Kejsartidsfyndet från Bäling i Hälsingland Ekholm, Gunnar
Fornvännen 256-260
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1955_256
Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
K E J S A R T I D S F Y N D E T FRÄN RÄLING I HÄLSINGLAND
I sin utförliga uppsats o m äldre j ä r n å l d e r n i Norrland redogör H a n s Hilde- brand för ett gravfynd från Bälings by, Jättendals socken i n o r r a Hälsing- land1, om vilket h a n fått k ä n n e d o m genom uppgifter och skisser av dåva- rande sekreteraren i Hälsinglands fornminnessällskap, adjunkten J. A. Wi- ström i Hudiksvall. Fyndet, som h ä r r ö r från en 1865 borlodlad hög, är jäm- förelsevis rikt och synes utgöra inventariet i en skelettgrav. Bland de upp- r ä k n a d e föremålen n a m n e s först en bronsskål med skadad bollen och »fals lätt under överkanten». Den kan antagas vara r o m e r s k t arbete, »ehuru delta icke k a n med full bestämdhet avgöras a n n a t än genom granskning av origi- nalet». Det övriga inventariet utgöres av ett antal järnpilar, en större kniv av s a m m a metall, etl vridet j ä r n h a n d t a g med upprullade ä n d a r , en pincett av brons samt »ett ovalt bryne av kvarts med r ä n n a kring kanten men ulan fåror å sidorna». I korthet o m n ä m n e s fyndet tre årtionden senare av Monte- lius, som r ä t t a r beteckningen »bryne» till »eldslen» och återger bronskärlet i en rekonstruktion, som belräffande kanten dock ej är fullt riktig2. Till detta kärl hänvisar också Arvid Enqvist3. — F y n d e t tillhör n u m e r a Hälsing- lands m u s e u m i Hudiksvall; dess ursprungliga inv.-nr 61 är utbytt mot 7541.
Den intressanlaste delaljcn i gravinvcnlariet är bronskärlef (fig. 1). Att detla likväl ej alls o m n ä m n e s i litteraturen om de romerska i m p o r t v a r o r n a torde ba sin grund i alt dess klassificering mött svårigheter. Hildebrand vå- gar, som vi sett, ej med bestämdhet uttala sig om ursprunget, och Montelius' förklaring, att del s a k n a r botten, visar att b a n missuppfattat typen. Till tystnaden kring kärlet h a r bidragit, att m a n för elt n ä r m a r e studium av det- samma varil hänvisad till den o v a n n ä m n d a bilden. Av denna framgår, att kärlet med sin påfallande låga sidovägg och bottnens extrema konvexitet — etl drag, som delvis torde bero av uppfläkningen — ej h a r någon fullständig motsvarighet på skandinaviskt o m r ä d e . Närmast liknar det en av de b å d a i det gotländska fyndet från Kyrkebys ingående killiarna och mäste således uppfällas som ett Vesllandskärl av lidig. något varierande form utan avsats
1 Antikvarisk tidskrift för Sverige, D. 2 (1869), s. 282 ff.
2 H u r u gammal är bygden i Helsingland? (Sthlm 1901), s. 25 med fig. 55.
3 Arkiv för n o r r l ä n d s k hembygdsforskning 1919, s. 17.
256
S M Ä R R E M B D I) F. 1. A N 1) E N
Fig. 1. Bronskärlet i B n l i n g / g n d e l . Ca I / i . Bnling find.
The bronze vessel of the
och bronsöron (typerna Midgården och Timrå)4. Bland de norska kärlen av denna grupp k o m m e r n ä r m a s t kitteln från Vestre H a n u m , H e d m a r k (Oslo 15693), e h u r u d e n n a visar de vanliga vertikalställda hankfäsfena av j ä r n , ej de mera sällsynta stropp- eller bygelformade av s a m m a metall, som känne- teckna Kyrkebys-killeln och en gång funnits också på Bälingexemplaref att döma av rosten kring de 8 hål, som i v a r a n d r a motställda grupper om 4 st.
ålerfinnas å dess m y n n i n g s k a n t .
E n n ä r m a r e analys av bronskärlet visar således, att del lillhör cn grupp, som särskilt genom de n o r s k a fyndens vittnesbörd kan daleras lill 300-talet e.
Kr. Av intresse iir dä att undersöka, Innu dateringen av (ivriga föremål i grav- godset överensstämmer med tidsbestämningen för bronskärlet. Med tillhjälp av fotografier, som ställts lill mitt förfogande av Antikvariskt-topografiska ar- kivet, samt upplysningar av intendenten vid Hälsinglands m u s e u m fil. lic Karl Cajmatz h a r en konfronlci-ing av delta material med daterade fynd frän andra håll möjliggjorts.
Vad först beträffar j ä r n p i l a r n a (fig. 3:a), iiro dessa lill antalet 7 och visa typen med tånge och rombiskt blad. Enligt en äldre Inventarieförteckning skall antalet ha varit 8. Som intendent Cajmatz fäst min u p p m ä r k s a m h e t på, h a r emellertid därvid i n b e r ä k n a t s även den h ä r som fig. S:b upptagna prylen med i genomskärning fyrkantig skaftlcn. Denna form, som bl. a. iir känd från gravfälten vid J ä m s y s s l a och Alvastra5, iir en av ledtyperna för j ä r n å l d e r n s per. III, och Bäling-prylen måste följaktligen antagas ha tillhört etl a n n a t fynd, med vilket s a m m a n b l a n d n i n g skett. Pilspetsarna av den n ä m n d a typen
4 Ekholm, Bronskarlen av ö s t l a n d s - och Vestlandstyp (Det Kgl. Norske Vid. Selsk. Skr. 1933:5), fig. 9—10. Se även min uppsats i Viking 1955.
5 Svenska Fornminnesföreningens tidskrift XII (1903—05), s. 236, fig. 4, s. 275, fig. 25. båda tillsammans med skaror av tidig typ.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig, 2. Skandinnuiska fynd nu Vettlandtkårl. * F y n d gjort eller u p p m ä r k s a m m n t senure iin 1933. Scan- dinavian finds of Vestland ucssels. + Find inuile or
treated since 1933.
äro k ä n d a exempelvis från gravfältct vid Simris, grav 18, d a t e r a d till början av 300-talet'. Även kniven (fig. 3:c) med sitt bronsbeslagna skaft h a r mot- svarigheter i Simrisgravarna 31, 47, 77 och 90. Av dessa h a r den sistnämnda ej k u n n a t n ä r m a r e d a t e r a s , men de övriga ha hänförts lill liden 300 och tidig del av det följande å r h u n d r a d e t7. Det vridna j ä r n h a n d t a g e t (fig. 3:d) upp- träder i två exemplar i Simrisgraven 41, daterad till mitten av 200-lalel8. Typen får dock antagas ha fortlevat långt ned i 300 talet och haft sina avkomlingar i former som Die Völkerwanderungszeit Gotlands, 1935. Taf. 20:249—255,
6 Berta Stiernquist, Simris (Acta archaeol. Lundensia, Ser. in 4:o, No 2, 1955), s. 11, Pl. XIV: 3 ; n e d a n cit. Simris.
7 Simris, Pl. XIV: 21, XX: 19, XXIV: 5, 6, XXVI: 7.
8 Simris, Pl. XVII: 10.
258
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 3. Båling-fyndcts öuriga inuentnrier. a. 7 st. pilspetsar, (b.
P r y l från annat, inblundat fynd.) c. Kniu med aubruten, bronsbe- slagen fästeten. d. Vridet handtag, e. Bronspincett. f. Oual eld- sten. Ca 1/2. — The other items of 'the Båling find. a. Seuen a r r o w h e a d s . (b. P u n c h from a n o t h e r find mixed with this.) c.
Knife with broken h a n d l e - a t t a c h m e n t rod wilh bronze mounting.
d. Twisted handle. e. Bronze pincette. f. Oual fire-stone.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
vilket enligt B. Nerman betyder större delen av 5. å r h u n d r a d e t9. Vad slutligen a n g å r bronspincelten och eldslagningsstenen (fig. 3 : e, f), finna vi dem i Die ältere Eisenzeit Gotlands, Taf. 28:426, 417 från per. V: 1 (200—350). — Som av ovanstående framgår, låta sig tidsbestämningarna för gravgodsets m i n d r e föremål synnerligen väl förena med den datering, vi förut funnit för brons- kärlet1 0.
Bäling-fyndet är även av intresse genom sitt geografiska läge. Bäling by är belägen ca 25 k m söder om den sydligaste fyndplatsen för Vestlandskärl i Medelpad (fig. 2). Det a n k n y t e r således till del o m r ä d e , som under detta tide- varv får sin prägel av — som m a n antagit — inflytelser från Norge, d ä r dessa kärl nu föreligga i ett antal av 112 st. Biktigheten h ä r a v h a r vid halvsekel- skiftet fått en stark bekräftelse genom det ä n n u opublicerade, lill hela sin k a r a k t ä r norska gravfyndet från Högom. Sedan de b å d a i min förteckning av år 1933 såsom osäkra betecknade kärlen från Småland och Västergötland k u n n a t slopas —• de ha befunnits tillhöra gruppens talrika utlöpare från histo- risk tid11 — lokalisera sig således alla de 9 fynden av delta slag från Sveriges fastland lill del av n o r s k a inflytelser präglade o m r å d e t i mellersta Norrland.
I motsättning till den västliga imporlväg, som h ä r skymtar, står den lika ut- präglat sydliga för de senare, rundbukiga b r o n s k a r l e n med förekomst huvud- sakligen på Golland och sporadiskt på det öslsvenska fastlandet (Vals-
gärde 6)1 2. Gunnar E k h o l m
• Ett nyfunne! danskt kärl av Vestlandstyp frän Stenlille, Själland, visar en j ä r n h a n k med i spiral upprullade ä n d a r liksom s k r i n h a n d t a g e t från Bä ling. Det d a n s k a fyndet hänföres till mitten av 300-talef. (Norling-Christensen i Kuml 1953, s. 51 med fig. 4.)
10 Enligt Nerman (a. a., s. 89) skola kärlen av d e n n a typ leva kvar ned i folkvandringstiden. Såsom stöd härför hänvisas till det ovan berörda fyndel från Kyrkebys, d ä r ett dylikt kärl säges föreligga tillsammans med ett annat, som enligt min typologi skall vara mycket sent. Della är misstag. Det a n d r a kärlet överensstämmer n ä r a med det från Kvitslcby, som företräder den tidigaste typen med b r o n s ö r o n och av det åtföljande lerkärlet d a t e r a s till 300 talet (Ekholm, a. a., s. 8 med fig. 12).
11 R. Odcncrants, Vestlandskittlarnas ättlingar (Studier till Gunnar E k h o l m den 13/3 1934).
12 Greta Arwidsson, Valsgärde 6 (Die Gräberfunde von Valsgärde I, 1942), Taf. 32: 737.
E T T 5 0 0 - T A L S F Y N D FRÅN SIMTUNA
S i m l u n a t r a k t e n i västra Uppland h a r tidigare l ä m n a t en rad vikingatids- fynd. Av dessa k o m m a flera från gravfället på Vadsbacken u n d e r Albäck på n o r r a sidan av den bäckövergång, d ä r stora bergslagsvägen passerar ö r s u n d a å n s tillflöde Karlebybäcken. De ha f r a m k o m m i t vid olika vägom- 260
