Samtala som ung(e)
En samtalsanalytisk studie av Mirja Unges
dialogstil.
Av: Stina Torefeldt
Handledare: Ulf LarssonSödertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidatuppsats 15 HP
Abstract
To Talk Like Unge -a study of the dialogue style of the author Mirja Unge.
Written by Stina Torefeldt Spring 2020
Supervised by Ulf Larsson.
Mirja Unge is a Swedish author who often writes about young people and the tough situations they face. She writes both plays and short-stories and is acclaimed for her dialogue. The aim of this essay is to examine Unge’s dialogue style and how potential face-threatening situations are portrayed. To reach my aim I pose questions regarding the conversational support in two of Unge’s literary works, the short story Det var igår bara and the play Mariella and compare the result. The dialogues analysed both tackle the sensitive subject of sexual assault, a topic that is potentially face-threatening. The analysis is based on the theoretical and methodical framework of conversation analysis. The conversational support is analysed through “keys” that unlock interesting points in the conversation. The keys in this essay are ‘topic generation’ and ‘topic shifts’. The results show that in the text with the most conversational support (the short story) the subject of assault is avoided and only appear in the characters thoughts. In the play on the other hand there is very little conversational support, but the character tells the whole story in a direct manner. This indicates that the situation in the short story is more face-threatening than in the play. However there are other aspects in the dialogue that makes the conversation difficult for the characters in both stories.
Nyckelord
Unge, Det var igår bara, Mariella, Samtalsanalys, Dialog, Skönlitteratur, Litterär stilistik, Topik, Ansiktshot, Samtalsstöd.
Keywords
Innehåll
Inledning ... 1
Syfte ... 2
Tidigare forskning ... 2
Tidigare forskning om litterär dialog ... 3
Tidigare forskning om dramadialog ... 4
Teori ... 6 Samtalsanalys ... 6 Topik ... 7 Storytelling ... 8 Ansiktshot... 8 Litteraturvetenskapliga begrepp ... 9 Metod ... 9 Metodkritik ... 10 Material ... 11 Sammanfattning Mariella ... 12
Sammanfattning Det var igår bara ... 12
Analys- och resultatredovisning ... 12
Vilket samtalsstöd ger samtalsdeltagarna Katja i återberättandet av ett sexuellt övergrepp i Mariella? ... 12
Vilket samtalsstöd ger Thea huvudpersonen i återberättandet av ett sexuellt övergrepp i Det var igår bara? ... 17
Hur skiljer samtalsstödet sig åt mellan samtalen i de olika texterna? ... 21
Slutdiskussion ... 22
1
Inledning
Tonåren är en känslig tid. Den präglas av förväntan om framtiden, nya upplevelser och inte minst en strävan efter att upprätthålla sin status. Hur berättar man då om något som inte gått som man tänkt sig, att man har blivit utsatt för något och inte vet hur man ska hantera det? Vad gör det med ens status, ens självbild och känslor? Och berättar man överhuvudtaget? Mirja Unge har utforskat dessa frågor i flera av sina texter och hon återkommer ständigt till temat om ungdomars utsatthet. I novellen Det var igår bara och i pjäsen Mariella skriver Unge fram unga tjejers återgivning av de sexuella övergrepp som de har varit med om. Det är ett minst sagt känsligt ämne där lyssnarnas stöd kan vara ovärderligt.
Att berätta något som riskerar att hota någons självbild är svårt, oavsett om det är ens egna eller den andra personens självbild som hotas. Inom samtalsanalys kallas detta för ansiktshot, det vill säga hotet eller risken att någon ska ”tappa ansiktet” (Norrby, 2014 s. 215). I denna uppsats undersöker jag hur Unge skildrar denna typ av potentiellt ansiktshotande situationer. Och hur interaktionen som hon skriver fram i dialogen kan förstås utifrån samtalsanalytisk teori. Syftet är att undersöka Unges dialogstil och på vilket sätt potentiellt ansiktshotande situationer skildras i hennes texter.
Analyser av skönlitterära texter är inte särskilt vanligt inom den språkvetenskapliga
traditionen. Den språkvetenskapliga forskningen har framförallt inriktat sig på sakprosa och skönlitteraturen har lämnats åt litteraturvetare (Josephson, 1996 s. 7). Inom det
språkvetenskapliga fältet litterär stilistik menar man dock att de metoder och teorier som har utarbetats inom språkvetenskapen kan vara användbara även för analyser av skönlitterär text. Det finns också anledning att tro att språkvetare ställer andra frågor till texterna än en
litteraturvetare skulle ha gjort (ibid. s. 8). Där litteraturvetenskapen snarare undersöker vad som sägs i en text så intresserar sig en språkvetare i högre grad på hur det sägs och vilken effekt det får på texten. De olika fälten kan således komplettera varandra.
2
skillnader mellan författare. Kanske kan denna uppsats vara ett bidrag till en större kartläggning av hur olika författare skildrar interaktionen i känsliga samtal.
Resultatet kan även kopplas till verklighetens samtal. För hur får en samtalsforskare tillgång till förtroliga samtal mellan vänner där någon för första gången berättar om en traumatisk, möjligen skamfylld händelse? Londen (1989 s. 205) lyfter att fiktion kan vara en tillgång för förståelsen av samtalssituationer som kan vara svåra att samla in. Och även om syftet med denna uppsats inte är att ta reda på hur denna typ av samtal går till i verkligheten, så kan den kanske ge en liten inblick i hur vi i vår kultur föreställer oss att dessa samtal ser ut.
Syfte
I denna uppsats undersöker jag två texter av Mirja Unge med samtalsanalytiska teorier och metoder. Syftet är att undersöka Unges dialogstil och på vilket sätt potentiellt ansiktshotande situationer skildras i hennes texter. Fokus ligger alltså på dialogen och mer specifikt på hur samtalsdeltagarna interagerar i dialogen.
Inom samtalsanalys menar man att samtal är en gemensam produkt. Samtal är inte strängt uppdelade i talare och lyssnare och även de som inte har ordet är med och formar samtalet (Drew, 2013 s. 131). Samtalen om de känsliga ämnena påverkas alltså av de andra
samtalsdeltagarna. Vilket stöd de ger och huruvida samtalet präglas av samarbete inverkar alltså på hur samtalet utvecklar sig. Genom att undersöka detta, hur samtalsstödet fungerar i texterna, undersöker jag hur potentiellt ansiktshotande situationer avvärjs eller inte. Med samtalsstöd syftar jag på uppbackningar men även andra signaler som visar att deltagarna lyssnar och är välvilliga till talarens fortsatta berättande. För att besvara syftet utgår jag från följande frågeställningar:
Vilket samtalsstöd ger samtalsdeltagarna Katja i återberättandet av ett sexuellt övergrepp i Mariella?
Vilket samtalsstöd ger Thea huvudpersonen i återberättandet av ett sexuellt övergrepp i Det var igår bara?
Hur skiljer samtalsstödet sig åt mellan samtalen i de olika texterna?
Tidigare forskning
3
som har gjorts av språkvetare på området. Först presenteras studier som mer allmänt
undersöker litterär dialog och som framförallt utgått från romaner och noveller. Studier som är speciellt inriktade på dramadialog presenteras under en egen rubrik nedan.
Tidigare forskning om litterär dialog
En språkvetare som bidragit med mycket forskning inom området är Londen. I sin avhandling från 1989 använder hon flera olika metoder, bland annat narratologi och samtalsanalys för att undersöka Runar Schildts berättarteknik. Londen (ibid. s. 216) lägger särskilt fokus på dialogen och konstaterar att metoder hämtade från conversation analysis (CA) är i
överraskande hög grad användbara för att studera litterär dialog. I avhandlingen undersöker Londen (ibid. s. 21) 20 av Schildts noveller och gör en detaljanalys av fyra av dessa. Londen (ibid. s. 343) motsätter sig idén om att dialog endast bidrar till att skapa omedelbarhet och omväxling i texten. I förhållande till Schildts romaner konstaterar hon till exempel att dialogen används för att bygga ut och utveckla tematiken i berättelserna.
Samma år som avhandlingen publicerades höll Londen (1990) ett sektionsföredrag om tematik i litterär dialog. I analysen utgår hon från Runar Schildts novell Den svagare och använder sig av CA. Hon studerar samtalsturer, ämnesnominering och prefererade responser i novellen och konstaterar att samtalet genomgående ”hakar upp sig” (ibid. s. 204). Londen ställer resultatet mot tidigare samtalsforskning som visat att samtal främst karaktäriseras av samarbete, vilket inte är fallet i novellen. Hon tror att detta kan bero på att de autentiska samtalen som varit föremål för analys inte har varit konfliktfyllda och därmed inte hakar upp sig på samma sätt (ibid. s. 205). Autentiskt material med samtal där det finns en
underliggande konflikt inom ett gift par kan vara svårt att få tillgång till på grund av det känsliga ämnet. Londen menar därför att litterär dialog kan vara ett sätt att fylla denna forskningslucka.
Londen har även ställt sig frågan vad samtalsanalysen kan säga om litterära och riktiga
samtal. I ett plenarföredrag utforskar hon frågan utifrån två litterära dialoger och ett autentiskt samtal (Londen, 2001). Hon gör uttömmande analyser av de korta utdragen och visar på allt från närhetspar till topiker. I förhållande till Runar Schildts novell Häxsskogen framhåller hon omgivningens roll för dialogen. Hon kopplar det till begreppet ’local sensitivity’ vilket
innebär att yttre händelser och föremål som samtalsdeltagarna delar utgör en närmast
4
kartlagts och systematiserats av samtalsforskare. Den autentiska dialogen analyseras istället utifrån hur en potentiellt ansiktshotande situation löses av samtalsdeltagarna. Londen (ibid. s. 45) konstaterar att efter en ansiktshotande fråga avvärjs situationen genom att deltagarna tillsammans skapar en positiv diskurs och börjar lista fördelar med situationen som ifrågasatts. Detta kontrasterar hon mot dramadialog där konflikter istället ofta trappas upp (ibid. s. 47). Slutligen konstaterar Londen (ibid. s. 54) att samtalsanalys kan vara mycket användbart för att analysera skönlitteratur, eftersom det utgör ytterligare ett metodiskt redskap.
Londen har dessutom undersökt dialogen i Kjell Westös roman När drakarna flög över Helsingfors. Romanen skildrar en finlandssvensk kontext och Londen (2003 s. 314) drar paralleller till en av Westös noveller som är en av få berättelser där tvåspråkigheten i Helsingfors har skildrats explicit. Denna tvåspråkighet är central även i den undersökta romanen. Londen studerar kodväxlingen i romanen och gör en samtalsanalys av två utdrag. Hon visar hur samtalet kommer av sig och att reparationer ofta måste ske för att karaktärerna har olika kunskaper i slang och finska ord (ibid. s. 320). Londen (ibid. s. 325) konstaterar att de talspråkliga markörerna i texten är framförallt på lexikal nivå med vardagliga, slangartade samt finska ord och de talspråkliga uttalsformer som återges är framförallt sådana som är finskspråkigt färgade.
I artikeln ”Nya, realistiska samtal? Något om samtalsgrammatik i 2000-talets svenska
skönlitteratur” undersöker Josephsson (2003) samtal i sju författares verk. Intresset ligger i att ta reda på i vilken grad samtalen är talspråkliga eller skriftspråkliga. Josephsson närläser utdrag av dialogen i verken och konstaterar att det finns en miniminivå av talspråksdrag i författarnas dialog. Hos alla författare är det en relativt hög andel av replikerna inte påståendeformade meningar, vilket Josephsson (ibid. s. 339) menar är talspråkligt. Han konstaterar dock att ingen av dialogerna liknar transkriberat tal, talspråkshärmning sker inte på den morfologiska och fonologiska nivån. Josephsson menar att dialogerna varit mer talspråksnära historiskt i litteraturen, åtminstone gällande den inre syntaxen. Reparationer, uppbackningar och prosodi är dock något som inte återfinns i något av samtalen och Josephson (ibid. s. 340) fastställer att litterära samtal är mer monologiska än de autentiska.
Tidigare forskning om dramadialog
5
grälen sker mellan vuxna eller nästan vuxna syskon. Sörlin använder sig av samtalsanalys och undersöker turer och faser i samtalen. Dessutom utläser hon vilka affektsignaler som
förekommer i grälen. Sörlin (ibid. s. 160) konstaterar att det autentiska samtalet har mer av en ”start-stopp-struktur” där flertalet försök att återgå till samtalsämnet påbörjas men avbryts av ännu en grälsekvens. Det litterära samtalet hon undersöker visar en rakare progression som bygger upp mot klimax. De affektsignaler som Sörlin (ibid. s. 161) finner i det autentiska grälet är framförallt skrik, betoningar och samtidigt tal. Hon menar dock att regianvisningarna inte utnyttjas i dramat för att uttrycka denna kamp om ordet. Istället är det framförallt lexikala markörer som signalerar att det rör sig om ett gräl, till exempel uppmaningar om att inte vara arg. Dessa lexikala uttryck återfinns även till viss mån i det autentiska samtalet men Sörlin (ibid. s.162) menar att de är viktigare för det litterära samtalet för att det ska förstås som ett gräl.
Börestam Uhlmann undersöker i artikeln ”Det dramatiska Vad” hur ordet ”vad” eller ”va” används i dramadialoger. Hon undersöker ordet utifrån dess betydelse som en interjektion med samtalsreglerande funktion (Börestam Uhlman, 2003 s. 296), det vill säga att ordet hänvisar till föregående uttalande och antingen uttrycker förvåning eller efterfrågar
förtydligande. Börestam Uhlman (ibid. s. 299) gör en historisk jämförelse från 1725 till 2000 och urskiljer tre olika ”kontexter” för vilka ordet ”vad/va” förekommer, som interaktiva reparationer, monologiska reparationer eller återkopplingsframkallare. Interaktiva reparationer består endast av ordet ”vad/va” och talaren tar ej över turen. I monologiska reparationer tar talaren över turen och inväntar inte något svar. Börestam Uhlman (ibid. s. 300) menar att interaktiva reparationer ger ett vardagligt och äkta intryck. Trots det är de monologiska reparationerna vanligast i materialet. Börestam Uhlmann (ibid. s. 301)
framhåller dock att problem och konflikter fokuseras när rollfigurerna inte väntar på svaret, utan fortsätter att prata. Det är alltså ett medel som författare kan använda för att skapa dramatik. För till skillnad från autentiska samtal där samtalsdeltagarna strävar efter förståelse genom ett ”vad/va” menar hon att det istället signalerar oförståelse i dramat.
6
föregående ämne, detta menar hon är ett autentiskt drag eftersom det också är vanligt i reella samtal. Även kontextens närvaro i ämnesbytena menar Östman (ibid., s. 309) har stor
betydelse för autenticiteten. Hon framhåller att så kallade ’sleeping objects’ är något som vi i vardagliga samtal ofta tar till för att introducera nya samtalsämnen. De är objekt i
omgivningen som är tillgängliga för alla och är en språklig resurs som kan väckas till liv vid behov. I Fröken Julie introduceras flera av de inledande ämnena genom ’sleeping objects’. Östman (ibid. s. 310) menar att detta är ännu ett sätt för Strindberg att introducera de snabba ämnesbytena som är karaktäristiskt för detta drama. Just denna koppling till den fysiska kontexten gör enligt Östman (ibid. s. 311) att Fröken Julie uppfattas som mer naturalistisk och mer lik autentisk dialog än Fadren.
Thelander har gjort en kvantitativ undersökning av ord i dialoger från svenska dramer. Han undersöker pjäser från 1700-, 1800- och 1900-talen och jämför även med nutida autentiskt tal samt nutida skriftspråk från romaner och tidningar (Thelander, 2003 s. 272). Syftet med studien är att jämföra dramadialog med autentiskt talat och skrivet språk. Utifrån de ord som är vanligast förekommande konstaterar han att dramadialogen både påminner och avviker från talspråk. Thelander (ibid. s. 277) tolkar resultaten som att dramadialogen befinner sig på mitten av en skala där talspråk och skriftspråk utgör ändpunkter. Det som däremot utmärker dramadialogen är en högre andel negativa ord, något som Thelander (ibid., s. 280) kopplar till konflikternas centrala roll i pjäser.
Teori
Samtalsanalys
Ett grundläggande teoretiskt antagande inom samtalsanalys är att språk är organiserat och att detta går att utläsa även på en micronivå (Stivers & Sidnell, 2013 s. 2). Man menar att yttranden bygger på varandra och att det som sägs samtidigt är både kontextberoende och kontextförnyande (Norrby, 2014 s. 43). Tolkningen av yttrandena görs utifrån dess exakta realisation och inget i samtalet ses som fel som går att bortse från (ibid. s. 42). Analysen måste därför göras noggrant, replik för replik eller annorlunda uttryckt: tur för tur.
7
annan samtalsdeltagare tar ordet kan talaren fortsätta sin tur (ibid. s. 127). Samtalet är således ett samarbete mellan samtalsdeltagarna.
Topik
Topik eller samtalsämne berör innehållet i samtalet, det vill säga vad samtalet handlar om. Detta ses inom samtalsanalysen som ett gemensamt projekt där deltagarna tillsammans
utarbetar ämnena (Norrby, 2014 s. 183). Det finns flera olika sätt att introducera ett nytt ämne, det kan göras genom ämnesframkallare, ämnesnominering och preannonsering (ibid. s. 184 & 188). Genom att använda en ämnesframkallare överlåtes ämnesvalet till samtalspartnern genom vaga frågor. En ämnesnominering utgörs istället av mer specifika frågor där talaren nominerar ett potentiellt ämne för samtalspartnern (ibid. s. 186). Ämnesframkallare och ämnesnominering behöver inte vara utformade som grammatiska frågor, men de är yttranden som uppmanar till svar (ibid.).
Vid preannonsering så nominerar talaren istället ett ämne åt sig själv. I preannonseringen avhandlas sällan själva ämnet eller nyheten (Norrby, 2014 s.189). Det är snarare ett smakprov eller en rubrik om vad som kan komma att berättas om de andra samtalsdeltagarna tillåter det. Sidnell (2010 s. 233)beskriver att det verkar finnas en preferens hos talare att berätta utifrån frågor. Efter en preannonsering väntar talaren ofta in en begäran om att fortsätta att berätta. En sådan begäran kommer dock inte alltid men då kan talaren välja att fortsätta berätta ändå. Andra sätt för lyssnarna att visa att de är intresserade och tänker lyssna kan vara genom uppbackningar, det vill säga korta instämmande småord som signalerar åt talaren att fortsätta prata (Norrby, 2014 s. 191).
Att byta ämne kan ske på olika sätt. Vid gränsmarkerade ämnesbyten behöver det tidigare ämnet ha avslutats (Norrby, 2014 s. 182). Avslutningen kan ske genom instämmande yttranden som inte tillför något nytt till ämnet, en stunds tystnad eller en sammanfattning av poängen (ibid. s. 198–199). Därefter kan ett nytt ämne introduceras genom mönstren ovan. I vardagliga samtal är det dock vanligt med gradvisa glidande ämnesbyten där ett samtalsämne stegvis går över i ett annat relaterat ämne (ibid. s. 206). Dessa övergångar kan vara svårare att utläsa men efter flera gradvisa ämnesbyten kan det bli tydligt att samtalet handlar om något väldigt skilt från det inledande ämnet (ibid. s. 182).
8
eller något som behöver underhandlas på grund av situationen deltagarna befinner sig i. Om deltagarna däremot inte återkommer till det föregående ämnet är det dock ett ämnesbyte och inte en ämnesdigression som har skett (ibid. s. 196).
Storytelling
Att berätta en historia kräver ofta mer än en tur och för att det ska kunna ske behöver det vanliga turtagningsmönstret sättas ur spel (Sidnell, 2010 s. 174). Därför måste berättaren göra klart för de andra samtalsdeltagarna att det kommer komma en historia så att hen tillåts tala under en längre tid. Det kan göras explicit genom att meddela det eller mer implicit genom att lita på att samtalsdeltagarna känner igen historiens typiska form (Mandelbaum, 2013 s. 496). Berättelser inleds till exempel oftast med en förankring i tid eller plats och med etableringen av karaktärer, det vill säga vem eller vilka som har varit med om händelsen (Sidnell, 2010 s. 182). De andra samtalsdeltagarnas samarbete är viktigt för att historien ska bli berättad. Frågor och yttranden som inte fungerar som uppbackningar eller signaler att fortsätta kan störa berättelsen. Särskilt reparationer eller ifrågasättanden av berättaren kan leda till att hen tystnar (Mandelbaum, 2013 s. 502–503).
Även avslutandet av historien kräver att samtalsdeltagarnas medverkande, de måste förstå att historien är slut så att samtalet kan återgå till det vanliga turtagningsmönstret. Ett sätt att uppnå det kan vara genom att återknyta till historiens början eller ta avstamp i berättelsens poäng eller syfte (Mandelbaum, 2013 s. 504–505). Ofta syftar berättelser till att utföra handlingar som att klaga eller förklara något. Det kan även vara att beskriva svårigheter och problem, men riktigt tunga bekymmer ges sällan i historieform på grund av behovet av närhet. Då arbetar ofta samtalsdeltagarna tillsammans istället för att återge historien monologiskt (ibid. s. 503).
Ansiktshot
Att i samtal diskutera problem eller andra känsliga områden kan vara svårt. Det finns en risk att yttrandet sårar någon eller skadar personens självbild, eller annorlunda uttryckt: får personen att ’tappa ansiktet’. Finns det stor risk att yttrandet kommer att leda till att någon tappar ansiktet så kallas det inom samtalsanalys för ansiktshot (Norrby, 2014 s. 205). Ju mer ansiktshotande en språkhandling är desto mindre sannolikt är det att den yttras över huvud taget (ibid. s. 220).
9
undvika att någon ”tappar ansiktet” (Norrby, 2014 s. 217). Genom sådana respektstrategier betonas dock distansen mellan deltagarna. I samtal mellan vänner är det vanligare med
solidaritetsstrategier som betonar närhet. Då stärks istället ”vi-känslan” genom instämmanden och samarbete i samtalet (ibid. s. 222).
Litteraturvetenskapliga begrepp
Denna uppsats är skriven med en språkvetenskaplig utgångspunkt men på grund av
litteraturvetenskapens utvecklade begreppsapparat för att beskriva skönlitteratur förekommer ett fåtal litteraturvetenskapliga begrepp i texten. De flesta är enkla att förstå och förekommer också i stor del i allmänspråket. Ett exempel på detta är scenanvisningar som alltså syftar på den text i drama som inte utgörs av repliker, utan beskriver annat som sker på scen och som i utdragen är markerat med kursiv. Ett begrepp som däremot kan skapa större förvirring är relation som har en annan betydelse i allmänspråket. Inom litteraturvetenskapen syftar relation på den text i romaner eller noveller som för handlingen framåt. Det är en typ av objektivt berättande som inte består av till exempel dialog, miljöbeskrivning eller
författarkommentar (Romberg, 1987 s. 68). På det sätt som begreppet används i denna uppsats räcker det dock att läsaren är medveten om att relation är ett litteraturvetenskapligt begrepp som syftar på delar i novellen som inte utgör dialogen.
Metod
10
som yttre skeenden beskrivs. Dessa skeenden omnämns inte alltid i dialogen men kan utgöra en förklaringsgrund till varför samtalet utvecklats på detta sätt.
I enlighet med en metod beskriven av Sidnell (2010 s. 31) använder jag mig av så kallade nycklar för att nå relevanta element i samtalen. Sådana nycklar kan till exempel vara ’valet av näste talare’ eller ’reparationer’. Utifrån dessa begrepp eller nycklar analyseras hela materialet och varje förekomst noteras. Sidnell (ibid.) framhåller att denna metod kan ge ett bättre grepp om fenomenet som undersöks, det vill säga nyckelbegreppen, men att det också kan
synliggöra andra intressanta fenomen. I min uppsats utgår jag från ämnesintroduktion och ämnesbyten som sådana nycklar. Som nämnt ovan ses samtal och ämnesbyten som ett gemensamt projekt mellan deltagarna inom samtalsanalysen och det krävs stöd och
samverkan för att kunna initiera ämnesbyte. Därför menar jag att en analys av dessa sekvenser kan belysa intressanta aspekter av samtalsstöd i samtalen.
I vardagssamtal glider dock ofta samtalsämnen in i varandra och det kan vara svårt att
identifiera var bytena sker. Därför har jag valt att kartlägga byten av ämne semantiskt och inte utifrån språkliga markörer. Av den orsaken inleder jag analysen ur ett fågelperspektiv och gör till en början en global analys i enlighet med Norrbys (2014, s. 181) beskrivning. Det innebär att jag utifrån samtalet som helhet identifierar de olika samtalsämnena som berörs. Eftersom samtalen i texterna är relativt korta har jag valt att vara mycket detaljerad, samtalsämnen som skulle kunna sammanfattas med ”igår” har i min analys delats upp i flera olika underordnade ämnen.
Utifrån ämnesindelningen gör jag en analys med microperspektiv och studerar tur för tur var i samtalet bytena sker. Dessa segment analyseras mer ingående för att kartlägga vem som initierar ämnesbytet, hur det realiseras och huruvida det lyckas. I förhållande till segmenten tar jag också fasta på andra aspekter i samtalet som inte är direkt kopplade till topik. Som nämnt ovan kan nycklarna synliggöra andra intressanta fenomen som kan bidra till att besvara frågeställningen. Därför analyseras sekvenserna med ett öppet sinne för att undersöka hur samtalsstödet ter sig i allmänhet och inte endast kopplat till topikbegreppet.
Metodkritik
11
förekommande material (Norrby, 2014 s. 36). Syftet med metoden i denna uppsats är dock inte att bidra till kunskap om hur samtal går till, utan att istället använda den kunskap som samtalsforskningen har bidragit med för att beskriva litterärt språk. Uppsatsen faller inom forskningsområdet litterär stilistik och inom denna gren appliceras ofta språkvetenskapliga metoder som vuxit fram i andra grenar för att undersöka skönlitteratur, inte minst
samtalsanalys (se till exempel Londen 2001 eller Sörlin 2002).
Material
Uppsatsens material utgörs av utdrag från två texter författade av Mirja Unge. Unge
debuterade 1998 och har blivit hyllad både för sin prosa och dramatik. Hon har tilldelats flera priser, senast 2019 mottog hon både Aniarapriset och Eyvind Johnsson-priset (Norstedts, u.å.). Under de drygt 20 år som författare har hon även haft stort inflytande på svensk prosa. Recensenten Kristofer Folkhammar (2018) menar att spår av Unges säregna språk kan
identifieras hos författare som debuterat efter henne. Det är också språket som nämns i juryns motiveringar till priserna som hon mottagit. Det går dock att utläsa att det är hennes
karaktärers språk som utgör det speciella, motiveringen till aftonbladets litteraturpris lyder till exempel ”I sina historier, ända sedan debuten med Det var ur munnarna orden kom till årets Brorsan är mätt, har hon gjort dessa människor synliga, skrivit med deras språk” (Andersson, 2007). Även Unge själv har framhållit att hon tycker att just dialog är väldigt roligt att skriva (von Friesen, 2019).
Dialogen är alltså utmärkande i Unges författarskap vilket gör en analys av samtal i hennes berättelser högst relevant. Hon kan även ses som en representant för samtida svenskt
författarskap, både för att hon är verksam nu men också för den framgång och det genomslag hennes texter har fått. Med det sagt är resultatet i denna uppsats inte generaliserbart för alla samtida svenska författare utan kan endast ge en vinkning om Unges litterära samtalsstil.
De texter som analyseras i denna uppsats består av dialoger från en novell och en pjäs. Dialogerna är valda för att i största möjliga mån likna varandra i fråga om topik, karaktärer och tillkomst. Novellen Det var igår bara utgavs 2007 i novellsamlingen Brorsan är mätt. Pjäsen Mariella publicerades 2015 i samlingen Var är alla och andra pjäser men hade premiär på Dramaten redan 2008 (Unge, 2015 s. 90). I båda dessa texter återfinns samtal där unga tjejer berättar om ett traumatiskt sexuellt möte, det är denna dialog som är föremål för analys. I pjäsen är analysen begränsad till scen 5 där återberättandet sker. Novellen
12
repliker från novellen och 42 repliker från dramat. Handlingen i berättelserna återges kortfattat nedan.
Sammanfattning Mariella
Pjäsen handlar om tonårstjejen Mariella som undviker sitt hem, sin mamma och gubbarna som brukar vistas där. Istället umgås hon med sina kompisar Angela och Katja och försöker fixa pengar och kläder på olika sätt. De brukar gå till ”Släggan” där Mariella låter olika män tafsa på henne och lurar av dem drinkar och pengar. I scen 5 berättar Katja att hon har försökt göra något liknande. Hon har suttit på Släggan och tagit emot drinkar och sedan följt med en man till bilen. Väl där ångrar hon sig men mannen struntar i det och våldtar henne. När hon har berättat för sina vänner vill hon dela på pengarna som hon fått men Mariella vägrar ta emot dem. Att Katjas status i gänget är låg har tidigare framgått då kompisarna vid flera tillfällen tvingat henne göra saker som hon inte vill och nästan kvävt henne med en plastpåse. Senare i pjäsen går det dåligt för Mariella, hon tuppar av, hamnar i bråk med sin kille och får inte tag i sin yngre bror. Dramat slutar med att kompisgänget kommer överens om att städa Mariellas hem tillsammans. Hon blir glad men vågar inte tro på det.
Sammanfattning Det var igår bara
Novellen handlar om en icke-namngiven tonårstjej ”jag” som sitter på bussen och berättar för sin kompis Thea om gårdagen. De blir ständigt avbrutna av en kille med Downs syndrom som de kallar för ”Busskungen”. I återberättandet framkommer att huvudpersonen har försökt få tag i alkohol men att hon blev lurad och bestulen på pengarna. En man erbjuder henne en flaska vin och bjuder med henne upp till sig för att identifiera tjuven. Väl där blir hon bjuden på alkohol och han tar hennes ”oskuld”. Utifrån hennes inre tankar framgår att händelsen var traumatisk och gjorde ont. Men till Thea beskriver hon det sexuella mötet som ”skönt antar jag”.
Analys- och resultatredovisning
Vilket samtalsstöd ger samtalsdeltagarna Katja i återberättandet av ett sexuellt övergrepp i Mariella?
13
följande samtalsämnen: ’Vad Katja har gjort’, ’Mariellas väska’, ’ringa någon’, ’vad Katja har gjort’, ’halstabletter’, ’vad Katja har gjort’ och ’pengarna’.
Samtalet inleds utan klassiska hälsningsfraser något som Widmark (2003) menar är vanligt i litterär dialog. Litterära samtal inleds istället ofta med en fråga eller en uppmaning. Så sker även i detta material.
(1) ANGELA Vad har du varit och gjort inte lite sen du är. (2) KATJA Näe men vadå då har du väntat. Tystnad. (3) ANGELA Gjort något eller vad är det.
(4) KATJA Ska du ha pengar eller, har ju fixat pengar annars menar jag. Letar efter pengar i fickorna. Tystnad.
(5) ANGELA Tiggt av farsan eller. Loskar.
Unge använder sig inte av frågetecken, ändå framgår det att den inledande repliken är menad som en fråga. Delvis på grund av den grammatiska realiseringen med det finita verbet före subjektet och med det interrogativa pronomenet vad. Men också på grund av hur frågan behandlas av deltagarna. När Katja inte berättar vad hon har gjort upprepas frågan igen i replik 3. Det finns alltså en förväntan på svar och bör således uppfattas som en fråga. Svaret kommer till slut i replik 4 när Katja berättar att hon har fixat pengar. Utifrån detta kan vi alltså konstatera att Angela nominerar ett ämne till Katja som efter en motfråga bidrar med
information som kan utvecklas till ett samtalsämne.
Katjas motfråga i replik 2 kan dock ses som ett försök till ämnesnominering i sig. Det är möjligt att hon inte uppfattar Angelas fråga som uppriktigt menad och aktualiserar ett annat relaterat samtalsämne, vilken tid Angela kom. En annan möjlig tolkning är att hon tolkat Angelas yttrande som förebråelse och försöker lägga över ansvaret på henne. När den ursprungliga frågan upprepas uppfattas den dock som ett yttrande som kräver svar och Katja bifaller.
Under de fem första replikerna etablerar alltså samtalsdeltagarna tillsammans samtalsämnena, vad Katja har gjort som glider in i hur hon fixat pengarna. Det senare utvecklas dock inte då Mariella och Lillebrorsan anländer och samtalet tar en vändning.
14 (6) KATJA Ny väska eller jävligt ful.
(7) ANGELA Flådd krokodil eller, vad är det i den.
(8) MARIELLA Var inge mycket i den. Var inne i skoaffärn förut var ju rea där och folk som fan, satt nån tant och provade skor eller hur att jag såg väskan på en gång […]
Återigen inleds samtalet med de nya deltagarna inte med en hälsning utan med en fråga. Huruvida Katja nominerar topiken väskan genom replik 6 går dock att diskutera. Den långa scenanvisningen i kursiv utgör ingen replik men många olika handlingar som aktualiserar väskan och dess innehåll. Det kan närmast ses som en egen tur i samtalet. Mariella besvarar dessutom inte Katjas replik utan istället Angelas fråga om vad väskan innehåller.
Därefter följer en redogörelse där Mariella beskriver stölden av väskan över åtta rader. Denna tur skiljer sig mycket i omfång i jämförelse med de andra replikerna och det är tydligt att de vanliga turtagningsreglerna satts ur spel. Mariella tillåts använda flera turer för att berätta sin historia utan att explicit berätta att hon kommer att göra det. Istället etablerar hon platsen där det skedde, ”skoaffärn” och karaktärerna som ingår, hon själv och tanten. Hon litar alltså på att de andra känner igen berättelsens form och eftersom hon inte avbryts förefaller det som att det lyckas.
Mariella avslutar berättelsen genom att ställa en fråga till de andra ”eller hur är det min krokodilväska” och därefter återgår samtalet till det vanliga turordningsmönstret. Fyra repliker om väskan följer och även fem turer (varav en icke-verbal huvudskakning) om vem de ska ringa med mobilen de hittat i väskan. Det är Mariella som initierar det gradvisa ämnesbytet genom en uppmaning riktad till Angela. I replik 18 återgår Mariella till det övergripande ämnet med vad som kan tolkas som en sammanfattande avslutande kommentar.
(18) MARIELLA Näe man har ju krokodilväska annars ska du ha något ur den eller.
Gräver i väskan kanske får upp nåt och ger till Katja, nylonstrumpor, smink etc.
(19) KATJA Näe var på Släggan ett tag var man, satt där ett tag menar jag.
15
historia. De andra samtalsdeltagarna tystnar dock inte och de vanliga turtagningsreglerna fortsätter att gälla.
(20) ANGELA Fick du nån drink då eller fick drinkar va. (21) KATJA Jo.
Mariella drar upp en ask halspastiller ur väskan, häller i sig ett gäng och börjar tugga.
(22) MARIELLA Ska du inte ha något ur väskan då en halstablett ska du väl ha klarnar upp hela skallen dom här asså effektiva som tusan.
(23) ANGELA Ta en cigg då nojig som fan eller.
(24) KATJA Lågt. Var ju det att han ville jag skulle med in i bilen och du vet … Hade ju ny BMW inte lite fort han körde menar jag.
(25) MARIELLA Var man disig i skallen innan så är man inte det nu i alla fall. (26) KATJA Nån såhär klassisk musik hade han på bra ljud som fan.
(27) ANGELA Vadå Vivaldi eller fyra årstiderna. Börjar kanske nynna eller vissla. (28) KATJA Men då när vi var där i bilen såhär … Tystnad.
(29) MARIELLA Är tyst och röker.
(30) KATJA Det var ju då jag ångrade mig sen gjorde jag när vi satt i bilen då ångrade jag mig liksom och ville ut när han knäppte upp byxorna […]
I ovanstående utdrag bör noteras att två samtal sker parallellt. Mariella fortsätter i replik 22 på det föregående ämnet om innehållet i väskan. För henne var inte ämnet avslutat i och med replik 18 utan hon fortsätter det genom en diskussion om halstabletterna. Samtalsämnet får visst gehör från Angela, det vill säga om replik 23 ska tolkas som riktad till Mariella.
Samtidigt etablerar Katja återigen karaktärer och platsen för händelsen, denna gång hon själv, ”han” och bilen.
Inte heller denna gång möts hon av tystnad eller uppbackningar som uppmuntrar till
16 (31) ANGELA Sätt dig håller på och irrar.
Katja sätter sig på bänken kanske darrar och röker nervigt etc.
(32) ANGELA Du fick ju pengar eller hur vad fick du
I replik 32 introducerar Angela dessutom scenens sista samtalsämne, pengarna. Här bör noteras att hon var den enda närvarande när Katja berättat att hon fixat pengar. Denna replik kan därför vittna om att Angela ser den här berättelsen som sammankopplad med det Katja sa redan i replik fyra, återgiven igen nedan.
(4) KATJA Ska du ha pengar eller, har ju fixat pengar annars menar jag. Letar efter
pengar i fickorna. Tystnad.
Som vi minns handlade ju samtalet om vad Katja hade gjort och glider in på hur hon fixat pengarna. Samtalsämnet avbryts av de andras ankomst, men genom Angelas replik 32 återupptas det alltså igen. Detta kan tolkas som att Angela uppfattar poängen med Katjas berättelse som en återgivning av hur hon har fixat pengarna. Katjas svar vittnar dock om att så inte är fallet, hon uttrycker förvåning över repliken.
(33) KATJA Va. Rotar efter pengar.
(34) MARIELLA Tar id-kort och kvitton ur väskan och tänder på och stoppar i
soptunnan så det brinner i den.
(35) KATJA Tystnad. Om du har nåt papper eller såhär va toapapper bara nån näsduk har du väl har du det eller.
Mariella rotar efter papper i väskan och ger henne. Katja går bort bakom nåt så att hon inte syns med papper i handen. Kanske hör man att hon spyr. Hon kommer tillbaka och torkar sig runt munnen. Får fram pengarna och rätar ut dom och börjar dela i tre. Ger Mariella en tredjedel.
(36) MARIELLA Glor på pengarna, drar snor och loskar. Några hundringar, är väl inget å dela menar jag.
Med detta sista utdrag från pjäsen vill jag även illustrera att Katjas mående inte utgör något samtalsämne trots det ganska extrema fysiska uttryck det tar sig. Angelas ämnesnominering accepteras istället och samtalet avslutas med en diskussion gällande huruvida de ska acceptera pengarna eller inte.
17
och tillåter den förlängda turen. Detsamma gäller inte för Katja när hon initierar sin berättelse trots att den är uppbyggd på samma sätt. Frågor som inte fungerar som uppbackningar eller andra signaler att fortsätta kan störa berättelsen enligt Mandelbaum (2013 s. 502–503) och så är fallet här. Angelas frågor leder till att Katja startar om och omformulerar sig flera gånger innan hon tillåts berätta vad som hänt. Dessutom pågår ett parallellt samtal när hon försöker utveckla sitt ämne. Hennes ämnesbyte möts därmed inte av samarbete utan motsatsen. Katja tillåts inte berätta i samma utsträckning som Mariella och får mycket lite samtalsstöd av de andra deltagarna. Samtalsstöd i form av uppbackningar saknas däremot helt i samtalet. Detta gäller även för topiken som kretsar runt Mariella.
Vilket samtalsstöd ger Thea huvudpersonen i återberättandet av ett sexuellt övergrepp i Det var igår bara?
I novellen Det var igår bara sker samtalet mellan två personer, huvudpersonen ”jag” och Thea. De befinner sig dock på en buss där det finns fler personer närvarande, bland annat en kille med downs syndrom kallad ”Busskungen” som i hög grad påverkar samtalet. De samtalsämnen som jag har identifierat i novellen är ’Busskungen’, ’köpet av alkohol’,
’Busskungen’, ’vinet’, ’killen’, ’Busskungen’, ’vinet’, ’oskulden’, ’busskungen’. Noterbart är att topiken ’Busskungen’ är återkommande samtalet igenom och överlappar med flera andra samtalsämnen. Att de olika topikerna benämns ’Busskungen’ kan ifrågasättas eftersom det inte nödvändigtvis är han som är föremål för diskussion. Istället är det hans utrop som påverkar samtalet. Som vi ska se nedan har de dock liknande funktion i samtalet och de betecknas därför på samma sätt för tydlighetens skull.
Samtalet inleds just med en sådan passage, där Busskungen hälsar de som går på bussen välkomna.
(1) BUSSKUNGEN Välkommen på bussen du med svart hår (2) JAG Var fick du luft ifrån
(3) BUSSKUNGEN Skrattar ---
(4) BUSSKUNGEN Välkommen in i bussen (5) THEA Tack du
18
Mellan replik tre och fyra sker en paus av tystnad där huvudpersonen tänker och bussen åker vidare och stannar vid Theas busshållplats. Samtalen inleds med hälsningsfraser från
Busskungen som besvaras på olika sätt. Inget samtalsämne etableras utom möjligtvis frågan om var de olika samtalsdeltagarna ”fått luft ifrån”. Busskungen behandlar inte replik 2 som en uppriktigt menad fråga utan skrattar bara och ger inte något svar. När Thea möts av samma yttrande besvarar hon den däremot som om det var det. Detta samtalsämne utvecklas dock inte utan samtalet fortsätter istället mellan Thea och huvudpersonen.
(8) JAG Skrattar
(9) THEA Vad skrattar du för (10) JAG Äh det var igår bara (11) THEA Fick du ut något
(12) BUSSKUNGEN Inga fötter på sätet (13) JAG & THEA: Fnyser
(14) JAG: Fast det gick inget bra
(15) THEA: Fick du inte ut någonting eller
Här förhandlas ett möjligt samtalsämne fram mellan deltagarna. Huvudpersonens skratt behandlas inte som relaterat till den föregående turen, Theas replik 7. Thea undrar varför jag-personen skrattar och hennes replik skulle kunna tolkas som antingen en ämnesframkallare eller en ämnesnominering. Den är dock beroende av den föregående repliken som jag menar fungerar som en preannonsering. Skrattet signalerar att huvudpersonen har något
underhållande att berätta, hon tänker uppenbarligen på något som har lockat till skratt. I replik 10 ger huvudpersonen endast lite information, vilket ger upphov till fler frågor från Thea. Hon bygger vidare på samtalet utifrån något som hon vet har hänt igår. Om det var detta (om jag-personen ”fick ut” något eller inte) som skrattet i tur 8 syftade på framgår dock inte. Det är dock först här, replik 11 som samtalsämnet etableras till köpet av alkohol.
Här avbryts också samtalet av busskungen vars replik inte har något med föregående repliker att göra. De andra samtalsdeltagarna ger ingen verbal respons utan fnyser och återgår till sitt samtal som om inget hade hänt, repliken på rad 14 syftar direkt tillbaka till replik 12.
Huvudpersonens svar ses dock inte som tillräckligt av Thea och frågan omformuleras och upprepas i replik 15. Ett samtalsämne har alltså etablerats gemensamt av deltagarna över flera sekvenser med fråga-svar och fortsätter enligt nedan:
(16) JAG Rycker på axlarna.
19 (18) THEA Det är inte sant
(19) JAG Men jag fick en vinare av en annan kille visst var det schysst (20) THEA Fy alltså stack han med tvåhundra
---
(21) THEA Fy tusan stack han med tvåhundra
Efter huvudpersonens icke-verbala respons återges händelseförloppet genom hennes tankar. Om det utgör en paus framgår inte men Thea tar inte över turen och huvudpersonen utvecklar sitt svar. Vidare följer en sekvens med fler upprepningar. Huvudpersonen leder in samtalet på vinet som hon fått av killen. Det glidande ämnesbytet accepteras inte, i nästa tur fortsätter Thea sin reaktion på det som sagts tidigare i replik 17. Theas upprepning föranleds av att bussen tvärnitar och är alltså ett sätt att återuppta samtalet efter avbrottet. Därefter försöker huvudpersonen återigen leda in samtalet på vinet vilket denna gång lyckas.
(22) JAG Jamen jag fick ju en vinare i alla fall (23) THEA Var det rödvin eller
(24) JAG Inte vet jag
(25) THEA Kollade du inte efter (26) JAG Jag glömde den hos honom (27) THEA Va
(28) JAG Jag glömde den hos honom
[Fyra rader interaktion med Busskungen utelämnade] (31) THEA Var du hemma hos honom
(32) JAG Nickar
Efter att huvudpersonen lett in samtalet på rödvinet sker ännu ett glidande ämnesbyte till killen. Möjligen var det detta ämne som jag-personen försökt inleda redan på rad 18. Huvudpersonen leder åtminstone in samtalet på det nya ämnet genom replik 25. Repliken följer på en fråga från Thea men utgör inte egentligen svar på frågan. Det kan dock ses som en förklaring till varför jag-personen inte studerat vinet särskilt noga. Theas fråga i replik 27 leder till att huvudpersonen upprepar sig ordagrant som om Thea inte hört vad hon har sagt. Det kan dock tolkas som att Thea uttrycker förvåning över svaret eftersom hon efter avbrottet med Busskungen följer upp med en fråga som tyder på att detta var ny information. Frågan leder i alla fall till att samtalsämnet går över till topiken ’killen’.
(35) THEA Vad gjorde ni där hos honom då
20 ---
(38) BUSSKUNGEN Vem fiser i bussen (39) JAG Stäng munnen
(40) THEA Var han snygg då den där killen ---
(41) THEA Men du, hur såg han ut då (42) JAG Han var väl rätt snygg kanske
I ovanstående utdrag har samtalsämnet killen etablerats och börjar avstanna. Det
gemensamma skrattet följs av huvudpersonens reflektioner över senaste gången hon och Thea sågs. I relationen framgår att bussen kör vidare och Busskungens replik 38 är en reaktion på stanken från grisfarmen som de åker förbi. Efter interaktionen med Busskungen försöker Thea i replik 40 ta upp samtalsämnet med killen igen. Hon får dock ingen respons utan läsaren får återigen ta del av huvudpersonens tankar när hon försöker minnas killens utseende. Hon minns inte utan istället återges händelseförloppet fram till övergreppets början. Vid Theas upprepning av frågan får hon dock respons. Thea bygger dock inte vidare på svaret hon fått utan återgår till det tidigare samtalsämnet om vinflaskan.
(43) THEA Jag fattar inte hur du kunde glömma vinflaskan (44) JAG Vadå
(45) THEA Vinflaskan, hur kunde du glömma den hos honom (46) JAG Äh jag blev nog för full skrattar
(47) THEA Skrattar
Replik 43 är en av få av Theas yttranden som inte är formulerat som en fråga. Kanske bör den dock uppfattas som en sådan. Hon uttrycker en brist på information om varför vinflaskan glömdes och vid nästa replik har hon omformulerat den som en fråga. Thea nominerar alltså samtalsämnet vinflaskan igen. Det avstannar dock efter huvudpersonens respons och det gemensamma skrattet. Därefter följer en paus, i relationen framgår att bussen åker vidare. Läsaren får återigen ta del av huvudpersonens inre tankar och övergreppet beskrivs. Därefter tar jag-personen ordet igen.
(48) JAG Han tog oskulden
(49) THEA Näe, då hann du före mig
(50) BUSSKUNGEN Välkommen på bussen imorgon igen (51) JAG Var fick du luft ifrån
21
Ämnesbytet framstår som ett markerat gränsbyte, det har föregåtts av en paus och verkar inte direkt kopplat till föregående tur. Genom den inre monologen förstår dock läsaren att
övergreppet kan utgöra en alternativ förklaring till varför hon glömde vinflaskan och alltså bygga vidare på det senaste samtalsämnet. Oavsett vilket fungerar repliken som en
preannonsering, hon berättar ny information som kan utvecklas till ett samtalsämne. Repliken ger dock inte upphov till en fråga i Theas nästa tur, vilket annars verkar vara det övergripande mönstret i samtalet. Theas kommentar besvaras inte heller då Busskungen yttrar sig igen och Thea ställer sedermera en uppföljande fråga till nyheten från replik 48.
Sammanfattningsvis kan konstateras att ämnesbytena framförallt är glidande och att de arbetas fram gemensamt av deltagarna. Händelseförloppet som huvudpersonen återger sker i princip uteslutande utifrån frågor. Frågorna återkopplar till det som just sagts och uppmuntrar till vidare berättande och fungerar således som stöd i samtalet. I samtalet återfinns dock inga uppbackningar. I princip alla turer består av information och frågor som för samtalet vidare eller upprepningar när svar uteblivit.
Samtalsstödet tar sig alltså i uttryck genom frågor. Men trots samtalsstödet hakar samtalet ständigt upp sig. Det beror framförallt på den yttre miljön. Busskungen reagerar på allt som händer i bussen och hans yttranden leder till avbrott i samtalet. De fungerar dock snarast som ämnesdigressioner som deltagarna avhandlar för att sedan återgå till det de just talat om. En annan anledning till att samtalet hakar upp sig är att huvudpersonens svar uteblir. Det sker när hennes tankar återges och kan således tolkas som att huvudpersonen är upptagen av sina tankar och inte har hört vad som sagts.
Hur skiljer samtalsstödet sig åt mellan samtalen i de olika texterna?
Samtalsstöd kan ta sig i uttryck på flera olika sätt. Ett av de tydligaste sätten är kanske genom uppbackningar, småord som vittnar om att samtalsdeltagarna lyssnar och signalerar åt talaren att fortsätta. Uppbackningar förekommer dock inte överhuvudtaget i materialet och det finns alltså ingen åtskillnad mellan texterna eller mellan olika karaktärer. Detta skulle kunna ses som något som är utmärkande för Unges språk, men beror mer troligt på genretillhörighet. Josephson (2003) har undersökt svensk skönlitteratur från olika författare publicerade på 2000-talet och konstaterat att uppbackningar inte återfinns i någon av texterna.
Annat samtalsstöd kan vara att den som berättar möts av engagemang genom att
22
eftersom det i autentiska samtal verkar finnas en preferens att berätta utifrån frågor (Sidnell, 2010 s. 233). I dramat återfinns också en hel del frågor men de inverkar istället störande på Katjas återberättande. Detta kan bero på att frågorna inte anses relevanta för det Katja vill berätta. En annan anledning kan vara att Katja ämnar berätta händelseförloppet över en längre tur, som en historia. Då kan frågor som inte fungerar endast som signaler att fortsätta istället störa berättandet (Mandelbaum, 2013 s. 502–503).
Utifrån ämnesväxlingarna kan det också synliggöras hur samarbetet går till i samtalen. I pjäsen möts Katja av motstånd när hon försöker berätta om vad som har hänt henne. Hennes samtalsbyte accepteras inte av alla deltagare utan ett parallellt samtal pågår samtidigt. Andra samtalsdeltagare har dock lättare att etablera ämnen och blir hörsammade av de andra
deltagarna genom att relevanta frågor ställs och tystnad när en historia ska berättas. I novellen återfinns inte samma kamp. Samtalsämnena arbetas fram gemensamt genom att frågorna och svaren bygger vidare på varandra och glider in samtalet på olika aspekter av ämnet. Samtalet hakar dock upp sig ibland. Det beror dock inte på att samtalsstödet riktat till huvudpersonen uteblir utan snarare på omgivningen aktualiserar händelser som kräver hantering, och att huvudpersonen försvinner in i sina egna tankar.
Sammanfattningsvis skiljer sig texterna tydligt åt i förhållande till vilket samtalsstöd tjejerna får i återberättandet av de sexuella övergreppen. I novellen kännetecknas samtalet av närhet och engagemang, trots att huvudpersonen är disträ. I dramat präglas samtalet istället av de olika karaktärernas status i gänget och Katja behöver kämpa för att komma till tals så att hon kan berätta om det som har hänt henne.
Slutdiskussion
I Det var igår bara präglas samtalet av samarbete och närhet. Något som är typiskt för samtal mellan vänner. Det är också en typ av strategi som kan användas för att mildra ansiktshotande situationer. Trots det goda klimatet i samtalet berättar inte huvudpersonen om det trauma hon har varit med om. I sina tankar beskriver hon dock en smärta och ett tomt hål som
23
huvudpersonen i romanen inte berättar hur det verkligen känns kan således tolkas som att hon väljer att ljuga för att sanningen riskerar att påverka hennes självbild och sociala anseende.
Samtidigt verkar det finnas det en önskan hos henne att berätta om händelsen. Det är jag-personen som leder in samtalet på killen och när hon inte får gehör för samtalsskiftet försöker hon igen. Detta trots att en förklaring om varför och hur hon fick tag i vinet inte krävs av Thea, beskrivningen av gårdagen hade kunnat avslutas med att någon stal hennes pengar och att hon misslyckats med att få tag i alkohol. Huvudpersonens vidare erbjudande om
information vittnar om en önskan om att berätta, men den önskan uttrycks inte explicit. Istället sker en växelverkan mellan samtalsdeltagarna där frågorna och svaren bygger på varandra och glider in i samtalsämnena. Samtalet är alltså avhängigt på vad karaktärerna plockar upp i den föregående talarens yttrande.
Reaktionerna som Thea har på det som berättas påverkar alltså hur jag-personen fortsätter berätta. När huvudpersonen berättar att hon blivit av med oskulden möts hon inte av en fråga. Istället svarar Thea med en replik som uttrycker avund och således en tolkning av sexdebut som något positivt. Detta kan alltså ha påverkat svaret på hur jag-personen upplevde
situationen när Thea sedan ställer frågan om hur det var. Jag-personens svar ”Skönt antar jag” vittnar om en tydlig diskrepans mellan tankar och tal (Unge, 2008 s. 36).
Denna diskrepans gör även avtryck i interaktionen mellan vännerna. Flera gånger under samtalet försvinner huvudpersonen in i sig själv och reflekterar över det som har hänt. Detta ger upphov till pauser i samtalet och även till att en fråga blir obesvarad och behöver
upprepas. Men det är inte bara huvudpersonen som hakar upp samtalet utan det sker också andra avbrott. En stor del av dessa avbrott står Busskungen bakom. Hans yttranden leder till korta ämnesdigressioner när samtalsdeltagarna reagerar på yttrandena. Busskungens avbrott beror dock på saker som sker i bussen. När resenärer går på bussen, när bussen åker förbi något illaluktande och när någon lägger upp fötterna på sätet ger det upphov till hans repliker. Vid ett tillfälle leder även bussens tvärnit okommenterat av Busskungen till en paus och en upprepning i samtalet. Den offentliga miljön är alltså högst påtaglig genom novellens dialog. Detta går att koppla till huvudpersonens utsatthet i återberättandet. Hon befinner sig inte på en trygg plats där hon i förtrogenhet kan delge sin vän det som har hänt henne. Istället sitter hon på en skakig buss där allt som sker ropas ut och kommenteras.
24
otrygghet. Eller så är ämnet i sig ett för stort hot mot henne som person för att det ska kunna berättas.
I pjäsen är den utsatthet som Katja möter en annan. Huruvida återberättandet av det sexuella övergreppet bör ses som ansiktshotande är svårt att avgöra. Sättet som återberättandet sker talar emot att berättelsen har potential att skada någon deltagares självbild. Londen (2001 s. 47) menar att samtalsdeltagare ofta samarbetar för att lösa ansiktshotande situationer, medan de i dramadialog istället trappas upp. Varken eller sker här, samtalsstödet är närmast
obefintligt och det pågår en kamp om ordet men den eskalerar inte. Att samtalsdeltagarna inte samarbetar och ger Katja stöd kan bero på att de inte är vänligt inställda till henne. En annan förklaring kan vara att de inte uppfattar samtalsämnet som ansiktshotande. Att ta emot pengar för sexuella tjänster är vanligt inom deras vänskapskrets. Angelas kommentar om pengarna kan också vittna om att de uppfattat det som poängen med berättelsen.
Katjas berättande sker över en längre tur i form av en historia vilket också kan tolkas som att ämnet inte är känsligt. Som nämnt ovan brukar svårigheter och problem sällan återges som monologiskt på grund av det stora behovet av närhet. Katjas historia skulle dock kunna förklaras med att de andra samtalsdeltagarna inte ger Katja möjligheten att berätta dialogiskt. Samtalsstödet uteblir och för att förmedla det som hänt behöver hon lägga anspråk på en längre tur.
Att samtalsämnet är emotionellt påfrestande för Katja märks genom de fysiska reaktioner som uppstår när hon berättar. Hon irrar och går iväg för att kräkas. Det tyder på att händelsen är förknippad med starka känslor. Om det beror på att hennes självbild hotas är svårt att säga men en troligare tolkning är att berättandet bringar en traumatisk händelse till ytan igen. Inte heller hennes status verkar påverkas på ett märkbart sätt. Som tidigare nämnt så är händelsen hon återger inget ovanligt i kontexten hon befinner sig i. Kanske skulle det faktum att hon också ägnat sig åt en aktivitet som Mariella brukar företa sig stärka hennes roll i gruppen. Men efterspelet när de andra vägrar ta emot pengarna vittnar om att hennes bidrag inte accepteras.
25
istället genom samtalets interaktion. Statushierarkin signaleras således genom hur replikerna från de olika deltagarna behandlas. De får olika gehör och respons vilket på ett subtilt sätt signalerar karaktärernas status i gruppen till läsaren. Katja som inte står högt i rang är därför dubbelt utsatt när hon ska återge det hon har varit med om. Dels är samtalsämnet mycket emotionellt påfrestande dels gör hennes låga status att hon tvingas kämpa för att bli hörd.
Genom analyser av de två texterna har jag blottlagt hur de potentiellt ansiktshotande
situationerna hanteras av de andra samtalsdeltagarna. De båda texterna liknar varandra till stor del i förhållande till tema och karaktärer. Trots det tar sig samtalsstödet i dialogen i uttryck på väldigt olika sätt. Genom interaktionen i dialogen förmedlar Unge de olika relationerna mellan karaktärerna. Detta skiljer sig åt mycket mellan texterna, där samtalet i novellen präglas av närhet och engagemang så finns i dramat en stark hierarkisk struktur.
Trots detta är det en stor utmaning för båda karaktärerna att berätta om övergreppet som de har varit med om. I novellen skildras utsattheten via diskrepansen mellan det som har hänt och det som berättas. Det visar på tabun och den nära kopplingen till självbild som en sådan händelse kan ha. Även omgivningens omdömen görs aktuella genom de ständiga
kommentarerna från busskungen. Jag-personen äger inte historien i sin egen rätt utan konstruerar den i samtalet utifrån och med hjälp av sin mottagare. I pjäsen är det istället avsaknad på mottagarnas reaktioner som formar samtalet. Utsattheten skildras genom vännernas ointresse och samtalsstödet uteblir. Och även om övergreppet i sig inte är stigmatiserad i gruppen lämnar det ett inneboende trauma hos Katja.
Unge visar att hon kan skildra karaktärer och situationer som liknar varandra på vitt skilda sätt. Trots att båda texterna skildrar tonårstjejers utsatthet i återberättandet av sexuella övergrepp är det som att karaktärerna befinner sig i skilda världar. Men närheten och engagemanget gör det ändå inte lättare att berätta om vad som har hänt. Där samtalsstödet finns, finns också tabut.
I förhållande till Mirja Unges författarskap finns stort utrymme för fler analyser i förhållande till dialogen. En intressant aspekt som inte ha fått utrymme här är hur författarskapet skiljer sig mellan genrerna. Diskrepansen som uttrycks mellan tankar och tal i novellen vore svårare att skildra i ett drama. Kanske är det därför gräl och konflikter ofta får stort utrymme i drama, för att de subtila konflikter som pågår inuti huvudet inte lämpar sig lika väl.
26
likheter. Kanske skulle det kunna ge en bild av hur vi i vårt samhälle föreställer oss dessa samtal. De skönlitterära samtalen torde ju bygga på en intuitiv eller erfarenhetsbaserad bild av hur samtalen vanligtvis går till. Det skulle således kunna utgöra ett alternativ för att ge
samtalsforskare tillgång till denna typ av högst privata samtal.
Litteraturförteckning
Andersson, Pelle (2007) I pratets mellanrum. Aftonbladet, 30 november.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OnkLrb/i-pratets-mellanrum [2020-04-14].
Börestam Uhlmann, Ulla, (2003) Det dramatiska Vad. I Nordberg, Bengt (Red.) Grammatik och samtal: studier till minne av Mats Eriksson.Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Univ., ss. 293–302.
Drew, Paul (2013). Turn design. I Sidnell, Jack & Stivers, Tanya (red.) The handbook of conversation analysis. Chichester, West Sussex, UK: Wiley-Blackwell, ss. 131–149.
Folkhammar, Kristoffer (2018) Livet i bygden har hårdnat och blivit rått. Aftonbladet, 27 april. https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/e1BQWg/livet-i-bygden-har-hardnat-och-blivit-ratt [2020-04-14].
von Friesen, Anna (2019). Aniarapriset 2019 till Mirja Unge. Boktugg, 25 september.
https://www.boktugg.se/2019/09/25/aniarapriset-2019-till-mirja-unge/ [2020-04-14].
Josephson, Olle (red.) (1996). Stilstudier: språkvetare skriver litterär stilistik. Uppsala: Hallgren & Fallgren.
Josephsson, Olle (2003). Nya, realistiska samtal? Något om samtalsgrammatik i 2000-talets svenska skönlitteratur. I Nordberg, Bengt (Red.) Grammatik och samtal: studier till minne av Mats Eriksson.Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Univ., ss. 329–341.
Londen, Anne-Marie (1990). Topik och tematik i litterär dialog. I Sammankomst för att dryfta frågor rörande svenskans beskrivning Svenskans beskrivning, 17: förhandlingar vid Sjuttonde sammankomsten för att dryfta frågor rörande svenskans beskrivning, Åbo den 18-19 maj 1989. Åbo: Akad.
Londen, Anne-Marie (2002) Vad kan samtalsanalysen säga om samtal – fiktiva och verkliga? I Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Höstsymposium. Samtal i livet och i litteraturen: rapport från ASLA:s höstsymposium, Uppsala, 8-9 november 2001 =
27
and in literature, Uppsala, 8-9 November 2001. Uppsala: Association suédoise de linguistique appliquée (ASLA) (Svenska fören. för tillämpad språkvetenskap).
Londen, Anne-Marie (2003). Kjell Westö och dialogen. I Nordberg, Bengt (Red.) Grammatik och samtal: studier till minne av Mats Eriksson.Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Univ., ss. 313–328.
Mandelbaum, Jenny (2013). Storytelling in conversation. I Sidnell, Jack & Stivers, Tanya (red.) The handbook of conversation analysis. Chichester, West Sussex, UK: Wiley-Blackwell, ss. 492–507.
Norrby, Catrin (2014). Samtalsanalys: så gör vi när vi pratar med varandra. 3., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur.
Norstedts (u.å.) Mirja Unge. http://www.norstedts.se/forfattare/118338-mirja-unge [2020-05-05].
Romberg, Bertil (1987). Att läsa epik. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Sidnell, Jack (2010). Conversation analysis: an introduction. Chicheste: Wiley-Blackwell.
Stivers, Tanya & Sidnell, Jack (2013) Introduction. I Sidnell, Jack & Stivers, Tanya (red.) The handbook of conversation analysis. Chichester, West Sussex, UK: Wiley-Blackwell, ss. 1–8.
Sörlin, Marie (2002) Vardagsdramatik – något om gräl i livet och dramatiken I Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Höstsymposium. Samtal i livet och i litteraturen: rapport från ASLA:s höstsymposium, Uppsala, 8-9 november 2001 = Conversation in life and in literature: papers from the ASLA symposium Conversation in life and in literature,
Uppsala, 8-9 November 2001. Uppsala: Association suédoise de linguistique appliquée (ASLA) (Svenska fören. för tillämpad språkvetenskap).
Thelander, Mats (2003). Dialogord i svensk grammatik under tre sekler. I Nordberg, Bengt (Red.) Grammatik och samtal: studier till minne av Mats Eriksson.Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Univ., ss. 269–280.
Unge, Mirja (2008). Brorsan är mätt: noveller. [Ny utg.] Stockholm: En bok för alla.
28
Widmark, Gun (2003). Att mötas och skiljas. Om hälsnings- och avskedsfraser i verklighet och fiktion. I Nordberg, Bengt (Red.) Grammatik och samtal: studier till minne av Mats Eriksson.Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Univ., ss. 281–292.
