Medborgardialog: Ett verktyg till en hållbarutveckling?

Samhällsplanerarprogrammet 180 hp Kandidatuppsats i kulturgeografi 15 hp

Institutionen för geografi

Vårterminen 2021

MEDBORGARDIALOG

Ett verktyg till en hållbar utveckling?

Jacob Evaldsson

Förord

Med denna kandidat uppsats avslutar jag mina tre år på Samhällsplanerarprogrammet vid Umeå universitet. Jag vill börja med att tacka institutionen med alla lärare och profiler vi har träffat och lärt oss känna under dessa år. Ett speciellt tack vill jag också rikta till Henry Grew vid Högskolan i Gävle som med sin entusiast samt brinnande passion smittade av sig på mig och fick mig själv att bli intresserad av planering.

Det har varit mycket upp och ner under dessa år det ska vi inte sticka under stolen med. En pandemi, en avsliten hälsena, två operationer och körtelfeber mitt under brinnande kandidatuppsats som ett tag där gjorde mig orolig att jag skulle stå här utan någon uppsats alls. Men det löste sig till slut som allting gör. Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till Micaela Nordin som jag skrev mitt första arbete med och som enligt henne är den största orsaken till att jag fick vänner här uppe under studietiden. När vi alla vet sanningen om att det hade löst sig ändå. Jag tackar alla för tre fantastiska år och hoppas att få stöta på de flesta ute i arbetslivet.

- Jacob Evaldsson, juni 2021

Citizen dialog

A tool for a sustainable development?

Jacob Evaldsson, Department of Geography, Umeå University, Sweden

Abstract

This study aim is to look closer on how municipalities utilize the citizens and creatin a dialog between the two parties as a tool to achieve a more sustainable development.

To answer this question this study looks closer on the municipality of Umeå and their work with the process and dialog together with the citizens to create a detailed development plan for the area of Tomtebo gård.

Through analysis of document used as a basis for the creation of the detailed development plan for Tomtebo gård. The conclusion is if the municipality of Umeå have done enough work to get the citizens involved in the process or if they are using the process as a tool to increase the legitimacy in their decisions.

Keywords: Citizen dialog, Sustainable development, Detailed development plan

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Problemformulering ... 2

1.2 Syfte och frågeställningar ... 2

1.3 Avgränsning ... 2

1.4 Centrala begrepp ... 3

2. Bakgrund ... 3

2.1 Det moderna samhället ... 3

2.2 Bostadsförsörjning ... 4

2.3 Tomtebo ... 4

2.3.1 Tomtebo gård ... 5

3. Juridiskt ramverk ... 5

3.1 Standardförfarande ... 6

3.2 Utökat förfarande... 7

3.3 Den obligatoriska medborgardialogen enligt plan- och bygglagen ... 7

4. Hållbarhet inom planering ... 8

4.1 Social hållbarhet inom planering ... 8

4.2 Umeå kommuns arbete med en hållbar utveckling ... 8

4.3 Bonavas arbete och syn i hållbarhetsfrågan ... 10

5. Teoretiska utgångspunkter... 10

5.1 Kommunikativ planering ... 10

5.2 Kritik emot den kommunikativa planeringen ... 11

5.3 Medborgardialog ... 12

5.4 Delaktighet ... 12

6. Metod ... 14

6.1 Kvalitativ metod ... 14

6.1.1 Innehållsanalys ... 15

6.2 Metoddiskussion ... 15

6.2.1 Validitet och tillförlitlighet ... 16

6.2.2 Etik ... 16

6.2.3 Källkritik ... 16

7. Resultat ... 17

7.1 Umeå kommuns dialogarbete ... 17

7.2 Detaljplanen över Tomtebo gård ... 17

7.3 Visionsmanual Tomtebo gård ... 17

7.4 Utveckling av Tomtebogård: Visionsmanual 2017 ... 18

7.4.1 Skolträffar ... 18

7.4.2 Idéforum... 19

7.4.3 Workshops ... 20

7.4.4 Fortsättning i processen ... 20

7.5 Samråd ... 20

8. Analys ... 21

8.1 Delaktighet ... 21

8.2 Dialog ... 21

8.3 Delaktighet ... 22

8.4 Inflytande ... 22

9. Slutdiskussion och vidare forskning ... 22

9.1 Diskussion ... 22

9.2 Vidare forskning ... 23

Sammanfattning ... 24

Referenser... 25

1

1. Inledning

Umeå kommun har en vision som går ut på att år 2050 ska invånarantalet i kommunen uppgå till 200 000, en ökning från dagens 130 000 (Umeå kommun, 2020c). Med denna ökning kommer en efterfrågan på bostäder, och för att kunna tillgodose behovet av bostäder behövs det i snitt bygga 2000 nya bostäder per år (Umeå kommun, 2017b).

Att göra detta är ingenting som Umeå kommun helt själva har resurser till att utföra utan behöver ta hjälp av privata byggherrar för att uppnå detta mål.

Efterfrågan på bostäder ställer också ett stort krav på planering i form av en strävan efter hållbarhet i planeringen (Umeå kommun, 2017b). Umeå kommun (2020e) har därför satt upp ett flertal utvecklingsstrategier att följa som ska bidra till en att utveckla ett hållbart samhälle. Dessa strategier syftar till att alla medborgare ska få en chans att tycka till inom planeringen, satsningar på att skapa offentliga rum och parker, genom förtätning skapa förutsättningar att bebygga markområden intill redan befintlig bebyggelse samt att om möjligt samla tillväxten inom femkilometer för att främja utnyttjande och användningen av gång- och cykeltrafiken. Strategierna fungerar som ett verktyg till att skapa en hållbar utveckling.

För att kunna uppnå detta är det viktigt att så många som möjligt får vara med i planeringsprocessen (Umeå kommun, 2020e). Ett av de verktyg som kommunerna har är att arbeta med tätt med befolkningen i frågor som rör deras närhet, genom medborgardialog. Medborgardialogen kan bedrivas på olika sätt, det är upp till varje enskild kommun att välja hur de vill bedriva sin kommunala verksamhet (Boverket, 2021). I uppförandet av detaljplaner som är ett av kommunens starkaste verktyg att bestämma och reglera bebyggelsen är kommunen skyldig att via lag genomföra en typ av dialog, samråd (Boverket, 2014). Det är sedan upp till kommunen själv att välja om de anser detta räcker eller så kan det på eget bevåg bestämma att utöka denna process, för att skapa större förankring och delaktighet i samhället (Boverket, 2021). Arbetet med medborgardialog och kommunikativ planering (Kommunikation och interaktion mellan de inblandade aktörerna inom planprocessen) är något som i Sverige övertid har förändrats (Strömgren, 2007). Fram till 1970-talet utgick planeringen helt ifrån planerarensperspektiv om att de minsann var de med sina kunskaper och expertis som visste bäst. Idag är inte detta fall, utan planeraren arbetar mycket närmare kommunens medborgare för att skapa en hållbar stadsutveckling.

Ett exempel på detta i Umeå kommun är processen med att upprätta en detaljplan över Tomtebo gård. Här har kommunen valt att utöka den vanliga processen med en större medborgardialog för att ge invånare oavsett kön, ålder, bakgrund en möjlighet att få vara med att tycka till i processen i framtagandet av detaljplanen (Umeå kommun, 2020a). Målet var att skapa en såpass transparent och jämställd planprocess som möjligt där alla kan delta på lika villkor. Här fick medborgarna vara med på att skapa en vision som senare ligger tillgrund för detaljplaneförslaget som berör Tomtebo gård.

Tomtebo gård ligger geografiskt beläget så att det ingår i ett flertal av de utvecklingsstrategierna som Umeå kommun framtagit (Umeå kommun, 2020e).

Dessa innefattar strategin om att använda markområden i närhet till andra

bostadsområden, att alla ska få vara delaktiga och att det ligger inom

2 femkilometerstaden, vilket gör att det är ett spännande exempel att titta närmare på.

Tomtebo gård är beläget mellan dom redan befintliga bostadsområdena Tomtebo och Tavelliden och angränsar till Nydalasjön (Umeå kommun, 2020d).

1.1 Problemformulering

Denna uppsats problematiserar medborgardialoger i planeringsprocessen. Den tidiga planeringen fram till 70-talet utgick från planerares och arkitekters expertkunskap.

Idag har planeringen genomgått en ”kommunikativ vändning”, det vill säga planerares roll handlar mer om att kommunicera med medborgarna. Stor vikt läggs vid att kommunicera med medborgarna för att skapa legitimitet i planeringsprocessen men också för att samla in idéer och förstå vad olika grupper eftersöker och behöver.

Medborgardialoger kan se ut på olika sätt men kritiseras ofta för att inte nå utsatta grupper och för att inte vara tillräckligt transparanta. Det ska alltid finnas möjlighet för medborgarna att kunna få sin röst hörd i ett planärende. Varje enskild kommun har möjlighet att lägga upp detta på vilket sätt det vill, det enda krav som finns är att det ska finnas en medborgardialog och möjlighet för medborgarna att kunna skicka in sina synpunkter samt att dessa ska granskas.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur en kommun kan använda medborgardialogen som ett verktyg till att uppnå en hållbar stadsutveckling i samband med upprättandet av detaljplaner. Studien använder sig av Umeå kommun och privata aktörers arbete med medborgardialog i upprättandet av detaljplanen för Tomtebo gård som fallstudie. För att uppnå syftet kommer arbetet att utgå från några frågeställningar.

- Vilken typ av kommunikativa insatser har gjorts för att låta medborgare vara med och påverka planprocessen?

- Vilka insatser har gjort för att försöka få med alla samhällsgrupper? Finns det något som kunde ha gjorts annorlunda?

- Har processen varit ett sätt att skapa delaktighet bland medborgarna och använts på ett sätt att skapa legitimitet bland medborgarna?

1.3 Avgränsning

Begreppet hållbar utveckling är brett och diffust vilket har lett till att många forskare valt att titta närmare på ämnet. Detta har lett till att en hel uppsjö av litteratur och forskning på hållbar utveckling har genomförts. Att redovisa och presentera allas syn på vad hållbar utveckling kräver mycket plats, något som jag inte har här. Därför har jag fått göra ett urval i vad jag redovisar och valt att begränsa mig till forskare och forskning som är kopplat till hållbar utveckling.

I detta arbete har jag valt att fokusera på en av de tre aspekterna av hållbar utveckling,

närmare bestämt social hållbarhet. Detta eftersom arbetet kommer att handla om

medborgardialog som verktyg för att bidra till en hållbar utveckling. Därför blir det

just de sociala delarna av hållbar utveckling som kommer stå i fokus. Självklart bidrar

de andra delarna ekonomiskt och ekologisk hållbarhet till en hållbar utveckling men

jag har av sin relevans för ämnet, samt tid och plats valt att inte gå in på djupet i dessa.

3 I det flesta fallen med upprättande av detaljplaner sker det någon typ av medborgardialog och i en kommun av Umeå storlek är dessa fall många. I mån om tid har underlaget till detta arbete avgränsats till att behandla processen med medborgardialogen i uppförandet av detaljplanen för Tomtebo gård.

Medborgardialogen och processen kring Tomtebo gård kommer inte jämföras med processen och medborgardialogen för andra detaljplaner på grund av den begränsade tidsramen. Men med det sagt hade det dock kunnat leda till en större förståelse och insikt i hur Umeå kommuns arbete med medborgardialog kan bidra till en hållbar stadsutveckling.

Framställningen av detaljplanen över Tomtebo gård har skett av Umeå kommun och med privata aktörer. De privata aktörerna som har varit med i detta är Bonava som i form av markägare har fått vara med i processen och framställningen av detaljplanen, därför har även Bonavas syn på hållbarhet granskats.

1.4 Centrala begrepp

Medborgardialog – Den kommunikation som kommunen bedriver med sina medborgare i ändamål som angår planärenden (Boverket, 2021).

Planprocess – syftar till processen i upprättandet av detaljplaner (Boverket, 2014).

Hållbar utveckling - ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov” – Brundtland (WCED, 1987).

Plan- och bygglagen – Här står lagar och bestämmelser som rör medborgardialog kopplat till planprocessen (SFS, 2010:900)

2. Bakgrund

Som med mycket står inte stadsplanering stilla, utan det rör sig framåt och påverkas av en rad olika faktorer. Detta kan vara politisk styrning, samhällsutveckling eller världsliga händelser för att nämna några (Strömgren, 2007).

2.1 Det moderna samhället

I början av 1950- och 1960-talet var tilltron till planinstrumentet på sin höjd. Tanken var att skapa ett modernt samhälle, vilket ledde till att en rad gamla stadskärnor som hade växt fram på ett organiskt och naturligt sätt inte ansågs modernt (Strömgren, 2007). Därför genomfördes det en uppstädning av dessa områden för att på ett bättre sätt kunna representera det moderna samhället. Det var också under denna tidsperiod som miljonprogrammet antogs i Sverige, som gick ut på att tillgodose den bostadskris och brist på bostäder som rådde i landet. Allt var inte en dans på rosor utan detta möttes också av en hel del kritik och problem. Miljonprogrammet skapade en massa bostäder på kort tid, men med det skapades också en massa problem. Frågor om segregation, utanförskap och brottslighet började se dagens ljus. En av de största kritikerna som var emot detta med den moderna och planerade staden var Jane Jacob.

Hon menade på det redan fanns en ordning i de gamla stadskärnorna som förstördes

genom att rensa och städa upp i dessa. Denna ordning menade Jacobs att den byggde

på att människor i alla åldrar och bakgrunder har på ett naturligt sätt vuxit fram över

tid, genom den blandning av byggnader som uppkommit. När en blandning av nya och

4 gamla byggnader blandas skapas också möjligheter för personer med olika ekonomiska medel, bakgrunder och åldrar att skapa och bosätta sig i en naturlig stadsmiljö. Detta är värden som den planerade staden helt ser bortom och i stället försöker skapa på ett konstgjort sätt genom planeringen. Invånarna var inte nöjda utan ville ha förändring och mer inflytande. Tanken att få det var genom att förändra sättet och arbetet kring hur planerings skedde, en förändring som skulle innebära att invånarna fick mer inflytande i planeringen.

Det var under 1980-talet som dessa tankar med att invånarna skulle få ett större inflytande att påverkan i planeringen (Strömgren, 2007). En ny era av planering hade börjat, den kommunikativa planeringen gjorde ett intåg i den svenska planeringen.

Planerna gick ifrån att bara bestämmas av tjänstemän till att vara mer utan en förhandling och diskussion tillsammans med invånarna. Men i den kommunikativa planeringen sker kommunikationen och samverkan inte enbart med invånarna utan det är fler aktörer inblandade som intresseorganisationer, näringsliv osv. Detta har fått vissa påföljder bland annat att vissa aktörer har övertid fått mer makt än andra i planeringen. Det är framför allt de privataktörerna inom planeringen som fått mer makt genom en rad olika faktorer, men främst genom att de har tagit initiativ i planläggningsprocessen.

2.2 Bostadsförsörjning

Bostadsförsörjning är en fråga som är av högsta strategiska betydelse och ligger tillgrund för att skapa en hållbarbefolkningstillväxt inom Umeå kommun (Umeå kommun, 2017b). Det är viktigt att skapa ett varierande utbud av bostäder, dels leder det till att nya invånare kan flytta in och dels är det ett sätt att försöka bibehålla en god livskvalité för de redan boende i kommunen. Orsaken till det sistnämnda är att genom den bostadsbrist som råder på bostadsmarknaden vilket hämmar den lokala tillväxten.

För att kunna tillgodose med det behovet av bostäder krävs det att en stor del bostäder tillkommer genom nybyggnation. Byggandet av bostäder i Umeå kommun är något som har ökat markant vilket också leder till att det ställer högre krav på kommunen att ha samordning och samsyn i olika projekt.

För att kunna nå Umeå kommuns ambition om 200 000 invånare 2050 kommer också en efterfrågan på bostäder som måste mötas (Umeå kommun, 2017b). För att möta denna efterfrågan krävs det att i snitt varje år ska det byggas cirka 2000 nya bostäder.

Detta leder till att det ställs stora krav på förbättrade processer, större personliga resurser och en ökad transparens mellan kommunen och de olika ansvariga byggherrarna.

Det finns ett väldigt centralt problem och bekymmer i boende frågan, det är den del av befolkningen som har själva på egenhand har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden (Umeå kommun, 2017b). Detta genom att nyproduktion av bostäder i de flesta fallen blir då boendekostnaderna för höga därför är det viktigt att bostads aktörerna försöker hitta ett sätt att bevara billiga bostäder på.

2.3 Tomtebo

Tomtebo är en ganska ungstadsdel i Umeåmått, där planeringen av stadsdelen började

på 1980-talet (Umeå, 2020d). Stadsdelen ligger i väldigt nära anknytning till

Nydalasjön. Det som kännetecknar Tomtebo från resterande av Umeås stadsdelar är

5 att stadsdelen är uppbyggd baserat på en utpräglad rutnätsplanering. Detta gör att det skapas tydliga gatu- och kvartersrum i stadsdelen. Tomtebo domineras till stor del av familjer med ett barn, det är också ett av de områden i Umeå som har minst antal ensamhushåll. Befolkningen inom Tomtebo består till största delen av barn och unga under 15 år och vuxna över 44 år. Det flesta som bor här är i hög utsträckning välutbildade och har en inkomst som överstiger genomsnittet, dessutom är den största delen av befolkningen inrikes födda.

2.3.1 Tomtebo gård

I enlighet med flera av de utvecklingsstrategierna som Umeå kommun har att använda markområden i stadens områden och genom förtätning bygga nya stadsdelar intill redan befintliga bostadsområdena (Umeå kommun, 2020d). De nya bostadsområdena skulle kunna bidra med service och andra nyttigheter till området.

Ett sådant är det nya bostadsområdet Tomtebo gård vilket ligger inklämd som en kil mellan det redan befintliga Tomtebo och Tavelliden (Umeå kommun, 2020d).

Figur 5: Planområdet över Tomtebo gård (Källa: Umeå kommun, 2019a).

3. Juridiskt ramverk

De som kommer främst att få det största ansvaret att bedriva arbetet med hållbar

utvecklingen av mark- och vattenområden är alla Sveriges kommuner (Boverket,

2014). Till sin hjälp har de diverse olika verktyg, två av dessa är översikts- och

detaljplaner. Skillnaden mellan dessa är som namnet säger, översiktsplanerna

berättar om den översiktliga planeringen i kommunen, medan detaljplanerna

bestämmer på en mycket mindre, detaljerad nivå. Det finns dock en sak som skiljer

6 dom tydligt ifrån varandra, det är att detaljplaner är juridiskt bindande samtidigt som översiktsplaner inte är det. Det är i detaljplanen som kommunen har möjlighet att reglera hur användningen av mark- och vattenområden ska ske, de bestämmer också vilken typ av bebyggelse som får upprättas i olika områden.

Att arbeta fram en detaljplan är inget som enbart kommunen kan göra, utan utomstående parter kan framställa en detaljplan om kommunen tillåter detta (Boverket, 2014). Men det som Sveriges kommuner har som är unikt är att de har ensam rättigheten till att anta en detaljplan. Det betyder att kommunen har sista ordet i vad som mark- och vattenområden får användas till. Detta kallas det kommunala planmonopolet och är ett av de starkaste verktygen som kommunerna sitter på.

Genom det kommunala planmonopolet har alla Sveriges kommuner möjlighet att reglera användningen av mark- och vattenområden samt bebyggelse genom detaljplaner (Boverket, 2014). Vad som en detaljplan får innehålla och reglera står skrivet i Plan- och bygglagen (2010:900), här står det även bestämmelser för vilket förfarande en detaljplan ska utgå ifrån. Det finns två olika typer av förfarande, standardförfarande och utökat förfarande (Boverket, 2020c).

3.1 Standardförfarande

För att tillämpa ett standardförfarande måste planförslaget vara (Boverket, 2020a):

- förenligt med översiktsplanen

- förenligt med Länsstyrelsens granskningsyttrande - inte är av betydande intresse för allmänheten

- planförslaget antas inte medföra en betydande miljöpåverkan

Processen för ett standardförfarande är kortare och går fortare än processen i ett utökat förfarande. Planprocessen för ett standardförfarande startar med ett samråd.

Samrådets syfte är att samla in information om synpunkter, åsikter och önskemål i ett

tidigt skede av planprocessen. Samrådet ska pågå minst i tre veckor, här ska även alla

dokument och undersökningar som ligger tillgrund för planförslaget redovisas. Efter

att de inkomna synpunkterna från samrådet har beaktats och planen har redigerats

utefter dessa ska förslaget ut på en granskning innan det kan antas. I samband med

att planförslaget ställs ut för granskning skickas en underrättelse med information ut

om vilket området planen behandlar, var detaljplanen finns tillgänglig för granskning,

granskningstidens längd, var synpunkter ska lämnas in och att enbart de som lämnat

in skriftliga synpunkter inom granskningstiden har rätt att överklaga antagandet till

planen. Underrättelsen ska utannonseras på kommunernas egen hemsida för att ge

alla medborgare möjlighet att delta. Efter att granskningstiden har gått ut

sammanställer kommunen alla de inkomna skriftliga synpunkterna och presenterar

detta i ett granskningsutlåtande. I ett standardförfarande sammanställs även de

tidigare inkomna synpunkterna från samrådet här, med tillhörande kommentarer om

kommunens förslag till förändring till dessa synpunkter. Efter detta antas planen

vanligtvis i kommunfullmäktige och kommunen skickar ett meddelande till alla

aktörer som berörs av planen samt till alla som lämnat in synpunkter men inte har

tillgodosetts i planen. Detaljplanen får sedan laga kraft tre veckor efter att den antagits

om ingen väljer att överklaga eller pröva beslutet.

7 Figur 1: Planprocessen för ett standardförfarande (Källa: Boverket, 2020a).

3.2 Utökat förfarande

Skulle det vara så att planförslaget (Boverket, 2020b):

- inte är förenligt med översiktsplanen,

- inte förenligt med Länsstyrelsens granskningsyttrande - är av betydande intressen för allmänheten

- att planförslaget antas medföra en betydande miljöpåverkan

Ska planprocessen ske efter ett utökat förfarande i stället för ett standardförfarande.

Det utökade förfarande skiljer sig ifrån standardförfarandet genom att det tillkommer några fler steg i processen. Till skillnad från standardförfarandet utförande med samråd, underrättelse, granskning, granskningsutlåtande, antagande och laga kraft (Se figur 1), tillkommer två steg: en kungörelse och en samrådsredogörelse. Dessa extra steg är ett sätt att försöka få in mer synpunkter och skapa en större förståelse eftersom planförslaget går emot det tidigare nämnda orsakerna.

Figur 2: Planprocessen för ett utökat förfarande(Källa: Boverket, 2020b)

Den första punken som skiljer det två förfarandena ifrån varandra är kungörelsen. I kungörelsen ska kommunen meddela förslaget till detaljplan, detta ska ske via en ortstidning och på kommunens anslagstavla (Boverket, 2020b). Här ska även all information om var förslaget ställs ut, hur lång samrådstiden är och till vem synpunkterna som uppkommer ska lämnas in till under samrådstiden. Den andra punkten som skiljer det två förfarande ifrån varandra är att det utökande förfarandet ska innefatta en samrådsredogörelse. Efter det genomförda samrådet ska alla inkomna synpunkter redovisas i en samrådsredogörelse. Synpunkterna redovisas tillsammans med en kommentar från kommunen som ger svar på synpunkterna med förslag på antingen förbättring eller förändring. Om någon synpunkt inte har beaktats ska kommunen redovisa anledningen till detta.

3.3 Den obligatoriska medborgardialogen enligt plan- och bygglagen Det enda krav på medborgardialog som plan- och bygglagen (2010:900) ställer och begär av kommunen inom detaljplaneprocessen är skyldigheten att hålla samråd med medborgarna. Bestämmelserna om samråd står skrivna i plan- och bygglagen 5 kap.

§11–15. Alla andra typer av medborgardialog utöver det som finns beskrivet i plan- och

bygglagens 5 kap. är för de enskilda kommunerna helt frivilligt att genomföra. Detta

8 är ofta något som kommunerna väljer att genomföra eftersom det finns stora vinster med att i ett tidigt skede skapa en dialog mellan medborgarna och kommunen inför detaljplaneprocessen (Boverket, 2021).

4. Hållbarhet inom planering

Begreppet hållbarhet har funnits med oss människor länge och är ingenting nytt (Gunder, 2006). Människor försöker alltid att sträva efter att uppnå en förbättrad livssituation genom bättre villkor eller förhållanden, detta skulle kunna beskrivas som en strävan på en hållbar utveckling. Ända sedan Brundtlandsrapporten kom ut år 1987 har den vedertagna definitionen av hållbar utveckling varit ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov” – Brundtland (WCED, 1987).

För att enklare förklara begreppet hållbar utveckling brukar det delas upp i tre dimensioner – social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet och är inbördes beroende av varandra (Beck et al, 2002). Det går att säga att hållbar utveckling utgår ifrån den sociala hållbarheten, detta eftersom det är människan som styr det ekonomiska och påverkar de ekologiska. Enligt Olsson (2012) finns det ingen allmän etablerad definition på hållbarhet, utan menar på att hållbarhet ska vara ett orienterande begrepp som pekar på en riktning men även visar på perspektiv om en möjlig framtid.

Perspektivet varier och är beroende av de redan existerande värderingarna som finns i samhället. När samhället förändras så förändras även perspektivet med det, dagens normer är inte desamma som det var längre tillbaka i tiden.

4.1 Social hållbarhet inom planering

Social hållbarhet är något som är viktigt för människor som lever och verkar i städer (Olsson, 2012). Den sociala hållbarheten kan delas upp i två olika ramar, där det första utgår ifrån ett välfärdsperspektiv där alla människor ska leva i ett samhälle på lika villkor och efter en bra levnadsstandard. Den andra handlar om hur det sociala systemets förmåga att hantera och lösa samhällsintressen och problem. Detta blir en iktig faktor inom planeringen för att bidra till en hållbar utveckling. I samband med uppförande av nya detaljplaner oftast baserat på ett intresse från företag som syftar till att upprätta ny bebyggelse intill redan befintliga bostadsområden brukar samhällsintresset vara stort. Kontakten som kommunerna har mellan sig själv och medborgarna sker i det flest fallen genom samråd. Alltsomoftast på dessa samråd brukar bara de ansvariga tjänstemän från kommunen medverka och de får inte möjlighet till att möta med politiker eller den beställande parten. Detta leder till att dialogen och den påverkan medborgarna har på sin närhet begränsas. Det betyder också att det finns en stor potential till förbättring i kommunikation mellan myndigheter och medborgarna.

4.2 Umeå kommuns arbete med en hållbar utveckling

Umeå kommun har under en lång tid haft en stark befolkningstillväxt och i början av 2021 uppgick invånarantalet till cirka 130 000 (Umeå kommun, 2021b). En av Umeå kommuns främsta visioner är att fram till år 2050 ska antalet invånare i kommunen ha växt till 200 000, alltså en ökning med 70 000 invånare (Umeå kommun, 2020c).

I arbetet med att förverkliga denna vision är det också viktigt att försöka uppnå en

hållbar attraktiv stad, något som översiktsplan Umeå tar fasta på. Det är inte enbart

viktigt att översiktsplanens syfte är att försöka uppnå detta mål, utan det är även

9 viktigt att alla andra tillhörande planer såsom fördjupade översiktsplaner, detaljplaner osv också arbetar att försöka uppnå en hållbar attraktiv stad.

Arbetet med att uppnå en hållbar attraktiv stad genom hållbar utveckling är något som genomsyrar Umeå kommuns arbete (Umeå kommun, 2020b). Umeå har sedan flera år tillbaka i tiden ett stort engagemang i hållbarhetsfrågor rörande planering. Den stora frågan och målet har varit hur Umeå som stad kan utvecklas på ett så socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt som möjligt. Umeå kommuns arbete med hållbarhetsfrågan för planer går tillbaka till de principer som finns belysta i Aalborgåtagandet. Aalborgåtagandet är resultatet av ett samarbete mellan ett flertal städer i Europa och har blivit ett viktigt verktyg i hur städer ska agera och utföra sitt arbeta med att skapa en hållbar utveckling (Umeå Kommun, 2021a).

I Aalborgåtagandet tar Umeå kommunen fasta på vad för arbete som behöver göras för en hållbar utveckling (Umeå kommun, 2007). Ett stort fokus läggs på medborgarna och uttrycket ”Vi vinner i Umeå”. Målet med det är att få alla som lever och bor i Umeå att känna att de vinner på att antingen bo eller arbeta i Umeå. För att skapa den känslan arbetar Umeå kommun väldigt mycket på att försöka få medborgarna att delta och vara delaktiga i olika processer i samhället. Ett stort område med detta är informationsspridning, att göra medborgarna medvetna om vad, vilka processer som sker och när de sker. För att få mer medborgare delaktiga har Umeå kommun lagt ett stort fokus med att utveckla vilka kommunikationskanaler som medborgarna kan ta del av informationen. Det största fokuset har legat på att utveckla informationsspridningen genom web och sociala medier för att skapa ett större engagemang bland invånarna.

Delaktigheten är något som är väldigt viktigt därför är Umeå kommun (2007) måna om att försöka engagera så många invånare som möjligt i ett tidigt skede av stads- och bebyggelseutvecklingen. Detta är viktigt eftersom medborgarna i ett tidigt skede har en större chans att få vara med och påverka utvecklingen än om de kommer in senare i processen. I Aalborgåtagandet finns det en strategi i hur bebyggelseutveckling ska ske för att den ska sträva mot hållbarhet. Där en annan tanke tillsammans med att utföra dialogen med människor är att en större stadsutbredning genom att ta tillvara och återanvända redan byggd mark eller genom förtätning av oexploaterad mark i stadens utkanter.

Med Aalborgåtagandet som grund för hur arbete med en hållbar utveckling ska ske har Umeå kommun tagit fram sex strategier att följa (Umeå kommun, 2020e). Dessa är:

- Alla ska vara med

- Satsa på offentliga rum och parker

- Tillväxt i kollektivtrafikstråk, omvandling av trafikleder - Skapa hög täthet i nya stadsdelar

- Mer stad! – Komplettering som vitaliserande kraft - Femkilometersstaden – den täta staden!

Alla dessa sex strategier är viktiga i Umeå kommuns arbete att uppnå en hållbar

utveckling.

10 I arbetet med att skapa en hållbar stad och i synnerhet en socialt hållbar utveckling är strategin Alla ska vara med av största vikt (Umeå kommun, 2020e). Umeå kommun förklara själva strategin genom ”En hållbar stad kan bara byggas med dem som ska leva i staden. All planering ska genomsyras av öppenhet, demokrati och jämnställdhet.” (Umeå kommun, 2020e).

4.3 Bonavas arbete och syn i hållbarhetsfrågan

I detaljplanen över Tomtebo gård finns det två aktörer Umeå kommun som står för planprocessen och Bonava i form av privat markägare (Umeå kommun, 2019a).

Bonavas syn på hållbar utveckling utgår ifrån att de sociala, ekologiska och ekonomiska aspekterna måste samverka för att det ska vara möjligt att uppnå en hållbar utveckling (Bonava, 2020). Det viktigaste dokumentet i Bonavas arbete med hållbar utveckling är deras uppförandekodex. Deras arbete utgår ifrån fyra fokusgrupper – Happy neighbourhoods for the many, Protecting the planet, Passionate Workplace och Reliable business (Bonava, u.å). Den första fokusgruppen Happy neighbourhoods for the many syftar till att skapa prisvärda bostäder för en stor grupp människor, skapa bostadsområden där alla vill leva och bo i samt skapa en känsla av tillhörighet baserat på erfarenheter och insikter från dialog med kunder och myndigheter. I den andra fokusgruppen Protecting the planet arbetar Bonava med insatser för miljön genom en cirkulär produktionsmodell, hållbar markanvändning, effektiva byggnader och med hållbara och ofarliga material. Den tredje fokusgruppen Passionate Workplace är att skapa en bra arbetsplats som i längden leder till medarbetarna gör sitt bästa för kunderna. Detta ska ske genom arbetsförhållanden som stödjer deras värderingar, mångfald samt hälsa och säkerhet. I den sista fokusgruppen Reliable business behandlar frågor om förtroende de ska ansvarsfullt samverka med leverantörer, öppenhet i skattefrågan, transparens och hur Bonava arbetar med överträdelser av deras värderingar och principer.

5. Teoretiska utgångspunkter

Kapitlet kommer att behandla och beskriva den kommunikativ planeringen, här kommer även skiftet från tidigare planerings ideal som lett till den kommunikativa planeringens framväxt. Avsnittet kommer även att belysa kritik riktat mot den kommunikativa planeringen.

5.1 Kommunikativ planering

Enligt Allmendinger (2009) har vi sedan 1970-talet har planeringen genomgått en

förändring och ett skifte från att den tidigare rationella planeringen till en mer

kommunikativ planering där medborgarna får större plats. I den rationella

planeringen låg allt fokus på att få fram ett så bra resultat som möjligt, detta

förändrade drastiskt och i stället började fokuset ligga mer på den processen som

skedde bakom om hur resultatet tog fram i stället för resultatet i sig själv. Här fick

tjänstepersonerna en stor tillit till att det visste vad som var bäst och processen var

inget som medborgarna fick vara med och ta del av. De fick i stället bara ta del av

resultatet och lita till att tjänstepersonerna visste vad det gjort. Samhället förändras

ständigt vilket leder till att det blir svårt att skapa metoder som passar för alla typer av

samhällen. Detta leder till att den bästa lösningen är att låta medborgarna få vara med

och delta i planeringsprocessen. Detta var något som Sverige tog fasta på och genom

att göra en förändring i plan- och bygglagen år 1987. Förändringen föra in

11 medborgarna i planprocessen genom lag bestämma att samråd med aktörer som berörs av detaljplanen (Boverket, 2015).

Den kommunikativa planeringen grundar sig i att genom organiserade samtal mellan berörda aktörer kan de tillsammans komma fram till en konsensus om vad den bästa lösningen är (Henecke & Khan, 2002). Tankar bygger på Jürgen Habermas teori kring ideala samtalssituationer och kommunikativ effektivitet. Habermas teori kretsar kring att uppnå ett aktivt deltagande där de medborgare och aktörer som berörs av att kunna mötas för att samtala, argumentera och diskutera frågor som berör dem och tillsammans komma fram till en konsensus i frågan.

Den kommunikativa planeringens syfte är att försöka skapa ett större deltagande mellan olika samhällsgrupper och aktörer inom samhället som ska leda och bidra till en så rättvis planering som möjligt. De processer som framhålls inom den kommunikativa planeringen är ett stort fokus på diskurs, kommunikation och samtycke mellan de berörda parterna (Olsson, 2012). Habermas teori betonar också att planprocessen skulle kunna effektiviseras om fler grupper i samhället fick vara delaktiga i processen genom att det skulle leda till en större förståelse för de beslut som fattas och i längden innebära färre överklaganden (Tahvilzahed, 2015). Genom att använda sig av den typ av kommunikativ planering som Habermas teori grundar sig i skulle betyda att fler invånare och aktörer dras in till att delta i skapandet av den fysiska miljön (Healey, 1997). Denna typ av förankring bland medborgarna skulle leda till att öka legaliteten i det resultat som planprocessen har lett till. Det finns dock faktorer som pekar på att alltsomoftast är personer ur samma samhällsgrupp som är med och deltar i denna process (Henecke & Khan, 2002).

Grundstenen i den kommunikativa planeringen är betydelsen av att alla samhällsgrupper och deras åsikter ska få bli hörda (Healey, 1997). Det skapar också ett försök till att genom en större mångfald och objektivitet inom planering.

5.2 Kritik emot den kommunikativa planeringen

Den kommunikativa planeringsteorin är i teorin väldigt bra, där planerarens främsta roll är att lyssna på människor olika tankar och idéer för att sedan vara med att skapa en konsensus mellan människors olika synsätt (Fainstein, 2000). I dessa samtal ska planeraren bistå med information som låter invånarna själva tillsammans komma fram till slutsatser. Planeraren ska också se till så att inte en specifik grupps tankar, idéer eller åsikter dominerar, utan det är viktigt att alla är med och deltar på lika premisser och får sin röst hörd på lika villkor.

Kritiken emot dem kommunikativa planeringen blir att när den ideala

samtalssituationen för människor blir målet inom planeringen glömmer de flesta det

sociala och ekonomiska faktorerna som i grunden påverkar vilka som har makten

(Fainstein, 2000). Det finns ett antagande om att vore människor bara rimliga i sina

tankar och tänker enbart på sig själva i förstahand skulle denna maktstruktur

försvinna. Detta leder ofta till att svagare grupper i samhället inte får komma till tal

eller få sina tankar eller idéer besvarade, utan brukar oftast sluta med att de blir

kompenserade med små symboliska insatser. Den kommunikativa planeringen lägger

därmed ett stort ansvar på planeraren inte i det anseendet av vad för

12 planeringsinsatser som ska göras i staden utan i stället vad för insatser planeraren ska göra. Svaret på detta är att planeraren ska vara bra i sin yrkesroll.

Fainstein (2000) kritiserar den kommunikativa planeringsteorin genom en granskning i försöken att basera planeringen kring kommunikation går det att se ett problem med hur detta implementeras i samhället och hur de redan dominerade mäktiga sociala grupperna fortsätter att dominera. Fainstein (2000) beskriver också ett annat problem som uppkommer inom den kommunikativa planeringen att processen med att skapa en dialog är oftast en väldigt tidskrävande process vilket leder till att den blir väldigt lång och utdragen. Detta leder ofta till en utbrändhet och illusion bland invånarna om att det inte fattas några beslut och projekt inte fulländas.

Slutsatsen av den kommunikativa planeringen i förhållandet till teorin och det faktiska utfallet i samhället är att grupper med större ekonomiska och högre social status får ett större inflytande i beslut som sker inom planeringen (Fainsten, 2000). Vilket i slutändan också är den stora kritiken emot kommunikativ planering som teori.

5.3 Medborgardialog

Medborgardialog syftar till medborgarnas inflytande och delaktighet i utvecklingen av samhället, både för att skapa förtroende till det demokratiska systemet men även för att utveckla ett hållbart samhälle (SKR, 2021). I samband med upprättandet av en detaljplan kan kommuner genomföra två typer av medborgardialog, samråd samt egna dialoger. Kommunerna är skyldiga enligt lag att anordna och genomföra samråd, bestämmelser kring detta finns i plan- och bygglagen (Boverket, 2021). Där ska kommunen kunna presentera ett planförslag, vilket betyder att redan då har kommunen tagit ett antal ställningstaganden samtidigt som de har bedömt vad för konsekvenser planen kan leda till. Kommunerna kan också utöver samrådet själva välja att genomföra egna dialoger. Att ha en dialog så tidigt som möjligt leder till att i längden minska risken av missförstånd och låsningar senare i processen, vilket betyder att det finns stora vinster med att hålla en så tidigt och övergripande dialog som möjligt.

5.4 Delaktighet

Sveriges kommuner och landsting har tagit fram en delaktighetstrappa som Sveriges kommuner använder som en idébild för hur olika former av deltagande kan användas (SKL, 2013). Tanken med delaktighetstrappan är att stärka det representativa systemet men även att öka tilliten för den lokala demokratin bland befolkningen.

Idéerna grundar sig ursprungligen i Sherry Arnsteins (1969) och hennes tankar kring hur utsatta samhällsgrupper i 1960-talets USA ska ges mer inflytande över hur staden planeras, dessa tankar har modifierats så att det passa in i den svenska kontexten.

Arnsteins (1969) process delas in i tre segment och totalt åtta steg. Det första segmentet Nonparticipation består av två steg Manipulation och Therapy. I dessa två steg handlar det om att ge invånare inflytande genom att aktiviteter för att kunna påverka deras uppfattningar och få invånarna att glömma bort grundproblemet. Det andra segmentet Tokenism består av Information, Consultation och Placation.

Arnstein (1969) menar på att i dessa tre steg får invånarna möjlighet till ett visst

inflytande. Hon menar att inflytandet i dessa steg är ett typ av bedrägeri där

invånarnas åsikter lyssnas på men får inget gehör. Det är först i det sista steg som

Arnstein (1969) menar är deltagande. I det sista segmentet Citizen Power som består

13 av Partnership, Delegated Power och Citizen Control, här får invånarna direkt inflytande över beslutsfattandet.

Figur3: Arnsteins delaktighetsstege (Källa: SKL 2013).

I den svenska kontexten har Sveriges kommuner och landsting tagit inspiration av Arnsteins delaktighetsstege och utvecklat en egen delaktighetstrappa (SKL, 2013).

Delaktighetstrappan som har tagit fram av Sveriges kommuner och landsting består tillskillnad ifrån Arnsteins delaktighetssteg av fem steg i stället för åtta. Dessa steg är Information, Konsultation, Dialog, Inflytande och Medbeslutande.

Information

För att kunna vara delaktiga behöver medborgarna ges information (SKL, 2013). Detta betyder att förse medborgarna med information som är lättillgänglig, objektiv och kan bidra med att förstå ett problem, vilka möjligheter eller lösningar som finns.

Konsultation

Att få återkoppling, respons och medborgarnas syn på analyser och förslag (SKL, 2013). Det kan betyda att få in information på vilken typ av insats som ska genomföras.

Här ingår även att samla in, ta emot och lyssna synpunkter och förslag från medborgarna.

Dialog

Medborgarna ska ges möjlighet att kunna vara med och delta eller föra en dialog med frågor som rör samhällsutvecklingen (SKL, 2013). Grunden är att alla medborgare ska ha rätt och möjlighet att få vara med och delta samt föra fram sina åsikter i olika frågor.

Detta för att kunna utveckla eller skapa en större förståelse och för att säkerställa att medborgarnas intressen beaktas.

Inflytande

Medborgarna ska ges möjligheten att över tid vara delaktiga och få inflytande i

processer som skapar underlag som ligger tillgrund för politiska beslut (SKL, 2013).

14 Medbeslutande

Den representativa valda församlingen kan delegera ansvar till nämnd eller styrelse där personerna är valda som enskilda personer (SKL, 2013).

Figur 4: Visar på hur de olika stegen i delaktighetstrappan ser ut (Källa: SKL, 2013).

Även fast delaktighetstrappan i de flesta fallen börjar med informationssteget behöver inte de andra stegen följa varandra (Boverket, 2021D). Utan i dialogprocessen är det vanligt att hoppa fram och tillbaka mellan de olika stegen.

6. Metod

6.1 Kvalitativ metod

Denna studie utgår från att titta närmare och analyser hur Umeå kommun tillsammans med privata aktörer arbetar med sin medborgardialog kopplat till uppförandet av detaljplaner. Det resultat som redovisas från medborgardialogen består av fysiska dokument bestående av ord och bilder och inte i form av statistik.

Utifrån detta och med de dokument som fanns tillgängliga valde jag att samla in information med hjälp av kvalitativa metoder. bäst. Den kvalitativa metoden fokuserar på meningar och innebörder i stället för kvantitativa metoder där fokuset är statistiska verifierbara samband (Alvehus, 2019). Det är också som Denscombe (2016) skriver att när studien baserar sin empiri bestående av ord och bilder passar en det att använda en kvalitativ ansats.

Att titta på arbete med medborgardialog i Umeå kommun i sin helhet blir omfattande

och stort. Därför har arbetet begränsats till en fallstudie och att titta närmare på Umeå

kommuns arbete med medborgardialogen i uppförandet av detaljplanen över

Tomtebo gård. Detta betyder att enbart dokument som har koppling till

medborgardialogen i detaljplanearbetet med Tomtebo gård har använts till empirin

och sedan analyserats. Enligt Denscombe (2016) finns det två fördelar med att basera

forskning på dokumentära källor. Den första är att dokument oftast förknippas med

att förmedla viktig information. När det gäller kommunala dokument är detta inget

undantag, genom att just vara kommunala dokument kan det stärka känslan av att det

är viktig information som förmedlas. Genom att studera strategiska dokument kopplat

till medborgardialog går det få en förståelse i hur arbete har bedrivits. Det går även att

utläsa baserat på den givna eller icke givna informationen mönster i vad som har

ansetts vara viktig i vilken information som har presenterats i dokumentet. Den andra

fördelen är att dokument ses mer eller mindre som permanenta eftersom de är väldigt

15 svåra att ändra (Denscombe, 2016). I fallet med empirin i denna studie baseras den på dokument som är antagna av kommunfullmäktige, vilket betyder att de är permanenta samt att allmänheten alltid har tillgång och kan begära ut dessa när det vill. Det dokument som redovisas i empirin är Visionmanual Tomtebogård, Samrådsredogörelse för Detaljplan för fastighet Tomtebo 1:1 och del av fastigheten Tomtebo 2:1 samt själva detaljplanen Detaljplan för fastighet Tomtebo 1:1 och del av fastigheten Tomtebo 2:1. Visionmanual Tomtebogård ligger tillgrund för beslutet om detaljplanen till den framtagna detaljplanen men är också den antagen av kommunfullmäktige eftersom den följer med som en bilaga till detaljplanen.

6.1.1 Innehållsanalys

Eftersom detta arbetes empiriska material baserar på kommunala dokument ansåg jag att utföra en innehållsanalys var mest den mest lämpliga analysmetoden. Med hjälp av en innehållsanalys går det att undersöka hur olika ämnen förkommer i en text, men även hur dessa ämnen förhåller sig till andra ämnen (Denscombe, 2016). I denna studie kan innehållsanalysen hjälpa till att belysa hur arbete med medborgardialog förekommer i de studerade dokumenten. Innehållsanalysen beskrivs som en effektiv metod när texten består av ett enkelt och direkt språk. Detta stämmer överens på visionsmanualen eftersom detta är ett dokument som riktar sig till medborgarna och redovisar för den genomförda dialogprocessen. Denscombe (2016) redovisar sin metod för innehållsanalys i sex steg:

- Första steget är att välja ett lämpligt texturval.

- Det andra steget syftar till att bryta ner texten i mindre enheter.

- I det tredje steget utarbetas kategorier som den insamlade empirin ska analyseras ifrån. Dessa kategorier baseras på nyckelord kopplat till teman som förekommer i texten.

- I det fjärde steget kodas sedan dessa mindre enheter baserat på nyckelorden i det valda temat.

- I det femte steget räknas det i vilken frekvens som dessa teman förekommer i texten

- Det sjätte och sista steget sker analysen av texten utifrån enheternas frekvens och förhållande till andra enheter

Analysen har utgått ifrån att titta närmare på hållbar utveckling och då social hållbarhet. Temat social hållbarhet är brett därför har jag valt att bryta ner detta i mindre nyckelord som jag sedan sökt efter i texten för att försöka hitta utläsa information eller att hitta samband mellan dessa. De nyckelord jag valde var:

deltagande, dialog och inflytande. Under deltagande har jag kodat texten efter ord som syftar till olika personers deltagande till exempel när olika och nya personer eller yrkesgrupper har nämnts. I dialog har kodningen skett när nya typer av arbetssätt har nämnts till exempel idéforum, workshops osv. Inflytande har kodats efter vad resultatet som framkommit av de olika dialogprocesserna.

6.2 Metoddiskussion

En brist i den genomförda studien som jag som författare är väl medveten om är den

begränsade omfattningen. Hur stora slutsatser går det egentligen att dra av i en

innehållsanalys som baserar sig i två dokument i uppförandet av en detaljplan? För att

få en mer rättvis bild och analys skulle arbete med medborgardialogen med fler

16 detaljplaner analyseras, eftersom arbetet med medborgardialog kan se olika ut från gång till gång. Denna studie baserar sig på arbete med medborgardialog i upprättandet av detaljplanen för Tomtebo gård. Det vill säga att det här är bara ett sätt hur medborgardialogen kan ske och utföras. För att få ett mer ett mer djupgående resultat och analys inom ämnet hade det varit fördelaktigt om den kvalitativa metoden hade kunnat kompletterats av intervjuer med tjänstemän inom Umeå kommun som arbetat med dessa frågor. Detta är också något som har försökt att genomföras men det har varit svårt. Kontakt med kommunen har tagits och efter en hel del runt skickande bland tjänstemän vilket till slut landade med kontakt av en person som skulle tänkas kunna ställa upp på intervju gjort har sedan svar uteblivit. Studien hade också kunnat kompletteras med intervjuer från personer som har medverkat i medborgardialogen kopplat till Tomtebo gård för att få deras perspektiv och upplevelse av processen. Detta har inte gått att genomföra heller, för att det inte finns dokumenterat vilka som varit med kopplat till GDPR.

6.2.1 Validitet och tillförlitlighet

Något som är viktigt inom forskning är validitet som behandlar trovärdighet, detta menas i vilken utsträckning en kvalitativ forskare kan visa att deras metoder är exakta och träffsäkra (Denscombe, 2016). Med tillförlitlighet handlar det i stället om att andra forskare ska kunna med hjälp av samma metod återskapa likadant resultat. I detta fall är alla dokument som har använts offentliga och finns att hämta på kommunens samt de privata aktörernas hemsidor, vilket gör dem lättillgängliga för allmänheten.

Det finns dock ett problem som gör att en hög tillförlitligheten genom kvalitativa metoder är svår att uppnå (Denscombe, 2016). Detta är att i slutändan är resultatet en produkt av tolkningsprocessen. Detta betyder att forskarens egna tankar, idéer och ideal spelar roll i analysen av resultatet, vilket är nästan omöjligt att från gå. Detta betyder också att det blir svårt att återskapa och få samma resultat oberoende på vem det är som utför analysen. Men genom att försöka beskriva processen av vilka dokument och utifrån vilka teman dessa har analyserats ökar nivån att uppnå en högre validitet och tillförlitlighet.

6.2.2 Etik

Eftersom denna studie grundar sig i officiella dokument som lokala tjänstemän på kommunen har producerat och kommunfullmäktige har godkänt, har redan dessa dokument sekretessbehandlats. Detta betyder att det finns inga offentliga namn på privatpersoner eller liknande finns med och inga etiska ställningstagande om vilken information att utelämna eller ha med angående dessa har behövt tas.

6.2.3 Källkritik

Det är viktigt att ha ett källkritiskt synsätt på information från det material som har

samlats in och använts (MSB, 2021). För att säkerställa och minska risken av

desinformation har den största delen av informationen hämtats baserat på källor ifrån

Umeå universitetsbiblioteks databas. Utöver detta har information från offentliga

källor såsom Boverket, SKR samt officiella tillgängliga källor från Umeå kommun

använts.

17

7. Resultat

7.1 Umeå kommuns dialogarbete

I förordet på rapporten Umeås stadsdelar – så står det till! (2020d) som godkändes av kommunstyrelsen 2020-11-17 så står det tydligt att Umeå kommun tillsammans med alla de goda idéerna från kommunens invånare ska vara med och skapa både möjligheter och grunder i att utveckla en hållbar stad. Här beskrivs det även att det tidigare arbetet som skett genom dialog med medborgare, näringsliv och skolväsenden ska utvecklas för att på så sätt kunna skapa en ännu bättre dialog mellan Umeå kommun och invånarna. Rapporten handlar om hur situationen ser ut i Umeås olika stadsdelar och hur dessa upplevs av det som bor här. Men den tar också upp andra viktiga punkter som hur alla människor har olika behov, hur dessa måste beaktas, hur får kommer dessa människor tilltals, får det komma till tals. Rapporten tar också upp vilka verktyg Umeå kommun har till sitt förfogande när det kommer till planeringen av städer, hur förtätningen av staden påverkar människor runtomkring och även vilken inverkan den har på redan befintliga stadsdelar.

Umeå kommun menar på att ett av de starkaste verktygen de har för att skapa en hållbar utveckling är förtätningen (Umeå kommun, 2020d). De anser att förtätningen kan användas som ett sätt att skapa och utveckla funktioner som innan saknades i de redan befintliga stadsdelarna. Vidare beskriver de att det är av största vikt att förstå hur vardagslivet i de redan befintliga stadsdelarna fungerar för att få en bild av vilka insatser som kan komma att behöva göras.

7.2 Detaljplanen över Tomtebo gård

Syftet med detaljplanen över Tomtebo gård som antogs av kommunfullmäktige i Umeå under 2019 är att skapa förutsättningar för cirka 1200 bostäder i olika boendeformer som flerfamiljshus, radhus, lägenheter osv (Umeå kommun, 2019a). För att kunna tillgodose för behoven av de tillkommande bostäderna möjliggör planen även för samhällstjänster som genereras av detta. Planen har handlagts med ett utökat förfarande eftersom den inte överensstämmer med den gällande översiktsplanen i sin helhet. Planen berörs också av Fördjupad översiktsplan för Umeå. Fördjupade översiktsplan för Umeå baseras på Aalborgåtagandena, detta innebär att planen ska grundas ifrån utvecklingsstrategier som bidrar till social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. I början av 2017 genomfördes ett stort och omfattande arbete med medborgardialog på Tomtebo och kopplat till detaljplanen för Tomtebo gård. På sin hemsida dedikerad till detaljplanen över Tomtebo gård skriver Umeå kommun att de har gjort stora insatser för att ge invånare, oavsett ålder, kön, bakgrund osv en möjlighet att dels att få ta del av arbetet, dels att få vara med i att kunna påverka detaljplanens utformning (Umeå, 2021c). Ledorden i arbete har varit att processen ska vara transparant och jämställd där alla ska få delta på lika villkor. Denna process har varit lång med många inblandade parter, Umeå kommun har valt att presentera detta i ett vision dokument Visionsmanual Tomtebogård hela denna process redovisas.

Målet med dialogen och visionsmanualen var att skapa ett underlag som skulle ligga som grund i planprocessen.

7.3 Visionsmanual Tomtebo gård

Umeå kommun skriver på sin hemsida att arbetet med delaktighetsprocessen för

framtagandet av en detaljplan över Tomtebo gård har varit omfattande (Umeå

18 kommun, 2020a). Det omfattande arbetet har genom stora insatser gått ut på att ge alla invånare oavsett ålder, kön eller bakgrund en möjlighet att medverka och delta i processen. Huvudmålet har varit att försöka skapa en planprocess där ord som transparens och jämställdhet har varit ledande, men även att skapa förutsättningar där alla människor kan delta och att det ska ske på lika villkor. I framtagandet av detaljplanen över Tomtebo gård har Umeå kommun valt att utöka planprocessen men en delaktighetsprocess (Umeå kommun, 2017a). I grunden och central i Tomtebo gårds utveckling ligger de sex utpräglade utvecklingsstrategierna för hållbar utveckling som Umeå kommun har valt att ta fram.

Tanken med delaktighetsprocessen är att i ett väldigt tidigt skede av planeringen fånga in kunskaper, idéer, erfarenheter och förslag från boende, besökare, verksamma eller personer som kan tänka sig att flytta och bo i området. Resultatet och vision som sedan framkommit från ifrån den utökade delaktighetsprocessen ska sedan fungera och ligga till grund för planläggningen av Tomtebo gård. Det som framkommit i processen har sedan publicerats i ett visionsdokument – Utveckling av Tomtebogård:

Visionsmanual 2017.

7.4 Utveckling av Tomtebogård: Visionsmanual 2017

Som tidigare nämnt har visionsmanualen fungerat som ett underlag till planläggningsarbetet av Tomtebo gård (Umeå kommun, 2017a). I visionsmanualen har arbetet delats upp i två delar. Den första delen har bestått av tre öppna workshops eller idéforum som de kallas i visionsdokumentet. Den andra delen har bestått av fyra träffar med elever studerandes på Sjöfruskolan i Tomtebo. Syftet till detta har varit att skapa ett projekt och en vision som är förankrat lokalt bland medborgarna.

Figur 6: Arbetsgången i framtagandet av visionsmanualen för Tomtebo gård (Källa: Umeå kommun, 2017a).

7.4.1 Skolträffar

I visionsmanualen står det beskrivet varför det genomfördes fyra tycken skolträffar,

där beskrivs det att dessa skolträffar har genomförts tillsammans med niondeklassare

på Sjöfruskolan i Tomtebo för att kunna säkerställa barnperspektivet i

Visionsmanualen (Umeå kommun, 2017a). Syftet med detta är att ge barn en möjlighet

19 att vara få vara delaktiga och påverka utvecklingen i deras närområde. Genom att samla in deras synpunkter i ett tidigt skede ska leda till att deras möjligheter till inflytande i planprocessen ökar. Eleverna fick arbeta med ett antal redan utvalda frågeställningar, där de sedan fick utveckla en vision över hur det nya bostadsområdet skulle kunna se ut. Allt resultat från dessa skolträffar presenterades senare på Idéforum 2. De slutliga ledorden för arbete med barnperspektivet och barnträffarna blev ”Ökad kunskap ger bättre resultat, ge barnen en röst i planeringen”.

7.4.2 Idéforum

En annan del i framställningen utöver skolträffarna för att få in barnperspektivet i planeringen var arbete med Idéforum (Umeå kommun, 2017a). Total under processen genomfördes det tre tillfällen med medborgardialog i formen av Idéforum. Vid de två första tillfällena Idéforum 1 och 2 gick ut på att genom en dialog, föreläsningar och workshops bland de deltagande skapa ett utbyte av tankar och idéer. Dessa tankar och idéer har sedermera bidragit till hur den fortsatta utvecklingen av Tomtebo gård ska ske. Dessa Idéforum har varit en viktig del i arbetet med framtagandet av detaljplaneprocessen. De resulterande tankarna och idéerna från varje Idéforum har efter avslutat forum bearbetats av tjänstemän från kommunen samt Bonava för att sedermera skapa nytt underlag som sedan tagits med in i nästa Idéforum.

Idéforumen spelar en viktig roll i att samla in tankar, idéer och synpunkter från allmänheten, därför är det viktig att så många som möjlighet kan vara med och delta (Umeå kommun, 2020a). För att göra folk medvetna om detta har Umeå kommun utfört vissa insatser. För att informera allmänheten om att detta arbete pågick har de bland annat skickat ut inbjudningar till 2500 personer som bor i olika hushåll kring Tomtebo gård. De har även använts sig av affischer, annonser i lokaltidningar, de har även gått ut information i Umeå kommuns sociala mediekanaler, Facebook och Instagram. Allt detta för att skapa ett så stort intresse som möjligt. Detta är ett arbete som har skett inför varje av de tre Idéforumen.

Idéforum 1

Det första Idéforumet som ägde rum 26 april 2017, deltog det omkring ett 50-tal personer (Umeå kommun, 2017a). Bland dessa 50 personer bestod en stor del av de medverkande av invånare från närområdet, närvarande var även processledare, tjänstemän, politiker, byggaktörer och andra intressenter. Arbetet i Idéforum 1 gick ut på att kartlägga utmaningar, behov och kvalitéer som Tomtebo gård besitter.

Idéforum 2

I det andra Idéforumet som hölls den 7 juni 2017, var antalet deltagande något färre än i det första Idéforumet här näravarde ett 40-tal personer (Umeå kommun, 2017a).

Uppdelningen på det närvarande var samma som tidigare där det mest dominerades av boende från närområdet, men även processledare, tjänstemän, politiker, byggaktörer och andra intressenter närvarade. Idéforum 2 byggde vidare på arbete i det tidigare Idéforumet genom att utveckla de tidigare identifierade kvalitéerna genom att presentera olika utvecklingsstrategier med de som grund.

Idéforum 3

20 Det sista Idéforumet hölls i samband med att samrådsförslaget ställdes ut den 25 oktober 2017 (Umeå kommun, 2017a). Där presenterades den slutgiltiga visionsmanualen samt strukturplanen för Tomtebo gård.

7.4.3 Workshops

Alla de tankar, idéer och förslag som har diskuterats och inkommit under dessa idéforum har sedan tagit upp i tre workshops (Umeå kommun, 2017a). I dessa workshops har bestått av den ansvariga projektgruppen samt tjänstemän från kommunen som arbetar inom olika förvaltningar och områden. Syftet med dessa workshops var att smala och skapa en bild av vilka önskemål och behov som befolkning ansåg fanns. Det som framkom från arbetet i dessa workshops var att detaljplanen skulle fokusera på att bevara grönområden, hur det går att skapa flöden genom och inom området, att bebyggelsen skulle ske på ett sätt som skapar lugna gator med parkeringar i utkanten av planområdet samt att det skulle finnas möjligheter att etablera verksamheter och mötesplatser i området. Detta resultat låg sedan tillgrund för att skapa visionsmanualen som legat till grund för detaljplanen över Tomtebo gård.

7.4.4 Fortsättning i processen

I slutet av visionsmanualen presenteras en överblick över vad som är nästa steg i processen (Umeå kommun, 2017a). Här beskrivs det också att de slutsatser som framkommit i Visionsmanualen ska integreras i arbetet med att forma Tomtebo gård framtida utveckling.

Figur 7: Visar på hur processen i framtagandet av underlaget till detaljplanen över Tomtebo gård ser ut (Källa: Umeå kommun, 2017a).

7.5 Samråd

Samrådet för detaljplanen över området Tomtebo gård pågick i tre veckor mellan 2017-10-27 och 2017-11-17 (Umeå kommun, 2019b). Här har sakägare, statliga och kommunala insatser, föreningar givits en möjlighet att lämna synpunkter på planförslaget, dessa synpunkter har sedan sammanställts i en samrådsredogörelse där kommunen har kommenterat synpunkterna och kommit med förslag angående ändringar.

Det har inkommit 13 synpunkter från ett antal statliga och kommunala instanser samt

föreningar (Umeå kommun, 2019b). Där har kommunens kommentar varit att de

granskat synpunkterna och antingen gjort ändringar i planen eller att de har gjort

förtydligande i plantexten.