Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Examensarbete
Amning och bröstmjölksersättning: Uppfattningar och bruk
bland iranska invandrarkvinnor i Sverige
Författare:
Handledare/Ansvarig lärare:
Anna Nordqvist
Pranee Lundberg
Alexandra Viinikka
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Examinator:
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Clara Aarts
ABSTRACT
Introduction: Breast-milk is the best source of nutrition for infants. Healthy mothers are recommended to exclusively breastfeed their children until they are six months old and then combine with solid food up to two years of age or longer. Many factors can affect the decision to breastfeed.
Aim: The aim was to investigate about perception and practice concerning breastfeeding and infant formula among Iranian immigrant women.
Method: A qualitative study with strategic selection. Ten Iranian immigrant women were interviewed. The interviews consisted of twelve questions that were recorded and transcribed. Content analysis was used.
Result: The result was divided into five categories: “Health-care contact in Sweden and in Iran”, “Type of food given to the baby”, “Information and advice about breastfeeding and infant formula”, “Factors affecting the decision to breastfeed” and “Conclusive perception about breastfeeding”. The result showed for example that all of the women had breastfed and introduced infant formula, and factors that affected there decision to breastfeed was positive and negative.
Conclusion: All women had breastfed. They thought that breast-milk is the best for their children and stated satisfaction with their decisions about breastfeeding. They could see it as a good experience.
Keywords:
Iranian immigrant women, breastfeeding, infant formula, perception and practice.
SAMMANFATTNING
Inledning: Bröstmjölk är den bästa näringskällan för spädbarn. Alla friska mödrar rekommenderas att exklusivt amma sina barn upp till sex månaders ålder samt därefter
fortsätta amma och ge annat födotillägg upp till två års ålder eller längre. Flertalet faktorer kan dock påverka beslutet om att välja att amma eller inte.
Syfte: Syftet med denna studie var att undersökta iranska invandrarkvinnors uppfattningar och bruk angående amning och bröstmjölksersättning.
Metod: En kvalitativ studie med strategiskt urval genomfördes där tio iranska
invandrarkvinnor intervjuades. Intervjuerna bestod av tolv frågor och spelades in och sedan transkriberades. Innehållsanalys användes.
Resultat: Resultaten delades in i fem kategorier: ”Hälso- sjukvårdskontakt i Sverige och i Iran”, ”Typ av föda som givits barnet”, ”Information och råd angående amning och
bröstmjölksersättning”, ”Faktorer som påverkar valet att amma” samt ”Slutgiltig uppfattning angående valet att amma”. Resultaten påvisade bl.a. att samtliga kvinnor hade ammat och introducerat bröstmjölksersättning samt att faktorer som påverkat valet att amma var positiva och negativa.
Slutsats: Alla deltagarna i studien hade ammat eftersom de ansåg bröstmjölk var det bästa för barnet. Kvinnorna uppgav att de i efterhand är nöjda med beslutet som togs angående amning och kunde se det hela som en positiv erfarenhet.
Nyckelord
Innehållsförteckning
ABSTRACT...2
SAMMANFATTNING………...3
INTRODUKTION...6
Amningshistorik och statistik………...6
Amning……….……...8
Bröstmjölksersättning……….……...9
Faktorer som påverkar valet att amma…………...……….…...11
Information och utbildning……….…...13
Amningsvänliga sjukhus………...14
Amning och bröstmjölksersättning i Iran………...15
Iranska kvinnor i Sverige……...………...16
Syfte och frågeställningar……….…...17
METOD………...17 Design...17 Förförståelse...17 Urval………...18 Datainsamlingsmetod………...18 Procedur………...18 Etiska överväganden………...19
Bearbetning och analys………...19
RESULTAT………...20
Hälso- sjukvårdskontakt i Sverige och i Iran………...21
Typ av föda som givits barnet………...23
Information och råd angående amning och bröstmjölksersättning……...23
Faktorer som påverkat valet att amma………...25
Slutgiltig uppfattning angående valet att amma……….…...26
DISKUSSION………...27
Resultatsammanfattning………...27
Resultatdiskussion………...28
Metoddiskussion………...33
INTRODUKTION
Amningshistorik och statistik
Synen på amning i Sverige samt dess betydelse har skiftat genom åren. Den första stora förändringen angående amning skedde i mitten av 1700-talet då den allmänna spädbarnsvården utvecklades till ett specifikt vetenskapligt kunskapsområde, nämligen pediatriken, dvs. den vetenskap som innefattar barns hälsa och sjukdomar. Kvinnorna uppmanades att styra över sin amning genom disciplin och strikta rutiner för när barnet skulle ammas. Genom handböcker upplystes kvinnor så småningom om bröstmjölkens näringsinnehåll och barnläkare ansåg att amningen skulle begränsas genom schemaläggning. Tidigare kunskap, tradition och norm där barnet bars direkt intill kroppen och bröstet, och därmed kunde suga utifrån det egna behovet, ändrades alltså helt genom denna reglering av amning. Regleringen skulle anpassa barnen till samhället där behov och viljor inte alltid tillfredsställs omedelbart (Kylberg, Westlund & Zwedberg, 2009).
Tankesättet som ovan beskrivits angående amning stärktes på 1930-talet i samband med att förlossningarna allt oftare ägde rum på sjukhus istället för i hemmet. Detta medförde att sjukhusets rutiner och regler gällande amning med disciplinerad och reglerad amning var fjärde timme spreds och användes i större utsträckning än tidigare. Dessutom spreds och lärdes tankarna ut om reglerad amning på bestämda tider på dygnet på barnbördshus [BB], på barnavårdscentraler som var på framväxt samt via litteratur gällande råd vid amning. Medicinska motiv, såsom vila för barnets mage i minst fyra timmar mellan målen, uppgavs förutom uppfostring och anpassning av barnen till samhället. Dessa amningsråd och faktorer med ökad tilltro till läkare och experter inom området resulterade i att antalet ammande mödrar successivt sjönk från slutet av 1940-talet fram till 1970-talet. På sjukhuset var modern och barnet ofta skiljt från varandra och fördes endast samman var fjärde timme då barnet skulle få mat. Detta medförde för många mödrar att det var svårt att skapa en fungerande amningen. En ny marknad uppstod med industrilagad modersmjölksersättning som var billig att tillverka (Svensson & Nordgren, 2002).
amningstillfällen med avgränsad amningstid även minskar mjölkproduktionen vilket gjorde att barnen ordinerades individuellt sammansatta tillägg. Bröstmjölksersättningens tillväxt resulterade, förutom i ett sjunkande antal ammande mödrar, också i en upplevelse av frigörelse för kvinnorna samt ett ökat antal kvinnor på arbetsmarknaden. Framställningen av industritillverkad välling påbörjades på 1950-talet och medförde dessutom förkortad amningsperiod. Antalet exklusivt ammade barn, dvs. barn som enbart ammas utan att någon annan föda ges, vid två månaders ålder minskade från år 1950 till 1970 med 70 % till 35 %. Den lägsta siffran som registrerats i Sverige angående exklusivt ammande barn vid sex månaders ålder var år 1971 med en siffra under 10 % (Kylberg et al., 2009).
Vidare beskriver Svensson och Nordgren samt Kylberg et al. (2002; 2009) hur det under 1970-talet skedde en utbredd förändring i attityd där amningens sociala och medicinska fördelar ansågs allt viktigare och ny forskning påvisade bröstmjölkens och amningens betydelse. Detta ledde till ett ökat intresse för amning och därmed en ökad vilja att amma och siffrorna på antalet ammande mödrar steg åter. I Sverige steg antalet ammande mödrar ytterligare under början av 1990-talet, bl.a. tack vare bildandet av den ideella organisationen Amningshjälpen, samt då arbetet med ”Amningsvänliga sjukhus” startade på svenska sjukhus. ”Amningsvänliga sjukhus” var resultatet av ett initiativ av United Nations Children's Fund [UNICEF], med stöd av Världshälsoorganisationen [WHO], och innefattar riktlinjer och stöd till en lyckad amning i form av tio evidensbaserade punkter (se bilaga 1). Några år senare hade samtliga av Sveriges förlossnings- och BB-avdelningar klassats som ”Amningsvänliga sjukhus”. Detta ledde till förbättrade rutiner, ökad medvetenhet och kunskap om vikten av en positiv amningsstart på BB samt vikten av att uppmärksamma den enskilde individens behov för en fortsatt lyckad amning i hemmet.
månader gamla barn som delvis ammades från 14 % till 18 % samma år (Socialstyrelsen, 2010).
Amning
WHO (2009) utser bröstmjölk som den bästa näringskällan för spädbarn och rekommenderar alla friska mödrar att exklusivt amma sina nyfödda barn upp till sex månaders ålder och därefter fortsatt amning med annat födotillägg upp till två års ålder eller längre. De svenska amningsrekommendationerna är exklusiv amning upp till sex månaders ålder och för att sedan komplimentera smakportionerna. Några svenska rekommendationer angående den totala amningslängden finns dock inte (Livsmedelsverket, 2009). Enligt WHO (2009) uppnår barnet genom en lyckad amning god hälsa och har större chans till överlevnad. Sammansättningen av moderns bröstmjölk är speciellt anpassad för barnet och ändras utifrån barnets förutsättningar och i takt med att barnet växer. Råmjölken, den första mjölken under de första dagarna, har exempelvis ett större innehåll av antikroppar och proteiner än den mogna bröstmjölken och hjälper också spädbarnets mage att komma igång. Bröstmjölken hos en moder som fött ett prematurt barn är extra näringsrik med större innehåll av bl.a. protein och antikroppar som det prematura barnet är i behov av (Svensson & Nordgren, 2002).
Långsiktiga fördelar hos personer som ammades som barn, såsom lägre blodtryck, lägre kolesterolhalt i blodet samt mindre risk att drabbas av övervikt och diabetes typ 2 har även påvisats. Dessutom har det faktum att bröstmjölkens fettsyror är lika fettsyrorna i cellmembranen i centrala nervsystemet skapat teorier om att amningen påverkar utvecklingen av hjärnan och synen i positiv riktning. En ökad prestation vid utfört intelligenstest jämfört med icke ammade barn har också påvisats (Svensson & Nordgren, 2002; WHO, 2009).
Svensson och Nordgren (2002) beskriver ytterligare en fördel i att amma eftersom barnet genom amning och närhet till modern upplever ett lugn som skulle kunna minska eventuell smärta, samt utsöndrar hormoner i magen som leder till förbättrat upptag och tillgodogörelse av näringsämnena i bröstmjölken. Amning medför även positiva effekter för den ammande modern då de på ett lyckat vis ammar sina barn. En positiv effekt är det lugn som mödrar upplever i amningssituationen. Detta har med hormonet oxytocin att göra som är delaktig i utdrivningen av bröstmjölken men dessutom har viss påverkan på moderns personlighet. Nivåerna av hormonet stiger då barnet suger på bröstet och modern känner sig avslappnad och sömnig. WHO (2009) nämner ytterligare positiva effekter för den ammande modern såsom att en förlängd period med utebliven menstruation uppträder vid exklusivt och regelbunden amning vilket anses vara en naturlig preventivmedelsmetod. Dessutom minskas risken att drabbas av bröst- och äggstockscancer senare i livet och det blir även lättare för modern att nå vikten hon hade innan graviditeten.
Amning ger också fördelar gällande ekonomi, hygien och ekologi i och med att bröstmjölken är gratis och därmed ekonomiskt fördelaktig, hygieniskt förpackad och alltid tillgänglig. Ekologiska fördelar med amning gäller de allt större ytor betesmark som skulle behöva skövlas för att få fram komjölk för tillverkningen av bröstmjölksersättning om allt fler kvinnor gav bröstmjölksersättning till sina barn. Även materialet till flaskor och burkar som behövs vid användning av bröstmjölksersättning ger enorma avfall som påverkar ekologin i negativ riktning (Svensson & Nordgren, 2002; WHO, 2009).
Bröstmjölksersättning
finns skillnader i näringssammansättningen då innehållet av exempelvis protein och fett i bröstmjölksersättningen är lägre än i moderns bröstmjölk (Nationalencyklopedin, 2011). Dessutom innehåller inte bröstmjölksersättningen antikroppar vilket gör att icke ammade barn, som nämnts ovan, inte uppnår lika fullgott infektionsskydd som ammade barn. Särskilt i utvecklingsländer blir detta en central skillnad då icke ammade barn utsätts för fler dödliga infektioner än vad de ammade barnen gör. År 2002 beräknades att 1,5 miljoner barn i utvecklingsländerna dör årligen pga. att de inte ammas (Svensson & Nordgren, 2002).
Användningen av bröstmjölksersättning ställer höga krav på hygien och kvalitet av vattnet som används för att blanda ersättningens pulver. De icke ammade barnen i utvecklingsländerna drabbas ofta av vattenburna sjukdomar till följd av dålig hygien och kvalitet av vattnet och diarré och uttorkning är en vanlig dödsorsak. Undernäring ses också som en risk, särskilt i utvecklingsländerna, då bröstmjölksersättningens kostnad leder till utspädning av ersättningen för att det ska räcka längre och barnen får därmed inte tillgång till ersättningens fulla näringsinnehåll. Dessutom finns risken att tillgången på bröstmjölksersättning minskar. Att börja amma är då inte alltid ett alternativ i och med att amningsuppehållet kan skapa problem att få igång mjölkproduktionen igen (Svensson & Nordgren, 2002; WHO, 2009).
Riordan (2005) beskriver skillnader för barnet mellan en amningssituation jämfört med en situation där barnet får bröstmjölksersättning i nappflaska. Amningstiden kan variera från cirka fem till 30 minuter där barnet själv avgör när den fått i sig tillräckligt och därmed slutar suga. Då barnet får bröstmjölksersättning i nappflaska tar matsituationen vanligen mellan fem och tio minuter och matningen slutar då ofta när flaskinnehållet är slut istället för att barnet själv säger ifrån och slutar suga på flaskan. Suggreppet för barnet är mer fördelaktigt och avslappnat vid amning jämfört med suggreppet på en nappflaska vilket påverkar andningen för barnet. Utandningstiden förlängs och inandningstiden förkortas med nappflaska jämfört med amning vilket i sin tur leder till att fler nappflaskmatade barn blir bradykarda och har en syresättning under 90 % under matningen. Samtliga dessa faktorer påverkar till att amningssituationen anses mer naturlig, fördelaktig samt utifrån barnets behov jämfört med en situation där barnet får bröstmjölksersättning i nappflaska.
Faktorer som påverkar valet att amma
Enligt Humphreys, Thompson och Miner (1998) bygger mödrar som lever under lägre socioekonomiska förhållanden sitt beslut att amma utifrån personer i hennes omgivning som uttryckt positiva erfarenheter gällande amning. Dessutom är även en hög genomsnittlig ålder hos den gravida kvinnan, höga utbildningsmål samt tidigare erfarenheter av amning ytterligare faktorer som påverkar beslutet att välja amning.
van Rossem och medarbetare (2010) har i en studie gjord i Holland undersökt om det fanns några etniska skillnader gällande att börja och fortsätta amma hos inhemska holländare jämfört med invandrare från Karibien eller Medelhavsområdet. Resultatet påvisade att invandrare i större grad började amma men att holländska mödrar i större utsträckning fortsatte att amma. Författarna menade att detta kunde bero på att de invandrade mödrarna upplevde andra svårigheter än de inhemska kvinnorna såsom deras socioekonomiska bakgrund.
Twamley och medarbetare, (2010) beskriver i sin studie att det är mindre troligt att kvinnor med rötter från Karibien, Afrika och södra Asien, födda i Storbritannien, börjar amma sitt barn jämfört med inhemska brittiska kvinnor. Liknande kunskap från USA finns också där afroamerikanska samt latinamerikanska kvinnor ammar i mindre utsträckning. Syftet i studien var att undersöka påverkande faktorer, erfarenheter samt beslut kring valet att amma sitt barn eller ge denne bröstmjölksersättning. Detta undersöktes bland kvinnor från etniska minoritetsgrupper från bl.a. Pakistan, Indien, Karibien och Afrika, födda och uppväxta i Storbritannien. Resultatet visade att många deltagare trots sin allmänna kunskap om bröstmjölkens fördelar, valde att ge sitt barn bröstmjölksersättning. Påverkande faktorer som uppgavs var exempelvis tidsbrist, sömnlösa nätter samt genans i samband med amning. Särskilt kvinnor med rötter från södra Asien uppgav känslor av misslyckande och press från föräldrar och svärföräldrar att börja ge sitt barn bröstmjölksersättning. Huvudorsaken till att föräldrar och svärföräldrar föreslog ett tidigt införande av bröstmjölksersättning var att de ansåg att kvinnans bröstmjölk inte var tillräcklig för att föda en nyfödd. Slutligen menar författarna till studien, med resultaten som bakgrund, att en kunskap hos kvinnorna om amning och dess fördelar inte alltid resulterar i att amningen upprätthålls.
grupperna ingick en grupp med kvinnor från södra Asien, vilka ofta utses till den fattigaste etniska gruppen i Storbritannien. I studiens introduktion beskrivs att dessa kvinnor tenderade att börja amma i högre grad än inhemska brittiska kvinnor samt att kvinnor från etniska minoritetsgrupper mottar de flesta amningsråden från sin moder eller svärmor. Resultatet ur denna studie visade att de flesta kvinnor från södra Asien hade ammat exklusivt i fyra-sex månader och majoriteten av kvinnorna introducerade fast föda till barnet vid fyra månaders ålder. Samtliga dessa kvinnor från södra Asien menade att bröstmjölk genom amning var det bästa alternativet för barnet och enligt kvinnornas kultur och religion bör amning pågå under minst två år. Vidare uppgav samtliga kvinnor från södra Asien att de planerade sin amning väl då amning ses som en privat uppgift som inte gärna vill göras offentligt. En del kvinnor introducerade bröstmjölksersättning innan barnet var sex månader gammalt då detta underlättade kvinnans sociala liv. Kvinnorna från södra Asien uppgav även att självförtroende, tidigare erfarenhet, stöd från familjemedlemmar samt gruppträffar rörande amning hade stor betydelse för att fortsätta amma.
I en studie gjord av Dowling, Shapiro, Burant och Elfettoh (2009) påvisas att mödrarnas syn på amning förändras under deras tid på sjukhuset. De första dagarna efter födseln var beslutet att amma fokuserat på barnet och dess behov och hälsa. Vid utskrivning från sjukhuset hade många kvinnor ändrat uppfattning gällande beslutet att amma vilket då byggdes på hennes eget välbefinnande där mödrarna exempelvis angav att amningsuppgiften kunde kännas betungande då hon visste att den inte kunde delas med någon annan anhörig.
Information och utbildning
Rempel och Moore (2011) menar att tidigare forskning påvisat att prenatal utbildning gällande amning kan öka antalet mödrar som börjar amma och förlänga amningsperioden. Att prenatalt inneha kunskap och information om amningens fördelar är enligt WHO (2009) en av de tio evidensbaserade punkterna i vägen till lyckad amning och denna information ges vanligen av utbildade sjuksköterskor eller barnmorskor. Rempel och Moore (2011) visar dock i sin studie att prenatal amningsinformation som ges av icke utbildade personer, som då är mer jämlik modern, också anses effektiv i att påverka amningen till en positiv och lyckad upplevelse. Kvinnorna som gavs amningsinformation av icke utbildade personer var oftast äldre, högre utbildade kvinnor med större intention att amma än den andra grupp kvinnor vars information gavs av utbildade professioner. Mödrarna uppskattade den icke utbildade ledaren som delade med sig av egna amningsupplevelser. Dessa kvinnor uppgav även det som positivt att de fått information gällande svårigheter och utmaningar i att amma samt hur man kan överkomma detta, vilket efterfrågades i den grupp kvinnor som fick amningsinformation av utbildade professioner. Denna grupp kvinnor sågs dessutom mer troliga att amma längre än kvinnor som fått information av en utbildad sjuksköterska eller barnmorska. I övrigt visade studien att båda grupper av kvinnor uppskattat att få information, särskilt rörande amningstekniken samt att informationen som givits ökat kvinnornas självförtroende och självkänsla och värdet av valbarhet mellan en utbildad och en icke utbildad amningsinformatör understyrks för att promota och stötta kvinnorna till en lyckad amning.
Amningsvänliga sjukhus
ammades exklusivt på sjukhuset jämfört med de barn som under sjukhusvistelsen de första dagarna fått ersättning som tillägg.
I en annan studie jämfördes fyra ”Amningsvänliga sjukhus” och fyra sjukhus som ännu inte är klassade som ”Amningsvänliga sjukhus”. Resultatet visade att fler mödrar ammade sina barn om de hade fött sina barn på ”Amningsvänliga sjukhus” och att fler mödrar var nöjda med moderskapet. Barnen som föddes på ”Amningsvänliga sjukhusen” ammades exklusivt i 90 % av fallen respektive 33 % på de andra sjukhusen (Abolyan, 2006).
Amning och bröstmjölksersättning i Iran
Olang, Farivar, Heidarzadeh, Strandvik och Yngve (2009) uppger i sin artikel att hälsoministeriet i Iran gett ut nationella riktlinjer hämtade ur WHO:s rekommendationer gällande amning, som samtliga av landets sjukhus bör följa. År 1991 grundade den dåvarande hälsovårdsministern en nationell kommitté som syftade till att uppmuntra iranska mödrar att amma sina barn för att förebygga sjukdom och dödlighet hos spädbarn samt fortskrida deras hälsa. År 2004 förnyades målen för barnens hälsa med tio punkter, exempelvis att minska tillväxtmissbildningar orsakat av malnutrition, minska risken för att drabbas av sjukdom för barn under fem år samt minska antalet mentala och fysiska tillväxtmissbildningar. Ytterligare ett mål var att öka antalet mödrar som ammar samt att förlänga amningstiden till två år. Landet antog förslag som WHO utgivit angående marknadsföring av bröstmjölksersättning, nämligen att inte marknadsföra bröstmjölksersättning till allmänheten, inga gratisprover eller gåvor till mödrarna, deras anhöriga eller till personal inom hälso- och sjukvården. Studiens resultat visade att 57 % av iranska mödrar ammar exklusivt tills barnet är fyra månader gammalt. 28 % ammade exklusivt tills barnet var sex månader gammalt. Författarna kom fram till att den socioekonomiska faktorn inte påverkade om barnen ammades exklusivt i fyra eller sex månader.
som barnet ammades och faktorer såsom moderns yrke, antal barn, förlossningssätt samt barnets ålder då tillägg infördes.
I en studie gjorde av Marandi, Afzali och Hossaini (1993) inkluderades 900 iranska mödrar varav 3 % av dessa kort efter födseln fick ha sitt nyfödda barn hos sig. Barnen ammades i genomsnitt första gången 42,5 timmar efter förlossningen. I mer än hälften av fallen påbörjades användning av bröstmjölksersättning på sjukhuset och sannolikheten att börja med bröstmjölksersättning under första månaden var mycket hög. Dock minskade risken att mödrarna skulle börja använda bröstmjölksersättning under andra och tredje månaden om läkare och vårdpersonal informerat mödrarna att fortsätta amma. Studien påvisade också att amningsfrekvensen sjönk vid sex månaders ålder vilket berodde på att vårdpersonalen hade informerat att man vid denna ålder bör ge tillägg till amningen och genomsnittstiden att amma var 14 månader. Faktorer som uppgavs till att de iranska mödrarna slutade amma och började ge sina barn bröstmjölksersättning var en upplevd brist på bröstmjölk. Majoriteten av kvinnorna visste inte vad bristen berodde på, andra menade att ångest och mediciner var påverkande faktorer. Av samtliga tillfrågade kvinnor svarade 96 % att amning är bättre för barnets tillväxt medan 4 % ansåg att bröstmjölksersättning är lika bra eller bättre än amning. Mödrarna ansåg dessutom bröstmjölkens kvalité vara bättre jämfört med bröstmjölksersättning, att det var smidigt, att det innebar närhet med barnet samt religiösa och ekonomiska skäl. Dessutom ammade mödrar som hade en hög utbildning och vars män hade välbetalda jobb kortare tid samt då mödrarna använde bröstmjölksersättning och p-piller. Huvudkällan till mödrarnas information angående amning var släktingar eller vänner. Radio, tv, böcker, tidningar samt information från läkare och vårdpersonal uppgavs som andra informationskällor.
Rakshani och Mohammadi (2009) fann i sin studie en signifikant skillnad gällande genomsnittslängden på amning i städer och på landsbygd i Iran. I städer var amningslängden 19,8 ± 4,9 månader och på landsbygden 21,8 ± 4,3 månader. Mödrar som var under 25 år ammade sina barn en kortare tid jämfört med äldre mödrar. Även de mödrar som arbetade utanför hemmet, bodde i städer, var förstföderskor samt introducerade tilläggsmat innan barnet var fyra månader gammalt påvisades även löpa en större risk att sluta amma tidigare än andra mödrar.
Sverige är ett mångkulturellt land med en befolkning där 14,3 % är invandrare (Migrationsinfo, 2010). Enligt Statistiska Centralbyrån [SCB] (2009) fanns år 2009 28 355 iranska invandrade kvinnor i Sverige. Det finns lite forskning gjord på iranska invandrarkvinnors uppfattning och bruk rörande amning och bröstmjölksersättning i Sverige. För att på bästa möjliga vis kunna förstå och därefter hjälpa de iranska invandrarkvinnorna behövs mer kunskap om deras uppfattningar. Först då kan dessa kvinnor få optimalt stöd och bemötande från den svenska hälso- och sjukvården. Resultaten av denna studie kan komma att användas som underlag vid kontakt och omvårdnad med iranska kvinnor inom hälso- och sjukvården samt ge kännedom i iranska invandrarkvinnors uppfattning och bruk rörande amning och bröstmjölk.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka uppfattningar och bruk rörande amning och bröstmjölksersättning bland invandrarkvinnor från Iran bosatta i Sverige.
Frågeställningar
Vilka uppfattningar har invandrarkvinnor från Iran rörande amning och bröstmjölksersättning? I vilken utsträckning ammar och brukas bröstmjölksersättning bland invandrarkvinnor från Iran?
METOD
Design
En explorativ och deskriptiv studie med kvalitativ metod användes. I och med denna kvalitativa metod blev svaren djupare och mer tillförlitliga än om metoden hade utförts kvantitativt. En större förståelse för kvinnans åsikter kunde därför fås (Polit & Beck, 2008).
Förförståelsen hos författarna inför denna studie var en viss kunskap om rekommendationerna angående amning och bröstmjölksersättning i Sverige. Uppfattningar och bruk rörande detta hos iranska invandrarkvinnor var inget som författarna kommit i kontakt med tidigare.
Urval
För denna studie användes strategiskt urval samt ”snöbollseffekten” för att komma i kontakt med iranska kvinnor. Strategiskt urval användes för att få en bred inblick på ett ämne som till viss del redan forskats på (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2010). Inklusionskriterierna för att delta var att kvinnorna är första generationens invandrare från Iran, talar svenska och/eller engelska och har fött och ammat/givit bröstmjölksersättning till minst ett barn fött år 1990 och framåt. Exklusionskriterier blev följaktligen om kvinnorna inte uppfyllde inklusionskriterierna. Det planerade antalet deltagande kvinnor var tio vilket också blev det slutgiltiga deltagarantalet. Antal kvinnor valdes utifrån den tid som fanns förfogad för utförande av studien samt för att få ett tillförlitligt resultat. Cirka hälften av deltagarna kom författarna själva i kontakt med och resten kontaktades genom ”snöbollseffekten”. Bortfall ur studien, två deltagare, ersattes med två nya deltagare som uppfyllde kriterierna. En av dessa deltagare dök ej upp på utsatt tid och då kontaktuppgifter till denna kvinna saknades, kunde ej nytt intervjutillfälle bestämmas. Det andra bortfallet skedde pga. att det i samband med intervjutillfället upptäcktes att kvinnan inte uppfyllde inklusionskriterierna då hennes kunskaper i svenska ej var tillräckliga för att kunna utföra intervjun. Slutgiltiga deltagarantalet blev alltså tio kvinnor.
Datainsamlingsmetod
Procedur
Med hjälp av Uppsalas Iranska Förening, vuxenutbildningen Svenska för Invandrare samt ”snöbollseffekten” kunde deltagare identifieras. Tid och plats bestämdes med var och en av de deltagande. Datainsamling skedde genom individuella intervjuer à 20-30 minuter. Intervjuerna hölls exempelvis i föreningslokalen för Uppsalas Iranska Förening, Linnéskolan samt i den deltagandes hem. Den deltagande fick återigen muntlig och skriftlig information (se bilaga 3) om studien samt dess tillvägagångssätt och fick tillfälle att ställa frågor. Därefter påbörjades intervjun som spelades in med hjälp av en kassettbandspelare. Efter avslutad intervju fick deltagaren återigen möjlighet att ställa frågor och författarna försäkrade sig om att deltagaren hade kontaktuppgifter om ytterligare frågor skulle dyka upp. Efter varje intervju transkriberades inspelningen och därefter spelades det inspelade materialet över.
Etiska överväganden
De etiska överväganden som gjordes för denna studie var att deltagandet var frivilligt och att deltagarna när som helst under studiens gång kunde avbryta deltagandet. Identitet samt all information som framkom under intervjuerna behandlades konfidentiellt och inspelningsmaterialet makulerades efter transkribering. Studiens deltagare signerade sitt samtycke på ett medgivandeformulär (se bilaga 4) till att deltaga i studien, som genomfördes under handledning (Codex, 2010). Då deltagarna i studien är födda och uppväxta i ett annat land med andra kulturella värderingar och skillnader skulle detta kunna påverka till att frågorna i studien anses för personliga och känsliga från deltagarnas håll. I dessa eventuella fall skulle intervjun ha avbrutits.
Bearbetning och analys
Tabell 1. Utdrag från innehållsanalysen.
Meningsenheter Kondenserade meningsenheter
Kod Subkategorier Kategorier
När jag var gravid gick jag på kurs på vårdcentralen i tre dagar som handlade om förlossning och amning. På sjukhuset efter förlossningen på avdelningen visade personalen mig hur jag skulle amma. Kurs på vårdcentralen under graviditeten. Information om förlossning och amning. Fick även hjälp på sjukhuset.
Välinformerad. Information och råd angående amning. Information och råd angående amning och bröstmjölksersättnin g.
Ja jag ammade mitt barn, ett år och 15 dagar. Fyra månader ammade jag enbart och sedan gav jag bröstmjölksersättnin g och bröstmjölk samtidigt. När mitt barn blev två år fick han endast mat och mjölk.
Jag ammade mitt barn i ca ett år. Kompletterade med bröstmjölksersättnin g från fyra månaders ålder. Vid två års ålder fick han fast föda.
Blandat födointag. Typ av föda som givits barnet.
RESULTAT
De iranska kvinnorna hade antingen ett, två eller tre barn. En kvinna hade fött sina två barn i Iran och en annan kvinna hade fött barn både i Sverige och i Iran. Resterande åtta kvinnor hade fött sitt/sina barn i Sverige. Antal år som kvinnorna bott i Sverige varierade från fyra år som kortast och som längst 23 år. Medianlängden gällande antalet år var 12,5 år och medelvärdet var 11,6 år.
Sverige och i Iran”, ”Typ av föda som givits barnet”, ”Information och råd angående amning och bröstmjölksersättning”, ”Faktorer som påverkar valet att amma” och ”Slutgiltig uppfattning angående valet att amma”. Subkategorierna presenteras nedan som kursiva underrubriker.
Hälso- sjukvårdskontakt i Sverige och i Iran
Kategorin hälso- sjukvårdskontakt i Sverige och i Iran beskriver huruvida kvinnorna varit i kontakt med mödravårdscentralen och barnavårdscentralen i Sverige och/eller i Iran, samt huruvida kontakten varit regelbunden eller obefintlig.
Kontakt med mödravårdscentralen
Nio av tio kvinnor hade regelbundet varit i kontakt med mödravårdscentralen i Sverige i samband med graviditet. En av kvinnorna uppgav att barnmorskan på mödravårdscentralen tog blodtryck och undersökte barnet. En annan kvinna sade att hon även kontaktade mödravårdscentralen då hon upplevde problem under graviditeten.
”Jag har haft kontakt med mödravårdscentralen flera gånger. När jag blev gravid hade jag kontakt regelbundet.” (Iransk kvinna, intervju nr.2)
Två av kvinnorna hade dessutom regelbunden kontakt med sjukhuset, då en av dem utvecklade graviditetsdiabetes och den andra hade blödningar som var tvungna att kontrolleras varannan vecka. En av de tio kvinnorna hade inte varit i kontakt med mödravårdscentralen i Sverige i samband med sina graviditeter eftersom hon hade fött sina två barn i Iran.
”Jag hade kontakt med mödravårdscentralen...jag hade blödningar så varannan vecka fick jag åka in på sjukhus.” (Iransk kvinna, intervju nr. 9)
Kontakt med barnavårdscentralen
barnavårdscentralen för rådgivning. En av kvinnorna hade inte varit i kontakt med barnavårdscentralen.
”Ja, jag har varit där med mitt barn på undersökningar. Och ibland om det har varit något problem har jag ringt och fått råd.” (Iransk kvinna, intervju nr. 3)
”Jag har haft kontakt med barnavårdscentralen också. De vägde, mätte och vaccinerade mina barn.” (Iransk kvinna, intervju nr. 7)
Iransk hälso- sjukvårdskontakt
Det rådde blandade meningar bland deltagarna om den iranska hälso- sjukvården. De flesta kvinnor som fött sina barn i Sverige visste att det fanns motsvarigheter till mödravårds- och barnavårdscentraler i Iran men de hade själva ej varit i kontakt med dem. Några kvinnor uppgav specifikt att det är läkaren som man har kontakt med i Iran och utgör den motsvarande vården. Kvinnan som fött sina barn i Iran uppgav att det fanns statliga och privata motsvarigheter och hon själv gick till den privata.
”Ja det finns. Men det är bättre om man går till en speciell läkare då vården i Iran är olik den svenska. Jag var hos en barnläkare varje månad eftersom min son hade problem med eksem. Läkaren gav även vaccinationerna.”
(Iransk kvinna, intervju nr. 1)
”Ja...exakt som i Sverige är det...men man måste betala om man vill komma på kontroller, det man inte behöva göra här i Sverige. Och väga och mäta barn, man går till en läkare, ja.” (Iransk kvinna, intervju nr. 9)
Typ av föda som givits barnet
medeltalet för amningsdurationen var tio månader. Förutom kvinnan som inte ammade det ena av sina två barn överhuvudtaget var den kortaste amningsdurationen två månader. Den längsta amningstiden som angavs var en amningstid på nästan två år. Liknande siffror gällande dessa värden framkom oavsett i vilket land kvinnorna fött sina barn.
Samtliga kvinnor i studien introducerade bröstmjölksersättning till sina barn inom noll till sex månader räknat från födseln. Tre av de tio kvinnorna ammade exklusivt under sex månader, enligt WHO:s rekommendation, för att därefter komplettera med bröstmjölksersättning. Två kvinnor med totalt tre barn, gav barnen bröstmjölksersättning från och med födseln. Medianen för introduktion av bröstmjölksersättning var fyra månader efter födseln. Medelvärdet var knappt fyra månader efter födseln. Detta betyder alltså att median- och medellängden för exklusiv amning var runt fyra månader.
”Jag ammade mitt barn i 15-16 månader men jag hade inte så mycket mjölk. Mitt barn började få ersättning efter tre månader.” (Iransk kvinna, intervju nr. 3)
”Jag ammade min flicka ett år och tre månader och min pojke i ett år. Båda fick ersättning också när de var sex månader.” (Iransk kvinna, intervju nr. 8)
Information och råd angående amning och bröstmjölksersättning
Denna kategori handlar om huruvida, på vilket sätt samt vilken sorts information och rådgivning kvinnorna fått i samband med eller efter sin graviditet angående amning och/eller bröstmjölksersättning, i Sverige eller i Iran.
Information och råd angående amning
”När jag var gravid gick jag på kurs på vårdcentralen i tre dagar som handlade om förlossning och amning. På sjukhuset efter förlossningen visade personalen mig hur jag skulle amma.” (Iransk kvinna, intervju nr. 1)
”Bröstmjölk är bra för barnet, det har de sagt på vårdcentralen och sjukhuset.” (Iransk kvinna, intervju nr. 8)
Information och råd angående bröstmjölksersättning
Fem av de deltagande kvinnorna sade att de fått information angående bröstmjölksersättning innan förlossningen. Källorna som uppgavs angående informationen var hämtade från vänner, TV samt broschyrer. Ytterligare två kvinnor hade erhållit information men då efter förlossningen via vårdcentralen samt på sjukhuset. De tre resterande kvinnorna i studien uppgav att de inte var insatta i ämnet dock var det en av dem som sade sig ha läst en aning i sin bok men endast väldigt lite.
”Jag fick också information om bröstmjölksersättning, eftersom jag behövde ge det till barnet, genom broschyrer.” (Iransk kvinna, intervju nr. 3)
”Jag fick också information om bröstmjölksersättning, fast av en kompis som läste på internet som översatte till mig.” (Iransk kvinna, intervju nr. 2)
”Ja...det är inte samma sak som bröstmjölk. Man kan inte ersätta, man kan aldrig ersätta den där mjölken med ersättning. Eftersom det finns andra ämnen i bröstmjölken som inte finns i ersättningsmjölken.” (Iransk kvinna, intervju nr. 10)
Faktorer som påverkat valet att amma
Positiva och negativa faktorer
Sju av kvinnorna uppgav att bröstmjölken är bra för barnet och att dess innehåll skyddar barnet mot sjukdomar såsom diarré, kräkningar och förkylning. Ytterligare en kvinna uppgav att då hon ammade hjälpte hon både barnet och sig själv. Andra positiva faktorer som framkom var att bröstmjölk är en perfekt näring för barnet, är viktig bör barnets hälsa och att amning innebär en närhet till barnet samt att det är naturligt, även stöd på sjukhuset var en faktor som påverkade valet att amma. Dessutom uppgav två av deltagarna specifikt att de hade en önskan om att amma sina barn medan sex av kvinnorna uppgav att i iransk tradition tillhör det att amma sitt barn länge, vilket därmed påverkade deras val.
”I Iran tror vi att om barnet får mammans mjölk blir de starka mot sjukdomar, mjölken är viktig.” (Iransk kvinna, intervju nr. 1)
”...jag vet att modersmjölken är bra för barnen, den är skyddade, perfekt näring och de blir inte sjuka så ofta.” (Iransk kvinna, intervju nr. 6)
Negativa faktorer som framkom om amning var att tre av kvinnorna upplevde att de hade för lite mjölk som inte räckte till. En av dem uppgav även att det var svårt att amma eftersom hon inte var van sedan innan. Ytterligare en kvinna berättade om smärta i brösten vid amning. Hon kände nedstämdhet samt stress vilket påverkade hennes val av att sluta amma.
”...efter två månader fick jag mycket ont vid amning ville därför inte fortsätta med det och ville inte göra det i framtiden heller. Men i Iran brukar man amma i två år. Jag kände mig nedstämd och stressad av att det inte fungerade att amma så då var det bättre att sluta” (Iransk kvinna, intervju nr. 2)
svårigheter med detta då hennes barn vant sig vid flaskmatning. Därmed upplevde hon det lättare att fortsätta med bröstmjölksersättningen.
”...det är svårt att amma barnet om man ska gå ut eller om man är hemma hos någon...ersättning är också bra då får man sova bättre på nätterna och kan dela på ansvaret.” (Iransk kvinna, intervju nr. 3)
Omgivningens inflytande
Nio av tio deltagande kvinnor i studien blev tillfrågade om deras mamma och vänner hade ammat. Då denna fråga glömdes bort vid ett av intervjutillfällena. Samtliga uppgav att det i deras omgivning fanns släktingar och vänner som ammade sina barn. Dock påpekar två av kvinnorna att det inte har påverkat deras beslut att amma.
”Alla mina släktingar, syskon och mamma ammade.” (Iransk kvinna nr.1)
”Det har inte påverkat mitt beslut. Men enligt traditionen har alla ammat.” (Iransk kvinna, intervju nr. 5)
Slutgiltig uppfattning angående valet att amma
Samtliga deltagande kvinnor är nu i efterhand nöjda med sitt beslut som togs angående amning. Amningsdurationen spelade mindre roll och själva erfarenheten uppges vara positiv. Dock uppgav en kvinna, trots att hon var nöjd med sitt val att amma, att hon i dagsläget skulle göra annorlunda med ett nästa barn. En kvinna uppgav att hon i början inte kände sig nöjd med amningen då hon efter två månader hade smärtor i brösten i samband med amningen. Dock berättade kvinnan att hon är nöjd att hon slutade amma när hon bestämde sig för detta.
”Först var jag inte nöjd men sen gick det bättre men sen ville jag inte amma något mer. Jag är nöjd att jag slutade att amma när jag bestämde mig för det.” (Iransk kvinna, intervju nr. 2)
”Ja, jag är mycket nöjd. Många andra har jag hört haft svårt att amma...jag har haft tur. Jag är så nöjd för det.” (Iransk kvinna, intervju nr. 7)
DISKUSSION
Resultatsammanfattning
Resultaten delades in i fem kategorier: ”Hälso- sjukvårdskontakt i Sverige och i Iran”, ”Typ av föda som givits barnet”, ”Information och råd angående amning och bröstmjölksersättning”, ”Faktorer som påverkar valet att amma” samt ”Slutgiltig uppfattning angående valet att amma”. Resultaten påvisade att samtliga kvinnor hade haft regelbunden kontakt för kontroller och undersökningar med mödravårds- och barnavårdscentralen i Sverige eller i Iran. Kvinnorna hade ammat men durationen skiljde sig åt. Introduktion av bröstmjölksersättning skedde inom noll till sex månader räknat från födseln. Samtliga kvinnor hade fått någon slags information och råd gällande amning, exempelvis via kurser på vårdcentral och mödravårdscentral. Hälften av de deltagande kvinnorna hade fått information angående bröstmjölksersättning innan sin förlossning och två kvinnor erhöll denna information efter förlossningen. Faktorer som påverkat valet att amma var både positiva och negativa, såsom bröstmjölkens näringsinnehåll respektive en upplevd känsla av att ha för lite mjölk. Deltagarnas mödrar och vänner kan också ha haft inflytande gällande kvinnornas beslut att amma. Samtliga deltagande kvinnor i studien uppger att de i efterhand är nöjda med sitt beslut som togs angående amning.
Resultatdiskussion
Hälso- sjukvårdskontakt i Sverige och i Iran
förlängas om mödrarna erhållit information och råd gällande amning. I och med att samtliga kvinnor i studien hade haft regelbunden kontakt med utbildade professioner kunde dock ingen slutsats dras huruvida dessa kvinnor som fått denna information ammar längre eller i större utsträckning än kvinnor som inte haft någon kontakt och fått information, vilket annars vore intressant. Det kunde inte heller ses någon skillnad i amningsdurationen mellan de två kvinnor som fått denna typ av information i Iran, jämfört med de iranska kvinnorna som fött sina barn och fått information här i Sverige.
Typ av föda som givits barnet
Ingram och medarbetare (2008) har undersökt barriärer till en sex månader lång exklusiv amning bland olika etniska minoriteter, däribland kvinnor från södra Asien. Deras resultat visade att dessa kvinnor ammade exklusivt i fyra till sex månader, vilket stämmer väl överens med denna studies medianvärde på fyra månader. Enligt Olang och medarbetare (2009) ammar 28 % av iranska mödrar i Iran sitt/sina barn exklusivt tills barnet är sex månader gammalt. I vår studie framkom att tre av tio kvinnor, dvs. 30 % av de iranska kvinnorna, ammade sina barn exklusivt under sex månader, enligt WHO:s rekommendation. Även resultatet från studien gjord av Olang och medarbetare (2009) stämmer alltså väl överens med resultatet i vår studie.
Bland mödrar i Sverige år 2008 ammade 66,5 % sina barn vid sex månaders ålder (Socialstyrelsen, 2010). Bland de iranska invandrarkvinnorna i Sverige i vår studie var amningsfrekvensen 80 % då barnen var sex månader. Bland dessa 80 % var det dock en kvinna som ammade ett av sina två barn mindre än sex månader vilket kan ha påverkat resultatet i felaktig riktning. Hon valdes ändå med bland de 80 procenten då hon ammat ett av sina två barn under sex månader. Enligt vår studies resultat, jämfört med Socialstyrelsens tre år gamla resultat, är amningsfrekvensen vid sex månaders ålder något högre bland iranska invandrarkvinnor än svenska kvinnor.
Slutligen kan konstateras att Twamley och medarbetare (2010) har visat sig ha rätt då de menade att trots att kvinnorna innehar kunskap och information om amningen och dess fördelar betyder inte det att amningen alltid upprätthålls.
Information och råd angående amning och bröstmjölksersättning
då skulle anta Rempel och Moores forskningsresultat från 2011 skulle ovanstående kvinnor amma kortare tid än om de fått information av en icke utbildad person. Då en av kvinnorna angivit att hon fått information efter förlossningen kanske hon inte bör inkluderas i Rempel och Moores slutsats. Samtliga kvinnor uppgav att de kände sig välinformerade angående amning vilket dock bör ses som mycket positivt i sammanhanget. Vidare uppgav några iranska invandrarkvinnor i studien att de, förutom information given av sjukvårdspersonal, även fått information genom böcker, broschyrer och vänner vilket stämmer väl överens med fynden från studien gjord Marandi och medarbetare (1993).
Ingen av de deltagande kvinnorna angav specifikt att de fått information och råd angående bröstmjölksersättning prenatalt på vårdcentral. Dock uppgav hälften av kvinnorna att de själva inhämtat information och ytterligare några kvinnor hade erhållit information postnatalt på sjukhuset. Då det inte är känt vilken sorts information några av de deltagande kvinnorna fått är det svårt att veta vad samt vilkens sorts information och råd som ytterligare behövs för att kvinnorna ska känna sig välinformerade inom ämnet. Vi som författare anser dock att kvinnorna i samband med information om bröstmjölkens innehåll och fördelar, både kort- och långsiktiga, även bör få information gällande bröstmjölksersättningens innehåll, samt skillnader dem emellan. Detta bör leda till att fler kvinnor förhoppningsvis känner sig välinformerade och fler förstår vikten av amningens och bröstmjölkens betydelse. Kvinnorna bör även få information om WHO:s tio evidensbaserade steg, där det sjätte steget innebär att nyfödda barn inte skall ges mat eller dryck utöver bröstmjölk såvida det inte är medicinskt indicerat (Kylberg et al., 2009). Vidare borde även ytterligare information bl.a. angående vad som kunde förväntas angående amning och mödraskap ges till de blivande mödrarna, då detta efterfrågades i en studie gjord av Graffy och Taylor (2005).
Faktorer som påverkar valet att amma
medarbetare (2008) samt Dowling och medarbetare (2009). Faktorn angående smärta i samband med amning som uppgavs vid ett intervjutillfälle har inte kunnat stödjas mha. de artiklar och den litteratur som beskrivits i denna studies inledning. Då vi som författare ansåg denna faktor som relevant sökte en ny artikel angående detta. Mangesi och Dowswell (2010) beskriver i sin studie att smärtor i samband med amning kan relatera till att modern slutar amma tidigare.
Flertalet kvinnor ansåg iransk amningstradition som en påverkande faktor angående valet att amma. Enligt kvinnorna innebär denna tradition en lång amningsperiod om detta var möjligt. Dessa tankar finner starkt stöd i WHO:s rekommendationer angående amning med bl.a. en rekommendation om en total amningslängd i minst två år. Då WHO:s rekommendationer angående amning är väl utbredda i både Sverige och Iran kan man anta att dessa båda länders synsätt inte borde skilja sig alltför mycket åt och därmed borde inte heller tiden som de iranska invandrarkvinnorna bott i Sverige spela allt för stor roll angående deras syn på amning (Svensson & Nordgren, 2002; Kylberg et al., 2009; Olang et al., 2009).
En kvinna berättade att hon fått hjälp med amningen på sjukhuset och menade att detta var en positiv faktor som påverkade henne i valet att amma. Merten och medarbetare (2005) samt Abolyan (2006), diskuterar att ett större antal ”Amningsvänliga sjukhus” med riktlinjer och stöd utifrån WHO:s tio evidensbaserade steg till en lyckad amning skulle förlänga amningslängd samt höja amningsfrekvensen. I Sverige är, som tidigare nämnt i introduktionen, samtliga förlossnings- och BB-avdelningar redan klassade som ”Amningsvänliga sjukhus”. Någon förbättring avseende förekomsten av ”Amningsvänliga sjukhus” är därför inte möjlig. Möjligen kan kvaliteten på råd, stöd och information på dessa sjukhus förbättras för att nå ökad amningslängd- och frekvens.
författare menar ändå att ett visst positivt inflytande borde förekomma. En av de tio deltagande kvinnorna fick aldrig frågan om hennes moder och vänner ammat då frågan helt enkelt glömdes bort vid intervjutillfället. Vi menar därför att resultatet kan ha påverkats i en felaktig riktning.
Förvånande var att flertalet faktorer som beskrivits i inledningen till denna studie inte framkommit hos någon av de deltagande kvinnorna i samband med intervjuerna. Exempel på sådana faktorer är att amning är ekonomiskt fördelaktigt (Svensson & Nordgren, 2002; WHO, 2009), att modern kände sig viktig och behövd (Kong & Lee, 2004) samt självförtroende hos modern (Ingram et al., 2008). Detta kan dock bero på att kvinnorna endast nämnde exempel samt vad de först kom att tänka på.
Slutgiltig uppfattning angående valet att amma
Samtliga kvinnor var nöjda med det beslut de själva tagit gällande amning och menade att erfarenheten var positiv. En kvinna uppgav dock att hon, om hon fick ytterligare ett barn, skulle göra annorlunda angående amningen med detta barn då hon med sitt första barn känt att hon tvingat i barnet bröstmjölk fast han inte ville ta bröstet.
Det ses som mycket positiv att samtliga tio kvinnor känner sig nöjda med valet som togs angående att amma, oberoende av hur länge kvinnan ammade exklusivt och total amningslängd. Trots att kvinnan just i den specifika amningssituationen upplevde exempelvis smärta eller andra svårigheter i att amma, kan de idag se tillbaka på valet av föda till deras barn som en positiv erfarenhet. Kong och Lee (2004) nämner tidigare positiva erfarenheter som en bland flera positiva faktorer som påverkar mödrar till att börja amma. Detta skulle alltså betyda att det finns en stor chans att samtliga kvinnor i studien vid en eventuell nästa graviditet skulle börja amma sina barn, tack vare bl.a. en tidigare positiv amningserfarenhet. Ett visst undantag är dock kvinnan som trots att hon var nöjd med amningen i helhet skulle göra annorlunda vid en eventuell nästa gång.
Metoddiskussion
istället för kvantitet. Med en kvantitativ metod hade antalet svaranden antagligen varit fler men då författarna ville ha utförligare och mer förståelse för deltagarnas svar, hellre än många svar, valdes metoden som kvalitativ. Fler deltagare hade givit ett mer tillförlitligt resultat men tidsupplägget av denna studie gav inte möjlighet för ytterligare deltagare. Som redan sagts i metoddelen anses tio deltagare uppnå mättnad i intervjusvaren och ge ett tillförlitligt restultat men dock kan överförbarheten av denna studie diskuteras då några generella slutsatser är svåra att dra med tanke på deltagarantalet.
Genom tydlig beskrivning av exempelvis urval, förförståelse, datainsamling samt bearbetning och analys förstärks giltighet och tillförlitlighet för studien. Dock har i innehållsanalysen gjorts antaganden gällande kodningen i kategori ”Information och råd angående amning och bröstmjölksersättning”, angående hur välinformerade kvinnorna var i frågan om amning och bröstmjölksersättning. Antaganden och tolkningar gjordes utifrån deltagarnas svar och därmed kan kodningen inte ses som helt tillförlitlig.
De frågor som formulerats täckte syfte och frågeställningar väl men en annan utformning på vissa frågor hade tydliggjort frågans svar ytterligare. Exempel på detta är att man i samband med fråga nummer sju och åtta skulle ha kunnat fråga om kvinnorna kände sig tillräckligt välinformerade. De svar som framkom utan detta tillägg var endast om de fått och vad för slags information och rådgivning de fått angående detta. Vidare besvarades fråga elva ofta redan i fråga tio och ställdes därför inte alltid till deltagarna.
För att få fler deltagare i studien, större bredd i barnens födelseland samt högre tillförlitlighet och giltighet kunde en tolk ha använts åt de kvinnor som nyligen anlänt till Sverige, men som exkluderades på grund av sina otillräckliga svenskkunskaper. Användningen av tolk skulle enligt Hanssen (2005) kunna överkomma språkbarriären men bör då vara en professionell sådan som inte haft någon tidigare kontakt med den deltagande eftersom en närstående tolk kan nyansera svaret i större grad än vad en professionell tolk ska göra.
att författarna bättre försäkrat sig om att deltagaren hade tillräckliga svenskkunskaper för att genomföra intervjun istället för att ha förlitat sig på läraren som förmedlat kontakten med deltagaren. Sist kan nämnas att vi trots att denna studie är kvalitativ, valt att använda mycket kvantitativ data i form av siffror för att tydliggöra resultaten maximalt.
Kliniska implikationer
Sverige är ett mångkulturellt land med 14,3 % invandrare, varav 28 355 av dessa är iranska invandrarkvinnor (Migrationsinfo, 2010; Statistiska Centralbyrån [SCB], 2009). Samtliga kvinnor, såväl svenskfödda som invandrare, uppsöker den svenska hälso- och sjukvården vid upptäckt graviditet i Sverige. Det är därför av stor vikt att den svenska hälso- och sjukvården är lyhörd och har tillräcklig kunskap om olika minoritetsgruppers olika uppfattningar. Först då kan hälso- och sjukvården bemöta de olika kvinnorna på ett så optimalt sätt som möjligt och därmed också ge kvinnorna den individuella, professionella och behövda vård som krävs för att den enskilda kvinnan ska uppleva mötet som en positiv erfarenhet.
Lite forskning är gjord angående iranska invandrarkvinnors uppfattning och bruk rörande amning och bröstmjölksersättning i Sverige. Vår förhoppning är att kvinnorna som deltagit i denna studie och delat med sig av sina personliga kunskaper, erfarenheter och tankar gett en djupare förståelse för samt en större inblick i ämnet bland denna specifika minoritetsgrupp i Sverige. Dessa resultat skulle kunna komma att användas som grund vid kontakt med iranska kvinnor inom hälso- och sjukvården samt ge kunskap om iranska invandrarkvinnors uppfattning och bruk rörande amning och bröstmjölk. Dessutom skulle resultaten kunna användas som grund för fortsatt forskning, då vi som författare anser att ett sådant behov av forskning finns. Mer specifikt skulle en sådan ökad kunskap och förståelse kunna leda till ett ökat antal ammande mödrar och förlängd amningsduration och därmed förbättrad hälsa hos barnen. Det vore även intressant att göra en jämförande studie bland svenska kvinnor och deras uppfattningar och bruk rörande amning och bröstmjölksersättning.
Slutsats
REFERENSER
Abolyan, L.V. (2006). The Breastfeeding Support and Promotion in Baby-Friendly Maternity Hospitals and Not-as-Yet Baby-Friendly Hospitals in Russia. Breastfeeding Medicine,1(2), 71-78.
Codex. (2010). Forskning som involverar människan. Uppsala: Codex. Hämtad 10 januari, 2011, från http://www.codex.vr.se/forskningmanniska.shtml
Dowling, D.A., Shapiro, J., Burant, C.J. & Elfettoh, A.A. (2009). Factors Influencing Feeding Decisions of Black and White Mothers of Preterm Infants. Journal of Obstetric, Gynecologic
& Neonatal Nursing, 38(3). 300-309. doi. 10.1111/j.1552-6909.2009.01018.x
Dyson, L, McCormick, F.M. & Renfrew, M.J. (2008). Interventions for promoting the initiation of breastfeeding (Review). The Cochrane Library, 4.
Graffy, J. & Taylor, J. (2005). What Information, Advice, and Support Do Women Want With Breastfeeding?. BIRTH, 32(3), 179-186.
Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24. 105-112.
Hanssen, I. (2005). Interkulturell omvårdnad. N J. Kristoffersen., F. Nortvedt & E-A. Skaug (Red.). Grundläggande omvårdnad del 1 (ss. 79-105). Stockholm: Liber.
Henderson, G., Anthony, MY. & McGuire, W. (2008). Formula milk versus maternal breast milk for feeding preterm or low birth weight infants (Review). The Cochrane Library, 4. Henderson, G., Fahey, T. & McGuire, W. (2009). Nutrient-enriched formula milk versus human breast milk for preterm infants following hospital discharge (Review). The Cochrane
Humphreys, A., Thompson, N.J. & Miner, K.R. (1998). Intention to Breastfeed in Low-Income Pregnant Women: the Role of Social Support and Previous Experience. BIRTH, 25(3), 169-174.
Ingram, J., Cann, K., Peacock, J. & Potter, B. (2008). Exploring the barriers to exclusive breastfeeding in black and minority ethnic groups and young mothers in the UK. Maternal
and Child Nutrition, 4(3), 171-180.
Kong, S.K.F. & Lee, D.T.F. (2004). Factors influencing decision to breastfeed. Journal of
Advanced Nursing, 46(4), 369–379.
Kramer, MS. & Kakuma, R. (2009). Optimal duration of exclusive breastfeeding (Review).
The Cochrane Library, 1.
Kylberg, E., Westlund, A-M. & Zwedberg, S. (2009). Amning idag. Stockholm: Gothia Förlag Livsmedelsverket, (2009). Amning och barnets hälsa. Uppsala: Livsmedelsverket. Hämtad 23 maj, 2011, från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/ammande/Amning-och-barnets-halsa/
Mangesi, L. & Dowswell, T. (2010). Treatments for breast engorgement during lactation (Review). The Cochrane Library, 9.
Marandi, A., Afzali, H.M. & Hossaini, A.F. (1993). The reasons for early weaning among mothers in Teheran. Bulletin of the World Health Organization, 71(5). 561-569.
McNiel, M.E., Labbok, M.H. & Abrahams, S.W. (2010). What are the Risks Associated with Formula Feeding? A Re-Analysis and Review. BIRTH, 37 (1), 50-58.
Migrationsinfo. (2010). Sverige. Stockholm: Migrationsinfo. Hämtad 10 januari, 2011, från http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/
Modersmjölksersättning (2011). Nationalencyklopedin. Hämtad 24 februari, 2011, från http://www.ne.se/lang/modersmj%C3%B6lksers%C3%A4ttning
Olang, B., Farivar, K., Heidarzadeh, A., Strandvik, B. & Yngve, A. (2009). Breastfeeding in Iran: prevalence, duration and current recommendations. International Breastfeeding Journal,
4(8), doi: 10.1186/1746-4358-4-8
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2008). Nursing research: Generatingand Assessing Evidence for
Nursing Practice (8th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Rakshani, F. & Mohammadi, M. (2009). Continuation of Breastfeeding: Is This a Problem in Southeast Iran?. Breastfeeding Medicine, 4. doi: 10.1089/bfm.2008.0038
Rempel, L.A. & Moore, K.C.J. (2011). Peer-led prenatal breast-feeding education: A viable alternative to nurse-led education. Midwifery. doi: 10.1016/j.midw.2010.11.005
Riordan, J. (2005). Breastfeeding and human lactation (3rd ed.). Boston: Jones and Bartlett.
Roudbari, M., Roudbari, S. & Fazaeli, A. (2009). Factors associated with breastfeeding patterns in women who recourse to health centres in Zahedan, Iran. Singapore Med J, 50(2), 181-184.
SBU. (2010). Inte bara räkna, utan också förstå. Stockholm: SBU. Hämtad 10 januari, 2011, från http://www.sbu.se
Socialstyrelsen. (2010). Amning och föräldrars rökvanor: Barn födda 2008. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 10 januari, 2011, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18098/2010-8-2.pdf Svensson, K. & Nordgren, M. (2002). Amningsboken. Stockholm: Natur och kultur.
Twamley, K., Puthussery, S., Harding, S., Baron, M. & Macfarlane, A. (2010). UK-born ethnic minority women and their experiences of feeding there newborn infant. Midwifery, Doi: 10.1016/j.midw.2010.06.016
van Rossem, L., Vogel, I., Steegers, E.A.P., Moll, H.A., Jaddoe, V.W.V., Hofman, A., Mackenbach, J.P. & Raat, H. (2010). Breastfeeding patterns among ethnic minorities: the Generation R Study. J Epidemiol Community Health, 64, 1080-1085. doi:10.1136/jech.2009.095380
Bilaga 1
WHO:s tio evidensbaserade steg till en lyckad amning
Samtliga enheter inom mödravård och vård av nyfödda bör:
1. ”Ha en skriven amningsstrategi/ handlingsplan som rutinmässigt delges all hälsovårdspersonal.
2. Undervisa all berörd personal i nödvändig kunskap för att genomföra denna handlingsplan.
3. Informera alla gravida och nyblivna mammor om fördelarna med amning och hur man upprätthåller amningen.
4. Uppmuntra och stödja mammor att börja amma sitt nyfödda barn vid barnets första vakenhetsperiod som vanligen sker inom två timmar.
5. Visa mammor hur dem ska amma och upprätthålla amningen, även om det måste vara åtskilda från sitt barn.
6. Inte ge nyfödda barn mat eller dryck utöver bröstmjölk, såvida det inte är medicinskt indicerat.
7. Praktisera samvård – tillåta mammor och barn att vistas tillsammans dygnet runt. 8. Uppmuntra fri amning.
9. Ej ge nappar till ammade spädbarn, vare sig sug- eller dinappar.
Bilaga 2
Intervjufrågor:
1. Hur många barn har du? Var är de födda? 2. Hur länge har du varit i Sverige?
3. Har du haft kontakt med mödravårdscentralen i Sverige? Hur? 4. Har du haft kontakt med barnavårdscentralen i Sverige? Hur?
5. Finns det någon motsvarande MVC och BVC i ditt hemland och i så fall har du varit i kontakt med dem?
6. Hur länge ammade du exklusivt? Gavs extra tillägg och när började du med detta i så fall?
7. Har/vad har du fått för information och rådgivning angående amning?
8. Har/vad har du fått för information och rådgivning angående bröstmjölksersättning? 9. Fanns det faktorer som påverkade ditt beslut och i så fall vilka?
10. Hur gjorde din mamma/dina vänner?
11. Gjorde du annorlunda än din mamma/dina vänner? Har du ändrat dig på grund av dem? I så fall varför?
Bilaga 3
Informationsbrev
Härmed tillfrågas Du att vara med i en undersökning om iranska invandrarkvinnors uppfattningar och bruk rörande amning och bröstmjölksersättning.
Syfte och metod
Studien syftar till att undersöka iranska kvinnors uppfattning och bruk rörande amning och bröstmjölksersättning. Studien kommer att baseras på individuella intervjuer. Intervjuerna kommer att bestå av ett antal frågor och intervjun beräknas ta 20-30 minuter. Intervjuerna kommer att spelas in på bandspelare. Intervjufrågorna skickas med detta informationsbrev. Vi behöver därför komma i kontakt med dig som är kvinna, talar svenska eller engelska, invandrad från Iran och har barn som är födda år 1990 eller senare.
Frivilligt deltagande och konfidentialitet
Deltagandet är frivilligt och deltagarna kan när som helst under studiens gång avbryta deltagandet. Identitet samt all information som framkommer under intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt och inspelningsmaterialet kommer att makuleras. Studiens deltagare kommer att signera sitt samtycke på ett medgivandeformulär till att deltaga i studien.
Om Du är intresserad att delta i denna studie eller om Du har några frågor, tveka inte att höra av Dig till oss via telefon eller e-mail. Varmt tack för Din uppmärksamhet!
Kontaktinformation
Vi som utför studien, till vårt examensarbete, är två sjuksköterskestudenter som läser på Uppsala Universitet:
Anna Nordqvist: annanordqvists@gmail.com Alexandra Viinikka: alexandraviinikka@yahoo.se
Underskrift av Pranee Lundberg, handledare, Uppsala Universitet
Bilaga 4
Medgivandeformulär
Jag har läst och förstått informationsbrevet angående studien om iranska invandrarkvinnors uppfattningar och bruk rörande amning och bröstmjölksersättning.
Jag ger mitt medgivande till att deltaga i studien. Datum……….
