Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt
utbildningsområde, 15 hp.
Rapport nr: 2012ht00252
”Tjejer är minst lika bra som killar”
En kvantitativ och kvalitativ studie av tjejers och killars upplevelse av bedömningen i kursen idrott och hälsa A
Fredrik Stigen Isberg Elsa Asplund
Handledare: Anna Danielsson
Examinator: Morten Nørholm
2
Sammanfattning
Intentionen med föreliggande arbete är att undersöka gymnasieelevers upplevelse av bedömningen i kursen idrott och hälsa A i ett genusperspektiv. I uppsatsen har två kompletterande metoder använts bestående av en enkätstudie av kvantitativ karaktär och en intervjustudie av kvalitativ karaktär. I enkätstudien deltog sammanlagt 182 respondenter, av vilka 102 är tjejer och 80 är killar, från fyra skolor i fyra olika kommuner. Intervjustudien omfattas av fem intervjuer genomförda med elever i samma klass på en av de skolor som ingår i enkätstudien. Tre av dem var flickor och två av dem var pojkar. Det teoretiska ramverk som primärt används för att förstå det insamlade materialet i ett genusperspektiv är Yvonne Hirdmans genussystem som främst utgörs av de två bärande logikerna:
isärhållandets tabu och mannen som norm. Av resultaten från enkätstudien framkommer att det är svårt att skönja statistiska mönster som samstämmigt kan relateras till Hirdmans logiker beträffande elevernas angivelse av olika idrottsliga aktiviteters, respektive övrigt undervisningsinnehålls, betydelse för bedömningen i kursen. Resultaten från enkätstudien visar vidare en ganska samstämd bild av att både tjejer och killar generellt och i stor utsträckning angett att de upplever sig vara nöjda med bedömningen i kursen beträffande huruvida betyget stämmer överens med arbetsinsatsen.
Dock framkommer en diskrepans i vissa avseenden där killarna generellt i större utsträckning än tjejer angett att: de upplever att de fick visa vad de kan i kursen, hade goda möjligheter att nå de högre betygen (VG och MVG) samt att de praktiska momenten är de som ger dem möjlighet att
”vara bra” i kursen. Det finns resultat som i vissa avseenden tyder på att undervisningen i ämnet idrott och hälsa, eller elevernas upplevelse av den, genomsyras av genussystemets logik: ”mannen som norm”, medan vissa resultat skulle kunna tyda på att denna norm utmanas av tjejerna. Enligt resultaten från intervjustudien framkommer att majoriteten av eleverna anser att bedömningen utgick från ett helhetsperspektiv samt att de är nöjda med den bedömning de fått. Resultaten visar även att eleverna gärna framhåller undervisningen som jämställd och rättvis, men att deras svar ibland är motsägelsefulla. Det framkommer att det trots uttalanden om en varierad undervisning förekom bollspel väldigt ofta vilket enligt flera elever tenderar att gynna killar mer än tjejer. Eleverna talade utifrån genussystemet och deras åsikter föreföll att vara färgade av detta system.
Nyckelord: Kön, idrott och hälsa, gymnasiet, upplevelse, genussystemet, isärhållandets tabu, mannen som norm, genuskontrakt.
3
Innehåll
1 Inledning ... 5
1.1 Disposition ... 5
2 Bakgrund ... 7
2.1 Bakgrund och problemformulering ... 7
2.2 Centrala begrepp ... 8
2.2.1 Kvaliteter... 8
3 Litteraturöversikt ... 9
3.1 Tidigare forskning ... 9
3.1.1 Utvecklingen av ämnet idrott och hälsa och genusrelaterade perspektiv ... 9
3.1.2 Betyg och bedömning i ämnet idrott och hälsa ... 12
3.1.3 Idrottsundervisning och skolprestationer i ett genusperspektiv ... 15
3.2 Teoretiska utgångspunkter ... 18
4 Syfte och frågeställningar ... 21
5 Metod och material ... 22
5.1 Metod för datainsamling – Enkät ... 22
5.1.1 Urval ... 22
5.1.2 Genomförande ... 23
5.1.3 Metod för bearbetning och analys ... 23
5.1.4 Reflektion över metoden ... 25
5.2 Metod för datainsamling – Intervju ... 26
5.2.1 Urval ... 27
5.2.2 Genomförande ... 27
5.2.3 Metod för databearbetning och analys ... 28
5.2.4 Reflektion över metoden ... 28
5.3 Etiska överväganden för enkät- samt intervjustudien ... 29
6 Resultat och analys – Enkät ... 30
6.1 Översikt – Kön och betyg ... 30
6.2 Resultat kopplat till frågeställning 1 ... 31
6.2.1 Kön och idrottsliga färdigheter ... 31
6.2.2 Kön och upplevelse av aktiviteters betydelse för bedömningen ... 32
6.3 Analys av resultat kopplat till frågeställning 1 ... 35
6.4 Resultat kopplat till frågeställning 2 ... 37
4
6.4.1 Elevens upplevelse av erhållet betyg i förhållande till arbetsinsats .... 37
6.4.2 Elevens upplevelse av att ha fått visa vad denna kan ... 37
6.4.3 Elevens upplevelse av möjligheten att nå de högre betygen ... 38
6.4.4 Elevens upplevelse av prestation ... 38
6.4.5 Elevens upplevelse av möjligheten att vara bra i praktiska resp. teoretiska moment ... 38
6.5 Analys av resultat kopplat till frågeställning 2 ... 39
7 Resultat och analys – Intervju ... 41
7.1 Resultat och analys för teman kopplade till frågeställning 1 ... 41
7.1.1 Fritidsaktiviteters inverkan på bedömningen... 41
7.2 Resultat och analys för teman kopplade till frågeställning 1 och 2 ... 42
7.2.1 Elevernas allmänna upplevelse av bedömningen i kursen ... 42
7.2.2 Bedömning av teori respektive praktik i kursen ... 43
7.2.3 Tjejerna om killarnas förutsättningar ... 44
7.2.4 Tjejerna om sina egna förutsättningar ... 45
7.2.5 Killarna om sina förutsättningar ... 46
7.2.6 Killarna om tjejernas förutsättningar ... 46
7.2.7 Lektionsinnehållets betydelse för bedömningen ... 46
7.3 Resultat och analys för teman kopplade till frågeställning 2 ... 47
7.3.1 Gruppdynamiken och dennes påverkan på betyget ... 47
8 Diskussion ... 49
8.1 Diskussion med huvudsaklig utgångspunkt i enkätstudien ... 49
8.2 Diskussion med huvudsaklig utgångspunkt i intervjustudien ... 52
8.3 Implikationer för undervisningen ... 54
Konklusion ... 55
Referenser ... 56
Bilaga 1 - Enkät ... 60
Bilaga 2 - Intervjuguide ... 65
5
1 Inledning
“Man fick verkligen kämpa som kille för att nå MVG, vi killar hade inga fördelar över tjejerna. [---]
Tjejer är minst lika bra som killar.”
Citatet ovan är från en elev som deltog i intervjustudien. Vid en första anblick verkar det i ett jämställd- och likvärdighetsperspektiv som ett positivt uttalande, men vid en djupare anblick och med Hirdmans genussystem som verktyg kan den manliga normen utkristalliseras genom uttalandet att ”tjejer är minst lika bra som killar”. Jämställdhet och likvärdighet mellan tjejer och killar i skolan är aspekter som vid tidpunkten för vår utbildning till lärare både genomsyrat lärarutbildningen och utbildningspolitisk debatt och som för oss varit engagerande då det är en central del i lärarskapet.
Intresset för föreliggande studie fanns naturligt hos oss båda då bedömning är en essentiell del av läraryrket och som snart nyexaminerade lärare är bedömning något vi förväntas kunna utföra på ett korrekt sätt. Vår erfarenhet under utbildningen är dock att många upplever det som mycket komplicerat att veta hur man ska bedöma på ett riktigt sätt och det är inte alla gånger som kursplaner och betygskriterier ger en tydlig vägledning i detta. Om nu lärare upplever bedömning som något vanskligt och svårt uppstår frågan hur eleverna upplever bedömningen. Bedömningen ska vara likvärdig och följaktligen kan det vara intressant att jämföra hur tjejer respektive killar upplever bedömningen. Det insamlade materialet kan då analyseras i ett genusperspektiv för att ta reda på vad som eventuellt kan ligga bakom elevernas svar, vilket kan bidra till en ökad uppfattning om bedömningsrelaterade aspekter som kan ha betydelse för arbetet för en likvärdig bedömning av alla elever oavsett kön.
Ett varmt tack riktas till vår handledare Anna Danielsson som med engagemang, goda råd och humor underlättat arbetet med denna uppsats. Tack också till Emil Bertilsson och Ylva Bergström som bistått med värdefulla råd. Ett särskilt tack även till de rektorer, lärare och elever som gjort denna uppsats möjlig.
1.1 Disposition
Kapitel 2 innefattar bakgrund till studien följt av ett avsnitt där centrala begrepp presenteras.
Därefter presenteras litteraturöversikten följt av studiens teoretiska utgångspunkter i kapitel 3. I kapitel 4 behandlas studiens syfte och frågeställningar. Sedan följer metodavsnittet för enkät- och intervjuundersökningen i kapitel 5, varefter resultat och analys för enkäten presenteras i kapitel 6 och
6 resultat och analys för intervjuerna i kapitel 7. Därefter följer en diskussion i kapitel 8 och avslutningsvis en konklusion.
Kapitel 6, som utgörs av enkätstudien skrivs av Fredrik Stigen Isberg. Kapitel 7, som utgörs av intervjustudien skrivs av Elsa Asplund.
7
2 Bakgrund
2.1 Bakgrund och problemformulering
Undervisningen i vad som kommit att formas till det skolämne som idag benämns ”idrott och hälsa”
har historiskt genomgått många förändringar vad gäller innehåll och utförande (Sandahl, 2005, s. 21 – 25). Inte minst har frågan om huruvida det inom svensk skolundervisning i idrott och hälsa bör råda sär- eller samundervisning mellan flickor och pojkar varit en aktuell pedagogisk fråga i över ett sekel (Eklund 1999, s. 1), varav det senare dock kommit att förordas med införandet av Lgr 80 (Larsson, Redelius & Fagrell, 2007, s. 114). Detta är något som skulle kunna vara en indikation på att det finns meningsskiljaktigheter beträffande synen på flickor och pojkars prestationsmöjligheter i ämnet. Mot denna bakgrund föds frågan om hur eleverna själva upplever ämnet idrott och hälsa och, i detta fall, bedömningen i ämnet.
I den utbildningspolitiska debatten framkommer att flickor i grundskolan har bättre betyg än pojkar (Fallenius, 2012, Persson Öste & Wadström, 2012, Wollner, 2012a, Redelius, 2009, s. 43).
Heppling (2012), Redelius (2007, s. 227) och Larsson (2005, s. 95) betonar också att detta gäller för alla ämnen utom ämnet idrott och hälsa. Redelius (2009, s. 43) lyfter i sin artikel Genus och skolframgång i ämnet idrott och hälsa fram statistik som ligger i linje med detta då andelen flickor i skolår nio som fått betyget MVG är högre i alla de undersökta ämnena, svenska, engelska och matematik, än andelen pojkar, medan andelen pojkar som fått betyget MVG i ämnet idrott och hälsa är högre än andelen flickor. Samtidigt skriver Wollner (2012b) att flickor, i de ämnen som omfattas av nationella prov, gynnas när betygen sätts och att ”pojkarna får lägre betyg än vad de presterat på proven och flickorna högre” (Wollner, 2012b).
En artikel i tidskriften Idrottsläraren av Larssen (2008a, s. 7 – 9) behandlar sär- och samundervisningsfrågan i ämnet idrott och hälsa i relation till betygsframgångar. Artikeln handlar om en skola som bedrivit mycket särundervisning och som har en betygsfördelning där tjejerna har fler MVG än killarna på skolan, vilket skolans ena idrottslärare tror kan vara en effekt av särundervisningen (Larssen, 2008a, s. 9). Dessa resultat omnämns i relation till en jämförelse med en annan skola som bedriver samundervisning där killarna hade fler MVG än tjejerna (Larssen, 2008a, s. 9). Lärarna på skolan har funderat över vad detta kan bero på, om den andra skolan har idrott som passar killarna bättre, mer bollsport i lektionsinnehållet eller om bedömningen varierar beroende på om idrottsläraren är en man eller en kvinna (Larssen, 2008a, s. 9).
Angeläget att ta upp i sammanhanget är läroplanen Lpf94, vilken är aktuell för eleverna som deltar i denna studie. I ett avsnitt som behandlar likvärdig utbildning stipuleras viktiga saker som
8 skolan ansvarar för såsom just likvärdighet i utbildningen samt att främja jämställdhet mellan flickor och pojkar. Det står att utbildningen ska vara likvärdig samt att den ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Enligt läroplanen har skolan en skyldighet att på ett medvetet och aktivt sätt främja flickor och pojkars lika rätt och möjligheter. (Skolverket, 2009, s. 4). Det står vidare att
“Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt”.
(Skolverket, 2009, s. 4). I kunskapsavsnittet (Skolverket, 2009, s. 9) nämns att skolan ska arbeta för att varje elev ska tro på sin egen förmåga och sina möjligheter att utvecklas. I kursplanen för idrott och hälsa A i avsnittet om ämnets karaktär och uppbyggnad, står att det “I ämnet [---] även [behandlas]
frågor om förståelse av människors olika förutsättningar för fysisk aktivitet samt hur idrott kan bedrivas tillsammans och på lika villkor för att öka förutsättningarna för jämställdhet” (Skolverket, 2011).
I relation till de resonemang som förs ovan uppstår frågan om varför pojkar har ett bättre betyg i just ämnet idrott och hälsa. Är det en fråga som kan relateras till genusteori och normer? Fallenius (2012) berör denna fråga och menar att olika normer för pojkar och flickor kan vara en orsak.
Redelius (2009, s. 43 – 44) framhåller att dagens dominerande maskulinitetsideal är en förklaring till att pojkars prestationer i teoretiska skolämnen generellt inte är lika goda som flickors då detta inte stärker en pojkes status, till skillnad från idrottsliga prestationer, medan ett i hög grad omvänt förhållande råder för flickor. Med denna bakgrund är det således intressant att med en teoretisk utgångspunkt i genusteori undersöka flickors och pojkars upplevelse av bedömning i ämnet idrott och hälsa samt om, och i så fall hur, dessa upplevelser skiljer sig åt.
2.2 Centrala begrepp 2.2.1 Kvaliteter
Med begreppet kvaliteter avses i denna uppsats de aspekter som elever blir bedömda utefter i kursen idrott och hälsa A. Dessa kan till exempel vara idrottslig förmåga inom en aktivitet respektive teoretiska kunskaper i förhållande till målen för ämnet som presenteras i kursplanen.
9
3 Litteraturöversikt
I följande avsnitt presenteras först tidigare forskning som är av relevans för detta arbete varefter en redogörelse av de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien följer.
3.1 Tidigare forskning
Föreliggande arbete rör sig inom ett brett forskningsfält som därför presenteras nedan enligt en tematisk ordning som tar upp undervisningsrelaterade aspekter av ämnet idrott och hälsa i Sverige ur ett historiskt perspektiv, betyg och bedömning i ämnet, samt idrottsundervisning och skolprestationer i ett genusperspektiv.
3.1.1 Utvecklingen av ämnet idrott och hälsa och genusrelaterade perspektiv
I relation till studiens syfte, att i ett genusperspektiv studera elevers upplevelser av bedömning i kursen idrott och hälsa A, behandlas i detta avsnitt undervisningsrelaterade aspekter av ämnet idrott och hälsa i Sverige ur ett historiskt perspektiv där sam- och särundervisning, i enlighet med vad Eklund (1999, s. 1) skriver, utgör en central aspekt av ämnets utveckling. Då forskningsfältet beträffande utvecklingen av ämnet idrott och hälsa över tid övervägande består av forskning inriktad på den obligatoriska skolformen utgår följande avsnitt till stor del från just denna i detta avseende, vilket ändå kan ge en indikation om hur ämnet idrott och hälsa generellt sett ut och i vilken riktning ämnet utvecklats. I förestående avsnitt omfattas de aspekter som är av relevans för den egna studien med särskilt fokus från införandet av enhetsskolan vid 60-talets början som medförde att alla landets skolelever innefattades av ett och samma styrdokument (Sandahl, 2005, s. 75) .
Sandahl (2005, s. 258) gör en historisk översikt från 60-talet och framåt i vilken normativ och praktisk nivå är centrala utgångspunkter. Det som avses med normativ nivå är hur ämnet ska se ut i enlighet med läro- och kursplaner, medan praktisk nivå avser hur ämnet ser ut i den faktiska verkligheten (Sandahl, 2005, s. 28). Beträffande innehållet som betonas i styrdokumenten tydliggörs ämnets utvecklingsriktning redan i formuleringen av ämnets benämning. Att ämnet gått från att 1962 – 1980 kallas ”Gymnastik”, vilket kom att ändras till benämningen ”Idrott” från 1980 – 1994, till att 1994 få den benämning som kvarstår idag: ”Idrott och hälsa” ger en indikation om hur ämnets tonvikt enligt kursplanerna gått från att huvudsakligen utgöras av ett fysiskt innehåll med en bredd av idrottsgrenar i fokus till att omfattas av en ökad betoning på hälsoaspekten. (Sandahl, 2005, s. 96).
Detta medförde att ämnets teoretiska delar fick ett ökat utrymme i förhållande till det tidigare tämligen dominerande kroppstränande innehållet (Sandahl, 2005, s. 97). Samtidigt framhåller
10 Sandahl (2005, s. 265) att undervisningen på praktisk nivå inte helt tycktes korrelera med denna reform då exempelvis betoningen på idrottsgrenarna, som på normativ nivå minskats, till stor del bestod med aktiviteter som bollspel, fysisk träning, friidrott och gymnastik (Sandahl, 2005, s. 264).
Den utveckling ämnet genomgått över tid kan i flera avseenden kopplas till faktorer som är av betydelse för genusrelaterade aspekter. Något som i ämnets utveckling har en tydlig koppling till genusrelaterade aspekter är hur undervisningen över tid organiserats på olika sätt genom särundervisning respektive samundervisning av flickor och pojkar (Lundvall & Meckbach, 2007, s.
261). Särundervisning var länge den rådande ordningen i ämnet innan samundervisningsreformens inträde genom 1980 års läroplan (Quennerstedt & Öhman, 2007, s. 10). Innan dess hade särundervisning varit praxis för både folk-/grundskola samt läroverk/gymnasium och innan sent 60- tal/tidigt 70-tal fanns även två olika gymnastikformer vilka utkristalliserade en manlig respektive en kvinnlig särundervisning (Lundvall & Meckbach, 2007, s. 261). Quennerstedt och Öhman (2007, s.
9) som för ett resonemang utifrån flertalet forskningsrön som berör övergången till samundervisningen lyfter fram att den ämneskultur som historiskt generellt präglat den kvinnliga undervisningen i ämnet med samundervisningens införande, på praktisk nivå, kom att bli perifer i förhållande till den ämneskultur som präglat den manliga undervisningen. Carli (2004, s. 220) framhåller också, i avhandlingen The making and breaking of a female culture: The history of Swedish physical education in ”a different voice”, som innefattar konsekvenser av samundervisningen i ett genusperspektiv, att samundervisningen i hög utsträckning kom att anpassas efter (de flesta) pojkar och deras intressen än efter flickor och (de flesta) flickors intressen . En påföljd av detta, vilket framkommer i Qunnerstedt och Öhmans (2007, s. 9 – 10) sammanställning utifrån flertalet forskningsrön, är att flickornas traditionella ämnesinnehåll som bland annat betonats av estetik, fristående gymnastik, övningar med handredskap, rytm, rörelsekänsla samt kvalitet i rörelse, vilket skiljer sig från den manliga ämneskulturen, fått en svag position i undervisningen i motsats till vad som relaterats till manlig ämneskultur som tävlingsidrotter. Viktigt att uppmärksamma är att Quennerstedt och Öhman (2007, s. 10) dock i samma resonemang lyfter att det finns studier i vilka det framhålls att det kan vara vanskligt att betrakta flickor respektive pojkar som odelat homogena kategorier då det i vissa fall kan råda större variation beträffande attityder och förhållningssätt i relation till ämnet inom könskategorierna tjejer respektive killar än mellan dessa grupper. Detta är även något som är förenligt med det som betonas av Rønholt (2002, s. 33) i studien 'It's Only the Sissies …': Analysis of Teaching and Learning Processes in Physical Education: A Contribution to the Hidden Curriculum om att varken flickor eller pojkar är homogena grupper. Ett exempel som lyfts i studien är ett undervisningstillfälle i idrott och hälsa vid en skola i Danmark där eleverna ska springa en två kilometer lång sträcka (Rønholt, 2002, s. 28). I analysen av studiens resultat framhålls att undervisningen skapar en dikotomi mellan ”riktiga pojkar” som kan springa utan stopp och ”veklingarna” som behöver pauser, vilket utkristalliserar en hierarki med en under- respektive överordnad maskulinitet (Rønholt,
11 2002, s. 32). På detta sätt, menar Rønholt (2002, s. 32), skapades i undervisningen en genusordning som urskiljde en viss kategori pojkar som överlägsna de flesta tjejer likväl som några av pojkarna. På detta sätt utmanas pojkarnas identitet som just pojkar i de fall en pojke inte klarar av att springa hela sträckan (Rønholt, 2002, s. 32). I en studie av With-Nielsen och Phister (2011, s. 659), vilken presenteras utförligare under punkt 3.1.3 förs dock resonemanget att flickor ”riskerar sin femininitet” när de är bra i idrott om de inte lyckas i balansakten att signalera femininitet samtidigt som de visar färdigheter i ”maskulina” idrottsfärdigheter.
Ytterligare forskning som behandlar sam- och särundervisningsrelaterade aspekter är bland annat utförd av Eklund (1999) som i boken Lärares syn på samundervisning i gymnastik behandlar hur idén om och utvecklingen av samundervisning växt fram och lyfter också argument för och emot samundervisning som ofta förs fram i sammanhanget. En central del i boken behandlar elevers syn på för- och nackdelar som de själva upplever med sam- och särundervisning. De fördelar som både flickor och pojkar upplevde med samundervisning var att klassgemenskapen blir bättre och alla lär känna varandra bättre, det blir trevligare, roligare och bättre, undervisningsinnehållet blir mer varierat, större jämlikhet för alla samt att fördomar och rolltänkande minskar (Eklund, 1999, s. 114).
Flickorna tyckte även att det var positivt för dem att undervisningen inte var inriktad för endast tjejer och att det förväntades lite mer av dem i undervisningen tillsammans med pojkarna. De nackdelar som båda könen upplevde med samundervisningen var att skillnader i intressen kunde bli problematiska. De tyckte även att grupperna blev för stora, att det ställdes antingen för höga eller för låga krav, att man var rädd för att göra bort sig samt att skillnader i prestationsförmåga kunde vara något negativt. Flickorna tyckte också att pojkarna kunde vara för aggressiva och dominerande medan pojkarna tyckte att det kunde vara negativt att behöva beakta flickorna som ”inte klarar av bollspel” samt att de upplevde att de inte kunde ta ut sig fullt ut i undervisningen tillsammans med flickorna. (Eklund, 1999, s. 114).
Även Carli behandlar sär- och samundervisning i artikeln Myt och verklighet- Könsperspektiv på ämnet idrott och hälsa (1995). Carli argumenterar för att det finns stora skillnader mellan könen och menar att det är en förutsättning att lärarutbildningen och sakkunniga får en ökad kunskap om just könsskillnaderna för att såväl flickor som pojkar ska kunna nå sin fulla potential (Carli, 1995, s. 34).
Carli kommer till slutsatsen att det i idrott och hälsa är viktigt att regelbundet bedriva särundervisning, men ibland bedriva samundervisning, dock endast när detta kan vara positivt för både pojkar och flickor. Det framhålls vidare av Carli att det endast är myter att samundervisningen leder till att könsroller utjämnas, jämställdheten blir bättre och att elever lär sig ta hänsyn mot varandra. Hon menar att vidare att konsekvensen av samundervisning blir att eleverna lär sig rent naturligt att flickor och pojkars förutsättningar skiljer sig åt. (Carli, 1995, s. 29). Något som enligt Carli, (1995, s. 29) också är en myt är att undervisning för rena flickgrupper med en kvinnlig idrottslärare skulle vara såväl enkelspårig som mesig undervisning. I ett forskningsprojekt som
12 behandlas i artikeln, där intervjuer genomförts med 40 flickor i årskurs 8 – 9 samt i gymnasiet, framkom resultat som visar att flickor fått lära sig i samundervisningen i idrott att de är underlägsna.
De aktiviteter som var ofta förekommande i lektionsinnehållet var pojkarna mycket bättre i enligt flickorna. De aktiviteter som de flesta flickor tyckte om förekom nästan aldrig och om de gjorde det så var det fortfarande på pojkarnas villkor. I relation till detta förs ett resonemang i vilket framhålls att flickorna på ett naturligt sätt därigenom fått lära sig att pojkarna är duktigare i ämnet och att detta är skäl nog att ifrågasätta samundervisningen med tanke på vad flickorna får eller inte får ut av lektionerna. (1995, s. 31).
I artikeln Jag känner inte för att bli en…kille? Om heteronormativitet i ämnet idrott och hälsa (Larsson, Redelius & Fagrell, 2007) behandlas flickor respektive pojkars villkor i idrottsämnet. Författarna kommer fram till slutsatsen att frågan om flickor och pojkars lika villkor i idrottsämnet har begränsats till att handla om det ska vara en sam- eller särundervisning vilket har inneburit att föreställningar om flickor och pojkar aldrig har problematiserats. Även organisationen av undervisningen i ämnet har aldrig problematiserats till en följd av detta. Detta skulle kunna vara anledningen till att de traditionella föreställningarna om flickor och pojkar samt stabila könsmönster kunnat finnas kvar i undervisningen. (Larsson, Redelius & Fagrell, 2007, s. 2). Organisationen av undervisningen är något som Håkan Larsson även behandlar i en intervju med Larssen i artikeln Manlig norm ger förlorare (2008b, s. 11). En viktig fråga att fundera över enligt Larsson är varför bollspel fortfarande dominerar aktivitetsinnehållet när orientering, simning samt dans och rytmik tydligt står med i läroplanen. När det gäller betygen i ämnet är idrott och hälsa det ämne där pojkar generellt sett har högre betyg än flickor. Många vill inte inse att det kan vara ojämlika förhållanden i undervisningen som är grund till dessa betygsskillnader och istället ser man det hellre som att pojkar är bättre fysiskt sett än flickor och att det är positivt att det finns ett ämne som pojkar lyckas i.
Larsson menar att dagens jämställdhetsarbete är felriktat då det fokuserar på att flickor ska få tillgång till pojkars idrott när istället mer vikt bör läggas vid att pojkar ska få tillgång till traditionella flickidrotter. Larsson menar att jämställdhet idag behandlas som ett “flickproblem” och att inget kommer att förändras om inte arbetet går åt andra hållet också. (Larssen, 2008b, s. 11).
3.1.2 Betyg och bedömning i ämnet idrott och hälsa
Något som också är relevant att ta upp i relation till syfte och frågeställningar är forskning kring just betyg och bedömning i ämnet idrott och hälsa då syfte och frågeställningar kretsar kring dessa faktorer. I den egna studien är det, som tidigare nämnts, elevernas upplevelse beträffande olika aspekter av ämnet idrott och hälsa som står i fokus, varför det även är viktigt att ta upp betyg och bedömning i ämnet ur ett jämställdhetsperspektiv likväl som didaktiska utmaningar i relation till betyg och bedömning.
13 En studie som är relevant i sammanhanget är Jämställda villkor i idrott och hälsa – med fokus på flickors och pojkars måluppfyllelse (Larsson et al., 2010). Studien har utförts på uppdrag av Skolverket. Den utgår från samma teoretiska perspektiv som anlagts på vårt examensarbete, genussystemet av Yvonne Hirdman. Studiens fokus kretsar bland annat kring flickors och pojkars villkor beträffande måluppfyllelse i idrott och hälsa samt betydelsen av ämnets organisation och utformning för flickors och pojkars resultat samt för elevernas närvaro, attityder, lärande och aktivitet i ämnet (Larsson et al., 2010, s. 3). Metoden består i enkätundersökningar och intervjuer av idrottslärare samt observationer av undervisningstillfällen i idrott och hälsa, och av studiens resultat framkommer bland annat att fastän lärarna är medvetna om att undervisningen ska bedrivas på lika villkor för alla elever, att det ofta är pojkar som har den framträdande rollen i ämnet och att undervisningen ska vila på en annan grund än det tävlingsinriktade idrottande som förekommer i idrottsföreningar, har de svårt att föra en undervisning där lika villkor råder för flickor och pojkar (Larsson et al., 2010, s. 3).
Genom att ämnet idrott och hälsa tidigare varit könsåtskilt utvecklades undervisningen i olika riktningar för pojkar och flickor. Pojkarnas undervisning handlade om tävling och fysiskt tunga aktiviteter medan flickornas undervisning fokuserade estetik. Detta bidrog till att eleverna “skapade kön” under lektionerna i idrott, där vissa handlingar sågs som feminina medan andra sågs som maskulina. När undervisningen blev könsintegrerad ledde detta ändå inte till någon
”samundervisning” då det var den manliga normen som dominerade undervisningen. (Larsson et al., 2010, s. 6). Även om isärhållandets logik hade utmanats hade inte hierarkin utmanats, mannen som norm. Det finns empiriska studier som visar att genom övergången till samundervisning överlevde pojkgymnastiken men inte flickgymnastiken (Larsson et al., 2010, s. 6). När det gäller betygen och att pojkar generellt sett har högre betyg i ämnet än flickor kan detta bero av en summativ betygsättning som underbyggs av förmåga i vissa aktiviteter som pojkar har mer erfarenhet av från sin fritid än vad flickor har. En del lärare angav dock i intervjustudien att flickor har kunnat komma igen i ämnet då kunskaper betonas mer genom “hälsa” i Lpf94. Det framkommer i undersökningen att idrott och hälsa fortfarande är ett pojkämne som betonar aktivitetsnivå och inte kunskapsnivå. Detta kan vara negativt för de elever som inte sportar på fritiden. Ett annat resultat från undersökningen visar att lärare söker efter andra bedömningskriterier än de traditionella att bedöma utefter men att det är svårt att hitta. När eleverna då sätter press på lärarna är det lätt hänt att lärarna går in på “säker mark” och bedömer summativt vilket eleverna ofta accepterar. (Larsson et al., 2010, s. 111).
Redelius (2007, s. 217) lyfter i texten Betygsättning i idrott och hälsa – en didaktisk utmaning med pedagogiska konsekvenser att det finns en bedömningsproblematik i ämnet idrott och hälsa som kan kopplas till både lärares och elevers vaga uppfattningar om vilka kunskaper som är viktiga i ämnet.
Att inte minst lärare har svårt att sätta ord på vad som är centrala kunskaper i ämnet skapar en problematik vid bedömning och betygsättning av eleverna som således riskerar att bedömas på grunder som ligger utanför kunskapsmålen, något som inte minst är ett riskmoment för likvärdig
14 bedömning (Redelius, 2007, s. 217). Vidare förs det också ett resonemang i texten beträffande att de elever som är föreningsidrottsligt aktiva gynnas i ämnet när goda idrottsresultat är ett centralt kriterium för att nå de högre betygen (Redelius, 2007, s. 230). Dessutom, menar Redelius (2007, s.
230), att valet av de fysiska aktiviteter som förekommer på lektionerna i idrott och hälsa får avgörande konsekvenser för hur flickor och pojkar bedöms, som exempelvis ifall fysiska aktiviteter som pojkar i högre utsträckning ägnar sig åt på fritiden än flickor är de fysiska aktiviteter som upptar största delen av det fysiska lektionsinnehållet. Fortsättningsvis innebär det att ”eftersom olika aktivitetsformer är könsmärkta får valet av innehåll sannolikt konsekvenser för flickors och pojkars syn på den egna kroppen, på vad de tror sig klara av liksom för hur deras framtida intresse för fysisk aktivitet utvecklas” (Redelius, 2007, s. 230). Redelius hänvisar även till resultat från en avhandling från 2004 av Peter Nyström med titeln Rätt mätt på prov. Om validering av bedömning i skolan av vilka det framkommer att ”hur lärare sätter betyg har visat sig ha stor betydelse för elevers uppfattning om vad som är viktigt i ett ämne och för deras självkänsla” (Redelius, 2007, s. 230).
I en rapport från Skolverket (2010) På pojkarnas planhalva? Ämnet idrott och hälsa ur ett jämställdhets- och likvärdighetsperspektiv framkommer liknande resultat som presenterats i ovan nämnda studier.
Kopplat till studiens resultat förs det ett resonemang om att undervisningen i idrott och hälsa ofta tenderar att inte vara anpassad efter de olika förutsättningar som finns hos elever och att undervisningen, genom ett ofta smalt utbud av fysiska aktivitetsformer, riskerar att förstärka dominerande könsmönster (Skolverket, 2010, s. 74). Detta resonemang går i linje med vad som framkommer i en rapport av skolinspektionen som genom en omfattande observationsstudie av undervisningen i ämnet idrott och hälsa bland annat visar att bollspel är den markant mest förekommande aktiviteten i idrottsundervisningen medan aktiviteter som exempelvis dans och estetiska rörelseuttryck knappt förekom alls (Skolinspektionen, 2010, s. 4 – 5). Ett resonemang beträffande detta förs av vilket det bland annat framhålls att undervisningen därigenom blir inriktad mot tävling och prestation samt hur tidigare rapporter som visar att bollspel är mycket mer populärt bland pojkar än flickor kan betyda att flickors inflytande över idrotten är lägre än pojkars vilket därmed gynnar vissa elever medan andra missgynnas (Skolinspektionen, 2010, s. 6 – 7). I Skolverkets rapport framhålls det att dylika faktorer kan resultera i ”konsekvenser för flickors och pojkars intresse för ämnet, hur de deltar och i förlängningen [---] för elevernas resultat och måluppfyllelse”
(Skolverket, 2010, s. 74). I denna studie noteras också att undervisningen ofta sker på redan idrottsaktiva pojkars villkor och förklaringen till detta kan vara att lärarna är beroende av dessa elevers lojalitet för att undervisningen rent praktiskt ska kunna “flyta på” (Skolverket, 2010, s. 62).
Ämnets kunskapsobjekt är otydligt och det är i vissa avseenden inte tydliggjort vilken slags kunskap ämnet ska förmedla. Detta osäkra ämnesinnehåll kan bero på kursplaner som öppnar upp för flera tolkningsmöjligheter av ämnesinnehållet. (Skolverket, 2010, s. 69). En annan betydelsefull faktor är det faktum att ämnet ursprungligen inte har någon akademisk grund utan är baserat på
15 kunskapstraditioner av praktisk grund. Ämnesinnehållet influeras istället av ett flertal aktörer där föreningsidrotten har en betydande roll. Då även flertalet lärare är aktiva inom föreningsidrotten leder detta till en påverkan på ämnesinnehåll. Det är en stor risk att idrottslektionerna efterliknar föreningsidrott vilket kan befästa stereotypa könsmönster. (Skolverket, 2010, s. 8). Ett resultat av studien är att som ämnets innehåll, utformning och organisation ser ut idag förstärks icke-likvärdiga villkor för flickor och pojkar i ämnet. Aktiviteterna i undervisningsinnehållet anpassas inte efter de olika förutsättningar eleverna kan ha och detta kan i sin tur leda till konsekvensen att elevernas måluppfyllelse och resultat påverkas. (Skolverket, 2010, s. 9).
I SOU rapporten Riktiga betyg är bättre än höga (2010:96, s. 68) försöker klarhet ges beträffande huruvida eleverna själva anser att de får rättvisa betyg. Enligt rapporten är insikten bristande gällande elevers bild av om lärare betygsätter rätt eller inte. Den kunskap som finns idag om detta står att hämta i rapporter från Skolverket om elevers attityder till skolan, Skolinspektionens kvalitetsgranskning av betygsättning och forskning. Sedan 1993 görs dock nationella attitydundersökningar vart tredje år bland elever som går i kommunala och fristående grundskolor och gymnasieskolor. I dessa attitydundersökningar ställs frågor om just betyg och bedömning. I undersökningen från 2009 framkommer resultatet att åtta av tio elever upplever att de flesta eller alla lärare ger rättvisa betyg. (SOU, 2010:96, s. 68). I undersökningen från 2009 fanns ingen skillnad mellan hur flickor och pojkar svarade. Det var dock vanligare att elever med svensk bakgrund tyckte att betygsättningen var rättvis än de elever som hade utländsk bakgrund. (SOU, 2010:96, s. 69) Även lärarnas riksförbund och Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) har ställt frågan om elever upplever att de får rätt betyg och våren 2010 initierade de en undersökning bland 1000 elever om betygsättning i såväl kommunala som fristående gymnasieskolor. Det gick inte att upptäcka någon större skillnad mellan elever på kommunala och fristående skolor. (SOU, 2010:96, s. 69). Det krävs dock mer forskning över elevers upplevelse av betygsättningen i den svenska skolan (SOU, 2010:97, s. 71). Den samlade bilden är dock fortfarande att den övervägande delen av elever i grundskolan och gymnasiet anser att lärarna sätter riktiga betyg (SOU, 2010:96, s. 71).
3.1.3 Idrottsundervisning och skolprestationer i ett genusperspektiv
En viktig aspekt i förhållande till syfte och frågeställningar med anknytning till studiens teoretiska perspektiv (se punkt 3.2) är idrottsundervisning och elevers skolprestationer vilka under denna rubrik presenteras utifrån studier med en central utgångspunkt i genus och genusteori. Här presenteras således tidigare studier och forskning med fokus på idrottsundervisning och skolprestationer i ett genusperspektiv vilket på olika sätt är av betydelse för att knyta an till en diskussion om elevers upplevelse av bedömning i ämnet idrott och hälsa.
16 I studien Gender constructions and negotiations in physical education: case studies av With-Nielsen och Pfister (2011) behandlas jämställdhetsdiskurser i danska gymnasieskolors idrottsundervisning genom studiet av kvinnliga elevers konstruktioner av kön, deras möjligheter och strategier samt deras olika sätt att anta kön, religion och etnicitet i idrottsundervisningen (With-Nielsen & Pfister, 2011, s. 646).
De teoretiska utgångspunkterna bottnar i genusteori avseende uppdelningen mellan manligt och kvinnligt och det manliga som norm. Utifrån detta beskrivs hur förhållandena i idrottsundervisningen influerade det sätt på vilket flickorna följde, anpassade sig till eller motstod dominerande diskurs. (With-Nielsen & Pfister, 2011, s. 647 – 649). Urvalsgruppen är en dansk gymnasieklass bestående av fyrtiotvå elever i åldern 16 – 17 som har samundervisning i alla ämnen.
Videoobservationer genomfördes under idrottsundervisningen respektive halvstrukturerade intervjuer med en för idrottsundervisningen representativ grupp elever, varefter en kvalitativ innehållsanalys av insamlad data genomfördes. (With-Nielsen & Pfister, 2011, s. 649). De övergripande resultaten visar att idrottsundervisningen reproducerar könsskillnader genom att konsekvent tillmötesgå manliga elevers förväntningar och förmågor, samtidigt som detta marginaliserar kvinnliga elever och bidrar till bilden av flickor som mindre dugliga än pojkar att utöva idrott (With-Nielsen & Pfister, 2011, s. 649). En effekt som lyfts fram är att flickor ”riskerar sin femininitet” när de är bra i idrott om de inte lyckas i balansakten att signalera femininitet samtidigt som de visar färdigheter i ”maskulina” idrottsfärdigheter (With-Nielsen & Pfister, 2011, s.
659). De tre fallstudierna utkristalliserar utifrån detta olika sätt på vilka flickorna förhåller sig till idrottsundervisningen där de hittar olika vägar att ”göra” femininitet på, även om det för två av de tre flickorna innebär att de av olika anledningar (beträffande normer och förväntningar kopplat till femininitet, etnicitet och religion) inte visar sina färdigheter i idrottsundervisningen (With-Nielsen &
Pfister, 2011, s. 645). Studien visar också att det beteende som anses normalt för flickor i idrottsämnet leder till en marginalisering av femininitet i idrottsundervisningen vilket också diskuteras i termer av att idrottslektioner som är inriktade på manliga intressen och hegemonisk maskulinitet har en negativ effekt för flickors deltagande i idrottsundervisningen samt för de pojkar som inte når nödvändig standard för idrottslig kompetens (With-Nielsen & Pfister, 2011, s. 660).
Flickors ”svårighet” att hävda sig i vissa idrottssammanhang lyfts även av Clark och Paechter (2007, s. 261) som i artikeln Why can’t girls play football? undersöker pojkar och flickors medverkan i fotboll på skolan. Av resultaten framkommer att genuskonstruktioner som eleverna använde sig av avgjorde till vilken grad de medverkade i fotbollen på skolan (Clark & Peachter 2007, s. 261). Det framhålls av Clark och Paechter att flickor och kvinnor under lång tid varit uteslutna från olika sportaktiviteter då man trodde att kvinnor var svaga och bräckliga till naturen. (Clark & Peachter 2007, s. 262) Trots att kvinnligt deltagande i fysiska aktiviteter nu enligt Clark och Peachter (2007, s.
262) framhålls som generellt accepterat och även uppmuntrat så, menar artikelförfattarna, kvarstår
17 många hinder för kvinnor som vill delta i fysiska aktiviteter i dem fall de bryter mot sociala konventioner och ägnar sig åt typiska mansdominerande sporter.
Av intresse i detta sammanhang är också studien Gender Equity in Physical Education (del Castillo Andrés et al., 2012, s. 108) i vilken spanska lärares beteende undersöks beträffande överföring av könsstereotyper inom idrottsundervisningen på gymnasiet genom observation av 48 idrottslektioner.
Lärarnas beteenden kategoriserades och koncentrerades till fem huvudteman inom vilka könsstereotyper förekom bestående av ”kommunikationskanalen”, användandet av
”elevdemonstrationer”, ”uppgiftsorganisation” (avseende; hur läraren grupperade eleverna, fördelade material och lektionsutrymme till flickor respektive pojkar), samt ”disciplinära åtgärder” och
”frågor” (del Castillo Andrés et al., 2012, s. 108). Av studiens resultat framkom att överförandet av könsstereotypa mönster påträffades inom alla huvudteman, utom i ”frågor”, och att det var pojkarna som inom dessa huvudteman var de som genomgående bekräftades mest (del Castillo Andrés et al., 2012, s. 108).
En studie med liknande ansats är Genus och skolframgång i idrott och hälsa (Redelius, 2009) som tar utgångspunkt i det faktum att pojkar generellt är de som har högst betyg i idrottsämnet och att förutsättningarna för skolframgång i ämnet skiljer sig åt för olika elever. Under en lektionsobservation framkommer ett exempel på en lärare som agerar utifrån Hirdmans teori om isärhållandets princip (Redelius, 2009, s. 42). Läraren har sagt till tjejerna att de har en annan tidsgräns än killarna på en löprunda då tjejerna “har det lite jobbigt nu”. Under lektionen synliggörs även den andra logiken under genussystemet, hierarkin vilken innebär mannen som norm, då pojkarna måste springa en minut snabbare än flickorna vilket befäster vilka förväntningar som finns på pojkar respektive flickor (Redelius, 2009, s. 43). Med tanke på klyftorna som finns mellan vilka betyg pojkar får jämfört med flickor är det viktigt att ställa sig frågan hur undervisningen ser ut utifrån genus, prestation och idrottslig förmåga (Redelius, 2009, s. 44).
I relation till ovanstående studier är det intressant att lyfta fram studien Perceived physical competence, enjoyment and effort in same‐sex and coeducational physical education classes av Lyu och Gill (2011, s. 247) som vilken titeln indikerar, behandlar elevers upplevda fysiska kompetens, glädje och ansträngning i sär- och samundervisning i idrottsundervisning med fokus på kön och klassrumsmiljö, genom en frågeformulärsundersökning bland 546 ungdomar som deltog i idrottsundervisning av den ena eller andra typen. En viktig utgångspunkt i studien är att upplevd kompetens är en viktig faktor för motivation att utöva fysisk aktivitet och att motiverande bestämningsfaktorer påverkas av klassrumsmiljön (Lyu & Gill, 2011, s. 247). Ett centralt resultat som framkommer i studien är att kvinnliga elever i frågeformuläret angivit mer positiva upplevelser av idrottsundervisningen vid särundervisning, där tjejerna undervisades åtskilt från pojkarna (Lyu & Gill, 2011, s. 247).
18 3.2 Teoretiska utgångspunkter
Studiens teoretiska perspektiv grundar sig i genusteori. I detta avsnitt är det tillbörligt att dels förklara begreppet genus närmare, samt de bärande logiker som genussystemet utgörs av och som ligger till grund för denna studies teoretiska perspektiv. Till grund för detta hänvisas till Yvonne Hirdman, tongivande inom genusforskning, och hennes resonemang kring dessa begrepp vilka presenteras i texten Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning (Hirdman 1988).
Hirdman (1988, s. 51) menar att begreppet genussystem är fördelaktigt för att indikera de systematiserande drag som följer med förklarande resonemang av begreppet genus, och ”ska förstås som en dynamisk struktur (system); en beteckning på ett >>nätverk>> av processer, fenomen, föreställningar och förväntningar, vilka genom sin interrelation ger upphov till ett slags mönstereffekter och regelbundenheter” (Hirdman, 1988, s. 51). Vidare menar Hirdman (1988, s. 51) att denna ordningsstruktur av kön som genussystemet innefattar utgår ifrån två bärande logiker;
1) Den ena logiken är just dikotomin, dvs. isärhållandets tabu: manligt och kvinnligt bör inte blandas.
2) Den andra logiken är hierarkin: det är mannen som är norm. Det är män som är människor, därmed utgör de normen för det normala och det allmängiltiga. (Hirdman, 1988, s. 51).
Utifrån detta kommer ett resonemang föras kopplat till syfte och frågeställningar om elevers upplevelse av bedömning i kursen idrott och hälsa A. Avsikten är alltså att resonera kring olika aspekter beträffande elevers upplevelse av bedömning i kursen idrott och hälsa A i relation till det system Hirdman (1988, s. 51) hänvisar till i form av ovan nämnda bärande logiker. Isärhållandets logik innebär mer konkret att platser, arbetsuppgifter och egenskaper struktureras utifrån denna isärhållning av kvinnligt och manligt (Hirdman, 1988, s. 52). Isärhållningen blir såväl meningsskapande som maktskapande. Människor orienterar sig i sitt sammanhang utefter arbetsuppgifter, platser och sorter. Maktskapandet uppstår genom att ett visst beteende är accepterat för en viss sort 1 genom just urskiljandet och avskiljandet av sort 2 (Hirdman, 1988, s. 52). Detta är något som ständigt skapas, varken kvinnor eller män föds till det.
I anknytning till ovanstående publikation av Hirdman är det relevant att knyta an till Genus: om det stabilas föränderliga former (Hirdman, 2003). I boken tar Hirdman upp fenomenet kvinnounderordningen som ett allmänt och gammalt känt problem som är så pass envetet och vanligt förekommande att många inte ser det eller orkar bry sig om det (Hirdman, 2003, s. 5).
Genussystemet beskrivs som något som påverkar människor och samhället på ett negativt sätt genom dess stereotypa genusproduktion. Hon menar att detta system tillfångatar män och kvinnor och stoppar deras egna tankar och handlingar (Hirdman, 2003, s. 6). I denna kontext menar
19 Hirdman att lösningen på problemet är att kartlägga både hur genus görs och verkar parallellt med faktiska handlingar för att påverka hur verkligheten ser ut (Hirdman, 2003, s. 6). Ordet genus kommer från latin och det har betydelsen slag, sort, släkte, kön. I Sverige hade ordet endast användning inom språkläran för att representera att substantiv tillhör olika sorter (det som avses är han, hon, den eller det). Kvinnoforskare i Sverige tog ordet från lingvistiken och använde det som en översättning för begreppet gender som återfinns i engelskan och började förekomma frekvent inom den feministiska forskningen under 80-talet (Hirdman, 2003, s. 11). Anledningen till att detta ord togs var att det krävdes ett ord för att kunna belysa vad som döljer sig bakom kategorierna
“män” och “kvinnor”. Kvinnoforskare behövde denna term för att kvinnors underordning och mäns och kvinnors bidragande till denna skulle kunna analyseras. Hirdmans ambition med ordet genus är att det ska vara ett ord som ska kunna “förstås och användas”, det ska hjälpa oss att se saker vi tidigare inte kunde se (Hirdman, 2003, s. 11). Hon vill att man via termen ska kunna förstå hur en del människor medvetet och omedvetet formas till kvinnor medan andra formas till män (Hirdman, 2003, s. 11). Termen genus ska således fungera som ett verktyg som kan åskådliggöra vilken roll en människa tar utifrån sitt biologiska kön (Hirdman, 2003, s. 13 – 14). Ytterligare ett begrepp som tydligt illustrerar hur man kan förstå genus är de så kallade genuskontrakten (Hirdman, 1988, s. 54). Genuskontrakten innebär att det mellan könen finns ett sorts kontrakt som är osynligt.
Kontrakten innebär tydliga föreställningar gällande hur män och kvinnor ska förhålla sig till varandra exempelvis i arbetet, i hemmet, i relationen med varandra och så vidare. Kontrakten är detaljerade och innefattar hur man som man/kvinna ska klä sig, röra sig, använda för sorts språk, ha för sorts frisyr med mera. Sedan går dessa kontrakt vidare till nästa generation genom att dottern introduceras i detta av sin mor och sonen introduceras till kontrakten av sin far. (Hirdman, 1988, s. 54). De två logikerna som tidigare togs upp återfinns både i teori och i praktik i genuskontrakten. Man kan säga att genuskontrakten operationaliserar genussystembegreppet (Hirdman, 1988, s. 54).
Angeläget att ta upp i sammanhanget är hur ett visst sätt att utöva sin flickighet eller pojkighet på värderas olika högt. Enligt genusordningen ska man helst utöva sin kvinnlighet/manlighet på ett särskilt sätt. Följaktligen finns olika villkor för flickor respektive pojkar när det handlar om hur man kan och inte kan agera för att uppfattas som en “normal” flicka eller pojke. Det räcker i vissa avseenden således inte med isärhållandets tabu och mannen som norm som teoretiskt ramverk. För att kunna analysera elevernas upplevelser är det av vikt att beakta att det är en viss sorts manlighet som premieras gällande mannen som norm där inte ens alla killar passar in i normen. De studier som tas upp längre ner i detta avsnitt kompletterar Hirdmans teoretiska ramverk i detta avseende. Genus behandlar vad som krävs för att uppfattas som en viss typ av flicka, pojke, kvinna eller man i en viss sorts kontext. I alla samhällen finns föreskrivna normer för vad det medför att vara pojke eller flicka.
Det finns olika sätt att agera som flicka eller pojke, och den specifika samhällsarena (exempelvis en lektion i idrott och hälsa) som man befinner sig på för stunden har specifika sätt att skapa kön på.
20 Om man, inför sig själv och inför andra, ska kunna bli bekräftad och igenkänd som pojke eller flicka måste man agera utefter de föreställningar och normer som råder på denna specifika arena. (Larsson
& Meckbach, 2007, s. 235). De två olika könen ges olika förutsättningar gällande vad man kan och inte kan göra inom ramen för att uppfattas som en “normal” flicka eller pojke. Det finns följaktligen en ordning inom de olika könen och man ska helst vara tjej eller kille på “rätt sätt”. I Larssens artikel (2008b, s. 11) med Håkan Larsson nämns detta fenomen där Larsson beklagar resonemanget om pojkar och flickor som homogena grupper och menar att det endast är en del av pojkarna som ryms i den snäva manliga normen. Gällande möjligheten att kunna gå emot dessa normer verkar flickor ha ett försprång mot pojkarna. I Redelius artikel Genus och skolframgång i ämnet idrott och hälsa (2009) nämns att en svensk forskare, Mats Björnsson, har analyserat betygsättning sammankopplat till kön i grundskolan och han konkluderar att flickor till stor del har kunnat gå emot äldre kvinnoideal och deras möjligheter har utvidgats. I grundskolans sista år kan flickor vara populära och ha en hög status samtidigt som de lägger stor vikt vid skolarbetet medan detta inte är fallet för pojkarna.
Björnsson anser att pojkarna är kvar i en könsidentitet som i högre grad är odynamisk och traditionell jämfört med flickornas. Han menar att de pojknormer som involverar sport, tävling och konkurrens är särskilt starka. Idrott och hälsa är ett speciellt ämne på det vis att könsidentiteter sätts på spel vilket leder till att uppfattningar gällande hur relationen mellan flickor och pojkar ska gestalta sig är av mycket stor betydelse. En pojke kan förstärka sin identitet som pojke samt sin status genom att idrotta på hög nivå. Detta ger konsekvensen att flickor varken förstärker sin könsidentitet eller sin status genom att göra samma sak. Flickor verkar ha svårare att gå mot äldre kvinnoideal i just ämnet idrott och hälsa då flickorna både tävlar och konkurrerar mot pojkarna. (Redelius, 2009, s.
44).
21
4 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att i ett genusperspektiv undersöka elevers upplevelser av bedömning i kursen idrott och hälsa A.
Frågeställningar:
1. Vilka kvaliteter upplever eleverna att de blir bedömda i?
Finns det en diskrepans mellan tjejer och killar och hur ser denna i sådana fall ut?
2. Är eleverna nöjda med bedömningen?
Finns det en diskrepans mellan tjejer och killar och hur ser denna i sådana fall ut?
3. Hur kan vi förstå svaren av ovanstående frågeställningar i ljuset av genusteori?
22
5 Metod och material
Utifrån syftet och frågeställningarna drogs slutsatsen att kvalitativa intervjuer och kvantitativa enkäter skulle vara passande metoder för att få fram relevant data. I detta avsnitt presenteras metoderna för enkät- respektive intervjustudien. Enkätstudien har genomförts av Fredrik Stigen Isberg. Intervjustudien har genomförts av Elsa Asplund.
5.1 Metod för datainsamling – Enkät
Enkätstudien syftar till att nå ut till ett stort urval av respondenter för att i så stor utsträckning som möjligt få fram ”likvärdiga och därmed jämförbara uppgifter om så pass många personer att uppgifterna kan uttryckas och analyseras med siffror” (Esaiasson et al., 2012, s. 230) vilket således borgar för en analys i vilken exempelvis eventuella skillnader och likheter mellan större grupper och olika variabler kan undersökas. Enkätstudien har även kompletterats med en kvalitativ intervjustudie riktad till ett urval av de elever som deltar i denna enkätstudie. Intervjustudiens syfte är att komplettera enkätstudien genom att tillföra djupare dimensioner av respondenternas svar relaterat till frågeställningarna som kan vara svåra att komma åt i en enkätstudie (Esaiasson et al., 2012, s.
229).
5.1.1 Urval
Då studien syftar till att undersöka olika aspekter beträffande elevers upplevelse av bedömning i den gymnasiegemensamma kursen idrott och hälsa A, vilken för många gymnasieprogram pågår över de fyra första terminerna, består urvalet av elever som går i årskurs 3 på gymnasiet och som därmed har avslutat denna kurs. Detta begränsar avsevärt antalet möjliga respondenter på varje skola.
Ambitionen har som nämnts under punkt 5.1 varit att nå ut till ett så stort antal respondenter som möjligt i syfte att borga för så representativa data som möjligt, något som till viss del således försvårats av den ganska snäva urvalsramen beträffande det begränsade antalet möjliga respondenter på varje skola, vilken medförde att insamling från ett stort antal klasser och skolor krävdes. Därmed besöktes fyra olika skolor, en friskola och tre kommunala skolor, från fyra olika kommuner i Mellansverige. De tio program som finns representerade i enkätstudien är samhäll, natur, handels, estet, hantverk, teknik, vård och omsorg, barn och fritid, el samt bygg. Enkätstudien omfattas av 182 respondenter av 193 tillfrågade vilket ger ett bortfall på 6 procent. Av de 182 respondenterna är antalet tjejer 102 och antalet killar 80.
23 5.1.2 Genomförande
De lärare vars elever berördes av studien kontaktades via e-post och telefon. Efter ett eventuellt godkännande avtalades tid och plats för besök i berörda klasser. För att minska risken för bortfall genomfördes klassrumsbesök under elevernas ordinarie lektionstid där eleverna var samlade i den lärosal de för tillfället skulle ha lektion i, vilket i enlighet med vad Esaiasson et al. (2012, s. 234) framhåller, ofta medför en svarsfrekvens som näst intill är hundraprocentig. Genom att personligen presentera studien samt närvara vid genomförandet av datainsamlingen var det också möjligt att vara till hands för eleverna om något behövde förtydligas beträffande exempelvis studiens syfte, elevens deltagande i studien eller enkätens frågor. Detta borgar också för att minska bortfall genom exempelvis möjlighet att personligen förklara hur värdefullt deras deltagande är samt förtydligande av de forskningsetiska principer som råder (se punkt 5.3). Dessa vidtagna åtgärder syftade även till att borga för en så hög reliabilitet som möjligt. Då fråga 1 i enkäten handlar om vilket betyg eleven erhöll i kursen var det även i detta hänseende viktigt att i linje med de forskningsetiska riktlinjer som presenteras av vetenskapsrådet (2002, s. 6) betona att deltagande är frivilligt och anonymt för att minska risken för felaktiga svar och därmed borga för en god reliabilitet. Detta betonas även i försättsbladet till enkäten (Se bilaga 1) som respondenterna fick läsa innan ifyllande av enkäten. Vid konstruktion av vissa enkätfrågor, vilka anges nedan, hämtades inspiration från befintliga arbeten, vilket i enlighet med Esaiasson et al. (2012, s. 241) är fördelaktigt i syfte att finna tillförlitliga instrument för att mäta det som avses undersökas. Detta för att således borga för en så god validitet som möjligt. Inspiration till fråga 2 och 4 beträffande svarsvariablerna har hämtats från fråga 42 respektive 43 i en enkät av Håkan Larsson et al. (2010, s. 127 – 128). Inspiration till fråga 6.2 och 6.3 har hämtats från en minienkät av Larsson et al. (2010, s. 23). Inspiration till fråga 6.1 har hämtats från en enkät av Stefan Lucas (2011, s. 28). Att Larsson, som är en väletablerad forskare inom området i minienkäten även använder en fyragradig skala för svarsalternativen bör också väga för att strategin är beprövad och fungerande för denna typ av frågor som således även förekommer i denna studie (och kring vilka en diskussion förs nedan under punkt 5.1.3 ).
5.1.3 Metod för bearbetning och analys
Fråga 2, 4, 5 och 6.1 – 6.7 innehåller svarsalternativ som innebär att respondenten gör ett graderat ställningstagande utifrån ett påstående. Fråga 2, 4 och 5 är utformade enligt följande exempel:
Ange hur stor betydelse du upplever att följande undervisningsinnehåll hade för hur du bedömdes i ämnet idrott och hälsa A.
24 Esaiasson et al. (2012, s. 247) påpekar att en ofta förekommande diskussion är huruvida ett mittenalternativ bör förekomma eller ej. Det betonas bland annat att en risk med att utesluta ett mittenalternativ är att personer som inte har en uppfattning i frågan förmås att ge ett svar som kanske inte är riktigt medan en risk som följer med att ta med ett mittenalternativ kan vara att personer som faktiskt har en uppfattning beträffande frågan väljer detta enkom för att slippa svara (Esaiasson et al., 2012, s. 247). I ovanstående exempel används en fyragradig skala mellan ”stor betydelse” och ”liten betydelse” samt ett ytterligare svarsalternativ vid sidan av skalan som står för
”ingen betydelse”. Anledningen till detta utförande är att en skala med en motpol till ”ingen betydelse” skulle vara ”all betydelse” vilket således skulle släcka ut övriga svar. Därav placeringen av alternativet ”ingen betydelse” utanför ordinarie skala. Beträffande valet av en i övrigt fyragradig skala, vilket även förekommer i fråga 6.1 – 6.7, motiveras med de argument som anges i ovanstående resonemang kring risker med mittenalternativ. Det finns också ytterligare motiv till användandet av en fyragradig skala, vilket är att det därmed går att skapa analyser utifrån andelar elever som har angivit svarsalternativ med de ”högre värdena” respektive svarsalternativ med de ”lägre värdena”. I resultat- och analysavsnittet förekommer användandet av en sådan kategorisering. Kategoriseringen utfördes med hjälp av en numerisk kodning som beträffande fråga 2, 4 och 5 genomfördes genom att låta värdena 2 – 3 (lägre värden) respektive 4 – 5 (högre värden) utgöra en numerisk kodning av svaren i en fyragradig skala från liten betydelse till stor betydelse efter följande princip:
Inget svar = 0 Stor betydelse = 5 4 3 Liten betydelse = 2 Ingen betydelse = 1
Svarsalternativet ”ingen betydelse”, som i exemplet ovan kodats om till det numeriska värdet 1 utgör således en egen kategori. Samma princip tillämpades på frågorna 6.1 – 6.7 för vilka dock alternativet ”ingen betydelse” inte används. Att även den minienkät av Larsson et al. (2010, s. 23), vilken ovan hänvisats till som en inspirationskälla för de egna frågorna med fyragradig skala, baseras på en fyragradig skala och som således är utformad av väletablerade forskare inom området bör, som tidigare nämnts, också väga för att strategin med ett mittenalternativ är beprövad och fungerande för denna typ av frågor. Insamlad data har efter nödvändig omkodning till numeriska värden matats in för bearbetning i statistikprogrammet Microsoft Office Excel. Genom detta program har sedan olika variabler ställts mot varandra i pivottabeller i vilka resultaten presenteras. Då en central variabel i studien, genom ett uttalat genusperspektiv är kön, är pivottabellerna formaterade så att de visar
25 tjejers respektive killars svar i relation till olika frågor vilka i resultatdelen tematiserats för att särskilt svara mot frågeställning 1 (fråga 2 – 5 i enkäten) respektive frågeställning 2 (fråga 6.1 – 6.3 samt 6.5 – 6.7 i enkäten), medan frågeställning 3 som står i direkt förbindelse med studiens teoretiska perspektiv tydliggör analysens riktning.
Eftersom resultaten och analysen till stor del baseras på en jämförelse mellan tjejer och killar behandlas respondenternas svar i form av procentsatser då fördelningen av antalet tjejer (102 stycken) och killar (82 stycken) inte är helt jämn. I resultat- och analyskapitlet förekommer ibland uttrycket jämn fördelning vilket i det här fallet betyder att avvikelsen mellan två variabler är upp till och med högst 5 procentenheter.
Viktigt att påpeka är att fråga 2, vilken motsvaras av tabell 3 i resultat- och analyskapitlet består av ett mycket större utbud av aktiviteter än vad som presenteras i tabellen (se bilaga 1). Dock avgränsades de aktiviteter som presenteras i tabell 3 utifrån kriteriet att minst 10 procent beträffande en av könskategorierna tjejer eller killar ska ha angett denna aktivitet i fråga 3, vilken motsvaras av tabell 2 i resultat- och analyskapitlet. Detta för att göra en jämförelse mellan de aktiviteter eleven upplever ger denne bäst förutsättningar att visa sina idrottsliga färdigheter i och hur betydelsefulla dessa aktiviteter upplevs vara av eleverna för bedömningen i kursen idrott och hälsa A. Anledningen till kriteriet för fråga 3, motsvarande tabell 2, att minst 10 procent av tjejerna eller killarna ska ha angett en aktivitet för att behandlas i studiens resultat- och analyskapitel är att så få av respondenterna angett någon av de övriga aktiviteterna att de för resultaten i denna studie inte bedömdes som analytiskt intressanta. Då fråga 3, vilken består i att eleven ska ange 3 aktiviteter från listan i fråga 2 som denne upplever ger bäst förutsättningar att visa sina idrottsliga färdigheter i, är effekten av detta att den sammanlagda procentsatsen i tabell 2 för alla angivna aktiviteter av tjejerna respektive killarna är 282 procent.
5.1.4 Reflektion över metoden
Beträffande studiens reliabilitet och validitet förs ett resonemang ovan under punkt 5.1.2 där dessa faktorer behandlas i direkt anslutning till metodologiska överväganden beträffande genomförandet av studien. En aspekt beträffande reliabiliteten som dock inte redan tagits upp i detta hänseende är att då respondenterna bestod av gymnasieelever i årskurs 3 var det vid tidpunkten för studiens genomförande ett par månader sedan de avslutade kursen idrott och hälsa A vilket kan ha bidragit till att elevernas upplevelser i relation till kursen inte var lika färska, och som därmed kan ha inverkat på elevernas möjlighet att svara, som om undersökningen kunde ha genomförts i direkt anslutning till kursens avslutning. Detta var dock inte möjligt då det skulle ha inneburit att datainsamlingen behövt genomföras i slutet av en vårtermin, något som ytterligare uteslöts av det faktum att denna studie behövde genomföras under en hösttermin. Detta resonemang gäller således även för
26 intervjustudien. Av reaktionerna och engagemanget att döma vid datainsamlingstillfällena tycktes elevernas upplevelse av bedömningen i kursen dock vara något som låg nära till hands i deras minnen. Att datainsamlingstillfällena ägde rum vid andra lektionstillfällen än idrott och hälsa kan vara positivt i bemärkelsen att minska risken att svaren påverkas av exempelvis lärarens närvaro, även fast elevernas svar behandlas i linje med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 12) och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 14). En annan aspekt som är av positiv betydelse för reliabiliteten är att det i syfte att borga för att alla gjorde sitt bästa oavsett erhållet betyg i kursen, vid varje datainsamlingstillfälle betonades just att var elevs deltagande och svar är betydelsefulla oavsett det betyg som erhölls efter kursens slut. I urvalsgruppen finns också respondenter med betyg mellan ett streck (inget betyg), IG (icke godkänd), G (godkänd), VG (väl godkänd) och MVG (mycket väl godkänd). Beträffande fråga 1 i vilken eleverna själva anger det betyg de fick i kursen, synliggörs ytterligare vikten av att eleverna i enlighet med de etiska aspekter som presenteras av Vetenskapsrådet (2002, s. 12) informerades om anonymiteten då dylika uppgifter kan vara känsliga att uppge. En ytterligare åtgärd som vidtogs i syfte att borga för en god reliabilitet och inte minst validitet är att enkäten innan datainsamlingen genomfördes genomgick noggranna revideringar efter pilottester, där respondenten fått komma med respons, konsultation av sakkunniga i frågan, samt ytterligare egna granskningar.
Då fråga 6.4 om kursens betygskriterier respektive frågorna 7 – 9 beträffande idrottslig bakgrund efter datainsamlingen, efter nogsamt övervägande, ändå inte bedömdes vara relevanta för resultaten inom ramen för denna studie har dessa frågor inte behandlats i resultaten. Resultaten för fråga 1, som inte är direkt kopplad till frågeställningarna, presenteras ändå i en översikt i inledningen av resultat- och analyskapitlet då dessa är intressanta att återkoppla till i diskussionen i ljuset av tidigare forskning.
5.2 Metod för datainsamling – Intervju
Fokus för intervjustudien ligger på att samla in kvalitativ data och ta reda på hur eleverna upplever det undersökta fenomenet. Medan kvalitativ forskning betonar individers uppfattningar och upplevelser av sin verklighet betonar kvantitativ forskning saker som utgår från en yttre och objektiv verklighet (Bryman, 2008, s. 40). Det var viktigt att använda sig utav intervjuer av kvalitativ natur som metod för att kunna få in så omfattande beskrivningar som möjligt från eleverna och för att kunna få en så tydlig bild som möjligt av elevernas upplevelse av bedömning (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 104)
