt som tas upp under punkt 5.1. Argumentval.
Vad som förmedlas genom typsnittet kan variera. Med ett skripttypsnitt kan närhet och lyx vara de första värden läsaren stöter på. Vid sanserif ett avståndstagande, vid antikva ett allvar och vid till exempel mekaner modernitet. (Bodoni, 10 pt).
Vad som förmedlas genom typsnittet kan variera. Med ett skripttypsnitt kan närhet och lyx vara de första värden läsaren stöter på. Vid sanserif ett avståndstagande, vid antikva ett allvar och vid till exempel mekaner modernitet. (Helvetica 10 pt).
Vad som förmedlas genom typsnittet kan variera. Med ett skripttypsnitt kan närhet och lyx vara de första värden läsaren stöter på. Vid sanserif ett avståndstagande, vid antikva ett allvar och vid till exempel mekaner modernitet. (Edwardian Script, 10pt).
Som går att se skiljer sig läsupplevelsen av samma text olika i de olika typsnitten. Beroende på typsnittens olika resurser upplevs texten som mer eller mindre lättläst, allvarlig, modern, osv.
9. Diskussion
Frågan om hur ett typsnitt verkar för hur en text tolkas av mottagaren har inte ett entydigt svar. Poängen med undersökningen har inte heller varit att ta reda på exakt hur ett visst typsnitt påverkar tolkningen. Att det finns flera olika tolkningar där vissa är mer troliga än andra ger sig själv. Dessa troliga tolkningar kan sedan ses som förankrade i historien, kulturen, diskursen och genren. Dock är det inte alltid fruktsamt, eller ens möjligt, att ta reda på hur denna mix av tolkningsstrategier faktiskt ser ut. Så är fallet med denna undersökning. Ett entydigt resultat går därför inte att redovisa. Det som går att diskutera är varför det finns svårigheter med att få fram ett resultat och vilka faktorer som eventuellt skulle kunna spela in i mottagarens tolkning av ett typsnitt.
Eftersom det saknas teorier om huruvida typsnittet spelar in i mottagarens tolkning av en text saknas det också metoder för undersökningar på området. Däri ligger svårigheten i att få fram ett resultat. De syften som fanns med uppsatsen handlade om en texts budskap påverkas av typsnittet och om de teorier jag valt att ta med är relevanta för att ta reda på det. Ur ett hermeneutiskt perspektiv är svaret att typsnitt självklart påverkar tolkningen av en texts budskap. I förvandlingen mellan text och språk blir typsnittet och även alfabetets bokstäver i sig betydelsepotentialer för tolkningen. För att sedan kunna se till dessa betydelsepotentialers ursprung och grund behövs det ett införande av andra teorier.
erfarenhetsbaserade metaforer. Här blir frågan om var avgränsningen i kultur och historia går viktig. Hur mycket förkunskap måste mottagaren ha för att kunna tolka texten utifrån typsnittet? Swales modell där tidigare kunskap som tillsammans med tidigare text, intertextualitet, skapar den passande genren går här att använda på typsnitt för att se hur ett schemata byggs upp. Tidigare kunskap om typsnittet kan innebära en kunskap baserad på diskursreferenser som samverkar med typsnittets och typsnittsgruppens tidigare användningsområden, typsnittets egna intertextualitet, och skapar då den genre som understödjer förförståelsen i tolkningen av texten.
För mottagaren sker denna tolkningsprocess per automatik och Gro Janarv, grafisk formgivare och typsnittstecknare menar att ”mottagaren lägger många omedvetna saker in i tolkningen av typsnitt”. Att en mottagare ofta känner på sig eller vet vad en texts budskap är redan innan läsningen gör att typsnittet tillsammans med övrig formgivning spelar en roll i hur mottagaren ser på texten. Eva Wilsson som är grafisk designer med inriktning mot typografi samt universitetslektor vid Institutet för reklam och pr vid Stockholms universitet menar att: ”man alltid ser texten innan man läser den. Man har alltid sett formgivningen och typsnittet innan man läser texten. Då vet man mycket om texten redan innan jag börjar läsa den”.
Här blir även genre viktigt i skapandet av förförståelsen. Stefan Lundhem, universitetslektor vid Institutet för reklam och pr vid Stockholms universitet, menar att ”grafiska genrer har sina egna kodsystem som gör att jag till exempel vet att det just är en bok eller tidning jag håller i”. Det är då dessa grafiska genrer som hänvisar bakåt mot typsnittets intertextualitet. Om typsnitt tolkas utifrån kultur, genre, diskurs och historia kan personer med andra referenser se helt annorlunda på ett typsnitt. Nina Ulmaja som är designansvarig vid Bonnier Förlag säger att ”det är historiska referenser som gör att en mottagare tar emot ett typsnitt på ett visst sätt” och att när hon är på bokmässan i Frankfurt så kan hon nästan direkt se vilken typografi som hör hemma i vilken kultur.
kommunicerar värden och att ”tolkningen av typsnittet kan till viss del bero på själva egenskaperna i typsnittet, annars beror det på i vilka sammanhang man har sett typsnittet och vilka associationer och konnotationer ett typsnitt eller typsnittskombinationer sänder ut”. Finns det då osynlig typografi? Är det den typografi som kommunicerar de ”rätta” konnotationerna för texten? Eva Wilsson ser typografi som bestående av två delar, en synlig och en osynlig del och hon menar ”på att fokus branschlitteratur ofta ligger på den osynliga typografi, på brödtexten. Den har därför blivit en norm för hur vi diskuterar typografi, konsensus blir ofta att typografi ska vara just osynlig. Men då tar man inte hänsyn till alla typografi utanför brödtexten - butiksskyltar, rubriker i magasin, omslagstypografi osv. Den typografin är ju allt annat än osynlig utan ska snarare kommunicera någonting om innehållet även med sin form. Tyvärr diskuterar och skriver vi väldigt lite om detta i Sverige”.
Nina Ulmaja menar att det ofta är läsbarhetstypografi som har kallats för den osynliga typografin. En typografi där läsaren inte lägger märke till typsnittet. Men denna läsbarhet är inte konstant gällande tid och kultur. Nina Ulmaja menar att vi ” för hundra år sedan var vana vid att läsa frakturstil, och idag är det nästan ingen som upplever det som lättläst. Så det handlar ju om vad vi är vana vid”. Stefan Lundhelm ser det som att för de flesta människor upplevs all typografi som osynlig. Men att den osynligheten inte kommer från hur läsvänlig den är. Han säger att: ”vissa typsnitt som till exempel Times New Roman och Helvetica kan vara osynlig för många. Men det beror bara på vana, inte på att typsnittet i sig är lätt att läsa”. Men om läsbarhet och vana går hand i hand kanske det är det som är lösningen? För att på ett konstruktivt sätt använda sig av typografi är det kanske mottagarens vana tas i beaktning? En vana som baserar sig på tidigare kunskap om genre, historia och kultur.
10. Litteratur
10.1. Böcker
Björkvall, Anders, 2009: Den visuella texten – multimodal analys i praktiken. Stockholm: Hallgren & Fallgren.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina, 2009: Textens mening och makt – metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Ungern: Studentlitteratur.
Ekström, Mats & Larsson Larsåke, 2010: Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Felici, James, 2003: Den kompletta handboken i Typografi – En guide till snygg textsättning. Göteborg: Pagina Förlags AB
Foucault, Michel, 1993: Diskursens ordning. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposium.
Gadamer, Hans-Georg, 2001: Truth and method – second edition. London: Sheed & Ward.
Gadamer, Hans-Georg, 1989: Förnuftet i vetenskapens tidsålder. Göteborg: Daidalos.
Hellmark, Christer, 2006: Typografisk handbok. Stockholm: Ordfront förlag.
Koblanck, Henriette, 1999: Typografi och grafisk design. Stockholm: Bonnier Utbildning.
Swales, John, 1990: Genre Analysis – English in academic and research settings. Storbritannien: Cambridge University Press.
10.2. Elektroniska källor
Garfield, Simon, The Guardian, om IKEA:s byte av typsnitt, hämtad 100511 11:35. http://www.guardian.co.uk/artanddesign/2009/sep/02/ikea-verdana-font
Nationalencyklopedin, om Hans-Georg Gadamer, hämtad 190411 10:31. http://www.ne.se/lang/hans-georg-gadamer
Nationalencyklopedin, om typsnitt, hämtad 200411 11:34. http://www.ne.se/lang/typsnitt
Nationalencyklopedin, definition intertextualitet, hämtad 200411 12:15. http://www.ne.se/lang/intertextualitet
