Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Bertil Fridén
Title Början till ”skilsmässan mellan moder jord och hennes flitiga barn”?
Issue 16
Year of Publication 1988
Pages 43–56
ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Början till ”skilsmässan” mellan moder jord
och hennes flitiga barn”?
av Bertil Fridén
Fördigsomjust skallbörja läsa dennatext ärdet ingetsärskiltattfunderaöverattditt arbete,nästan vilket detän är, ger dig rätt tillmatvaror, fast du
kanske integjortett enda handtag själv föratt få fram dessavaror.Omenstund kommerduattläg¬
gaifråndig tidskriften ochge dig ivägtill affären
ochduär noginte ettduggorolig förattdu inget
kommer att få. Bara några procent avvårt lands yrkesverksammabefolkning äridag jordbrukare,
och skulle duvara enavdem misstänkerjagattdet
ärlikadant meddig. Upplösningenav enekonomi där de arbetandes försörjning i huvudsak byggde på självhushållande familjejordbruk kan på sam¬
masättverkavaraalldelessjälvklar.Menför klar¬
syntasamtida iakttagaresomsåg arbetsdelningens
enormapotential ietttidigt utvecklingsskede(och
intevisste vadvi—somjusnartärpåvägtill affä¬
ren—vetomvartutvecklingen ledde)varjust frå¬
gan hur man skulle kunna åstadkommaen skils¬
mässa mellan ”parent earth and her laborious
children”en avdeviktigaste frågornaatt lösa. Ut¬
trycket är från Sir James Steuart (1713—1780).
Och historiengerexempel påattdet i många kris¬
situationer kundevaralivshotande förenfamiljatt inte försörja sig med egenjord. Det protoindust-
riellaarbetet intresserarmig därförattdetärettti¬
digt exempel på en sådan omvandling i sättet att försörja sig. Denna artikel kommer i fortsättning¬
enatthandlaomettsådantprotoindustriellt områ¬
de, sjuhäradsbygden. Jagkommer att berättaom ettförsökattvia två olikakällor,bouppteckningar
och längderöver det fasta tiondet, fåveta något
omförsörjningssituationen där under frihetstiden.
Under 1700-talet tillverkadeallmogen kring Bo¬
råsmer tyg än landets alla —av rådande doktrin
och politik så högt värderade — manufakturer.
Till en del sålde producenterna själva eller deras
grannar,sina produktergenomgårdfarihandel, till
endel såldesdeavhandelsmänfrån Borås. Områ¬
det kanses som endel—utanskarpagränser—av
enväldig sammanhängande ruralindustriell region
beståendeavstoradelarav sydsvenska höglandet.
Kring Borås fanns en diversifierad hantverkspro¬
duktion för avsaluockså med råvarorsomträ,järn
och hudar. Sannolikt såldes det mestatillallmoge
i helalandetoch andraickeståndspersoner i Stock¬
holm ochBergslagen. Samtidens överhet karakte¬
riseradeoftast deiregionen dominerande produk¬
terna,textilierna, som hopplöstgrovatill skillnad
från exempelvis hälsingelärfterna. Men det före¬
kommer också lyriska omdömen om hantverks- kunnandet (redan hos Olaus Magnus). Verksam¬
hetenansågsofta sakna framtid och bara leda till försummandeavjordbruket.
”...närhustrun ellerengammal gubbe skall sköta jordbruket al¬
lena då kanmanväl föreställasig huru jorden skötas.”
Allmogen bordevara”närande”menär(här) ”tärande”.' Jordbruketförfallermerochmer.Det kan inte bli annorlunda
”när bonden ickeodla, aldrig dika, aldrigtagaensten uturåker elleräng...”. Allmogenreser”förattkiöpanya waroroch förse sig med de lifsmedelsomdeafjordens skjöte medelst dess skjöt- sel ei welat hämta.
Men på mångasätt görjust anklagelsernaom va¬
rornasgrovhet(vilket betyderattdeintevarattrak¬
tivaförståndspersonerutanmåste haavsattsbland
andragrupper)ochanklagelsernaomförsumman¬
detavdetsjälvförsörjande jordbruket(atthushål¬
len måstei vissutsträckning ha försörjt sig på sitt hantverk) verksamheten modern och intressant
somhistoriskt fenomen.
För att bestämma huruvida en hantverksvaru- producerande region^bör betraktassom protoin-
dustriellhariblandanväntsföljande fyrakriterier:
1) Produktionen liggerutomräckhåll för skråsys¬
temet. 2) Avsättningenärinternationell eller inter¬
regional. 3) Handelskapital investeras i produktio¬
nenellerdistributionentexi formavförlag.4) Be¬
folkningen försörjer sig tillstor delgenom utbyte grundat på denna produktion snarare än genom
subsistensjordbruk. Delar av sjuhäradsbygden uppfyllerutantvekan detvåförstakriterierna från åtminstone 1600-talet fram till den mekaniserade produktionens genombrott. Det tredje kriteriet håller säkert också i storadelaravdensydsvenska hantverksregionen,mendetäroklart,ochintelätt
attundersöka, i vilken grad det håller för olika de¬
laravdesju häraderna. Jag kommerfortsättnings¬
vis attbortse från dettatredje kriterium. Menhur
ärdet med detfjärde kriteriet? Fråganomden nöd¬
vändiga omvandlingen av försörjningssättet var,
somnämnts,en avdemestcentrala i samtidens in¬
ternationella diskussion om förutsättningarna för
enutvidgad arbetsdelning. Men den harsattförvå¬
nansvärt få märkbara spår i försök att empiriskt
utrönahurdet faktisktförhöllsig i de protoindust- riellaregionerna. Jag skallfortsättningsvisförsöka behandlafrågan i begränsad form: varallmogen i regionens delar beroendeavhantverk för sinnöd¬
vändiga försörjning med spannmål, för sin överlev¬
nad? För Västsverige finns bevarade källmaterial från några olika tidpunkter som i kombination principielltgöranspråk påattge oss enstordelav den informationsombehövs förensådanrekonst¬
ruktion. Princip ärinte praktik. Det finns osäkra faktorerbåde i primärmaterialens uppgifter och i
denödvändiga skattningarna. Jagkan därför inte
nu meddelaannat än deindicierenjämförelse —
medettantalkvarstående olöstafrågoromkällor¬
nas förhållande till verkligheten — mellan några
områden i sjuhäradsbygden oeh några i Skara¬
borgs slättbygder kange.Jagkommer inteattdis¬
kuteraståndspersonersförsörjningssätt. Följaktli¬
genärståndspersoners hushåll så långtsommöjligt uteslutnaurdekällmaterialjag redovisar.
o
Marks och As häraders
icke-agrara
ekonomi
på 1730- och 1780-talen
Marks(Mk) och
Ås
häraderärtvåavde sju hära¬der iÄlvsborgslänsomunder 1700-talet hadespe¬
ciellaprivilegier för försäljningavegenproducera- de hantverksprodukter. De ligger som ett band
mellan Viskadalen isydväst (Mark) och Falbygden inordost, med Borås emellansig. Somjämförelse
redovisarjag frånSkaraborgs länendeluppgifter
från Vartofta (Vt) och Vilske (Vil) falbygd samt lerslättenkring Skara, särskilt Kållands (Kåll) hä¬
rad medKållandsö.Älvsborgshäradernahade(om
man summerarmantalslängdens skattepliktiga och befriade) på 1780-taleten befolkningpåca 15 500 (Mark) resp6 500 personer, detreskaraborgsom- rådena hade ca 8 000(Vartoftas slättbygdsdel), 3 500 (hela Vilske härad) resp 8 600 invånare. Be¬
folkningen iBoråsvarsjunkande; 1785bodde där
ca2 000 personer, 1735 kanske 50% fler.
Ur källsynpunkt kan den icke-agrara och icke¬
lokalaallmogeekonomin på landsbygden delas in i
tretyper:(1)allmoge tillverkarvaror—nästanute¬
slutandetextilier—ochsäljer direkt i sina hem till köpmän från Borås, (2) allmoge tillverkar varor som desjälva säljer i Borås eller på andra platser
utan tidigare inblandning av stadsborgare och (3) allmoge utförmerellermindre legalt tjänstearbete
genom att distribuera varor, egnas eller andras
överhelalandet. En ochsammaperson kan givet¬
visägnasig åt både (2) och (3). (1) ärden aktivitet
vivetminstom. Ettskäläratt storadelaravBorås stadsarkiv från tiden före 1790gått förlorade. (2)
har avsatt spår bl a i några bevarade uppbörds- längder från 1730—32 för Lilla Tullen, den kon- sumtionsskattsom betalades vid införsel av varor
till städer ochbergslager. Dentotala mängden för¬
tullade textilier i denna kategori var på 1730-talet långt mindre än i kategori 1. (Boråsköpmännen förtullade i Borås devaror somskulle föras vidare ut i landet, men utan uppgifter om produktions¬
ort). Andelen i kategori 2varstörrepå 1780-talet,
men hur mycket är oklart. Allmogeresandet med
varor,(3), ökadekraftigtmotslutetavseklet. Från
ettparår på 1780-taletvetvienhel delomdet,t ex namn,hemort ochavsättningsort för samtligamän med de respass som de handlandevarskyldigaatt skaffa före resan. Kritiker i samtiden hävdade dockattdetverkliga antalet reseallmogevarmång¬
dubbeltstörre.
Det tidiga 1730-talets förtullningar från Mark
dominerasav linne- och trävaror, något som be¬
kräftasav senaresamtidabeskrivningaroch utred¬
ningar. Mark stodför ungefär 60% avallaförtul¬
lade textilier ikategori2ett år iBorås. Från Sätila isydvästochSeglora gäll (pastorat)näraBoråsvar
Rågskörd i Råbacka fSeglora gäll) med skära. Foto: Axel Hen¬
riksson, 1927.
Matning med handkvarn.FotografGustafEwald fulan år).
införseln (i kategori 2) särskilt stor. Allmoge från fstorpi Viskadalen förtullade betydande mängder linnetyg.Av trätillverkades allt ifrån ekstolar (i Sä- tilä)till vävredskap och bräder (i Seglora),avlinne lärfter, blaggarnstyger, dräll. Senare underseklet ökade framföralltsalutillverkningenavband. 1/3
av hemmansbruken i Seglora gäll hade gårdfari-
handlarepåresa 1788. Iövrigapastoratvardere¬
sandefå.Totaltreste 142personerdetta år medva¬
rorfrån Mark.
Åshäradsvaruproduktionvarenligt tullängden 1730 mer diversifierad än Marks med varor som
linnetyg, kol, järn, spik, viktualier, kreatur och
ävenendelspannmål.Denindustriellaverksamhe¬
tenikategori 2varstarkt koncentrerad tillettpas¬
torat:Rångedala. Respass hade 1788 utfärdats för
75% av Rångedalas hemmansbruk, 25% av går¬
darna i Vings gäll och hälften (500) av samtliga hemmansbruk i häradet.
Räcker det
egenproducerade spannmålet?
Alla dessa hundratals hushåll som hade hushålls- medlemmar på resa 1788 var — åtminstone for¬
mellt, eftersom det varett lagligt villkor för han¬
delsrespass—hemmansbruk. Likasåvarsäkert al¬
laövriga tillverkandehushåll också inågon mening familjejordbruk med bl a spannmålsodling. Men
hurlångt räckte det?Hurstortvarkonsumtionsbe¬
hovet ochvilkenvarden lokalt odladetillgången?
Jagbörjar med konsumtionsbehovet.
Envanlig uppgift i litteraturenär atten vuxeni snitt behöver minst3 000kcalperdag—männågot
mer, kvinnornågot mindre. Låtossanta att detär sant! Låt ossvidareanta attbarnunder 15år i ge¬
nomsnitt behöver 45%avdenvuxneskaloritillför¬
sel!'' Vårt nästa problem blir att fåenrimligupp¬
fattningom hur många människordet fanns iom¬
rådet.Föratt fåmerprecisa måttpå den totala be¬
folkningens storlektvingas vi göra problematiska skattningar av familjestorlek, antal tjänstefolk
m m. Inte ensdenmantalsskrivningspliktiga vux¬
na befolkningenkan vi räknaut utanlångtgående antaganden.^ Vad vi däremot tycks ha ganskasä¬
ker ochriklig informationom, främstgenombeva¬
rademantalslängder,ärantalet hemmansbruk,an¬
talet mantalssatta gårdar.® Vare sig tabellverket (för tidenefter 1749) ellerkyrkliga längderavolika slag är ettbättre alternativ förundersökningsom¬
rådena delspå grundavstoraluckor i serierna, dels
avkvalitativaskäl. Avdessa skäl vänderjag därför
på frågan och ger den följande utformning: Till hurmånga människorperbruk,förutomettabsolut minimum, räcktespannmålsskörden? Minimisiff-
ranskattas utifrån mantalslängdens uppgifterom antalet hemmansbrukare. Svaret användssomin¬
diciumom försörjningssituationen.
Det andra ledetäratt ta redapå spannmålspro¬
duktionensvolym. Jag skall här försökaanvända bouppteckningarnas uppgifter om utsäde från 1780-talet,ochtiondesättningslängdernasom nor¬
malskörd från 1727. Detgördetmöjligtattjämfö¬
rasituationen vid 1700-taletsbörjan och slut.
1720-talet: Skörd
enligt tiondesättningslängder^
Sedan lång tid tillbaka skulle allmogen utom den
somtäcktes av adliga privilegier skattaentiondel
avsin skörd. 2/3 avtiondet skulle gå till Kronan och 1/3 tillprästen. Bondeståndet klagade ibland
överdeolägenheter det vålladeattbehövaväntapå räknandet av skörden och villeersätta det rörliga tiondet med en fast avgift på liknande sätt som skett med kvarntullen. Tiondet kom ocksåattfixe¬
ras menvid olikatidpunkter och enligt olika princi¬
perpå olika platser i landet och för olika jordkate¬
gorier. Den”kamerala fiktionen”varattdet fasta tiondet skullemätabrukensgenomsnittligaskörd.
I praktiken användes en mångfald metoder, t ex
genomsnittavtidigare rörligt tionde, skattningav skörd utifrån kända odlingsarealer m m. Mycket talar förattdet fannsenkonservativ tendens i de ti¬
ondetal som sattes på resp hemman. Tiondesätt¬
ningen iÄlvsborgslän skedde1726på begäran från Riksdagen och Kammarkollegiet. Vilkaprinciper
som användesär inte helt klart. Saken är än mer
dunkel förSkaraborgs län. Möjligen skedde den i
samband med Karl XI:sreduktion, ivarje fall inte
senareäni slutetav 1600-talet.Värdenaäroregel¬
bundet lägre i landboksverifikationerna 1727 än 1694. Detta irriterade redan Kammarrevisionen
som 1726 begärde förklaring ”med sufficiente skähl och bevis” till att tiondet före olikaavdrag varierar trots förening om viss tiondesättning.® 1
svaret hänvisas till felaktig bokföring tex av de många frihets- och ödeshemmanen under krigs¬
åren och till att prästgårdar och ypperligt frälse
förromårenavmisstagförtsupppå debetsidan för
attsedan avkortasmenattman nutagit bort dem
från debet. Detta har medfört attskatten föreav¬
drag har sjunkit. Häradsskrivarnasarbetssituation
ärinte idealisk(Skarabefallning):
”...häradsskrivaren inte harnågot visst hemman. Förresalig häradsskrivaren måstflytta fråndetenahemmanet till det andra och måstedragapapperenmedsig...”
”i Skienstadvarest häradsskrivarenutan bruk uppehåller sig och allenast försig och skrivare hyrer sigenliten kammare hvar- afhändtattdocumenterne ickeallenastärosä sammanblandade ochconfunderadeutantillendel alldeles förkombna ellersön- dersletne...”
Trots denna mindre förtroendeingivande interiör skalljag använda materialet iförhoppningomatt förhållandena varit bättre iKammarkollegiet. Ge¬
nomattmultiplicera Kronans tionde med 15 får vi
den faktiska skörd tiondet motsvarar (tab 1). I
1700-taletsVästergötland hadevi betydande fluk¬
tuationer(genomklyvningoch sammanläggning) i
antalet bruk. Som en måttstock för försörjnings- kapaciteten ienbygd har jag därför—för jämfö¬
relsen med 1780-talet—beräknat skörden bådeper hemmansbruk och per jordeboksmantal. Jorde- boksmantaletvarrelativt konstant i de båda länen efter reduktionensomdaningaroch kan betraktas
somettslagsstatensvärderingavden ekonomiska
bärkraften i hemmanen kring sekelskiftet 1700.
Sommåttpå antalet hemmansbruk harjaganvänt personer i mantalslängdens kolumn ”män eller
andra brukare”. Vid dennatidpunkt innehöll den¬
nakolumn iSkaraborgs län intetorpareeller andra obesuttna.Jag har däremot inte säkertkunnatute¬
sluta risken att kolumnen förÄlvsborgs län inne¬
hållerettlitet antal torpare. MantaletärförÄlvs¬
borg hämtat från 1792 års landshövdingerelation och reducerat med dels de frälsehemman som un-
dantogs från tionde, dels förmedlingar. På så sätt och med hjälp av tiondelängdernas egna anteck¬
ningar och mantalslängder för frälset har jag kun¬
natfåbortännuinte infördamenipraktiken iakt¬
tagnaförmedlingar. Prästgårdshemmansomdock intevartiondepliktiga tillKronanhar interäknats bort. FörSkaraborgs län haranvänts extractbland 1730 års landsboksverifikationer ”uppå de hem¬
manochräntorsomefterrannsakningar och skatt¬
läggningar sedan 1688 förmedladeärooch af Hög- loflige Kungl. Kammarkollegium ejännuapprobe-
rade blefvet”. Priviligierat frälse harej subtrahe¬
rats för Skaraborgs län och följaktligen 1694 års
Hörklöflning (linbråkning)i Härkila (Sätila gäll). Folo:GustafThulin 1917.
tiondelängd använts. Siffrorna förSkaraborg bör
snarare vara förlågaänför höga. Det faktumatt
längden förSkaraborgär3Öåräldre bör också bi¬
dra till att min metod tenderar att undervärdera Skaraborgsmantalets och -brukets bärkraft jäm¬
fört medsjuhäradsbygden.®Här ochfortsättnings¬
vis avses den större skäppa om 1/4 tunna eller 36,75 1somanvänddes ifiskalasammanhang efter
den s k redresseringen — iSkaraborg genomförd
ca 1709—1710.''°
I tab. 1 ärgällen(pastoraten) rangordnade efter hemmansbrukens bärkraft. Rangordningengerett entydigt resultat: tiondelängdernas värderingar tillmäter
Älvsborgsbruken
svagare normalskör¬dar; samtliga är lägre än sämsta Skaraborgsgäll.
Bortser man från Kållandsö och Torestorp har Skaraborgsbruken minst den dubbla spannmåls¬
skörden. Den interna rangordningen mellan Ska- raborgsgällen bör inte tillmätasförstorvikt förrän den nämnda felbokföringen av frälsehemman klargjorts i detalj. IMark och
Ås
ligger Rångedalaisärklasslägst. Sermaniställettill tiondet i förhål¬
lande till den kameralavärderingenavhemmanen, mantalet, minskar skillnaderna och Torestorp kommeri nivå med desämstagällen iVartofta och VilskeochöverträffarklartKållandsö.Rångedala, Ving och Sätila har fortfarande lägst värden men hantverksgället Seglora relativt högt.
Tab I. Skördper hemmansbruk resp kvartshem-
manenligttiondelängder 1726—27.
Samtliga gäll i
de valdaområdena. Skäppor
Gäll Härad hemmansbruk kvmantal
Rångedala Ås 10,43 9,62
Ving Ås 14,08 9,14
Sätila Mk 14,50 11,97
Surteby Mk 14,90 13,47
Seglora Mk 16,61 17,47
Istorp Mk 17,12 13,17
Hällstad Ås 17,91 13,05
Kungsäter Mk 18,66 16,98
Berghem Mk 19,35 16,92
Örby Mk 19,60 15,59
Torestorp Mk 20,96 21,37
Kållandsö Kåll 26,19 18,38
Järpås Käll 37,05 31,47
Floby Vil 37,68 22,22
Jäla Vil 37,83 27,19
Dimbo Vt 38,24 20,12
Örslösa Käll 39,28 32,67
Rackeby Kåll 42,11 27,09
Yllestad Vt 42,39 23,68
Varv Vt 44,56 25,68
Råda Kåll 45,78 31,14
Tådene Käll 48,23 31,17
Vartofta-Åsaka Vt 49,01 25,97
Hångsdala Vt 52,08 25,60
Slöta Vt 52,55 25,42
Gökhem Vt 53,25 31,36
Sunnersberga Käll 53,37 31,54
Vilske-Kleva Vil 54,99 21,83
Valstad Vt 55,00 26,58
Åsle Vt 64,60 33,73
Falköpingsgäll Vt 122,87 41,70
1780-talet: källvärdet
i bouppteck¬
ningarnas utsädesuppgifter
Min källa för denjämförande uppskattningen av situationenpå 1780-taIetärbouppteckningar. En¬
ligt lagskulle vid dennatid bouppteckningarupp¬
rättasefteralla döda. Ibouppteckningenskullere¬
dovisas både fast och lösegendom. Vidbodelning
hölls dessabådakategorier isär varvidspannmål—
inräknat utsäde— räknades till den lösa egendo¬
men.^’ Baraett fåtalav de obesuttnasbouppteck¬
ningarupptarspannmål. Men inteheller för hem-
mansbrukare anges alltid utsäde. Uppgift om spannmål saknas ibland helt; ibland upptas
”spannmål” menutan precis uppgiftsomgör det möjligt att hålla isär utsäde och säd för konsum¬
tion.
Under tingen i Marks häradsrätt 1780—89 be¬
handladessammanlagt 1045bouppteckningar. Av
dessatycks 567avsehemmansbruk, menbara 433
avdedöda eller dess makar harjaglyckats finnai mantalslängder. Bouppteckningarna innehåller
sällanuppgiftomhemortssockenoch ganskavaga
uppgifteromdendödes reella hemmansbrukvar¬
förjag enbart tagitmed dem jag kunnatmantals-
bestämma. Jag harbara kunnatanvända längder
för tre av de tio åren. Av dessa 433 bouppteck¬
ningar innehöll 320 uppgifter om utsäde. För
Ås
harjag fått utesluta ett mindre antal bouppteck¬
ningar från 1780—82pgasvårläsbarhet och andra praktiska skäl. Mitturval omfattar 476bouppteck¬
ningar, varav 251 säkert avserhemmansbrukares
hushåll. Av dessa harjag kunnat mantalsbestäm-
ma 182, varav 150 innehåller utsädesuppgift. 32 (från Mark) och 24 (från
Ås)
övriga bouppteck¬ningarinnehållerutsädesuppgift.Följanderesone¬
mang byggeralltså på 321 -i-150bouppteckningar
förhemmansbruk och 32-1-24för övrigahushåll.
Samtliga bouppteckningar med utsäde där man¬
nensnamnejåterfunnits imantalslängden ochskäl
saknats att anta att arvlåtaren ändå varit hem- mansbrukarepåenilängdenidentifierad gårdräk¬
nastillövrigahushållmed utsäde.Dennakategori
harinte sökts imantalslängd ochkandärför inne¬
hålla enstaka hemmansbrukare när bouppteck¬
ningens uppgifter varit oklara. ”Säd”, eller
”spannmål” har inte godtagits som bevis för att utsädeavses, däremot ”sädsäden”.
Det finnsemellertidenriskattutsädet inteärhela detårligautsädetutanbara dendelsomligger(eller låg vid dödsfallstidpunkten)i respjord eller bod.
Givetattpraxisärenhetlig för helalänet bordei så
fall utsädets volym och sammansättning variera
karakteristiskt efter årstiden. Resultatet av enså¬
dansäsongsuppdelning företturval uppteckningar
finns i tab. 2.
Tab 2. Utsädeochandelråg i utsädetårstidsvisi142 bouppteckningarför mantalsbestämda hemmans¬
bruk iMark1785—89. Skäppor. Procent.
Upptecknad Utsäde Andelråg
månad M s M s antal
maj—juli 12,6 5,5 25,54 18,8 44
aug—okt 13,8 6,3 23,08 15,5 16
nov—april 13 5,4 23,47 17,7 82
Undermaj—juli bör hela utsädet varit ijord, un¬
der större delen av november—april vårutsädet.
Underenstordelavaugusti—oktober bör mycket utsädeavbådasortervarit i bod. Rågandelenbor¬
de kunna indikera hur höstsädet hanterats. Tab. 2 tyder inte på någon stor oroväckande tendens åt någondera hållet. Det totala utsädetärnågotstörre under deuppteckningsmånader dåensärskiltstor del äri bod menskillnaden ärmed tankepåurva¬
lets litenhet inte stor. Principen sadeatt uppteck¬
ningenskulle görassenast tremånader efterdöds¬
fallet och redovisa boetsomdetvarvid dödstillfäl- let. De har här delats uppefter uppteckningsmånad
dvsmotsvarar ettdödsfall 1/2—3 månadertidiga¬
re. Om den genomsnittliga väntetiden är t extvå månader motsvarar kategorin aug—okt dödsmå- nadernajuni—aug dåen stordel av tidenutsädet och särskilt vårsäden ligger i jord. I så fall skulle baraenganskasvagtendensskönjastillattutsädet
är större om dödsfallet skett då utsädet ligger i jord. En motsvarande undersökning direkt efter dödsfallsdatum är betydligt mer arbetskrävande
att genomföra eftersom dödsdatum ofta saknas i
bouppteckningen. Dentänkbara felkällasomkan ligga iattmindreänhelautsädet togsuppskulle få den systematiska konsekvensen att självförsörj- ningsgraden tedde sig lägre än den faktiskt var.
Menprecissammarisk finns isåfallför de resultat från Skaraborgslän vi skallanvända somjämfö¬
relse.
1780-talets utsäde
I tab. 3 visas utsädetenligtbouppteckningarnaoch jämförsmednågraområden iSkaraborgs länvars häradsvärden dockihuvudsakär20—30 åräldre.
Vartofta falbygdinnefattar Slöta, Falköping,
Ås-
le,
Åsaka,
Valstad, Dimbo, Varv, Hångsdalaoch Yllestads gäll. Lerslätten avser ett urval om fem pastorat på Skara lerslätt: Salunda, Jung, Racke- by, Sunnersberg och Tun 1783—90. Havre an¬vänds inte barasomlivsmedel varför andelen havre redovisas. Fortsättningsvis harjag inte tagit med de ytterstsmåmängdernaärtoriutsädet’^ och inte heller linutsädet. Vete förekommer i endast obe¬
tydliga mängdersomräknatsmed.
Tab. 3. Antal använda bouppteckningar, deras sammanlagdamantal, genomsnittliga havreandeli procent, rensädperbruk(bouppteckning), ovägda utsädeper bruk, resp permantal. 1780-talet och 1750—60-talen. Skäpporrespprocent.Aritmetiska medelvärden.'^
Härader Anlal BU:s Andel Ren säd Ovagdsäd
m m BU man¬ havre per per per
tal bruk bruk mial MARK 321 75,07 11,09 12,05 13,40 14,00
ÅS 150 35,19 33,47 12,02 16,71 17,69
VILSKE 68 22,74 21,90 17,83 21,96 16,25 VARTfb. 101 49,98 61,90 21,15 31,62 22,57 KÅLLAND 137 42,51 39,30 28,60 38,10 30,00 LERSLÄTTEN 45 13,50 47,40 30,47 43,60 38,50 Gäll
Seglora Mk 76 15,28 9,90 9,21 11,03 13,71 Torestorp Mk 20 4,18 3,33 9,55 12,30 14,71 Berghem Mk 33 8,15 7,56 11,95 12,42 12,58 Sätila Mk 65 13,25 4,78 12,52 13,20 16,19 Örby Mk 49 13,69 7,91 13,01 14,45 12,93 Surteby Mk 20 4,99 24,17 13,11 15,10 15,13 Rångedala Ås 83 17,74 29,61 11,46 16,05 18,78 Islorp Mk 30 8,31 3,02 14,96 16,13 14,56 Kungsäter Mk 28 7,22 10,50 14,98 16,32 15,02 Ving Ås 28 7,48 35,78 11,82 16,42 15,37 Hällslad Ås 38 9,97 39,35 13,40 18,36 17,49
Trots att uppgifterna för Kålland, Vartofta och Vilskeäräldreärutsädetperbruk betydligt mindre
i Mark och Ås. Skillnaden blir ännu störrevid en
jämförelsemed det samtida lerslättsurvalet.Detär störsti tvågäll i Viskadalen (Kungsäter och Istorp)
och i det gäll som ligger närmast Falbygden och lägsti bl atvåavgällen med industriellinriktning enligt kategori 2. Som ettförsökatt ta hänsyn till
attdenfärdiga sädens näringsinnehållkanvarabe¬
roendeavfördelningenpå sädesslag har jag också beräknatutsädetvägtsom ”rensäd”. Det innebär
attsädesslagenvägs; vete med faktor 1,25, bland¬
sädmed0,67, havre med 0,5 ochövriga med1.Ut¬
sädetovägtärnågot mindre iMarkäniÅsmendet
uppvägs,mättsom”rensäd”,avdenmycketlåga
havreandeleni Mark. Som syns avtab. 3 äri hu¬
vudsak havreandelen större i Skaraborgsurvalen
men inte tillräckligt för att uppväga skillnaderna
om manmäter”ren säd”. Skillnaden blirbetydligt mindre iutsäde perkvartshemmanänperbruk bå¬
de mellan gäll och mellan härader. Mantalet är
”störst”pålerslätten. Omräknatsomrensäd skul-
lemedelvärdenasvariationsvidd inte blistörre än4 skäpporför övriga områden.
Självförsörjningsgraden är beroende inte bara
av genomsnittlig spannmålsproduktion per bruk
utan också av hur fördelningen är mellan hem- mansbruken. Speciellt bör kombinationen stor spridning och litet medelutsäde tyda på låg själv- försörjningskapacitet. Spridningenärgenerelltsett större mätt som procentav medelvärdet i
Ås
ochMark(med litet utsädeperbruk)änförövrigaom¬
råden. VilskeärminsthomogentavSkaraborgsur- valen. Tregäll har låga utsädesvärden och samti¬
digtstorspridning: Seglora, Sätila och Rångedala.
Istorpoch Hällstad harstor spridningmensamti¬
digt relativtstortutsäde. Spridningenirensädper mantaläribouppteckningarnastörre änför utsäde
per bruk. Den senareär större äni Skaraborgsur- valet ochstörstiSeglora gäll.
Tab. 4. Standardavvikelse i utsädesmedelvärdena
somprocentuell andelavrespmedelvärde.
Ren säd Oväglutsäde
perkvmantal perbruk Härader
ÅS 58,97 43,42
MARK 71,09 47,92
VILSKE 41,55
VART fb 36,68
KÅLLAND 32,33
Gäll
Seglora Mk 63,64 42,93
Kungsäter Mk 38,19 39,03
Hällstad Ås 68,08 50,23
Rångedala ÅS 55,59 42,57
Sätila Mk 83,13 63,98
Örby Mk 43,41 35,88
Istorp Mk 52,90 70,20
Surteby Mk 40,61 36,10
Berghem Mk 42,51 34,96
Torestorp Mk 113.00 39,48
Ving Ås 50,20 30,43
En del av den samlade åkerjorden användes av obesuttna. Utsädet är inte obetydligt i de boupp¬
teckningar som innehåller utsädesuppgift. För Markärgenomsnittet 7 skäpporrensäd och för
Ås
11,5skäppor. Värdena för
Ås
liggernärade säkra hemmansbrukens och i nivå med torpochlägenhe¬ter i Gadds undersökning av slättbygdsgällen
1783—90(men hans urval är litet). Som kommer
att framgåär utsädet dock säkert för litet för att räcka till ”minimihushållets” konsumtion. Det är
vanskligtattdra några slutsatserom utsädet / all¬
mänhetbland obesuttnaavdessa uppgifter efter¬
somvi intekänner skälenförattintetamed utsäde för merpartenavde obesuttna. Men detärenfak¬
tor attbeakta.
1780-talet: Hur stor var skörden?
Hur mycket gav vårt utsäde i skörd ett genom¬
snittsår? Vilkenfaktor,vilkettor«to/börvianvän¬
da? Svaret kan inte bli annatänenskattning med
den osäkerhet som därmed införs i beräkningen.
Det finns en omfattande diskussion både i samti¬
den och isenareforskningomsaken. Somenillust¬
ration tillproblemets vidd innehåller tab. 5ettan¬
tal samtidaskattningaravgenomsnittliga korntal.
Tab. 5. Korntalsuppgifterietturval källor.14
råg korn blandsäd bavre Kronofogde¬
berättelser
Mark, Bolleb, Veden:
1842 2,91 3,13 2,88 2,79
1847 3,04 3,10 3,22 2,70
1851 5,00 3,01
Örby, Seglora,TorestorpGäll
2,89 2,42
1847 2,00 2,00 2,00 2,00
1856—60 6—10 4—6 5—7 5—7
Istorp, Kungsäter gäll
1842 2,16 3,89 4,01 4,00
1847 2,20 4,00 2,86 3,00
1856—60 6—12 4—6 4—6 4—6
Sätila, Berghem, Surteby gäll
1842 3,00 3,00 3,00 3,00
1847 2,00 3,00 3,50 3,00
1856—60 6—10 4—6 5—8 5—7
Kållands härad
1821 5,52 4,76 3,81 l,7l
1835 6,61 4,14 3,88 2,95
Läckö,fögderi,Skgs län (med delaravlerslätten)
1822—27 6,00 5,00 4,20 2,50
1838—42 3,30 Vartoftafögderi,Skgs län
3,60 2,50 3,70
1822 3,67 3,60
Prästernassockenbeskrivningar
3,15 2,60
”Lerslätten”(Se tab. 3!)
1780-tal 7,10 5,70 4,50 2,80
Finanskommittén
”Lerslätten”
1858 6,90 5,00 3,30 4,90
Gadd använde i sin avhandlingom tvåregioner i Skaraborgs län, det genomsnittliga korntal, 4,1,
som erhölls ur 1780-talets sockenbeskrivningar vägt efter resp sädesslags andel av bouppteck¬
ningarnas totala utsäde på detsättsomframgårav tab.6.Jaghar försöksvis valtattmultiplicerautsä¬
det medtvå alternativa faktorer: dels likaföralla gäll och sädesslag med korntalet 4,1 (a), dels sä- desslagsvis och geografisktdifferentierat enligt de äldsta kronofogdeberättelserna, (b). Den senare metoden ger lägre korntal än för Skaraborgs län vilket kanvararimligti förhållande till Kållandoch Vartoftafalbygdmed tanke påattMark ochÅsär ensädesbygder. (4) har jag dock bedömtsomorim¬
ligt lågt ochanvänt(5)ävenför dessa gäll, vilket in¬
nebärattkronofogdeberättelsernas låga värdering
avdessagällgentemot restenavMark 1847intefår något genomslag.Menför argumentationensskull ansåg jag det bättreatt riskeraatt över- än under¬
värdera dessa hantverksbygder. Även för
Ås
haranvänts(5). FörSkaraborgshäraderna har jag en¬
bartanvänt(a). Detta göratt för jämförelser mel¬
lan Ås/Mark och Vilske som också var ensädes¬
bygd vid denna tid bör (a) användas medan (b)
kanskeblirrimligare för relationen
Ås/Mark
och Kålland eller Vartofta. Givetvis bör slutsatserna anpassastill denstoragradenavosäkerhet i skatt¬ningen.
Tab. 6. Illustrationavkonsekvenseravkorntalsval medutgångspunktiMarksresp ”Lerslättens” bo¬
uppteckningar. 1780-talet. Procentrespkorntal.
råg kornbland havre vägt
säd korn
tal
1.Andel i Mark 28 48 13 11
2. Andel i”Lerslätten” 5 1.7 25 47 3. Sockenbeskr 1780-t 7,10 5,70 4,50 2,80 5,61 4.Örby,Seglora Torestorp 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 5.Sätila, Berghem, Surteby 3,00 3,00 3,00 3,00 3,00 6. Istorp, Kungsäter 2,16 3,89 4,01 4,00 3,43 7. Kålland 1835 6,61 4,14 3,88 2,95 4,66
8.Kålland 1835vägtenligt (2) 3,40
(3) i tab. 6 med vägningstal (2) ger 4,1 som vägt korntal. (7)vägtpåsammasättger(8). 1övrigthar tabellens korntalvägtsmed (1). Med de korntaljag
valt för resp, alternativ blir resultatet följande.
Tab. 7. Skattad skördenligt alternativ(a) och (b).
Skäppor.
Ren sädper mantal bruk alt. b all.a all. b Häraderm m
ÅS 38 52 36
MARK 41 53 37
VILSKE 55 55 73
VARTOFTA FALBYGD 62 62 73
KÅLLAND 1760-tal'5 93 93 117
KÅLLANDSDEL 1780-tar« 103 103 125
Gäll
Seglora Mk 35 48 27
Torestorp Mk 34 47 29
Berghem Mk 36 50 35
Rångedala Ås 40 55 35
Ving Ås 33 45 35
Sätila Mk 47 63 38
Örby Mk 35 48 39
Surteby Mk 40 54 39
Hällstad Ås 38 52 40
Kungsäter Mk 52 60 48
Istorp Mk 50 55 56
Mantalet i Kålland är enligt skattning (b) drygt
dubbelt så stort som i Mark och Ås. Skillnaden mellan destörsta mantalen i Mark och Vilskeblir inteensmed dennaskattningsmetodsärskiltstora.
Denförsvinnersomredan visats helt med(a). Det¬
ta kompenseras av att mantalsbråket per bruk är betydligt större i samtliga Skaraborgshärader.
Skörderelationerna enligt (a) blir definitionsmäs- sigt lika med relationen mellan utsädena. Skörden¬
ligt (b)perbrukgertill resultatatt Vartoftas värde
ärdet dubblamotÅsochMark. Kålland harsom
framgårhelt andra värdenänMark och
Ås.
Rang¬ordningen mellan gällen har nu förändrats avse¬
värtgentemottab. 1. Seglora har lägst värden och Kungsäter och Istorp harövertagit Torestorps och Hällstadspositionersomfrämsta gäll. Mendå har exempelvis det skogiga och steniga Seglora och det öppnare landskapet i Hällstad vägts med samma korntal vilketrimligen måsteantasvara en relativ underskattningav Hällstads korntal.
Hur
långt räckte skörden
utöver brukarfamilj
enskonsumtion?
Det ärnu möjligt att behandla den inledande frå¬
gan om överskott utöver den ”minsta möjliga”
självreproducerande brukarfamiljens absolut mi-
