Magisteruppsats
Institutionen för hälso- och vårdvetenskap
Nyblivna mödrars upplevelse
av stöd i sin förberedelse och
uppstart av amning
En jämförelse mellan fyra kvinnokliniker
Författare: Jessica Algenäs och
Linn Vall
Handledare: Marie Oscarsson Examinator: Lena Lendahls Termin: VT 2014
Ämne: Vårdvetenskap, inriktning barnmorska, 15 Hp
Sammanfattning
Bakgrund:År 1991 lanserade WHO och UNICEF ”Baby Friendly Hospitals Initiative” (BFHI). Motivet var den nedåtgående amningsfrekvensen världen över och de
konsekvenser som det medförde till exempel socialt och ekonomiskt. Till grund fanns innocentdeklarationen som bygger på att alla BB avdelningar skall följa ”tio steg till lyckad amning. Målet med detta är att främja, stödja och skydda amningen. Forskning visar att amningsfrekvensen har sjunkit de senaste åren i Sverige.
Syfte: Syftet var att undersöka nyblivna mödrars upplevelse av stöd i sin förberedelse
och uppstart av amning i Kronobergs län och jämföra detta med mödrar vid tre andra kvinnokliniker (Blekinge län, södra Kalmar län och norra Kalmar län).
Metod: Undersökningen har en kvantitativ ansats. Enkäter med totalt 35 frågor har
delats ut till mödrar vid deras besök för efterkontroll på mödrahälsovården i Kronobergs län. En jämförelse har därefter gjorts med mödrars svar i norra Kalmar, södra Kalmar och Blekinge län.
Resultat: I Kronobergs län ammade 74.4% helt vid efterkontrollen, det fanns en
signifikant skillnad mellan de olika klinikerna (p=0.021). Majoriteten av kvinnorna på de olika klinikerna hade en positiv inställning till amning under graviditeten. Större delen av kvinnorna svarade att de hade haft hudkontakt direkt efter förlossningen, men tiden för hudkontakt varierade. I Kronobergs län rapporterade majoriteten av kvinnorna att de hade haft hudkontakt i mindre än 60 min efter förlossningen. Gemensamt för orterna är att de flesta kvinnor svarat att hudkontakten med barnet avslutades när barnet skulle mätas eller vägas (47,2% i Kronobergs län). Det fanns skillnader i amningsstöd från personal mellan de olika klinikerna. I Kronobergs län var det 12.5% av kvinnorna som hade önskat mer hjälp från personalen på BB, medan det i norra Kalmar var 20.8%. Det var nästan 40% av alla barn som hade blivit tillmatade med bröstmjölksersättning på BB och hälften av dessa utan medicinsk indikation.
Slutsats: De tio stegen till lyckad amning följs av de fyra klinikerna, men i vissa av
stegen finns brister i hur de följs. Hudkontakt bör prioriteras efter förlossning. För att kunna ge kvinnan ett optimalt amningsstöd bör insatser tillsättas på MHV, BB och på BHV. Tillmatningsrutiner på BB bör ses över på alla fyra kliniker.
Abstract
Background: In 1991, launched the WHO and UNICEF ' Baby Friendly Hospital
Initiative " (BFHI). The subject was the downward frequency of breastfeeding
worldwide and the consequences that it brought such as socially and economically. The basis was the ”innocenti declaration” which is based on that all maternity wardsmust follow the “ten steps to successful breastfeeding”. The goal of this is to promote, support and protect breastfeeding. Research shows that the frequency of breast feeding has fallen in Sweden the last couple of years.
Purpose: The aim was to examine expectant mothers' experience of support in their
preparation and start-up of breastfeeding in Kronoberg county and compare this with the mothers at three other women's clinics (Blekinge, southern Kalmar county and northern Kalmar).
Method: The study has a quantitative approach. Surveys with a total of 35 questions
were distributed to mothers during visits to antenatal care for the postin Kronoberg County. A comparison was then made with the mothers answers at north Kalmar, south Kalmar and Blekinge county.
Results: In Kronoberg breastfed 74.4% of the mothers completely at the control, there was a significant difference between the clinics (p = 0.021). The majority of women of different clinics had a positive attitude to breastfeeding during pregnancy. Most of the women said they had had skin contact immediately after birth, although the time of skin contact varied. In Kronoberg County reported the majority of women reported that they had had contact with the skin in less than 60 minutes after birth. Common for the clinics is that most women responded that skin contact with the baby ended when the child would be weighed or measured (47.2% in Kronoberg County). There were differences in breastfeeding support from staff between the clinics. In Kronoberg County, it was 12.5% of women who had wanted more help from the staff at the maternity ward, while in northern Kalmar was 20.8%. It was almost 40% of children who had become fed with formula milk in the maternity ward and half of those without a medical indication.
Keywords: Baby Friendly Hospitals Initiative, Breastfeeding, Skin to skin care,
Innehållsförteckning
Inledning _____________________________________________________________ 1 Bakgrund _____________________________________________________________ 1
Baby Friendly Hospitals Initiative _______________________________________ 2 Modersmjölksersättning _______________________________________________ 4 Nappflaska och tröstnapp ______________________________________________ 6 Uppstart av amning ___________________________________________________ 7 Vårdpersonalens stöd vid amning _______________________________________ 7 Partnerns betydelse för amning _________________________________________ 9 Stödgrupper ________________________________________________________ 9
Syfte ________________________________________________________________ 10 Metod _______________________________________________________________ 10
Urval och genomförande _____________________________________________ 10 Enkätens utformning ________________________________________________ 11 Etiska överväganden _________________________________________________ 12 Analys ____________________________________________________________ 12
Resultat _____________________________________________________________ 13
Demografisk och Obstetrisk bakgrundsdata _______________________________ 13 Amningsfrekvens vid efterkontrollen ____________________________________ 14 Amningsplanering och inställning till amning _____________________________ 15 Amningsinformation _________________________________________________ 17 Hudkontakt med barnet efter förlossningen _______________________________ 18 Amningsstöd från personal ____________________________________________ 19 Modersmjölksersättning och tröstnapp ___________________________________ 21
Resultatdiskussion ____________________________________________________ 26
Bakgrundsdata och amningsfrekvens ____________________________________ 26 Hudkontakt med barnet efter förlossningen _______________________________ 27 Amningsstöd från personal ____________________________________________ 27 Modersmjölksersättning och tröstnapp ___________________________________ 30 Vad uppsatsen anses tillföra ___________________________________________ 31
Inledning
Nästan alla mammor i Sverige börjar idag amma redan på förlossningen. Hur amningen börjar och fortsätter under de första dagarna har stor betydelse för den följande
amningen. Den tidiga amningen präglar ofta de första veckorna efter hemkomsten. Det som är avgörande för hur amningen lyckas är mammans kunskaper, tillit till sig själv och stöd och uppmuntran från omgivningen. Det kan spela en stor roll för den nyblivna mamman hur personalens inställning till amning och kunskap ser ut, samt förmåga att lyssna och förstå. Amningen har en central plats i omvårdnaden av mamma och barn. De flesta BB och förlossningskliniker följer idag de tio stegen till lyckad amning för att främja och stödja amning. Hemgång från BB sker idag efter något eller några få dygn, ofta innan amningen är helt etablerad (Folkhälsoinstitutet, 2001). Varje år lämnar Socialstyrelsen en rapport om amning i Sverige. Rapporten som gavs ut 2013 visar amningsläget 2011. I rapporten kan man se att amningsfrekvensen i Sverige svängt lite upp och ner, men 1986 låg enbart ammade spädbarn vid en veckas ålder på 91,6 procent 2011 ligger den på 82,5 procent. Alltså har en minskning av amningsfrekvensen skett. Liknande siffror finns vid amning av barnet vid två, fyra och sex månaders ålder (Socialstyrelsen 2013). Författarna ville med den här studien undersöka kvinnors förberedelse av och initiering av amning i Kronobergs län och jämföra detta med mödrar vid tre andra kvinnokliniker i Sverige.
Bakgrund
Under 1900-talet har inställningen till amning förändrats mycket i samhället. Tidigare var amningen en naturlig del av livet, men på 1900-talet började amningen styras av regler som till exempel att fyra timmar skulle gå mellan amningarna. Mor och barn separerades på sjukhus efter förlossningen och amningsreglerna infördes redan från barnets födelse genom att man endast tog in barnet till sin mamma på bestämda tider för att amma. Resultatet av den styrda amningen blev att amningsfrekvensen började
sjunka. Det finns flera möjliga orsaker till att amningen började regleras. Det fanns bland annat en idé om att man tidigt skulle börja uppfostra barnen och att de då inte skulle få suga på bröstet bara för att de ville. Det fanns även en medicinsk aspekt, att regelbundenhet var det bästa för barnets matsmältning. Den framväxande
Samtidigt lanserades bröstmjölksersättningar och andra barnmatsprodukter från industrin vilket ytterligare bidrog till en sjunkande amningsfrekvens. I början av 1970-talet var amningsfrekvensen som lägst i Sverige, då började attityden till amning att förändras i samhället, vårdrutiner började ifrågasättas. Amningsfrekvensen började under slutet av 1970-talet att gå upp igen (Socialstyrelsen 2013).
Baby Friendly Hospitals Initiative
År 1991 lanserade WHO och UNICEF ”Baby Friendly Hospitals Initiative” (BFHI). Motivet var den nedåtgående amningsfrekvensen världen över och de konsekvenser som det medförde till exempel socialt och ekonomiskt. Till grund fanns framförallt
Innocentdeklarationen men även FN:s barnkonvention och den internationella
barnmatskoden. Innocentdeklarationen innefattar bland annat att varje land ska tillsätta en amningssamordnare och en grupp på högre nivå, alla BB-avdelningar skall följa ”Tio steg till en lyckad amning” och förvärvsarbetande kvinnors rätt till amning skall
skyddas av lagar. Internationella barnmatskoden är till för att skydda konsumenter mot oetisk marknadsföring av bröstmjölksersättning. Målet med detta är att främja, stödja och skydda amningen (Folkhälsoinstitutet, 2001).
En nationell expertgrupp i amning tillsattes i Sverige 1992. Alla BB-avdelningar kontaktades för att utvärdera hur ”amningsvänliga” de var utifrån de tio stegen till lyckad amning. Ett utbildningsprogram utformades därefter och förbättringsarbeten genomfördes, sedan utvärderades klinikerna av ett team bestående av bland annat barnläkare, barnmorska och en hjälpmamma från amningshjälpen. Blev klinikerna godkända så utsågs de av den nationella kommittén till ”Amningsvänligt sjukhus”, 1996 hade nästan alla svenska förlossnings och BB-avdelningar blivit utsedda till
amningsvänliga. Detta ledde till betydliga förbättringar av rutiner på förlossning och BB-avdelningar kring amning. Från 1997 tog Folkhälsoinstitutet över ansvaret för BFHI programmet (Hofvander, 2005).
Teoretisk referensram
Som teoretisk referensram valdes ”de tio stegen till lyckad amning”, vilka innebär: 1.Ha en skriven amningsstrategi/handlingsplan som rutinmässigt delges all
2.Ge all personal nödvändiga amningskunskaper så att de kan upprätthålla denna strategi/ handlingsplan
3. Informera alla gravida och nyblivna mammor om fördelarna med amning och hur man upprätthåller amning
4. Uppmuntra och stödja mammorna att börja amma sitt nyfödda barn vid barnets första vakenhetsperiod
5. Visa mammorna hur de ska amma och upprätthålla amningen även om de måste vara åtskilda från sina barn
6. Inte ge något annat än bröstmjölk till nyfödda barn om det inte är medicinskt indikerat
7. Praktisera samvård - tillåta mammor och barn att vistas tillsammans dygnet runt 8. Uppmuntra fri amning
9. Inte ge nyfödda ammade barn nappflaska eller tröstnapp
10. Hänvisa mammorna till amningsstödgrupper vid utskrivning från sjukhuset (WHO,1998).
Fördelar med amning för kvinnan och barnet
WHO och UNICEF rekommenderar globalt exklusiv amning i 6 månader. Exklusiv amning innebär att barnet bara får bröstmjölk av sin mamma eller en amma, inga andra vätskor om det inte finns några medicinska indikationer för det, detta står även under steg sex till lyckad amning.
WHO och UNICEF beskriver indikationer för att ge barnet modersmjölksersättning, som komplement till bröstmjölk, under en begränsad period vid:
Mycket låg födelsevikt hos barnet (under 1500 g).
Prematura barn (under 32 gestationsveckor).
Vid risk för hypoglykemi.
Dessa tillstånd kan även uppkomma hos barn som är sjuka och hos de barn som varit utsatta för hypoxi under eller innan förlossningen. WHO och UNICEF beskriver också situationer och tillstånd där modern inte kan amma till exempel vid HIV-infektion, då skall modersmjölksersättning alltid ges (WHO, 2009).
modersmjölksersättning, den viktigaste näringskällan. Bröstmjölken och/eller modersmjölksersättningen ger den näring som barnet behöver under de första sex månaderna, med undantag från D-vitamin. Därefter bör även annan mat introduceras för att täcka barnets behov av energi och näringsämnen, men barnet kan då även fortsätta att få bröstmjölk eller modersmjölksersättning (Livsmedelsverket, 2014).
Forskning visar att amning spelar en grundläggande roll i barns hälsa och utveckling. Amning leder naturligt till en effektiv mor och spädbarns anknytning och bröstmjölk är den mest lämpliga näring för alla spädbarn. Förutom den näringsmässiga fördel och skydd som bröstmjölk ger så har det även långsiktiga konsekvenser för
ämnesomsättning, utveckling och sjukdomar senare i livet (Callaghan, Kendall, Lock, Mahony, Payne & Verrier, 2005).
Omfattande forskning visar att bröstmjölk har många kända fördelar och minskar hälsorisker för både mamma och barn. Bröstmjölk har också visat sig förbättra kognitiv utveckling hos barn (Bonia, Twells, Halfyard, Ludlow, Newhook, och
Murphy-Goodridges, 2013). Det finns studier som tyder på att amning kan minska risken för barnfetma. Detta tror man beror delvis på att ammade barn reglerar sitt intag bättre än flaskuppfödda. Det har inget att göra med bröstmjölkens energiinnehåll.
Undersökningar visar att ammade barn i Sverige och flera andra länder har betydligt färre infektioner än flaskuppfödda barn. I bröstmjölken finns många antikroppar som speciellt skyddar mag- och tarm-kanal men även luftvägar, urinvägar och mot
öroninfektioner. Ammade barn har också ett bättre antikroppssvar på vaccinationen än flaskuppfödda barn. För att minska risken för plötslig spädbarnsdöd (SIDS) så har det visat sig att amning är en av flera viktiga faktorer, detta beror bland annat på att ammade barn har kortare perioder oavbruten sömn och oftare sover i samma rum som sina mödrar. Forskning på senare år tyder på att amning kan minska risken för
bröstcancer hos kvinnan, amningen kan fungera som skydd från att bröstkörtelceller omvandlas till cancer, risken minskar med amningstidens längd. Amning utgör även ett visst skydd mot äggstockscancer hos modern (Kyhlberg, Westlund & Zwedberg, 2009).
Modersmjölksersättning
modersmjölksersättning bara får ges till spädbarn om det gjorts en bedömning att det finns ett behov, detta ska sedan dokumenteras i både moderns och barnets journal. Föreskriften anger också vilken information som skall ges till modern eller barnets vårdare. Informationen kring amning eller modersmjölksersättning ska vara objektiv och klar, den skall också vara anpassad till mammans och barnets behov. Den skall även innehålla information om fördelar med amning jämfört med modersmjölksersättning, hur de kan upprätthålla amningen och vilka negativa följder för amningen det kan få om modern börjat med uppfödning med modersmjölksersättning. Om
modersmjölksersättning skall användas skall vårdpersonalen informera om bland annat hur den används, hur anknytningsprocessen kan stärkas och vilka eventuella hälsorisker som kan vara förknippade med att modersmjölksersättning inte används på rätt sätt. Enligt Schilling Larsen och Kronborg (2013) bör mödrar som föder upp sitt barn med flaska uppmanas att ha nära kontakt med barnet vid måltiden och endast modern eller partnern bör mata barnet, detta för att gynna anknytningsprocessen.
Forskning visar att det finns ett samband med socio-demografiska faktorer och valet att föda upp sitt barn på modersmjölksersättning. Dessa faktorer innefattar unga mödrar, lägre utbildning och inkomst, att vara ensamstående och att vara rökare. Man har kunnat se att många av dessa kvinnor ändå har kunskap om fördelarna med amning, men de tenderar att i hög grad påverkas av attityder och brist på stöd i sin sociala miljö. Flertalet mödrar som föder upp sitt barn med modersmjölksersättning har bestämt sig för det redan när de fick besked om att de var gravida. Flera av de som använder
Nappflaska och tröstnapp
Under steg nio till lyckad amning står det att nyfödda ammade barn skall ej ges nappflaska eller tröstnapp (WHO, 1998). Flasknappen skiljer sig från bröstet, den är större och hårdare och kommer längre in i barnets mun. Mjölken rinner lättare, medan vid bröstet får barnet kämpa mer. Barn som ammar suger korta stunder med paus emellan, detta leder till att barnets hjärtfrekvens och andning är jämn, med flaska är det inte så. Om barnet ammas efter sitt behov får de oftast suga på bröstet så länge de vill, allt ifrån några minuter, halvtimme och längre, medan flaskmatningen varar ungefär 5-10 minuter. Ammade barn suger mer ofta på bröstet, det kan leda till att de får mer närkontakt med sin mamma än de som blir flaskuppfödda. Sugandet stimulerar
frisättning av viktiga maghormoner hos barnet som bland annat ger lugn. Bröstmjölken är mycket fetare mot slutet av amningen än i början, detta kan ha betydelse för att skapa mättnadskänsla hos barnet vilket är till hjälp att få kontroll över sin aptit. Som tidigare nämnts har forskning visat att barn som ammas har mindre risk att bli överviktiga jämfört med barn som får ersättning (Kyhlberg, et al., 2009).
Forskning har visat att de mödrar som väljer att ge barnet ersättning på flaska gör det bland annat för att de inte vill förändras för mycket i sin kropp. Kvinnorna upplevde det jobbigt att amma då hon ansåg att brösten fortfarande var involverad i en vårdande process istället för att hon kunde återvända till hur hon såg på sin kropp innan
graviditeten. Kvinnan hade även en oro över hur bröstens form förändrades om barnet skulle amma en längre period, vilket ökade frekvensen av att ge ersättning till barnet (Bromwn, Raynor & Lee, 2011).
Forskning visar att tillmatning oavsett metod, kopp eller flaska, har en skadlig effekt på amning och dess varaktighet. Det finns inte någon fördel att ge tillmatning på kopp till ammade spädbarn. Även nappar har en negativ påverkan på amning, det har visat sig att tidig nappanvändning, inom fyra veckor efter barnets födsel, leder till en betydande nedgång i exklusiv amning bland spädbarn vid en månads ålder (Howard, Howard, Lanphera, Eberly, deBlieck & Lawrence, 2003). Även Kronborg & Væth, (2009) menar att napp-användning är associerat med en kortare tid av exklusiv amning och bör
kontakt med bröstvårta och bröst minskar då den medfödda sugreflexen hos barnet istället används till att suga på nappen (Callaghan, et al., 2005).
Uppstart av amning
I steg fyra till lyckad amning står det att mammorna ska uppmuntras och stödjas att börja amma sitt nyfödda barn vid barnets första vakenhetsperiod (WHO, 1998).
Tiden omedelbart efter födseln är en psykologisk och fysiologiskt känslig period. Under den första timmen efter födseln när mor och barn påbörjar sin anknytningsrelation, är den fysiologiska grunden för amning ökad. Forskning visar att spädbarn som diat vid bröstet inom de första två timmarna efter förlossningen genererar en ökad mängd mjölk på den fjärde dagen post partum jämfört med mödrar som började amma senare.
Dessutom finns ett samband med tidig amning och exklusiv amning tiden efter
förlossningen. Spädbarnets hud-kontakt med sin mamma har också visat sig resultera i mer optimal självreglering hos barnet som till exempel förbättrad anpassning av kroppstemperatur. Trots att forskning har kunnat utvärdera de positiva effekterna av tidig hud-kontakt så rapporteras att oavbruten hud-kontakt ofta inte praktiseras, trots att barnmorskor är införstådda av vikten av det. Ett problem som rapporterats är att
bedömning av mor och barn kan av vårdpersonal ses som två separata ansvarsområden, modern som en obstetrisk patient och barnet som en pediatrisk patient. Även om det kan vara kliniskt försvarbara skäl för separation så kan de flesta mödrar och barn vårdas tillsammans första timmarna efter födseln (Brimdyr, Widström, Cadwell, Svensson, & Turner-Maffei, 2012). Det är viktigt att ha en fungerande samverkan mellan de olika vårdkedjorna kring barnafödande och eftervård. Detta för att kunna ge barnet och föräldrarna en så god och säker vård som möjligt samt en positiv upplevelse av vården (Ransjö-Arvidsson, Sjödin & Widström, 2008).
Vårdpersonalens stöd vid amning
Forskning visar att mödrar ofta är oförberedda för livet med en nyfödd. Under graviditeten hade mödrarna tänkt sig amning som något naturligt, och de var
kan känna ett socialt tryck att amma. Det är mammans val men valet är knutet till föreställningar om framgång och misslyckande (Schilling Larsen, & Kronborg, 2013). Vårdpersonalen har stor möjlighet att ge föräldrarna trygghet och stöd tidigt under graviditeten redan på mödrahälsovården (MHV). Det har visat sig att kvinnor som får en grundläggande kunskap om amning under graviditeten ammar längre och får färre bröstkomplikationer och amningsproblem. Det är viktigt att personalen har ett pedagogiskt förhållningssätt och visar hänsyn till den enskilda kvinnans behov, samt socioekonomiska, psykosociala och kulturella bakgrund och kunskaper om amning. Mammans amningsutfall påverkas av vårdgivarens utbildning, förhållningssätt och attityder till amning (Svensson, 2009). Frågor som barnmorskan bör ta upp är vilka förväntningar och erfarenheter paret har av amning. Barnmorskan kan stötta paret, ge kunskap och klargöra eventuella missuppfattningar om amning. Görs detta tidigt under graviditeten har kvinnan tid på sig att bearbeta sin situation och eventuella tidigare erfarenheter av amning för att få en tillit till sin förmåga att amma sitt barn (Kyhlberg, et al., 2009).
Efter förlossningen är det personalen på BB som skall följa upp stödja den fortsatta amningen innan familjen åker hem. På BB kan personalen fånga upp föräldrarnas frågor och ge viktig amningsinformation. Alla mammor bör erbjudas en amningsobservation på BB innan hemgång, eftersom genom amningsobservation kan många
amningsproblem och bröstkomplikationer förebyggas. Det är dock viktigt att kvinnan upplever att hon kan ha nytta av observationen och att vårdpersonalen respekterar hennes integritet. Det som observeras vid en amningsobservation är bland annat samspel, barnets beteende, amningsställning, barnets läge vid bröstet, tag om bröstet, sugmönster, bröstvårtans utseende före och efter amning, mammans upplevelse och barnets beteende efter amning (Kylberg, et al., 2009).
Forskning visar att varaktigheten av amning var längre för mödrar med rätt amningsteknik jämfört med mödrar som inte hade det. Förekomsten av tidiga amningsproblem är starkt förknippad med upplevda problem senare under
En studie avEkström, Widstöm och Nissen (2003a)visar på att förstföderskor hade mest förtroende för personalen på BB och det var där mammorna upplevde att de fick bäst information om amning. Detta kan bero på att mammorna är mer mottagliga för information under den tidiga etableringen av amning och kommer därför ihåg den informationen mer än den som ges på barnhälsovården (BHV).
Partnerns betydelse för amning
Partnerns inställning till amning har visats sig ha en påverkan på hur länge modern ammar barnet. Om partnern har en positiv och stödjande inställning förlängs
amningstiden, medan om partnern istället är negativ, känner sig åsidosatt och inte är delaktig avbryter modern amningen tidigare. Det är viktigt att partnern får känna sig delaktig i amningen och får information och kunskap om barnet och amning för att kunna få en förståelse och ett större engagemang (Kylberg, et al., 2009). Eftersom partnerns attityd påverkar amningen, är det viktigt att partnern redan under graviditeten är med på samtalen om amning på MHV och får information för att kunna ge kvinnan stöd (Svensson, 2009). Enligt Ekström et al. (2003a) har partnerns tid hos mamman och barnet direkt efter förlossningen ett samband med hur länge mamman ammade barnet och hur trygg hon kände sig. Detta samband sågs framför allt hos förstföderskor, medan det hos omföderskor inte fanns ett så klart samband.
I en studie från USA har det visat sig att männen till nyblivna mammor eller gravida kvinnor upplever att de positiva fördelarna som det innebär för barnet att ammas är en bidragande faktor till att uppmuntra amning. Vidare har det i studien även visat sig att partnerns kunskap har stor påverkan på moderns attityd till amning. Många män i studien hade inhämtat kunskap från litteratur och vårdgivare (Avery & Magnus, 2011).
Stödgrupper
förening som har funnits sedan 1973 och bygger på att ge stöd och råd till ammande mammor främst via telefon och mail. Amningshjälpen sprider kunskap om amning via län och lokal grupper, tidningen Amningsnytt och deras hemsida. Amningshjälpen har så kallade hjälpmammor som har egen erfarenhet och ett stort intresse för
amningsfrågor. Hjälpmammorna finns till för att besvara frågor, stötta ens beslut, såväl vid amningsstart som vid amningsavslut (Amningshjälpen, 2014).
Syfte
Syftet med den här studien var att undersöka nyblivna mödrars upplevelse av stöd i sin förberedelse och uppstart av amning i Kronobergs län och jämföra detta med mödrar vid tre andra kvinnokliniker (Blekinge län, södra Kalmar län och norra Kalmar län).
Metod
Studien hade en kvantitativ ansats där enkäter använts som informationskälla (Enkät, se bilaga 2). Frågorna i enkäterna utgick från WHO och UNICEFs Tio steg till lyckad amning med tillägg av frågor angående attityd och samhällspåverkan.
Urval och genomförande
Gruppen som tillfrågades om deltagande i studien utgjordes av nyblivna mödrar (n=205) som varit på efterkontroll mellan 20140101-20140331. Studien genomfördes på Landstinget Kronobergs samtliga 12 mödrahälsovårdsmottagningar (MHV). Inklusionskriterierna var att kunna läsa och förstå svenska språket för att kunna medverka i studien. Tidigare har data insamlats vid tre kvinnokliniker, Blekinge län, (Myrén & Ericsson, 2012), södra och norra Kalmar län (Karlholm & Sigvardsson, 2013). Denna insamlade data användes för att kunna göra en jämförelse med resultatet i Kronobergs län.
personalen. Om de inte ville delta så uppmanades de att lägga den icke ifyllda enkäten i ett kuvert och stoppa den i brevlådan, detta för att kunna beräkna eventuellt bortfall. Insamlade enkäter förvarades inlåsta på mottagningarna tills författarna hämtade dem.
Enkätens utformning
Utifrån en enkät som utformades i början av 1990-talet och som testades i en pilotstudie 2009 utformades frågor om mödrars erfarenhet av amning under BB-tiden. Enkäten innehöll 35 frågor och förväntades ta ca 15 minuter att besvara. Enkäten utgick från de tio stegen till lyckad amning och innehöll frågor angående bakgrundsdata, förberedelser av amning under graviditeten och initiering av amning (enkät, se bilaga 2).
Bakgrundsdata över deltagarna i studien innefattade vilket demografiskt område kvinnan tillhörde, obstetrisk data och barnets födelsedata. Frågor som berörde
amningsförberedelser under graviditeten var exempelvis hur länge kvinnan planerade att amma, hur länge kvinnan och barnmorskan diskuterat amning på MHV samt om
kvinnan och hennes partner gått i föräldragrupp. Deltagarna fick även frågor om vad de använde för informationskällor för inhämtning av information om amning och vad de och deras partner hade för inställning till amning under graviditeten. Om kvinnorna påverkas av närstående och/eller av attityder i samhället, hur deras inställning till amning var vid efterkontrollen har också besvarats i enkäten. Under området initiering av amning fanns frågor om första amningstillfället, första hudkontakten, vilken sorts hjälp och i vilken utsträckning kvinnan fick hjälp och om stödet var tillräckligt hos personalen på förlossning och BB. Enkäten innehöll även frågor om
bröstmjölksersättning, tröstnapp och vilka förväntningar och tvivel som fanns inför amningen.
Det fanns flervalssvar i enkäten med ”ja” och ”nej” frågor men även ”inte aktuellt” och ”minns inte”. Genom att vid vissa frågor ha alternativet ”annat” att kryssa för hade varje respondent någon ruta att kryssa i. Vissa frågor var endast relevanta för en del av
Etiska överväganden
FoU Kronobergs forskningsetiska råd gav tillstånd till att studien utfördes (Dnr 17/2013). Riskerna att kvinnorna skulle kunna identifieras eller ta skadaansågs som små då deltagandet var frivilligt och svaren anonyma. Ingen visste om kvinnan valt att delta eller inte, eftersom hon fick enkäten med sig ut i väntrummet och stoppade den i ett förslutet kuvert som lades i en brevlåda, oavsett om hon svarat eller ej. Daglig insamling av kuverten skedde och de förvarades inlåsta. Endast studenter och handledare läste svaren i enkäterna. Inget beroendeförhållande förelåg mellan
studenterna och kvinnorna. Studiens resultat redovisades på gruppnivå, således kunde ingen enskild person identifieras. Resultatet sammanställdes och redovisades som en magisteruppsats.
Analys
Resultat
Demografisk och Obstetrisk bakgrundsdata
I Kronobergs län samlades totalt 209 enkäter in från de 12 olika mödrahälsovårds-mottagningarna, varav 205 enkäter ingick i studien. Fyra enkäter var ej ifyllda. Det fanns en signifikant skillnad på utbildningsnivån mellan de olika klinikerna, barnets ålder vid efterkontrollen och kvinnans ålder. Det var flest kvinnor i Kronobergs län som hade högskole/universitetsutbildning, även barnets medelålder var högre, se tabell 1.
Tabell 1. Demografisk och Obstetrisk bakgrundsdata om deltagarna
Sö Kalmar n=134 (%) No Kalmar n=74 (%) Blekinge n=99 (%) Kronoberg n=205 (%) P-värde Moderns ålder n=111 n=62 n=80 n=176 0.002* Medelålder (SD) 29.9(4.98) 29.7(5.47) 28.2(5.04) 30.8(4.84) Paritet n=134 n=72 n=97 n=202 0.075** Förstföderskor 66 (49.3) 37 (51.4) 61 (62.9) 95 (47.0) Omföderskor 68 (50.7) 35 (48.6) 36 (37.1) 107 (53.0) Nationalitet n=134 n=73 n=98 n=204 0.493** Svensk 124 (92.5) 65 (89.0) 88 (89.8) 178 (87.3) Annan 10 (7.5) 8 (11.0) 10 (10.2) 26 (12.7) Utbildning n=134 n=74 n=97 n=204 0.028** Grundskola 3 (2.2) 7 (9.5) 4 (4.1) 10 (4.9) Gymnasium 62 (46.3) 37 (50.0) 49 (50.5) 75 (36.8) Högskola/Universitet 69 (51.5) 30 (40.5) 44 (45.4) 119 (58.3) Förlossningssätt n=134 n=73 n=98 n=203 0.361** Vaginal 121 (90.3) 64 (87.7) 86 (87.8) 170 (83.7) Sectio 13 (9.7) 9 (12.3) 12 (12.2) 33 (16.3) Född i grav.vecka n=131 n=73 n=98 n=201 0.089* Medelvärde (SD) 39.4(1.81) 40.0(1.89) 39.3(2.27) 39.7(1.90)
Barnets ålder vid EK n=134 n=74 n=98 n=201 0.000*
Medelålder (SD) 10.0(2.48) 9.0(1.52) 8.4(1.65) 12.8(2.34)
Kön n=134 n=74 n=99 n=203 0.239**
Pojke 70 (52.2) 37 (50.0) 56 (56.6) 91 (44.8)
Flicka 62 (46.3) 36 (48.7) 43 (43.4) 10 (54.2)
Tvillingar 2 (1.5) 1 (1.4) 0 2 (1.0)
* = Anova test har använts för beräknande av P värde.
Amningsfrekvens vid efterkontrollen
Det fanns en signifikant skillnad i amningsfrekvensen vid efterkontrollen mellan de olika klinikerna (p=0.021), se figur 1. I Kronobergs län ammade högst andel mödrar helt 72,4 % jämfört med norra Kalmar län där amningsfrekvensen för helt ammande kvinnor var lägst 52,7%.
Orsaker enligt mödrarna i Kronobergs län till att inte amma alls:
”Hade inte mjölk, kom inte igång och barnet blev frustrerat när jag försökte för där kom inget” (Förstföderska, 33år)
”Det funkade inte. Jag tyckte det var obehagligt och han hade svårt att få grepp.” (Förstföderska, 27 år)
”Han slutade att suga på mig det gick inte att få honom till det sedan.” (Omföderska 32 år)
Figur 1. Amningsfrekvens vid efterkontrollen
0 10 20 30 40 50 60 70 80
Sö Kalmar No kalmar Blekinge Kronoberg
Amningsfrekvens vid efterkontroll %
Amningsplanering och inställning till amning
Det fanns ingen signifikant skillnad mellan klinikerna i hur länge kvinnorna planerade att amma under sin graviditet eller deras attityd till amning, se tabell 2. I Kronobergs län visade resultatet att några fler kvinnor var positiva till amning vid efterkontrollen än under graviditeten. Det fanns en signifikant skillnad i kvinnornas inställning till amning vid efterkontrollen på de olika klinikerna, där kvinnorna i norra Kalmar län hade en mer negativ inställning till amning än de andra klinikerna, se tabell 2.
”Jag är kritisk till att kvinnor inte får tycka att det är ok att inte amma. Det är stora påtryckningar i dagens samhälle.” (Omföderska, 32 år)
Tabell 2. Amningsplanering och inställning till amning
Sö Kalmar n=134 No Kalmar n=74 Blekinge n=99 Kronoberg n=205 P-värde Amningsplanering under graviditet n=135 n=74 n=98 n=202 0.366*
Amma helt i minst 6 mån 65 (48.9) 32 (43.2) 48 (49.0) 107 (53.0)
Amma helt i 4-6 månader 19 (14.3) 14 (18.9) 22 (22.4) 42 (20.8)
Amma helt i högst 4 mån 3 (2.3) 3 (4.1) 2 (2.0) 1 (0.5)
Redan från början amma delvis 6 (4.5) 2 (2.7) 3 (3.1) 2 (1.0)
Planerade inte hur länge 33 (24.8) 20 (27.0) 22 (22.4) 44 (21.8)
Osäker på att amma eller ej 6 (4.5) 3 (4.1) 1 (1.0) 5 (2.5)
Tänkte inte amma alls 1 (0.8) 0 (0.0) 0 (0.0) 1 (0.5)
Kvinnans inställn. till amn.
under graviditet
n=134 n=74 n=98 n=204 0.327*
Positiv 125 (93,3) 64 (86,5) 90 (91,8) 181 (88,7)
Negativ 2 (1,5) 1 (1,4) 1 (1,0) 4 (2,0)
Varken pos el neg 7 (5,2) 9 (12,2) 7 (7,1) 19 (9,3)
Partners inställln. till amn.
under graviditet
n=134 n=73 n=98 n=204 0,908*
Positiv 121 (90.3) 64 (87.7) 89 (90.8) 184 (90.2)
Negativ 1 (0.7) 0 (0.0) 1 (1.0) 0 (0.0)
Varken pos el neg 12 (9.0) 9 (12.3) 8 (8.2) 18 (8.8)
Ej aktuellt 0 0 0 2 (1.0)
Kvinnans inställning till
amning idag
n= 134 n=74 n=98 n=204 0.044*
Positiv 119 (88.8) 61(82.4) 92 (93.9) 189 (92.6)
Negativ 0 (0.0) 4 (5,4) 1 (1.0) 3 (1.5)
Varken pos el neg 15 (11.2) 9 (12.2) 5 (5.1) 12 (5.9)
Partners inställning till
amning idag
n=134 n=73 n=98 n=204 0.522*
Positiv 119 (88.8) 63 (86.3) 89 (90.8) 188 (92,2)
Negativ 0 (0.0) 3 (4.1) 2 (2.0) 0 (0.0)
Ej aktuellt 0 (0.0) 0 (0.0) 0 (0.0) 1 (0.5) Närståendes påverkan på
amning
n=133 n=74 n=97 n=203 0.738*
Ja, att amma 41 (30.8) 20 (27.0) 32 (33.0) 58 (28.6)
Ja, att inte amma 1 (0.8) 0 (0.0) 1 (1.0) 0 (0.0)
Inte påverkat 91 (68.4) 54 (73.0) 64 (66.0) 145 (71.4)
Attityder i samhället n=134 n=174 n=97 n=203 0,518*
Ja, att amma 35 (26.1) 14 (18.9) 27 (27.8) 52 (25.6)
Ja, att inte amma 1 (0.7) 0 (0.0) 0 (0.0) 4 (2.0)
Inte påverkat 98 (73.1) 60 (81.1) 70 (72.2) 147 (72.4)
Amningsinformation
Det fanns en signifikant skillnad om hur länge kvinnorna hade haft amningssamtal på MHV mellan de olika klinikerna. I Kronobergs län hade en majoritet av kvinnorna haft samtal om amning i 10-20 min. Det var även fler kvinnor i Kronobergs län som inte deltagit i någon föräldragrupp, vilket utgjorde en signifikant skillnad mellan de olika klinikerna, se tabell 3. Det fanns signifikanta skillnader mellan klinikerna om kvinnorna kände till någon stödgrupp. I Kronobergs län var det fler kvinnor som har kontakt med någon stödgrupp jämfört med de andra klinikerna, och även en signifikant skillnad sågs här, se tabell 3.
Tabell 3. Förberedande amningsinformation
Sö Kalmar n=134 No Kalmar n=74 Blekinge n=99 Kronoberg n=205 P-värde Amningssprat/info på MHV n=130 n=74 n=98 n=202 0.013* 30-60 min 32 (24.6) 9 (12.2) 18 (18.4) 17 (8.4) 20-30 min 23 (17.7) 15 (20.3) 26 (26.5) 34 (16.8) 10-20 min 34 (26.2) 31 (41.9) 34 (34.7) 89 (44.1) Mindre än 10 min 39 (30.0) 17 (23.0) 16 (16.3) 59 (29.2) Pratade ej amning 2 (1.5) 2 (2.7) 4 (4.1) 3 (1.5) Föräldragrupp under graviditet n=130 n=74 n=98 n= 204 0.011* Ja 66 (50.8) 33 (44.6) 47 (48.0) 69 (33.8) Nej 64 (49.2) 41 (55.4) 51 (52.0) 135 (66.2) Amningsdiskussion på föräldragrupp n=65 n=33 n=47 n=69 0.608* Ja 62 (95.4) 30 (90.9) 42 (89.4) 62 (89.9) Nej 2 (3.1) 2 (6.1) 2 (4.3) 5 (7.2) Minns ej 1 (1.5) 1 (3.0) 3 (6.4) 2 (2.9)
Förberedd inför första amningstillfället
n=131 n=72 n=98 n=199 0.162*
Ja 123 (93.9) 62 (86.1) 84 (85.7) 174 (87.4)
Nej 8 (6.1) 10 (13.9) 14 (14.3) 25 (12.6)
Känner till någon stödgrupp för amning
n=132 n=73 n=98 n=202 0.000*
Ja 60 (45.5) 15 (20.5) 59 (60.2) 79 (39.1)
Nej 72 (54.5) 58 (79.5) 39 (39.8) 123 (60.9)
Kontakt med stödgrupp för amning
n=132 n=71 n=98 n=200 0.000*
Ja 2 (1.5) 2 (2.8) 1 (1.0) 22 (11.0)
Nej 130 (98.5) 69 (97.2) 97 (99.0) 178 (89.0)
Hudkontakt med barnet efter förlossningen
I Kronobergs län rapporterade majoriteten av kvinnorna att de hade haft hudkontakt i mindre än 60 min efter förlossningen. Det var fler mödrar i norra Kalmar som
rapporterade att de haft hudkontakt i mindre än 30 minuter efter förlossningen, se tabell 4. Gemensamt för klinikerna är att de flesta kvinnor svarat att hudkontakten med barnet avslutades när barnet skulle mätas eller vägas.I frågan om barnet hann suga på bröstet innan hudkontakten avslutades så fanns en signifikant skillnad mellan klinikerna, där lägst andel mödrar i norra Kalmar län ansåg att barnet hann suga ordentligt, se tabell 4.
Tabell 4.Hudkontakt med barnet efter förlossningen
Sö Kalmar n=134 No Kalmar n=74 Blekinge n=99 Kronoberg n=205 P-värde Hudkontakt direkt efter förlossning n=134 n=74 n=99 n=204 0,164* Ja 123 (91,8) 63 (85,1) 92 (92,9) 176 (86,3) Nej 10 (7,5) 10 (13,5) 6 (6,1) 27 (13,2) Minns ej 1 (0,7) 1 (1,4) 1 (1,0) 1 (0,5)
Hur länge hudkontakt efter förlossning n=123 n=64 n=94 n=178 0.448* Mindre än 30 min 29 (23,6) 20 (31,3) 26 (27,7) 36 (20,2) 30-60 min 51 (41,5) 23 (35,9) 38 (40,4) 74 (41,6) 60-90 min 24 (19,5) 13 (20,3) 16 (17,0) 42 (23,6) Mer än 90 min 19 (15,4) 8 (12,5) 14 (14,9) 26 (14,6) Hudkontakt avslutades när n=125 n=65 n=94 n=178 0,601* Barnet somnat 3 (2,4) 1 (1,5) 1 (1,1) 9 (5,1) Fick fika 11 (8,8) 4 (6,2) 7 (7,4) 12 (6,7) Barnet vägas/mätas 49 (39,2) 28 (43,1) 41 (43,6) 84 (47,2) Mor duscha 21 (16,8) 11 (16,9) 9 (9,6) 12 (6,7)
Partner hålla barnet 10 (8,0) 5 (7,7) 6 (6,4) 17 (9,6)
Mor behövde behandling
17 (13,6) 11 (16,9) 18 (19,1) 26 (14,6)
Mor mådde dåligt 2 (1,6) 0 (0,0) 0 (0,0) 0 (0,0)
Mor ville ligga ensam 0 (0,0) 1 (1,5) 0 (0,0) 0 (0,0)
Annat 12 (9,6) 4 (6,2) 12 (12,8) 18 (10,1)
Hann barnet suga på bröstet innan hudkontakten avslutades? n=126 n=66 n=94 n=177 0.007* Ja, sög ordentligt 63 (50.0) 22 (33.3) 47 (50.0) 100 (56.5) Ja, sög lite 38 (30.2) 23 (34.8) 19 (20.2) 46 (26.0)
Nej, men försökte 7 (5.6) 6 (9.1) 8 (8.5) 15 (8,5)
Nej, gjorde inga försök att suga
11 (8.7) 12 (18.2) 13 (13,8) 13 (7.3)
Hade i förväg bestämt att inte amma
1 (0.8) 0 (0.0) 0 (0.0) 1 (0,6)
Annat 2 (1.1) 3 (4.5) 7 (7.4) 2 (1,1)
Amningsstöd från personal
Det fanns signifikanta skillnader mellan klinikerna om kvinnorna önskat mer hjälp av personal på BB. I Kronobergs län var det färre kvinnor som hade önskat mer hjälp av personalen, jämfört med de andra klinikerna. Gemensamt för södra Kalmar, norra Kalmar och Kronobergs län var att majoriteten av kvinnorna upplevde att de inte fick tillräckligt med stöd på MHV, signifikanta skillnader sågs här. I Blekinge län var det fler kvinnor som inte upplevde tillräckligt med stöd på BB jämfört med de andra klinikerna, se tabell 5.
”Förklarat mer hur ofta barnet ska äta, hur länge, hur vet man om de är mätt, ska de få äta hela tiden om de vill?” (Omföderska, 29 år)
”I mitt fall behövdes det ej denna gång. Däremot tycker jag rent generellt att
omföderskor får för lite tid. De tar för givet att man fixar det. Allt beror mycket på hur sugvänligt barnet är.” (Omföderska, 43 år)
”Att dem frågar precis i början om man vill ha hjälp. Bara för att man har ammat innan så betyder inte det att man kan nu” (Omföderska, 34 år)
Tabell 5. Amningsstöd från personal
Stöd på BB n=131 n=68 n=96 n=203 0.000* Ja 101 (77.1) 59 (86.8) 59 (61.5) 159 (81.1) Nej 30 (22.9) 9 (13.2) 37 (38.5) 37 (18.9) Stöd på BHV n=131 n=68 n=72 n=203 0.756* Ja 57 (43.5) 33 (48.5) 48 (49.5) 96 (49.0) Nej 74 (56.5) 35 (51.5) 49 (50.5) 100 (51.0)
Modersmjölksersättning och tröstnapp
Det var nästan 40 % av barnen på alla klinikerna som hade fått bröstmjölksersättning på BB, detta utgjorde ingen signifikant skillnad mellan de olika klinikerna, däremot fanns en signifikant skillnad för vilken indikation bröstmjölksersättning gavs. I norra Kalmar var det flest mödrar som gav ersättning på medicinsk indikation, jämfört med de andra klinikerna, och i Kronoberg län var det fler mödrar som gav ersättning på annan indikation, se tabell 6.
”Hon mådde illa och hade svårt att äta då hon svalt en del fostervatten under förlossningen” (Omföderska, 37 år)
”Barnet fick ingen mjölk i sig på egen hand. Ville inte suga för där kom ingen mjölk vid amning” (Förstföderska, 33 år)
Det fanns ingen signifikant skillnad om barnet använde tröstnapp vid efterkontrollen mellan klinikerna (p=0.198). I norra Kalmar var medelåldern då barnet tog tröstnapp första gången 10.8 dagar, i södra Kalmar var medelåldern 11.5 dagar. I Blekinge län var medelåldern 15.1 dagar, medan barnen var 14.8 dagar i Kronobergs län.
Tabell 6. Bröstmjölksersättning och tröstnapp
Ja 101 (75.9) 58 (79.5) 87 (87.9) 154 (76.2)
Nej 32 (24.1) 15 (20.5) 12 (12.1) 48 (23.8)
Metoddiskussion
Urval
Datainsamling har skett under olika år 2012, 2013 och 2014. Det kan finnas en risk att jämförelsen med de andra klinikerna inte blir helt rättvis då de kanske har ändrat vissa vårdrutiner sedan studien genomfördes där och att kvinnorna vid de klinikerna skulle svarat annorlunda idag.
Bortfall
För att veta ungefär hur många som beräknades kunna delta i studien och kunna beräkna eventuellt bortfall så tillfrågades barnmorskorna på de olika mottagningar om hur många efterkontroller de hade inbokade under tidsperioden. De kunde vid tillfället inte svara på antalet efterkontroller för den perioden. Fyra tomma enkäter inkom, men förmodligen var bortfallet större än så. Alla mödrar går inte på sina efterkontroller. Det var en svaghet i studien, att inte kunna kontrollera eventuellt bortfall. Ett högt bortfall hindrar möjligheten att generalisera undersökningsresultatet enligt Ejlertsson (2005). Totalt samlades fyra tomma enkäter in, dessa räknades som externt bortfall.
Tillfället då enkäten delades ut kan haft en påverkan på deltagandet, eventuellt kan några kvinnor ha upplevt en tidspress när de fått enkäten tilldelad efter besöket och därför inte svarat. Barnmorskorna kan också ha glömt bort att dela ut enkäter.
På några få enkäter fanns ett internt bortfall, deltagarna hade hoppat över vissa frågor, dessa enkäter användes ändå för analys. Det var ett stort internt bortfall vad gäller fråga om kvinnans ålder, 29 stycken deltagare hade inte angivit sin ålder. Enligt Trost (2012) så kan fråga om ålder uppfattas som känslig eller oartig, istället bör man fråga om årtal de är födda eller i tio-årsklasser. Det kan också vara så att frågan ej uppmärksammats på grund av dess placering i enkäten.
Enkätens utformning
Enkäten var utformad utifrån studiens syfte. Frågorna i enkäten utgick ifrån WHOs och UNICEFs Tio steg till lyckad amning. Enkäten innehöll 35 frågor och tog ca 15 minuter att besvara. Forsberg och Wengström (2008) skriver att mätmetoden måste ha en stark reliabilitet och validitet för att resultatet skall kunna generaliseras vilket ger ett
Hög validitet innebär att en enkätfråga har förmåga att mäta det den avser att mäta, den skall ha inget eller litet systematiskt fel. Hög reliabilitet innebär att upprepade
mätningar ger samma resultat, det slumpmässiga felet ska vara litet. Reliabiliteten är beroende av att frågorna ställs på rätt sätt (Ejlertsson, 2005).Studien har tidigare
genomförts, detta stärker reliabiliteten då enkäten tidigare har använts och studierna har gett liknande resultat. Studien bedöms ha en hög validitet då studiens resultat stämmer överens med det som avsetts att mätas. Enkäten har även granskats av pediatriker och professor Yngve Hofvander vilket stärker både validiteten och reliabiliteten.
Enligt Patel och Davidsson (2003) är studiens genomförande beroende av att
individerna är villiga på att svara på frågorna i enkäterna, därför det är av stor vikt att försöka motivera dem till det. Detta har författarna i studien försökt göra genom att i ett informationsbrev till kvinnorna tillsammans med enkäten förklara syftet med studien och klargjort vad resultatet eventuellt kunde leda till, att amningsvården i Kronobergs landsting ytterligare förbättras. Vidare menar Patel och Davidsson (2003) att det också är viktigt att klargöra om individens bidrag är konfidentiellt eller anonymt, detta har förklarats i brevet, att deltagandet var frivilligt och om kvinnan inte ville delta så kunde hon avstå utan att det påverkade den fortsatta vården. Det framgick att uppgifterna behandlades anonymt, ingen enskild individ kunde urskiljas, resultatet redovisades på gruppnivå, detta var en styrka i studien som kan ha bidragit till att fler kvinnor känt att de velat delta i studien.
Fråga 26, som handlade om kvinnan varit åtskild från sitt barn efter förlossningen eller under tiden på BB, misstolkades av flera kvinnor därför exkluderades frågan från resultatet.
Etiska överväganden
Analys
Eftersom författarna använde sig av redan inmatat resultat i SPSS från tidigare studier (Myrén & Ericsson, 2012, och Karlholm & Sigvardsson, 2013) så fanns inget utrymme att göra ändringar i SPSS för inmatning av resultatet från Kronoberg. När data hade börjat läggas in i SPSS så upptäcktes att vid fråga 18 och 21, där det fanns möjlighet för kvinnorna att kryssa för fler än ett alternativ, inte fanns möjlighet att lägga in de svaren i SPSS. De frågorna valdes att ta bort för att kunna jämföra med tidigare studiers resultat.
Resultatdiskussion
Bakgrundsdata och amningsfrekvens
Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad i amningsfrekvensen vid
efterkontrollen mellan de olika klinikerna. Kronoberg hade flest mödrar som ammade helt vid efterkontrollen och i norra Kalmar län var amningsfrekvensen av de som
ammade helt lägst.I Socialstyrelsens rapport (2013) så hade Kronobergs län högst andel enbart ammade barn i hela riket vid en veckas ålder 2011, 87,8%. Vid två månaders ålder är 69,4% enbart ammade och vid fyra månaders ålder ligger frekvensen på 56,8%. I riket så ligger amningsfrekvensen vid två månaders ålder på 66,9 % och vid 4 mån 52,5%, så även här ligger Kronobergs län något över snittet i riket.
Det som var utmärkande i bakgrundsdata mellan mödrarna var utbildningsnivån, i Kronobergs län hade flest mödrar högskole/universitetsutbildning. Lägst andel mödrar som hade högskole/universitetsutbildning fanns i norra Kalmar län. Mödrarna i
Kronobergs län var också något äldre än kvinnorna på de andra klinikerna.
Forskning visar att det finns ett samband med socio-demografiska faktorer och valet att inte amma, en av dessa faktorer är lägre utbildning (Bonia, et al., 2013). Ekström et al. (2003) bekräftar i sin studie att högre utbildningsnivå hos modern påverkar
varaktigheten av amning positivt, men även om hon har en högre ålder. Detta kan vara en av de bakomliggande anledningarna till att amningsfrekvensen ligger högre i Kronobergs län än de andra klinikerna eftersom utbildningsnivån visat sig vara högre just här.
Åldern på barnen vid efterkontrollen skiljde sig åt mellan de olika klinikerna, detta beror troligtvis på att i tidigare studier var ett av inklusionskriterierna att barnet skulle vara 6-12 veckor gammalt. Detta kriterie fanns inte i denna studie då åldern på barnet inte bedömdes spela så stor roll för mammans svar, eventuellt kanske
Hudkontakt med barnet efter förlossningen
I steg fyra till lyckad amning står det att mammorna ska uppmuntras och stödjas att börja amma sitt nyfödda barn vid barnets första vakenhetsperiod (WHO, 1998). Den första vakenhetsperioden sker vanligtvis tiden närmast efter förlossningen (Kyhlberg, et al., 2009). Forskning visar att direkt hudkontakt efter förlossningen är viktig och särskilt den första timmen (Brimdyr, et al., 2012). De allra flesta mödrar svarade att de haft hudkontakt med barnet direkt efter förlossning. Hur länge hudkontakten varade i denna studie skiftade men de som hade hudkontakt i 60 minuter eller mer låg på 31,3-38,2%. Gemensamt för klinikerna är att de flesta kvinnor svarade att hudkontakten med barnet avslutades när barnet skulle mätas eller vägas och endast runt hälften av kvinnorna ansåg att barnet då hade hunnit suga ordentligt. Tidsbrist hos personalen kan vara en bidragande faktor och även att patienterna snabbt måste flyttas över till BB för att det inte finns plats på förlossningen. Att väga och mäta barnet är inget akut, det skulle kunna vänta till föräldrar och barn flyttas över till BB. Hudkontakten och första amningen är något som skall prioriteras. Forskning visar att spädbarnets hud-kontakt med sin mamma resulterar i mer optimal självreglering hos barnet som till exempel förbättrad anpassning av kroppstemperatur och även stabilare blodsocker (Kylberg, et al., 2009). Detta kan ha samband med om barnet behöver tillmatas med
modersmjölksersättning eller inte efter förlossningen.
Författarna anseratt det är viktigt att inte glömma bort att om mamma och barn inte fått hudkontakt efter förlossningen så är det aldrig för sent för detta. När mamma och barn återförenas så kan barnet kläs av och läggas mot mammans hud som Kylberg, et al. föreslagit (2009). Det är viktigt att ha en fungerande samverkan mellan de olika
vårdkedjorna kring barnafödande och eftervård (Ransjö-Arvidsson et al., 2008). Genom att tillämpa samvård kan barnet vårdas samtidigt som det får ligga hud mot hud med sin mamma.
Amningsstöd från personal
Stöd är en stor del i BFHI och många av de tio punkterna för lyckad amning belyser och innefattar just stöd. Det fanns i vår studie signifikanta skillnader mellan de olika
fokus på själva förlossningen än efteråt. En annan orsak kan vara att de efter
förlossningen inte besöker MHV förrän efterkontrollen ca 12 veckor efter förlossning, och därför upplever att hon inte får stöd därifrån. Här har vårdpersonalen på MHV en stor möjlighet att ge föräldrarna trygghet och stöd redan tidigt under graviditeten (Svensson, 2009).
Swedberg, Wickman och Negussie (2003) menar att barnmorskor ska bedriva hälsobefrämjande arbete och också ge blivande och nyblivna mödrar kunskap om amningens fördelar. Nyblivna mödrar behöver omfattande stöd och hjälp, amning kan vara svår i början. Det fanns även skillnader om hur mödrarna upplevt stöd på BB. I Blekinge län var det flest kvinnor jämfört med de andra klinikerna som inte upplevde tillräckligt med stöd på BB. Detta kan bero på de olika förutsättningar avdelningarna på de olika klinikerna har för att ge mödrarna så gott stöd som möjligt. Kronborg & Vaeth (2009) menar att det är viktigt att personalen tidigt är uppmärksam på hur
amningstekniken fungerar för modern och barnet för att modern skall känna ett stöd från första början och för att kunna undvika att tidiga amningsproblem uppstår.
På BB i Kronobergs län finns en amningsmottagning som ligger i närheten av BB där mödrar kan få hjälp med amningen då de kommit hem. Det finns personal som både jobbar på mottagningen och BB vilket gör att det finns personal som kan dela kunskap mellan varandra om amning även på BB då mor och barn är på sjukhuset. I södra Kalmar och Blekinge län finns också en amningsmottagning och i norra Kalmar planeras det att starta upp en amningsmottagning i oktober. Detta är inte något som är självklart på alla sjukhus men något som kan ge mödrar ett gott stöd och trygghet utanför sjukhuset.
Källor till information och stöd har visat sig påverka amningstidens längd. Kvinnors egna mödrar, partner, sjukvårdspersonal, amnings-konsulter och medlemmar av stödgrupper har identifierats som personer som ammande kvinnor är mest benägna att rådgöra med. Att använda en specialutbildad amnings-sjuksköterska har också visat sig leda till förlängd varaktighet av amning och högre tillfredsställelse bland mödrar som regelbundet fått stöd från denna sjuksköterska. Bättre amningskunskap bland
med ammande mödrar och deras barn bör regelbundet få utbildning i amning (Hedberg Nyqvist, & Kylberg, 2000). För att kunna ge ett gott stöd och information om amning är det viktigt att vårdpersonalen inte enbart får utbildning och kunskap, utan att det även finns en egen positiv inställning hos barnmorskan för att amningen skall bli så bra som möjligt för modern och barnet (Ekström, Matthiesen, Widström & Nissen, 2005).
Det var mer än hälften av alla kvinnorna på de olika klinikerna som upplevde att de inte fick tillräckligt med stöd på barnhälsovården (BHV), detta är något som kan förbättras genom att de olika professionerna samarbetar och utbyter kunskaper om amning. Det första dagarna är väldigt viktiga för hur samspelet mellan mor och barn skall bli och därför är personalen på BB och BHV väldigt betydelsefulla för hur relationen utvecklas (Kylberg, et al., 2009). Alla barn och mammor bör följas upp efter hemgång, de kan vid behov erbjudas återbesök på BB eller amningsmottagning, och tidig kontakt med BHV och om möjligt hembesök. Även en enhetlig dokumentation om amning måste
fastställas (Hedberg Nyqvist, & Kylberg, 2000).
Resultatet visade också på en skillnad angående om mödrarna deltagit i föräldragrupp under graviditeten. I Kronobergs län var det betydligt fler av kvinnorna som inte hade deltagit i någon föräldragrupp, jämförelsevis med de andra klinikerna. Det var något fler omföderskor i Kronobergs län, vilket kan ha påverkat resultatet av deltagandet i
föräldragrupp eftersom omföderskor inte tillfrågas om föräldragrupp. En annan aspekt som kan ha påverkat att flera svarat nej är att i Kronobergs län erbjuds enbart
storföreläsningar, och de enda smågrupper som erbjuds är till de par som väntar tvillingar. Under steg tio till lyckad amning så skall mödrarna hänvisas till
Modersmjölksersättning och tröstnapp
Det visade sig att det var nästan 40% av alla barn som hade blivit tillmatade med modersmjölksersättning på BB. Nästan hälften av alla tillmatningarna (förutom norra Kalmar län) skedde på annan indikation än medicinsk och utav dessa var det flest barn i Kronobergs län som fått modersmjölksersättning av annan indikation än medicinsk. Forskning visar att helamningens varaktighet minskar om tillmatning gives utan
medicinska skäl (Ekström, Widström & Nissen, 2003b). Författarna anser att dettaär ett anmärkningsvärt resultat. Det kan bero på att det ibland kan vara en stressad
arbetssituation för personalen på BB och att tid inte finns för att stödja och hjälpa mödrarna med till exempel vägledning i hand-urmjölkning.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (2008) skall modersmjölksersättning endast ges till spädbarn efter att det gjorts en bedömning av att ett behov föreligger. Det skall även noga dokumenteras i både moderns och barnets journal. Det finns även en skyldighet att som sjukvårdspersonal informera om fördelarna med amning jämfört med att ge barnet bröstmjölksersättning och även den negativa inverkan på amning som partiell
uppfödning med ersättning kan innebära. Enligt Swedberg et al. (2003) så ökar all introduktion av ersättning risken för amningskomplikationer. Om barnet inte kan amma bör i första hand moderns egen mjölk användas och därefter komplettera med
modersmjölksersättning.
Punkt nummer nio i BFHI innebär att inte ge nyfödda barn tröstnapp. Gemensamt för de olika klinikerna visade att det var över 75% av barnen som använde tröstnapp vid efterkontrollen. Barnen började ta napp från den allra första dagen upp till ca 3
Vad uppsatsen anses tillföra
Rutiner kring hudkontakt direkt efter förlossningen kan diskuteras och förbättras på kvinnoklinikerna.
Studien har givit kunskap om och förståelse för hur kvinnorna upplevde stöd i sin förberedelse och uppstart av amning. Vilket kan leda till förbättrad
samverkan mellan de olika vårdkedjorna.
Insikt om hur mycket tillmatning som ges på BB och på vilka indikationer. Vilket kan bidra till en ökad medvetenhet hos vårdpersonal och ligga till grund för diskussion för tillmatningsrutiner på BB.
Förslag till ytterligare forskning
Ytterligare studier skulle kunna undersöka hur vårdpersonalen bäst kan ta del av varandras kunskaper och skapa ett samarbete mellan vårdkedjorna, detta för att kunna stödja kvinnan i amning både innan och efter förlossning. Även fler studier om hur och varför tillmatning ges på BB.
Slutsats
Referenser
Avery, A., & Magnus, J. (2011). Expectant Fathers’ and Mothers’ Perceptions of Breastfeeding and Formula Feeding: A Focus Group Study in Three US Cities. J Hum Lact. 27(2), 147-154.
Amningshjälpen. (2014). Hämtad 2014-04-16, från www.amningshjälpen.se
Bonia, K., Twells, L., Halfyard, B., Ludlow, V., Newhook, L A. &
Murphy-Goodridges, J. (2013). A qualitative study exploring factors associated with mothers’ decisions to formula-feed their infants in Newfoundland and Labrador, Canada. BMC Public Health 13:645.
Brimdyr, K., Widström, A-M., Cadwell, K., Svensson, K. & Turner-Maffei, C. (2012). A Realistic Evaluation of Two Training Programs on Implementing Skin-to-Skin as a Standard of Care. The Journal of Perinatal Education, 21(3), 149–157.
Brown, A., Raynor, P., & Lee, M. (2011). Healthcare professionals’ and mothers’ perceptions of factors that influence decisions to breastfeed or formula feed infants: a comparative study. Journal of Advanced Nursing, 67(9), 1993–2003.
Callaghan, A., Kendall, G., Lock, C,. Mahony, A.Payne, J. & Verrier,L. (2005). Association between pacifier use and breast-feeding, sudden infant death syndrome, infection and dental malocclusion. Int J Evid Based Health, 2005;3, 147–167.
Ejlertsson, G. (2005). Enkäten i praktiken. En handbok i enkätmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Ekström, A., Matthiesen, A-S., Widström, A-M. & Nissen, E. (2005). Breastfeeding attitudes among counselling health professionals. Development of an instrument to describe breastfeeding attitudes. Scandinavian Journal of Public Health, 2005; 33, 353– 359.
Ekström, A., Widström, A-M., & Nissen, E. (2003b). Duration of Breastfeeding in Swedish Primiparous and Multiparous Women. J Hum Lact 19(2), 172-178.
Folkhälsoinstitutet. (2001). Amning idag. Persson, A-L. (Red). Stockholm: Förlagshuset Gothia.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur & kultur.
Hedberg Nyqvist, K. & Kylberg, E. (2000) The role of the Swedish Child Health Services in breastfeeding promotion. Acta Paediatr Suppl 434, 57-64.
Hofvander, Y. (2005). Breastfeeding and the Baby Friendly Hospital Initiative (BFHI): Organization, response and outcome in Sweden and other countries. Acta Paediatrica, 2005; 94, 1012-1016.
Howard, C R,. Howard, F., Lanphear, B,. Eberly, S,. deBlieck, E A, & Lawrence, R A. (2003). Randomized Clinical Trial of Pacifier Use and Bottle-Feeding or Cupfeeding and Their Effect on Breastfeeding. Pediatrics, 111(3), 511-518.
Karlholm, L. & Sigvardsson, N. (2013). Nyblivna mödrars erfarenhet av initiering av amning. En Jämförelse mellan tre kvinnokliniker. (Magisteruppsats). Kalmar:
institutionen för hälso och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet.
Kylberg, E., Westlund, A M. & Swedberg, S. (2009). Amning i dag. Stockholm: Gothia förlag.
Kronborg, H. & Væth, M. (2009). How Are Effective Breastfeeding Technique and Pacifier Use Related to Breastfeeding Problems and Breastfeeding Duration? Birth, 36(1), 34-42.
Livsmedelsverket (2014) Bra mat för barn 0-5 år - handledning för barnhälsovården. Hämtad 2014-03-27, från
Myrén, A. & Ericsson, M. (2012). Nyblivna mödrars erfarenheter av förberedelse och initiering av amning. (Magisteruppsats). Kalmar: Institutionen för hälso och
vårdvetenskap, Linnéuniversitetet.
Patel, R. & Davidsson, B. (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur
Ransjö- Arvidson, A.-B., Sjödin, M. & Widström, A.-M. (2010). Föräldra-
barn-interaktion, amning och stöd efter födelsen. I H. Hagberg (Red.), Obstetrik (s.619- 629). Lund: Studentlitteratur.
Schilling Larsen, J. & Kronborg. H. (2013). When breastfeeding is unsuccessful – mothers’ experiences after giving up breastfeeding. Scand J Caring Sci, 2013; 27; 848– 856.
Socialstyrelsen. (2013). Amning och föräldrars rökvanor- Barn födda 2011. Hämtad, från 2014-01-18: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-9-18
SOSFS 2008:33. Socialstyrelsens föreskrifter om information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölksersättning. Hämtad 2014-02-13, från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-10-33/
Swedberg, S,. Wickman, M. & Negussie, B. (2003) How children were brought up in maternity hospitals in Stockholm. A study in the spring 1999. Vård i Norden, 23(3), 21-26.
Svensson, K. (2009). Amning ur ett kulturellt, historiskt och socialt perspektiv samt vägledning. I A Kaplan m.fl. (Red.), Lärobok för barnmorskor (s. 470-494.) Lund: Studentlitteratur
Wahlgren, L. (2012) SPSS steg för steg. Lund: Studentlitteratur.
WHO. (2009). Infant and young child feeding. Model Chapter for textbooks for medical students and allied health professionals. Hämtad 2014-05-11, från http://www.who.int/nutrition/publications/infantfeeding/9789241597494/en/
Bilaga 1
Härmed tillfrågas Du som ammar- eller ger bröstmjölksersättning till
ditt barn om deltagande i denna amningsstudie
Varför görs studien?
Landstinget i Kronoberg arbetar efter WHO’s riktlinjer ”Tio steg till en lyckad amning” och kan därmed benämna sig som ett amningsvänligt landsting. Studier visar att andelen kvinnor som ammar sina barn minskar och syftet med vår studie är därför att undersöka nyblivna mödrars upplevelse av stöd i sin förberedelse och uppstart av amning.
Vår förhoppning är att studiens resultat kan leda fram till att amningsvården i Kronobergs landsting ytterligare förbättras.
Vilka vänder vi oss till och hur går studien till?
Enkäter delas ut till nyblivna mödrar som kommer till kvinnohälsovården för efterkontroll i hela Kronobergs län mellan januari och mars 2014. Deltagandet är frivilligt och om du inte vill delta kan du avstå utan att det påverkar din fortsatta vård. Vi ber dig att fylla i enkäten i väntrummet efter ditt besök hos barnmorskan. Enkäten innehåller frågor om amning men också om din bakgrund och din förlossning och tar ca 15 min att besvara. När du är klar med enkäten lägger du den åter i kuvertet och
förseglar det, därefter lämnar du kuvertet i svarslådan i väntrummet. Är du inte intresserad av att delta i studien lägger du den obesvarade enkäten åter i kuvertet och förseglar det, därefter lämnar du kuvertet i svarslådan i väntrummet.
Tack för din medverkan!
För ytterligare information kring studien går det bra att kontakta oss:
Handledare: Handledare:
Marie Oscarsson, Lena Lendahls
Leg. barnmorska Leg. barnmorska
Lektor Lektor
Tfn: xxxx-xxxxxx Tfn: xxxx-xxxxxx
Mejl: Mejl:
Jessica Algenäs Linn Vall
Barnmorskestudent Barnmorskestudent
Tfn: xxx-xxxxxxx Tfn: xxx-xxxxxxx
Mejl: Mejl:
Bilaga 2
Enkät
Bakgrundsdata:
Förstföderska ☐ Omföderska ☐ Ålder: ………….
Utbildning: ☐ Grundskola ☐ Gymnasium ☐ Högskola/universitet Var är du född? ☐ Sverige
☐ Annat land, vilket ………...…... och jag har bott i Sverige i ………år
Förlossningssätt:
☐ Vaginal förlossning
☐ Kejsarsnitt
Barnet fött i graviditetsvecka: ……….
Barnets ålder nu: …………veckor Kön: Flicka ☐ Pojke ☐ Tvillingar ☐ Födelsevikt: …………gram Födelselängd: …………cm
Barnet ammas:
☐ Helt
☐ Delvis
1. När du var gravid, hur länge planerade du då att du skulle amma barnet? (sätt kryss i den ruta som stämmer bäst in på dig)
☐ Amma helt i minst 6 månader utan att ge bröstmjölksersättning ☐ Amma helt i 4 till 6 månader utan att ge bröstmjölksersättning ☐ Amma helt i högst 4 månader utan att ge bröstmjölksersättning ☐ Att redan från början amma delvis, d.v.s. att amma och ge
bröstmjölksersättning
☐ Jag planerade inte hur länge jag skulle amma ☐ Jag var osäker på om jag skulle amma ☐ Jag tänkte inte amma
2. Hur mycket ammar du ditt barn nu?
☐ Helt
☐ Delvis
☐ Inte alls
Om” inte alls” vad är orsaken till att du inte ammar?
……… ………
3. Hur lång tid sammanlagt pratade du och din barnmorska på mödrahälso-vårdsmottagningen om amning? (sätt kryss i den ruta som stämmer bäst in på dig)
☐ 30-60min
☐ 20-30min
☐ 10-20min
☐ Mindre än 10 min
4. Har du gått i föräldragrupp under denna graviditeten?
☐ Ja
☐ Nej (gå vidare till fråga nr 6)
5. Diskuterades amning vid någon föräldragruppsträff?
☐ Ja
☐ Nej
☐ Minns inte
6. Har du under graviditeten själv inhämtat information om amning? Vart har du iså fall hämtat informationen? (sätt kryss i den/de rutor som stämmer bäst in på dig)
☐ Böcker
☐ Tidningar
☐ Internet
☐ Familj/vänner
☐ Har inte inhämtat information själv
7. Hur var din inställning till amning under graviditeten?
☐ Positiv
☐ Negativ
☐ Varken positiv eller negativ
8. Hur var din partners inställning till amning under graviditeten?
☐ Positiv
☐ Negativ
