Är barnen delaktiga i den planerade undervisningen?
Författare: Malin Blixth Johansson & Maria Boström
Självständigt arbete
förskollärarutbildningen
Är barnen delaktiga i den planerade undervisningen?
Abstrakt
Syftet med studien är att undersöka och förklara lärarrollens betydelse för barns delaktighet i den planerade undervisningen i förskolan. Utifrån syftet har 2 olika frågeställningar formulerats och dessa är: “Vad kännetecknar en stark respektive svag lärarkontroll i den planerade undervisningen?” och “Hur kan lärarkontrollen förstås i relation till barns delaktighet?”. Studien har en kvalitativ ansats där empirin samlats in genom tre intervjuer med en förskollärare samt tre observationer av planerad undervisning som samma förskollärare höll. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av Bernsteins begrepp stark/svag lärarkontroll. I resultatet har man kunnat se tecken på att en stark lärarkontroll hämmar barnens möjlighet till delaktighet i den planerade undervisningen samt har man kunnat se tecken på att vid en svag lärarkontroll får barnen mer möjligheter till delaktighet i undervisningen.
Nyckelord
Lärarroll. Delaktighet. Planerad undervisning. Stark/svag lärarkontroll
Tack
Vi vill rikta ett stort tack till den barngrupp och den förskollärare som ställt upp på observationer och intervjuer under arbetets gång.
Ett jättestort tack till vår handledare som hjälpt oss under hela arbetets gång.
Det sista tacket vill vi rikta till våra familjer för deras stöd under hela arbetet.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Syfte och frågeställning 3
Frågeställning 3
3 Bakgrund 4
Definition av barns delaktighet 4
Barns delaktighet 4
Definition av begreppet undervisning 5
Undervisning 6
4 Tidigare forskning 7
Barns delaktighet 7
4.1.1 Pedagogens förhållningssätt 7
4.1.2 Verksamhetens arbetssätt 9
4.1.3 Påverkansfaktorer för delaktighet 9
Planerad undervisning 10
5 Teoretisk utgångspunkt 12
Basil Bernstein 12
Pedagogisk diskurs 12
Klassifikation 13
Inramning 13
Svag lärarkontroll 14
Stark lärarkontroll 14
Bernsteins teori i studien. 14
6 Metod 15
Metodval 15
Strukturerade observationer 15
Ostrukturerade intervjuer 16
Urval 16
Genomförande 17
Studiens tillförlitlighet 17
Bearbetning 18
Etiska ställningstaganden 18
7 Resultat 20
Planerad undervisning tillfälle 1 20
7.1.1 Syfte och genomförande 20
7.1.2 Stark/svag lärarkontroll 20
7.1.3 Barnens delaktighet i relation till lärarkontrollen 21
Planerad undervisning tillfälle 2 21
7.2.1 Syfte och genomförande 21
7.2.2 Stark/svag lärarkontroll. 22
7.2.3 Barnens delaktighet i relation till lärarkontrollen 22
Undervisningstillfälle 3 23
7.3.1 Syfte och genomförande 23
7.3.2 Stark/svag lärarkontroll 24
7.3.3 Barnens delaktighet i relation till lärarkontrollen 24
Sammanfattande resultat 25
8 Analys 27
Undervisningstillfälle 1 27
Undervisningstillfälle 2 28
Undervisningstillfälle 3 29
9 Diskussion 30
Metoddiskussion 30
Resultatdiskussion 31
Svagare Lärarkontroll 32
Barnens intresse 32
Pedagogiska implikationer 33
Fortsatt forskning 34
10 Referenslista 35
Bilagor
Bilaga 1 Missivbrev s.38
Bilaga 2 Samtyckesblankett s.39
1 Inledning
När förskolans läroplan reviderades 2018 lyftes begreppet undervisning fram som ett strävansmål i förskolans utbildning
I utbildningen ingår undervisning. Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen. (Skolverket, 2018, s.7).
Bara en kort tid efter att undervisningsbegreppet lyfts fram i förskolans läroplan bestämdes det att FN:s barnkonvention skulle bli lag i Sverige. Både förskolans läroplan och barnkonventionen framhäver betydelsen av barns delaktighet i samhället. I förskolans läroplan står det att
Förskolan ska spegla de rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Utbildningen ska därför utgå ifrån vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter. (Skolverket, 2018, s. 5).
I samband med de nya riktlinjerna i förskolans läroplan och att FN:s barnkonvention från och med den första januari 2020 blev lag (Regeringskansliet, 2020) har vårt intresse kring vilken betydelse förskollärares lärarkontroll har för barnens delaktighet i förskolan växt fram.
Av de erfarenheter vi samlat på oss under vår studietid har vi fått förståelse för att begreppet delaktighet är ett svårt begrepp för pedagoger i förskolan att definiera och ofta finns det skilda meningar inom arbetslagen om vad begreppet har för betydelse.
Har arbetslaget skilda definitioner och syn på begreppet delaktighet leder det till att det kan bli svårt att arbeta likvärdigt efter läroplanen.
Mycket av tidigare forskning som gjorts om lärarkontroll och delaktighet i förskolan visar på att pedagogens roll inverkar på vilka möjligheter det finns för barnens delaktighet (Dolk, 2013; Hamerslag, 2013 och Emilson, 2008). Emilson (2008) menar att barns delaktighet kan begränsas av pedagogens lärarkontroll.
Utifrån egna erfarenheter av förskolans utbildning vi stött på under vår studietid har vår upplevelse varit att de förskolor vi varit i kontakt med har arbetat med barns delaktighet. Dock har vår upplevelse varit att mycket av pedagogernas tankar kring barns delaktighet handlat om att barnen fått vara delaktiga genom att de fått rösta om
saker, välja mellan äpple och banan på fruktstunden, samt att barnen fått välja aktivitet genom aktivitetskort, alla dessa saker är från början förbestämda av pedagogerna. De olika arbetssätt vi stött på har fått oss att fundera och ställa oss kritiska till pedagogernas roll för arbetet med barns delaktighet, vilket har fått oss att vilja undersöka och förklara lärarrollens betydelse för barnens delaktighet i den planerade undervisningen i förskolan.
2 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att undersöka och förklara lärarrollens betydelse för barns delaktighet i den planerade undervisningen i förskolan.
Frågeställning
1. Vad kännetecknar en stark respektive svag lärarkontroll i den planerade undervisningen?
2. Hur kan lärarkontrollen förstås i relation till barns delaktighet?
3 Bakgrund
I kapitlet presenterar vi definitionen av barns delaktighet samt planerad undervisning samt hur man kan se på de olika begreppen.
Definition av barns delaktighet
Delaktighet är ett svårdefinierat begrepp och det finns flera olika perspektiv på vad det innebär för förskolan.I förskolans läroplan synliggörs barns rätt till delaktighet.
Det framgår ur läroplanen att barn har rätt till delaktighet och inflytande i förskolans utbildning. Även pedagogers ansvar att förbereda barnen för delaktighet i vårt demokratiska samhälle framgår i förskolans läroplan (Skolverket, 2018). Men vad kan barns delaktighet i förskolan innebära?
Enligt Karlsson (2014) definieras delaktighet som att varje individ är involverad i sin egen livssituation. För ett barn i förskolan kan delaktighet innebära att vara engagerad, aktiv och själv kunna ta beslut över sin vardag på ett sätt som förväntas i förhållande till barnets ålder. På ett liknande sätt beskriver Eriksson (2014) begreppet delaktighet; att bli sedd, hörd samt att få uttrycka sina tankar samtidigt som att man upplever att någon lyssnar och intresserar sig för det man uttrycker. När barn upplever sig själva som delaktiga stärks barnets självkänsla (a.a).
Johannesen och Sandvik (2009) anser att delaktighet är knutet till begreppet demokrati. De menar att barns delaktighet inte ska stanna vid att barnen är närvarande. Barnens åsikter och uttryck ska tillvaratas och synas i innehållet av undervisningen.
Delaktigheten i förskolan kan handla om att barnen anammar kunskaper om hur vårt demokratiska samhälle fungerar och vilka rättigheter och skyldigheter man som medborgare har. Det kan även handla om att barn ges möjligheter att göra sin röst hörd och att de ges förutsättningar att vara aktiva i undervisningen (Eriksson, 2014).
I vår studie har vi valt att se delaktighet utifrån vilka förutsättningar barnen ges för att vara aktiva i undervisningen och göra sin röst hörd.
Barns delaktighet
Hart (1997) har illustrerat en delaktighetsstege för barn i åtta steg.
8. Barns initiativ – gemensamt beslut 7. Barns initiativ styr
6. Vuxen initiativ – gemensamt beslut 5. Barn är informerade och tillfrågade
4. Barn är informerade – vuxna beslutar 3. Barn används som maskotar
2. Barn används som dekoration 1. Barn manipuleras
Enligt Hart (1997) handlar de tre nedersta stegen manipulation, dekoration och maskotar inte om delaktighet utan de visar istället på hur barn manipuleras av vuxna till att känna sig delaktiga. När barn manipuleras av vuxna tycks barnen ha en egen röst men istället visar det sig att barnen har väldigt lite att säga till om. De fem översta stegen i Harts delaktighetsstege handlar om olika grader av barns verkliga delaktighet. Hart (1997) menar för att barn ska kunna utöva delaktighet behöver barnen utveckla kompetenser och färdigheter där demokratiska processer sker. Hart (1997) menar på ett liknande sätt som Johannesen och Sandvik (2009) att delaktighet handlar om att barnen behöver lyssna på andras åsikter, stå upp för sin egen röst, argumentera och öva turtagning. Delaktighet handlar inte om att barnen alltid ska få sin vilja igenom utan istället handlar det om att barnen ska få vara en del av gemenskapen och påverka sin vardag genom att tillåtas uttrycka sina känslor, åsikter och tankar.
I början av 2000-talet omarbetades Harts (1997) delaktighetsstege av Shier. Shier (2001) fokuserar på Harts fem översta steg i delaktighetsstegen vilka inkluderar olika grader av delaktighet.
1. Barn blir lyssnade till
2. Barn får stöd att uttrycka sina åsikter och synpunkter 3. Barns åsikter och synpunkter beaktas
4. Barn involveras i beslutsfattande processer
5. Barn delar inflytande och ansvar över beslutsfattande process
Shier (2001) menar att delaktighetsstegen inte ska ses som ett utvärderingsverktyg eller ett sätt att skapa förståelse för barns delaktighet. De högre stegen behöver inte vara bättre än något av de lägre stegen, utan det är istället aktiviteten som bör styra graden av barnens delaktighet. Det centrala i varje aktivitet blir istället att reflektera över vilken grad av delaktighet som passar.
Definition av begreppet undervisning
Hildén (2018) beskriver undervisningen som en kommunikation, dialog och ett samspel mellan förskollärare och barn. Sheridan och Williams (2018) menar att för
att undervisningen ska hålla hög kvalité måste barns kognitiva, emotionella, sociala och motoriska lärande var en del av undervisningen. Hilden (2018) anser att undervisningen skaps i mötet mellan barn och förskollärare där barnen får möjlighet att utveckla kunskaper om ett område barnen visar intresse för. Undervisningen i förskolan ska inte vara ett sätt för förskolläraren att delge barnen information på utan det ska vara ett tillfälle där barnen får möjlighet att befästa ett lärande (Björklund &
Pramling Samuelsson, 2018).
Undervisning
Undervisning lek, lärande och omsorg är förskolans fyra hörnstenar. Den svenska förskolan har i uppdrag att ge alla barn förutsättningar för en god start i livet.
Förskolan är det första steget i utbildningsystemet där barnen ska få möjlighet att möta olika processer som ska hjälpa barnen i deras utveckling och lärande mot att bli en god samhällsmedborgare. Undervisningen är en del av processen i förskolan där barnen får möjlighet att skapa nya erfarenheter och kunskaper (Björklund &
Pramling Samuelsson, 2018).
Skolverket (2018) beskriver begreppet undervisning
Undervisning är att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen. Undervisningen ska utgå från ett innehåll som är planerat eller uppstår spontant eftersom barns utveckling och lärande sker hela tiden. (Skolverket, 2018, s. 7).
Undervisningen i förskolan ska bedrivas av en förskollärare som kan undervisa på olika sätt antingen genom aktiviteter som är planerade i förväg där förskolläraren har planerat en aktivitet och iordningställt miljön. Den planerade undervisningen är ofta förankrad i hela arbetslaget och utgår ifrån en övergripande planering för hur verksamheten ska utvecklas. Förskolläraren och barnen undersöker och skapar ny kunskap tillsammans runt ett område som intresserar både barn och vuxna.
Undervisningen kan också ske spontant utifrån barnens intresse och nyfikenhet.
Undervisningen är ofta ett svar på barnens initiativ under lek eller rutinsituationer.
När barnen visar sitt intresse fångar förskolläraren upp situationen i stunden och ger barnen ny erfarenhet och kunskap kring ämnet utifrån läroplanens mål (Eidevald, Engdahl, Frankenberg, Lenz Taguch & Palmer, 2018). Förskolläraren behöver ha kunskap om innehållet i undervisningen, hur barn lär samt om vilka villkor verksamheten har kring barns utveckling och lärande. Undervisningen blir en fråga för förskolläraren om vad verksamheten vill att barnen ska ges möjlighet att utveckla
ett kunnande kring samt hur mål, innehåll och aktiviteter är relaterade till varandra, barnen och läroplanen (Sheridan & Williams, 2018).
4 Tidigare forskning
I kapitlet presenterar vi tidigare forskning om hur man kan se på barns delaktighet samt tidigare forskning om hur den planerade undervisningen kan genomföras.
Barns delaktighet
4.1.1 Pedagogens förhållningssätt
Dolk (2013) belyser i sin avhandling ”Bångstyriga barn” flera begrepp såsom makt, normer, ålder, delaktighet och motstånd. Dessa begrepp menar hon är relationella fenomen eftersom de alltid uppstår i relation till något eller någon. Avhandlingen bygger på fältstudier som genomförts på en förskola under ett års tid där den dagliga verksamheten observerades samtidigt som det hölls möten med personalen för att tillsammans utveckla förskolans arbete med barns delaktighet. Dolk (2013) tolkar barns delaktighet som möjligheter för barn att aktivt vara med och påverka den pedagogiska verksamheten. Hon lyfter även hur barnen skapar relationer i och normer för delaktigheten. Hon menar att barns delaktighet innebär att barnen ska få möjlighet att uttrycka sin vilja, bli hörda och få förklarat för sig varför det inte finns möjlighet att tillmötesgå deras vilja. Dolk (2013) menar att den asymmetriska maktrelationen mellan barn och pedagoger är avgörande för barnens delaktighet. Hon menar att maktrelationen mellan barnen och pedagogerna inte går upphäva men däremot kan den omförhandlas. Barn skapar ett förhandlingsläge där de kan skapa nya villkor för deltagandet genom att de gör motstånd mot den planerade verksamheten. När det gäller barns rättigheter bör maktrelationen både tas hänsyn till och utmanas för att både barn och vuxna ska bli delaktiga i förskolans verksamhet.
Med detta menas inte att barn alltid ska få allt de vill, utan istället handlar det om att vuxna inte ska undertrycka konflikter utan ta vara på barnens motstånd i sitt arbetssätt med delaktighet i verksamheten (a.a).
Emilson (2008) har i sin studie belyst barns delaktighet i relation till lärarkontroll.
Hennes studie utfördes på tre förskolor och den medverkande undersökningsgruppen bestod av 46 barn i åldern 1–3 år samt 10 pedagoger. Emilsons (2008) definition av
begreppet delaktighet innefattar möjligheten att vara en del av någonting, bli inkluderad, accepterad, engagerad och få möjlighet att göra val, ta egna initiativ och fatta beslut. Studiens resultat visar att en svagare lärarkontroll verkar vara mer gynnsamt för barns delaktighet eftersom barnen då har större möjlighet att göra egna val och ta egna initiativ. När lärarkontrollen är av en kommunicerande karaktär och ramarna är mer flexibla skapas utrymme för barns delaktighet. På ett likande sätt som Dolk (2013) skriver om makt i relation till delaktighet menar Emilson (2008) att när lärarkontrollen är svagare skapas en jämnare maktrelation mellan förskolläraren och barnen där det pedagogiska sammanhanget påverkas av alla deltagare, både barn och vuxna. Emilson (2008) visar i sin forskning att när förskolläraren närmar sig barnens perspektiv bidrar det till större delaktighet i och med att det skapas en friare dialog i kommunikationen mellan dem. Något som visade sig viktigt för barns delaktighet är att förskolläraren ger både bekräftelse och respons samt visar emotionell närvaro i dialoger (a.a.).
Arnér (2006) har i sin studie undersökt hur pedagogers förhållningssätt påverkar barns delaktighet genom att pedagogerna ändrat sitt förhållningssätt från en nekande till en mer positiv attityd till barns initiativ. Studiens resultat pekade på att delaktigheten styrdes av verksamhetens invanda arbetssätt, barnsynen hos pedagogerna, sättet pedagogerna tog hänsyn till kollegornas tankar och åsikter samt verksamhetens invanda regler. I studiens resultat visade det sig att pedagogerna arbetade efter verksamhetens etablerade arbetssätt samt vad kollegorna bedömde viktigt istället för att låta barnen påverka utifrån sina intressen och åsikter. På ett liknande sätt visade Sandberg och Erikssons (2010) studie att pedagogerna uppfattade barnen som mer delaktiga än de egentligen var samt att pedagogerna oftast inte utgick ifrån barnens intressen och åsikter.
Både Arnér (2006) och Skolverket (2002) belyser två begrepp som har betydelse för barns delaktighet och inflytande i förskolans utbildning; punktuellt perspektiv och relationellt perspektiv. I det relationella perspektivet förstås barnet utifrån kontexten och pedagogen visar sig vara mer delaktig i barnets sammanhang. I det punktuella perspektivet har pedagogen istället en syn på barnet där barnet uppfattas vara på ett visst sätt vilket Arnér (2006) menar skapar ett nekande till barnet. Arnérs (2006) studie visar att det relationella perspektivet har en positiv inverkan på barns delaktighet. För att pedagogen ska gå från ett punktuellt perspektiv till ett relationellt perspektiv krävs det att pedagogen måste frångå det invanda arbetssättet för att istället bli mer delaktiga i barnens sammanhang. I förskolan har ett arbetssätt som bygger på kunskap och reflektion samt ett bejakande bemötande mot barnen betydelse för barnens delaktighet.
4.1.2 Verksamhetens arbetssätt
Hamerslag (2013) har studerat barns delaktighet i ett projektarbete på en förskola som är inspirerad av Reggio Emilia. I sin studie visar hon att barnen på förskolan är delaktiga i ett projektarbete, en aktivitet som är vuxenstyrd. Studien visar på två olika dimensioner av delaktighet i förskolan. Den första dimensionen är delaktighet genom att barnens intressen tillvaratas av pedagogerna under projektarbetet och den andra dimensionen är att delaktigheten visar sig genom barnens egna aktiva deltagande.
Studiens resultat visar att barnen i förskolan är delaktiga i högre utsträckning vad det gäller innehållet i projektarbetet och i mindre utsträckning delaktiga vad det gäller arbetssättet under projektarbetets gång (a.a.).
Sheridan och Pramling Samuelsson (2001) menar i sin studie att förskolan är en plats där barn kan bli delaktiga genom att de tillåts göra egna val och uttrycka sina åsikter, vilket de menar är en förutsättning för barns utveckling av demokratiska värden.
Enligt Sheridan och Pramling Samuelsson (2001) är det förskollärarens ansvar att skapa en verksamhet där barnen tillåts vara delaktiga och uttrycka sina åsikter samt göra egna val. Studien visar dock att det i första hand är i den fria leken barn kan göra egna val. Barnen tilläts vara delaktiga i beslut vilka handlade om rutiner, aktiviteter och teman men främst under lärarens kontroll. Författarna menar även att förskollärare måste ta tillvara på barnens åsikter och låta barnen vara mer delaktiga för att förskolans kvalitet ska kunna värderas som hög. Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) har gjort en senare studie kring barns delaktighet, där observation och dokumentation lyfts fram som ett arbetssätt för att kunna göra barn delaktiga.
Genom studien menar författarna att dokumentation och observation som arbetssätt måste ske på ett strukturerat sätt där materialet analyseras noggrant. I studiens resultat lyfts även barnens delaktighet i analysen av observationerna och dokumentationerna fram som viktiga eftersom det är först då man kan få en helhetsbild av barnens lärande, utveckling samt verksamhetens arbete (a.a.).
4.1.3 Påverkansfaktorer för delaktighet
Forskning har visat att det finns flera påverkansfaktorer för barns delaktighet såsom barngruppens storlek samt personaltätheten på avdelningarna. När avdelningarna på förskolan har ett stort antal barn blir det svårt för pedagogerna att se och höra varje barn. Stora barngrupper kan även påverka arbetet med läroplanens mål och verksamhetens arbetssätt (Pramling Samuelsson, Sheridan och Williams, 2015).
Pramling Samuelsson, Sheridan och Williams (2015) studie visar på att personaltätheten i barngruppen kan påverka barnens möjligheter för delaktighet. Är personaltätheten låg påverkar det barnen genom att man inte kan genomföra aktiviteter utifrån barnens önskemål där det krävs fler personal exempelvis skogsdagar eller andra utflykter utanför förskolans gård. Pramling Samuelsson, Sheridan och Williams (2015) menar även att pedagoger upplever att tiden inte finns att möta och se varje barn eller ägna uppmärksamhet till olika delar i läroplanen, vilket leder till att barnen inte blir delaktiga i verksamheten på ett sätt som personalen önskar. En konsekvens av den låga personaltätheten, stora barngrupperna och att tiden inte är tillräcklig kan bli att barnen inte ges möjlighet att utveckla sin fulla potential.
Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009) skriver i sin avhandling att en barncentrerad förhandlingsmiljö påverkar verksamhetens kvalitet positivt genom att barnen ges möjligheter att utvecklas tillsammans samtidigt som pedagogen är in lyssnade och visar intresse för barnens livsvärld. Resultatet visar att i en barncentrerad lärmiljö görs barnen delaktiga genom att pedagogerna intar ett förhandlande förhållningssätt. Vidare beskriver Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009) att den barncentrerade förhandlingsmiljön styrs av det barnen visar intresse för och innehållet i verksamheten styrs i samspel mellan barn och pedagoger.
Verksamhetens kvalitet blir hög genom att den erbjuder stimulans, är utmanande och rik på material samt att pedagogerna är engagerade i att göra barnen delaktiga i och med att de förhandlar i frågor som rör barnen.
Planerad undervisning
Jonsson, Williams och Pramling Samuelson (2017) menar att undervisning i förskolan ska byggas på ett samspel mellan pedagoger och barn. I studien har de kommit fram till att lek, lärande, fostran och omsorg behöver bilda en helhet, där man kan skapa meningsfulla sammanhang som leder till utveckling och lärande hos barnen. Förskolläraren har därför en viktig roll att kunna skapa situationer i förskolan som är meningsfulla för barnen där det finns möjlighet för utveckling och lärande.
Björk-Willén, Pramling & Simonsson (2019) kom i sin studie fram till att det är viktigt att allas röster blir hörda och att kommunikationen är en byggsten i den process som undervisningen utgör. Forskarna menar också det är viktigt att både förskolläraren och barnen är aktiva i den processen för att undervisningen ska kunna ske.
Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) menar att pedagogen måste ta tillvara på barnens intresse för att kunna skapa meningsfull undervisning kring det som pedagogen anser är viktigt att lära sig. Björklund, Pramling Samuelsson och Reis, (2018) skriver i sin studie att det kan vara svårt för förskollärare att veta hur de ska kunna ta till vara på barnens intresse och hjälpa barnen att se sitt intresse på ett nytt sätt. Förskollärare behöver kunna hjälpa barnen att använda sina tidigare erfarenheter kring ett begrepp och sedan bygga vidare på det för att barnen ska kunna utveckla sina erfarenheter och förståelse kring begreppet.
Franzen (2014) har i sin studie kommit fram till att planering och val av material i undervisningen ska ske i utifrån barnens intressen. För att kunna erbjuda barnen en möjlighet att utveckla sina kunskaper kring ämnet. Vidare menar forskaren att undervisningens miljö bör vara under ständig förändring för att kunna följa barnens intressen och utveckling. När undervisningen i en miljö som är välplanerad och anpassad efter barnens intressen kan meningsfulla undervisningssituationer skapas vilka ger barnen möjlighet till ny erfarenhet och ny kunskap kring ämnet (Jonsson, Williams & Pramling Samuelson, 2017).
Undervisning i förskolan ska ses som en rättighet, alla barn har rätt till undervisning i interaktion med en pedagog, där pedagogen tillsammans med barnen kan skapa meningsfulla situationer som syftar till utveckling och lärande mot förskolans styrdokument (Jonsson, Williams & Pramling Samuelsson, 2017).
5 Teoretisk utgångspunkt
I kapitlet presenterar vi begrepp från Basil Bernsteins teori om makt och kontroll som vi har valt att använda oss av i analysen av empirin i vår studie.
Basil Bernstein
Vi har valt att bygga vår studie på intervjuer och observationer vilket är vanligt i examensarbeten inom pedagogik. Empirin som samlas in genom intervjuer och observationer kan tolkas utifrån flera olika teorier, vi har i vår studie valt att använda oss av Bernsteins (2000) teori om makt och kontroll. Bernsteins teori är en etablerad teori inom samhällsvetenskap som behandlar det relationella perspektivet mellan lärare och elev. Förskolans verksamhet innefattar diskurser, regler och normer.
Bernstein (2000) menar att människors handlande skapas och reproduceras i symbios med de strukturer som råder, men vi människor kan i den sociala interaktionen förändra maktförhållandet mellan varandra. Bernsteins (2000) teori om makt och kontroll vilar på Foucaults teorier där han menar att makt är föränderlig till sin karaktär snarare än en individuell egenskap. Vårt val föll på Bernsteins teori eftersom han har ägnat sig åt utbildningssystemet till skillnad från Foucault vars teori också är etablerad inom samhällsvetenskapen (Nilholm, 2016). En av anledningarna till att vi valde Bernsteins teori istället för Foucault är att Foucault inte ägnat sig åt utbildningssystemet samt att han riktat kritik mot professioner, inbegripet lärarprofessionen (Fraser, 2003). Vi ansåg det motsägelsefullt att i vår studie använda oss av Foucaults teori på grund av att han är kritisk till lärarprofessionen. Vi är medvetna om att det finns flera tolkningar av Foucaults teori men vårt resonemang är byggt på tolkningen som gjorts av Fraser (2003).
Pedagogisk diskurs
Bernstein (2000) lyfter begreppet pedagogisk diskurs. Han menar att all undervisning syftar till att överföra en diskurs, vilket han kallar pedagogisk diskurs. Enligt Bernstein formas den pedagogiska diskursen av lärarens bakgrund, läroplanen, samhället och kunskapsideal vilka tillsammans präglar undervisningens överföring och innehåll. Bernstein (2000) vill genom sin förklaringsmodell visa på hur en kulturell reproduktion förmedlas och upprätthålls i en pedagogisk praktik, hur detta påverkar förhållandet mellan lärare och barn samt hur det inverkar på olika aktiviteter i verksamheten. Bernstein (2000) menar att den pedagogiska diskursen kan analyseras och beskrivas med hjälp av begreppen klassifikation och inramning.
Klassifikation
Bernsteins (2000) begrepp klassifikation hänvisar till att analysera och förklara makten i relation mellan kategorier. Klassifikationen är den gräns som skapar gränser och klyftor mellan olika kategorier i förskolans verksamhet. I förskolan kan klassifikationen visa sig genom gränser mellan olika aktiviteter samt mellan pedagog och barn. Bernstein menar att dessa gränser upprätthålls av makt och därför skapas maktrelationer mellan aktiviteter samt pedagog och barn. Enligt Bernstein (2000) kan klassifikationen vara antingen stark eller svag beroende på hur stark eller svag avgränsningen är mellan olika kategorier. Den starka respektive svaga klassifikationen visar sig i studier av hur makten i interaktionen mellan barn och pedagog fördelas och uppenbaras. Den starka klassifikationen kännetecknas av att kategorierna är starkt avgränsade från varandra, varje kategori har en egen identitet och unik röst. En stark klassifikation kan för förskolans del handla om att ämnesövergripande undervisningssituationer inte förekommer. I den svaga klassifikationen är aktiviteterna inte lika starkt avgränsade från varandra och gränserna mellan kategorierna är inte lika strama, man har ett mer ämnesintegrerat förhållningssätt i undervisningen (a.a.).
I vår studie används begreppet klassifikation för att förstå barnens delaktighet i relation till pedagogens makt. Barnens delaktighet försvåras av en stark klassifikation eftersom maktrelationen mellan barn och pedagog blir ojämn samtidigt som en svag klassifikation kan ses som en möjlighet till större delaktighet hos barnen eftersom deras förhandlingsutrymme ökar.
Inramning
Begreppet inramning förklarar hur makten i kommunikationen mellan barn och lärare förhåller sig. Inramningen åsyftar därmed hur kontrollen mellan pedagogen och barnen fördelas gällande exempelvis ämnesinnehåll och turordning. Vad som kommuniceras, kontrollen över ordningsföljd och tempo. Eftersom den som har kontrollen över kommunikationen även besitter en maktposition menar Bernstein (2000) att inramningen är sammankopplat med klassifikationen. Vad som skiljer inramning från klassifikation är att inramningen beskriver hur kategorierna skiljs från varandra medan klassifikationen beskriver vad som skiljer kategorierna från varandra. Även inom inramning skiljer man mellan stark och svag inramning. Den starka inramningen kännetecknas av att pedagogen har en stark kontroll över vad som ska kommuniceras och i vilken ordning saker kommuniceras. Om klassifikationen istället är svag har barnen större möjlighet att påverka undervisningens innehåll och kommunikation (Bernstein, 2000). När undervisningen innehåller konkreta frågor där svaret är antingen rätt eller fel är inramningen stark,
men i de fall där undervisningen istället utformas så att barnen själva får söka svar med olika medel är inramningen svag.
I vår studie används begreppet inramning för att analysera barns delaktighet i kommunikationen med pedagogen som håller i undervisningen. Begreppet hjälper oss att analysera hur graden av inramningen ger barnen mer eller mindre delaktighet i kommunikationen under undervisningstillfällena.
Svag lärarkontroll
Svag lärarkontroll kännetecknas av både svag inramning och svag klassifikation, här riktar man sig mot utvecklande av kompetenser. Läraren släpper på kontrollen och innehållet och bjuder in barnen till dialog samt att kategorierna inte är så starkt skilda från varandra. Svag lärarkontroll innefattar att fokus ligger på att barnen ska utveckla kompetenser, barnet är delaktigt och aktivt med och konstruerar sin livsvärld. För förskolans del kan det betyda att man arbetar temainriktat där barnen har större inverkan på innehåll och tempo (Bernstein, 2000).
Stark lärarkontroll
Stark lärarkontroll kännetecknas av stark klassifikation och stark inramning, här sätts förmedling av faktakunskaper i centrum. Stark lärarkontroll kännetecknas av att läraren har kontrollen över kommunikationen och att kategorierna är starkt avgränsade från varandra. I detta arbetssätt arbetar verksamheten mer ämnesindelat och läraren har stark kontroll samtidigt som barnens inverkan på innehåll och tempo blir mindre (Bernstein, 2000).
Bernsteins teori i studien.
Det Bernstein (2000) vill visa genom dessa två förhållningssätt svag lärarkontroll och stark lärarkontroll är två olika sätt att se på barn samt hur pedagogen kan förhålla sig till inlärning och kunskap. Även barns möjlighet till delaktighet kan indikeras genom dessa två olika förhållningssätt. Begreppen svag lärarkontroll och stark lärarkontroll har vi använt oss av när vi analyserat den insamlade empirin. Vi har analyserat intervju- och observationsmaterialet genom att använda oss av begreppen och kategoriserat det insamlade materialet utifrån den svaga eller starka klassifikationen och inramningen på den planerade undervisningen.
6 Metod
I nedanstående kapitel presenterar vi hur studien genomförts. Det framgår även vilket urval som gjorts, hur bearbetningen av empirin genomförts samt vilka etiska aspekter som tagits hänsyn till. I kapitlet presenterar vi också studiens tillförlitlighet.
Metodval
I vår studie har vi valt att samla in data med två olika metoder. Vi har samlat in data genom intervjuer och observationer. Denscombe (2018) skriver om triangulering, vilket innebär att man som forskare använder sig av flera olika metoder i datainsamlandet. Trianguleringen kan ge studien högre validitet eftersom metoderna kompletterar varandra.
Strukturerade observationer
Vår studie har till syfte att undersöka och förklara lärarrollens betydelse för barns delaktighet i den planerade undervisningen i förskolan. Stukát (2011) menar att observationer är en lämplig metod att använda sig av när man vill studera människors både verbala och icke verbala handlingar. Genom observationer kan man som forskare få kunskap om ett fenomen som är direkt hämtat ur sitt sammanhang. Innan man genomför observationerna menar Denscombe (2018) att man som forskare behöver tänka igenom vilka frågor studien ska ge svar på så man kan rikta och avgränsa fokus mot forskningsfrågorna. Innan vi gjorde våra observationer utformade vi ett observationsschema med teman som belyser lärarkontroll och barns delaktighet som vi ville få syn på under våra observationer. Denscombe (2018) menar genom att forskaren har en viss grad av struktur vid sina observationer underlättas både registreringen under observationerna och det efterföljande arbetet med kategoriseringar av anteckningarna. Vi antecknade det vi såg i observationerna och vi var medvetna om att det ligger en utmaning i att få med alla detaljer och information som observationstillfällena gav. Direkt efter observationstillfället satte vi oss och sammanställde vårt observationsprotokoll tillsammans. Bryman (2011) menar att en oerfaren observatör har stor nytta av att kunna gå tillbaka till sin observation flera gånger under forskningens gång. Genom att vi direkt efter observationerna satte oss ner och sammanställde det vi sett fick vi ett datamaterial som vi under arbetets gång har reflekterat över flera gånger. Vid genomförandet av observationerna försökte vi hålla en låg profil. Vi valde att sätta oss lite på avstånd eftersom Bryman (2011) menar att risken av att påverka det som händer under observationstillfället då är mindre och vi som observatörer enklare betraktar situationen på distans.
Ostrukturerade intervjuer
Denscombe (2018) menar att intervju är en metod att använda sig av när man vill få reda på en persons åsikter, uppfattningar, känslor och erfarenheter. Som forskare bör man i förväg ha en klar uppfattning om vilken information man vill att intervjun ska ge. Bryman (2011) belyser vikten av att forskaren innan intervjun gör litteraturstudier runt ämnet intervjun handlar om för att veta vilka frågor som ska ställas. Innan vi genomförde våra intervjuer gjorde vi noggranna litteraturstudier runt lärarkontroll och barns delaktighet eftersom vårt syfte med studien är att undersöka och förklara lärarrollens betydelse för barns delaktighet i den planerade undervisningen. Vi valde att använda oss av ostrukturerade intervjuer vilka Denscombe (2018) menar har till syfte att låta respondenten utveckla och fullfölja sina tankegångar istället för att intervjun formas av förutbestämda frågor. Trost (2010) menar att forskaren ska vara följsam mot respondenten. Under våra intervjuer har vi försökt att vara så följsamma mot respondenten som möjligt, det är bara en av oss som har utfört intervjuerna för att inte respondenten ska känna sig obekväm och vi har haft ett avslappnat förhållningssätt där inte tystnad har blivit obekvämt. För att vår respondent skulle känna sig bekväm har hon valt plats för intervjun. Vi har spelat in intervjuerna, vilket respondenten har gett samtycke till. Efter intervjuerna har vi tillsammans transkriberat vårt material. Bryman (2011) menar att det är en fördel att transkribera materialet eftersom forskaren redan vid transkriberingen kan påbörja sin kategorisering.
Urval
Vi använde oss av bekvämlighetsurval när vi skulle välja ut vilken förskola samt förskollärare som skulle ingå i studien. Ett bekvämlighetsurval beskriver Eliasson (2013) som att man använder de personer som finns tillgängliga. Vi tog till vara på de kontakter vi hade med förskolor och valde att göra intervjuerna och observationerna på en förskola som vi hade haft kontakt med tidigare. Förskolan är belägen på landsbygden och barn i åldrarna ett till fem går på förskolan. På förskolan jobbar en förskollärare som vi valde att utföra intervjuerna med. Vi valde att observera den barngruppen som förskolläraren var ansvarig för. Det var åtta barn i fyra till fem års åldern.
När vi valde metoden att intervjua och observera valde vi att använda oss av en förskollärare istället för en barnskötare. Ryen (2014) menar att genom att intervjua en person som besitter erfarenheter och kunskaper inom intervjuns ämne blir samtalet mer givande.
Genomförande
Vi började med att kontakta förskolan där vi ville att observationerna och intervjuerna skulle hållas. När vi fått klartecken av förskolan utformade vi ett missivbrev (bilaga 1) med relevant information om studien. I missivbrevet beskrev vi studiens syfte, vad vi skulle undersöka, hur undersökningarna skulle gå till samt vilka vi forskare är. Vi presenterade även de fyra forskningsetiska principerna.
Missivbrevet lämnades sedan till förskolläraren och de barn på förskolan som skulle vara delaktiga i studien. Vårdnadshavarna och barnen fick skriva på en samtyckesblankett (bilaga 2) som lämnades åter till förskolan med godkänt samtycke. Alla barn som fick missivbrevet lämnade godkännande för att vara delaktiga i studien. När vi samlat in missivbreven började vi med att observera en planerad undervisningssituation som förskolläraren höll i. Utifrån det vi sett i observationen kring delaktighet och lärarrollen utformade vi teman som vi använde oss av i en intervju med förskolläraren. Intervjun skedde innan nästkommande undervisningstillfälle. Vi observerade tre planerade undervisningssituationer och hade tre intervjuer med förskolläraren. Under observationerna dokumenterade vi det vi såg kring barns delaktighet och lärarrollen förskolläraren hade under undervisningen. Intervjuerna med förskolläraren spelades in med hjälp av ljudinspelning. Utifrån ljudinspelningen gjorde vi transkriberingar för att ingen värdefull information skulle missas. Utifrån transkriberingarna analyserade vi materialet med hjälp av våra teoretiska begrepp och gjorde sedan en kategorisering av de olika svaren för att upptäcka mönster och variationer. Vi analyserade även det insamlade materialet från observationerna med hjälp av våra teoretiska begrepp. Vi använde oss av både intervjuerna och observationerna för att få fram ett resultat av studien.
Studiens tillförlitlighet
Vår studie har till syfte att undersöka och förklara lärarrollens betydelse för barns delaktighet i den planerade undervisningen i förskolan. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi har observerat en barngrupp under planerad undervisning samt gjort intervjuer med förskolläraren som höll i den planerade undervisningen. En kvalitativ studie med observationer och intervjuer som vi gjort är svårt eller nästintill omöjligt att upprepa eftersom de samlingarna vi observerat inte går att återskapa. Vår intention har inte heller varit att denna studie ska ses som karaktäristisk för alla förskoleavdelningar i landet. Bryman (2011) menar att generaliserbarheten skulle öka om vi hade använt oss av studier på flera förskolor. Detta är inte något vi gjort i denna studie med tanke på vår tidsram.
I vår studie har vi använt oss av både observationer och intervjuer, vilka stödjer varandra och medför att aspekter som kommit fram tydligare kan belysas (Stukát, 2011). Bryman (2011) menar att metodtriangulering och använda sig av både intervjuer och observationer är en strategi för att nå inre validitet i studien.
Innan vi gjorde våra intervjuer och observationer gjorde vi en litteraturstudie vilket Bryman (2011) hävdar är viktigt för att kunna ställa relevanta frågor under intervjun.
Vi är medvetna om att intervjuerna och observationerna vi genomfört kan ses som felkällor i viss mån eftersom vi aldrig kan vara säkra på att förskolläraren skulle svara likadant i en annan intervju. Även under observationerna skulle barnen och förskolläraren kunna uppföra sig annorlunda mot vad de gör i vardagen vilket också kan ses som en felkälla enligt Bryman (2011). Att barnen eller förskolläraren skulle ha upplevt att det var en obekväm situation eller uppfört sig konstlat är inget vi har märkt under våra observationer. Vi har även under studiens gång vid flertalet tillfällen frågat förskolläraren om hon upplevt att hon är obekväm, vilket hon säger sig inte varit under vare sig intervjuerna eller observationerna, även om detta är något vi inte kan säkerställa.
Bearbetning
Vid bearbetningen av vårt insamlade material transkriberades intervjuerna ordagrant utifrån inspelningarna vi gjorde under intervjuerna. Vi delade upp det inspelade materialet och transkriberade en del var. Vi läste sedan noggrant igenom våra transkriberingar flera gånger innan vi tillsammans började bearbeta materialet. Våra observationer sammanställde vi tillsammans till ett observationsschema för varje observation som vi sedan enskilt läst igenom flera gånger innan vi började bearbetningen tillsammans. Våra transkriberingar och observationsscheman har sedan lästs igenom vid upprepade tillfällen för att hitta återkommande mönster, skillnader och likheter. Utifrån de återkommande mönstren, likheterna och skillnaderna i intervjuerna och observationerna hittade vi och lyfte fram centrala begrepp. Utifrån de begreppen skapade vi sedan kategorier utifrån studiens frågeställningar och syfte. De kategorierna vi lyfte fram i resultatet har vi sedan analyserat utifrån Bernsteins (2000) begrepp svag lärarkontroll och stark lärarkontroll samt utifrån tidigare forskning.
Etiska ställningstaganden
Inför arbetet med vår studie har vi läst igenom ”God forskningssed”
(Vetenskapsrådet, 2017) där vi har tagit del om vilka etiska ställningstagande man bör ha i åtanke när man genomför forskning. I vår studie har vi utgått ifrån ”God
forskningssed” (2017) samt Vetenskapsrådets fyra etiska principer för att kunna uppnå vårt syfte med studien. De fyra etiska principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2011). Dessa fyra krav har vi tagit hänsyn till under hela studiens gång och den förskollärare samt vårdnadshavarna till barnen som deltog under observationerna och intervjuerna har fått information om samtliga fyra principer. Den medverkande förskolläraren samt barnen och deras vårdnadshavare fick ett missivbrev (se bilaga 1) som personligen lämnades på förskolan i samband med att vi frågade om de ville deltaga i studien. Både förskolläraren och alla barn i samtycke med vårdnadshavarna ville deltaga i studien.
Informationskravet, innebär att deltagarna i studien informeras om studiens syfte (Vetenskapsrådet, 2011). Deltagarna i vår studie informerades om studien och hur den ska redovisas. Kvale och Brinkman (2009) menar att studiens trovärdighet kan förbättras om forskarna inte presenterar studiens fullständiga syfte, utan istället ger en övergripande bild av vad studien ska handla om. Vi har i vår studie valt att informera övergripande om vad studien handlar om till förskolläraren och vårdnadshavarna eftersom vi ansåg att för mycket information om syftet skulle kunna påverka vårt resultat.
Samtyckeskravet innebär att deltagarna själva bestämmer om sin medverkan vid intervjuerna och observationerna (Vetenskapsrådet, 2011). Genom missivbrevet fick vårdnadshavare, barn och förskolläraren information om att deltagandet i studien är frivilligt och att de själva kunde avbryta deltagandet närsomhelst under studiens gång.
Konfidentialitetskravet innebär enligt Vetenskapsrådet (2011) ett identitetsskydd för de som deltar i en studie. Information om barn och deltagande förskollärare behandlas konfidentiellt, vi använder fingerade namn och ger inte ut någon information om deltagarna i studien. Personerna i vår studie är anonyma och kommer inte att kunna identifieras av någon utomstående. I vår studie anger vi inte heller i vilken kommun eller vilken förskola vi gjort studien på.
Nyttjandekravet innebär enligt Vetenskapsrådet (2011) att det insamlade materialet i studien endast används för studiens ändamål. Informationen i vår studie kommer att raderas när studien är slutförd och vi kommer enbart att använda informationen till detta sammanhang. Förskolepersonal, vårdnadshavare och barn har informerats om att den insamlade empirin endast används under studiens gång.
7 Resultat
I kommande kapitel redogörs resultatet av förskollärarens svar i intervjuerna och utifrån de observationer som gjorts. Resultatets kapitel är uppdelat efter varje undervisningstillfälle på grund av att varje undervisningssituation är utformad och genomförd på olika sätt. Kapitlet belyser vilken betydelse lärarrollen kan ha för barns delaktighet samt vad det är som kännetecknar en stark respektive svag lärarkontroll i den planerade undervisningen.
Planerad undervisning tillfälle 1
7.1.1 Syfte och genomförande
Det första undervisningstillfället vi observerade, hade som syfte att ge barnen en förståelse kring begreppet känslor. Förskolläraren valde att läsa boken “Visa alla dina känslor” (Palm, 2016) som illustrerar olika känslor för barnen.
Undervisningen genomfördes i förskolans samlingsrum. Pedagogen tog med sig barnen in i samlingsrummet där hon placerade ut sittunderlag med barnens namn på i en ring. Därefter bad hon barnen att sätta sig ner på sin plats. Förskolläraren satte sig sedan ner mellan barnen och läste samt visade bilder ur boken. Förskolläraren ställde efter läsningen slutna frågor som barnen fick svara på. Frågorna handlade om de olika känslorna i boken och var konstruerade på ett sätt att barnens svar kunde vara antingen rätt eller fel. Känslorna barnen fick möta i boken var glad, ledsen, arg och rädd.
7.1.2 Stark/svag lärarkontroll
Förskolläraren hade ett förhållningssätt som tydde på att hon hade en stark lärarkontroll. Förskolläraren menade att på samlingen så ska man göra det hon hade planerat, det fanns inget utrymme för barnen att vara delaktiga i undervisningen utan under undervisningen skulle man göra det man skulle.
…sen så gör vi de vi ska
Det fanns även tecken på att förskolläraren ansåg att det var viktigt att barnen satt stilla och lyssnade på henne under undervisningen.
Ah men då sitter dom och lyssnar
Förskolläraren ställde frågor till barnen under undervisningen, men de var slutna och hade bara ett rätt eller fel svar.
Vilken känsla är det här?
Under undervisningen menar pedagogen att det är viktigt för henne att man ska göra det man planerat och att barnen sitter stilla i ringen och lyssnar på förskolläraren.
7.1.3 Barnens delaktighet i relation till lärarkontrollen
Utifrån observationerna kunde vi se tecken på att barnen ofta tappade fokus och intresse för undervisningen eftersom de pratade om saker som inte hörde till det undervisningen syftade till.
Lisa 4år, berättar för sina kompisar om att det har varit på kalle lek och latjo under helgen och att hon vågade åka den pricka rutschkanan.
Emma 5år, börjar berätta för sina kompisar att hon också vågade åka den pricka rutschkanan.
Under observationerna upplevde vi inte några tecken på att förskolläraren gjorde barnen delaktiga i samlingen. Förskolläraren hade redan i förväg bestämt platser, vilken bok de skulle läsa och hur samlingen skulle gå till. Barnen fick lyssna på pedagogen som läste boken visa alla dina känslor och svara på pedagogens slutna frågor.
Förskolläraren ställde en fråga till barnen. ”Vem är det som är på den här bilden?”
Kristina 3år svarade, det är Igelkott, efter det började hon istället för att fortsätta lyssna på boken leka med bilen som låg bakom henne.
Förskolläraren upplevs även under undervisningen att det är viktigt för henne att barnen sitter stilla, lyssnar på henne och svarar på de frågor pedagogen ställer, men ger inget utrymme till barnen att komma med sina egna tankar och åsikter.
Planerad undervisning tillfälle 2
7.2.1 Syfte och genomförande
Det andra undervisningstillfället vi observerade, hade som syfte att ge barnen fler erfarenheter kring begreppet känslor. Förskolläraren valde att ha ett boksamtal kring boken ’’Visa alla dina känslor’’. Undervisningen var en uppföljning från det förra undervisningstillfället där förskolläraren läste boken ’’Visa alla dina känslor’’
(Palm, 2016) för barnen.
Undervisningen genomfördes i förskolans samlingsrum. Pedagogen tog med sig barnen in i samlingsrummet där hon placerade ut sittunderlag med barnens namn på i en ring. Därefter bad hon barnen att sätta sig ner på sin plats. Förskolläraren satte sig sedan ner mellan barnen och började boksamtalet genom att visa upp bilder från boken. Tillsammans fick barnen diskutera vad det var för känslor karaktärerna i boken visade. Barnen fick också prova att göra minspel och se hur de olika känslorna såg ut i sitt eget och kompisarnas ansikte. Barnen fick återigen möta känslorna glad, ledsen, arg och rädd.
7.2.2 Stark/svag lärarkontroll.
Pedagogen upplevdes vid andra undervisningstillfället ha en svagare lärarkontroll vid undervisningen. Det fanns tecken på att barnen gjordes delaktiga genom att förskolläraren ställde öppna frågor kring bilderna i boken där barnen fick diskutera vad de såg på bilderna och vad de upplevde av bilderna.
Jag ställer ju mycket frågor till barnen. När jag läser en bok gör jag barnen delaktiga genom att hela tiden ställa frågor.
Utifrån observationen såg vi tecken på att pedagogen fortfarande hade stark avgränsning på undervisningens innehåll.
Pedagogen ställer under undervisningen frågor utifrån bokens innehåll. Pedagogen pekar i boken och frågar vilken känsla är det här? Och hur kan den kännas i kroppen?
Det fanns tecken på att förskolläraren hade en stark klassifikation eftersom hon i förväg hade planerat ämnet undervisningen skulle handla om och även denna gång planerat vart barnen skulle sitta. Barnen fick inte själva ha åsikt kring samlingens innehåll eller hur de skulle sitta under samlingen utan det var redan förbestämt.
Pedagogen visar barnen när de kommer in i samlingen vilken plats de ska sitta på, sedan tar hon upp den boken hon bestämt att samlingen ska handla om och börjar läsa den för barnen.
Förskollärare upplevs att fortfarande ha stark lärarkontroll under undervisningen när det är förskolläraren som bestämmer över innehållet i undervisningen. Det är förskolläraren som har makten över undervisningen.
7.2.3 Barnens delaktighet i relation till lärarkontrollen
Utifrån observationerna fanns tecken på att barnen upplevdes mer delaktiga i undervisningen. Vi såg indikationer på att barnen var fokuserade på förskolläraren
och undervisningens syfte. Detta är något som även förskolläraren uttrycker under intervjun.
Ja märkte skillnad i att barnen var mer koncentrerade och intresserade direkt från start, de var fokuserade på mig och boken och kunde svara på frågorna jag ställde men de hade också själva många frågor direkt från start om boken.
Under undervisningen ställde pedagogen frågor om de olika känslorna till barnen Förskollärare- Hur känns det när man är ledsen?
Emma 4år- man kan få ont i magen, och engång blev jag ledsen för att..
Förskollärare-Kan man känna något mer någon annan stans när man är ledsen?
Förskolläraren bjöd in barnen till samtal under undervisningen, men när barnen svarat på hennes fråga avbröt hon barnen och ställde frågor som gjorde att man kom tillbaka till den ursprungliga frågan. Pedagogen har en svagare lärarkontroll när hon bjuder in barnen, men hon låter inte barnen få ta tid på sig att svara på frågorna utan inramningen på samlingen är stark då hon inte vill låta barnen få berätta om sina upplevelser utan hon vill hela tiden att svaren ska vara riktade mot den fråga hon ställt.
Undervisningstillfälle 3
7.3.1 Syfte och genomförande
Det tredje undervisningstillfället vi observerade hade som syfte att ge barnen en förståelse kring begreppet glädje. Förskolläraren hade planerat att ge barnen känslan av glädje genom musik. Barnen fick måla till 3 olika låtar som alla förmedlade glädje.
Undervisningen genomfördes i förskolans ateljé. Pedagogen tog med sig barnen in i ateljén och bad barnen att välja en plats att sitta på. Därefter bad hon barnen att ta några pennor av materialet hon ställt fram på bordet. Det fanns kritor, tuschpennor och färgpennor. När barnen valt pennor förklarade förskolläraren att hon skulle starta musik och när musiken startade fick barnen måla det de kände när de hörde musiken.
7.3.2 Stark/svag lärarkontroll
Vid tredje undervisningstillfället fanns indikationer på att förskolläraren hade en svagare lärarkontroll i den planerade undervisningen. Det fanns tecken som visade på att förskolläraren hade mindre avgränsning på undervisningens innehåll. Vid observationen såg vi att barnen fick möjlighet att välja både plats att sitta på samt välja fritt mellan olika material att använda under undervisningen. Barnen fick även måla vad de själva ville.
Barnen fick själva välja sina platser kring bordet de skulle ha samlingen vid, pedagogen hade också lagt fram olika material på bordet. Det fanns tuschpennor, kritor, flaskfärg, färgpennor och olika papper. Pedagogen berättade för barnen vad de skulle göra och sedan överlät hon till barnen att själva välja fritt mellan materialet och vad de sedan skapade utifrån de material de valt.
Under intervjun med förskolläraren kunde vi tyda tecken på att hon släppt på sin lärarkontroll.
Barnen fick möjlighet att själva välja vart de ville sitta och vad de ville måla.
Under undervisningen lät förskolläraren barnen ansvara över makten kring vart det skulle sitta, vilket material de skulle använda samt vad de ville måla. När pedagogen överlät makten och hade en svagare lärarkontroll blev barnen mer delaktiga.
7.3.3 Barnens delaktighet i relation till lärarkontrollen
Vid observationen fanns tecken på att barnen gjordes mer delaktiga i undervisningen.
Barnen fick möjlighet att välja på olika material, som t.ex. papper eller vilka pennor de ville använda. Barnen fick också möjlighet att bestämma själva över vad de ville måla på sin teckning när de hörde musiken.
Sonja 5år valde att ta tuschpennorna och ett vitt papper att måla på. När hon hörde musiken började hon måla en sandstrand med sol och vatten. Hon berättade att hon hade lyssnat på den musiken när de varit på stranden en gång.
Vid observationerna kunde vi se tecken på att när förskolläraren bjöd in barnen till att vara mera delaktiga var barnen mer fokuserade på uppgiften. Barnen behöll sitt intresse för undervisningen under en längre tid.
Bella 4år målade på sin bild under en längre tid och var fokuserad och intresserad av uppgiften. Hon lyssnade på musiken samtidigt som hon målade en bild av sin familj. Hon berättade att hon blev glad av musiken och att hon är glad när hon är med sin familj.
Det fanns även indikationer i intervjun att förskolläraren upplevde barnen mer fokuserade och delaktiga under detta undervisningstillfälle.
Ja och även när vi startat igång med målningen behöll de ju fokuset på sin egen bild och på vad de själva målade.
Förskolläraren upplevde också att när barnen fick vara mer delaktiga var de fokuserade på uppgiften de skulle göra och var intresserade av undervisningen.
Sammanfattande resultat
Resultatet vi har kunnat se efter vi analyserat empirin med hjälp av Bernsteins teori om stark- och svaglärarkontroll är att resultatet ser olika ut i alla de tre olika planerade undervisningssituationerna. Vi har analyserat de tre planerade undervisningssituationerna åtskilda från varandra eftersom undervisningen skiljer sig åt i de tre aktiviteterna.
I första undervisningssituationen läser pedagogen ”Visa alla dina känslor” för barnen, under andra undervisningstillfället har pedagogen ett boksamtal kring boken
”Visa alla dina känslor” och under det tredje undervisningstillfället målar barnen fritt till musik. Eftersom innehållet skiljer sig åt i undervisningssituationerna kan det också ha betydelse för hur delaktiga barnen är i den planerade undervisningen. I första och andra undervisningssituationerna upplevde vi under observationerna att barnen kändes mindre delaktiga än i det tredje undervisningstillfället. Under den första och andra undervisningssituationen upplevde vi att det var förskolläraren som hade makten över undervisningen genom att det var hon som hade planerat innehållet, hur samlingen skulle utföras samt styrde över kommunikationen i undervisningen. Även i intervjusvaren med förskolläraren framkom det att förskolläraren upplevde att barnen inte var så delaktiga i undervisningen.
Förskolläraren upplevde att barnen var mer delaktiga i andra undervisningssituationen än i första. I andra undervisningssituationen ställde pedagogen fler frågor till barnen och de frågorna hon ställde var mer öppna än i första undervisningstillfället där frågorna som ställdes var slutna. Vi studenter upplevde också att barnen var mer delaktiga under andra undervisningstillfället där de fick möjlighet att svara på fler öppna frågor än under första undervisningssituationen.
Vid tredje undervisningssituation upplevdes det under observationen att förskolläraren bjöd in barnen till att vara delaktiga i undervisningen genom att barnen fick vara med och bestämma över innehållet. Barnen fick själva styra över val av material, platser de skulle sitta på samt vad de skulle måla. När barnen gjordes mer delaktiga i valen runt undervisningen blev de mer intresserade av innehållet och var fokuserade på aktiviteten under en längre period. Även under intervjun med förskolläraren framkom det att förskolläraren också upplevde att barnen var mer delaktiga och fokuserade på undervisningen när de involverades och fick bestämma mer kring innehållet i undervisningen.
I de tre undervisningstillfällena fanns det tecken på att vid en stark lärarkontroll upplevdes barnen inte lika delaktiga i undervisningen. De fick inte möjlighet att berätta om sina upplevelser kring ämnet känslor utan förskolläraren hade redan innan undervisningen bestämt hur aktiviteten skulle gå till. Förskolläraren hade en stark klassifikation under undervisningen och tillät inte barnen att hamna utanför ämnet.
Det var även förskolläraren som bestämde över kommunikationen och tillät endast det barnet som hon hade ställt en fråga till att svara. När förskolläraren hade en stark inramning och klassifikation på undervisningen hade hon en stark lärarkontroll. När förskolläraren sedan under tredje undervisningstillfället hade en svagare lärarkontroll blev barnen mer delaktiga i undervisningen. Barnen fick då möjligheter att själva bestämma över olika val och avgränsningen på undervisningen var svag och barnen fick möjlighet att berätta om andra saker under den planerade aktiviteten som de förknippade med ordet känslor. När förskolläraren hade en svagare lärarkontroll uppledveds barnen mer delaktiga och fokuserade på undervisningen än vad de gjorde när förskolläraren hade en starkare lärarkontroll.
8 Analys
Här presenterar vi analysen av det insamlade materialet utifrån studiens två forskningsfrågor och de teoretiska begreppen.
Vi har analyserat de tre olika undervisningstillfällena var för sig, eftersom undervisningen skiljer sig åt i de tre olika undervisningstillfällena och därför inte kan jämföras med varandra.
Undervisningstillfälle 1
Under vår observation upplevde vi inte att förskolläraren visade några tecken på att göra barnen delaktiga i undervisningen. Dolk (2013) menar att för att barnen ska kunna vara delaktiga behövs ett förhandlingsutrymme där alla, både barn och vuxna ges möjlighet att uttrycka sig och att det som sägs ska tas på allvar. Förskolläraren hade redan i förväg bestämda platser för barnen att sitta på vilket medförde att barnen inte själva fick utrymme att välja. Vidare gavs barnen ingen möjlighet att själva bestämma över innehållet i undervisningen eller hur den skulle gå till. Franzen (2014) har i sin studie kommit fram till att materialet man erbjuder barnen i undervisningen ska utgå ifrån barnens intresse. Under observationerna såg vi att barnen inte fick möjlighet att visa sitt intresse för vilken bok eller vilket ämne undervisningen skulle innehålla. Det var förskolläraren som planerade innehållet i undervisningen, hur undervisningen skulle bedrivas samt hur kommunikationen mellan förskolläraren och barnen skulle fördelas. Sättet som förskolläraren kommunicerade undervisningen med barnen kan vara tecken på en stark inramning. Bernstein (2000) menar att när förskolläraren kontrollerar vad som kommuniceras, ordningsföljden och tempot kan det tyda på en stark inramning under undervisningen. Även Arnér (2006) och Sandberg och Eriksson (2010) menar att förskollärarens förhållningssätt till barnen under undervisningen påverkar barnens delaktighet. Förskolläraren hade vid undervisningen en stark lärarkontroll som gjorde att barnen inte blev delaktiga i de olika valen som fanns i undervisningen.
Ett annat tecken vi tolkar som att barns möjlighet till delaktighet begränsades vid första undervisningstillfället var utifrån barnens intresse för innehållet i samband med undervisningens genomförande. Genom observationen kunde vi se tecken på att barnen ofta tappade fokus och intresse för undervisningen eftersom de pratade om saker som inte hörde till det som undervisningen syftade till. Eriksson (2104) menar att delaktighet handlar om att barn ges möjlighet att göra sin röst hörd samt ges möjlighet att vara aktiva under undervisningen. Vi såg tecken på att förskolläraren inte bjöd in barnen i undervisningen vilket kan tyda på ett begränsande av barns delaktighet. Barnen gavs exempelvis inte möjlighet att ställa frågor eller kommentera
under högläsningen. Istället förväntades de sitta tysta och lyssna. När förskolläraren ställde frågor till barnen under undervisningen var de slutna och hade bara ett rätt eller fel svar av typen “Vilken känsla är det här?”. Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) menar att undervisningen ska ske i samspel mellan förskollärare och barn. För att det ska bli en meningsfull undervisningssituation för barnen behöver de vara delaktiga i utformningen av undervisningen. Även Björk-Willén, Pramling och Simonsson (2019) lyfter i sin studie fram hur viktigt det är att allas röster blir hörda och att allas åsikter är lika viktiga. Bernstein (2000) använder begreppet klassifikation för att förklara makten mellan olika kategorier i undervisningen. Vi observerade tecken på att förskolläraren ville att aktiviteten skulle ha en stark avgränsning mellan olika ämnen. Vi såg tecken på att förskolläraren förväntade sig att barnen skulle sitta stilla och tysta under undervisningstillfället.
Undervisningstillfälle 2
Under vår observation upplevde vi tecken på att förskolläraren både hade en stark och svag lärarkontroll under den planerade undervisningen. Bernsteins (2000) begrepp inramning kopplas till hur undervisningen planeras och utförs. Det fanns tecken på att förskolläraren hade en stark lärarkontroll genom att hon bestämde utformningen på undervisningen. Det fanns även indikationer som pekade på att hon avgränsade undervisningen till området känslor samt hur det skulle gå till. Utifrån våra tolkningar hade förskolläraren en stark lärarkontroll genom att hon hade planerat vilken bok det var barnen skulle jobba med och hur boksamtalet skulle gå till. Barnen fick därför ingen möjlighet att vara med och planera hur undervisningen skulle genomföras. Vidare fick barnen inte heller vara delaktiga i hur de skulle placeras ut i ringen under undervisningen, eftersom förskolläraren redan gjort det innan hon startade undervisningen. Vi kunde med hjälp av Bernsteins (2000) begrepp se tecken på att förskolläraren hade en stark inramning under andra undervisningstillfället.
Ett tecken som vi tolkade att barnen gjordes mer delaktiga under andra undervisningstillfället var att förskolläraren bjöd in barnen till att samtala kring boken med öppna frågor, men som hon sedan avbröt då hon ville att barnen skulle hålla sig till samtalsämnet. Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) menar att undervisningen i förskolan ska byggas på ett samspel mellan pedagogerna och barnen. När pedagogen försökte bjuda in barnen upplevdes det att barnen blev mer delaktiga än när pedagogen ställde slutna frågor. Sheridan och Pramling Samuelsson (2001) menar att det är viktigt att barnen görs delaktiga genom att de tillåts utrycka sina egna åsikter och erfarenheter. Men under undervisningen avbröt förskolläraren barnen när de berättade om sina tankar kring de olika känslorna.
Förskolläraren gav då barnen ingen möjlighet att vara delaktiga när hon avbröt dem.
