Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Tommy Book
Title Småstadsmässiga relikter i storstadsområden – med tonvikt på stadsdelen Óbuda i Budapest
Issue 20
Year of Publication 1990
Pages 119–128
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Småstadsmässiga relikter i storstadsområden
r
— med
tonvikt på stadsdelen Obuda
i Budapest
av Tommy Book
Bortsettfrånendel historiskakärnoroch värdeful¬
la kulturbyggnader genomgår städernas husbe¬
ståndenständig förnyelseprocess. Imånga fallhar bebyggelsen från vissa perioder mer eller mindre fullständigt utraderats.Iriskzonenbefinnersig här naturligtvis främst ”vanliga” stadsdelar (av typ nedslitna hyreshusområdenför arbetare etc). För geografer, historiker m fl blir det ett slags behov
att rekonstruera fram staden/stadsdelensom den
såg ut och fungerade före de senaste årtiondenas förändringar. Detärnaturligtvistacksammastom det fortfarandeåterstårnågraresteravden gamla bebyggelsen och—underligtnog—brukar detgö¬
radet. Medhjälpavgamla kartor, fotografier, in¬
tervjuer och ett stort mått fantasi kan mansedan förhoppningsvis återskapa den ”gamla” staden/
stadsdelen i sin helhet.
ÖbudaiBudapestärensådan ”vanlig” stadsdel
somsaneratsrelativturskiljningslöstoch bibehållit vissa kulturmiljöer, men är ovanlig såtillvida att den varitensjälvständigstad ochattden innehåller bebyggelserester från romersk tid.
HuvudexempletÖbuda kompletteras kortfattat
med liknandeexempel från Belgrad, Berlin, Hel¬
singforsochHelsingborg. Urvalet iartikelnärför¬
utom mitt personliga intresse för dessa städer, motiveratavattde tillhörolikastadsbyggnadskul-
turer. Belgrad får härrepresentera Balkanstaden, Budapestoch Berlin dencentraleuropeiskastorsta¬
densamt Helsingfors och Helsingborg dennordi¬
skastadstypen.
Öbuda
År1873slogsdetresjälvständigastädernaÖbuda,
BudaochPestsammantillBudapest (fig1).Öbuda
ärden utan tvekan äldsta delen med förromerskt förflutet och med lämningar av två romerska
stadsbildningar, Aquincum,encivilochenmilitär.
DetcivilaAquincumgrundades omkring Kristi fö¬
delsesommunicipium, vilketärlägstastegeti den romerskastadshierarkin.Det upphöjdesi slutetav 100-talettillcolonia, med fullromerskmedborgar¬
rätt för invånarna. Det militäralägret med en le¬
gion soldater(ca 6000 man)omgavsav enhandels- och hantverksstad(canabae).Hunnerkungen Atti-
lalär,enligt tyskakrönikor, under 400-talet ha haft sin huvudstadpå platsen för denromerska staden.
Sedanföljdeenlängre tid av upplösning.
Fig 1. Budapestområdet 1839. Mörk rastrering visar stadsbebvggt område ochskrafferingangervingårdsområden.B= Buda, O =
Öbudaoch P = Pest.
Fig 2.Öbuda/Alt-Ofenenligt stadskarta från 1778(Kriegsarchiv Wien,Glh 68). Numreringsetexten.
Efterden magyariska erövringen 896 utveckla¬
des härenhandelsstad, benämnd Buda, och under Arpad-ätten(900—1200-talen) tillkom kungaborg
och mångakyrkliga byggnader. Staden, som för¬
stördesav mongolernapå 1240-talet menåterupp¬
byggdes, bibehöll namnet Buda fram till den tid¬
punkt då slottet på Budakullen i Budapestsnuva¬
rande centrum stod färdigt senare på 1200-talet.
Detblev då den nyastaden Buda, medan dengam¬
la handelsstaden i norr i fortsättningen kom att kallasÖbuda(=gamla Buda). Under denturkiska ockupationen 1529—1686blev det tidigareblomst¬
randeÖbudanästan heltödelagt och avfolkat.
Den nya stad som under 1700-talet växte fram ficken merkosmopolitiskprägeläntidigare. Mån¬
ga utländska (främst tyska och judiska) handels¬
mänochnybyggarelockadesnämligen med förmå¬
neratt slåsig ned påorten. Öbudablir pånytten viktig marknadsort bl a beroende på sitt läge vid
Donau och de viktiga utfartsvägarna mot Wien
ochSzentendre. Jordbruksarealenruntstaden äg¬
des tillstoradelarav familjen Zichyoch dessherr¬
gårdsbyggnader i barockstil från 1746—56 ligger
ännu kvar i centrum. De båda äldsta industrigre¬
narna i Öbuda, textilindustri (med rötter i 1700- talet) och skeppsbyggeri (med start på 1830-talet) bidrog till den följande industriella och kommer¬
siella utvecklingenav staden. 1 samband med den
storabyggnationeni hela Budapestområdet under
1800-talets andrahälft tillkom iÖbudaett stortan¬
tal tegelbruk, flera av dem på platsen för 1700-
talets småtegelugnar (fig 2). Dessategelbruk sys¬
selsattefleratusenpersoner.Vidare kannämnasde omfattande vinodlingar som satte sin prägel på bergssluttningarnavästeromBuda och Pest(fig 1).
Medan Buda och Pest efterhand mer och mer
antogstorstadsskepnad förblevÖbuda,med sin lå¬
ga bebyggelse och sina många värdshus, en små- stadsmässig och till stora delar idyllisk ö i det
snabbtväxande stadsområdet.Trotsattstadsdelen under 1900-talet ytterligare industrialiserats och kommunikationsmässigt bundits samman med
resten av staden bibehölls småstadskaraktären fram tilltidigt 1970-tal, då distriktetutsattesfören hårdhänt sanering som endast lämnat kvar frag¬
mentavdengamla bebyggelsen. Stora grå betong¬
huskroppar sätteridag sinprägel påÖbuda.
DetÖbudavi kanseidagärtill begränsade delar
den stadsom, med ennästanmedeltida stadsplan,
växte fram under 1700-talet och till storadelar de senaste decenniernas moderna hyreshusstadsdel.
Att man fått den triangelliknande formen påsta¬
denberor främstpå denaturligabegränsningslin- jerna, Donau i öster och en markerad bergsslutt¬
ning i väster.Vi skallpå tvåavösterrikiska karto¬
graferritadekartorfrån 1778resp 1820dels stude¬
ra geografiskt intressanta företeelser i det förin¬
dustriella Öbuda (tyska: Alt-Ofen) och dels peka pådeännu befintligasmåstadsmässiga relikterna.
Kartan,somvisas på fig2, kananses vara represen-
Fig 3. Öbuda/Ah-Ofenenligt stadskarta från1820-talet (Kriegsarchiv Wien Glh 73).
tativ för 1700-talets österrikiskakartografi. Stads¬
bebyggelsen ochgatunät ärtillendel generaliserad
ochkartan innehåller vissafelaktigheter, menden ärestetiskt tilltalande ochgervissa intressanta in¬
formationer om denna nordliga utpost inom den ungerska huvudstaden.
Från norr till söder kan i nummerordning (se siffrorna 1—8 på kartan) följande geografiska drag iakttagas:
Siffran 1 markerar bäckens mynning norr om staden. Städers äldsta ”industrianläggningar” ut¬
gjordes ofta av kvarnar vid små vattendrag. Vid bäckenkanhäriakttagas två vattenkvarnarochen
tegelugn Gämför Molleåen norr omKöpenhamn,
HälsobäckeniHelsingborgoch Dunkehallaån vid Jönköping).
Siffran2 utmärker denovannämndaherrgårds¬
byggnaden och handelsgården (tillhörig familjen Zichy) vid stadens huvudtorgFöter(nr3samtfotot fig5). Dettatorgsomutgördetsenastedecenniets viktigaste restaureringsobjekt i Öbuda, har med undantagav ennedlagdspårvägslinjeåterställts till sittsekelskiftsutseende.
Bergssluttningarna omedelbart väster om stä¬
dernaÖbudaoch Budautnyttjades fram tillsenare delenav 1800-talethuvudsakligen för vinodlingar.
Det klassiska karttecknet för vingårdar, vinran- kan, är rikligt förekommandepå äldre Budapest- kartor (nr 4).
Siffran 5 anger placeringenav den militära sta¬
denAquincums amfiteatermedplats förca15 000 åskådare. Den fungerade under ca 1000 år som
fästning(namnet ”Castel” på kartan)och grävdes
utomkring 1940. FrånDonaumittgenomamfitea-
terngickden dåvarandestadsgränsenmellan Buda ochÖbuda(nr 6). Namnet ”Hotterung” på kartan
ärett ålderdomligtösterrikiskt ord förgräns.
Området söder om denna gräns (Ujlak, tyska:
Neustift) ingår idag i stadsdistriktetIIIÖbudaoch
betraktas därför i denna beskrivning som en be¬
byggelsemässig del av Öbuda. På grund av topo¬
grafin inskränker sig denna del till 2—3 kvarters bredd, med envåningshus med trädgårdar påbak¬
sidan(Ujlak beskrivs nedan). Dagensgränsmellan distriktenIIIoch II markeras medpilochsiffran7.
Fig 3 får härrepresenteraennågot senareöster¬
rikisk kartografgeneration. Under 1820-talet rita¬
des ett stort antal kartor över Budapest. Dessa är korrektare ochbetydligtmerdetaljeradeändenti¬
digare kartan. En viss utbyggnad utmed landsvä¬
genmotnordväst och omedelbart söder däromkan konstateras. Vi fårhären bild avÖbudaomedel¬
bart föreindustriutbyggnaden vid Donau.
Debåda städernaÖbudaoch Buda kommycket tidigtattbebyggelsemässigtbindassammangenom
några husrader på den smala landremsan mellan Budabergen och Donau. Här gick sålunda lands¬
vägenmellanBuda och Wien ochlängs dennaväg fick man enbebyggelse somkanske skulle kunna liknas vid des k småfolksstråken(Améen 1964) vid
Fig 4. Ujak/Neu-Stift iÖbuda,detalj stadskarta från 1820-talet /Kriegsarchiv Wien Glh 73).
de svenska städernas utfartsvägar. Fig 4 visar nå¬
gotmerdetaljerat stadsavsnittet Ujlakenligt 1820
års karta. I denstreckadepilens riktningservi Be- csi ut (Wien-gatan) och de smala bebyggelseban¬
den utmed denna. Att förändringarna inom detta stadsavsnitt varit ytterstsmå framgårav fotot från
1987 (fig 6). En del av husen är idag övergivna,
andra är bebodda eller utnyttjade som enklare
verkstäder (skomakerier eller reparationsverkstä¬
der),försäljningslokaler, krogarm m.LängsBecsi
ut finner vi även några f d bondgårdar/smärre handelsgårdar(fig7).Gemensamtför de flesta hu¬
sen äratt de befinner sig i en mycket dålig kondi¬
tion. Fasadernaharej underhållits på åtskilliga år¬
tionden. Kulhålen i väggarna talar sitt tydliga språk. Endel rivningar harvidareunder desenaste åren åstadkommit luckor i den homogena små- stadsmiljön. Detta brukarnormaltvaraförstaste¬
get mot entotal sanering.
Vid pilen och siffran 1 på fig4 ses i själva vin- gårdssluttningen ensmalvägmed 10 små byggna¬
der (bör vara samma byggnader som markerats
med siffran 8 på fig 2). Placeringen antyder ett sambandmedvinodlingen. Förmodligen rörde det
Fig 5.Öbuda. Området kring det rekonstruerade Föter(Stortorget). Foto förf 1986.
sig om både vinstugor av det blygsammare slaget och bostadshus för vinbönder. Ien bebyggelseluc¬
kai Becsiutkanviän idagfinna den smala stigen (fig 8) som ledde upp till nämnda husrad och de kvarliggande byggnaderna i dentätagrönskanger oss en viss uppfattning omvinodlingsmiljön i det gamla Öbuda(fig 9).
Från1800-talets mitt fram till förstavärldskriget genomgick de flesta större europeiska städer, till följd av industrialismen, en våldsam utveckling.
Denhastigt växande arbetarklassen trängdes under
denna tid i storstädernasammani smålägenheter i kompakt bebyggda kvarter. Man var i allmänhet
helt hänvisad till denprivata byggmarknaden.För Budapests del skedde huvuddelenavstadsutbygg-
nadenpåPest-sidan, där de flesta industriernavar belägna.
Även om hantverketvar rikt representerat blev Öbuda, som ovan nämnts, tidigten industristad.
Här,liksom föi helaBudapest, följdemanbygg¬
nadstraditionerna från Donaumonarkins andra stad Wien. Under 1800-talets första hälft kan vi räkna med att en del av Öbudas fabriksarbetare och hantverkare bodde i 2-vånings sidoflygelhus,
s k Pawlatschenhäuser. Pawlatschenär namnetpå
de äldre fabrikerna (kartongfabriken) finner vi
emellertid ett överlevande Pawlatschenhaus (fig 10).
Denandra, något merstorstadsmässiga, husty¬
penärdets k fSösse/ra-huset (Bassenåärnamnetpå
den gemensammavattenkranen). Det handlar här
om helt kringbyggda loftgångshus, ofta4—5 vå¬
ningar, med ingång direkt tillköket och medlägen-
Fig 7.Öbuda. Bécsiut.Fotoförf1986.
Fig 8. Öbuda. Bécsiut. Bebyggelselucka (setexten). Fotoförf 1988.
Fig 6. Öbuda.Bécsiut.Fotoförf 1986. Fig 9.Öbuda. ”Vingårdsgatan’’ vid Bécsiut.Fotoförf 1988.
Fig 10. Öbuda.Pawlatschenhaus.Foloförf 1988.
Fig 11. Öbuda.KorvinOttout.Fotoförf1985.
deloftgångarsom omgavhuset påtresidor. Rörde
detsigomhantverkarhuslåg verkstädernai så fall på gården. Genom saneringen av Öbuda har de
flesta husavdennatyprivits. I anslutningtillenav hetensendaruminnanför med fönstermotgatan.
Loftgångarna reducerade antalet icke-inkomst- bringande trapphus tillettminimum. Kring sekel¬
skiftetrevsettantalstråkmedlåg bebyggelse söder
om centrumiÖbuda och här uppfördes Bassena- häuser med relativt påkostade borgerliga fasader,
vilket varmycket vanligt (fig 11 och 12). Fram till
1970-taletvardessa hus utmed framför allt huvud¬
gatanKorvin Ottoutde enda byggnadersombröt
detsmåstadsmässiga intrycket i Öbuda.
Fig 13 ärett utsnitt ursenastestadskartan över Budapest. Här ses det aktuella gatunätet och de
Fig 12. Öbuda. Bassenahaus (byggnaden tillvänsterpä fig II).
Fotoförf1988.
Fig 13. Öbuda.Detalj från Budapest-Stadtplan 1986.
Fig 14.Belgrad. BulevarRevolucije,yttredelen. Fotoförf1985.
Fig 15. Berlin. Alt-Marzahn. Fotoförf 1990.
Fig 16. Helsingfors. Berghäll, Första linjen. Fotoförf 1972.
nya dominerande trafiklederna inklusive Arpad-
bronöverDonau. Debådaöarnaihöjd medÖbu-
dascentrumärpå fig 2 och3 fortfarandeoutnytt¬
jade, medan de på dagens kartaärsammanbyggda och till stora delar industrialiserade (skeppsvarv).
Den högra fyllda cirkeln markerar läget förovan¬
nämnda Pawlatschenhaus och den vänstra mot¬
svarande Bassenahaus. Pågrund av formoch ga-
tusträckningar torde det inteutgöranågon svårig¬
het att lokalisera de idag kvarvarande objekten
som beskrivspå fig 2—4.
*
Belgrad, en av Europas minst kända huvudstäder har,genomsitt strategiska läge vid Donau och Sa-
vassammanflöde ochpå gränsen mellan detcent¬
raleuropeiska slättlandet och Serbiens bergsområ¬
de, under århundraden varit ett attraktivt krigs-
mål. Staden har totalförstörts åtskilliga gånger,
menständigt återuppståttinyskepnad. Detta har givit den jugoslaviska huvudstaden en heterogen prägel och mycket få hela äldre miljöerärbevara¬
de.
Enav huvudgatorna, Bulevar Revolucije,ärett braexempel på de många bebyggelseväxlingarna.
Gatan kanutseende-och funktionsmässigtindelas
i femhuvudavsnitt: medoffentliga byggnader och cityverksamheteri debåda inreavsnitten, en myc¬
ket blandad bebyggelse där äldre låg bebyggelse
varvasmed 5—6våningshusi avsnitt3samt ettny¬
byggt homogent bostadsområde längs avsnitt 4.
Utmed det femte och ytterstaavsnittet finnervien
bebyggelsesom gerskenavattvarabetydligt äldre
ändeniverkligheten(ca 60-65 år)äroch vifåren tydligbildavhurdenförindustriellaserbiska små¬
staden kunde se ut med sina en-vånings bostads¬
hus,verkstäderoch affärer(fig 14) (Book 1987 och
1988 1 ochII). Vi har här någotav enparallell till Öbudai Budapest.
Berlin. Från 1000-talet framtill mitten av 1300-ta- let skeddeenmassiv germanskutvandringtillom¬
rådena österom flodenElbe. Enstorplanmässig¬
het kännetecknadegrundandet avstäder och byar
ikolonisationsområdet. Idevästliga och för jord¬
brukmestlämpadeområdenadominerade två by¬
typer:Strassendörfer (radbyarofta kännetecknade
avstorrätvinklighet) ochAngerdörfer, där bebyg¬
gelsenlåg påömsesidorom engrenande landsväg.
Mellan debådagreningspunkterna fickman i den
sistnämnda byformenen oval ”ö”(ångern), där i allmänhetkyrka, kyrkogård och några för bynge¬
mensama funktionervar placerade.
Huvuddelen av de inom Berlins stadsgräns be¬
lägna Angerdörfer kom från industrialismensbör¬
jan fram till andra världskriget att infogas i den sammanhängande stadsbebyggelsen. Genom sin karakteristiska formärde fortfarande relativt lätta
att identifiera på en stadskarta. Bebyggelsen har naturligtvis, bortsett från möjligen kyrkan,genom tidernahunnitändrasåtskilliga gånger. Vissa relik¬
terfrånden agraratiden kan dock spåras i många byar. Det kant exrörasigomjordbrukets ekono- mibygnadersom funktionsförändrats till verkstä¬
derosv.Detintressantaärdockatt byns ofta ovala
form motstått alla stadsplaneförändringar (Book 1984). Fig 15 visar ett foto från den östberlinska byn Marzahn. Härärdengamla bykärnan heltom¬
ringad av moderna höghus i stadens största ny-
byggnadsområde. En stor del av byns byggnader
har undersenasteårenrenoveratsoch flera småbu¬
tiker och verkstäder hartillkommit.
Helsingfors. 1 äldre tider karakteriserades stä¬
derna iFinland, Norgeoch huvuddelenavSverige
somträstäder.Åren 1641resp1643fick Sverige och
Finlandstadsregleringsstadgar som föreskrev helt rätvinkligagatunät. Till följdavdettabyggdes så¬
lundastäderna i Sverige och Finland ändatillom¬
kring 1900efter strikta rutnätsplaneroch trähusbe¬
byggelsen dominerade. I Finland existerade dessa
stadsdelar fram till 1950—60-talet. Många städer
har emellertid sedan dess genomgått omfattande saneringar och denna traditionella finska bebyg¬
gelseform harersatts med moderna hyreshus.
FörHelsingfors del skedde denna förvandling i
flerasteg: 1)i sambandmed denstadsplanemässiga förvandlingen av stadens centrala delar omedel¬
bart efter upphöjelsen till huvudstad 1812, 2)un¬
der1800-talets andrahälft ochtidigt 1900-tal(isteg 1 och 2 rörde detsigmest omenstakabyggnader)
samt3)tidenefter andravärldskriget då helastads¬
delarförvandlades. Denfinska huvudstaden inne¬
håller idag relativit få renodlade trähusområden,
som kan ge en uppfattning om den finska trästa¬
den. Ettexempeläremellertidendelavstadsdelen Berghäll, där kvarterenkring des k Linjernafort¬
farande består av klassisk trähusbebyggelse (fig 16).
Helsingborg. 1 börjanavindustrialismenskedde
Fig 17. Helsingborg. RausPlantering. V. Sandviksgatan. Foto förf 1990.
i våra städerensnabbuppbyggnadavarbetarstads¬
delar och arbetarförstäder. Manvar för dettaän¬
damål istorthänvisad till privata domäner. I vissa
städer tillkom emellertid omedelbart utanför
stadsgränsen s k utomgränsbebyggelse. Detta var ettsätt attkringgå de regler och stadgorsomgällde
för städerna. 1många fall rörde det sigomvildvux¬
na och heterogena bosättningar, i andra fall rela¬
tivt välplanerade samhällen. För att kunna styra utvecklingen i dessa områden upphöjdes de under
sent 1800-tal till municipalsamhällen för att efter ytterligare några årtionden inkorporeras i staden.
Huvuddelen av bebyggelsen från utomgränsti-
den har för länge sedan sanerats bort. Bland un¬
dantagen kan nämnas den ännu nästan intakta stadsdelen Sofielund iMalmö, medanfragmentav
dylik 1800-talsbebyggelse återstår i ytterligare ett antal städer. Fig 17visar några av de idag existe¬
rande byggnaderna i det som en gång var Raus Planterings utomgränssamhälle omedelbart söder
om Helsingborgs dåvarande stadsgräns. Området dominefadesav 1—2våningshus för arbetare och lägre medelklass och den största industrin inom samhälletvar Jaquardväveriet.
Dennaartikel villmedsina.exempel bidra till in¬
tresset att—med hjälpavsmå'fragment aväldre bebyggelseelementistörrestäder—söka rekonst¬
ruerafram hela stadsområden både vad beträffar utseende och funktioner. Framställningen bygger framförallt på talrika vandringar i de undersökta stadsområdenasamt kart- och litteraturstudier.
Tommy Book, f. 1939, docent i kulturgeografi, högskolelektorvid Högskolani Växjö. Har dese¬
naste20 årenhaftöststatsforskningsomenhuvud¬
inriktning.
Litteratur
Améen, L. Stadsbebyggelseoch domänstruktur. Meddelande från LundsUniversitetsGeografiska Institution.Avhand¬
lingar 46. Lund 1964.
Book, T. Angerdorf och Exklav—två företeelser inomden ber- linskageografin.Ada Wexionensia. Serie1.History & Geo¬
graphy A. Växjö 1984.
Book, T. Belgrad—enstadsgeografisk studie. AdaWexionen¬
sia.Serie1.History& Geography 5. Växjö 1987.
Book, T. Gatan—iexkursionssammanhang1 och ILExempel:
Bulevar Revolucijei Belgrad. Geografiska Notiser 1988:1 och 2. Lund.
BorgWik, L. Det wienska arbetarhuset1850—1900. Ur: Wien:
Arkitektur ochstadsbyggnad. Projektet svensk stadsmiljö.
Stockholms Universitet1980.
Kollin, F. GriisseausdemaltenBudapest.Budapest 1983.
Lampel, E. och M. 1800-talsstadeniBudapest, dess tillkomst och situation idag. Konsthögskolans Arkitekturskola Stockholm1982.
Wellner, I. Budapest. Budapest 1981.
Wulz,F.Budapest—StadsombyggnadStadsmorfologi.KTH Stockholm 1979.
Summary:
The remnants of small towns in city
areas — with particular emphasis on
the Öbuda district in Budapest By Tommy Book
This article has twoaims. Firstly, to present cer¬
tainhistoricallyandgeographicallyinterestingfe¬
aturesinanotherwise ”normal” part ofaCentral
European city. And secondly—with fragmenta¬
ry physical remnants in the urban landscape as
startingpoint—tostimulateaninterest in recon¬
struction (howdid it look ”before”?). In theca¬
seof the majority of Scandinavian towns, ”be¬
fore” can mean froma few decadesago toa few hundered years ago. In theÖbudapartofBuda¬
pest the time perspective is a very different one indeed. There it is a question ofmore than two thousandyears,and this part of the city contains
notonly tangibleRoman urban remains, but also
a town plan with medieval origins, and urban planningand architecture from,above all, the last 200 years.
When, in theyear 1873, Budapestwas”united”
to become a single city, this was brought about bytheamalgamation ofthe threepreviosly inde¬
pendenttownsofÖbuda, Buda and Pest. Today
Buda and Pest contain boththeadministrative and the commercial centre of the city, and the tradi¬
tional tourist attractions, while Öbuda istheun¬
known partof the city. Up until the 1970’s, when the demolitionand redevelopment wavereached
Öbuda, there was thus — onlya few kilometres from thecentre ofBudapest — a completeHun¬
garian small town (with ofcourse certain neces¬
sary ”city” elements) with its single-storey buildings, workshops and small restaurants and
tavernsetc. Some ofits streetsstillremaintoday,
in particular in the southern block of the area, which formeda narrow link betweenÖbudaand Buda, andround Föer, the mainsquare (Fig. 5).
The position of the southern area (Ujlak) is shown in Fig. 4, and Figs 5 and 6 illustrate the small-town character ofthe area, with both the traditional type of houses and the merchants’
houses with theirenclosedyards. In earlier times there werevinyards on the slopes round Öbuda.
Fig. 1 shows theextent of thevinyards inthe Bu¬
dapest area in the 1820’s, and on a map (Fig. 4) from about thesametimewe can identifythe vin¬
yards which wereconnected to Öbuda. How so¬
meof thebuildings inÖbudaactually lookedcan be seen from Fig. 9.
The first modern period ofrebuilding in Öbu¬
da wasin the early yearsof thiscentury, when a numberofmore”city-like” multi-family housing blocks werebuilt. The internal courtyardshown inFig. 12 isa typical exampleofaso-called Bas-
senahaus. Themore”small-town” Pawlatschen- häuser are also represented in Öbuda (Fig. 10).
Thesetwo typesof housing buildings —which in thecase ofÖbuda werethe architectural link be¬
tweenthe 19 thcenturysmalltownand thedensly- built citydevelopment areasofthe 1980’s —we¬
re common in both Vienna and Budapest.
Wecanfind relics of the past —bothfragmen¬
tary and less fragmentary — in most towns and
cities. Thefinal sections of thearticle, inconnec¬
tion with Belgrade, Berlin,Helsinki, andHelsing¬
borg, give examples ofthis intownsandcities of
both different sizes and from different cultural
areas.
