Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
|M
Íí I lï
in nu ;■
Í* », T<
1
n_o JA.
■■■ ^BR9K
JM "T i Tr
1
TILLÖNSKAS AV
SANDTRÄSK SANATORIUM Personal
överläkare Carl Rüde m. fam.
Dr Olav Knutsen Dr Hans Rundkrands Dr Jan Gessing Dr Strugstad Dr Eglitis
Syssloman Holger Lemer m. fam.
Husmor
Agneta Cristoffersson Husmor
Anna Aronsson Kurator Evert Elvebrandt
Kontoret Iris Svensson Herman Nordmark Gustav Wasserman Mari-Anne Hult Elvy Larsson Birgitta Ellgård Sally Porat
Sköterskor Ester Westerberg Magda Sundberg Elin Olsson Ingrid Isaksson Anna-Lisa Pettersson Wiwwi Askevik Greta Westerlund Anna-Gun Nilsson Ulla Palm Ebba Kämekull Blenda Melin Ester Albäck Dagny Larsson Ebba Hansson Vera Höglund Eva-Lotta Wiking Mari-Anne Daliander Paul Lind
Britta Edblad Maskinmästare Set Alsterlind m. fam.
Torsten Engström m. fam.
Helmer Zakrisson Olof Söderling m. fam.
Egon Nilsson m. fam.
Karl Nyström m. fam.
Bengt Lindgren m. fam.
Alf Sundén m. fam.
John Fredriksson Vilma o. Gunnar Nilsson Albin Lindkvist
Hjalmar Forsberg Magnus Lundberg Torsten Vesterberg Gunnar Johansson Magnus Stenberg Anna Olsson Nils-Erik Olsson Henry Lundgren Bertil Vestman Signe o. Göte Söderman Göta och Alfred Holm Gunvor o. Olle Lilja Doris o. Rolf Lundman Valborg o. Joel Nilsson Alex Nilsson
Arne Berglund Olle Holm Ulla Markstedt Edit Moby Margit Johansson Nanny Westman Aina Eriksson Hildur Stenberg
May-Brith Hortlund Gudrun Jonsson Susanna Pilto Siri Nordlund Magnhild Andersson Köksförestånd.
Anna-Lisa Johansson Köksförestånd.
Ulrika Bergman Astrid ölund Olga Johansson Ida Eriksson Annikki Alaraatikka Vailet Nyberg Nanny Wikberg Signe Wikberg Kerstin Sundqvist Aina Nilsson
Anne-Marie Johansson Thyra Larsson Astrid Tano Signe Sundqvist Ingrid Eriksson Inga-Britt Pettersson Adele Westring Margaretha Wallgren Emma Markstedt Märta Broström Ingrid Fredriksson Hanna Pettersson Svea Pettersson Aune Routsu Eivor Eliasson Elvina Nilsson Astrid Andersson Lilly Söderman Helga Pokka Signe Sedig Herbjörg Boqvist Ragnhild From Frida Nylund Ester Åström Blenda Lund Alise Rapp Stina Peuravaara Milda Lindberg Edla Selberg Sonia Nilsson Maja Hopstadius Wivi-Ann Wennström Viola Nyström Eva-Lisa Edström Irma Johansson Eira Isaksson Elsi-Maj Fors Vanja Gunnari Valborg Holqvist Rosa Fredriksson Saidi Fredriksson Märta Eriksson Julia Noppa Astrid Björkén Ingrid Gustavsson Inger Nilsson Iris Sandberg Britta Persson Sigrid Kärrman Elisabeth Svensson Julia Mettivainen Julia Svanberg Ingegärd Lemminga Maggi Nilsson Anna-Lisa Strömberg Alise Modig Viola Nilsson Götha Nilsson Ellen Högström Gun Resin Anny Larsson Lilly Tomasson Karin Mattila Gerda Nygren Anni Andersson Maj-Britt Jansson Anna-Greta Stenberg
Signe Ylivainen Rangvi Strömberg Martine Grankvist Ingegärd Hansson Sirka Karialaainen Marianne Johansson Maj Fredriksson Anni Mäurä Alma Lindblom Ingrid Burman
Avd. 1. Barn Gösta Gustavsson Gunnar Brandell Enar Viklund Enar Johansson Lennart Karlsson Allan Karlsson Hillmer Suup Vilhelm Rautio Manfred Eliasson Erling Yliovainio Rudolf Sundström Karl-Göran Jonsson Leif Määttä Ture Eriksson Torsten Mickelsson Bertil Mäkitaavola Ulla Sevebring Anita Persson Maj vor Nyberg Marianne Viklund Monika Persson Elsa Lassi Kjell Lundqvist Jan-Olof Lundqvist Christer Eriksson Taano Kekitaallio Marko Mankinen Ann-Kristin Lundberg Anna-Lena Holmqvist Solveig Mosesson
Avd. 3 Adrian Nilsson Rune Björk Valdemar Bergström Äke Lugnet Helge Tornberg Hugo Strandö Hjalmar Bergström Algot Nilsson Oskar Lundberg Hannes Järvi Karl Brännström Nil-Erik Bergman Karl Heikinen Göte Niska Bror Nilsson Alfred Johansson Emil Vourenen Bror Marklund Nikolaus Pingi Fabian Engström Karl Sandberg Gustav Selberg Ernst Eriksson N. J. Pettersson Johan Bäcklund Sverker Burman Hjalmar Lundin Villjam Isaksson Assar Persson Arne Lampinen Oskar Davidsson Albert Sundström Felix Larsson Lennart Bergdahl Leif Rundkvist Oskar Ecersund Ludvig Wiik Gunnar Hansson Rolf Bergdahl Rubert Strand Valter Larsson
Avd. 4 William Nilsson Gunnar Åman Egon Isaksson Fritjof Nykvist Sigurd Sjöstedt Göran Renberg Charles Nilsson Erik Sandman Karl Ylitalo Axel Hansson Ludvig Sandström Gustav Hortlund Joel Flehman Pavo Eriksson Karl Asplund Tore Bergström Alrik Koski John Larsson Axel Bergman Holger Sandberg Adar Lundqvist Emil Kokkonen Hugo Sundbaum Albert Larsson Karl Renberg August Nilsson Sven Rova Karl Lahti Folke Björnfot Eino Harju John Välivaara Rune Bäckman Svante örn Erik Söderberg Arthur Holmvall Nils Suikki Mikko Fors K.-G. Johansson Hjalmar Lundin Inga-Lisa Lestander Margit öman Ingegärd Bladfors Alida Mäkitalo
Avd. 5 Oskar Vestin Karl Lindkvist Hugo Falkenrot Ivar Sandkvist Erik Jansson Johan Patomella Ernst Bergman Erik Kreku Bengt Björklund Johannes Fredriksson Helge Sjöholm Bruno Vestman F. Oskar Larsson Karl Lundmark Eino Merve Sten Ekman Yngve Cullblom Ragnar Vallon Erik Nilsson Umar Kostet Bengt Bergström Karl Johansson Henrik A. Simu Helge Karlsson östen Lundin Gösta Sundbaum Ture Israelsson Birger Sundling östen Vikström Henning Johansson Sigvard Rova Henning Sundberg Frans Karlsson Holger Renberg Helge Berglund Albin Eriksson Sture Antila Konrad Andersson Josef Memonen Jonas Alveblom
Hilding Nilsson Uno Nilsson Arvid Johansson
Avd. 6 Elsa Karlsson Gunhild Johansson Gerda Bergman Lisa Eriksson Anne-Marie Aasa Gun Holmberg Alma Nilsson Sonja Larsson Inger Asplund Eivor Jakobsson Gunvor Norberg Gerda Peurawaara Hedvig Rensfeldt Ethel Bohm Hilldegard Rönnberg Ellen Ekman Hildur Lundqvist Elsa Tiensuu Göta Larsson Sylvia Isaksson Elisabeth Johansson Ida Pettersson Augusta Berglund Britta Widell Else-Maj Kreku Gunvor Henriksson Anna Rönnqvist Eivor Bjurberg Greta Berglund Anna Fredriksson Margith Thorén Judith Eklund Agda Söderberg Signe Paulsson Frida Jonsson Ester Johansson Edit Sundqvist Anna-Lisa Müller Alida Olofsson Anna-Greta Nilsson
Avd. 7 Henry öhlund Börje Lundgren Sven Taaveniku Nils Norberg Einar Lindström Valdemar Johansson Frans Eliasson Karl-Erik Lindgren Helmer Johansson Axel Aspebo John Välitalo Sigfrid Nyström Albin Björnström Oskar Hapalatti Mattias Ylivaino Albin Paavo Oskar Svala Veli Mankinen Herman Uhnéus Verner Sundström Gunnar Vantaniemi Anders Funk Nils Olausson August Aström Lorentz Kauppi Harry Bergman Oskar Boström Sven Storm Martin Larsson Gunnar Nyberg Rubel Gustavsson Sven Vikström Sven-Ove Bjurberg Rune Nedergård Axel Hurtig Frans Lundström Tage Kauppi Erik Kerto Erik Vik
Johan Sundbom Anton Mäki Ernst Eriksson
Avd. 8 Annie Gustavsson Constanse Lundkvist Mairi Mäki
Hilma Pettersson Ella Hutha Alma Hapasari Linnea Eriksson Alida Pettersson Regina Nilsson Irma Vesterberg Sanna Josefsson Göta Andersson Alli Varmanen Ruth Ekman Barbro Engkvist Göta Mella Berith Vikström Anna Bäckström Ethel Söderström Ida Löfmark Stella Malm Signe Väppling Märtha Pesula Ellen Engström Vera Lundgren Ruth Sandström Margit Nilsson Elisabeth Hansson Dagny Nordmark Viola Pettersson-Sevä Jenny Berggren Birgit Johansson Hulda Engman Lilja Kalliokulju Margit Dandemar Estrid Wallgren Aino Haapakoski Loise Isaksson Alma Mosesson Gerda Burström Petronella Nyström Betty Johansson Nelly Vikman
Avd. 9 och 10 Elin Johansson Gunhild Hermansson Ester Adermalm Hanna Englund Solveig Johansson Elsa Lindberg Johanna Pettersson Julia Fredriksson Nanna Olofsson Ann-Marie Jansson Berta Larsson Anni Koivisto Astrid Andersson Frida Micko Sanna Lind Linnea Innala Mary Emmoth Dagmar Larsson Dagny Häggqvist Lisa Nalisvaara Gunvor Nilsson Britt Harnesk Britta Lauri Hilda Bergström Kerstin Hedlund Nanny Nilsson Birgit Johansson Gunvor Henriksson Märta Hedström Ingrid Lundqvist Mildred Forsgren Irene Johansson Astrid Hansson Ingrid Wiklund Helga Bladfors Margit Nilsson Mari-Anne Hansson
Anna Hansson , Anna-Lisa Pekkan Tyra Olikainen Ingegärd Jönsson Elsa Vikman Irene Olsson Fanny Jönsson Hilly Wålström Margot Petterss0"
Gunvor Sundberg Gulli öman Siv Larsson Sessan Karlsson Ester Jonsson
Avd. E-pav- Sigurd Granberg Bror öhman Tave Lundholm Gottfrid Johanssoj Herbert Gustavsso Nils Eriksson ..
Helmer Vaarapera^
Karl-Gerhard re Bror Almén Gunnar Bokvist Börge Vesterberg August Nilsson Elof Andersson ¡.„j Sven-Erik Bergs»
Emil Engman Vidar Eriksson Tage Malm -¡strö0*
Sven-Anders Berg- Roland Nyberg Erland Johan.s Axel Olofsson Albin Lahti Kurt Jonsson Erik Venberg Erik Lööv lund Karl-Axel Aber Lars Arvidsson Sven Lindgren Arthur Birger Lövgre Kurt Bernard Bror Lindmarb Oskar Nilsson Edvin Bergenst Axel Kalliamen Erik Bergvall Gottfrid Engma"
Johan Eliasson Dan Edfast Gustav Lundb gm Henning Sva"n Petter Olausson Nils Johans ,st Martin Hol!Äsol>
°
Ar^drAstrom „ubi’
Föreningar Norrbottens Lun
Centralorg-..entM' Sandtrask 5“ eßt Luleå KonV
förening Kohval , Malmbergets o- .
scentförenm8förer>»
De Lungsjuk3 Sirius. f11; koH' Kalixbygden® ing valescentfor sCei>
Kiruna KonV firenlKonvalasce Bodens Konv
Gränsen,
JÄRNVÄGSÖVERGÅNG
Molnen kommer och går
Att veta något nalkas är redan fullbordan Attvänta på något ärväntans slut Allting är väntan här vid en järnvägsövergång tills bommarna faller bilarna stannar och väntan är slut
luften överett stycke mark
tio steg från vägen och bilarnas ström är redan väntan
en vila som mognar trygg ur sig själv stilla kring kärnan Att vänta är enväntan på intet
Allting är väntan här kring en järnvägsövergång Bommarna resta i sommardagen granarna doftande tysta i solen
sommarblekt gräs och midsommarblomster kring den mörka tjärnen
Den spända viren lyfter bommen i höjden
Tåget drar bort med stålslammer och bilarna med harklande växlar Allting är metallisk oro
här vid en järnvägsövergång men över dess brådskas vinande korsvinda vilar alltid en väntan Tåligt från tid till tid i skogssus och blekblå
sommarluft
St^t
S 12, december 1953.
1 *’■
•t
h K'
Nr 12 B * 1953
Ansvarig utgivare: EINAR HILLER Redaktör: SIXTEN HAMMARBERG Ägare: DE LUNGSJUKAS RIKSFÖRBUND Kocksgatan 15, Stockholm
Postgiro 95 0011
Tel. 41 39 99 o. 44 40 40 (Växel) (Utkommer en gång varje månad.)
INNEHALL
RIKSORGAN FOR SVERIGES LUNGSJUKA
Kontrollmarke lagligenskyddat Prenumerationspris:
Helår 8:—, halvår 4:50
Sid.
BIRGER NORMAN: Järnvägsövergång... 3
STURE WAHLSTRÖM: Medan doppegrytan puttrar ... 5
OTTO KARL-OSKARSSON: Om sanatorieluft ... 8
GÖSTA KNUTSSON: Sju Århundraden hyllar Sjuhundraåringen ... 10
EMIL HAGSTRÖM: Byns slingerbultar... 11
"TRÄGUBBAR I VÄRLDSKLASS" (Reportage om Döderhultaren) ... 12
SIGURD ERDTMAN: Stiltje ... 15
BERTIL SÄVKRANZ: På stora torget i Periferin ... 17
INGER och LASSE SANDBERG: Leksakståget ... 18
CHRISTEL STERNER: Vad var det som pep i smällkaramellen?... 19
NILS-OLOF ANDERSSON: Poeten, jag och verkligheten ... 22
SVEN O. BERGKVIST: Den första festen... 25
ROLAND EKSTRÖM: Med bil genom Holland och Belgien till Paris... 28
BIRGER VIKSTRÖM: Trogen osämja ... 32
JULKORSORD ... 34
o ar
patienter och mycket arbete nedlades de första åren för tidskriften — det är all anledning att ägna pionjärerna en tacksamhetens tanke.
Undan för undan gjorde sig tidningen gällande som en förbindelselänk mellan sjuka och hemmavarande, mellan patien
terna på Sandträsk sanatorium och den övriga befolkningen i vår nordliga landsända. Under de sista åren har som bekant ett samgående med Status, riksorgan för Sveriges lungsjuka, ägt rum vilket gett tidskriften större resurser, förenklat fram
ställningen samt nedbringat omkostnaderna. Vår upplaga har därför kunnat höjas, nettobehållningen ökat — de senaste åren har upplagan ökat med 5 000 ex. och uppgår nu till 15 000 ex.
Det kan också vara skäl att erinra om de glädjande medicinska framstegen, nya läkemedel har gjort situationen hopp
fullare, de medicinska framstegen inom tuberkulosforskningen fortsätter i oförminskad intensitet. Man får i det samman
hanget inte glömma eftervården — inte minst i vår landsända behövs en raskare utbyggnad av vad, som redan åstad
kommits ifråga om eftervård och arbetsvärd. De lungsjukas egna föreningar ute i bygderna är villiga att hjälpa till för att avlägsna rådande missförhållanden — stöd därför våra föreningar!
Nettobehållningen av Vinterhälsning går till bestridande av utgifter för underhållningar på sanatoriet, till studier julklappar och annan välfägnad åt patienterna. Vi hoppas att Vinterhälsning även i år skall finna vägen till de flesta hem i Norrbotten och önska vi på Sandträsk sanatorium våra läsare och gynnare
GOD JL/L och GOTT NYTT ÅR
REDAKTIONEN ILLUSTRATIONER:
UNO STALLARHOLM ❖ NILS BRÄDEFORS <> MARTIN NILSSON ❖ LASSE SANDBERG GÖSTA KRILAND ❖ ÂKE ERIKSSON ❖ MAJKEN BANNER-WAHLGREN
ERLAND ULLMAN ❖ LENNART ELWORTH
OMSLAG:
Sidan I: NILS HAHNE Sidan IV: UNO STALLARHOLM
er tjacj
med detta nummer och det kan erinras om att de första exemplaren redigerades helt av inneliggande
PILkLCj/ (JtyLL
4 Axlings Bok- & Tidskriftstryckeri - Södertälje 1953
Medan doppegrytan puttrar E
En julrapsodi av Sture Wahlströmn okänd tysk 1500-talsförfattare skriver:
oss för all del inte störa dem i denna de
ras sysselsättning.
andra tider än vid jul. Förr var de i stor utsträckning endast skådebröd, som Jäg såg tre skepp för fulla segel gå
På juledag, på juledag, tre skepp som seglade jag såg 1 Juldagsmorgon grå.
Säg vilken last som skeppen bar?
Vår Frälsare och hans moder det var.
Säg varthän skeppen seglade?
Till Betlehem de seglade.
Och alla klockor ringa skall
°ch änglasången klinga skall, cälsning till jorden bringas skall.
Låt oss alla glädjas.
(Övers, av Anders Frostenson.) Nästan ett halvt årtusende senare
9) skriver Bo Bergman följande ankvärda strofer:
ågon sjunger i rummet bredvid.
e år en sång från en gammal tid.
usamt vakar det heliga par”, hunger en barnröst ljus och klar.
gastare, föds du på nytt i natt?
king är färdigt, du kan ta fatt, rnet är flätat och korset beställt,
°ch höga rådet väntar snällt.
Petrus och Judas såg jag i går pl8ga och krya för sina år,
glad är Pilatus, nu vet an vad som är sant i all evighet.
O°lgatas kors ger dåligt beskärm.
attre är korset på en ärm.
,.nsam vakar en helig man Ver en värld i skräck och bann.
tör halvt årtusende, som sagt — men dra flätat och korset beställt. An- julsk.ärldskriget är slut, vi har kaffe och
|)Q j ha, lutfisk och risgrynsgröt på klji igen- Trots allt lever vi vidare, kort iu^granar och skickar nya jul- Ook tonr>tar och änglar på till släkt
vänner.
På jorden motses väl julen läfjjj Sadan förväntan som i de nordiska så : ePa‘ knappast någonstans firas den (]et ,^ns'v^ som där; och tänker man att d minsta efter skall man finna, dktigt a °C^sa ar Sanska naturligt och boj fy ’ ty ^u^en har för oss blivit en sym- kökj r och värmen efter vinterns bleu Ch rn°rker- Redan före kristendo- karr|S lIlf°rande här var det så. Redan
‘uunet ».
®vlett JU1 sVnes Se belägg för detta, Var9 f S»Oni av en del forskare anses terSo] an hjul” — och hjulet är ju vin- do^ ledets symbol. Härom tvistas Valdsamt bland de lärda, och låt
I radions, filmens, televisionens och mopedernas tid är det naturligtvis myc
ket av det gamla som gått förlorat när
K
skulle ligga på bordet under hela jul
helgen. Sedan gömdes de i sädesbingen för att bibringa utsädet sin välsignelse, och då på våren plogen och -harven sat
tes i jorden, utdelades de åt körkarl och dragare. Detta bruk måste, då det före
kommer även i tyska och österrikiska trakter, räkna sin ålder i årtusenden och har alltså en klart hednisk prägel.
Det senare 1800-talets Sverige känner många av oss ännu ganska väl till via den direkta minnestraditionen. Gamla gubbar och gummor kan ännu berätta om Sundsvalls brand, Stockholmsutställ
ningen 1897, utfärderna till Haga och Djurgården, jul- och nyårskalas osv. Vill vi veta vad som hände längre tillbaka i tiden måste vi gå till historieböcker, ro
maner, tidningslägg och dagböcker. En mycket intressant dagboksskriverska var Märta Helena Reenstierna på Årsta gård utanför Stockholm där hon bodde under Gustaf IV Adolfs och Karl XIV
^Johans tid. I hennes dagbok för decem- det gäller julen och julsederna. Vad som
stått sig bäst är nog bordets traditioner.
Den åt Frej helgade julgalten är väl än i dag högtidens förnämsta tradition, ned
ärvd från hedenhös. Men inte heller de ännu förekommande ”julkusarna” (jul
bröden) får förglömmas. Dessa är for
made som solar, tuppar osv., och vi fö
reställer oss gärna att deras form endast är naiva försök till dekorativ gestalt
ning i största allmänhet. Flera veten
skapsmän och författare har emellertid påpekat dessa bröds religiösa betydelse.
Julbrödet bakat i form av ett kors utan ring är solens symbol. För att inverka på solen, så att den skulle idas sända värme till åkrarna, gjorde man en bild av denna himlakropp i bröd. Redan Olaus Magni talar om dessa bröd, och även i vår tids kokböcker är de mer el
ler mindre kärleksfullt omskrivna och avbildade. En del bagerier har tagit upp tillverkningen i stor skala, och i hem
men finns ofta både gamla och moderna formar till de olika kustyperna, som av våra fäder kallades Nisse, Nasse, Adam och Eva, Jungfrun osv.
Numera är man dock barbarisk nog att gluffa i sig bröden i fråga även på
ber 1799 kan vi hitta följande godbitar:
23. Måndag. Var något mildare (väder) även kom litet lös snö. Jag mådde illa af hufvud och ryggverk, samt hade hosta, men måste ändock baka Julbröd, bestående i Saffrans, hvete, 2 sorter vördbröd, 2 sorter Rågbröd, Tårtor och Pepparkakor. Hvetbrödet vardt eij så bra som det af bättre mjöl förr har blifvit. Gamla not- kjärringen kom hit och trugade sig qvar att äta Julmat.
24. Tisdag Julafton. Min Välsignade K: man fyllde nu 66 år. Väderleken var mild. Uti Gula kammaren städade, eldade och bjöd jag man och Son på en liten Goûtée samt Spisade vi 3 om aftonen i stora Salen som förr eij skedt någon Julafton. Om afton Sydde jag ett skärp åt min K: och ende Son.
25. Onsdag och Juldag. Vi spisade middag och afton hos Comissarien Salonius 16 perso
ner, men jag mådde ännu illa, var sömnig och eij road.
26. Thorstag. 2:dra Juldagen. Voro vi till middag och afton hos Öfverstinnan Ruuth.
Sällskapet bestod af 25. personer, mästa delen alla de vanlige slägtingar boendes uti Schön- borgska huset (vid Götgatan i Stockholm) Väderleken var blåst och litet snöyra.
Begge Juldagarne åkte vi öfver sjön, dock med stora vagnen på Isen, ehuru han eij var på Kjälkar utan med hjul. Pigorna här hade Bal i drängkammarn.
27. Fredag. Klart väder, lugnt och frost. Nu gick gamla Not-Kjärringen sin väg, som varit
5
”Pigorna här hade bal i drängkammarn.”
b z^/iW) ww
■
s Zl k Z«
¡&¿i' Í Ä
här och ätit och parfumerai sedan dagen före Julafton.
Den 27 var det stor middag i hemmet och på nyårsaftonen fick sonen i huset, Hans Abraham, order att infinna sig till militär vakt- och tjänstgöring, men han fick uppskov mot erläggande av 30 riksdaler. Dagboken avslutas med orden:
”Gud vare lof! för detta till ända skridne år, Hans nåd vare öfver oss alltid!!
Rätternas antal vid en jul- eller nyårsmiddag kunde i burgna hem vara uppe i 50—60.
Hur enliknandedagbok avidagskul
le tasigut — ja, detär inte särskilt svårt
att föreställa sig, om man samtidigt be
tänker i hur oerhörd grad julfirandet har kommersialiserats. Förr söps det åt
skilligt vid jul och nyår, och i gamla dagböcker klagas ofta över att drängar och pigor var fulla och oregerliga. Vida re stoppade man merendels i sig alltför mycket mat. Rätternas antal vid en jul- eller nyårsmiddag kunde i burgna hem vara upp till 50—60. Men så gick det också åt massor av laxersaft och s. k.
stärkande magpiller. Apotekarna hade alltid högkonjunktur vid jul och nyår.
Kanske är vi emellertid inte så värst mycketbättre i vår tid. Julomsättningen i matvaruaffärerna och vid Spritsyste met ökar kraftigt år efter år, och även de minsta inkomsttagarna slår sig lösa på ett sätt som knappast står i överens stämmelse med de gamla stäven om att
”rätta mun efter matsäcken” och att
”inte låta ögonen vara störreänmagen”.
Än står sig Havamals ord:
Hjordar hugsa, när de hem skola, och gånga då av gräset,
men ohyfsad man aldrig känner sin egen mages mått.
F. ö. skrev redan biskop Henrik (d.
1500):
Det är sannt och utan flärd flere dö av svalg än av svärd.
Enligt vad den moderna näringsfysio- login har att förtälja, lär biskop Henrik
fortfarande vara en synnerligen aktuell författare.
Aktuell ärockså julgranen — och det
ta till den grad att de skogsvårdande myndigheterna börjat riva sig i huvu det och mumla om viss ransonering. Tra blir år från år en allt värdefullare rå vara. En liten julgran är numera ¡D*e den värdelösa ruska den var undei 1800-talet, då ett träd under 15 tunt i brösthöjd inte alltid ansågsvärtatt sätta såg och yxa till.
Så har vi julkorten. De står sig, nieI’
har fått motivkretsen betydligt vidga och moderniserad. Jenny Nyströms toH>
tar, änglar och småbarn har fått konkur rens från skinnknuttar, spättor, flyglTia skiner och reaplan.
Jultidningarna har blivit flera, stÖrre och färgrikare än förr, men de är kan ske inte längre lika populära ur J klappssynpunkt som de var för eXer° pelvis femtio år sedan.
Populära julklappar är däremot b°c kerna. Till jul myllrar det på bokha1^ delsdiskarna av romaner, novell- 0 diktsamlingar, vetenskapliga och P°PU lär vetenskapliga luntor, pojk- och m böcker osv. Julen har, bland mycketa11 nat, blivit en bokens, det tryckta ora högtid över huvud taget. I decent kulminerar bokutgivningen, recensé ternas nervsystem sviktar, författar^
räds och hoppas och den bokköpa^
allmänheten kastar sig med lustblan förfäran ut i vadman brukar kalla a bokflod.
Betydligt lugnare gick det till för ka^
dra år sedan. Då varvarken bokene if a* tidningen var mans egendom. Ana beternas antal var ännu stort och fritid var ett för det arbetande f°
mer eller mindre okänt begrepp- utom var bokdistributionen föga val°r
-delse,n*' Julbrödet var en viktig detalj i lörber
6
Mycb„. ,
dej ei har som sagt förändrats. En Tijl . det bättre, en del till det sämre.
Vis Sorn blivit bättre hör naturligt- i t Social- och sjukvården förbättrats i grad samt att fattigdomen UtßJ , härav inte längre har den dystra tiohri ning den hade för bara några år-
*den sedan
räl^ det sämre måste man nog tyvärr de ^et Överdrivna, hysteriskt färga- lappsraseriet. Förr hade lands- nad, tidningar och tidskrifter hade ringa sPridning och folkupplysningens fiender 'ar både många och energiska. Omda- näigen och utvidgandet av folkskoleun- äervisningen (främst genom 1842 års
° kskolestadga) ansågs av många inne- ara en stor fara, och även reformerna mom det högre skolväsendet var, trots statsmakternas starka stöd, ofta ytterst SVara att genomföra.
Men vilka av 1853 års populära för- attare kan tänkas försvara en plats på
° ars julklappslista, jämsides med an Fridegård, Stig Dagerman, Vilhelm Moberg Och Olle Hedberg?
Inte blir det många. August Blanche ar dock fortfarande en chans, liksom
^°j ligen också Elias Sehlstedt och Vil- 111 von Braun. Men vem önskar sig bok av Karl Vilhelm Bottiger, Bern
ard Elis Malmström, Johan Nybom, j,errnan Sätherberg, Johan Jolin eller ordrika Bremer. Runeberg, Topelius ,C Karl August Hagberg har kanske j ° älskaren ingenting emot att få i halv- g s*a band — men vem önskar sig enska reformationens historia av Lars
Anjou eller Adolf Ivar Arvids- s trettioåriga krigets märkvärdiga Personer.
^Möjligen skulle den flitige översätta- Och författaren Lars Arnell kunna e^ra sig gällande även julen 1953 med de °Ch reviderad upplaga av sin un- 1840- och 1850-talen mycket spridda för°S^yren Mitru skola banquerouter
°mmas, vingleriet och occkret ut
rotas?
Ty ”k
d Danquerout” är just vad den mo-
® Tdblappsköparen mest fasar för, , n tänker på nyårsräkningarna och
varskatten.p-. -A
tale°r yhmr vi oss till mitten av nittio- aHn ’ .^nner v* en racl författare, som Se h - ar iulklappsfähiga i högsta grad.
Hvdk1 nagra namn: Heidenstam, Viktor er£’ Fröding, Per Hallström, Gus- staff 3e^ers^am, Axel Wallengren (Fal- re J* akir) och Claes Lagergren. Säm- U , Sgudar kan även en surrealist eller
kretist ha.
GOD
Julkorten står sig, men Jenny Nyströms tomtar, änglar och småbarn ha fått konkurrens av skinnknuttar, spättor, flyg
maskiner och reaplan.
LUI
là gdpM
<y
bygdsbefolkningen den trevliga seden att ”kasta in” julklappspaket till var
andra. Mest var det småsaker. Inga mängder, inga utpräglade lyxartiklar.
En bondmora fick för femti år sedan va
ra glad åt ett par yllebyxor, ett förklä- destyg eller en ny kaffepanna. Nu skall det vara nylonnattlinnen, päls och arm- bandsur.
Lyxnattlinnet tycks förresten ha bli
vit damernas julklapp nummer ett. Vad det nu kan bero på. Psykologerna lär se företeelsen som ett dåligt omen, medan affärsmännen naturligtvis ser den som
Julgranarna ... ja, de skogsvårdande börjar riva sig i huvudet och mumla om viss ransonering.
ett tecken på ökad köpkultur, bättre klädsinne etc.
Den som lever får se. Vad vi än må säga om vår tid, så har den ju ändå sina obestridliga fördelar framför tider som gått. Skulle vi t. ex. vilja undvara 1953 års julboksflod på gott och ont?
Säkert inte. De gamla namnen skulle trots allt inte räcka långt för våra be
hov och önskemål, även om dessa kan
ske kan vara relativt blygsamma. De gamla storheterna är inte att förakta, men ingen, inte ens den störste, undgår dock den växande distansens tätnande slöjor. Människan är född att blicka framåt, mot nya upptäckter oeji rön, nya öden och äventyr.
Dagens svåröverskådliga mångfald kan vara oss plågsam, men vi kan aldrig förneka att den fascinerar oss.
I de gamla, ännu kvarlevande julse
derna har vi fortfarande en värdefull förbindelselänk med det gångna. Vilket emellertid inte bör föranleda oss till nå
got improduktivt tillbakaskådande. De gamla nordborna såg alltid framåt. Is
länningen Snorre Sturlason berättar, att nordbon vid julfesten offrade för års
växten (til års), och det förtälj es också, att männen inför Frejs galt då avlade löften om de bragder, som de skulle ut
föra. Det tillkommande året ställdes så
lunda vid julen helt i förhoppningarnas glans.
Må vi också ägna oss åt så ljusa fram
tidsförhoppningar som möjligt!
OM SANATORIELUFT
L
UFT BESTAR AV mycket kväve och syre och en smula andra gaser. Läkarna menar att sanatorie- luft må vara särskilt fint blandad av sånt för att passa för lungsotare. Och så har folk med mer eller mindre tjocka plånböcker skickats långa vägar till hög- fjällssanatorier med så dyra avgifter som möjligt.
Jag tror inte på sånt där. Jag tror att bra sanatorieluft bör innehålla mycket tålamod framför allt. Det upptäckte jag bra sent, men jag tror att läkekonsten inte har riktigt hum om det än idag. De tar hellre till knivar och plastmassa och sånt — fast till sist är det ändå lung
sotarens tålamod som ska till. Får han bara den rätta dosisen tålamod i sej blir han med tiden lika kry som Fantomen, men får han inte, så kommer lungorna snart att likna två sönderskjutna krå
kor, slängda över en hage. Nej, det bor
de strös ut massor med tålamod i luften kring sanatorier och sjukhus. Ska det gå bra måste det finnas tålamod att vänta och därmed jämt.
Det upptäckte jag som sagt bra sent.
Jag hade legat på sanatoriet i Sand
träsk tre varv. Visst väntade man och tyckte att här har inte tusan tid längre
— man låg kvar lika fullt och kryade på sej så småningom utan att veta hur.
Det var först efter några år ute som jag upptäckte finessen. Jo, konstigt nog, där låg man i åratal och sneglade beskt på den djäkelen Döden innanför allt och tyckte att roligt är det sannerligen inte att veta att sen bacillerna har gjort sitt kommer maskarna att ta vid. Och så pass ung och snygg som man är .. .
Och först sen man på något vis klarat bacillerna hittar man på hur det gick till. Tålamodet, kort sagt, tålamodet.
Hur jag upptäckte det? Jo, det var
ha”
upP ha11 inte ha11 , tid
näi' under kriget. Jag gick i Stockholm. v hade alla bråttom. Jag märkte mer ° mer hur andlöst bråttom alla hade, jag hade själv bra bråttom att hi1111 överallt. Så en dag hamnade jag Pa sök på ett sjukhus strax utanför En jag kände hade åkt in där för lun blödning. Det var den konstigaste m blödare jag har sett. Nog pratade vettigt annars, men han ville bara och ut. Han fäktade med armarna, röt åt personalen och mente att tusan hade han tid ligga där, nej, 1 måste ut. Jag häpnade. Att inte ha ligga sjuk. En gång hade jag själv samma åkomma och legat och sP°inlt,
blod i ( „ _
tiskt varit tvungen ta mej tid, Ja>
gången skulle jag inte na w»- också om jag fått lov. Jag insåg att j där måste vara fel. Jag såg på
sängen och sa åt honom också. A#
aKornma ocn legal * u ett fint mätglas. Jag hade
Ici 1I1CJ vaka, J ’ inte ha orkat u
8
minns jag också
en tornedalsgrabb som jag lar Schacken även om jag än tjänar det till att väsnas, att du får lugna dej och ha tålamod, sa jag. Då började han grälapå mej med och men- te att det kunde jag säja.
Men finns det nåt meningslösare an det här? sa han. Jag hade lust svara att du får nog ändå ha tålamod att dö det börjar luta åt den kanten och å är det lika bra försöka tåla sej och rya på sej ifall det hellre vill luta åt et hållet. Men jag sa inte så, jag bara tänkte. Istället pratade vi lite om det Meningslösa i både att gå ute helt frisk
°C att bgga sjuk. Vi fann att bägge Möjligheterna vägdeungefärjämnt. Men a jag lämnade sjukhuset kom det. Tå- aM°d, det var ju själva stommen i allt.
aS kom ihåg min gamla lungsotar tid
„ lnsåg mer och mer att den varan Matte det ha funnits mycket gott om i u ten kring trettiotalets sanatorium i andträsk. Sånt går inte att prata i folk, ei> det måste finnas i luften. Ja, så
§lc det egentligen till då jag upptäckte det där.
J^ad gäller den saken minns jag också ö sma episoder från sanatorietiden.
Pet fanns har kall;
. ~UVVÅ1 vui au
i lntls hans rätta namn. Schacken hade v X nan fid På sanatoriet, hur länge sal jag inte’ Han fick flytta till samma Vai,SOrn iaS Pa Torpet som på den tiden h r Mellanstation mellan sanatoriet och list'11719’ °Ch ^an hade också Hem på goan ^et Var en tystlåten och bra Se som oftast satt vid schackspelet Ü ri nan schackbok framför sej.
ha T *iden på Torpet måtte han nog s arvat lite för att känna efter hur yc et hälsan tålde innan han åkte nem __ • ....
på ■ • 1 SJa^va verket hade felet rört eJ på hans slutröntgen, och han fick
■^ang rp.. „
stor 111 Pa kopet mitt i sanatoriets tro a Schackturnering. Men ingen ska tur an Svek sina plikter vad gällde 1, ^Mingen. Jag kan ännu se honom dch^ ^ar med ryggstödet högt och blek 1‘gen arnrnanbiten Hytt3 sina pjäser, tro- Ett e^ter något av Aljechins mönster.
stod°Ch anda till två partier om dan senyp. an ut nch vann. Han kom upp i tiet f-a^en’ ia’ * finalen. Det sista par- Ujg örlorade han dock och därmed getl erskapet efter entre timmarsmatch.
sPelUtnianade han till råga på allt mot- deil *"en på revansch. Den blev inte av tettl vällen åtminstone, för det blev hade'e'nUt och nattning. Den kvällen fÖr f chackenen brant febertopp ovan- yrtiostrecket på kurvan, och det
visade sej sen att han hade fått full process på lungan. Det skojades en del om hans saker den kvällen, fast han låg mest bara inne i sina ändlösa schack labyrinter.
— Nåja,sa hansmåningom, nåja, man kom av sej i slutspelet, men nog kom
mer det väl en höst till nog. Jag ska inte påstå att det sken nån direkt gloria av tålamod om honom just då, men det märktes att det fanns där på något sätt en tålig flegma då han sen låg stilla och tyst som man helst vill ligga när febern ryker inom en.
Men det finns tuvor som kan välta också de präktigaste lass. Nu minns jag en försiktig bondpojke från Piteå lands bygd som vi småningom började kalla
Konstnärn. Han var trögheten själv och skulle visst med tiden överta faders
hemmanet därhemma. Under den tid jag kände honom brukade han påta med penslar och måla tavlor — inga märkliga stycken precis såvitt jag be grep mej — men fast han också började lägga sej till med lite fågelfria konst- närslater så gott nu det gick an inom sanatorieväggar så höll han nästan fa
derliga förmaningstal till många av oss när det kunde behövas. Men till sist kom det upp en ny patientflickapå nån kvinnlig avdelning. Henne blev Konst närn bekant och mer än bekant med.
Man såg dem ute i dagrummen och ute på vägar och bänkar, och den an nars så försiktige Konstnärn började komma i säng sist av alla inne på salen på kvällarna, något han fick höra rätt ofta. Han svarade med skryt. När han kom ut skulle han sälja hemmanet åt bror sin och bli riktig konstnär, ja, det lät som att nu var det avgjort för alltid för hans del. Han var nog lite skrovlig i rösten vissa kvällar, men annars ver kade han som en helt ny och kry karl, om detnu berodde på att hanför första gången kunde resonera öppet om sitt.
Men i själva verket pratade han inte alls öppet. I själva verket dog han efter några veckors säng. Det var dådet kom fram. Konstnärn hade gått uppe med feber och skrivit ner på listan något helt annat hela hösten. Han hade bluf fat både läkarna och oss och till och med flickan. Han hade blivit en sorts manlig Kameliadam som faktiskt bru
kar förekomma ibland inte bara på sa natorier. Det kom också upp att Konst
närn inte skulle ha klarat sej i alla fall, miliartbc som han hade fått.
Nåja, det gick inte att försöka prata förnuft i Konstnärn. Det går nog inte att tala tålamod i nån mänska. Nej, den rätta dosisen tålamod finnsi luften eller så finns den inte. På den tiden jag sist var i Sandträsk fanns den i varje fall, och det tror jag var en bra sak. Ja, jag är bra säker på att om allt det tålamod som har strömmat inom Sandträsks sa- natorieområde hade kunnat ledas in i nån sorts behållare och på något kne- pigt sätt göras om till drivkraft, så skulle det ha kunnat driva vilka maski ner som helst tekniken kan hitta på, ett prima drivmedel som skulle räcka myc ket lång tid framåt, ja till och med långt bortanför atomåldern.
Men själva sättet att samla ihop det får nån annan försöka hitta på.
9
