Gravbyggnader och altare : arkeologiska spår av bronsålderns eskatologiska föreställningar Kaliff, Anders Fornvännen 92:1, 1-18 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_001 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Gravbyggnader och altare : arkeologiska spår av bronsålderns eskatologiska föreställningar

Kaliff, Anders

Fornvännen 92:1, 1-18

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_001 Ingår i: samla.raa.se

(2)

Gravbyggnader och altare

Arkeologiska spår av bronsålderns eskatologiska föreställningar Av Anders Kaliff

Kaliff, A., 1997. Gravbyggnader och altare - arkeologiska spår av bronsålderns eskatologiska föreställningar. (Mortuary buildings and altars—archaeological in- terpretations of Bronze Age eskatology.) Fornvännen 92. Stockholm.

This artide focuses on the results of the exeavation of a Bronze Age complex near Ringeby in Kvillinge parish, Östergötland. The exeavation of this site 1993-94 showed a large burial ground inlegrated with a eultie place. The Ringeby area was a small island during the Bronze Age. It probably served as a local centre for the inner reaches of Bråviken.

Burial customs may be defined as a system of rituals, based on religion and human attitudes to life and death. The prehistoric sites wich we often regard a.s cemeteries, also played an important role as eultie places. Sacred buildings, charnel-houses and other structures connected with the interment of the dead and other rituals have come to light in several investigations in recent years.

There are indications of structural resemblances between the burial ritual and important activities in daily life, during the Late Bronze Age and Early Iron Age i Seandinavia. Belief in the separation on the pyre between lhe earthly remains and the human soul should be interpreted as part of a general belief in the ritual fire as a place endued with spiritual powers and where a metamorphosis occurs.

Anders Kaliff, Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV- Linköping, järnvägsgalan 8, SE-582 22 Linköping, Sweden.

Gravbegreppels kompkxilet

Gravar liksom a n d r a religiösa och heliga platser får sin utformning efter bestämda symboliska mönster, m e d vilka människan vill åstad- k o m m a eller illustrera något. Det kan vara en symbolisk bild av liv, död och å t e r f ö d d s e eller en symbolisk kosmologi. Graven har också en a n n a n funktion, som kommunikationsplats mellan de d ö d a och de levande, eller mellan g u d o m och människa. Själva graven är som symbol också nära förknippad m e d födelse och omvandling och uppfattningen om graven som en plats för initiation och pånyttfödelse har en n ä r m a s t arketypisk karaktär i det mänskliga medvetandet. Gravens form och begravnings- riiualerna speglar också kollektiva tankar om vad som sker med människan efter d ö d e n . Gra-

var kan även ha en individuell utformning, olika för olika personer. Utformningen kan då spegla den d ö d e s status och nivå i samhället m e n även egna önskemål om u t f o r m n i n g e n . Den kan också vara en bild av den dödes reli- giösa status och individuella utveckling.

Gravarkeologi har sedan arkeologins barn- d o m haft betydelse för studier av så gott som alla aspekter på mänskligt liv. Olika e l e m e n t i gravens utformning och innehåll möjliggör studier av social struktur, status, demografiska och etniska aspekter. Tolkningar av betydelsen hos gravskick och gravritualer har också blivit före- mål för arkeologers intresse utifrån olika så- d a n a aspekter u n d e r de senaste d e c e n n i e r n a (t.ex. Binford 1972; G h a p m a n & Randsborg 1981; Pader 1982). Inte minst lämpar sig grav-

Forrwännnen 92 (1997)

(3)

materialet som källmaterial för studier av religion och föreställningsvärld - särskilt för tolkningen av olika eskatologiska föreställningar.

Vid b e h a n d l i n g e n av gravar och a n d r a reli- giösa l ä m n i n g a r från en kultur man inte till fullo känner, inställer sig lätt en viss begrepps- förvirring. J a g a n v ä n d e r i artikeln b e n ä m - ningen »grav» för de anläggningar som enligt vårt n u t i d a referenssystem upplevs som begravningar. G r u n d l ä g g a n d e för mitt resone- m a n g är dock att anläggningar som i en arkeologisk fältsituation tolkas som gravar inte nöd- vändigtvis behöver ha anlagts m e d endast den betydelsen. En b r e d a r e betydelse av gravbe- greppet, vad gäller förhistoriska gravar i Skan- dinavien, har u n d e r senare år kommit att upp- märksammas av flera forskare (bl.a. Jankavs 1981 och 1987; Furingsten 1987; Bennett 1987;

J e n n b e r t 1988; Baudou 1989 och 1991; Kaliff 1992; Olausson 1995). Detta speglar en ökad medvetenhet bland arkeologer om att graven som manifestation kan ha haft olika i n n e b ö r d i olika tider.

Intresset för en problematisering av de för- historiska gravarnas betydelse har naturligtvis ett samband m e d framväxten av den postprocessuella arkeologin, m e d en förnyad syn på symbolers och ritualers funktion. I stället för att se d e symboliska uttrycken som enbart pas- siva, betraktar m a n d e m som aktivt använda och deltagande i samhällsprocessen (bl.a. Hod- der 1982 och 1986). Påverkan från postproces- sualisterna är dock inte hela orsaken till detta förnyade synsätt. En generellt förändrad bild av religionens betydelse i samhället tycks ha varit minst lika väsentlig. U n d e r de allra senaste åren har också allt fler publikationer givits ut som behandlat religion, ritual och gravskick, i Skandinavien och i Storbritannien. Bland så- d a n a publikationer kan n ä m n a s från Sverige Arkeologi och Religion (Larsson & Wyzsomirska 1989) ocb från England Sacred Sites, Sacred Pla- ces ( C a r m i c h a d , H u b e r t , Reeves 8c Scbanche 1994).

Det är en u t m a n i n g för dagens arkeologer att n ä r m a sig h u r förhistoriens människor tänkte och kände. Postprocessualismen har i hög grad fokuserat på sådana frågor men ofta från en subjektiv och relativistisk utgångspunkt

som inte alltid anknyter till arkeologiska fält- undersökningar. Det är därför aktuellt m e d en behandling av sådana problemställningar m e d direkt tillämpning på det arkeologiska fältma- terialet. Detta är vad Colin Renfrew och Ezra B.

W. Zubrow b e n ä m n e r en »kognitiv arkeologi»

(cognitive processualism) i förordet till The an- cient mind - Elements of cognitive. archaeology (Ren- frew & Zubrow 1994). De m e n a r att d e n n a form av kognitiv arkeologi k o m m e r att revolu- tionera 1990-talets och det begynnande 2000- talets arkeologi på samma sätt som den pro- cessuella arkeologin gjorde på 1960-70-talen.

Den tolkande postprocessuella arkeologin me- nar de endast utgör en d d av detta skeende.

Frågor kring människans tankevärld och före- ställningar bör gå att studera m e d samma arkeologiska m e t o d e r som a n d r a mänskliga fe- n o m e n - g e n o m traditionellt arkeologiskt fält- arbete och hypotetisk deduktiv metod. Detta gör just fallstudier särskilt viktiga för att på ett fruktbart sätt föra s a m m a n d e n kognitiva arkeologin m e d huvudfåran av det arkeologiska fältarbete som bedrivs (Renfrew & Zu- brow 1994).

Själva beteckningen »grav» innehåller i sig en tolkning av funktionen på den anläggning man beskriver. O r d e t har en mycket stark käns- lomässig betydelse i vårt eget samhälle och be- n ä m n i n g e n i sig bar därför stor betydelse för tolkningen av ett fältmaterial. Det som ibland uppfattas som objektiva fakta, exempelvis om- d ö m e t att en anläggning utgör en grav, är där- för i sig en avancerad tolkning. Det är långt ifrån självklart att stensättningar och a n d r a

»gravformer» från bronsålder och äldre järn- ålder, primärt har haft en funktion som ens på- m i n n e r om det vi förknippar m e d ordet grav.

Även om både vår tids och dåtidens gravar har det gemensamt att de innehåller rester efter de döda, så kan den bakomliggande avsikten skilja sig väsentligt.

Att vissa förhistoriska skandinaviska gravar har haft en betydelse som kultplatser, utöver sin funktion som viloplatser för de döda, bar även tidigare uppmärksammats i skandinavisk arkeologisk forskning. Problematiserande tolkningar av detta slag bar dock snarare varit un- dantag än regel. Evert Baudou har bl.a. tolkat

Fornvännnen 92 (1997)

(4)

Fig. 1. Undersökningsområdet vid Ringeby och området strax norr därom var under yngre bronsålder en ci i del inre av Bråviken. På flygbilden syns Ringebyundersökningen i förgrunden medan Motala ströms utlopp i Bråviken skymtar i bakgrunden. Foto Avenagruppen. - During the Bronze Age the exeavation area at Ringe- by and the area somewhat north thereof comprised an island in Bråviken. The exeavation area can be seen in the foregremnd, the outlet of the Motala Ström river in Bråviken in the background.

gravhögar från romersk järnålder i Mellan- n o r r l a n d som gravar över speciella p e r s o n e r m e n m e d en samtidig funktion som kultplatser, ingående i en förfäderskult. D e n n a typ av gravar har påträffats nära gårdslägen och ofta överlagrande äldre b e b y g g d s d ä m n i n g a r (Bau- dou 1989, s. 16 ff). Att förfäderskult varit ett inslag i den förkristna skandinaviska religionen

kan man anta på g o d a g r u n d e r , vilket också framförts av religionshistoriker. G e n o m me- deltida kyrkliga edikt finns det också indicier på att förfäderskult varit ett allmänt inslag i ger- manskt kultbruk (de Vries 1956, s. 145).

Det fortsatta r e s o n e m a n g e t i artikeln sker med utgångspunkt från en speciell fallstudie - u n d e r s ö k n i n g e n av b r o n s å l d e r s k o m p l e x e t

Fornvännnen 92(1997)

(5)

RAA 6 vid Ringeby i Kvillinge socken, Öster- götland, för vilken j a g var projektledare. Ut- grävningen vid Ringeby har på flera sätt kunnat belysa problematiken kring grav- och kultplatser på ett delvis nytt sätt, mycket tack vare att undersökningen k u n d e företas m e d en utpräg- lat religionsarkeologisk målsättning. För en komplett redogörelse för utgrävningen och fyndmaterialet hänvisas till den svenska under- sökningsrapporten (Kaliff 1996).

Bronsålderskompkxet vid Ringeby

Ringebyprqjektet utgjorde en del av det över- gripande arkeologiska arbete som företogs in- för omläggningen av väg E 4 till motorväg r u n t Norrköping. Den omgivande bygden är en av de mest fornlämningstäta i landskapet och en av de klassiska bronsåldersbygderna i Sverige, med de stora hällristningsområdena vid Him- m e l s t a d h m d , Ekensberg och L e o n a r d s b e r g . Fornlämningsområdet RAA 6 vid Ringeby var innan f ö r u n d e r s ö k n i n g a r n a endast känt som ett röse i krönläge samt en m i n d r e intillig- g a n d e skålgropslokal. U n d e r s ö k n i n g e n , som genomfördes 1993-94, kom att omfatta en sam- manlagd yta om ca 24 000 m2 och innefattade en mycket komplex fornlämningsmiljö. De äld- sta l ä m n i n g a r n a bestod av ett fåtal anlägg- ningar av boplatskaraktär i o m r å d e t s högsta parti, ca 20 m ö.h., m e d äldsta datering från en h ä r d g r o p som k u n d e l 4C-daterats till ca 1400 f.Kr. Från de följande å r h u n d r a d e n a fanns relativt fåtaliga spår efter boplatsaktiviteter, vilka snarast talar för en icke-permanent bosättning.

O m k r i n g år 1000 f.Kr. börjar den dåvarande ön användas som begravningsplaLs samt även som lokal för kult och offer i anslutning till gravarna. Dessa funktioner består fram till ca 400 f.Kr. då aktiviteterna på platsen upphör. Den omgivande slätten utgjorde vid d e n n a tidpunkt förmodligen ett svårforcerat kärrlandskap som nyss höjts ur havet.

Kronologiskt var gravarna samlade till yngre bronsålder och äldsta delen av förromersk järn- ålder. De analyserade kolproverna har givit dateringar till intervallet 999-376 f.Kr. (samtliga i texten angivna 14C-dateringar är kalibrerade m e d ett sigmas standardavvikelse). Benmäng- den i gravarna varierade högst väsentligt, från

Dagens strandlinje

O

Fig. 2. Kartan visar det inre av Bråviken med 15 m högre vattennivå än idag, motsvarande förhällandet någon gäng under yngre bronsålder. Undersök- ningsområdena vid Ringeby respektive Pryssgäi ele-n är markerade. Numren anger registrerade fornläm- ningar i närområdet, främst skålgropslokaler, vilka kan anses mer eller mindre samtida med Ringeby.

Renritning av M.-A. Grönvall. - The map shows the inner part of Bråviken with a water level 15 m higher than it is today, corresponding to the situation some time in the Late Bronze Age. The excavated areas at Ringeby and Pryssgården are marked, as are loca- tions with cup-shaped pits in the immediate vicinity of Ringeby.

några få gram till o m k r i n g ett kg ben. Den stora variationen i b e n m ä n g d är typisk för gravar från d e n n a period. Av benmaterialet frän minst 62 troliga gravgömmor har 44 k u n n a t identifieras och åldersbestämmas (Sigvallius 1994). Ringebymaterialet är d ä r m e d det största Fornvännnen 92(1997)

(6)

enskilda gravmaterialet från b r o n s å l d e r som undersökts i Östergötland, även om endast de helt säkert identifierade begravningarna räk- nas. Gravfältet är då inte totalundersökt utan sträcker sig även utanför det undersökta områ- det.

Resultaten från undersökningen visar en va- rierad fornlämningsmiljö m e d gravar, skärv- stenshögar, h ä r d o m r å d e n , h u s l ä m n m g a r samt flera skålgropsförekomster. Jag k o m m e r här att kortfattat presentera fornlämningens karaktär och redogör mera ingående endast för de an- läggningar som är väsentliga för resonemanget.

Förutom roset i krönläge fanns ett antal olika gravformer representerade: ovala, r u n d a , halv- cirkulära, skeppsformiga och o r e g e l b u n d n a stensättningar. På gravfältet fanns också ett antal o m a r k e r a d e gravar, en treudd samt en grav- läggning i en skärvstenshög. Dessutom påträf- fades en märklig fyrsidig stensättning, vilken var sammanbyggd m e d en kort böjd stensträng.

D e n n a hade närmast karaktären av en förgård till graven. Flertalet gravgömmor påträffades dock, i form av ben- och u r n e g r o p a r , i två större o m r å d e n m e d s a m m a n h ä n g a n d e på- förda stenmattor. Dessa stenmattor bestod av u p p till balvmetertjocka lager av r u n d a d e stenar, m e d partier av skärvig sten.

Av särskilt intresse var också en bengrop som anlagts i en manslång stenkista, ett tecken på en tradition där e l e m e n t från j o r d n i n g och brandgravskick har blandats. Det centralt be- lägna roset visade sig vid undersökningen över- lagra en kremeringsplats som använts vid upp- r e p a d e tillfällen. I rosets botten, över kremeringsplatsen, påträffades en kistliknandc konstruktion m e d innehåll av fet mörk j o r d . Fosfathalterna i detta material var mycket höga, m e r än 500 P". Allt tyder på att en person be- gravts o b r ä n d på kremeringsplatsen även om inget återstod av skelettet, vilket är ytterligare ett intressant exempel på en biandtradition vad gäller begängdsesätt. De ytterligare fyra gravar som påträffades i roset var samtliga brandgra- var.

I anslutning till g r a v g r u p p e r n a framkom olika typer av anläggningar, av vilka en del här- rör från boplatsaktiviteter. Dateringarna tyder på att boplatsen varit i b r u k både tidigare än

gravfältet och samtidigt m e d att detta använ- des, m e n någon omfattande boplatsaktivitet har inte förekommit inom undersökningsom- rådet.

Den forntida ön som samlingsplats

Gravfältet och området n o r r om detta utgjorde u n d e r bronsålder en ö i det inre av den dåtida Bråviken. De högsta partierna i o m r å d e t ligger på en nivå strax över 20 m ö.h. Det tidigare n ä m n d a roset är beläget på en av de högsta p u n k t e r n a (21 m ö.h.). De första små kob- b a r n a började förmodligen sticka u p p ovanför vattenytan u n d e r äldre bronsålder. U n d e r yngre bronsålder var ön ca 1 km lång och un- gefär 500 m bred, om man väljer att följa 15- meterskurvan. Någon g å n g vid övergången mellan brons- och j ä r n å l d e r har slätten grun- dat u p p och ön bar blivit förenad med fastlan- det. Vid d e n n a tid u p p h ö r aktiviteterna inom undersökningsområdet vid Ringeby.

L ä m n i n g a r n a talar för en bosättning av m i n d r e p e r m a n e n t karaktär och troligen sä- songsbunden. Den äldsta l4C dateringen här- rör från en h ä r d g r o p , belägen i det högsta par- tiet av undersökningsområdet, som daterats till 1505-1324 f.Kr. Fynd av en halv skafthålsyxa, flintskrapa och diverse avslag av flinta och kvarts ger också stöd åt en tidig bronsåldersda- tering. Den första bosättningen på platsen bör ha tillkommit strax efter att den forntida ön vid Ringeby börjat stiga ur havet. Platsen kan då ha fungerat som en gemensam jakt- och fiske- station för de människor som varit bosatta runt det inre av d e n dåtida Bråviken. Därigenom kan den med tiden ha utvecklats till en naturlig mötesplats. Allt fler gemensamma aktiviteter har kommit att förläggas hit, bl.a. har man bör- j a t begrava sina d ö d a på ön.

U n d e r bronsålder och äldre j ä r n å l d e r är det vanligt att gravfälten är belägna intill boplat- serna och överlappar äldre bebyggelseläm- ningar. Detta har sammankopplats med en kult av de d ö d a förfäderna i anslutning till gravarna. Man kan ha byggt gravar intill gårds- komplex för att de d ö d a skulle skydda de levande och tillföra gården styrka (Leube 1991, s.

157 ff.; Baudou 1991, s. 73 ff.). Även om Ringe- by inte varit en p e r m a n e n t boplats kan sådana

(7)

<D

m ®i

®

5 m

X1076 Y480

l X107B ' Y482

i X1076 I Y482

Fig. 3. Detaljplan över kulthuset från Ringeby, Centralt syns gropen och det altarlik- nande fundamentet. Bear- betning och renritning T.

Carlsson. - Delailed plan of the ritual building at Ringe- by. In the centre can be seen the pit and the altar-like foundation.

föreställningar vara a n l e d n i n g e n till att man började begrava de döda där. De k u n d e tillföra kraft till den gemensamma fiske-, jakt- och sam- lingsplatsen och legitimera rätten till d e n n a . Det är en rimlig hypotes att anta att ön utnytt- jats av bl.a. de människor som befolkade boplatsen i Pryssgården i Östra Eneby socken, vilken u n d e r s ö k t e s parallellt m e d Ringeby. De omfattande bebyggelselämningarna från bronsålder som undersökts där utgör sannolikt ett utsnitt ur ett stort boplatsområde på Norr- köpingsåsen sydväst om Ringeby.

Merparten av gravarna vid Ringeby k u n d e sammanföras till åtta relativt k o n c e n t r e r a d e grupper. Antalet gravgömmor inom respektive g r u p p varierade dock väsentligt. Inget tyder på att det finns någon kronologisk skillnad mellan de olika g r u p p e r n a , utan gravtyperna och koldateringarna visar en tidsmässig spridning också inom g r u p p e r n a . Man tycks alltså ha be- gravt i olika g r u p p e r i n g a r u n d e r samma period. Detta är intressant för tolkningen av Ringebyön som en samlings-, grav- och kult- plats för ett antal gårdsenheter. En möjlighet är då att de olika g r a v g r u p p e r n a r e p r e s e n t e r a r

olika bebyggelseenheter. Det vore rimligt att ställa en lokal samlingsplats av detta slag, vilken förmodligen haft betydelse för ett antal gårdsenheter, i relation till större regionala centra. Man kan föreställa sig ett scenario där exempelvis hällristningsområdet vid Himmel- stadlund fungerat som en regional mötesplats.

En sådan region kan i sin tur ha bestått av flera d e l o m r å d e n , vilka vart och ett innehållit en lokal samlingsplats av Ringebyöns typ.

En faktor som komplicerar en sådan tolkning är naturligtvis antalet gravar i sig. Drygt 62 troliga gravläggningar kan tyckas vara ett li- tet antal gravlagda p e r s o n e r u n d e r loppet av m e r än 600 år, inte fler än att de skulle k u n n a härröra från en befolkning som varit bofast på ön. Mot en eventuell sådan invändning måste dock ställas det faktum att gravarna på Ringe- bygravfället är det största antal gravar på en och samma plats som är kända från Östergöt- lands bronsålder överhuvudtaget. Det är lika väsentligt för tolkningen att sätta Ringeby i relation till antalet påträffade gravar på jämför- bara gravfält som att i ett enskilt fall ta hänsyn till det absoluta antalet gravgömmor. Under-

(8)

Fig. 4. Rekonstruktionsförslag av kulthuset från Ringeby. Teckning R. Holmgren, ARCDOC - Sug- gested reconstruction of the ritual building at Ringeby.

sökningar visar generellt att ett stort antal gravar kan finnas d o l d a i landskapet och att de upptäcks först vid större ytavbaningar (bl.a.

Nilsson 1987). Trots detta förefaller antalet gravläggningar på gravfälten från den aktuella tiden högst begränsat och beninnehållet i varje gravgömma vanligen ringa.

Detta leder fram till två frågor: Vilken betydelse har själva gravgömman och är det troligt att ben från alla d ö d a placerades i gravgöm- mor? I alla händelser har en stor del av de kre- m e r a d c b e n e n från flertalet gravlagda individer uppenbarligen blivit placerade någein an- nanstans än i gravgömman. Ofta finns endast en symbolisk m ä n g d ben m e d i graven. Man kan därför ha anledning att tro att endast vissa individer begravdes och att inte ens dessa vanligen fick alla ben m e d sig i graven. Det stora flertalet människor kan då ha kremerats utan att detta manifesterades m e d en gravanlägg- ning. Det är rimligt att betrakta kremeringen som det centrala m o m e n t e t i en tradition m e d brandgravskick - en ritual vars syfte kan ha varit själens frigörelse från den d ö d a k r o p p e n . Gravläggningen av en d d av b e n e n skulle där- för k u n n a utgöra en k o m p l e t t e r a n d e ritual som har sin g r u n d i en komplex själstro, där den d ö d e har förknippats m e d fler än en själs- aspekt.

Förekomsten av komplexa själsföreställ- ningar u n d e r förhistorisk tid i Skandinavien bar tidigare diskuterats med utgångspunkt från olika begängdsesätt och inslag i gravskicket. De

olika e l e m e n t som ingår i traditionen m e d brandgravskick - kremering, b r ä n n i n g av grav- gåvor samt gravläggningen - har b e h a n d l a t s m e d d e n n a utgångspunkt (bl.a. Gräslund 1977 och 1994). G e n o m att förstöra k r o p p e n och

»låsa» kvarlevorna på gravfältet, m a r k e r a d e man att själen var skild från kroppen. Olika själ- saspekter kan ha förknippats m e d k r o p p respektive a n d e och man kan ha föreställt sig att dessa existerade åtskilda efter d ö d e n . Elden och röken kan ha satts i samband m e d en him- melssjäl som skiljdes från kroppen vid kremeringen, en tolkning som framförts av bl.a. religionshistorikern Jan de Vries (de Vries 1956, s.

101 f.). En j o r d b u n d e n själsaspekt kan på motsvarande sätt ha identifierats m e d de jordiska kvarlevorna och gravläggningen kan ha varit en viktig ritual som k o m p l e t t e r a d e kreme- ringsakten.

O m samtliga individer verkligen har mani- festerats med gravgömmor skulle även förbål- landevis stora gravfält k u n n a tolkas som orsa- kade av en m i n d r e gårdsenhet u n d e r lång tid.

Skulle å a n d r a sidan endast vissa betydelsefulla p e r s o n e r ha blivit gravlagda ökar det förmo- d a d e befolkningsunderlaget för en plats av Ringebys karaktär väsentligt. Flera av de sten- sättningar och a n d r a anläggningar som påträf- fades inom några av gravgrupperna kan ha haft en å t m i n s t o n e delvis a n n a n funktion än den man kanske först föreställer sig.

Kullhus och spår efter religiösa ritualer

Det kan ibland vara svårt att avgöra om bebyg- g d s e l ä m n i n g å r på gravfält h ä r r ö r från samtida boplatser eller från byggnader och konstruk- tioner som m e r direkt hör samman m e d gravarna. Spår av byggnader vilka tolkats som dödshus, gravhus eller på annat sätt kopplade till gravritualen, har påträffats på flera gravfält från brons- och j ä r n å l d e r (Dommasnes 1991;

Henriksen 1991; Karlenby 1992; Stålbom 1992;

Björhem & Säfvestad 1993; Hamilton iniint- ligt)-

I ett o m r å d e m e d en s a m m a n h ä n g a d e stenpackning i n o r r a delen av undersökningsom- rådet vid Ringeby påträffades flera urnegravar utan synlig markering i ytan. Några av dessa in- nehöll välbevarade urnor. En del av keramiken

(9)

Fig. 5. En av skärvstenshögarna under utgrävning.

Under packningen påträffades ett kraftigt sollager och delar av etl fundament som utgöra rester från ett kremeringsbål. Foto B. Bäckman. - One of the heaps of fire-cracked stones, during the exeavation.

Under the stones were a sootlayer and a foundation which could be the remains of a cremation pyre.

var av Lausitztyp, bl.a. en låg profilerad skål. I området intill dessa in "negropar påträffades en ansenlig mängd stolphål, av vilka ett antal här- r ö r d e från en byggnad som g e n o m lagerfölj- den k u n d e ges en datering samtida m e d gravarna, ca 700-500-talet f.Kr. Byggnaden var rek- tangulär, ca 5,5x3 m m e d det längsta måttet i gavlarna vilka var o r i e n t e r a d e åt VNV och ÖSÖ. De relativt kraftiga väggstolparna har troligen varit takbärande men större delen av tak- tyngden verkar ha vilat på två större stolpar som burit u p p husets nock. Dessa h a d e varit placerade i vardera gaveln, den ena på ett r u n t stenfundament, d e n a n d r a i ett kraftigt sten- skott stolphål. Byggnaden har varit ö p p e n på den östra gavelsidan. Utanför d e n n a låg stora m ä n g d e r skärvsten och sot som delvis överlag- rade tidigare stensättningar - bl.a. den största stensättningen på gravfältet (A 7079). Centralt i huset fanns en grop m e d skärvig sten och intill d e n n a ett stenfundament, ett tydligt sten- skott stolphål samt ytterligare ett par stolphål, vilka var m i n d r e distinkta. Två u r n e g r o p a r var belägna i omedelbar anslutning lill byggnadens sydvästra h ö r n , i stolphål som h ö r samman m e d detta.

I området närmast öster om linset påträffa- des en märklig halvcirkel (ca 8 m i diam.), be- stående av meterstora stenblock, vari ingick en

m i n d r e sandsten (0,2-0,3 m i diam.) m e d minst 5 skålgropar inknackade r u n t om. Ytter- ligare tre gropar i stenen kan utgöra vittrade skålgropar eller skador på stenen. Stenen låg överst i en stenpackning i östra ä n d e n av den halvcirkelformade stenkonstruktionen, vilken inte var anlagd som gravmarkering. I anslutning till anläggningen fanns också tre mycket stora härdgropar. Dessa var fyllda m e d sot och skärvsten och hade en diameter på m e r än två meter. En av dessa 14C-daterades till perioden 752-396 f.Kr., vilket ö v e r e n s t ä m m e r väl m e d dateringen av huset och de intilliggande gravarna.

Det faller sig naturligt att tolka huset som en byggnad för religiösa ritualer i s a m b a n d med begravning ocb kult på platsen. Olika aktiviteter som bl.a. orsakat den stora m ä n g d e n skärvsten har företagits i eller omedelbart öster o m huset. Skålgropsstenen, halvcirkeln av större stenar samt b ä r d g r o p a r n a kan tolkas som rester efter en altarkonstruktion och de kulthandlingar som företagits i anslutning till d e n n a . Altarkonstruktioner i anslutning till gravar är inte något ovanligt i ett religionsfe- nomenologiskt perspektiv (Edsman 1987, s.

223).

Förekomsten av stora h ä r d a r av detta slag kan p å m i n n a om de system av härdar för eldoffer från yngre bronsålder och äldre järnål- d e r som studerats av Raimond T h ö r n (bl.a.

1993, 1996), liksom tidigare av d e n tyske fors- karen Werner Krämer (bl.a. 1966). Typiska större sådana system är kända från kontinenten och från Sydskandinavien. Dessa är ofta be- lägna på höjdsträckningar och ofta i nära anslutning till vatten eller våtmarker, lägen som p å m i n n e r mycket om Ringebys. En hypotes an- g å e n d e sådana ddstadssystem för eldoffer är all de har varit nära förknippade m e d eldbe- g å n g d s e t r a d i t i o n e n ( T h ö r n 1993, s. 33 I I ) . Även om de system T h ö r n tagit u p p till diskus- sion är delvis a n n o r l u n d a till sin karaktär, större och dessutom organiserade efter tydliga mönster, bör själva traditionen med eldoffer ha funnits på olika nivåer. I såväl ritualerna m e d den d ö d a k r o p p e n som vid olika typer av offer kan sådana offerhärdar ha varit viktiga kultan- läggningar.

(10)

Mindre stenar med skålgropar har påträffats vid flera bronsåldersundersökningar, exempelvis Hallunda (Jaanusson, Löfstrand & Vahlne

1978, s. 166) och Fosie (Björhem & Säfvestad 1993, s. 59 f.). Det finns också ett antal stenar av olika storlek m e d skålgropar i gravar från bronsålder, från olika delar av Sverige. Berta Stjernquist m e n a r att dessa stenar b ö r tolkas som ett led i en kult som har sina rötter i sten- och b r o n s å l d e r n s föreställningsvärld (Stjern- quist 1990, s. 95 f.). Mindre stenar med skål- g r o p a r har påträffats i s a m b a n d m e d gravar från mycket olika perioder, från neolitikum fram till romersk järnålder. Från Ingelstorp i sydöstra Skåne finns sådana stenar, vilka tolkats som tydliga tecken på offer. På platsen fanns tre gravar från neolitisk tid, m e d en angrän- sande anläggning som innehöll en sten m e d skålgropar samt stenar av röd bergart. I de tre gravarna fanns också vardera en sten, med 4, 9 respektive 15 skålgropar (Strömberg 1982, s.

77 ff.). Skålgropsstenar i och intill järnålders- gravar finns exempelvis från de västgötska grav- fälten Pickagården i Värnhems sn och Präste- bolet i Norra Ving sn (Elfstrand 1979 s. 278 ff.).

Från ett delvis sönderodlat gravfält vid Brillinge i Vaksala sn, U p p l a n d , finns exempel på en kalksten m e d en skålgrop som troligen framkom i en grav från sen romersk j ä r n å l d e r (Ek- holm 1957, s. 81 ff.). En sten m e d en enstaka skålgrop påträffades också i en stensättning, da- terad till romersk järnålder, på gravfältet vid Skälv i Borgs sn, Östergötland (Kaliff 1992).

Ringebyhuset i sitt sammanhang

Ett liknande hus, vilket också tolkats som ett kulthus, finns från boplatsen Fosie IV i Skåne (hus 88). Detta hus var kvadratiskt m e d sid- måttet 5,7 m och h a d e också en ö p p e n sida.

Ö p p n i n g e n var dock vänd åt VNV, alltså mot- satt riktning mot Ringebyhuset. Fosiehuset tolkades som orienterat mot den närmaste grav- högen i området, belägen 760 m bort. I huset fanns en centralt placerad g r o p m e d en stor Sten på en insparad lerklack. Väggstolparna var symmetriskt placerade r u n t g r o p e n . Stenen och gropen tolkades som ett altare och en of- fergrop. Fynden i gropen bestod av flinta, keramik och några järnfragment. G e n o m t e r m o

luminiscensdatering av keramik från g r o p e n kunde huset dateras till yngre bronsålder (Björ- h e m & Säfvestad 1993, s. 101 och 110 f ) .

Likheterna mellan kulthusen i Ringeby och Fosie är u p p e n b a r a , m e d u n d a n t a g för att Ringebyhuset inte är kvadratiskt. Den centrala g r o p e n och stenen i Fosiehuset överensstäm- m e r m e d gropen och fundamentet från Ringe- by. F u n d a m e n t e t kan också ges en trolig tolkning som ett offeraltare m e d en intilliggande grop - kanske för resterna från de offerhandlingar som företogs på altaret. Stolphälet kan vara spår efter en påle eller kultbild från samma kontext. På samma sätt som Fosiehuset var orienterat mot en gravhög, är Ringebyhuset orienterat m o t stensättningen A 7079. D e n n a ligger dock endast 6—7 meter från byggnaden m e d a n högen vid Fosie alltså ligger på ett be- tydligt längre avstånd.

Vid undersökningen av fornlämningskom- plt-xet vid Odensala prästgård i U p p l a n d på- träffades flera m i n d r e hus i nära anslutning till gravarna och de rituella anläggningarna. Sär- skilt ett av dessa (hus III) har av Michael Olaus- son tolkats som troligen s a m m a n h ö r a n d e med gravritualerna. Detta har liksom Ringebyhuset en ö p p e n östgavel men något a n n o r l u n d a dimensioner, ca 8 x 4 m. Huset från Odensala har

14C-daterats till förromersk j ä r n å l d e r (Olaus- son 1995, s. 80 f )

Ytterligare en konstruktion som p å m i n n e r både om huset från kvarteret Glasrutan i Lin- köping och om Ringebyhuset framkom vid un- d e r s ö k n i n g e n av RAA 189 i Knivsta socken, Uppland. Huset var beläget u n d e r en stensätt- ning m e d en centralt placerad gravgömina.

Konstruktionen liknade de tidigare beskrivna men var av något mindre dimensioner, m e d en troligen ö p p e n gavel åt sydväst. Utanför d e n n a ö p p n i n g påträffades en yta med stora m ä n g d e r skärvsten. Den centralt belägna gravgömman kan troligen dateras till romersk järnålder, men

en 1 4C-datering från en gravgömma intill det

västra h ö r n e t på huset talar snarare för yngsta delen av b r o n s å l d e r n . Möjligen är stensätt- n i n g e n och d e n centrala graven senare till- komna (Hamilton muntligt).

En a n n a n anläggning från ett östgötskt grav- fält, vilken tolkats som ett kult- eller dödshus

(11)

Fig. (i. Föremål som har samband med jordbi uk och skördearbete är vanligt förekommande hade- i gravar och skärvstenshögar. Stenföremålen på bilden kom- mer från undersökningen i Ringeby, medan skäran är funnen i en grav Iran äldre romersk lid, på grav- fältet vid Skälv i Borg socken, Östergötland. Foto H.

Ahlelén. - Artefacts connected with farming and har- vest are well represented in both graves and heaps of fire-cracked stones, The stone artefacts are from Ringeby but the sickle was found in a grave from the Early Roman bon Age, at the Skälv cemetery in Borgs parish, Östergötland.

med spår efter de ritualer som företagits i anslutning till det, undersöktes i kvarteret Glas- rutan i Linköping 1988. D e n n a anläggning var uppförd i flera byggnadsfaser och bestod i ytan av en skärvstenshög m e d kantkedja, vilken överlagrade flera underliggande nivåer. Stolp- hålens placering visade också i detta fall en byggnad m e d en ö p p e n gavelsida. I den avslu- tande fasen hade en begravning skett på platsen. Anläggningen tolkades som ett kult- och dödshus eller möjligen som ett altare av något slag (Karlenby, Knape & Klockhoff 1991, s.

11 ff.).

Även på Klingagravfältct i Borg sn, Öster- götland påträffades en byggnad som p å m i n n e r om Ringebyhuset, i anslutning till flatmarks- gravar från b r o n s å l d e r n (Stålbom 1994, s.

36 ff.). Klingahuset var beläget i öst-västlig längdriktning och hade en indelning i två rinn.

I del m i n d r e r u m m e t i västra delen fanns flera urnegravar. I det större r u m m e t i väster fanns inga gravar men istället en härd, gropar, rikligt med keramik och b r ä n d a ben spridda i ett lager. Klingahuset är av något a n n o r l u n d a typ och utgör en parallell till hus I på Vistadbo- platsen i Väderstad sn i västra Östergötland. Vi- stadhuset var dock inte något dödshus. T h o mas B. Larsson m e n a r att d e n n a hustyp har im- porterats från Lausitzkulturens o m r å d e på kontinenten. Han tolkar flera hustyper och keramikfynd från Vistad som tecken på omfattande kontakter mellan Östergötland och detta o m r å d e (Larsson 1993, s. 35 ff.).

Det är dock inte helt säkert att Klingahuset är så olikt huset från Ringeby. Måtten och konstruktionen av den västra delen av Klingahuset, där gravar förekom, överensstämmer ganska väl m e d Ringebyhuset. Det vore tänkbart att Klingahuset utgör en vidareutveckling av samma idé, där en ursprunglig aktivitetsyta öster om huset byggts över m e d en tillbyggnad. Man skulle då k u n n a anta att funktionen i det östra rummet på Klingahuset motsvarar aktiviteterna på ytan i det fria. Ringebyhuset påminner också om de hustyper som påträffades i Vistad (hus II och IV). Det är intressant att det i såväl Vistad som Klinga och Ringeby finns en koppling mellan keramik av Lausitztyp och hustyper som anses ha sin huvudsakliga förekomst inom Lau- sitzkulturens k ä r n o m r å d e (Larsson 1993, s.

82 ff.; Carlsson 1995). Såväl husen i Vistad som gravhuset i Klinga och kulthuset på Ringeby- gravfältet avviker från det traditionella tre- skeppiga huset m e d b ä r a n d e inre stolpar. Un- der de senaste åren har sådana hus påträffats också vid elt par andra boplatsundersökningar.

Ett liknande bus framkom vid undersökningen i kvarteret Glasrutan i Linköping 1988 (Kar- lenby 1994, s. 12 och 20) och ytterligare minst ett vid den tidigare näinnela undersökningen vid Pryssgården i Östra Eneby sn (Borna-Ahl- quist, Lindgren-Hertz & Stålbom m u n t l i g e n ) . Fornvännnen 92(1997)

(12)

En övergripande tolkningshypotes för kontakterna mellan Lausitzområdet och Östergöt- land u n d e r bronsålder har presenterats av Tho- mas B. Larsson i samband med publiceringen av resultaten från Vistadundersökningen (Lars- son 1993). Förekomsten av ett kontaktnät för idé- och varuutbyte mellan elitgrupperna i sam- hället, på kontinenten och i Sydskandinavien, har även b e h a n d l a t s av Kristian Kristiansen (1993, s. 143 ff.). Det är intressant att försöka sätta in den här b e h a n d l a d e typen av rituella byggnader och Lausitzkeramiken på gravfälten i samma kontext. Kontakterna m e d urnefält- kulturen på kontinenten är j u tydliga vad gäller själva gravskicket. Av intresse i detta samman- h a n g är också det faktum att två av de äldsta d a t e r a d e u r n e b r a n d g r a v a r n a i Skandinavien påträffades på Klingagravfältet (Stålbom 1994, s. 33). Detta kan vara en indikation på att ele- m e n t i gravskicket införts till östra Mellansve- rige g e n o m direkta kontakter över Östersjön.

Det kan då förefalla naturligt att samma kontakter utvecklas efter hand och ligger till g r u n d för den förmlikhet i keramik, och även i hus, som blir än mer tydlig u n d e r yngre bronsålder.

N o r r k ö p i n g s o m r å d e t , m e d det inre av Brå- viken och o m r å d e t kring Motala ström som en naturlig mötesplats för varu- och idéutbyte, är en sannolik förbindelselänk för spridningen av d e n n a typ av kontakter u n d e r olika perioder.

Skärvstenshögarnas karaktär

Inom undersökningsområdet vid Ringeby på- träffades fyra skärvstenshögar och flera mindre skärvstensflak. Det förekom dessutom skärv- sten i varierande m ä n g d i ett antal gravgöm- m o r och gravöverbyggnader. Skärvstenshö- garna var belägna parvis i två grupper, i södra

(A 617-618) respektive östra (A 1507 o d i 3141) delen av gravfältet. Båda g r u p p e r n a utgjorde väl samlade e n h e t e r och innehöll inre stenkonstruktioner. Konstruktionen och de på- träffade fynden gör att skärvstenshögarna har tolkats som s a m m a n h ö r a n d e m e d gravritualerna och a n n a n verksamhet som företagits in- vid gravarna.

Förekomst av skärvsten, en sanibenänniing för olika former av d d s p r ä n g d och skörbränd sten, har ofta använts som främst en indikation

på bronsåldersboplatsernas läge. Skärvstens- h ö g a r n a kan i första h a n d kronologiskt beläg- gas till yngre b r o n s å l d e r n (bl.a. Hyenstrand 1979; Jaanusson 1981; J e n s e n 1989; Larsson 1986; Wigren 1987). Ofta har dock ingen problematisering av deras funktion och betydelse gjorts. En anledning till detta är förmodligen a n l ä g g n i n g a r n a s till synes a n o n y m a karaktär och frånvaron av tydliga idéer keipplade till foriilämningstypen (se Buckley 1990). En an- nan anledning är troligen att man ofta låst sig vid kopplingen indian skärvstenshögar och traditionella boplatskomplex. Det nära samban- det mellan gravar och skärvstenshögar har säl- lan varit lika u p p m ä r k s a m m a t . U n d e r senare år har det dock gjorts försök till alternativa stnikturalistiska analyser av skärvstenens och skärvstenshögarnas betydelse (Lundquist 1991;

Anderson 1992; Kaliff 1994).

Det är u p p e n b a r t att skärvsten är ett vanligt byggnadsmaterial i stensättningar m e n också att skärvstensförekomst kan höra samman med kicmeringsplatserna. Idéer har också tidigare framförts om atl skärvstenshögar skulle k u n n a utgöra offerrösen (Bellander 1938) eller spår efter kremeringsplatser (Nylén 1958). Ytterli- gare en indikation på skärvstenens s a m b a n d med lämningar av rituell karaktär är att lager av sot och skärvsten, ofta med inslag av keramik, påträffats i direkt anslutning till hällristningar (Johansen 1979, s.l()8 ff.; Damell 1989, s.169 ff.; Wigren m.fl. 1990. s. 9 ff.).

U n d e r och omkring de östra skärvstenshö- garna vid Ringeby påträffades ett kraftigt sotla- ger. Lagret var mer än decimetertjockt och bör härröra från flera kraftiga bål på platsen. Del är rimligt att tolka lagret som rester efter en kremeringsplats. I sotlagret påträffades små b r ä n d a ben och keramikskärvor. De bestäm- bara b e n e n h ä r r ö r frän djur, nöt och häst, vilket kan tyckas något märkligt. Av 127,1 g brända ben k u n d e dock endast 2,9 % bestäm- mas (Sigvallius 1994), varför även människo- ben kan ingå. Det är också rimligt att anta att ben från människa m e d större n o g g r a n n h e t plockats bort från bålplatsen, möjligen m e d un- dantag av mycket små flisor. Djurbenen kanske inte ansågs lika viktiga att tillvarata, förutsatt att de istället tjänat sitt syfte vid själva kreme-

linnvnnnnen 92 (1997)

(13)

^ Z , o.

/

,A

- , , N / / X1000

A617 l>s C

% / /

A '

\

«® v

o

A618

. / >

o

O

Fig. 7. Plan över området med skärvstenshögarna A 617-018 och blocket A 1334, intill vilket minst lem urnor hade blivit placerade och krossade. Bearbet- ning och renritning T.

Carlsson. - Plan of the area with the heaps of fire- cracked stones designated A 617-618. The block designated A 1334, wilh lhe adja- cent five pottery deposits, is visible to the right.

ringen. Fyllningen i själva skärvstenshögen in- nehöll en b e n g r o p m e d k r e m e r a d c människo- ben samt en keramikdepå med rester efter två kärl. Den intilliggande skärvstenshögen inne- höll också keramik av dekorerad typ som kan tidfästas till bronsålderns period VI men inga begravningar. Ett kolprov från sotlagret u n d e r d e n n a hög gav dateringen 768-401 f.Kr..

I fyllningen till en av h ö g a r n a framkom en bottenskålla av järnslagg och även i sotlagret u n d e r högen fanns ett antal små slaggbitar. I anslutning till skärvstenshögarna påträffades också b r y n e n och slipstenar samt en klubba

(s.k. stenredskap med ränna), redskap som kan ha m e d m e t a l l h a n t e r i n g att göra. En rimlig tolkning av sotlagret är dock att åtminstone delar av det utgjort en kremeringsplats men att också a n d r a viktiga verksamheter som kräver eld har företagits på samma plats.

U p p e n b a r t innehåller inte alla skärvstens- högar spår efter kremeringsplatser. Rester från kremeringar tycks vara ett av flera speciella av- fallsmaterial som påträffas i skärvstenshögar.

Andra sådana är rester från metallhantering, b r ä n d lera, keramikkärl, b l ä n d a djurben samt föremål som har m e d skörd och j o r d b r u k att göra - skåror, malstenar och malstenslöpare.

Material av liknande slag ingår ofta även i sten-

sättningar och gravgömmor från yngre brons- ålder och äldre järnålder. Detta talar också för att liknande föreställningar förknippats m e d gravar och skärvstenshögar. Jag finner det rimligt att anta att skärvstenshögarna är platser där ett antal aktiviteter kombinerats. En meningsfull tolkning av skärvstenshögarna m e n a r jag därför m e d nödvändighet är b e r o e n d e av att man försöker finna strukturella likheter mellan de olika verksamheter, vars restprodukter finns i h ö g a r n a - likheter som inte är u p p e n - bara för oss idag.

Vissa skärvstenshögar tycks innehålla spår efter offerhandlingar. En typ av förkristna of- ferplatser, av den typ som ibland b e n ä m n s

»harg», k u n d e enligt e d d a d i k t e n Hyndluljöö bestå av stenbråtar. I Hyndluljöö 10 beskrivs h u r en man vid n a m n Ottar offrar åt g u d i n n a n Fröja på ett stenharg. Religionshistorikern An- ders Hultgård m e n a r att detta kväde diktats av någon som hört h e m m a i en miljö där minnet av fornskandinavisk kult varit levande. Den äld- sta handskriften m e d kvädet n e d t e c k n a t kan dock dateras först till 1300-talet (Hultgård 1996). O m den är autentisk hör d e n n a offer- scen h e m m a i den sista förkristna tiden men själva bruket med harg av d e n n a typ i det fria bör k u n n a ha en lång tradition bakåt.

Im iivfinnnr. n 92(1997)

(14)

Särskilt de södra skärvstenshögarna (A 6 1 7 - 618) i Ringeby, och anläggningar i anslutning till dessa, talade för en funktion som offerplats.

Vid framrensningen framträdde h ö g a r n a som en närmast s a m m a n h ä n g a n d e skärvstenspack- ning. En smalare »midja» av skärvsten markerade i ytan gränsen mellan a n l ä g g n i n g a r n a . A 618 karaktäriserades av en inre konstruktion, i form av två s a m m a n h ä n g a n d e stenkretsar, som framträdde i packningens yta. Skärvstens- p a c k n i n g a r n a överlagrade ett mörkt, sotigt kulturlager av relativt fet lera, m e d innehåll av- keramik. Detta kulturlager överlagrade i sin tur en halvcirkelformig »plattform» av sten som anslöt till berg, o m e d e l b a r t n o r r om skärv- stenshögarna. Stenarna i d e n n a konstruktion vilade i sin tur på ett lager påförd sand. På söd - ra och sydöstra sidan om fundamentet påträf- fades i bottenlagret en stor h ä r d g r o p (A 4997), av samma typ som gropen vid det tidigare beskrivna kulthuset, samt gropar m e d innehåll av sot och kulturjord. Stolphål g r u p p e r a d e sig r u n t fundamentet på dess södra sida. Två kol- prover från A 618 daterades till 772-376 f.Kr.

respektive 763-405 f.Kr., m e d a n ett kolprov från h ä r d g r o p e n A 4997 daterades till 810-559 f.Kr.. Stratigrafin och l 4C-dateringarna gör det sannolikt att aktiviteter ägt rinn på platsen under relativt lång tid.

O m e d e l b a r t öster om skärvstenshögarna fanns ett stort stenblock (A 1334), vars sidor var delvis s ö n d e r p r u c k n a av eld. Blocket låg ovanpå ytterligare en större h ä r d g r o p vilken h ö r d e samman m e d samma nivå som kulturlagret u n d e r skärvstenshögarna. Läget för blocket över h ä r d g r o p e n visade att det måste ha flyttats och placerats över d e n n a . Då stenblocket vägde mer än 2 ton kan detta inte ha varit något enkelt företag. Dess förflyttning till ett läge över h ä r d g r o p e n har inte heller haft något iakttagbart funktionellt syfte. I kulturlagret intill blocket påträffades resterna efter minst fem lerkärl. Delarna från flera av kärlen låg samlade m e d knytnävstora r u n d a d e stenar ovanpå och intill skärvorna. Kärlen h a d e uppenbarligen medvetet förstörts g e n o m att kros- sas med dessa stenar. I kulturlagret påträffades, förutom keramiken, kolfragment och små b r ä n d a ben, vilka dock ej k u n n a t bestämmas.

Stenblocket d o m i n e r a d e o m r å d e t kring skärvstenshögarna A 617-618 och gav ett altar- likt intryck b å d e g e n o m sin placering och p.g.a. keramikdepåerna. Det förefaller rimligt att tolka komplexet m e d skärvstenshögar, stenblock, härdar och keramikdepåer som en plats för offer och olika ritualer, på liknande sätt som kontexten med kulthuset, skålgropstenen och h ä r d g r o p a r n a i den n o r r a delen av under- sökningsområdet. Man kan se att kultiska eller a n d r a aktiviteter har förekommit på platsen alltsedan tillkomsten av den plattform av sten som överlagrades av skärvstenshögarna och kulturlagret. Aktivitet på platsen u n d e r lång tid har alstrat kulturlagret och i en något senare fas har stenblocket (A 1334) placerats i det läge där det befann sig vid u n d e r s ö k n i n g e n . För- modligen har dess ursprungliga position varit på berghällen intill skärvstenshögarna.

Exempel på liknande anläggningskomplex finns från a n d r a fyndplatser i östra Mellan- sverige. En sådan anläggning påträffades vid gravkomplexet på Igelstaberget i Östertälje socken, S ö d e r m a n l a n d . Detta tolkades av Äke Hyenstrand som någon typ av offernedläggdse (Hyenstrand 1966, s. 79). En a n n a n lämning som kan p å m i n n a om d e p å e r n a intill blocket i Ringeby, påträffades vid u n d e r s ö k n i n g e n av RAA 273, Skärgårdsstad, i Österåkers socken n o r r om Stockholm. Där framkom en yta m e d rikliga keramikfynd, vars funktion betraktades som svårtolkad men ansågs k u n n a ha samband med gravarna. Gravfältet vid Skärgårdstad hade även i a n d r a avseenden likheter m e d Ringeby, b å d e vad gällde dateringar och gravarnas ut- s e e n d e (Äijä 1991, s. 169 f f ) . Likheter finns också mellan skärvstenshögarna på Ringeby- gravfältet och de som påträffades i anslutning till gravarna i Hallunda, RAA 69 i Botkyrka sn, Södermanland (Jaanusson, Löfstrand & Vahlne 1978, s. 201 ff.). Avsaknaden av gravgöiiiiuoi till trots p å m i n n e r skärvstenskomplexet också om en anläggning som undersöktes i kvarteret Glasrutan i Linköping, samma anläggning som överlagrade det f ö r m o d a d e kulthus som om- n ä m n t s ovan (Karlenby, Knape & Klockhoff 1990-91, s 11 f f ) . Även vid undersökningen av den rituella h ä g n a d e n vid Odensala prästgård påträffades deponeringar av medvetet krossade-

(15)

keramikkärl vilka tolkats som någon form av offer, troligen offer av mat som funnits i kär- len (Olausson 1995, s. 216 L).

Gravritual och vardagsliv - strukturella likheter Brandgravskicket är som ritual uppdelat i minst två steg: b r ä n n a n d e t av den d ö d e och behand- lingen av resterna från k r e m e r i n g e n . Det är rimligt att anta att själva kremeringen har till- mätts mycket stor betydelse för den dödes vidare ö d e n . H u r skall man då tolka b e h a n d - lingen av de brända b e n e n och anläggande av gravar inom d e n n a tradition? Hypotetiskt kan man betrakta själva gravkonstruktionen, benen och det övriga material som fått följa resterna av den d ö d e som förknippat med den avlidnes individuella roll i jordelivet, medan det som fri- gjordes vid kremeringen kan ha betraktats som själva livskraften. Gravläggningen kan då ha varit ett sätt att binda kvarlevorna av den d ö d e till j o r d e n och jordelivet - alltså en sorts »jord- fästning» i ordets ursprungliga bemärkelse.

Livskraften tänktes d ä r e m o t gå vidare, kanske tillbaka in i de levandes värld.

Med detta synsätt kan man finna en rimlig tolkning till gravplatsernas funktion som kult- lokaler och det ofta nära rumsliga förhållandet mellan boplats och gravar. Gravfältet och kremeringsplatsen kan ha betraktats som kraft- c e n t r a för det dagliga livet. Kraften från de d ö d a var verksam där och vissa vardagsaktivite- ter ansågs b e r o e n d e av d e n n a . På kremeringsplatsen skedde den metamorfos som släppte själen fri från den d ö d a k r o p p e n , vi I kel kan jämföras m e d a n d r a verksamheter där omvandling och förändring är av stor betydelse.

Metallhantering är en sådan verksamhet. Me- tallslagg, degelformar och metallsmältor i skärvstenshögarna kan indikera att man utfört detta arbete på en plats som ansågs särskilt fylld med omvandlingskraft. Att vissa platser inne- håller spår efter en kombination av aktiviteter som i vår tid betraktas som antingen rituella eller funktionella är då inte särskilt märkligt. I ett genuint religiöst samhälle betraktas samma krafter som verksamma i tillvarons alla skeen- d e n . Kremeringen liksom offerhandlingarna företogs därför att de ansågs ha en funktion - liksom exempelvis metallurgisk verksamhet

och keramikbränning har en funktion. En se- parering i rituella respektive funktionella verk- s a m h e t e r är därför inte helt meningsfull vid tolkningen av yngre b r o n s å l d e r n s samhälle.

Som uppmärksammats av k o n t e x t u d l a teoreti- ker är också den bakomliggande och symboliska betydelsen av många, till synes praktiskt- fiinktiondla, företeelser en betydelsefull di- mension av människans sociala verklighet (bl.a.

Shanks & Tilley 1987, s. 73 ff).

Mats Burström har presenterat en tänkvärd strukturalistisk tolkning av förekomsten av järnslagg i gravar, vilken kan illustrera något av-

delta r e s o n e m a n g . Studien b e h a n d l a r en an- nan tidsperiods lämningar, vikingatida gravar i Gästrikland, men är som tolkning av principi- ellt intresse. Slagg har i varierande grad på- träffats i gravar i flera svenska landskap, även från äldre j ä r n å l d e r . Arbetsprocessen från myrmalm till smidbart j ä r n kan liknas vid en ritual. Man kan associera till h u r elden som omvandlar malmen i u g n e n på liknande sätt förtär och omvandlar människan på likbålet.

Även den morfologiska likheten mellan slagg- högar ocb gravhögar m e n a r Burström kan vara tecken på Strukturella likheter (Burström 1990, s. 265 ff.).

Samma synsätt går att applicera på likheten mellan gravar och skärvstenshögar. Bronsgjut- ning och även framställningen av brons, skulle k u n n a ha haft en rituell i n n e b ö r d som senare övertogs av j ä r n h a n t e r i n g e n . Malmens omvandling till metall och slagg respektive grav- bålets omvandling av människan har också andra likheter. Eldens kraft delar människan i själ och kroppsrester, liksom d e n frigör malmens »själ» - metallen - från slaggen. I båda fallen sker en metamorfos från s a m m a n b u n - d e n form till en u p p d e l n i n g i levande och döda beståndsdelar.

Man kan på samma sätt se en strukturell lik- het mellan omvandlingen som sker med män- niskan på gravbålet och den som sker med sten som påverkas av elden. Att k r o p p e n s förbrän- ning har sammankopplats m e d att själen däri- g e n o m frigörs är ett g e n o m g å e n d e drag i flertalet kulturer som praktiserar likbränning (bl.a. Schlenter 1960). På samma sätt kan eld- sprängningen av stenen, då den upphettas kraf- Fornvånnrun 92(1997)