Hemoglobinkoncentrationen och dess påverkan på individens känslighet för AMS vid höghöjdsvistelse.

Avdelningen för Hälsovetenskap

Examensarbete

IV054G

Idrottsvetenskap GR (C), 15 hp, VT2014

Hemoglobinkoncentrationen och dess

påverkan på individens känslighet för AMS vid höghöjdsvistelse.

Elin Degerström

Maj 2014

2

Abstrakt

Kroppens prestation försämras vid höghöjdsvistelse pga. syrebrist och individer kan drabbas av akut höjdsjuka (AMS). Samtidigt acklimatiserar sig kroppen genom att bl.a. öka syreupptaget som kompensation för det låga syretrycket.

Studiens syfte var att undersöka hur hemoglobinkoncentrationen (Hb) påverkas av hög höjd och om det finns någon korrelation mellan Hb i vila eller Hb-ökningen under arbete tillika individers välmående på hög höjd. Försökspersonerna (Fp;

n=8) ingick i en grupp som utsattes för höghöjdsvistelse under ca 45 dagar. Hb mättes i vila och vid arbetstest före och efter expeditionen. Deltagarna noterade hur de mådde varje dag i ett protokoll för en ”Lake Louis AMS Score” (LL). Efter höghöjdsvistelsen fanns en tendens för en ökning av Hb jämfört med innan

expeditionen. Gruppens (medel +SD) Hb i vila var 146.6 ±11.7 g/L före och 152.1

±15.4 g/L efter höghöjdsexponeringen (P=0.15). Hb efter maximalt arbete var 154.4 ±9.8 g/L innan höghöjdsexponeringen och 164.2 ±16.4 g/L efter (P=0.013).

LL protokollet visade att Fp hälsa påverkades olika mycket av

höghöjdsexponeringen. Det fanns ingen korrelation mellan hemoglobinets ökning i vila, eller vid arbete och LL protokollet. Det krävs vidare forskning med fler försökspersoner för att säkert kunna fastställa om det finns något samband mellan Hb och individers hälsa.

Sökord:

Arbete, expedition, Hemoglobinökning, korrelation, Lake Louise protokoll.

3

Innehåll

1. Introduktion ... 4

1.1 Mjälten ... 5

1.2 Höghöjdsjuka ... 5

2. Syfte ... 6

3. Metod ... 6

3.1 Försökspersoner ... 6

3.3 Tester ... 8

3.3.1 Submax och max test: ... 8

3.4 Hemoglobin, mätningar och analys ... 9

3.5 Lake Louise (AMS) protokoll ... 10

3.6 Statistik analys ... 10

3.7 Forskningsetiska överväganden ... 10

4. Resultat ... 11

4.1 Hb i vila före och efter höjdexponeringen. ... 11

4.2 Hb vid arbete före och efter höjdexponeringen. ... 11

4.3 Lake Louise protokoll ... 12

4.4 Hemoglobin och Lake Louise ... 13

5. Diskussion ... 15

6. Konklusion ... 17

7. Referenser ... 18

8. Bilagor ... 21

Samtyckesformulär ... 21

LL protokoll ... 22

4

1. Introduktion

Att vistas på hög höjd innebär att det är svårare för kroppen att ta upp syre än vid vistelse vid havsytan, vilket på många sätt påverkar den fysiska förmågan. Vid ökad höjd minskar trycket i atmosfären, och luften blir mindre tät, vilket innebär att syremolekylerna blir färre i luften. Detta gör att andningen och syretransporten hos individer måste ändras för att kroppen ska få den mängd syre som den

behöver. Detta gör att andningsrytmen ökar och det ställs även andra krav på kroppen för att klara av denna miljö (Powers & Howley, 2012, s. 136, 484- 485).

Hemoglobinmängden (Hb) har studerats under de senaste åren för att skapa en bättre bild över vad som sker i kroppen under en höghöjdsvistelse och hur Hb påverkas jämfört med före och efter exponeringen, (Garvican, et al. 2010.) Hemoglobinets roll är att binda och transportera syrgas från lungorna och ut i kroppen för att försörja kroppens muskler och organ med syre. Hb´s färg ändras beroende på hur många syremolekyler som är bundna till Hb-molekylen. En Hb- molekyl är ljusröd när den mättad med fyra stycken syremolekyler och blå när den inte har bundit någon syremolekyl. Bindningen mellan Hb och syremolekylerna är svag vilket betyder att syremolekylerna lätt kan frigöras ute i vävnaderna. Hb mängden brukar ligga på ca 145-155 g/L, vilket dock varierar mellan individer och kön då män ofta har en något högre koncentration. (Sand, Sjaastad, Haug, Bjålie & Toverud, 2006, s. 317). Hb mängden har även visat sig kunna förändras och öka under olika omständigheter, bland annat vid vistelse i syrefattiga miljöer såsom på hög höjd (Gough, et al. 2012), och vid Apne (Richardson, et al. 2005).

Tidigare forskning visade i en grupp simmare att Hb ökade med 4 % på 28 dagar på hög höjd, (Gough, et al. 2012). Även många andra studier har visat en Hb ökning efter höghöjdsvistelse (Clark, et al. 2009; Robertson, et al. 2010;

Humberstone- Gough , et al. 2013; Garvican-Lewis, Clark, Palglaze, McFadden &

Gore. 2013). För att få en ökning av Hb har studier visat att en höjd mellan 2100- 3000 meter är optimal för att få en positiv effekt (Saunders , et al. 2004; Wilber, Stray-Gundersen & Levine, 2007).

5

1.1 Mjälten

Mjältens funktion är att bryta ned gamla och skadade blodkroppar (Sand et al., 2006, s. 321) och fungerar även som en blodreserv. Forskning har visat att människans mjälte reagerar vid olika typer av stress såsom fysisk aktivitet vilket resulterar i att cirkulerande erytrocyter ökar (Bakovic et al. 2005). Studier utförda vid andningsuppehåll/apné hos fridykare har visat att mjältens kontraktion ökar vid apné vilket resulterade i att Hb ökade akut, (Richardsson et al., 2005;

Schagatay, Andersson, Hallen, & Pålsson, 2001). Studier som senare utförts på höghöjd av Richardson et al., (2008), Lodin-Sundström & Schagatay (2010) och Engan, Lodin-Sundström, Schagatay, & Schagatay., (2014) styrker de tidigare resultaten vid andningsuppehåll/apné och visade att mjälten kontraherar vid hög höjd och därmed temporärt höjer cirkulerande Hb i samband med både simulerad och verklig höghöjdsexponering, och vid arbete.

1.2 Höghöjdsjuka

Under en höghöjdsvistelse har individer kunnat visa symptom på att kroppen inte klarar av den höga höjden, vilket allmänt kallas höghöjdssjuka. Det finns tre olika kategorier av höghöjdsjuka.

1) ”Acute mountain sickness” (AMS) kan drabba individer som nyligen anlänt till en höjd på 2500 meter och inte hunnit acklimatiseras. Individen kan då drabbas av huvudvärk, och därefter ofta någon av följande symtom: svaghet, yrsel och

svårighet att sova. (Gallagher & Hackett, 2004, Subudhi et al. 2014.)

2)”High Altitude Cerebral Edema” (HACE) och 3) ”High Altitude Pulmonary Edema” (HAPE) är de allvarligare stadierna av höghöjdssjuka. Individer som drabbas av HACE får symptom såsom migrän, stroke, blödning i näthinnan, och förlamning i de kraniala nervcellerna. Individer som drabbas av HAPE drabbas ofta av koordinationssvårigheter eller förändrad medvetenhet. För att hålla koll på individers hälsa kan protokollet ”Lake Louis AMS Score” användas för att

undvika och upptäcka de allvarligare stadierna av höjdsjuka i tid (Hacket &

Roach, 2001).

6 Både Hb ökning och höghöjdsjuka har visat sig uppstå på hög höjd i tidigare studier (Clark et al., 2009; Robertson et al 2010; Humberstone- Gough et al., 2013; Garvican-Lewis et al., 2013; Gallagher & Hackett, 2004; Subudhi et al.

2014). Om det finns ett samband där emellan är en aspekt som kan vara intressant att undersöka.

2. Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka hur Hb påverkas av hög höjd och om Hb-ökningen vid vila och arbete förutsäger måendet på höjd.

Frågeställningen var tredelad och bestod av:

1) Hur påverkas Hb vid höghöjdsvistelse?

2) Hur påverkas mjältens kontraktion och Hb ökningen vid arbetet av höjdvistelsen?

3) Påverkar Hb koncentrationen före expeditionen och efter arbetstestet hur personen mådde på höjd?

3. Metod

3.1 Försökspersoner

Åtta studenter och forskare (två kvinnor & sex män) från Mittuniversitetet, deltog i studien (tabell 1). Samtliga försökspersoner (Fp) ingick i en grupp som skulle utsättas för hög höjd genom vandring i Himalaya, Nepal, under en period på sex veckor. Fp var vid start ett antal av tolv individer, men efter bortfall pga.

höghöjdssjuka och annan sjukdom vid testtillfällen reducerades antalet individer till åtta. Detta kan resultera i att de avvikande värdena hos vissa individer ger ett stort utslag på slutresultatet.

Fp fick innan studien information om att de kommer att kunna förlora vikt under expeditionen och att vissa kunde behöva gå upp i vikt innan expeditionen för att inte riskera att deras hälsa skulle påverkas.

7 Tabell 1. Översikt på försökspersonerna.

Variabler Medel ± SD (n=8)

Ålder (år) 23.0 ± 3.9

Längd (cm) 177.0 ± 10.7

Vikt (kg) 71.3 ± 11.2

Inkluderingskraven för studien var att samtliga Fp skulle delta i förtester, delta under hela vandringen, samt delta vid eftertesterna.

3.2 Studiedesign

Samtliga Fp utförde vandringen i Himalaya, Nepal under en ca sex veckors vandringsperiod på mellan 1000- 5500 höjdmeter. Studieprotokollet bestod av:

1) Förtester som skedde två veckor innan avresan från Östersund (28 februari, 2013).

2) Ca sex veckors vandring i Nepal där Fp utsätts för hög höjd upp till ca 5200 möh.

3) Eftertester som skedde inom två dagar efter hemkomsten i Östersund (3 maj, 2013).

Testerna före och efter utfördes på Vintersportcentret i Östersund vilket ligger på ca 300 höjd meter.

Under expeditionens första halva utfördes vandringen tillsammans i grupp. Andra halvan av vandringen gick Fp uppdelade i olika grupper. Samtliga Fp vistades över 3300 höjdmeter under dessa dagar, dock sov de på olika höjder (Figur 1).

8 Figur 1. Fps sov-höjder under vandringen. Linjen fram till dag 14 följde alla samma rutt och höjdkurva (brun linje).

Före och efter expeditionen utfördes arbetstester på Fp, utspridda över två dagar i Östersund på 300 meter över havet.

3.3 Tester

Värden för längd och vikt uppmättes på en Seca 7047021094, (Seca, Hamburg, Tyskland), under dag ett, före och efter expeditionen. Arbetstesterna om utfördes var ett submax- och ett maxtest som utfördes under första dagen.

3.3.1 Submax och max test:

Ett modifierat Bruce treadmill protokoll (Haff & Dumke, 2012, s. 215- 217).

utfördes vid för- och eftertesterna som ett submax- och ett maxtest på löpband med vissa modifikationer (Rodby, Rodby Innovation, Vänge, Sverige).

Arbetstestet började med att Fp fick gå på löpbandet med 4 km/h och en 10 % lutning under 4 minuter, detta då löpbandet inte gick långsammare. Efter 4 minuters arbete och 90 sekunders vila skedde en ökning. Under vilan

kontrollerades mjälte, laktat, blodparametrar såsom Hb och laktat, samt borg skalan; en skala där Fp gör en skattning på den upplevda ansträngningen mellan 6-20. Kontinuerligt under testernas gång kontrollerades värdet för syreupptag (VO2), koldioxidproduktion (VCO2), ventilation (VE), respiratoriska tröskeln (RQ) och hjärtfrekvens (HR). Testet utfördes till FP uppnått RQ~1, VE/VO2~30, eller Borg >16.

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000

1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41

Höjdmeter

Vandringsrutten

FP01 FP02 FP03 FP05 FP06 FP07 FP08 FP09

9 Först fick FP vila i 10 minuter efter submaxtestet slutförts och efter det utföra ett maxtest fortsatt på samma protokoll till utmatning. Se tabell 2 och figur 2 nedan för mer beskrivning.

Tabell 2. Bruce löpbands protokoll med studiens ändring.

Tid (min) Lutning (%) Hastighet (km/h)

Submax 0 – 4 10 4

5.5 – 9.5 12 4.02

11 – 15 14 5.47

16.5 – 20.5 16 6.67

22 – 26 18 8.05

27.5 – 31.5 20 8.85

33 – 37 22 9.65

38.5 – 42.5 24 10.46

44 – 48 26 11.46

49.5 – 53.5 28 12.07

Figur 2. Submax och maxtestets protokoll under dag 1. A) vilovärden – vikt, längd, mjälte, laktat, blod. B) mjälte, laktat, borg & Hb.

3.4 Hemoglobin, mätningar och analys

Hb mängden kontrollerades före och efter resan i vila och, vid submax- och maxtestet.

Värdena togs i dubbelprover och analyserades med en HemoCue^® Glucose 201 DM RT, Hemocue AB, Ängeholm, Sverige.

10

3.5 Lake Louise (AMS) protokoll

”Lake Louis AMS Score”, ett standardtest för att upptäcka tecken på högsjuka (AMS- acute mountain sickness). Protokollet användes och fylldes i varje dag under vandringen för att undersöka hur individerna mådde under vandringen, (bilaga 2.)

3.6 Statistik analys

Dataanalys utfördes för att undersöka eventuella förändringar före och efter vandringen. Databearbetningen utfördes i programmet Microsoft Office Excel 2013 (Redmond, USA) samt i SPSS (version 21, IBM mjukvara, Chicago, USA.) Data kontrollerades för normalfördelning med testet Shapiro Wilks som visade att data var normalfördelade, detta dubbelkontrollerades även med jämförelse mellan median och medelvärde. Därefter undersöktes signifikansen mellan parade

parametrar med ett parat t-test. Signifikansnivån på alla statistiska test sattes till P=0.05. Korrelationen mellan Hb värden i vila innan expeditionen och resultatet från Lake Louise undersöktes med Pearson korrelationstest. Samtliga data redovisas som medelvärde med standardavvikelse.

3.7 Forskningsetiska överväganden

Samtliga individer var medvetna om studiens syfte, deltog frivilligt i studien och de fick avbryta deltagandet närsomhelst på eget initiativ under studiens gång utan att uppge orsak, i enlighet med Helsingforsdeklarationen. Alla tester under studien var frivilliga och frivilligheten kontrollerades innan samtliga tester som utfördes.

Fp fick fylla i ett samtyckesformulär innan studien startade där delar av hälsan kontrollerades (bilaga 1). Studien ingick i ett större forskningsprojekt vilket var godkänd av den regionala etikprövningsnämnden i Umeå, samt av motsvarande nämnd i Katmandu, Nepal. Studien stämmer även överens med Helsingfors deklarationen.

Fp blev tilldelade nummer och avidentifierades vid analys. Studiens värden

används endast i forskningssyfte för att undersöka gruppen, och Fps identitet visas inte i resultaten. Fp, forskarna, samt testledare fick ta del av studiens data för att

11 studera effekterna av höghöjdsvistelsen. Samtliga Fp var även medveten om den höga höjdens påverkan på hög höjd. Som tidigare nämnt kan den höga höjden påverka Fps hälsa, detta kontrollerades under hela vandringen med LL protokoll.

Fp som hade ett lågt BMI innan expeditionen blev tillsagda att gå upp i vikt för att inte riskera Fp hälsa under expeditionen. För att undvika risker under vandringen deltog guider som har en vana av expeditionen samt var ett gäng matansvariga som såg till att Fp fick näringsrik mat.

4. Resultat

4.1 Hb i vila före och efter höjdexponeringen.

Gruppens medelvärde gällande Hb mängden i vila var 146.6 ± 11.7 g/L.före höghöjdsexponeringen och 152.1 ± 15.1 g/L efter höghöjdsexponeringen, se figur 3. Det kunde ses en ökning av Hb mängden med 5.54 g/L i vila innan

arbetstesterna före och efter vandringen (P=0.15).

4.2 Hb vid arbete före och efter höjdexponeringen.

Vid arbetstesterna uppstod en ökning av Hb, mellan 6.04 g/L och 11.0 g/L beroende på ansträngning. I submaxarbete innan vandringen var Hb mängden 153.6 ± 15.0g/L och efter vandringen var Hb mängden vid submaxarbete 162.7 ± 16.7 g/L (P= 0.04). Vid maximalt arbete var Hb mängden 154.4 ± 9.8 g/L innan vandringen och 164.2 ± 16.4 g/L efter vandringen, P=0.013 (se figur 3).

12 Figur 3. Medelvärden för Hb från vila, submaxtesterna samt maxtesterna före och efter vandringen med standardavvikelser.

4.3 Lake Louise protokoll

Lake Louise protokollet fylldes i under samtliga dagar under resan och sammanställdes sedan i en slutligpoäng för dagen, se tabell 3.

Tabell 3. LL protokollets sammanställda poäng under den första dagen på samtliga de fem vistelser då Fp vistades tillsammans i grupp, medelvärde samt SD.

Pre KTM Beding Naa Post

FP01 0 0 1 1 0

FP02 2 0 0 0 0

FP03 0 3 0 1 0

FP05 2 3 3 3 0

FP06 0 0 3 0 0

FP07 0 3 3 3 0

FP08 0 3 2 0 0

FP09 0 2 3 0 2

Medel 0.50 1.75 1.88 1.00 0.25

SD 0.93 1.49 1.36 1.31 0.71

120 130 140 150 160 170 180 190

Vila Submax Vila Max

Hb g/L

Arbete

Före Efter

13 Fp reagerade olika på höjderna. Majoriteten av Fp reagerade med milda AMS symptom under första dagen på den nya höjden och acklimatiserade sig sedan till den höga höjden. Ingen av Fp som ingick i studien upplevde allvarlig

höghöjdssjuka under expeditionen.

4.4 Hemoglobin och Lake Louise

Korrelationen kontrollerades mellan Hb värdet i vila och arbete innan resan och Lake Louise poängen från dag 1 i Beding och Naa. Korrelationen mellan Hb värdet i vila och Lake Louise poängen i Beding visade R= 0.187, se figur 4.

Korrelationen mellan Hb värdet i vila och Lake Louise poängen i Naa visade R = 0.411, (Figur 5).

Figur 4. Korrelationen mellan Hb i vila och Lake Louise poäng i Beding.

0 1 2 3 4 5 6

110 120 130 140 150 160 170

LL Poäng

Hb g/L

14 Figur 5. Korrelationen mellan Hb i vila och Lake Louise poäng i Naa.

Korrelationen mellan Hb värdet i arbete och Lake Louise poängen i Beding visade R= 0,189, se figur 6. Korrelationen mellan Hb värdet i vila och Lake Louise poängen i Naa visade R = 0,330, (Figur 7).

Figur 6. Korrelationen mellan Hb i arbete och Lake Louise poäng i Beding.

0 1 2 3 4 5 6

110 120 130 140 150 160 170

LL Poäng

Hb g/L

0 1 2 3 4 5 6

120 130 140 150 160 170 180

LL poäng

Hb g/L

15 Figur 7. Korrelationen mellan Hb i arbete och Lake Louise poäng i Naa.

5. Diskussion

Syftet med studien var att undersöka om hemoglobinmängden i vila och arbete ökade vid hög höjds vistelse och om denna ökning kan påverka måendet, samt om den Hb ökning som sker vid mjälteskontraktionen vid arbete påverkas av

höghöjdsvistelse. Resultatet visade en ökning av Hb i vila och Hb i arbete visade en signifikant ökning efter höghöjdsexponeringen jämfört med innan

exponeringen, (P=0,013). Detta tyder på att Hb påverkas och ökar efter vistelsen på hög höjd, vilket är i linje med tidigare studier (Clark et al., 2009; Robertson et al., 2010; Humberstone- Gough et al., 2013; och Garvican-Lewis et al., 2013).

I en studie av Engan et al. (2014) studie från en expedition till toppen av Mt Everest, tyder resultatet på att mjälten blir kontraheras i högre grad när det behövs efter lång tids höjdexponering. Acklimatisering under en längre tid på hög höjd innebär att mjältens kontraktion förstärks, vilket kan vara effektivt genom att Hb koncentrationen då ökar (Engan et al., 2014). Resultatet från denna studie stämmer överens med Engan et al (2014) studie, vilket visar att Hb ökar vid höghöjds vistelse pga. mjältens kontraktion.

Tidigare studier som har korrelerat AMS med bland annat erytropoetin (EPO) har visat att injektioner av EPO kan användas som behandling för att förebygga AMS

0 1 2 3 4 5 6

120 130 140 150 160 170 180

LL Poäng

Hb g/L

16 (Heo et al. 2014). Resultatet från denna studie visade ingen korrelation mellan Hb och LL. Störst antydan till en korrelation visade Hb mängden och LL poängen i Naa. Detta kan bero på att gruppen FP var för liten vilket gör att individer med resultat som sticker ut från resten av försöksgruppen ger för stort utslag på korrelationen. Detta bör studeras vidare i en större grupp för att kunna dra en slutsats om Hb korrelerar med LL och om man på så sätt kan förutspå AMS.

Tidigare forskning har, som tidigare nämnts, utförts för att undersöka den fysiologiska effekten som hög höjd har på kroppen. Vad det däremot inte verkar ha forskats till dags datum är hur Hb ökningen kan påverka individen på hög höjd, vilket motiverade till studien. Studiens design var redan bestämd då den ingick i ett större projekt vilket gjorde att studiedesignen anpassats till övriga experiment.

FP spenderade 29 av expeditionens 45 dagar på en höjd ovanför 2100 höjd meter.

Detta stämmer överens med förutsättningarna från studier gjorda av Saunders , et al. (2004), Wilber Stray-Gundersen & Levine (2007) vars resultat visar att Fp måste vistas på minst 2100-2500 höjd meter för att få positiva resultat på bland annat Hb. Vandringen fick avbrytas vid dag 19 då expeditionen drabbades av kraftig snöstorm. Fp fick då vandra ner på lägre nivå och sedan flyga upp på runt stormen för att fortsätta vandringen på samma höjd igen.

Samtliga Fp var medvetna om bland annat hur hög höjd kan påverka kroppen.

Detta kan bland annat påverka resultatet från LL protokollet då Fp var kunniga inom ämnet och visste hur kroppen kan kännas under vandringen.

Antalet Fp blev få efter bortfall pga. sjukdom. Resultatet av Hb ökningen efter höghöjdsexponeringen och dess spridning styrker resultatet att det behövs mer forskning på en större försöksgrupp för att kunna fastställa om Hb ökningen påverkar måendet då spridningen kan ha stor påverkan på resultatet.

Tidigare forskning har visat att män har generellt högre VO2 än kvinnor (Powers

& Howley, 2012, s. 333). Gruppen bestod av största delen män (män n=6, kvinnor n=2). Efter vandringen framkom information att det var främst männen som styrde tempot under vandringen och kvinnorna upplevde vandringen jobbigare.

Även detta kan påverka resultatet, då kvinnorna hade behövt vandra i ett tempo som passade deras kapacitet bättre.

17

6. Konklusion

I denna studie var konklusionen att Hb ökade av höghöjdsexponering. Ökningen i Hb till följd av mjältens kontraktion var större efter höghöjdsexponering, vilket tyder på att acklimatisering skett av denna funktion. Hb i vila var inte korrelerat till måendet hos individerna.

Tack till:

Tack till min handledare Erika Schagatay som väglett mig genom denna studie.

Tack till försökspersonerna och testledarna som deltog i studien. Tack till min familj som har hjälpt mig och stöttat mig genom mitt arbete och tack till mina studiekamrater Sanna Lind Forsman, Ulrika frisk och Linn Nybäck.

18

7. Referenser

Bakovic, D., Valic, Z., Eterovic, D., Vukovic, I., Obad, A., Marinovic-Terzic, I., Dujic, Z., (2003). Spleen volume and blood flow response to repeated breath-hold apneas. Journal of Applied Physiology 95: 1460–1466.

Clark, S.A., Quod, M.J., Clark, M.A., Martin, D.T., Saunders, P.U., Gore, C.J.

(2009). Time course of haemoglobin mass during 21 days live high: train low simulated altitude. European Journal of Applied Physiology 106: 399-406.

Engan, E.H., Lodin-Sundström, A., Schagatay, F., Schagatay. E. (2014). The effect of climbing Mount Everest on spleen contraction and increase in hemoglobin concentration during breath holding and exercise. High altitude medicine and biology, 15(1).

Gallagher, S.A., Hackett, P.H. (2004). High-altitude illness. Emergency Medicine Clinics of North America, 22: 329–355.

Garvican, L., Martin, D., Quod, M., Stephens, B., Sassi, A., Gore, C. (2010).

Time course of the hemoglobin mass response to natural altitude training in elite endurance cyclists. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports 22: 95- 103.

Garvican-Lewis, L.A., Clark, S.A., Palglaze, T., McFadden, G., Gore, C.J. (2013).

Ten days of simulated live high:train low altitude training increases Hbmass in elite water polo players. British Journal of Sports Medicine 47: 70-73.

Gough, C.E., Saunders, P.U., Fowlie, J., Savage, B., Pyne, D. B., Anson, J. M., Wachsmuth, N., Prommer, N., Gore, C.J. (2012). Influence of altitude training modality on performance and total haemoglobin mass in elite swimmers.

European Journal of Applied Physiology, 112: 3275-3285.

Hacket, P.H., Roach, R.C., (2001). High-altitude illness. New England Journal of Medicine, 345(2): 107-114.

19 Haff, G.G., Dumke, C., (2012). Laboratory manual for exercise physiology.

Human Kinetics, Champain.

Heo, K., Kang, J.K., Choi, C.M., Lee, M.S., Noh, K.W., Kim, S.B. (2014).

Prophylactic Effect of erythropoietin injection to prevent acute mountain sickness:

an open-label randomized controlled trail. Journal Korean of Medicine and Science, 29: 416-422.

Humberstone-Gough, C.E., Saunders, P.U., Bonetti, D.L., Stephens, S., Bullock, N., Anson, J.M., Gore, C.J. (2013). Comparison of live high: train low altitude and intermittent hypoxic exposure. Journal of Sports Science and Medicine, 12:

394-401.

Lodin-Sundström, A., and Schagatay, E., (2010). Spleen contraction during 20 min normobaric hypoxia and 2 min apnea in humans. Aviat Space Environ Medicine 81: 545-549.

Powers, S.K., Howley, E.T. (2012). Exercise physiology, theory and application to fitness and performance. New York: McGraw-Hill.

Richardson, M., De Bruijn, R., Holmberg, H-C., Björklund, G., Haughey, H., Schagatay, E. (2005). Increase of hemoglobin concentration after maximal apneas in divers, skiers and untrained humans. Canadian Journal of Applied Physiology 30(3): 276-281.

Richardson, MX., Lodin, A., Reimers, J., Schagatay, E., (2008). Short-term effects of normobaric hypoxia on the human spleen. European Journal Applied Physiology, 104(2):395-9.

Robertson, E.Y., Saunders, P.U., Pyne, D.B., Aughey, R.J., Anson, J.M., Gore C.J. (2010). Reproducibility of Performance, changes to simulated live high/train low altitude. Medicine & Science in Sports & exercise, 24 (2): 394-401.

20 Sand, O., Sjaastad, Ø.V., Haug, E., Bjålie, J. G., Toverud, K. C., (2007).

Människokroppen, fysiologi och anatomi. (Bolinder-Palmér, Grönvall & Olsson övers.) Författarna & Liber AB, 317- 321.

Saunders, P.U., Telford, R.D., Pyne, D.B., Cunningham, R.B., Gore, C.J., Hahn, A.H. & Hawley, J.A. (2004). Improved running economy in elite runners after 20 days of simulated moderate-altitude exposure. Journal of Applied Physiology 96:

931–937.

Schagatay, E., Andersson, P.A. J., Hallén, M., Pålsson, B., (2001). Selected Contribution: Role of spleen emptying in prolonging apneas in humans. Journal of Applied Physiology 90: 1623- 1629.

Subudhi, A., W., Bourdillon, N., Bucher, J., Davis, C., Elliott, J., E., Eutermoster, M., Evero, O., Fan, J-L., Jameson- Van Houten, S., Julian, C., G., Kark, J., Kark, S., Kayser, B., Kern, J. P., Kim, S. E., Lathan, C., Laurie, S. S., Lovering, A. T., Paterson, R., Polaner, D., M., Ryan, B., J., Spira, J. L. Tsao., J. W., Wachsmuth, (2014). AltitudeOmics: The Integrative Physiology of Human Acclimatization to Hypobaric Hypoxia and Its Retention upon Reascent. PloS ONE, 9 (3): e92191.

Wilber, R.L., Stray-Gundersen, J., Levine, B.D. (2007). Effect of Hypoxic

‘‘Dose’’ on Physiological Responses and Sea-Level Performance. Medicine Science of Sports Exercise, 39 (9): 1590–1599.

21

8. Bilagor

22

LL protokoll

Lake Louise Score (LLS) for the diagnosis of

Acute Mountain Sickness (AMS)

A diagnosis of AMS is based on:

1. A rise in altitude within the last 4 days 2. Presence of a headache

PLUS

3. Presence of at least one other symptom

4. A total score of 3 or more from the questions below

SELF-REPORT QUESTIONNAIRE

Add together the individual scores for each symptom to get the total score.

Headache No headache 0

Mild headache 1

Moderate headache 2

Severe headache, incapacitating 3

Gastrointestinal symptoms None 0

Poor appetite or nausea 1

Moderate nausea &/or vomiting 2 Severe nausea &/or vomiting 3

Fatigue &/or weakness Not tired or weak 0

Mild fatigue/ weakness 1

Moderate fatigue/ weakness 2

Severe fatigue/ weakness 3

Dizziness/lightheadedness Not dizzy 0

23

Mild dizziness 1

Moderate dizziness 2

Severe dizziness, incapacitating 3

Difficulty sleeping Slept as well as usual 0

Did not sleep as well as usual 1 Woke many times, poor sleep 2

Could not sleep at all 3

TOTAL SCORE:

Total score of:

 3 to 5 = mild AMS

 6 or more = severe AMS Note:

 Do not ascend with symptoms of AMS

 Descend if symptoms are not improving or getting worse

 Descend if symptoms of HACE or HAPE develop