VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 10-12 Mark- och miljödomstolen 2012-09-05
Växjö
KLAGANDE [F.F., adress]
MOTPART
Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun Box 52
387 21 Borgholm ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsen i Kalmar läns beslut den 15 december 2011, se bilaga 1 SAKEN
Klassning av badplats som EU-bad och provtagning av badvatten på fastigheten Frönäs 1:8 i Borgholms kommun.
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen upphäver underinstansernas beslut.
BAKGRUND
Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun beslutade den 23 februari 2011 att badplatsen på
fastigheten Frönäs 1:8 ska klassas som ett EU-bad, att provtagning av badvattnet ska ske enligt föreskrifterna för EU-bad och att det är fastighetsägaren som är ansvarig för badplatsen och dess badvattenkvalité på fastigheten Frönäs 1:8. Vidare beslutades att beslutet gäller omedelbart även om det överklagas. [F.F.]
överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Kalmar län som avslog överklagandet med motiveringen att nämnden haft laglig grund för att peka ut badplatsen som EU-bad samt att debitera fastighetsägaren avgifterna i samband med provtagning av badvatten.
YRKANDEN M.M.
[F.F.] har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att nämndens och länsstyrelsens beslut ska upphävas.
DOMSKÄL
[F.F.] är lagfaren ägare till fastigheten Frönäs 1:8 i Borgholms kommun. På fastigheten bedrivs en enskild
näringsverksamhet, Wikegårdens Semesterby. Verksamheten är inte registrerad på [F.F.].
En myndighets beslut som enbart innebär att en viss verksamhet klassificeras, är normalt inte överklagbart. En identifiering av en badplats enligt badvattenförordningen innebär emellertid bl.a. att information till allmänheten ska sättas upp i form av skyltar eller på annat sätt på badplatsen och att vissa provtagningar av vattnet ska göras. Beslutet att klassificera strandbadet får, med hänsyn till att det innebär att åtgärder ska företas på fastigheten, bedömas vara ett beslut som är betungande för den enskilde. Mark- och miljödomstolen anser därmed att [F.F.] har rätt att överklaga beslutet.
Enligt 4 § badvattenförordningen (2008:218) är det kommunen som inför varje badsäsong ska identifiera varje ytvattenförekomst eller del av en ytvattenförekomst inom kommunen som kommunen förväntar sig att ett stort antal personer kommer att bada i under den kommande säsongen. När kommunen har antecknat områdena som badvatten i badvattenregistret blir dessa "badvatten" enligt 3 § i förordningen (även kallat "EU-bad"
eftersom bestämmelserna tillkommit för att Sverige ska uppfylla EU:s badvattendirektiv 2006/7/EG). Syftet med badvattendirektivet är att provta och kontrollera badvatten för att kunna upptäcka eventuella föroreningar och att vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten där det krävs i syfte att skydda människors hälsa. Bestämmelserna i badvattenförordningen om identifiering av badvatten är meddelad med stöd av 5 kap. 9 § 2 st. miljöbalken i syfte att bl.a. skydda människors hälsa mot föroreningar i badvattnet. Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun, numera samhällsbyggnadsnämnden, fullgör kommunens uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet. Nämnden har grundat sina uppgifter om antal badande på en handling från [F.F.] och beräknat det förmodade antalet badande under högsäsong till i snitt minst 144 personer per dag.
Enligt såväl Naturvårdsverkets, sedan den 1 juli 2012 upphävda allmänna råd om badvatten (NFS 2008:8) som nu gällande allmänna råd från Havs- och vattenmyndigheten (HVMFS 2012:14) bör, med "ett stort antal
badande" avses ungefär 200 personer i genomsnitt per dag. Även om allmänna råd inte är ett rättsligt bindande så är de ett underlag för att tolka lagstiftningen och medverkar till en mer enhetlig tillämpning av likartade fall.
Som tidigare har nämnts, har i detta mål uppgiften om 144 personer per dag lämnats av [F.F.]. Någon annan utredning finns inte i den frågan, den har inte motsagts av nämnden och bör därför ligga till grund för
avgörandet. Med utgångspunkt i att det i detta fall rör sig om ett bad där besökarantalet sålunda i snitt ligger drygt 25 procent lägre än som hänvisas till i de allmänna råden, anser mark- och miljödomstolen inte att man bör betrakta badplatsen som ett s.k. EU-bad och med det som grund ställa krav på provtagning m.m. Det överklagade beslutet ska därför upphävas. - Vid denna utgång gör miljödomstolen ingen bedömning huruvida det varit riktigt av nämnden att i sitt beslut rikta sig mot "fastighetsägaren". Mark- och miljödomstolen noterar vidare att miljöbyggnadsnämndens beslut inte innefattar någon debitering av tillsynsavgift. Frågan om avgifter kan därför inte prövas inom ramen för detta mål.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427) Överklagande senast den 26 september 2012.
Anders Bengtsson Bertil Varenius
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Bengtsson, ordförande, och tekniska rådet Bertil Varenius. Målet har handlagts av [beredningsjuristen].
- - -
LÄNSSTYRELSEN BESLUT 505-818-11 KALMAR LÄN 2011-12-15
Delgivningskvitto
Klagande Wikegårds stugby & camping Att: [F.F., adress]
Lösbrev
Motpart Miljö- och byggnadsnämnden Borgholms kommun
Box 52
387 21 BORGHOLM
Överklagande av beslut om provtagning av badvatten och klassning av badplats som EU-bad på fastigheten Frönäs 1:8, Borgholms kommun
BESLUT
Länsstyrelsen avslår överklagandet.
REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET
Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms kommun beslutade den 23 februari 2011, § 51, att badplatsen på fastigheten Frönäs 1:8 ska klassa som ett EU-bad och provtagning av badvattenkvalitén ska ske enligt gällande föreskrifter för EU-bad samt att fastighetsägaren är ansvarig för badplatsen och dess badvattenkvalité.
Wikegårds stugby & camping har genom [F.F.] (fastighetsägare) överklagat beslutet och anfört följande.
Kommunen har på sina hemsidor marknadsfört badet som en allmän badplats, vilket har lett till ökat antal badande allmänhet. Eftersom antalet badande har ökat, så har Borgholms kommun beslutat att utpeka badet som ett EU-bad. Badplatsen omfattas därmed av kraven på badvattenprofil m.m. enligt badvattenförordningen.
Kommunen har därefter debiterat Wikegårds camping kostnaderna för provtagningar av badvattnet. Eftersom badplatsen är en allmän badplats kan markägaren inte ansvara för badplatsens vattenkvalitet. Kommunen har ingen laglig grund för att ta ut avgifter för sina åtagande enligt badvattenförordningen.
MOTIVERING
Enligt 26 kap. 3 § miljöbalken (MB) utövar varje kommun genom den eller de nämnder som fullmäktige
bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd.
Enligt 45 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska kommunen ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. strandbad.
Av 4 § badvattenförordning (2008:218) framgår att en kommun ska inför varje badsäsong
1. identifiera varje ytvattenförekomst eller del av en ytvattenförekomst inom kommunen som kommunen förväntar sig att ett stort antal personer kommer att bada i under den kommande badsäsongen,
2. anteckna varje sådan ytvattenförekomst eller del av en ytvattenförekomst som badvatten i kommunens badvattenregister,
3. i badvattenregistret ange badsäsongen för varje badvatten, och
4. besluta en kontrollplan för provtagning och bedömning av varje badvattens kvalitet.
Identifieringen enligt första stycket 1 ska göras med hänsyn till antalet badande under tidigare badsäsonger samt till de anläggningar för bad som tillhandahålls och andra åtgärder som uppmuntrar till bad.
Av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om badvatten (NFS 2008:8) framgår att ansvarig för kommunala badplatser är kommunen och för övriga badplatser markägaren eller den som arrenderar marken där badplatsen är belägen. Ansvaret innebär bl.a. upprättande av badvattenprofil, provtagning, undersökningar och information till allmänheten.
Enligt 27 kap. 1 § MB får kommunfullmäktige meddela föreskrifter om avgifter för kommunens kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Av Miljö- och byggnadsnämndens i Borgholms kommun taxa inom miljöbalkens område (Taxa utifrån risk- och resursbedömning för miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd) antagen av kommunfullmäktige den 30 november 2009, § 117, framgår följande. Avgift enligt denna taxa ska betalas för handläggning och andra åtgärder vid tillsyn (2 §). Vid tillämpningen av denna taxa är gällande timtaxa det av kommunfullmäktige fastställda beloppet med uppräkning enligt konsumentprisindex. Timtaxan 2009-01-01 är 710 kronor per hel timme
handläggningstid. Avgiftsuttag sker i förhållande till den handläggningstid som i taxan bestämts för ärendet (fast avgift), i förhållande till den årliga handläggningstid som anläggningen eller verksamheten tilldelats (årlig tillsynsavgift), i förhållande till den faktiskt nedlagda handläggningstiden i det enskilda ärendet (timavgift) eller enligt de andra grunder som anges i taxan (6 §). Av taxebilaga 1 framgår att för provtagning av badvatten vid strandbad som är upplåtet för allmänheten eller annars utnyttjas av många uttas timavgift. Dessutom tas ersättning ut för att täcka kostnader för analyser, transporter och frakt.
- Länsstyrelsens bedömning
Tillsyn enligt miljöbalken omfattar alla typer av åtgärder som tillsynsmyndigheten har rätt att vidta, och ibland också är skyldig att vidta, i syfte att säkerställa syftet med miljöbalken. I tillsynen ingår förebyggande, kontrollerande och uppföljande åtgärder.
Huvudregeln när det gäller finansieringen av myndigheterna tillsynsverksamhet är att kostnaderna ska täckas av avgifter (prop. 1997/98:45 del 1 s. 516). Avgiften ska täcka både direkta och indirekta kostnader. I avgiften kan ingå kostnader för diverse arbetsmoment som exempelvis granskning av rapporter, besiktning, inventering, undersökning och administrativt arbete.
Badplatsen på fastigheten Frönäs 1:8 har av Borgholms kommun klassats som EU-bad. Av
badvattenförordningen framgår att kommunen ska identifiera, kontrollera, klassificera och registrera badplatser som ett stort antal personer badar i. Kommunen är ansvarig för kommunala badplatser och
markägaren/arrendatorn ansvarar för badplatsen som är belägen på den gena fastigheten.
För att avgift ska kunna tas ut i ett enskilt fall måste det finnas stöd för det i kommunfullmäktiges föreskrifter.
Nar det gäller tillsyn av badplatser anger den tillämpade taxan att avgift faktureras i samband provtagning av badvatten. Dessutom tas avgift ut för analyser, transporter och frakt.
Enligt Länsstyrelsens bedömning har nämnden haft laglig grund för att peka ut badplatsen på fastigheten Frönäs 1:8 som EU-bad samt att debitera klaganden avgiften. Nämnden har därmed inte i något avseende överträtt sina befogenheter. Vad som anförts av [F.F.] föranleder ingen annan bedömning från länsstyrelsens sida. Överklagandet ska därför avslås.
ÖVERKLAGANDE
Detta beslut kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen i Växjö, se bilaga.
Lise-Lotte Norström Zeinab Fazli
