SVENSKT
NAUTISKT LEXIKON
PRAKTISK UPPSLAGSBOK FÖR
SJÖMÄN OCH MASKINFOLK, SKEPPSREDARE, KONSULATPERSONAL, SJÖASSURADÖRER,
SKEPPSMÄKLARE, JURISTER M. FL.
AV
GUSTAF STENFELT
WAHLSTRÖM & WIDSTRAND STOCKHOLM
Stockholm 1920, Ivar Hæggströms Boktryckeri A. B.
191061
Förord till den elektroniska utgåvan
Denna klassiker för allt sjöfolk utkom 1920 och digitaliserades i oktober 2012. Det var den första bok i Projekt Runeberg som digitaliserades genom crowdfunding via sajten Funded By Me. Det uppsatta insamlingsmålet nåddes redan första dagen genom penningbidrag från 13 personer.
Index: A - B - C - D - E - F - G - H - I - J - K - L - M - N - O - P - R - S - T - U - V - Y - Z - Å - Ä - Ö
På uppdrag av hrr Wahlström & Widstrand, bokförläggare, Stockholm, åtog sig undertecknad för några år sedan att biträda dem vid kompilerandet av en svensk nautisk ordbok.
Det hastiga tempo, i vilket vår sjöfart utvecklat sig på de senare åren särskilt inom det tekniska området, torde kunna anföras som försvar för djärvheten att söka upptaga manteln efter våra kända och värderade läromästare i ämnet Ekbohrn och Ekelöf. Någon måste ju fortsätta, såvida ej allt för stora luckor skola uppstå, och om det skulle visa sig, att uppgiften har överskridit förmågan, hoppas jag med stöd av den gamla sentensen: ”Ut desint vires tamen est laudanda voluntas”, på benäget överseende.
De källor som anlitats vid arbetets utförande äro:
Lärobok i navigationsvetenskapen av E. G. af Klint, Lärobok i navigationsvetenskapen av Carl Anton Pettersson, Lärobok i teoretisk och praktisk navigation av H. Wrangel, Lärobok i enklare navigation av Alex. Thore, Nautisk Meteorologi av A. G. Carell & E. O. Edelstam, Sjömanskap av Axel S. Blomgren, Maskinlära av C. Abr.
Bergström, Undervisning för manskapet vid flottan, K. Marinförvaltningen, Ångmaskinlära av J. L.
Frykholm,Skeppsbyggeri av C. G. Witt, Skeppsbyggeri av Ivar A. Engström, Elektricitetslära av P. af Bjerkén, Elektricitetslära av Karl Wallin, Trådlös telegrafi av Thor Thörnblad, Telegrafering utan tråd av Max Grenander, Sjölagen av J. Afzelius, Sjöfartssäkerheten av Carl Malmén, Handbok i internationell sjörätt, Marinstaben, The Sailor’s Word-Book by Admiral Smythe, Condensed Dictionary by N. Webster, From Keel to Truck by H.
Paasch, Wrinkles in Practical Navigation by S. T. S. Lecky, Marine Engines and Steam Vessels by R. Murray, Reed’s Marine Boilers and Reed's Engineer's Handbook, Practical Shipbuilding by A. Campbell Holmes, Steamships and their Machinery by J. W. C. Haldan, Masting and Rigging by Kobert Kipping, Sails and Sailmaking by Robert Kipping, The Practical Engineer, Electrical Pocketbook 1918, Radiotelegraphist's Guide and Log-book by W. H. Marchant, Elementary on Electricity and Magnetism by Dugold C. Jackson and John Price Jackson m. fl.
Till sist beder jag att få rikta ett varmt tack till alla dem, som bistått mig med råd och upplysningar, anvisning på litteratur m. m, och särskilt gäller detta tack kommendörkaptenerna greve Carl Posse och Carl Leche,
civilingenjören A. W. Andersson, Malmö, telegrafingenjören Einar Johansson samt hamnmästaren i Malmö, kapten John Johansson. Malmö i april 1920.
Gustaf Stenfelt.
A.
Aak, flatbottnad pråm med raka sidor. Förekommer på Rhenfloden.
Abacus, kinesisk räkneapparat bestående av kulor uppträdda på ståltråd och innefattade i en ram.
Abaka, namn på en fiber, varav man gör manillatåg.
Abandonnera, 1) avstå sjöskadade varor till assuradörerna mot ersättning av assuranssumman, 2) övergiva ett fartyg, som ej kan anses vara sjovärdigt eller vars läge medför fara för de ombordvarandes liv.
A. B. C.-kod, telegraf kod för sjöfarande, utgivare Edén and Fischer, Fenchurch street, London, E. C.
A. B. C.-tabeller, tabeller för asimutens finnande av kapten S. T. S. Lecky och intagna i hans berömda verk över navigationen "Wrinkles in Practical Navigation."
Aberration, en stjärnas skenbara rörelse från jorden sett. Den är beroende på den senares förflyttning i sin bana.
Abraham Rydbergs Stiftelse har sitt säte i Stockholm och tillkom på initiativ av skeppsredaren i Stockholm Abraham Rydberg (f. 1780, d. 1845), som skänkte 150,000 riksdaler banko till en fond för att undervisa ynglingar i det praktiska av sjömansyrket. Kapitalet har under årens lopp genom försäljning av en stiftelsens tomt vid Strandvägen ökats med c:a 100,000 kr. I stiftelsens kapital ingår dess egendom å K. Djurgården samt övningsfartyget Abraham Rydberg. Enligt Kungl. Maj:ts Nådiga Reglemente av den 4 maj 1850 kallas Direktionen: Direktionen över Abraham Rydbergs Stiftelse till danande av skickliga sjömän i det praktiska av sjömansyrket. Den består av 5 ledamöter, varav en civil ämbetsman, två skeppsredare, handlande samt två sjökaptener. Direktionen väljer inom sig ordförande och kompletterar sig vid avgång själv. Den utser kapten, som samtidigt är överlärare samt antager på dennes förslag styrmän och matroser för varje övningsresa. Undervisning vid praktiska sjömansskolan lämnas åt väl-frejdade ynglingar vid omkr. 14 högst 20 års ålder. Ansökan för antagning till elev skall skrivas av målsman och vara ställd till Direktionen samt insändas till överläraren före mediet av april. Ansökan skall åtföljas av frejdebetyg för elev, utfärdat av vederbörande pastorsämbete samt läkarbetyg, även innehållande intyg om normalt färgsinne. Övningarna börja den 1 maj med fartygets påriggning, stängers och rårs upptagning, löpande godsets iskärning, seglens underslagning och lossgörning, revning,
beslagning, båtrodd och båtsegling. Övningarna börja varje dag kl. 7,30 f. m. med 2 1/2 timmars uppehåll för middag samt fortgå till kl. 6 e. m. På en mast i land med segel företagas förberedande övningar. En halv timme 1. — Nautisk ordbok.3
Absidier—Ackumulator 4
varje morgon är anslagen till gymnastik, senare knopning och splitsning samt annan sjömaning, ävenså instruktioner i disciplinärt hänseende. Riggens lappsalvning, fartygets målning m. m. ombesörjes av eleverna själva. Omkring den 10 juni efter av direktionen skedd inmönstring avgår fartyget till skärgården, där
fördelningarna för till segelsgående, segelssättande och bärgande ytterligare genomgås och eleverna något vänjas vid livet ombord. Efter 8 à 10 dagar, under vilken tid man hunnit segla till Sandhamn eller åt Landsortshållet, går fartyget till sjöss. Omkring 8 à 10 dagar i sjön gör en hamnvistelse på 3 till 6 dagar sedan behövlig, då ovana vid sjön verkar nedsättande på pojkarnas krafter, åtminstone den första tiden. I sjön är segels bärgande och sättande, rorgång, kompassläsning, sjömaning och segelsömnad för de äldsta eleverna föremål för den huvudsakliga undervisningen. I hamn övas eleverna i in- och utsättning av båtarna, rodd och båtsegling etc. I mediet av augusti återkommer fartyget till Stockholms skärgård, där upp- och nedtagning av rår och stänger övas samt avslutning av de under resan för varje elev bestämda proverna i sjömaning och splitsning av stållina sker. Omkring den 28 augusti förankras fartyget vid stiftelsens egendom Ahlberget vid Kungl. Djurgården, där uppvisning sker inför direktionen. Sedan seglen slagits ifrån och löpande godset urskurits, avgår en del av eleverna för att återinträda i sina respektive skolor. De för sjölivet mest lämpade kvarstanna och fortsätta med fartygets avriggning, godsets överseende och uppläggning i tackelbodarna m. fi. avrustningsarbeten. Den sista september avslutas skolan och fartyget inlägges å Kungl, skeppsvarvet, där enligt Kungl. Brev plats för vintern beretts för detsamma.
Absidier, gemensamt namn för aphe-lium och perihelium.
Abskissa, den linje, som bestämmer en en punkts läge i förhållande till en emot samma linje vinkelrät linje, som benämnes ordinata.
Absolut krigskontraband, se krigskontraband.
Absorberingsförmåga, förmåga att upptaga eller uppsuga en vätska.
Acacia, träslag som användes i skeppsbyggeriet.
Acceleration, tilltagande hastighet.
Accelerera, draga sig före (om ur).
Acceptant, den som godkänner en växel till betalning.
Accidentellt krigskontraband, se krigskontraband.
Acetylen, gasformig, starkt lysande kolväteförening, som lättast erhålles ren genom vatten på kalciumkarbid.
Achernar a Eridani, stjärna i stjärnbilden Floden Eridan, ligger i närheten av sydpolen.
Ackreditera, skaffa anseende, befullmäktiga ett ombud.
Ackumulator eller sekundärelement, ett galvaniskt element, som uppsamlar elektrisk energi för att sedan vid behov avlämna densamma. Ackumulatorbatterier kräva särskilt noggrann skötsel och vård för att ej taga skada.
Syran skall alltid stå över plattornas överkanter. Vid behov påfylles vatten eller utspädd syra av bestämd specifik vikt (fabrikantens föreskrift). Syran skall vara kemiskt ren, utspädd svavelsyra, som provas med de därtill avsedda reagensmedlen i synnerhet med avseende på klor. Vattnet som användes för påspädning skall vara destillerat och fritt från klor. Laddning och urladdning får ej ske med högre strömstyrkor än de i föreskrifterna som maximum angivna. Urladdning får ej ske längre, än tills den i föreskrifterna angivna lägsta spänning pr element och syrevikt ernåtts. Efter urladdningens slut påbörjas genast laddning. Batterier, som en längre tid5 Adhesionskraft—Akterförtöjning
6
skola stå oanvända, skola dessförinnan fulladdas. Största försiktighet iakttages till förekommande av kortslutning
mellan plattorna, emedan batterierna ständigt stå under spänning.
Adhesionskraft, vidhängningskraft mellan olika kroppar.
Adiabatisk komprimering, luftkomprimering utan tillförsel eller avledning av värme. Adiabatisk kurva framställer volymen och trycket av en gas eller ånga under liknande förhållanden.
Adopter, gängat siktrör i kikare.
Adresskommission, arvode som enligt certeparti tillfaller den köpman, till vilken ett fartyg är adresserat.
Aducera, uppmjuka järn eller stål för bearbetning.
Aerodynamik, läran om gasformiga kroppars strömning.
Aftonstjärna, den planet, som i skymningen är i närheten av meridianen, alltså i rättvisande syd.
Agafyr, en blänkfyr som fått sitt namn efter fabrikanterna, Aktiebolaget Gas Ackumulator. Uppfinnaren är Nobelpristagaren, överingenjören Gustaf Dalén. Som bränsle användes dissousgas, som automatiskt tillsläppes och avstänges, varigenom en betydande besparing vinnes i gaskonsumtion. Som fyren kan brinna ända till ett helt år utan vidare tillsyn, har den helt naturligt fått en välförtjänt spridning.
Agasolventil, Daléns-, anbringas numera i regel på alla Agafyrar. Uppfinningen grundar sig på det förhållandet, att absorberade ljusstrålar hava samma inverkan på kroppar som värmestrålar, d. v. s. de utvidga sig. De delar av solventilen, som påverkas av ljuset, utgöras av 4 metallstavar. En av dessa är svart och således ljusabsorberande, de andra äro ljusreflekterande eller blanka. När apparaten vid ljusets inbrott påverkas av ljusstrålarna, utvidgar sig den svarta staven mera än de blanka visserligen en obetydlighet, men som är tillräcklig att påverka en gastilloppet avstängande ventil, varigenom fyren släckes, och endast en liten evighetslåga förblir brinnande. I skymning krymper den svarta staven till samma längd som de övriga, ventilen öppnas, gasen strömmar till och tändes av evighetslågan. Systemet lämpar sig synnerligen för lysbojar eller i allmänhet på fyrar utan bevakning, och som bevis för dess förträfflighet kan nämnas, att dylika fyrar finnas installerade på så långt från oss liggande platser som Alaskakusten, m. m.
Agat, ett slags kvarts, känd för sin hårdhet. Användes till hylsa för upphängning av kompasskiva.
Aggregat, sammansättning av mekaniska enheter för utförande av något gemensamt arbete.
Aggregationstillstånd, de fysikaliskt olika tillstånd, vari kroppar kunna förekomma, fasta flytande och gasformiga.
Agio, skillnad i priset på olika myntsorter.
Agulhasströmmen, ström som löper i västlig riktning omkring Sydafrika. Dess styrka varierar mellan 1 till 5 knop och man vet exempel, då den satt fartyg runt Goda Hoppsudden även emot en hård nordvästvind.
Aj, aj, användes av sjömän som svar, att man uppfattat en order eller ett meddelande.
Akter, bakre delen av ett fartyg. ~ -band, knä som förbinder akterstävföljaren med skeppssidorna. ~ -blysa, en lanterna, som fördes på hyttaket eller kommandodäcket på flaggskeppet i en flotta. ~ -brassar, brassarna på akterrårna, (stor- och kryss). ~ -däck, däcket akterom stormasten. Lovarts sida härav är chefens priviligierade plats och etiketten förbjuder, att man i onödan eller utan hans uppmaning beträder detsamma, då han är på däck.
~ -förtimringen, den samling timmer, varav aktern på ett träfartyg består. ~ -förtöjning, tross eller kätting,7 Aktergardet—Aktion
8
med ett fartygs akter är förtöjd. ~ -gardet på handelsfartyg kallas de, som logera akterut, alltså kaptenen,
styrmännen, stewarten samt stundom segel-makaren och timmermannen. — -gastar, de av besättningen, som hava sina stationer akterut vid manövrering. — -hal, kommandoord vid vändning, när storrårna skola halas runt.
Det går vanligtvis av sig självt, blott man halar igenom det lösa. ~ -hand, i, (bakom). ~ -hjulare, ångbåt med ett stort hjul i aktern. ~ -kanon placerad akterut för att pigga upp förföljande fartyg. ~ -klys, runt järnfodral hål i brädgången akterut för utstickning av akterförtöjningarna. ~ -lanterna, lanterna med vitt sken, som är fastsatt på hack b radan eller akterut på relingen. Den skall lysa över en båge av sex kompasstreck på vardera sidan om fartygets mittellinje, då man är under gång. ~ -lejdare, repstege, som hänges över aktern för båtgastarna. ~ -lig vind eller sjö kallas den, vars riktning är akterifrån ~ -ligare än tvärs är ett föremål, då riktningslinjen till densamma bildar en vinkel av mera än 90 grader mot fartygets långskeppslinje förifrån räknat. ~ -lik, se lik. ~ - lucka, den aktersta lucköppningen i däck. ~ -mast, den mast, som står akterst på ett fartyg med mera än en mast.
~ -pik, den skarpa delen av ett fartyg inombords akterut. ~ -pikskott, järn vägg, som skiljer akterpiken från lastrummet. ~ -piktank, vattencistern längst akterut i fartyget. ~ -port, lastport för lastning och lossning av timmer. ~ -rummet, lastrummets aktra del. ~ -rår, kryss- och jiggerrår, eventuellt storrår. -segel, de segel, som befinna sig akterom fartygets tyngdpunkt. ~ -skarp, se akterpik. ~ -skepp, den del av ett fartyg, som befinner sig akterom dess bredaste del. ~ -spegel, den flata eller avrundade plank- eller plåtbeklädnad akterut, där fartygets båda övre sidor förenas. Den plägar vara utsirad med träsniderier
samt bär fartygets och dess hemorts namn. ~ -spel, gångspel för förhalning akterut. ~ -spring, tvärända som håller ett fartyg till kaj akterut och hindrar det från att köra akteröver. ~ -stagad, mast som lutar akteröver. ~ -sta män, de som ro akterårorna i en örlogsbåt. Då fartyget ligger till ankars och båt "blåses" (signal till båtmanning), skola dessa så skyndsamt som möjligt äntra ned i båten och sacka den ned till fallrepet, där den övriga besättningen går i båten. ~ -sta perpendikeln, se perpendikel. ~ -sta årån i en båt är den, varmed takten angives. Den kallas ofta efter dess engelska benämning "ströke". ~ -stäv, det från kölens aktersta del uppstående timmer- eller järnstycke, som sammanbinder fartygets sidor akterut och vid vilket rodret är fästat. ~ -stävens fall, dess lutning akteröver. ~ -stävens skönsning, dess sneddning å ömse sidor för rodrets vridning. Förekommer blott på träfartyg. ~ -
stävföljare, ett timmer som på träfartyg är fastbultat på insidan av akterstäven (inåt rummet) och jämte denna fastbultat till kölen. ~ -stävspunning, se spunning. ~ -stäv-tapp, den del av akterstäven, som är infälld i kölen. ~ - tofter, sittbräder i aktern på en båt. ~ -trappa, nedgång till kajutan. ~ -ut, akterom fartyget utombords. I aktern eller i riktning mot aktern inombords. ~ -valv, den välvda delen av fartyget akter ovanför rodret. ~ -våg, våg som bildas i kölvattnet vid mycket hård fart. ~ -ända, 1) bakända, 2) tross varmed ett fartyg är förtöjt akterut. ~ -över, i riktning mot aktern.
Akt för slag, varningsrop, innan man släpper något föremål från någon upphöjd plats.
Aktiebolag, som äger fartyg, skall, för att detta skall anses som svenskt, hava sitt säte i Sverige och bestå av aktieägare, som äro svenska undersåtar.
Aktion, sjöslag, batalj.9 Aktionsradie—Amiral 10
Aktionsradie, den vägsträcka, som ett örlogsfartyg med ekonomisk kolförbrukning kan avlägsna sig från sin station utan att fylla kolförrådet.
Aktiva massan i ett Plantés eller Faures element består på den positiva plåten av blysuperoxid och på den negativa av blysvamp.
Akustisk resonator, se resonator.
Al, träslag lämpligt för utskärning av fartygsmodeller.
Alabasterkupa, en matt kupa för elektriskt ljus.
Alarmfördelning, å passagerarefartyg i Nordsjö- och vidsträcktare fart skall alarminstruktioner meddelas varje
besättningsman.
Alarmgivning, skall givas å fartyg var 14 dag i land eller till sjöss till båt-eller brandmönstring.
Alarmlista skall anslås på flera ställen ombord i synnerhet i besättningens rum. Närmare härom återfinnes i kommerserådet Carl Malméns Sjöfartssäkerheten, del II.
Aldebaran a Tauri, en strålande rödaktig stjärna av första ordningen på iforra hemisfären, som bildar rät vinkel med Capella och Beteigeuze (översta stjärnan i Orion).
Algol, variabel stjärna i Perseus, den bildar en nästan rätvinklig triangel med Aldebaran och Capella.
Alioth, £ Ursae Majoris, 5:e stjärnan i Stora Björn räknat från Dubhe (den som ligger närmast i riktning mot Polstjärnan).
Alidad, den rörliga radien på ett reflexionsinstrument. Dess övra ända är försedd med en spegel, alidadspegeln, och den undra med en skala, "nonie" eller "vernier", som jämte den större skalan på limben (bågen) giver avläsningen av den uppmätta vinkeln. Ali-daden är försedd med en klämskruv, som fasthåller den vid bågen och en mikrometerskruv eller tangentskruv, varmed tangeringen verkställes.
Alla på en gång, när man skall lyfta en tyngd, är detta nödvändigt.
Alla segel i topp, alla segel tillsatta.
Alle man på däck, ett vanligt alarm-rop i synnerhet nattetid, när man vill sova. ~ mans kojer, order att taga ned hängmattorna rulla ihop dem och stuva undan dem. ~ mans lappning och lagning, frihet för manskapet att syssla med sina egna paltor.
Alm, träslag, lämpligt till båtspant.
Alltid flott, klausul i certeparti, varigenom fartyg tillförsäkras sådan lastnings- eller lossningsplats, där det kan utföra sitt arbete utan att komma på grund eller behöva läktra.
Allt väl, rapport, som bör avgivas vid varje vaktombyte, då ingenting förekommit på vakten.
Almach y Andromedae, stjärna av 2:a storleken på norra stjärnhimmeln.
Almanack, en förteckning över månader, dagar och astronomiska fenomen under året. Den nautiska almanackan innehåller därjämte många andra upplysningar. Se efemerider.
Alnilam, e Orionis, den mellersta av Orions tre stjärnor.
Alphccca, eller Gemma, a Coronae, stjärna av 2:a storleken i Norra Kronan.
Alphard, a Hydrae, stjärna av 2:a storleken på södra stjärnhimmeln.
Alpheratz, a Andromedae, stjärna av l:a storleken i rak linje med Polaris och d i Ursa Major men åt motsatta sidan.
Amalfiska sjölagen, tabula amalphito-na, den äldsta av våra kända sjölagar, utarbetad under de första korstågen av innevånarne i Amalfi, en liten sjöstad i den italienska provinsen Salerno. Denna lag stod i högt anseende hos Medelhavsfolken.
Amalgamering, kemisk sammansättning av metaller.
Ambulans, anordning för sjukvård.
Amerikansk valnöt, träslag, som användes i skeppsbyggeri.
Amiral, flaggman, högsta graden inom11 Amiralitetskort—Aneroidbarometer 12
örlogsflotta. I allmänhet finnas därav tre olika grader, konteramiral, vice amiral och amiral. En amirals hnstrn benämnes i Sverige amiralinna. ~ itets-kort, en special eller ett sjökort över kuster, floder och hamnar, utgivet av engelska amiralitetet. De äro både goda och billiga samt absolut nödvändiga för dem, som segla bortom våra farvatten. ~ -sflagg, befälstecken, som amiraler av alla grader föra på det fartyg, där de befinna sig som chefer.
På tremastat fartyg hissar en amiral sin flagg på stortoppen, en vice amiral hissar sin på förtoppen och en konteramiral hissar sin på krysstoppen. Amiralsflaggan utgöres i Sverige av svenska örlogsflaggan med tre stjärnor i övra blåa fältet, vice amiralen för två stjärnor på samma ställe och konteramiralen en.
Ammunition, ordet innefattar egentligen allt, som hör till artilleriutrustning såväl kanoner som projektiler. Hos oss gör man skillnad på vapen och ammunition. Det heter i Handbok för Internationell Rätt: "att handel med vapen och ammunition till vissa ociviliserade folk har förbjudits av vissa civiliserade makter". De behöva vapnen för att fortsätta med sin civilisation. ~ -shiss, en mekanisk anordning på örlogsfartyg för upp-hissning av
ammunition från durkarna till kanonerna. Den är försedd med lås för att förhindra dess obehöriga igångsättning, klackar och bromsar för att hindra korgen eller lådan att falla ut.
Ampère, (efter en fransman Ampère) det mått, varmed man mäter strömstyrkan i en elektrisk ledning. Man kan även säga, den strömstyrka, som ledd genom en lösning av silvernitrat i vatten förmår utfälla 0,001118 gram silver pr sekund. ~ -mätare, instrument för mätning av styrkan hos den elektriska ström, som genomgår en ledning. ~ -varv, är produkten av strömstyrkan och antalet varv i en trådspole. Styrkan av det magnetiska fältet bestämmes härav.
Amplitud, den båge av horisonten, som ligger emellan en himmelskropps medelpunkt vid dess upp- och nedgång och rättvisande ost eller väst.
Analysera, metoden att lösa problem genom att reducera dem till ekvationer. För övrigt menar man härmed att undersöka beståndsdelarna av något.
Anciennitet, tjänsteålder.
Andre maskinisten, eller som han kallas andre mäster, har att närmast under övermaskinistens ansvar sköta pannor och maskiner. Se för övrigt Sjölagen § 80. ~ styrmannen, sköter styrbords vakt till sjöss och är för övrigt förste styrmannens närmaste man. Vid manövrer har han sin plats akterut, där han skall se till, att inga trossar fastna i propellern och att inga båtar komma i dess närhet. Han bör kunna allt, från syende av segel till uppriggning av en mast, från drivande av en vinsch till uträknande av en longitud. Och så bör han hålla sig ombord, då förste styrmannen är i land.
Andromeda, stjärnbild på norra stjärnhimmeln, mitt emot Polstjärnan men på andra sidan om Vintergatan.
Anemometer, vindmätare. Den vanligast förekommande är Eobinsons anemometer, som består av en i lager lätt löpande vertikal axel, på vars övre ända finnas två vinkelrätt korslagda armar, försedda med halvsfäriska skålar, som vända sina buktiga ytor åt samma håll. Då vinden fyller skålarna, kringvrides axeln och vindhastigheten kan avläsas på en i förbindelse med axeln stående graderad skala. En anordning, som satts i scen av doktor G.
Fineman, har visat sig mycket tillfredsställande. Genom en elektrisk ledning, som sättes i kontakt med Bobinsonaxeln, påverkas en galvanometer, som ger utslag. En skala finnes upprättad, varå så många utslag motsvara så många meter i sekunden.
Aneroidbarometern vätskefri barometer, består av en så gott som lufttom metalldosa med koncentriskt refflat lock13
Anfallsvinkel—Ankardävert 14
och botten. Vid förändring av lufttrycket uppstår en ut- eller inböjning av locket till dosan och denna förändring överföres genom hävstänger till en visare, som är anordnad på en i cirkelform uppställd skala. Till denna art av barometrar hör också den själfregistrerande, där hävstängerna påverka en spänstig fjäderarm med bläckstift i ena
ändan, som markerar tryckkurvan på ett pappersblad, uppsatt på en metallrulle, driven av ett inre urverk.
Anfallsvinkel, den vinkel, som en ljusstråle, då den träffar en punkt på en yta, bildar med perpendikeln genom samma punkt.
Angarier, jus angariae, krigförande makts rätt att för eget bruk använda neutralt fartyg. För svenska fartyg är det dock förbjudet att föra trupper eller depescher för någon krigförande makt, som befinner sig inom dess
territorialvatten.
Angivning på tullen, anmälning av varor.
Angöra land, eller göra an land, söka sig in mot land för att få landkänning i och för bestämmande av fartygets geografiska läge.
Angöringsboj, boj som utvisar inloppet till en flod eller inseglingsränna.
Anhållning, droit de saisie eller droit de capture, uppbringning av neutralt handelsfartyg under krig, om visitationen därtill giver anledning.
Animaliskt, fett, talg och klövolja, smält ur avfall från slakterier. Användes som smörjmedel.
Ankar-e, en järnpjäs närmast liknande en dubbelhake, som är avsedd att fasthålla ett fartyg på en plats, där andra fastgöringsmedel saknas. Ankare äro antingen stockankare (försedda med en tvärstock att vila på) eller stocklösa.
~ induktor, se efter ankra. ~ -armar, de hakformade grenar, som utgå från ankarläggens undra del. ~ -häckning, ett mindre ankare, fast gjort för om ett större för att förstärka detsamma. ~
-boj, boj eller ett stycke trä som méd tåg (bojrep) fastgöres vid ankaret, innan man låter detta falla, för att utmärka dess plats. ~ -don, gemensamt namn på ankare och kätting. ~ -dyna eller ankarfodring, dubbel plankbeklädnad på skeppssidan förom fockröstet för att skydda den för ankaret, då detta tages in eller bogas ut. ~ -dävert, lyftkran på backen i stället för kranbalkar. ~ föra ut ett — då man behöver föra ut ett ankare för att taga sig av grund eller förhala, hänger man det akterut i en båt och håller fast det med en bändsel i ringen eller kroken akterut.
Varptrossen göres fast i ankarringen medelst ett ankarstek och bukterna skjutas upp klara över tofterna och vändas sedan, så att den bukt, som är fast i ankaret, kommer att ligga överst. Varpankare skall vara försett med boj för att utvisa, var det ligger. ~ -t draggar, då det ej griper fast i botten. Det kan bero på, att man har för litet kätting ute, och är det lätt avhjälpt genom att sticka ut mera. ~ -t, fira-, för krän, släppa ned ankaret från relingen, tills det hänger lodrätt under kranbjälken färdigt att låta gå.~ fiska-, fånga ankarflyet med fiskhaken, då det hänger under kranbjälken för att med fiskginan hala upp det på relingen, då man skall segla. ~ fälla eller låta gå-, lägga av penterlinan eller tättingen, vari ankaret hänger under kranbjälken, eller, om det hänger för klyset, släcka upp kättingen från spelet, så att det faller. ~ griper, då det hugger fast i botten. ~ göra klart — kasta loss
surrningarna, hugga an taljorna, varmed det förflyttas till sin plats under kranbjälken och på relingen. De stocklösa ankarna äro alltid klara, emedan de hivas med läggen rätt in i klyset. ~ hiva upp-, vinda upp det till klyset. ~ hoppar, då det råkar på hård botten, där det ej kan gripa. ~ katta-, med katt-ginan hala upp ankaret från klyset till kranbjälken eller ankardäverten. ~15
Ankarfly—Ankarlägg 16
kipa-, att hala upp ankaret på relingen, vilket på segelfartyg brukade ske medelst en gina, som höggs i den om fly-et gripande fiskhaken, vars skinkel lades i kipen på ändan av en lös bom för att hålla ankaret ut från skeppssidan. ~ sticka-, i botten brukar man göra med stockankaren, då man ligger vid kaj för att ej skadas av passerande närgångna fartyg. ~ "— syns", varskor styrmannen förifrån, då man lättar ankar, och stocken kryper upp mot vattenbrynet. ~ "— är för klyset", rapport från styrmannen, då röringen nått klyset under upphivningen.
~ "— är lätt", rapport från styrmannen, då han kan se, att kättingen hänger lodrätt ned och svänger, och ankaret sålunda har rest sig från bottnen. ~ är stockskjutet, se stockskjutet. ~ "— upp och ned" rapport från styrmannen, då han ser, att ankaret har rest sig från botten färdigt att lättas. ~ -fly, den spadformiga delen av en ankararm,
varmed ankaret griper. ~ -grund, ställe där det är lämpligt att ankra. Betecknas ofta i sjökort med ett ankare. ~ - krän, mindre lyftkran på backen för ankaret. ~ -krona eller ankarkryss, den tjockaste delen av ett ankare, varifrån armarna utgrena sig. ~ kätting, kätting, varmed ankaret och fartyget äro förenade. Den är fästad vid ankaret medelst en schackel eller klam samt tagen runt ankarspelet tre gånger, om det är handspel. På ång-spel, som numera allmänt brukas (såvida man ej rent av har elektriskt) ligger kättingarna en på var sida om pall-stötten i stora rörliga skivor, som kunna ansättas med friktion och bli stillastående. Nedre ändan av kättingen är fastgjord i botten av kättingboxen, där kättingen förvaras och stuvas klar till utlöpning. Ovanpå densamma får ingenting läggas, som kan vara i vägen. Kättingen är antingen stolpkätting (varje länk försedd med en stolpe i mitten) eller kortlänkad (utan stolpe). För varje 15: de famn finnes på stolpkätting ett
lås eller schackel, som bör vara märkt med ett s. k. körnarmärke, 1 för 15, 2 för 30, 3 för 45 o. s. v. så att man lätt skall kunna förvissa sig om, huru mycken kätting, som är utstucken. Låsen äro eller skola vara försedda med pinnar av segt trä, som fästa dem vid de mellansittande bultarna för att dessa ej må äta sig loss och ankare med kätting bliva liggande kvar på sjöbotten, då man hivar upp. Kortlänkad kätting användes endast på mindre fartyg.
Längden på ankarkättingar varierar efter fartygens storlek från 60 famnar till 360 på mycket stora fartyg. Vikt och dimensioner för ankare och kätting finner man i tabeller, upprättade av vissa klassificeringssällskap mot så kallade equipment numerals eller i tabellbilaga VI, Byggnadsreglemente, sid. 276, mot utrustningsnummer i Carl Malméns Sjöfartssäkerheten, del II. ~ -kättingens visning kallar man dess riktning från klyset räknat, då ankaret är ute. ~ -lanterna, denna föres, när fartyget ligger till ankars, frän solens nedgång till dess uppgång. Den skall visa ett vitt, klart likformigt och oavbrutet sken, som är synligt runt hela horisonten på minst en distansminuts avstånd. På fartyg av mindre än 45 meters längd skall den vara upphängd ej mindre än 6 meter över relingen på lämpligt ställe förut t. ex. på fockstaget. Fartyg av 45 meter eller därutöver skall föra en liknande lanterna förut icke lägre än 6 meter och icke högre än 12 över relingen samt därtill i närheten av eller vid fartygets akter på en höjd, som icke är lägre än 4,5 m. än det förliga ljuset, en liknande lanterna. ~ -liggare, fartyg som ligger
förankrat, skall föra ankarlanternor, som sagts och dessutom i tjocka ringa hastigt på skeppsklockan vid pass 5 sekunder varje minut. ~ -lås, sprint eller hasp, som fasthåller penter-linan på överkant av kranbjälken och som slås undan, då ankaret skall läggas av. ~ -lägg, den längsta delen av ett an-17
Ankarmuljör— Anomali 18
kare eller kroppen. ~ -muljör, en fallarm, varmed ett ankare bringas ut från fartygssidan, då det skall fällas. ~ - nöt, en fals eller avsats på ankarläggen i närheten av röringen. Falsen är avsedd som stöd för ankarstocken, då denna är av trä. ~ -pynt, den yttersta spetsen på ankarflyet. ~ -ring eller röring, ring, som genomgår ankarläggens övra ända, och varuti kättingen eller kabeln är fastgjord. ~ -schackel, en lyrformig järnbygel, som medels en grov bult fasthåller kättingen vid ankaret, motsvarande alltså en röring. ~ -sko, ett urhålkat trästycke, som lägges under ankarflyet, för att sidan ej skall taga skada av flyet, då ankaret bogas av. ~ -spel, den anordning förut på ett fartyg, varmed ankaret vindas upp. Härav finnas många slag såsom gångspel med vertikal axel, brottspel eller bråspel med horisontal axel samt ångspel, som numera vanligtvis finnes på ångfartyg. ~ -stek, fastgö-ringssätt av en kabel i ett ankare. Tåget klädes först med segelduksremsor, där det är utsatt för friktion mot ankaret. Man tager därefter en rundtörn med tampen genom röringen, varefter man slår ett halvslag med samma tamp om fasta parten av tåget och sejsar upp den med en bändsel till samma part. Man kan även sej sa tampen till det gjorda halvslaget, så att tampen beknipes, då man samsar till steket. ~ -stock, 1) den del av ankaret, som är vinkelrät mot läggen, och som tjänar att balansera ankaret och alltid låta ett av flyna gripa. Den kan vara av trä och består då av tvenne eller flera stycken, som ligga utom läggen, vilande mot ankarnöten, fasthållna sinsemellan av järnband.
Eller den kan vara av järn och går då igenom läggen; 2) ett avlångt mjukt rågbröd. ~ -tåget eller tåget, som det kallades förr i världen, användes i stället för ankar-kätting ~ -sättning, se ankargrund. ~ -vakt, vaktman, som skall se efter fartyget, då det ligger till ankars. Särskilt skall han se till, att ankarlanternorna
brinna klart, samt att fartyget icke driver. Om så skulle inträffa, skall han genast varsko förste styrmannen. Vid
kantring av tid i tidvatten, skall han passa rodret, så att fartyget icke snurrar runt ett helt varv och oklarar
kättingen, utan svingar tillbaka och håller kättingen klar. När fartyget anropas, skall han svara ett tydligt "hallå", och om han har anledning tro, att det är någon, som tillhör fartyget, skall han antingen ro efter den, som ropar, eller föranstalta om, att han blir avhämtad. Vakten har sin plats på däck och ej i skansen, som kan sköta sig själv.
~ öga, hål i ankarläggen för röringen eller an-karschackeln.
Ankra eller gå till ankars, låta ankaret falla i botten och sticka ut kätting, ~ — för spring, sätta fast ett tåg med ena ändan i ankaret samt taga andra tampen akteröver, innan man låter ankaret falla för att sedermera genom att hala in på tåget ändra fartygets riktning och skaffa sig lä för båtar och dylikt på ena sidan. ~ — i hanfot, är att ankra med två ankare, som äro så spridda, att kättingarna bilda hanfot. Brukas, då man har litet svajrum.
Ankar-e, induktor, den del av en elektrisk maskin, i vilken induktionsströmmen alstras. Av dylika ankaren finnas åtskilliga typer, bland annat det av belgiern Gramme uppfunna ringankaret, von Hefner Altenecks trumankare, samt notankare, hålankare m. fi. ~ -kärnor, järnkärnor (på ett ankare) å vilka tråd-lindningarna äro anbragta. ~ - lindning, trådlindningen på en ankarkärna. ~ -reaktion, en förskjutning av nollinjen i järnkärnan på en induktor beroende på den strömstyrka, som genomgår induktorn. ~ -spole, den samling trådar, som omgiver ett ankare.
Anod, positiv elektrod.
Anoljning, en vapendels bestrykning med vaselin med därefter verkställd lätt avtorkning.
Anomali, en avvikning från en vanlig19 Aiilöpa—Antikohärer
20
regel. En oregelbundenhet i en planets rörelser, genom vilken den avviker från aphelium och perihelium.
Anlöpa en hamn, besöka en hamn under resa för intagande av kol, post e. d.
Annulera, återkalla, upphäva.
Anprejning, droit d'arrët, den kontroll, som åligger örlogsfartyg, då det påträffar främmande fartyg i krigstid, utövas först genom anprejning, som i allmänhet sker genom avlossande av ett löst skott, prejskott, då det prejade fartyget måste lägga bi eller stoppa maskin och visa nationalflaggan. Underlåter det prejade fartyget att stoppa, kan örlogsfartyget skjuta skarpt.
Anropsapparat, en apparat i nya Telef unkensystemet, så inrättad, att den ringer som en vanlig telefon, då stationen anropas av någon annan station, som vill kommunicera. ~ -läge, det läge, vari mottagaren på en radiostation står, då den ej är i bruk för telegrafering, utan när som helst kan vara klar för anrop.
Ansatsfil, se bestötfil.
Anslag, artilleri, ett ögonblickligt slag av en i rörelse varande kropp mot något föremål. ~ — på ventil, se ventilsäte. ~ -sklack, utsprång emot akterstäven på rodret för att förekomma att detta vrides för mycket.
Anslutningsklämma, anordning varigenom ledningarna anslutas till en elektrisk maskin.
Ansvarighet, redares, befraktares, befälhavares m. m., se Sjölagen.
Ansvarsmaskinist, maskinist som antages på ett fartyg, där nytt maskineri blivit insatt, och ägaren av verkstaden iklätt sig garanti för detsamma under en viss tid (minst sex månader). Maskinisten kan förordnas, även om han ej avlagt maskinistexamen.
Ansätt-a, se sätta an. ~ -ningsskruv, användas numera mycket i stället för taljerep för att styva upp vant och stag och utgöres av en skruv, som dre jas i en hylsa. ~ -ningsstek, fastsättningsme-
tod av ett stjärtblock runt om ett vant eller rundhult. Fastgöringen sker sålunda: stjärten lägges runt om vantet två eller flera gånger, så att den ena rundtörnen bekniper den andra, varefter tam-pen fastsättes med ett halvslag
ovanför det hela och fastnajas.
Antares, a Scorpionis, stjärna av l:a ordningen på södra hemisfären. Den bildar en triangel med Spica och Södra Korset.
Antarktisk, hörande till Sydpolen.
Antedatera, skriva äldre datum på en handling, än den rätteligen bör bära.
Antenna eller antenn (radio), den del av en gnistanläggning, som utgör föreningslänken med etern. I samband med jordledningen har den att överföra avsändarens energi till etern eller att samla den därifrån. Antennan består av en metalltråd, varav ena ändan är isolerad till en viss grad över marken, och den andra är förenad med
jordledningen eller den nedre delen av antennsystemet. Antenner äro av många olika slag och benämnas efter den form de huvudsakligen antaga, t. ex. Paraplyantenna, skärmantenna, harpantenna, T-antenna o. s. v.
Antenn-förläggningsspole, en spole, vars uppgift är att i antennan införa större självinduktion vid de tillfällen, då man skall använda en mer^, utsträckt våglängd, än den, för vilken antennan egentligen är avstämd ~ -kopplings- transformator, en anordning vid trådlös telegrafi, som avser att överföra de högfrekventa och högspända
svängningarna från oscillatorkretsen till antennan. ~ -krets på en gniststation börjar med antennans fria ända och slutar med jordledningen, innefattande spolar och kondensatorer, som ligga i dess väg, såvida de bilda en direkt genomfart för svängningarna från luft ledningen till jorden.
Antikohärer, en detektor (vid gnist) av elektriska svängningar, där ledningsmotståndet ökas, då det träffas av dessa.21
Antipassadvindar—Aritmetiskt 22
Antikohärern är alltså av motsatt verkan mot kohärern.
Antipassadvindar, kallas de vindar mellan väst och sydväst, som ofta under hårda stormar blåsa på Nordatlanten norr om Kräftans vändkrets. Deras verkningsarea är något mindre än hälften av passadvindarnas.
Antipoder, folk eller länder, som ligga mitt emot varandra på var sin sida om jordklotet.
Antracitkol, stenkol som brinna trögt, lämna stor värme och utveckla liten rök. Värme värdet hos dem är c:a 8,700 kalorier.
Antändningsrör, anordning för avfyrande av kanon. Antändningen sker genom friktion, som uppstår, då en metallstav ryckes undan från fängkrutet.
Anvisningsbricka, på svenska och engelska språken, angiver huru man skall förfara vid fast sättandet av stjärtblocket. Den medföljer linan från en raketstation.
Apa, förkortning av gaffelapa, gaffelsegel som på tremastade fartyg föres på stormasten.
Aperiodisk krets mottagningsapparat vid gnist, som svarar till alla vågor. ~ — urladdning, uppkommer då motståndet hos den större ledaren i kondensatorn av en svängningskrets är tillräckligt stort i förhållande till självinduktionen.
Aphelium, den punkt på en planets bana, som ligger längst bort från solen.
Apogeum, den punkt på månen, som ligger längst bort från jorden.
Apparent glidning, hos en propeller m, m. är skillnaden mellan dess hastighet (stigningen X slagantalet) och fartygets hastighet räknat från en viss punkt. Den indelas i positiv och negativ glidning. ~ — halvdiameter (solens eller månens), den vinkel, som bildas mellan observatorns öga och halvdiameterns ändpunkter. ~ -a horisonten, den synbara cirkel, som begränsar vår utsikt
på havet. ~ — tid, den tid, som erhålles genom en observation av solen.
Aquarius, Vattumannen, elfte tecknet i Zodiaken, där solen inträffar omkring den 21 januari.
Aquila, Örnen, stjärnbild i Vintergatan.
Ara, Altaret, stjärnbild i närheten av Sydpolen.
Arbet-a för resan, utan annan ersättning än maten, bruka sjömän stundom göra, då det är ont om hyror. ~ — hårt i sjö, säges ett fartyg göra, då det slingrar, sätter och tager mycket vatten över. ~ — sig upp till lovart, stjäla sig upp till vinden genom påpasslighet med ror och segel. ~ -släge å motor, det läge, vari en motor befinner sig, då den är tillkopplad för arbete. ~ -speriod, den tid, under vilken ett visst arbete utföres i en maskin, såsom ångans i en cylinder eller fulltrycket, expansionsperioden, kompressionen och utströmningen. ~ -stalja, ett mindre tackel eller talja, bestående av två dubbelblock och en löpare samt ett enkelt block med en hake i bukten av den löpande parten. ~ -stryck, det tryck, som ej får överskridas i en ångpanna. Angives på manometern med ett rött streck.
Arcturus, på arabiska Aramech, a Boö-tes, nautisk stjärna av första ordningen på norra stjärnhimmeln i närheten av Stora Björn på motsatt sida mot Castor och Pollux.
Area, av stormportar, ingår som faktor vid beräkning av ett fartygs fribord.
Areometer, instrument för mätande av vätskors specifika vikt.
Argo Navis, Skeppet Argo, stjärnbild på södra hemisfären, har tre dubbelstjärnor och 540 enkla stjärnor och nebulosor.
Argument, den kvantitet varmed man "går in" i en tabell för att taga ut en motsvarande, som är "funktion" därav.
Aries, se Väduren.
Aritmetik, räknekonst.
Aritmetiskt medium, summan av två23 Arkimediska—Askejektor
24
eller flera tal, dividerad med deras antal.
Arkimediska skruven, uppkallad efter forntidens mest berömde matematiker Arkimedes, ett skruvformigt rör för uppfordring av vatten.
Arkipelag, ögrupp, vattendrag bestrött med öar.
Arkli, rustkammare, förvaringsrum för blanka vapen m. m. på örlogsfartyg. ~ -mästare (föråldr.), underofficer, som hade hand om vapen och ammunition och instruerade manskapet i kanonexercis.
Arktisk, hörande till nordpolen. ~ -a strömmen, se Labradorströmmen.
Armada (spanska), kunglig flotta.
Armatur till en ångpanna, kallas de delar i eller på densamma, som erfordras för dess drift, såsom manometrar, vakuummetrar, pannglas, provkranar, säkerhetsventiler o. s. v.
Armbindel, igenkänningsmärke för vissa befattningar, såsom ambulansservis, polis, m. m.
Armerad, bepansrad, beväpnad. ~ — betong, betong, förstärkt med järnstänger. Användes numera även till fartygsbyggnad.
Armstrongskanon, refflad bakladd-ningskanon, uppfunnen av Sir William Armstrong.
Armströmbrytare, se huvudströmbrytare.
Arrack, indiannamn på alkohol.
Arrest, rumsarrest, brukas någon gång även på handelsfartyg för förseelse i tjänsten.
Arrët de prince, (i certepartier vanligen benämnd arrest or restraint of prin-ces and Rulers), betyder kvarhållande av neutralt fartyg i främmande hamn under krig, eller då krig står för dörren för att hindra nyheters spridande.
Arrièrgarde, den aktersta av de tre avdelningar, i vilka en flotta vid aktion indelas.
Arsenal, förvaringsplats för krigsartiklar. I somliga arsenaler ingå dockor, skeppsvarv samt magasin för trängen.
Artificiell hamn, kallas en byggd hamn, alltså en som ej har tillkommit av naturen. ~ — horisont, användes på land för att mäta en himmelskropps höjd, då sjöhorisonten ej är tillgänglig. Den består vanligtvis av en skål fylld med kvicksilver (sirap eller bruntj ära kan användas i nödfall), vari man låter himmelskroppen reflekteras. Med ett reflektionsinstrument siktar man sedan på den direkt sedda bilden och för fram alidaden, till denna bild helt täcker den i kvicksilvret reflekterade. Man erhåller på så sätt himmelskroppens dubbla höjd.
Artilleri, kanoner och kanonmanskap. ~ -konstapel, underbefäl, som huvudsakligast tjänstgör vid artilleri. ~ - officer på örlogsfartyg leder elden från dess artilleri närmast under chefen.
Asbest, ett vitt mjukt mineral, som är eldfast och mycket dålig värmeledare. Det lämpar sig därför som
isolerings-och packningsmaterial i maskinen och på ångpannorna. Förekommer i form av snören, papp, mattor, madrasser med inlagd järntråd för sammanhållningen.
Ascencio recta, se rektascension.
Asfalt, ett slags mineraltj ära.
Asimut, vinkeln vid zenit mellan en stjärnas vertikalcirkel och meridianen.
Asimutkompass eller pejlkompass, kompass av normaltyp, försedd med ali-dad och tvenne diametralt motsatta di-optrar. Den, som ligger närmast ögat (okulardioptern), är försedd med en sikt-skåra och den andra
(objektivdioptern) försedd med en vertikal tråd spänd i en ram. Vid pejling inriktas denna jämte siktskåran på det pejlade föremålet och bäringen avläses.
Asimuttabeller, tabeller, som innehålla uppgifter om solens sanna asimut. De hos oss mest använda äro Burd- wood's, Davis' och Lecky's.
Ask, böjligt, segt träslag. Användes till båtbyggnad, åror och block.
Ask-a, förbränningsrester. ~ -ejektor, anordning för utblåsning av aska från25 Askhiss—Atmosfärisk
26
eldstad genom en kraftig vattenstråle. ~ -hiss eller askvinsch, hissanordning för askan, som störtas överhord. Den är vanligtvis insatt i eldrumsventilatorerna. ~ -krän eller fireman's cock, se asksläckning. ~ -port, lucka, genom vilken aska störtas i sjön. ~ -pyts, kärl, i vilket askan hivas upp från eldrummet. ~ -raka, verktyg, för uträkning av aska. ~ -ränna, plåtränna, genom vilken askan störtas i sjön. ~ -släckning, krän, genom vilket vatten släppes in för avkylning av askan. ~ -ugn, rummet under rosten i eldstaden på en ångare. ~ -ugnslucka, dämpare, lucka för öppningen till askugnen. Den är löstagbar och hakas på, då draget skall minskas.
Asp, träslag, som användes någon gång i skeppsbyggeriet.
Assuradör, person eller bolag, som tager risken att mot en viss premiesats försäkra fartyg, last och frakt m. m. Se Sjölagen.
Assurans-police, försäkringsbrev. ~ -premie, det procenttal, som försäkringsgivare tillförsäkras för åtagen risk.
Betalning får ej försummas på given tid och försäkringstagaren skall hålla assu-radörerna väl underrättade om allt, som kan vara av intresse rörande deras risk. ~ -spruta, pytsspruta, skall finnas å l:a, 2:a och 3:e klassens passagerarångfar-tyg vid varje nedgång till salong och hytter. Även å andra fartyg med en bruttodräktighet av 30 registerton anbringas en eller flera dylika.
Asteroider eller planetoider, de 400 små planeterna, som äro belägna emellan Mars och Jupiter.
Astraea, en asteroid.
Astral, som har avseende på stjärnorna. ~ iskt år, st järnår. ~ -lampa, lampa med cirkelformig, ihålig veke. ~ - ljus3 det sken, som under stjärnklara nätter synes mellan Vintergatans stjärnor. ~ -olja, destillationsprodukt av petroleum, har högre flampunkt än denna.
Astrolab, en graderad mässingsring
med alidad, använd förr i världen vid mätning av himmelskroppars höjd.
Astronomi, st järnkunskap, kännedom om himmelskropparnas läge till varandra och lagarna för deras rörelser.
Den kallas praktisk, då den rör sig om storleken, perioderna och avstånden, och fysisk, då den behandlar orsakerna. ~ -sk dag börjar kl. 12 middag, alltså 12 timmar före den borgerliga. ~ -sk navigation, den del av navigationen, som grundar sig på iakttagelser av himmelskropparnas rörelser ^ -sk observation (för
navigeringsändamål), mätning av en himlakropps höjd över horisonten, dess avstånd från en annan, dess timvinkel eller dess asimut.
Asylrätt, en stats rättighet att inom sina gränser skydda flyktingar från en annan stat.
Asynkronmotor (asynkron-, icke överensstämmande i tid), en induktionsmotor, eller motor, där anordningen är grundad på den inducerande verkan, som ett roterande magnetfält utövar på ett ankare med kortslutna lindningar.
Atlanten eller atlantiska oceanen, havet som skiljer Europa och Afrika från Nord- och Sydamerika. Den har fått sitt namn efter Atlasbergen.
Atlantiderna, sjustjärnorna.
Atlas, kartbok, även ett träslag, ljus-gult med skimrande fläckar.
Atmosfär 1) det gashölje, som omgiver jorden och som huvudsakligen består av kvävgas, syrgas, en mindre del andra gaser och vattenånga. 2) enheten för gasers tryck 1 kilo pr cm2 vid 760 mm. barometerstånd. ~ -iska störningar uppstå stundom i mottagningskretsen på en gniststation och likna mer eller mindre verkliga signaler.
De hava sin orsak i elektriska oregelbundenheter i luften eller på jordytan. ~ -isk linje, på ett indikatordiagram är den horisontala linje, som pennan ritar, då valsen till en vid en ångcylinder fastsatt indikator kringvrides utan att ånga påsläp-pes. ~ -isk ångmaskin, den av engelske27
Attestera—Avdelning 28
smeden Newcomen 7111 uppfunna ångmaskinen, där ångans huvudsakliga arbete var att åstadkomma ett vakuum, sedan den tryckt upp kolven.
Attestera, intyga, erkänna. Innan man attesterar en räkning, skall man se efter både, att den är riktig och rätt daterad.
Attraktionskraft, den synliga kraft hos en kropp, varmed den drager andra kroppar till sig.
Audion, glödlampsdetektor, en av amerikanaren d:r Lee De Forest uppfunnen mottagningsapparat vid trådlös telegrafi och i synnerhet vid trådlös telefoni. Den består av en tantallampa med två platinatrådar insatta på var sin sida om glödtråden. Dess verksamhet grundar sig på ett fenomen, som sammanhänger med, att en glödande kropp, som inneslutes i ett lufttomt rum, utsänder negativa elektroner, som förmedla övergången av elektricitet mellan lampfi-bern och den ena platinaplattan. Dessas variationer ledas vidare i en strömbana med inkopplad telefon. En något liknande anordning är professor Flemings svängningsventil. S. d.
Auers ljus, en glödkropp eller glödstrumpa, uppfunnen av österrikaren Auer von Weisbach. Den är sammansatt av zirkonjord, magnesia m. m. och utstrålar ett intensivt ljus, då den in-sättes i en Bunsenbrännare.
Auriga, Kusken, stjärnbild på norra stjärnhimmeln med den lysande stjärnan Capella.
Aurora Borealis och Australis, det lysande och märkliga meteorfenomenet, som med sina flammande strålar upplyser den dystra polarnatten. Den torde bero på elektricitet och förekommer mest i frostnätter. Sydljuset omnämnes först av kapten Cook, den store världsomseg-laren.
Austral, hörande till södra halvklotet.
Autogensvetsning, påsmältning av järn i en stickflamma från en gasbrännare. Den gas, som användes, är acetylengas eller vätgas. En synnerligen viktig upp-
finning för den, som behöver reparera en ångpanna utan att taga den i land.
Automatisk, självverkande, självarbe-tande. ~ eldning, se kedjerost eldare. ~ gasboj, se Agafyr. ~ -t skjutvapen, vapen, som matas mekaniskt.
Auxiliärmaskin, se hjälpmaskin.
Auxiliärkryssare, se hjälpkryssare.
Avans, penningförskott, förtjänst på försäljning, ~ -nota, en anvisning på hyresförskott, som utfärdas av sjöman att efter överenskommelse av rederiet betalas till viss person en viss tid efter fartygets avsegling från den ort, där på-mönstring ägt rum. Förekommer mycket i utlandet och har den fördelen, att fartygets befäl befrias från ansvaret att vaka över de nymönstrade, så att de ej rymma. Det blir avansnotinnehavarens intresse.
Avantgarde, den framskjutna delen av en armé eller en flotta.
Avarie grosse, se haveri.
Avbalk-a, avskilja ett lastrum eller annat rum genom en vägg. ~ -ning, för lös spannmål. Om ett lastrum är avsett att lastas fullt med lös spannmål, skall det genom avbalkning eller på annat sätt vara så anordnat, att lasten verkligen fyller rummet.
Avbetalning, betyder på sjön även utbetalning av innestående hyra före av-mönstring.
Avbitartång, skarp tång för avklipp-ning av spik m. m.
Avboga, se boga ut.
Avbrott, förekommer vid gnisttelegra-fering genom obehöriga signaler antingen från andra stationer eller från atmosfäriska störningar i den apparat, som är sysselsatt med mottagning.
Avbröstad, är en kanon, som är losstagen från föreställaren.
Avdelning av örlogsfartyg, ett obestämt antal fartyg (mindre än nio) som, om så befinnes lämpligt, indelas i divisioner. Befälet föres av en kommendör eller kommendörkapten med titel avdel-29
Avdelningschefens —Avlösa 30
ningschef. Han lyder direkt under konungen.
Avdelningschefens tecken, spetsig standert, avdelad på längden i gult och blått fält.
Avdrag för besättningens rum och för drivkraften, se K. förordningen 18 maj 1894 ang. skeppsmätning 4 § sjölagen, II del.
Avdrag i dimensioner kunna göras av klassificeringssällskapen i vissa fall vid nybyggnader, som utföras under deras uppsikt, om fartygen äro avsedda för uteslutande inrikes fart, kustfart eller om djupgåendet är ringa.
Avdrift, 1) den vinkel (avdriftsvin-keln), som fartygets väg (kölvattnet) bildar med kölen vid bidevindsegling i följd av vindens tryck på skrov, tack-ling och segel, stundom även av hög sjö; 2) avvikningen åt sidan, som spetskulan ur ett ref flat skjutvapen gör på grund av luftmotståndet.
Avdunstning, ångbildning, som försiggår från den fria ytan av en vätska. Den kan äga rum vid vilken temperatur som helst. ~ -sapparat, se evaporator.
Avenbok, hårt träslag, som användes vid skeppsbyggeri.
Aventure, bodmeri.
Avfall, en seglares avvikning från kursen åt lä.
Avfasning, avtunning av förstäv, akterstäv eller rorståndare.
Avgiftspliktig dräktighet, nettotonnage, se tonnage.
Avgreningsmuff användes såväl för kablar som för andra elektriska ledningar, då det gäller att ansluta en servis- eller förbrukningsledning till en genomgående huvud- eller matarledning och består vanligtvis av en metallhylsa med klämskruvar eller lödning.
Avgångsort och destinationsort för ett fartyg styrkes genom dagboken, tullpasset, sundhetspass, försäkringsbrev, märkrulla, certeparti och konnossement.
Avhåll, taga-, är att lägga ett tåg e. d. under eller omkring en koffernagel, be-
ting eller krysshult för att genom den uppstående friktionen kvarhålla det inhalade av tåget eller moderera dess firande.
Avisoångare, ett snabbgående, lätt bestyckat mindre krigsfartyg, som är avsett för spanartjänst och befordran av depescher.
Avistaväxel, växel, som är betalbar vid uppvisandet.
Avkoppla, lossgöra en maskindel från en annan.
Avkylningsapparat, kylmaskin, refrigerator, maskin för framställning av is på artificiell väg. Den första, som användes på fartyg, lär hava varit en Bell-Colemans maskin på ångaren Strathle-ven på dess första resa med last av fruset kött från Australien till England år 1881.
Avlastare, kallas den person, som levererar last till ett fartyg.
Avlopp, cirkulationsvattnets utpump-ning ur en maskin genom en slussöppning i fartygssidan. Ang. anordnandet se K. F. ang. fartygs byggnad och utrustning. Sjöfartssäkerheten av Carl Malmén. ~ -skanal på en ångcylinder, är den kanal, varigenom den förbrukade ångan utgår. ~ -skrån, krän till avloppsvattnet. ~ -sport, slussöppning i fartygssidan för avloppsvattnet. I samband härmed har man avloppsrör, avloppssida, avloppsventil m. m. ~ -sven- tilator, sugventil, som drager ut dålig luft. ~ -sånga, ånga, som blåses ut ur pannan eller avgår från maskinen.
Avläsa, konstatera gradtalet på en termometer eller sextant eller ståndet på en barometer.
Avlöpning, se stapelavlöpning. -sbädd, den plankbädd, på vilken ett fartyg står, då det går av stapeln. ~ -ssläde, en efter fartygets form byggd bottenställning, på vilken det glider i vattnet vid avlöpning.
Avlösa eller förfånga, ersätta en annan man vid ror, utkik o. s. v. Den, som31 Avmagnetisera—Avståndsberäkning
32
avlöser eller avlösaren, kallas en dålig sådan, då han ej är prompt.
Avmagnetisera, beröva en magnet dess kraft genom att slå några skarpa slag på densamma eller rispa den med en fil. Det kan även ske genom att utsätta den för glödhetta. Om man avkyler en stål-magnet, ökar man dess
magnetiska egenskap.
Avmallat säges ett timmer vara, som är skuret efter en viss mall.
Avmastat är ett fartyg, som har mistat masterna.
Avmejsla, borthugga med mejsel.
Avmönstra, skilja en sjöman från hans befattning ombord genom att utbetala hans innestående fordran och avföra hans namn från sjömansrullan.
Avpolletera, avbetala sjöman ombord och frigöra honom från tjänsten därstädes på grund av sjukdom eller annan särskild orsak.
Avrigga, eller rigga av, nedtaga ett fartygs segel, rår, stänger och spiror m. m.
Avrusta, föra i land ett fartygs tack-ling, rundhult, inventarier, vapen.
Avsegla, begiva sig i väg, gå till sjöss.
Avseglingsförbud, utfärdas stundom för privatfartyg vid vistelse i främmande hamn, och däri måste de finna sig.
Avskeppa, inlasta i fartyg.
Avskrivning bör göras årligen å fartyg och inventarier efter vissa år. På stål- och järnfartyg brukar man avskriva i värde: segelfartyg av järn 4 à 5 %, segelfartyg av stål eller ångfartyg av järn 5 à 6 % pr år. Om avskrivningen tillämpas sålunda, skulle under normala förhållanden återstoden av värdet på ett fartyg vid 25 års ålder vara:
efter 4 % avskrivning pr år 36,04 %, efter 5 % avskrivning pr år 27,74 %, efter 6 % avskrivning pr år 21,29 % och efter 7 % avskrivning pr år 16,27 %. Om ett ångfartyg inom de närmaste 10 åren före besiktning fått nya ångpannor eller nytt maskineri, så ökas värdet på fartyget så, att anskaffningskostnaden för maskin
och pannor ökas med 1/io pr år och lägges till ovananförda värde.
Avskära ånga, låta ångan expandera.
Avslikta, jämna ut en skrovlig yta t. ex. en skeppssida med skarvyxa.
Avslipa, polera en mässingsyta med smärgelskiva.
Avstånds-beräkning. För en sjöman är det mycket viktigt, att känna de olika metoderna härför. Det vanligaste sättet att bestämma sitt läge i sjökortet, då man är i sikte av ett känt föremål, är att pejla detsamma på kompassen samt gissa distansen till land. Härtill fordras emellertid en god omdömesförmåga. Ett mera säkert sätt att
bestämma sin position sker medelst krysspejling (se kryss-pejling), genom pejling av samma föremål på olika tider under gång, och uppmätning av distansen mellan pejlingarna (av dessa är fyrastreckspejlingen den
vanligaste). Man kan även mäta höjden av ett känt föremål med sextanten och trigonometriskt beräkna avståndet, eller mäta solens höjd över strandkanten samtidigt från däck och från märsen på ett fartyg och proportionera sig till avståndet, eller man kan mäta med sextanten vinkelavstånden mellan två eller tre föremål, som äro utsatta i kortet och synliga från fartyget. Ännu ett par enkla metoder kunna nämnas. Avståndet till den synliga horisonten är beroende dels av jordytans buktighet, som, vi kunna antaga, är tämligen lika och höjden av observatorns öga över vattnet, och detta avstånd har den egenheten att approximativt överensstämma med kvadratroten ur ögats höjd, "en tillfällighet, som torde vara lätt att komma ihåg", säger kapten Lecky (känd nautisk författare) i sin
"Wrinkles". Tager man refraktionen med i räkningen, får man multiplicera kvadratroten med 1,15 för att få avståndet ändå säkrare. Ett annat mycket enkelt sätt att beräkna avståndet till en fyr, då den först visar sig i horisonten, är att draga kvadratroten ur det tal,33
Avståndsmätare—Avtappningshål 84
som angiver fyrens höjd över vattnet (hämtat från någon fyrlista) och kvadratroten ur ögats höjd över vattnet samt addera dessa värden. Summan utgör det approximativa avståndet till fyren i nautiska mil. I disigt väder kan man, då man befinner sig i närheten av en knallsignalstation, beräkna avståndet till denna genom att observera tidsskillnaden mellan blixten och knallen sålunda: Man räknar på kronometern, huru många sekunder, som åtgå
från det ögonblick raketen synes explodera, tills detonationen höres. Tidsförloppet divideras med 5 och kvoten blir den ungefärliga distansen. ~ -mätare, stationpointer och goniograf, instrument, varmed man i sjökortet avsätter uppmätta vinklar för utrönande av fartygets position. ~ -signaler, dessa äro nödvändiga, när i följd av långa avstånd eller mindre klar väderlek det är omöjligt att urskilja färgen på signalflaggorna. Avståndssignaler framställas medelst: koner, kulor och cylindrar, kulor, fyrkantiga flaggor, standertar och revade flaggor samt genom fasta kustsemaforer. Se internationella signalboken. Följande viktiga signaler framhållas: kula över trekantig flagg betyder: "Ni går mot en fara. Lägg bi"; kula över fyrkantig flagga: "elden lös, sprungit läck e. d., hjälp"; trekantig flagga över kula: "kort på proviant, svälta"; fyrkantig flagga över kula: "grundstött, hjälp genast." ~ vinkel, vinkel vid ögat mellan en linje dragen till höjden av ett föremål och en annan dragen till basen.
Vid segling i kölvatten bör man observera vinkeln mellan det framförliggande fartygets masttopp och vattnet (avståndsberäkning).
Avstämd radiotelegrafi eller syntoni-serad gnisttelegrafering kallas sådan, då avsändare och mottagare äro avstämda efter varandra, så att tidsperioderna bli lika för dem båda, och vågor, vilkas tidsperiod är en annan, icke komma att utöva något inflytande på systemet. Av-2
stämningen benämnes skarp, då den endast kan mottaga vågor av företrädesvis bestämd längd och oskarp, då den kan mottaga vågor av olika längd. Den sistnämnda lämpar sig bäst för fartyg.
Avstämningsförmåga, egenskapen hos en gnistmottagningsapparat att kunna leta ut de vågor, som den vill emottaga och stöta bort dem, som komma från likgiltigt håll.
Avstämningslampa, en glödlampa, genom vilken man kan se, om antennan och oscillatorkretsen äro avstämda efter varandra.
Avstämningsläge, det läge, vari gnist-mottagaren står, då detektorn är inkopplad i sin krets.
Avstöttning i torrdocka. Innan ett fartyg "tagit blocken", böra stöttor finnas i ordning på båda sidor om dockan för att stötta fartyget sidovägen. När vattnet är utpumpat, bör man även stötta det underifrån och särskilt under akterstäven, om denna skjuter mycket över blocken.
Avsändare, den apparat, varmed elektriska vågor utsändas från en gniststa-tion.
Avtacka, en chef brukar, då han lämnar ett fartyg, avtacka de officerare och det manskap, som stått under hans befäl.
Avtackla, se avrigga.
Avtagande är månen efter fullmåne.
Avtappning av vatten från rör får ej glömmas, när temperaturen närmar sig fryspunkten. Däcks- och
färskvattenspumpar böra under liknande förhållanden lindas med halm eller trasor. Frysning kan även hindras genom % dena-turerad sprit och 2A färskvatten.
Avtappningshål finnas i botten på järnfartyg för att bottenvattnet skall kunna rinna ut i docka. De böra noga tätas med packade skruvbultar, då de varit öppnade. Styrmannen och maskinisten få ej försumma att göra en rund i botten, innan vattnet pumpas in i dockan.35
Avtappningskran—Azur 36
Avtappningskran, användes för atl tappa vatten nr rör etc.
Avvisare, en stark balk, som omgiver vissa fartyg för att skydda den mot stötar från andra fartyg eller kajer.
Axel, mittlinje. ~ -brott, bräcka i axel till maskin. Dylika måste uppmärksamt observeras, så att man ej väntar för länge, eller tills axeln springer, innan man utbyter den. Långssprickor äro mindre farliga än tvärsprickor, men vid båda fallen bör man sätta körnar-märken vid sprickans båda ändar för att kunna se, i vad mån den vidgar sig. ~ -
bärare, utbyggnader akterut i bottnen på dubbelpropellerångare till stöd för propeller axlarna. ~ -gång, gång för axelledningen på en ångare. ~ -kona, den koniska delen av propelleraxeln, som är inpassad i propellern. ~ - koppling, flänsar i ändarna på axlar, varmed dessa sammankopplas. ~ -lager, la-
ger, i vilket en axel har stöd. ~ -ledningen, hela sammansättningen av axlarna i en maskin från vevaxeln till propelleraxeln. Innan man går till sjöss, bör axelledningen noga undersökas och speciellt efter grundstötning. ~ - tunnel, det av plåt byggda valv, som går i bottnen av ett ångfartyg från maskinskottet till propellerhylsan, och som innesluter mellersta och aktra axelledningen.
Axiellt spelrum, spelrum i längdriktningen på en axel, t. ex. på en kollektor för att hindra borsten att slita på samma ställe.
Axiom, en sats, vars sanning inses utan bevis.
Axiometer, visare, som angiver rodrets läge.
Azur, den djupblå färgen på en molnfri himmel. B.
Babbits metall, en blandning, bestående av 10 delar tenn, 1 del koppar och 1 del antimon, användes att gjuta in i slitna lager till maskiner.
Babian, enmansvakt på däck under måltider o. s. v.
Babord, fartygets vänstra sida, då man vänder ansiktet mot fören. Föremål, som befinna sig på denna sida, sägas befinna sig om babord. ~ — hän, i riktning åt babord. ~ — med rodret, kommandoord till rorgängaren (eller den, som sköter ratten eller rorpinnen) att förändra rodrets riktning så, att fartyget svänger babord hän. ~ -s halsar, ett fartyg ligger eller seglar för babords halsar, då vinden är in från babords sida; underseglens babords halsar äro således mer eller mindre halade. Detta gäller såväl, då fartyget ligger bidevind, som då vinden är mera in från sidan. Ett fartyg, som ligger för babords halsar, skall vika (väja, gå ur vägen) för ett, som ligger för styrbords. ~ - s lanterna, en röd lanterna, som föres om babord för att utmärka denna sida. Enligt K. Förordningen av 26 okt.
1916 skall den visa ett oavbrutet sken synligt minst två distansminuter över en båge av horisonten av 10
kompasstreck och vara så fästad, att skenet kastas från rätt förut till två streck akter om tvärs. Lanterna skall vara undersökt av K. Nautisk Meteorologiska byrån och åtföljas av
certifikat. ~ -s maskin, den maskin, som har sin plats om babord å fartyg med två propellrar. ~ -s sidan anses mindre förnäm än styrbords. Manskapet går ombord på denna sida och proviantbåtar m. m. lägga till vid trappan om babord. ~ -s vakt, manskapet på ett fartyg är, till sjöss åtminstone, delat i två vakter, babords och styrbords.
Babords vakt skötes på handelsfartyg av l:e styrmannen.
Babölingar, manskapet på babords vakt.
Back, 1) ett mindre halvdäck längst för ut på ett fartyg över huvuddäcket. Ankarna hava här sin plats, då de äro intagna. På ångare har även ångspelet, varmed ankaret hivas upp, sin plats här. Under backen pläga ofta manskapets lokaler vara inrymda; 2) ett laggkärl i form av en bunke, vari manskapets mat serveras; 3) kommandoord att ställa maskinen, så att den går back för att minska farten eller tvinga fartyget akter över.
Backa, att med tillhjälp av maskin eller segel driva ett fartyg akteröver. ~ — upp, portionera ut maten till besättningen vid måltiderna. "Månaden drä-jar och kocken backar upp", är ett gammalt bekant uttryck bland sjömän, när någon klagar över en resas längd. ~ — ut, draga sig ifrån någon svårighet, alltså motsatsen till ordstävet: "när man fått en viss potentat i båten, skall man39
Back—Balansroder 40
också ro honom i land." ~ årorna, stryka med årorna i en båt för att minska framfarten.
Back från lä, se skjuta björn. ~ -gejd, gejd i en ångmaskin för upptagning av trycket vid backrörelse. ~ i seglen
har man, då vinden kommer förifrån och seglen börja leva (skaka). Slarvig styrning kan vara orsak till, att man får helt back och vänder genom vinden. Manöver: lägg upp rodret, hala försko-terna till lovart och fira av mesanskot, om det är tid. ~ -lag, matlag eller visst antal av manskapet, som får sin mat ur samma back. ~ -ning, det underlag av trä, varmed ett pansarfartygs plåtar förbindas. ~ -sbjälke, bjälke, som uppbär backen på ett fartyg. ~ -sgastar, kallas de av manskapet, som hava sin station på backen vid vändning. ~ -skorporal, underbefäl för backsgastarna. ~ -soffi-cer, den officer, som för kommandot på backen. På handelsfartyg är det förste
styrmannen. ~ -slag i motor, uppstår då maskinen på grund av feltändning går orätt väg. ~ -slejdare, trappa, som leder från backen till däcket. ~ -snät, stängselnät, som omgiver backen. ~ -sskott, vägg på akterkant av backen, som skyddar skansen. ~ -ssolsegel, solsegel, som sträckes över backen i hamn, när det är varmt. ~ -visare, visare på maskintelegrafen, som markerar, när maskinen går back. För den, som sköter manövern på bryggan, är det av stor vikt att veta, att den begärda manövern verkligen är utförd.
Baffelplåt eller brännplåt, plåt, som täcker insidan av eldstadsluckan och skyddar den mot hettan.
Baggala, arab. tvåmastat fartyg med hög akter.
Bagnio, en fruktansvärt hård vind på Filippinerna.
Bahamaträ, ett slags färgträ från Ba-hamaöarna.
Bakfallsventil, se kontraventil.
Bakladdare kallas med gemensamt namn alla skjutvapen, som laddas från
kolvändan. Då det gäller moderna kanoner, uppstå i följd härav benämningar som bakladdningsstängning, bakladd-ningstätanordning, vilka icke torde behöva någon särskild förklaring.
Bakstam, akterstäv på mindre fartyg.
Bakslag, back i seglen.
Bakström, en del av vattnet i en flod, som avviker från huvudströmmen och rinner i motsatt riktning på grund av strandlinjen. Det finnes även en bakström, som bildas under lä låring, då ett fartyg gör fart genom vattnet. Den kvarhåller föremål, som komma i dess närhet, och om man skulle råka falla över bord, bör man akta sig för densamma.
Balans, jämnvikt. Fastän en sjöman måste kunna hålla denna, bör han akta sig för att komma på balans. Affärer skola skötas som navigationen, alltså med matematisk noggrannhet. ~ -axel, se balansmaskin. ~ -bord, bord, i salong eller hytt försett med balansanordning för att under slingring kunna bibehålla sitt horisontala läge. ~ -era en slid, att minska trycket på dess rygg medelst en mantel, som omgiver såväl denna som sidorna och pressas mot slidplanet av ångtryck och stålfjäder, eventuellt fjädertryck. ~ -lacka, lucka försedd med motvikter för att lättare kunna stängas. Dylika användas t. ex. framför eldstäder. ~ -maskin eller sjöbalansmaskin användes å de äldsta ångfartygen. Den hade en stående cylinder med tvärstycke, fäst vid pistonstången. Från ändarna av tvärstycket nedgingo två stänger, som verkade på de å ömse sidor om cylindern anbragta balanserna, och från dessas motsatta ändar, vilka ävenledes voro förenade med ett tvärstycke, utgick vevstaken, som verkade på veven och kringvred maskinaxeln. ~ -ringar, se kardansk upphängning. ~ -roder kallas ett sådant, där hj ärt stocken (roderaxeln) icke ligger i rodrets förkant utan på cirka % av dess yta akter om denna. Genom denna anordning underlättas rod-41
Balansstång—Bardunklyka 42
rets vridande givetvis, vilket har sin stora betydelse på stora, snabbgående fartyg. ~ -stång, tvärstycket på balansmaskin. ~ -tapp, den tapp, omkring vilken balansstången rör sig.
Balk-ar, grova timmer eller järnpjäser, som sträcka sig från sida till sida tvärs över ett fartyg för att hålla sidorna på deras bestämda avstånd från varandra. De äro förenade med dessa medelst knän eller knäplåtar. De tjäna även
