Abstracts/Sammanfattning
Denna uppsats undersöker hur tätt svenskar väljer att föda sina barn och om detta har förändrats över tiden. Vi granskar hur tätheterna ser ut mellan det första och andra barnet samt mellan det andra och tredje barnet. Vi tittar också på om äldre män och kvinnor föder sina barn tätare än yngre. De data som används är ett register med samtliga svenskfödda män och kvinnor som fått barn under perioden 1970–2008.
1. Inledning
Denna uppsats är en redogörelse för hur tätt barnen kommer och hur detta har förändrats över tiden. Vi utreder även om äldre föräldrar får sina barn tätare än yngre föräldrar. Till vår hjälp har vi ett register från Statistiska Centralbyrån (SCB) innehållande data för samtliga svenskfödda män och kvinnor som fått barn mellan år 1970 och 2008. Vi har i vår uppsats valt att begränsa oss till endast titta på tiden mellan de första tre barnen. Efter att ha analyserat datamaterialet kan vi se en tydlig nedgång i antalet månader mellan barnen under slutet på 1980‐talet jämfört med föregående årtionde. Mönstret är liknande för både män och kvinnor. Den genomsnittliga tiden mellan barnen ökar därefter under slutet på 1990‐talet för att sedan återigen minska under 2000‐talet. Nedgången under 1980‐talet kan härledas till rådande högkonjunktur, en kraftig ökning i barnafödandet samt familjepolitiska åtgärder som gjorde det gynnsamt för föräldrar att föda sina barn tätare. I våra data kan vi se att äldre män och kvinnor tenderar att föda sina barn tätare än yngre. Vi tittar därför närmare på om orsaken till nedgången under 2000‐talet kan förklaras av att människor väljer att vänta allt längre med att skaffa barn. Uppsatsen börjar med en genomgång av barnafödandet i Sverige under den aktuella perioden. Detta följs av ett avsnitt innehållande beskrivning av datamaterialet. Därefter följer en grafisk analys över hur tätheten mellan barnen sett ut över tiden och vi tittar på om trenden ser olika ut beroende på förälderns ålder. Resultat för män och kvinnor redovisas separat för att kunna se eventuella skillnader mellan könen. Vi går sedan vidare och undersöker huruvida en ökande medelålder hos föräldrarna kan förklara nedgången i tiden mellan barnen som skett under 2000‐talets början. Data analyseras med hjälp av en linjär regressionsmodell och avsnittet börjar med en kort genomgång av modellen följt av resultat uppdelat efter kön. Uppsatsen avslutas sedan med slutsatser och en sammanfattande diskussion.
2. Bakgrund
Definition
Demografin skiljer på fruktsamhet dels som den fysiologiska förmågan att bli gravid (fekunditeten) och dels som den realiserade fruktsamheten (fertiliteten eller nataliteten), det vill säga de barn som faktiskt föds.1 Statistiskt är periodfruktsamheten ett vanligt mått på den realiserade fruktsamheten, och det är denna definition vi kommer använda oss av fortsättningsvis. Periodfruktsamheten är detsamma som det summerade fruktsamhetstalet. Detta är ett relativt tal där effekten av
mödragenerationernas olika storlekar försvinner men effekter av mödrarnas ålder och intervallet mellan barnen finns kvar. Därför varierar periodfruktsamheten mycket över tid påverkas bland annat på konjunkturläge och familjepolitik.2
2.1 Periodfruktsamhet och konjunkturutveckling
Periodfruktsamheten har under 1900‐talet fluktuerat mycket i Sverige, men det genomsnittliga antalet barn per kvinna födda under århundradet har konstant legat på omkring två.3
År 2001 gav Socialdepartementet ut ”Barnafödandet i fokus – från befolkningspolitik till ett barnvänligt samhälle” på uppdrag av regeringen. I rapporten konstateras att en långvarig nedgång i fruktsamheten påbörjades på 1960‐talet, men i mitten på 1980‐talet vändes utvecklingen till en kraftig uppgång. Enligt rapporten sjönk fruktsamheten sedan under hela 1990‐talet till en historiskt låg nivå. År 1999 var antalet barn per kvinna nere på 1,5, medan det tio år tidigare hade legat på 2,13.4 Under 2000‐talet har en stigande trend kunnat skönjas.
Figur 1: Bruttonationalprodukten 1970–2008. Volymförändring i procent. Referensår (index=100) är år 2000.5
Ett diagram över förändringen i bruttonationalprodukten (BNP) som ett mått på konjunkturutvecklingen perioden 1970–2008 (se figur 1) visar att BNP ökade kraftigt kring 1980‐ talets mitt för att därefter sjunka drastiskt i början på 1990‐talet. Från 1994 och framåt sker en återhämtning. Jämfört med tabell 1 över antal födda barn syns att periodfruktsamheten följer
BNP‐utvecklingen med en viss eftersläpning. Barnafödandet går inte upp igen förrän i början på 2000‐talet, när den ekonomiska återhämtningen pågått i ett par år. Tabell 1: Antal svenskfödda individer 1970–2008. Tusental.6 År Födda 1970–1974 111,3 1975–1979 97,5 1980–1984 93,9 1985–1989 106,6 1990–1994 120,2 1995–1999 93,3 2000–2004 95,6 2005–2008 106,0
Den ”baby‐boom” som skedde i slutet på 1980‐talet kan även härledas till den så kallade snabbhetspremien som infördes 1980. Snabbhetspremien innebar att en kvinna som födde sitt andra barn inom 24 månader efter det första fick behålla samma ersättningsnivå för föräldrapenning som innan första barnets födelse även om hon börjar arbeta deltid mellan födslarna. Detta tidsintervall utökades 1985 till 30 månader.7 Snabbhetspremien riktar sig till alla föräldrar som mellan barnen går ner i arbetstid. Reformen påverkade dock främst kvinnor då det i stort sett bara är småbarnsmammor som börjar arbeta deltid; mycket få småbarnspappor gör detsamma.8
Nedgången i periodfruktsamheten under 1990‐talet förklaras främst av att unga fick det tuffare på arbetsmarknaden. Unga människor som inte fick arbete valde i många fall att till exempel studera och avvakta familjebildning tills de etablerat sig på arbetsmarknaden. Fruktsamheten minskade under denna period mest bland yngre,9 vilket också syns på att snittåldern för förstagångsföräldrar steg allt brantare från 1990 (se figur 2).
Tittar man på föräldrarnas medelålder vid första barnets födelse kan man sedan 1970‐talet se en ökning för både män och kvinnor (se figur 2). År 1970 var den för kvinnor 24,1 år och för män 26,6 år, 1990 var den 26,2 år för kvinnor och 28,6 år för män och år 2006 hade medelåldern stigit ytterligare till 29,2 år för förstagångsmödrar och 31,5 år för förstagångsfäder. 6 ”Sveriges framtida befolkning 2009‐2060”, Demografiska rapporter 2009:1, s.17. 7 ”Barnafödandet i fokus – från befolkningspolitik till ett barnvänligt samhälle”, DS 2001:57, s.120. 8 ”Barnafödandet i fokus – från befolkningspolitik till ett barnvänligt samhälle”, DS 2001:57, s.197. 9
Figur 2: Medelålder för förstabarnsföräldrar.
I Demografiska rapporter 2002:5 ”Hur många barn får jag när jag blir stor – barnafödande ur ett livsperspektiv” utgiven av Statistiska Centralbyrån sägs att ett allt senare barnafödande leder till att föräldrarna får färre barn. Fruktsamheten för en kvinna sträcker sig från det att hon får mens, vilket i snitt sker vid knappt 13 års ålder, till och med menopausen där medelåldern är 51 år. En man har inte samma biologiska begränsningar men spermiekvaliteten minskar även den med åldern.10 En senareläggning av förstabarnet minskar framför allt sannolikheten för att föräldrarna får ett tredje eller fjärde barn.11
2.2 Antal barn och täthet mellan barnen
I Statistiska Centralbyråns demografiska rapporter 2009:2 ”Barn eller inte? Resultat från en Enkätundersökning om kvinnors och mäns inställning till barnafödande” uppger en stor andel av de tillfrågade att de skulle vilja ha två barn. Bland barnlösa kvinnor med partner var andelen 50 procent och bland kvinnor utan partner drygt 40 procent. För männen var procentandelarna ungefär lika. Tvåbarnsnormen är alltså stark hos båda könen. Fler yngre föräldrar än äldre uppgav att de ville ha tre barn – 26 procent av kvinnorna 20–27 år jämfört med 16 procent 28–33 år. För männen gäller att 31 procent i åldern 20–29 och 8 procent i åldern 30–35 år vill ha tre barn. Det är enligt rapporten troligt att äldre föräldrar anpassar sina önskemål efter hur många barn de tror sig ”hinna med”.12 I samband med att den totala fruktsamheten föll under 1990‐talet minskade
10
”Barnafödandet i fokus – från befolkningspolitik till ett barnvänligt samhälle”, DS 2001:57, s.87.
11 ”Hur många barn får jag när jag blir stor – barnafödande ur ett livsperspektiv”, Demografiska rapporter
2002:5, s.30. 12
andrabarnsfruktsamheten i alla åldrar under 35 år, även om en viss återhämtning har skett efter 1997. Samma mönster finns för tredjebarnet.13
Tätheten mellan första och andra barnet minskade under fruktsamhetsuppgången på 1980‐talet. År 1990 var det vanligast att andra barnet kom 24 till 30 månader efter det första, medan det år 1980 var vanligast med 30 till 36 månader. Den minskade tätheten bestod även under fruktsamhetsnedgången på 1990‐talet. Färre föräldrar skaffade ett andra barn, men de som gjorde det skaffade barn med fortsatt kortare intervall.14 Även tredjebarnen kom allt tätare under 1980‐talet. År 1980 var det genomsnittliga antalet månader mellan andra och tredje barnet 48, medan det 1990 och 1999 var 24 till 30 månader. År 1999 föddes ungefär lika många tredjebarn som 1980, men betydlig färre än 1990.15
3. Data
3.1 Datamaterial
De data vi har haft tillgång till kommer från Statistiska Centralbyrån (SCB) och innefattar alla svenskfödda individer som fått barn mellan åren 1970 och 2008. Datasetet innehåller information om individens kön och födelsedatum, samt födelsedatum för individens samtliga barn födda under perioden.
Från detta dataset har vi rensat bort de individer som har fött sitt första barn innan 1970, detta på grund av att vi ej har tillgång till födelsedatum för barn födda innan 1970 och därmed inte har möjlighet att kunna beräkna tidsintervallen mellan barnen. Datasetet består då av 2 916 363 individer varav 1 446 413 är män och 1 469 950 kvinnor.
Vi har valt att endast titta på tätheterna mellan första och andra respektive andra och tredje barnet, då det för denna uppsats skulle bli en allt för omfattande utredning att undersöka tätheterna mellan samtliga barn.
13 ”Hur många barn får jag när jag blir stor – barnafödande ur ett livsperspektiv”, Demografiska rapporter
2002:5, s.30. 14
”Barnafödandet i fokus – från befolkningspolitik till ett barnvänligt samhälle”, DS 2001:57, s.114‐117.
3.2 Flerbördsgraviditeter
De observationer där individen har fött flera barn vid samma graviditet har rensats bort, då dessa föräldrars barnafödande sannolikt inte följer samma mönster som de föräldrar som föder ett barn i taget och detta då kan ge en snedvridning av resultatet. Samtliga observationer där det var mindre än en halv månad16 mellan barnens födelsedatum har raderats från datasetet, vilket innebar att
72 400 observationer togs bort. För män är det givetvis möjligt att någon skaffat barn med två olika kvinnor som fött barnen inom intervallet av två veckor och därmed misstagits för tvillingar och felaktigt raderats. Detta bör dock vara för sällsynt förekommande för att det på något sätt skulle påverka våra resultat.
Efter att ha rensat data för flerbördsgraviditeter har vi då totalt 2 843 963 observationer. 1 410 623 män och 1 433 340 kvinnor.
4. Grafisk analys
I detta avsnitt tittar vi på hur tätheten mellan barnen sett ut under perioden 1970–2008 och illustrerar det med hjälp av grafer och tabeller. Medelvärden för antalet månader mellan barnens födelsedatum redovisas efter förälderns ålder för att undersöka huruvida äldre föräldrar föder barn tätare än yngre. Vi har valt att göra ett urval av åldrar istället för åldersgrupperingar, då bara ett fåtal år kan innebära stora skillnader i hur tätt man väljer att skaffa barn. Resultaten delas upp efter barnens födelseår för att se om det finns skillnader över tiden. Samtliga resultat redovisas för män och kvinnor separat.
4.1 Kvinnor
Tittar man på kvinnor under hela den aktuella perioden kan man se en tydlig tendens till att äldre mammor föder sina barn tätare än yngre (se figur 3). Oavsett om det är andra eller tredje barnet så väljer äldre mammor att i genomsnitt vänta en kortare period efter den senaste födseln. Detta resultat är i linje med vad man kan förvänta sig då fertiliteten minskar med åldern och en äldre kvinna som vill skaffa ytterligare ett barn kanske inte vågar vänta lika länge som en yngre. Tätheten mellan de allra yngsta samt de äldsta mammornas barn bör tolkas med försiktighet då dessa medelvärden beräknats med hjälp av relativt få observationer.
16
Figur 3: Kvinnor, genomsnittlig täthet mellan barnen. Går man sedan vidare och tittar på huruvida medeltätheten för barnafödandet har förändrats över tiden kan man i figur 4 se att barnafödandet följer ungefär samma mönster under 1970‐, 1980‐ och 1990‐talet. Att medelvärdena för tiden mellan första och andra barnet är så mycket lägre år 2000‐ 2008 beror på att denna period inträffat så pass nyligen att de kvinnor som väljer att vänta en längre period innan de skaffar sitt andra barn ännu (år 2008) inte har hunnit föda detta. Det medför att medelvärdena för denna period blir en aning missvisande och ser ut att skilja sig mer från de tidigare perioderna än vad de sannolikt egentligen gör. Således går det utifrån denna graf ännu inte att dra några generella slutsatser om tätheten mellan första‐ och andrabarnet under 2000‐talet.
Figur 4: Kvinnor, genomsnittlig täthet mellan det första och andra barnet.
Tabell 2 illustrerar medeltätheten mellan första och andra barnet uppdelat efter femårsperioder för ett urval åldrar.17 99,9 procent av mödrarna var mellan 16 och 40 år då de fick sitt första barn varför vi begränsat tabellen till att endast innehålla åldrar inom det intervallet, en fullständig tabell återfinns i appendix 1 (tabell A1.1). Även här kan man tydligt se mönstret av att äldre mödrar föder sina två första barn inom ett kortare intervall än yngre mödrar gör. Medelvärdena för tidsintervallen mellan första och andra barnet är relativt stabila under hela 1970‐talet. Medelvärdet för tiden mellan barnen började sedan minska med några månader för mödrar i åldern 16–33 år under första halvan av 1980‐talet och fortsatte nedåt även under andra halvan av 1980‐talet. Jämför man perioden 1970–1974 med 1985–1989 kan man exempelvis se att medelvärdet för intervallet mellan första och andra barnet har minskat med ungefär 7 månader för kvinnor som var 25, 28 samt 30 år gamla vid första barnets födsel. Som nämnts tidigare beror detta sannolikt till stor del på att snabbhetspremien infördes under 1980‐talet samt att det rådde högkonjunktur i landet.
Tabell 3: Kvinnor, genomsnittligt antal månader mellan det andra och tredje barnet uppdelat efter moderns ålder då andra barnet föddes. År 1970–1999. Ålder Årtal 18 20 25 28 30 33 35 38 1970–1974 76,26 74,30 66,93 60,60 55,41 46,11 36,52 32,85 1975–1979 62,48 73,03 67,45 61,78 56,11 46,46 40,71 35,75 1980–1984 62,45 60,15 60,26 56,26 53,17 46,46 40,48 34,28 1985–1989 50,90 54,72 54,11 49,72 46,20 41,17 37,24 31,73 1990–1994 61,59 62,26 60,24 54,15 48,35 40,74 37,09 30,08 1995–1999 54,02 56,37 62,60 56,27 52,26 44,63 39,24 32,59 I tabell 3 kan man se att skillnaderna i medeltätheten under perioderna 1970–1974 och 1975–1979 är relativt små, liksom var fallet för intervallen mellan första och andra barnet under samma period. Även här minskar tiden mellan barnen i början av 1980‐talet, speciellt för de yngre mödrarna och trenden fortsätter under perioden 1985–1989. Detta bortsett från 18‐åringarna som under första halvan av 1980‐talet ligger kvar på samma nivå som i slutet av 1970‐talet, men istället minskar genomsnittstiden mellan andra och tredje barnet kraftigt under andra halvan av 1980‐talet. Vid en jämförelse av perioderna 1970–1974 och 1985–1989 kan man se att medelvärdet för hur länge en kvinna väntar mellan sitt andra och tredje barn gick ner nästan 13 månader för 25‐åringarna medan det för 33‐åringar endast är en minskning med omkring 5 månader. Går man vidare och undersöker 1990‐talet ser man att tidsintervallen för yngre mödrarna gått tillbaka och ökat med ungefär 4– 6 månader (bortsett från 20‐åringarna som har en något mindre uppgång) medan det för äldre mödrar endast handlar om små skillnader.
4.2 Män
Precis som för kvinnor kan man när man tittar på männen under perioden 1970–2008 se en tydlig trend att medeltätheten mellan barnen minskar ju äldre fadern är vid första barnets födelse, se figur 6. (Även här är medelvärdet för tätheten mellan barnen för de äldsta och yngsta männen baserat på relativt få antal individer. Därför bör värdena tolkas med försiktighet.)
Under 1970‐ och 1980‐talen följer graferna för män (figur 7) den sammanlagda grafen (figur 6) över tätheten mellan första och andra barnet mycket väl. De yngsta papporna (15‐ och 16‐åringar) väntar i snitt drygt 16 respektive 8 år innan de skaffar ett andra barn (se appendix 1, tabell A1.3). Därefter sjunker tätheterna stadigt enligt samma mönster som för de 38 åren som helhet: ju äldre männen är när de skaffar sitt första barn, desto tätare kommer andra barnet.
Figur 6: Män, genomsnittlig täthet mellan barnen.
Grafen för 1990–1999 ligger generellt snäppet under de tidigare två årtiondena. Pappor i alla åldersgrupper föder sina barn tätare än vad de gjorde på 1970‐ respektive 1980‐talen. Flertalet i denna ålder är fortfarande fertila, men då det är mycket ovanligt med barn födda längre än 8 år ifrån varandra18 torde medeltätheterna inte bli påtagligt förändrade. Precis som för kvinnor är det senaste decenniet dels inte komplett då 2009 saknas i materialet och dels snedvridet då de män som väljer att vänta en längre period innan de får sitt andra barn inte finns representerade. Figur 7: Män, genomsnittlig täthet mellan det första och andra barnet. 18
Tabell 4 visar antal månader mellan det första och andra barnet för olika åldrar uppdelat i femårsperioder. Cirka 98 procent av männen blir fäder mellan 20–45 års ålder (se appendix 1, tabell A1.3) varför nio olika åldrar i detta spann valts ut som referenser. Trenden att äldre fäder får barn med tätare mellanrum än yngre är stabil över alla åldrar upp till 38, medan 40‐ och 45‐åringar istället får sina barn med ett par månader längre intervall. Tabell 4: Män, genomsnittligt antal månader mellan det första och andra barnet uppdelat efter faderns ålder då första barnet föddes. År 1970–1999. Ålder Årtal 20 25 28 30 33 35 38 40 45 1970–1974 62,17 48,18 45,43 44,92 43,72 41,97 30,36 39,68 35,21 1975–1979 65,00 49,31 46,19 45,31 43,57 41,89 30,73 39,74 40,55 1980–1984 61,07 45,35 42,76 42,30 41,17 40,15 33,01 38,09 36,58 1985–1989 54,82 39,39 37,04 37,04 35,99 36,22 31,49 35,54 33,92 1990–1994 57,38 40,44 37,73 36,57 35,97 35,02 31,03 34,36 32,76 1995–1999 54,78 42,41 38,77 38,78 37,40 36,75 30,82 34,11 34,27 Under de två första perioderna på 1970‐talet varierar tätheterna endast med cirka 1–2 månader för de flesta åldrar. 1980–1984 sjunker tätheten med ett par månader, för att 1985–1989 ta ett rejält kliv nedåt. För 25‐ respektive 28‐åringar är skillnaden nu ungefär 8 månader tätare födslar jämfört med 1970–1974. Precis som för kvinnorna är skillnaderna i de äldre åldersgrupperna mindre, men fortfarande föds barnen allt tätare med drygt 5 månaders skillnad för 35‐åringar och 38‐åringar. För 45‐åringar däremot är skillnaden bara drygt 1 månad.
Figur 8: Män, genomsnittlig täthet mellan det andra och tredje barnet.
fortsätter tätheten mellan andra och tredje barnet att vara lägre för alla åldrar utom 20‐åringar än perioderna innan 1985.
4.2 År 2000–2008
Figur 10: Genomsnittlig täthet mellan det andra och tredje barnet.
Medeltätheterna mellan andra och tredje barnet följer liknande mönster som intervallen mellan första och andra barnet, se figur 10. Nedgången under 2000‐talet inträffar här något senare och tar sin början år 2003 för både kvinnor och män.
Kvinnor
Tabell 6: Kvinnor, genomsnittligt antal månader mellan det första och andra barnet uppdelat efter moderns ålder då första barnet föddes. År 2000–2008. Ålder Årtal 16 18 20 25 28 30 33 35 40 2000 93,24 71,67 64,05 44,74 39,55 37,85 34,31 35,15 29,11 2001 77,61 69,63 65,39 44,42 40,04 37,36 33,88 32,23 29,46 2002 91,08 77,31 70,80 45,17 39,19 36,77 34,47 32,87 29,10 2003 80,97 73,70 65,93 45,13 38,12 36,02 33,83 33,28 26,61 2004 96,50 70,68 66,01 45,54 37,69 35,40 33,56 31,94 27,16 2005 83,26 69,75 67,23 45,73 38,42 34,83 32,95 32,43 25,33 2006 77,65 73,36 63,70 44,26 37,96 34,84 33,04 32,36 29,81 2007 79,92 63,37 62,63 45,47 39,38 36,15 33,40 33,11 30,10 2008 65,84 69,43 55,34 44,13 38,87 36,20 33,67 33,23 27,57 Tabell 7 visar medeltätheterna mellan andra och tredje barnet efter kvinnans ålder vid andra barnets födelse. Antalet trebarnsmödrar som fick sitt andra barn vid 18 års ålder under perioden är mycket litet. Detta leder till att medelvärdena för dessa mödrar varierar kraftigt från år till år och någon trend inte går att urskilja. Jämför man år 2003 med 2008 kan man se att snitten för intervallen mellan barnen minskat för 25‐, 28‐, 30‐ och 33‐åringarna medan de äldre kvinnorna bland de utvalda åldrarna istället valt att i genomsnitt vänta något längre mellan barnen. 20‐åringarna däremot väljer att i snitt vänta runt 8,3 månader längre innan de skaffar sitt tredje barn år 2008 jämfört med 2003. De 20‐åriga mödrarna är dock relativt få och variationerna i medelvärdena från ett år till ett annat är förhållandevis stora, vilket gör det svårt att säga om minskningen i medelvärdet är slumpmässig eller beror på en nedåtgående trend.
Män
I tabell 8 syns medeltätheten mellan första‐ och andrabarnet i månader för respektive år uppdelat efter ålder vid förstabarnets födelse. Skillnaderna är relativt små men för de flesta åldrar sker en topp i tätheterna någon gång mellan 2000–2003, utom för de allra yngsta (20‐ och 25‐åringarna) som har sina maximala tätheter år 2005. Efter respektive topp minskar tätheterna något. År 2008 får män i alla åldrar sitt andrabarn med kortare intervall än vad fäderna år 2000 fick. Störst är skillnaden för 35‐ respektive 38‐åringar; här skiljer det mer än 3 månader mellan max‐ och minmedeltäthet i tabellen (för 35‐åringar var maximum år 2000 och minimum år 2004, medan dito för 38‐åringarna skedde år 2002 respektive 2006). 20‐åringarnas medeltäthet varierar med mer än 10 månader mellan de olika åren, men här rör det sig om mycket färre individer vilket gör värdena känsligare för enskilda variationer. Tabell 8: Män, genomsnittligt antal månader mellan det första och andra barnet uppdelat efter faderns ålder då första barnet föddes. År 2000–2008. Ålder År 20 25 28 30 33 35 38 40 43 2000 83,00 52,25 42,69 40,43 37,16 37,31 36,42 33,95 34,80 2001 85,86 50,99 43,18 41,10 36,12 36,45 35,20 34,97 33,84 2002 84,62 53,28 42,27 40,11 37,99 34,94 37,45 35,89 31,76 2003 88,06 52,41 42,31 38,83 36,23 35,23 34,27 32,91 32,89 2004 78,77 54,70 42,09 38,31 36,39 34,26 34,67 33,77 31,29 2005 90,60 55,35 40,76 38,08 34,51 34,68 33,45 33,54 30,99 2006 83,78 51,92 40,76 38,04 36,31 34,89 33,27 34,83 30,78 2007 78,92 53,33 41,98 38,86 36,15 35,93 33,72 32,42 30,26 2008 77,03 51,46 42,06 39,47 36,71 34,78 34,67 33,37 35,57
Tabell 9 har samma kategorisering som tabell 8 men visar tätheterna mellan det andra och tredje barnet efter faderns ålder då andra barnet föddes. För de fyra yngsta åldrarna (20‐ till och med 30‐ åringar) syns ingen direkt tendens till att tredjebarnen kommer tätare, men för 33‐, 35‐, 38‐ och 40‐ åriga pappor finns en trend mot att tredjebarnet kommer allt tidigare. 35 och 40 är de åldrar där tätheterna gått ner som mest; sju respektive åtta månader skiljer mellan maximun (2003 för 35‐ åringar och 2001 för 40‐åringar) och minimum (2008 respektive 2007). Hos 43‐åringarna finns inget direkt mönster, men dessa är också mycket få och individuella extremer får stor inverkan på medeltätheten varje år.
Tabell 9: Män, genomsnittligt antal månader mellan det andra och tredje barnet uppdelat efter faderns ålder då andra barnet föddes. År 2000–2008. Ålder År 20 25 28 30 33 35 38 40 43 2000 71,43 78,38 73,57 63,94 54,55 49,02 40,82 45,42 34,44 2001 98,68 82,76 74,71 63,70 54,26 51,18 48,70 46,41 36,86 2002 89,63 87,89 72,42 67,36 52,09 49,06 43,18 43,50 40,60 2003 80,58 88,19 76,01 67,41 53,85 52,28 44,03 45,35 39,88 2004 86,79 90,58 80,16 63,99 53,54 51,33 43,05 41,17 35,38 2005 77,85 86,27 78,52 65,17 53,54 48,34 42,34 39,34 45,08 2006 86,66 87,30 71,98 66,23 52,90 48,97 40,64 39,30 35,65 2007 74,62 92,41 79,43 64,08 53,96 48,32 42,06 38,15 38,15 2008 113,25 87,14 79,25 63,27 53,36 45,28 41,86 39,84 37,74 Sammanfattning
Som vi sett i tabellerna 6–9 återfinns den nedåtgående trenden i genomsnittstiden mellan barnen under början av 2000‐talet inte för samtliga åldrar. För vissa specifika åldrar är medelvärdet tvärtemot betydligt högre år 2008 än vid det tidigare jämförelseåret (se appendix 2 för kompletta tabeller). I figur 9 och figur 10 som visar utvecklingen för alla åldersgrupper syns dock en tydlig trend mot tätare födslar totalt sett.
Medelåldern för förstagångsföräldrar har stigit (se figur 2), och då äldre föräldrar tycks föda sina barn tätare är det logiskt att den totala tätheten mellan barnen minskar. Frågan vi ställer oss är om det enbart är det faktum att föräldrarna i genomsnitt blivit äldre som bidragit till nedgången de sista åren i figur 9 och 10, eller om det kan finnas en trend i tätare födslar generellt i samhället. Till skillnad från 1980‐talet då snabbhetspremien infördes har det under 2000‐talet inte skett några familjepolitiska förändringar som ytterligare premierar snabbare barnafödslar. Däremot så har barnafödandet gått upp under 2000‐talet och 2005–2008 föddes lika många barn som under babyboomen 1985–1989.
5. Statistisk analys
5.1 Modell
Både för män och kvinnor kan man se en nedgång i tidsintervallen mellan barnen som har sin början under tidigt 2000‐tal. Vi har tidigare visat på att både män och kvinnor väntar allt längre med att skaffa barn samt även presenterat resultat som visar att äldre föräldrar föder sina barn tätare än yngre.
primära orsaken till nedgången. Detta gör vi med hjälp av en enkel linjär regression skattad med OLS. Antalet månader mellan barnen är i modellen den beroende variabeln och förälderns ålder är förklarande. Som förklarande variabler har vi även lagt in dummyvariabler för de olika åren som ett mått för eventuella konjunktursvängningar eller samhällstrender.
Låt ε beteckna residualerna och x beteckna variablerna i modellen. Förutsättningarna för en regression skattad med OLS är följande:
𝐸(𝜀|𝑥) = 0, det vill säga att residualernas betingade väntevärde är lika med noll. Detta innebär att variablerna i regressionen ska vara okorrelerade med residualerna.
Ingen multikollinearitet, det vill säga att variablerna i regressionen är okorrelerade med varandra.
Ingen autokorrelation, vilket betyder att 𝐸)𝜀*,,-𝑥. = 0 för alla 𝑖 ≠ 𝑗.
Ingen heteroskedasticitet. Variansen måste vara konstant för alla observationer. Om σ betecknar variansen kan det betingade väntevärdet av de kvaderade residualerna skrivas som följer: 𝐸)𝜀*2-𝑥. = 𝜎2.
De tre första punkterna genererar inga problem i vårt dataset, däremot är variansen inte konstant för alla åldrar. Bland yngre föräldrar varierar tätheterna långt mer än för äldre, det vill säga att variansen minskar med åldern. Heteroskedasticiteten har ingen inverkan på själva estimatet; problemet är istället att standardavvikelserna underskattas och därmed ges låga t– och p–värden när så egentligen inte är fallet. Enligt Gujarati et al. är en tumregel att heteroskedasticitet utgör ett betydande problem om den största variansen är mer än tio gånger större än den minsta.20 I vårt dataset är ration mellan den yngsta och den äldsta åldern ungefär fem för kvinnor och sju för män. Dessutom ligger merparten av de 400 000 observationerna i ett åldersintervall där skillnaden är betydligt mindre än så, varför heteroskedasticitetens påverkan på resultaten i detta fall är försumbar. Modell: 𝑌 = 𝛼 + 𝐷:Å𝑟:+ 𝐷2Å𝑟2+ … + 𝐷>Å𝑟>+ 𝑥Å𝑙𝑑𝑒𝑟, (1) där Y är tätheten mellan barnen uttryckt i månader, α en konstant, Di är dummyvariabler som antar värdet 1 år i och 0 annars och n är 2008‐referensåret.
Regressionen körs både för tätheten mellan första och andra barnet samt mellan andra och tredje barnet. Vi delar upp regressionerna efter kön och presenterar resultat för män och kvinnor separat.
För att kunna se hur mycket förälderns ålder tillför till förklaringsgraden kör vi även ovanstående regression ytterligare en gång men tar då bort variabeln ålder. Modellen ser då ut på följande sätt: 𝑌 = 𝛼 + 𝐷:Å𝑟:+ 𝐷2Å𝑟2+ … + 𝐷>Å𝑟>, (2) där Y är tätheten mellan barnen uttryckt i månader, α en konstant, Di är dummyvariabler som antar värdet 1 år i och 0 annars och n är 2008‐referensåret.
5.2 Resultat
Kvinnor Tabell 10 och 11 visar parameterestimaten från regression (1) respektive (2) för tiden mellan första och andra barnet för kvinnor. Medelvärdet antalet månader mellan barnen började sjunka år 2002 varför detta valts som referensår i regressionerna. Konstanten motsvarar således medeltätheten år 2002 bortsett från den inverkan som åldern har, vilket estimeras till omkring –1,92 månader multiplicerat med moderns ålder. Samtliga förklarande variabler i de båda modellerna har som förväntat ett negativt tecken och är signifikanta på femprocentsnivån. Detta innebär att det har skett en minskning i snittsintervallen mellan det första och andra barnet som inte kan förklaras av att medelåldern hos föräldrar har ökat och att äldre individer i genomsnitt föder sina barn tätare. Tittar man på estimaten för regression (1) kan man exempelvis se att tiden mellan det första och andra barnet för en kvinna år 2003 i genomsnitt var ungefär 0,6 månader kortare jämfört med år 2002 sedan hänsyn tagits till åldersskillnader (se tabell 10). Jämför man tiden mellan första och andra barnet år 2008 med referensåret 2002 kan man under perioden se en minskning på i genomsnitt 1,38 månader som inte kan förklaras av ålderskillnader hos mödrarna.Tabell 10: Kvinnor, regression (1) för tätheten mellan första och andra barnet. 205 217 observationer. Variabel Parameter‐ estimat Standard‐ avvikelse P‐värde Konstant 96.2127 0.4098 <0.0001 D2003 –0.6148 0.2332 0.0084 D2004 –1.2010 0.2312 <0.0001 D2005 –1.2810 0.2305 <0.0001 D2006 –1.4739 0.2290 <0.0001 D2007 –0.9478 0.2298 <0.0001 D2008 –1.3776 0.2298 <0.0001 Ålder –1.9167 0.0136 <0.0001 R2‐adj 8.91 %
Går man vidare och tittar på tätheterna mellan det andra och tredje barnet vänder trenden något senare och börjar avta först år 2003 varför detta nu använts som referensår i regressionerna. Resultaten från regression (1) och (2) redovisas i tabell 12 respektive 13.
Tabell 12: Kvinnor, regression (1) för tätheten mellan andra och tredje barnet. 59 011 observationer. Variabel Parameter‐ estimat Standard‐ avvikelse P‐värde Konstant 165.6308 1.0926 <0.0001 D2004 –0.0496 0.5269 0.9250 D2005 –0.6695 0.5291 0.2057 D2006 –1.8098 0.5228 0.0005 D2007 –1.4038 0.5214 0.0071 D2008 –2.6356 0.5224 <0.0001 Ålder –3.6441 0.0364 <0.0001 R2‐adj 14.76 %
Tabell 13: Kvinnor, regression (2) för tätheten mellan andra och tredje barnet. 59 011 observationer. Variabel Parameter‐ estimat Standard‐ avvikelse P‐värde Konstant 62.6580 0.4020 <0.0001 D2004 –1.0147 0.5699 0.0750 D2005 –2.1946 0.5721 0.0001 D2006 –4.3092 0.5649 <0.0001 D2007 –4.4010 0.5631 <0.0001 D2008 –5.7850 0.5640 <0.0001 R2‐adj 0.26 %
Även här har samtliga parameterestimat negativa tecken, dock är dummyvariabeln för år 2004 ej signifikant (på femprocentsnivån) för någon av regressionerna. I regression (1) är inte heller dummyvariabeln för år 2005 signifikant skild från noll. De signifikanta estimaten från modellerna visar på en större trendnedgång för tiden mellan det andra och tredje barnet jämfört med intervallet mellan moderns två första barn. I tabell 13 kan man se att tiden mellan det andra och tredje barnet har minskat med i snitt omkring 5,8 månader från år 2003 till år 2008, varav cirka 2,6 månader inte kan förklaras av skillnader i mödrarnas ålder (se tabell 12).
Förklaringsgraden för regressionerna är låg. Adjusted R2 är endast 8,91 procent för tätheten mellan första och andra barnet och 14,76 procent för andra och tredje barnet, vilket inte är särskilt förvånande. Många faktorer påverkar föräldrars beslut att skaffa barn och endast ålder samt en eventuell årsbunden trend är inte tillräckligt underlag för att förklara detta. Jämför man Adjusted R2 för regression (1) med den för regression (2) kan man dock se en markant skillnad i förklaringsgraden. För regression (2) då moderns ålder ej är med som förklarande variabel i modellen är förklaringsgraden mycket nära noll. Detta gäller både då man tittar på medeltätheten mellan första och andra barnet samt andra till tredje barnet. Åldern tycks således förklara en icke obetydlig del av nedgången i medelvärdet för tiden mellan barnen hos kvinnor.
Män
Tabell 14: Män, regression (1) för tätheten mellan första och andra barnet. 451 922 observationer. Variabel Parameter‐ estimat Standard‐ avvikelse P‐värde Konstant 94.4987 0.3016 <0.0001 D2002 0.0727 0.1879 0.6990 D2003 –0.4611 0.1860 0.0132 D2004 –1.1801 0.1842 <0.0001 D2005 –1.1849 0.1837 <0.0001 D2006 –1.2985 0.1825 <0.0001 D2007 –0.8023 0.1832 <0.0001 D2008 –1.1407 0.1839 <0.0001 Ålder –1.7736 0.0095 <0.0001 R2‐adj 7,25 %
Tabell 15: Män, regression (2) för tätheten mellan första och andra barnet. 451 922 observationer. Variabel Parameter‐ estimat Standard‐ avvikelse P‐värde Konstant 44.2179 0.1396 <0.0001 D2002 –0.2765 0.1950 0.1562 D2003 –1.1499 0.1930 <0.0001 D2004 –2.3035 0.1911 <0.0001 D2005 –2.5747 0.1904 <0.0001 D2006 –2.9930 0.1892 <0.0005 D2007 –2.6505 0.1898 <0.0001 D2008 –3.0446 0.1905 <0.0001 R2‐adj 0,13 %
Dummyvariabeln för 2002 visar på en eventuell liten ökning i medeltätheten detta år, men standardavvikelsen är relativt stor och estimatet inte signifikant. Övriga dummyvariabler är signifikanta på femprocentsnivån och samtliga parameterestimat är negativa. Att samtliga signifikanta dummyvariabler i regression (1) är negativa innebär att det finns en nedgång i genomsnittet för tiden mellan det första och andra barnet år 2003–2008 i förhållande till år 2001 även efter hänsyn till ålder tagits. Detta innebär exempelvis att en pappa år 2006 oavsett ålder i snitt fick sina två första barn omkring 1,3 månader tätare än en pappa år 2001.
Tabell 16: Män, regression (1) för tätheten mellan andra och tredje barnet. 57 738 observationer. Variabel Parameter‐ estimat Standard‐ avvikelse P‐värde Konstant 164.8194 1.3102 <0.0001 D2004 0.0238 0.6494 0.9708 D2005 –2.1530 0.6553 0.0010 D2006 –3.0255 0.6438 <0.0001 D2007 –2.6150 0.6423 <0.0001 D2008 –3.0345 0.6486 <0.0001 Ålder –3.1813 0.0396 <0.0001 R2‐adj 10,25 %
man se att 3 månader av den ungefär 5,7 månader stora minskningen i genomsnittsintervallen mellan det andra och tredje barnet kvarstår även då man håller fädernas ålder konstant.
Även här är förklaringsgraderna mycket låg. Adjusted R2 för regression (1) är endast 7,25 procent för tätheten mellan första och andra barnet och 10,25 procent för andra och tredje barnet. Då ålder tas bort som förklarande variabel faller förklaringsgraden till i princip noll. Detta visar på att åldern tycks vara en del i förklaringen till den nedgång vi såg i figur 8 och 9, dock kan den ej förklara hela skillnaden.
6. Sammanfattande diskussion och slutsatser
Att äldre föräldrar får barn tätare än yngre är tydligt över alla tidsperioder för både kvinnor och män. Tätheterna mellan första och andra respektive andra och tredje barnen har också varierat mindre över tid i de äldre åldersgrupperna. Föräldrar av båda könen från cirka 38 år och uppåt tycks inte påverkas lika mycket av konjunktursvängningar och familjepolitiska åtgärder (till exempel snabbhetspremien) som yngre föräldrar gjort. Det är rimligt och tro att detta främst har biologiska orsaker. Får man sitt första barn sent och vill ha ett andra barn, vilket de flesta svenska kvinnor och män enligt tidigare undersökningar vill, måste barnafödandet ”snabbas på” för att hinna med minst ett syskon.
För kvinnor och män i åldrarna 20–33 har tätheterna mellan både första och andra respektive andra och tredje barnet gått ner sedan 1970‐talet, generellt något mer för männen än för kvinnorna. En tydlig nedgång i dessa åldersgrupper skedde när det första steget i snabbhetspremien infördes 1980 och detta tycks ha påverkat främst yngre föräldrar att skynda på sitt andra barn. De äldre föräldrarna valde av åldersskäl redan att skaffa sina barn relativt tätt.
Trots att periodfruktsamheten i samband med lågkonjunktur gick ner under 1990‐talet fortsatte tätheterna mellan barnen att vara bra mycket mindre än under slutet på 1970‐talet som också präglades av lägre tillväxt. Detta beror sannolikt på att snabbhetspremien fortsatt att gälla. Däremot har tätheterna ökat från cirka 1992 jämfört med 1980‐talets nivå. Avståndet mellan andra och tredje barnet har ökat mer än avståndet mellan första och andra barnet, vilket kan höra ihop med att föräldrar som vill ha ett syskon till sitt barn trots sämre tider ändå väljer att skaffa ett andra barn. Däremot väljer man att avvakta en eventuell tredje graviditet när ekonomi och arbetsmarknad sviktar.
Medeltätheterna mellan första, andra och tredje barnet har under 2000‐talet gått ner för både män och kvinnor. Vilka åldrar som står för minskningen skiljer sig åt mellan könen; för kvinnor är de främst 25‐åringar och yngre medan det för män främst är 30‐åringar och äldre. Klart är att männen har större biologisk valfrihet i hur länge de kan vänta med att skaffa barn, men det kan även finnas andra skäl till åldersskillnaden mellan könen. Vidare forskning kring varför det är just äldre män och yngre kvinnor som valt att skaffa barnen tätare år 2000–2008 skulle kunna vara av intresse, dock fanns det ingen möjlighet att titta närmare på det i denna uppsats.
Regressionerna i avsnitt 5 tar hänsyn till moderns och faderns ålder för att se om de lägre medelvärdena kan förklaras av en förändrad åldersfördelning hos föräldrarna. Hålls denna variabel konstant finns det dock fortfarande en trend mot tätare barnafödande med cirka 1–1,5 månad kortare intervall mellan första och andra barnet respektive 2,5–3 månader mellan andra och tredje barnet då man jämför referensåret med år 2008. Detta gäller för både män och kvinnor. En titt på BNP‐utvecklingen visar ett mönster liknande det under 1980‐talets slut då periodfruktsamheten var som högst och barntätheten som lägst. Barnafödandet har stigit under 2000‐talet och är i paritet med nivån i slutet på 1980‐talet. Således kan den minskade täthet mellan barnen som inte förklaras av föräldrarnas ålder ha ett samband med konjunkturen. Att tätheten mellan det andra och det tredje barnet ökat mer kan också stödja den teorin. Precis som att föräldrar i lågkonjunktur väljer att avvakta ytterligare ett barn, kan man tänka sig att de i högkonjunktur anser sig kunna försöja även ett tredje syskon. Den låga förklaringsgraden i regressionerna visar att många faktorer som påverkar tätheten mellan barnen är utelämnade i denna uppsats. En viss slumpmässighet förekommer sannolikt också; en biologisk process kan inte kontrolleras till hundra procent och alla barn som föds i Sverige kan således inte vara planerade. Framtida forskning i ämnet skulle till exempel kunna inkludera fler variabler i analysen för att hitta ytterligare förklaringar till vad som styr föräldrars
Referenslista
Socialdepartementet Barnafödandet i fokus – från befolkningspolitik till ett barnvänligt samhälle Departementsserien 2001:57
Statistiska Centralbyrån Sveriges framtida befolkning 2009‐2060 Demografiska rapporter 2009:1 Statistiska Centralbyrån Barn eller inte? Resultat från en enkätundersökning om kvinnors och mäns
inställning till barnafödande Demografiska rapporter 2009:2
Statistiska Centralbyrån Hur många barn får jag när jag blir stor? Barnafödande ur ett livsperspektiv Demografiska rapporter 2002:5
Statistiska Centralbyrån Bruttonationalprodukten (BNP) årsdata 1951‐ Tillgänglig på: SCB:s webbplats: www.scb.se/Statistik/NR/NR0103/2009K04/DI_07_11_sv.xls (2010‐05‐14)
Appendix 1
Tabell A1.1: Kvinnor, genomsnittligt antal månader mellan det första och andra barnet uppdelat efter moderns ålder då första barnet föddes. År 1970‐1999.
1970-1974 1975-1979 1980-1984 1985-1989 1990-1994 1995-1999
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A1.2: Kvinnor, genomsnittligt antal månader mellan det andra och tredje barnet uppdelat efter moderns ålder då andra barnet föddes. År 1970‐1999.
1970-1974 1975-1979 1980-1984 1985-1989 1990-1994 1995-1999
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A1.3: Män, genomsnittligt antal månader mellan det första och andra barnet uppdelat efter faderns ålder då första barnet föddes. År 1970‐1999.
1970-1974 1975-1979 1980-1984 1985-1989 1990-1994 1995-1999
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A1.4: Män, genomsnittligt antal månader mellan det andra och tredje barnet uppdelat efter faderns ålder då andra barnet föddes. År 1970‐1999.
1970-1974 1975-1979 1980-1984 1985-1989 1990-1994 1995-1999
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Appendix 2
Tabell A2.1: Kvinnor, genomsnittligt antal månader mellan det första och andra barnet uppdelat efter moderns ålder då första barnet föddes. År 2000‐2008.
2000 2001 2002 2003 2004
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A2.1 forts.
2005 2006 2007 2008
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A2.2: Kvinnor, genomsnittligt antal månader mellan det andra och tredje barnet uppdelat efter moderns ålder då andra barnet föddes. År 2000‐2008.
2000 2001 2002 2003 2004
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A2.2 forts.
2005 2006 2007 2008
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A2.3: Män, genomsnittligt antal månader mellan det första och andra barnet uppdelat efter faderns ålder då första barnet föddes.
2000 2001 2002 2003 2004
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A2.3 forts.
2005 2006 2007 2008
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A2.4: Män, genomsnittligt antal månader mellan det andra och tredje barnet uppdelat efter faderns ålder då andra barnet föddes. År 2000‐2008.
2000 2001 2002 2003 2004
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
Tabell A2.4 forts.
2005 2006 2007 2008
Ålder Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel Frekvens Medel
