Examensarbete, 15 hp
Studie- och yrkesvägledarprogrammet, 180 hp
VT 2020
MÖJLIGGÖR ELLER BEGRÄNSAR
Studie- och yrkesvägledares arbete med funktionsnedsatta ungdomar, fokus på
övergången från gymnasiet
Emelie Fridéhn & Katarina Karlsson
Sammanfattning
Studiens syfte har varit att undersöka studie- och yrkesvägledares syn på sitt arbete med funktionsnedsatta ungdomar under gymnasiet samt hur de förbereder dem inför det som kommer efteråt. Teoretiska utgångspunkter för studien har varit careershipteorin samt konstruktivistisk vägledningsteori. Studien har inspirerats av en hermeneutisk ansats och metoden som användes i uppsatsen är kvalitativa semistrukturerade intervjuer, med fem studie- och yrkesvägledare. I resultatet framkom att informanterna dagligen anpassade förhållningssättet för att möta eleverna med funktionsnedsättning. Samverkan med såväl myndigheter som föräldrar och mentor/lärare ansågs vara centrala delar i att förbereda eleverna inför övergången. Slutsatser som dragits under uppsatsen är att studie- och
yrkesvägledare som arbetar med funktionsnedsatta individer delvis behöver en annan typ av kompetens, exempelvis fördjupad kunskap om hur funktionsnedsättningen påverkar i
vägledningssituationen. Men också att hen behöver ha kännedom om hur samhället möjliggör eller begränsar elevens framtida karriär för att kunna fungera som en guide mot framtiden.
Nyckelord: Övergångsarbete, brytpunkt, funktionsnedsättning, gymnasieungdomar, vägledning, samverkan, förhållningssätt.
Förord
”Ett moment i taget, en kurs i taget” har varit något vi sagt till varandra under utbildningens gång. Med varandras stöd har vi klarat allt vi tagit oss an och nu är vi äntligen i mål. Tack för ett gott samarbete under uppsatsen och utbildningen.
Vi vill tacka de som gjort den här studien möjlig. Framförallt samtliga informanter som deltagit i vår studie, tack för er tid och engagemang. Era erfarenheter har varit ovärderliga för genomförandet av denna uppsats. Vi vill även tacka vår handledare Anna Norberg för
feedback och konstruktiva kommentarer under arbetets gång. Slutligen vill vi rikta vårt varmaste tack till våra familjer för stöd och uppmuntrande genom uppsatsen och utbildningens gång.
Emelie Fridéhn & Katarina Karlsson
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
1.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
1.1.1. Syfte ... 2
1.1.2. Frågeställningar ... 2
1.2. CENTRALA BEGREPP... 2
1.2.1. Funktionsnedsättning... 2
1.2.2. Funktionshinder ... 3
1.2.3. Funktionsvariation ... 3
2. BAKGRUND ... 3
2.1. FUNKTIONSNEDSÄTTNING INOM SKOLAN ... 4
2.2. SYSSELSÄTTNING FÖR UNGDOMAR MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING... 4
2.3. MÖJLIG SYSSELSÄTTNING EFTER GYMNASIET ... 4
2.4TIDIGARE FORSKNING ... 5
2.4.1. Vägledning för funktionshindrade ungdomar ... 5
2.4.2. Unga funktionshindrades situation på arbetsmarknaden ... 8
2.4.3. Eftergymnasiala studier för personer med funktionsnedsättning ... 9
2.4.4. Sammanfattning av tidigare forskning ... 10
3. TEORETISK REFERENSRAM ...10
3.1. CAREERSHIPTEORIN ...11
3.2. KONSTRUKTIVISTISK VÄGLEDNINGSTEORI ...12
4. METOD ...13
4.1. DATAINSAMLINGSMETOD ...13
4.2. URVAL OCH AVGRÄNSNING ...15
4.3. HERMENEUTISK ANSATS ...15
4.4. BEARBETNING OCH ANALYS ...16
4.5. RELIABILITET OCH VALIDITET ...17
4.5.1. Reliabilitet ... 17
4.5.2. Validitet ... 18
4.6. FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ...18
4.7. METODDISKUSSION ...19
5. RESULTAT ...21
5.1. PRESENTATION AV INFORMANTER ...21
5.2. VÄGLEDNINGSARBETE ...22
5.2.1. Vägledningssituationen ... 22
5.2.2. Vidga perspektiv eller inte (tratta ner) ... 23
5.2.3. Förhållningssätt - Lite i taget ... 24
5.3. VÄGLEDARENS SAMVERKAN UNDER SKOLTIDEN ...25
5.3.1. Elevhälsoteamet ... 25
5.3.2. Samverkan med Lärare och mentor. ... 25
5.3.3. Föräldrasamverkan (samverkan med vårdnadshavare) ... 26
...26
5.4. ÖVERGÅNGSARBETE ...27
5.4.1. APL (Arbetsplatsförlagt lärande) eller praktik ... 27
5.4.2. Arbete inför övergången ... 27
6. ANALYS ...29
6.1. SYNEN PÅ VÄGLEDNINGSARBETE ...30
6.1.1. Synen på att vidga perspektiv ... 31
6.2. SYNEN PÅ VÄGLEDARENS SAMVERKAN UNDER SKOLTIDEN ...32
6.3. SYNEN PÅ ÖVERGÅNGSARBETE ...33
7. DISKUSSION...35
7.1. ÅTERKOPPLING TILL METODDISKUSSION ...39
7.2. ÖVRIGA TANKAR OCH REFLEKTIONER ...39
7.3. FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ...40
8. REFERENSER ...41 BILAGA: Intervjuguide
1
1. Inledning
Antalet unga med funktionsnedsättning ökar i vårt samhälle, enligt statistik från Skolverket och Riksdagen (Skolverket, 2020; Riksdagen, 2017). Ungdomarna med funktionsnedsättning som står inför en brytpunkt efter avslutade gymnasiestudier ställs inför en mycket komplex situation. Många har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och det krävs extra resurser för dessa ungdomar. Studie- och yrkesvägledare har en betydelsefull roll i att förbereda eleverna inför övergången ut i arbetsliv eller vidare studier. För att ge dessa ungdomar rätt
förutsättningar krävs det ett aktivt arbete och rätt kompetens av studie- och yrkesvägledare och andra aktörer för att förbereda ungdomarna inför övergången (Skolverket, 2013).
Det har också visat sig att färre elever, med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, går från gymnasieskolan eller från gymnasiesärskolan till arbete än tidigare. En utvecklad studie- och yrkesvägledning kan fylla en viktig funktion för att förändra denna negativa utveckling (SOU 2019:4, s.142).
I Läroplanen för gymnasiesärskolan står det att “skolan ger varje elev stöd för övergången till arbetslivet” (GySär13, s. 11). I de allmänna råd som Skolverket (2013) tagit fram för studie- och yrkesvägledning nämns övergången från gymnasiesärskolan där studie- och
yrkesvägledaren bör fungera som en del av stödet. Dessutom bör en samverkan finnas mellan skolan, Arbetsförmedlingen och andra aktörer där en långsiktig planering genomförs för att kunna förbereda eleven inför kommande övergång. För att ge gymnasiesärskoleelever ett individuellt stöd både vad gäller övergången till arbetslivet eller sysselsättning men också arbetsplatsförlagt lärande (Skolverket, 2013).
Betänkandet Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle (2019) fokuserar på utvecklingen av studie- och yrkesvägledning. I betänkandet går det utläsa att ungdomar med funktionsnedsättning har behov av tidiga vägledningsinsatser som också är tydligt utformade.
Detta styrks också i SOUn av Myndigheten för delaktighet som belyser flertalet
problemområden för ungdomar med funktionsnedsättning, ett av dem är att insatser för målgruppen kommer för sent (SOU 2019:4).
Under skoltiden har elever stöd bestående av individuell anpassning. I stödet ingår flertalet professioner, exempelvis studie- och yrkesvägledare, socialpedagog, kurator, lärare med flera. För eleverna kan det kännas skrämmande att lämna den trygga skolvärlden och ställas inför övergången ut i arbetsliv eller vidare studier. Därför är det extra angeläget att eleverna
2
får extra stöd från flertalet instanser så eleverna ska känner sig trygga och förberedda oavsett om de går vidare till arbete, daglig verksamhet eller fortsatta studier.
1.1. Syfte och frågeställningar
1.1.1. Syfte
Studiens syfte är att undersöka studie- och yrkesvägledares syn på sitt arbete med ungdomar som har funktionsnedsättning samt hur ungdomarna förbereds inför kommande övergång från gymnasieskola vidare ut i arbete eller fortsatta studier.
1.1.2. Frågeställningar
● Hur arbetar studie- och yrkesvägledare med att förbereda ungdomarna inför övergången som sker under gymnasietiden och inför arbete eller fortsatta studier?
● Hur arbetar studie- och yrkesvägledare för att möta ungdomarnas behov?
● Vilka utmaningar ser studie- och yrkesvägledare i sitt arbete med ungdomarna?
1.2. Centrala Begrepp
Här presenteras och definieras några begrepp som är centrala och kommer att vara återkommande i uppsatsen.
Vi har valt att använda begreppet funktionsnedsättning genomgående i uppsatsen då det är ett begrepp som våra informanter använder i arbetet med målgruppen. Samtidigt är det intressant att få en förståelse för de olika begreppen som finns och hur de skiljer sig åt. Det begrepp som tillkommit senast är funktionsvariation och vi valde att inte använda det. Dels för att våra informanter inte använder det, dels har arbetet ett fokus på nedsättningen i sig innebär att eleven har mer stöd under skoltiden, slutligen för att funktionsvariation begreppets värdeneutralitet inrymmer att vi alla har olika grader av variationer i vår funktion.
1.2.1. Funktionsnedsättning
Funktionsnedsättning innebär att en person har en begränsning i sin fysiska eller psykiska förmåga att fungera självständigt eller genomföra önskade aktiviteter. En
funktionsnedsättning kan vara medfödd, eller ha orsakats av sjukdom, skada från olycka eller
3
hög ålder. Exempel på det är synskada, hörselskada eller intellektuell funktionsnedsättning i form av utvecklingsstörning (1177 vårdguiden; 2016; NE, uå).
1.2.2. Funktionshinder
Funktionshinder uppstår när en individ begränsas i sin fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsförmåga på grund av sin funktionsnedsättning i en speciell situation eller miljö, det kan ske helt eller delvis (Socialstyrelsen, 2019; NE, uå).
1.2.3. Funktionsvariation
Funktionsvariation är ett värdeneutralt begrepp av individers fysiska, psykiska och kognitiva förmåga som verkar för inkludering. Förespråkarna för begreppet funktionsvariation menar att alla individer har unika förmågor och därmed så har alla människor funktionsvariationer (NE, uå).
2. Bakgrund
Statistiska centralbyrån (SCB) visar på att omkring tolv procent av personer som är i åldrarna 16-64 år har en funktionsnedsättning, det motsvarar cirka 752 000 personer (SCB, 2019).
Enligt Riksdagens rapport Vägen till arbete för ungdomar med funktionsnedsättning hade Arbetsförmedlingen i december 2016 cirka 35 300 inskrivna ungdomar1 med
funktionshinderskod2. I rapporten framgår också en ökning under åren 2011- 2016 på inskrivna unga med en funktionsnedsättningskod från att ha varit 13 procent till att ligga på 19 procent. Två tredjedelar av de inskrivna var män och vanligast var att ha en
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket gäller både kvinnor och män (Riksdagen, 2017). I takt med att inskrivna personer med funktionsnedsättning ökar redogör
Socialstyrelsen att kostnaderna för målgruppen ökat under åren 2013-2017 (Socialstyrelsen, 2019). I Riksdagens rapport (2017) framkommer att kunskapsläget om “gruppen unga med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga” är begränsat (Riksdagen, 2017).
1 Populationen i utvärderingen är 16–29-åringar som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, enligt Arbetsförmedlingens kodning.
2 Begreppet funktionshinderkod förklaras i senare avsnitt.
4
2.1. Funktionsnedsättning inom skolan
Enligt Skolverkets statistik för läsåret 2019/2020 går 6 380 elever på gymnasiesärskolan i Sverige, vilket är 3 procent mer än föregående läsår. Antal elever i gymnasiesärskolan har fortsatt öka de senaste tre åren, samtidigt som allt färre kommuner och skolor erbjuder gymnasiesärskoleutbildning (Skolverket, 2020). I många kommuner arbetar de med att minska särskilda undervisningsgrupper och vill istället inkludera elever med
funktionsnedsättningar i ordinarie klasser. Casson Lindbäck, undervisningsråd på Skolverket uttrycker “Men om det mest blir en rumslig integrering och inte en pedagogisk och social inkludering kan det snarare göra att eleven blir mindre delaktig och lär sig mindre”
(Skolverket, 2016).
2.2. Sysselsättning för ungdomar med funktionsnedsättning
Arbetsförmedlingens mål för perioden 2011-2016, att öka andelen ungdomar (under 30 år) med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga som kan komma ut i arbete eller påbörja vidare studier, har inte nåtts. Det finns många olika förklaringar till det enligt riksdagens rapport, bland annat en ökad konkurrens om subventionerade anställningar för andra grupper3, dålig självkänsla och bristande motivation hos unga samt kompetensbrist hos arbetsgivare (Riksdagen, 2017).
2.3. Möjlig sysselsättning efter gymnasiet
För personer med funktionsnedsättning som behöver stöd finns det flera möjliga vägar till en meningsfull sysselsättning eller arbete genom stöttning från samhället, det kan vara daglig verksamhet eller subventionerad anställning. Daglig verksamhet är en insats via kommunen och verksamheten ska vara så lik ett arbete som möjligt. Förutom funktionsnedsättningen4 ska personen inte kunna arbeta eller studera för att ha rätt till daglig verksamhet. Kommunen
3 Exempelvis nystartsjobb för långtidsarbetslösa (Arbetsförmedlingen, 2018).
4 Insatsen omfattar personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom (Socialstyrelsen, 2019).
5
gör en bedömning av varje enskild persons rätt till insatsen (Socialstyrelsen, 2019). Genom Arbetsförmedlingen finns det möjlighet till subventionerade anställningsstöd för personer med funktionsnedsättning, där arbetsgivarna kompenseras för den del av funktionshindret som innebär en nedsättning i det specifika arbetet. Hur mycket arbetsgivaren kompenseras beror på i vilken grad funktionsnedsättningen påverkar individen i det specifika arbetet och bedöms genom att arbetsförmedlaren gör en analys av arbetsuppgifterna på arbetsplatsen relaterat till individens förutsättning. Arbetsförmedlingen gör fortlöpande uppföljningar under tiden som anställningen pågår på arbetsplatsen då bidraget är starkt kopplat till det specifika arbetet och dess utförande (Arbetsförmedlingen, 2019).
För rätt till subventionerad anställning som funktionsnedsatt genom Arbetsförmedlingen förutsätter det att personen har rätt till “funktionshinderkod”. För individen kan en kod innebära att hen får tillgång till särskilda resurser och insatser, exempelvis möjlighet till olika typer av subventionerade anställningsstöd (Angelov & Eliason, 2014). För att en
funktionshinderkod skall registreras i Arbetsförmedlingens databas måste individen acceptera det och det måste i de flesta fall, om det inte är uppenbart, finnas medicinska underlag som styrker hur funktionsnedsättningen kan påverka en person i ett arbete (ibid).
2.4 Tidigare forskning
Nedan presenteras forskning som är kopplad till studiens syfte och frågeställningar.
Forskningsområdet kring studie- och yrkesvägledares upplevelser av arbete med ungdomar som har funktionsnedsättning är begränsad. Den forskning vi använt oss av har istället fokus på ungdomar med funktionsnedsättning och hur de upplevt den vägledningen de fått under skoltiden. Utöver presentation av forskningsläget enligt ovan presenteras forskning som är relevant för studien. Ett forskningsområde behandlar funktionsnedsatta ungdomars
möjligheter på arbetsmarknaden och arbetsgivares villighet att anställa. Det sista avsnittet handlar om hur elever med funktionsnedsättning som fortsatt studera efter gymnasiet finner sin väg mot karriärmål.
2.4.1. Vägledning för funktionshindrade ungdomar
Isaksson (2009) har i sin avhandling undersökt hur skolans arbetsrutiner för elever med särskilda behov under grundskolan resulterar i en spänning mellan vad som anses normalt och vad som anses som avvikande. Han nämner inte studie- och yrkesvägledningen specifikt,
6
men de tankar som lyfts i avhandlingen är relevanta utifrån vår studie, särskilt att elever som har behov av särskilt stöd går en balansgång mellan normalitet och avvikelse och att de måste förhålla sig till hur samhället är organiserat. I vissa situationer kan det för eleven vara
fördelaktigt att lyfta fram svårigheter hen har för att få tillgång till samhällets stöd och vid andra tillfällen kan eleven önska tona ned svårigheterna för att framstå som normal. Isaksson skriver “[...] för att en funktionshindrad person skall kunna ta del av samhällslivet och få sina behov tillgodosedda behövs ekonomiska resurser för att kunna möjliggöra det här” (Isaksson, 2009 s. 41). Å ena sidan behöver eleven acceptera och ibland förstärka sin
funktionsnedsättning då det kan ge tillgång till stödinsatser å andra sidan riskerar det leda till stigmatisering då eleven skiljer sig från normen (ibid).
I ett svenskt perspektiv påbörjar majoriteten av alla ungdomar studier på gymnasiet, samtidigt är det inte är alla som slutför studierna. Temagruppen unga i arbetslivet intervjuade 379 ungdomar om skälet till varför de avbröt sina studier (Ungdomsstyrelsen, 2013). Vad som framkom var att många unga hade problematiska hemförhållanden och angav det som skäl.
Samtidigt visade undersökningen att det fanns en stark koppling till psykisk och fysisk ohälsa, exempelvis sociala fobier, depressioner och funktionsnedsättningar. Ungdomarna uttalade även låg motivation för studier och fel val av gymnasieprogram som starkt vägande skäl. En slutsats undersökningen lyfter är att det är centralt med tillgång till kvalificerad studie- och yrkesvägledning för att eleverna skall fullfölja sina studier. Vidare dras slutsatsen att det finns behov av vägledning i ett brett perspektiv för en känsla av sammanhang under studietiden (ibid).
Inom forskningsområdet funktionshinder har Lindqvist (2012) forskat om ungdomar med rörelsehinder. Enligt honom är funktionsnedsattas förhållande till studier och arbete
föränderligt, det som är sant idag inte har varit sant historiskt. Vidare skriver han att de flesta elever med funktionsnedsättning går i vanliga skolor. “Övergången till vuxenlivet är ett komplext samspel mellan å ena sidan egna visioner och å andra sidan den sociala och ekonomiska ’möjlighetsstruktur’ som samhället tillhandahåller” (Lindqvist, 2012, s.120).
Enligt Lindqvist har individer med funktionsnedsättning en lägre utbildningsnivå i samhället, vilket kan orsakas av funktionsnedsättningen i sig. Men det kan vara ett resultat av bristande tillgänglighet till utbildning där studievägledningen är en del av problematiken (Lindqvist, 2012).
7
Vidare trycker Lindqvist (2012) på att det är angeläget att ungdomarna blir tagna på allvar, att lita på att ungdomarna vet vad de faktiskt klarar. Samtidigt behövs det en medvetenhet om att eleven kan vara oroliga för att inte orka med studierna. Det förutsätter att utbildningsval diskuterats tillräckligt allsidigt med studie- och yrkesvägledare, vilket inte alltid är fallet, och ibland kan attityder av professionella upplevas som diskriminerande om förväntningarna ställs för lågt, relaterat till individens självuppfattning av vad hens kapacitet är. Historiskt har elever med funktionsnedsättningar inte haft lika höga förväntningar på studieprestationer och framtida karriär som andra elever (ibid).
För en ung person med funktionsnedsättning är det mer komplext att välja gymnasieprogram och inriktning jämfört med andra ungdomar, det är fler faktorer som de behöver beakta relaterat till den specifika funktionsnedsättningen. Utöver det så kan en inriktning öppna eller stänga vissa yrkes- och utbildningsvägar. Vissa specialutbildningar för personer med
funktionsnedsättning, exempelvis riksgymnasier5, har ett större fokus på elevens personliga utveckling och mindre på framtida behov på arbetsmarknaden. Eleverna riskerar därför bli mindre förbered för arbetsmarknaden då de inte lär sig yrkesmässiga kunskaper (ibid).
I en avhandling av Söderberg (2014) i vilken hon intervjuat unga med rörelsehinder, skriver hon att de flesta som mött studie- och yrkesvägledare under sin skoltid upplevde det som positivt eller neutralt. Samtidigt hade flera av de intervjuade inte en klar minnesbild av samtalen med studie- och yrkesvägledaren. En bild som framträder i hennes forskning är att studie- och yrkesvägledaren inte arbetat med att vidga ungdomarnas perspektiv. Vägledaren verkade ha accepterat valen och inte övervägt att individen kanske skulle haft bättre
förutsättningar och därigenom fler möjligheter. Författaren ger som förslag till orsak att vägledaren haft lågt ställda förväntningar på vad eleven klarar (Söderberg, 2014).
I en artikel skriver Smart och Smart (2006) att vägledarens syn på funktionshinder påverkar vägledningsprocessen. Ifall vägledaren utgår från en medicinsk modell eller ser
funktionshindret som en social konstruktion influerar hur vägledningen genomförs.
Vägledaren bör därför vara medveten om hur hen ser på funktionshinder. Att i stor
utsträckning erbjuda sympati och ställa låga förväntningar på individen kan innebära skada.
5 Det finns riksgymnasier som riktar sig till elever med funktionsnedsättning det finns för döva och hörselskadade, elever med kombinerad syn- och hörselnedsättning och grav/generell språkstörning och för elever med svåra rörelsehinder.
8
Det vill säga om en person med funktionsnedsättning upplever förväntningarna som för låga riskerar det att leda till motstånd i vägledningsprocessen. Följden blir att perspektivet inte vidgas utan fokus istället hamnar på de möjligheter som upplevs vara tillgängliga för individen (Smart & Smart, 2006).
2.4.2. Unga funktionshindrades situation på arbetsmarknaden
Både svensk och internationell forskning har visat tydligt att det är svårare för ungdomar med funktionsnedsättning att etablera sig på arbetsmarknaden (Jetha, Bowing m.fl., 2018).
Research indicates that increasing numbers of young adults with disabilities, such as those living with psychological (e.g., depression), learning (e.g., dyslexia), physical (e.g., spinal cord injury) or sensory impairments (e.g., hearing loss), report participation in post-secondary education [3].
However, as they transition from school-to-work, young adults with disabilities may report challenges finding and sustaining employment (Jetha, Bowing m.fl., 2018 s.141).
En studie av Bellman och Burgstaler (2012) visar på vikten av olika arbetsnära aktiviteter för unga med funktionsnedsättning och deras övergång från skola till arbete. De undersökte hur olika traineeprogram, karriäraktiviteter som jobbskuggning påverkat individer och kom fram till att ungdomar med funktionsnedsättning hade större chans att lyckas etablera sig på arbetsmarknaden om de fått tillgång till den typen av stöd (Bellman & Burgstaler, 2012).
I sin doktorsavhandling forskade Arvidsson om hur unga personer med intellektuella
funktionsnedsättningar lyckats etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige (Arvidsson, 2016).
Hon undersökte hur cirka 3000 unga personer med intellektuella funktionsnedsättningar lyckades etablera sig på arbetsmarknaden, ungdomarna tog examen från gymnasiesärskolan mellan 2001 till 2011. Fem sjättedelar av pojkarna och två tredjedelar av flickorna var anställda i små privata företag. Hennes forskningen visade att privata småföretag var bättre att anställa ungdomarna trots att den offentliga sektorn ofta påtalar vikten av inkludering och delaktighet (ibid).
Att det finns arbetsgivare som är villiga att anställa personer med funktionsnedsättning är en förutsättning för att unga skall lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. I en undersökning från 2015 forskade Andersson m.fl. om hur arbetsgivares intresse att rekrytera personer med funktionsnedsättning såg ut. Undersökningen visade att de hade lågt till måttligt intresse av
9
att anställa personer med funktionsnedsättning. Hur intresset såg ut var beroende på vilken typ av funktionsnedsättning personen hade. I första hand var arbetsgivaren intresserad av att anställa personer med fysiska funktionsnedsättningar och i lägre grad personer med andra typer av funktionsnedsättningar. Vidare hade arbetsgivare som tidigare anställt personer med funktionsnedsättning större intresse att anställa. De undersökte även vad arbetsgivarna uppgav som viktigt för viljan att anställa personer med funktionsnedsättning. Arbetsgivarna lyfte öppenhet om funktionsnedsättningen samt hur densamma påverkar individen som centralt. Andra påverkansfaktorer var möjlighet till ekonomisk kompensation, utbildning och kunskap samt möjlighet till stöd och råd, inför och under anställningen (Andersson m.fl., 2015).
Lindqvist (2012) skriver att den anställning de individer med funktionsnedsättning han intervjuat har inte verkar vara anpassat utifrån individens önskemål, “Arbetet har varit anpassat i så måtto att det av andra ansetts passande för unga funktionshindrade. Däremot är det sällsynt att arbetet varit anpassat till den funktionshindrades önskemål” (Lindqvist, 2012 s. 127). Ungdomarna hade ofta anställning med olika typer av lönestöd men de verkar ha haft liten möjlighet att påverka arbetets innehåll (ibid).
2.4.3. Eftergymnasiala studier för personer med funktionsnedsättning Få ungdomar med funktionsnedsättning fortsätter att studera efter gymnasiet, men det är ett alternativ för en del av eleverna. En amerikansk studie (Newman m.fl., 2019) undersökte hur känslan av meningsfullhet kan kopplas till elevens förmåga att uppnå mål i relation till övergången från skola till högskola och arbete. I studien framförs det att finns lite forskat på hur meningsfullhet relaterar till framtida yrkesmål för funktionsnedsatta ungdomar. De genomförde intervjuer med 59 collegestudenter och en slutsats var att funktionsnedsättningen och hur den tar sig uttryck i olika miljöer påverkar processen att välja framtida karriär.
Funktionsnedsättningen var en del av vad eleverna tog hänsyn till när de funderade på framtiden. “Students identified factors including the amount of reading or writing,
expectations for social interaction, the physical strains, and the noise level of environments as considerations that make some major career choices less attractive.” (Newman m.fl., 2019, s.
118). För vissa av studenterna de intervjuade kunde stigmatisering och upplevelsen att inte tillhöra normen öka deras motivation (ibid).
10
De lyfter även att samhällets ekonomiska resurser och vilket stöd som finns tillgängligt, både ekonomiskt och annat, kan påverka elevens förmåga att visualisera och hålla fast vid framtida mål “[...] legal or bureautic barriers may make a goal seem unattainable, and the cognitive emotional or physical aspects of disability can pose fresh obstacles in college or workplace environments” (Newman m.fl., 2019, s. 118). Således kan målet upplevas som ouppnåeligt inte bara på grund av hur samhällets stöd är organiserat, utan även av hur
funktionsnedsättningen i sig påverkar (ibid).
2.4.4. Sammanfattning av tidigare forskning
I forskningsläget presenterades tre teman, Vägledning för funktionshindrade ungdomar, unga funktionshindrades situation på arbetsmarknaden och eftergymnasiala studier för personer med funktionsnedsättning. Teman valdes ut för att ge en utförlig bakgrund kopplat till arbete med ungdomar som har funktionsnedsättning.
Forskningen behandlar funktionsnedsattas upplevelser och behov av vägledning och vikten av kvalitet i densamma. Den visar på en bild av behov i anpassning i vägledningssituationen och att vägledaren behöver vara vaksam på sin syn på funktionsnedsättning samt ställa lagom förväntningar på eleven. Vidare behöver vägledaren kännedom om den verklighet som väntar ungdomarna efter studietiden för att kunna anpassa vägledningen. Den arbetsmarknad
eleverna kommer ut på efter gymnasiet är mer begränsad än deras jämnåriga kamraters på grund av arbetsgivares tveksamhet till att anställa personer med funktionsnedsättning. För de elever där fortsatta studier är aktuellt är det angeläget att eleven får möjlighet till fortsatt stöd i studiesituationen.
3. Teoretisk referensram
Nedan presenteras två teorier som är vanligt förekommande inom vägledning,
careershipteorin och konstruktivistisk vägledningsteori. Teorierna kommer att användas som underlag för att analysera studie- och yrkesvägledares förhållningssätt och arbete i
vägledningssituationer med elever som har funktionsnedsättning. Vidare ger teorierna oss möjlighet att analysera faktorer och förhållanden som påverkar vägledningssituationen.
Vi anser att teorierna har gemensamma beröringspunkter och kan ses som ett komplement till varandra. Careershipteorin beaktar olika faktorer som påverkar individen, exempelvis
11
politiska, sociala och ekonomiska faktorer. Vår åsikt är att teorin och dess begrepp
underlättar förståelsen för hur olika faktorer i samhället påverkar individens förutsättningar i övergången. Den konstruktivistiska teorin berör i stället synen på människan och
vägledningssamtalets utformning under det faktiska vägledningsarbetet. Valet av konstruktivism är gjort utifrån den kunskap vi inhämtat under Studie- och
yrkesvägledarutbildningen, att densamma rekommenderas att användas i arbetet med individer som har funktionsnedsättning.
3.1. Careershipteorin
En teori som erbjuder en större förståelse för undersökningen är Careership av Hodkinson och Sparkes (1997). Den är ett försök att överbrygga klyftan mellan ett sociologiskt och psykologiskt perspektiv (Lovén, 2015). Ett centralt begrepp i teorin är handlingshorisont och att individen fattar beslut utifrån vad hen känner till och anser vara möjligt. Individens förutsättningar påverkar hur långt en person kan visualisera, och det sammanhang personen befinner sig i påverkar vad hen ser. Handlingshorisonten är inte statisk utan kan vidgas eller minskas beroende på individen, men också beroende på förutsättningar i samhället
(Hodkinson & Sparkes, 1997). Som vägledare blir vår uppgift utifrån Careership att utmana elevers uppfattningar om vad som är möjligt genom vidgande av deras perspektiv.
Hodkinson och Sparkes (1997) använder sociologen Bourdieus begrepp, habitus, kapital och fält för att förklara den handlingshorisont som individen fattar beslut utifrån. Habitus vill förklara hur individen påverkas av sociala nätverk och kulturella traditioner och dessa
påverkar människors föreställningar samtidigt som de är individuella (Hodkinson & Sparkes, 1997). Personens habitus och innehav av olika kapital påverkar varandra och sammansmälter till individens handlingshorisont. Fält är det sociala rum som en grupp människor förenas i genom ett gemensamt intresse, det område och det sammanhang personen rör sig i och där individerna har olika positioner av makt beroende på sitt kapital (ibid).
De fyra kapital som en person kan ha mer eller mindre av beroende på situationen och vilket fält personen befinner sig i är, ekonomiskt, symboliskt, kulturellt och socialt kapital (ibid).
Ekonomiskt kapital är överförbart till pengar och institutionaliseras genom lagar. Ekonomiskt kapital möjliggör för en individ att klara sig i samhället men också samhällets ekonomiska förutsättningar, exempelvis lagar som finns på arbetsmarknaden och stöd på densamma
12
påverkar individens möjligheter (Scambler, 2012). Symboliskt kapital handlar om den status som tillskrivs olika institutioner, grupper och sociala relationer. Kulturellt kapital bygger på socialt "legitimerad" kunskap och praxis, exempelvis utbildningskvalifikationer och
medlemskap i professionella organisationer (ibid). Enligt Loven (2016) innefattar det även förmågan att ta till sig och bedöma information. Socialt kapital är kopplat till relationer med andra. Denna typ av kapital finns i de formella och informella stödnätverk som finns
tillgängliga individer. För personer med funktionsnedsättning kan det vara olika stödgrupper (Scambler, 2012). Kunskap om sociala mönster attityder i en grupp är en del av det sociala kapitalet (Loven, 2016).
Careership teorin behandlar begreppet brytpunkter, både självvalda, tvingande och strukturella som alla människor upplever under sitt liv. En tydlig strukturell övergång är brytpunkten att lämna gymnasiet till det som kommer därefter, oavsett om det är arbete, fortsatta studier eller något annat efter gymnasietidens slut (Hodkinson & Sparkes, 1997). Det är denna brytpunkt som studien undersöker, hur studie- och yrkesvägledare arbetar med elever som har funktionsnedsättning.
3.2. Konstruktivistisk vägledningsteori
Grundantagandet i konstruktivistisk teori är att människor konstruerar sin egen värld, det anses inte finnas någon objektiv verklighet (Peavy, 2010). Alla individer tolkar det som de ser och hör, vilket är olika beroende på vem som uppfattar det, individens tolkningar
påverkas av värderingar, erfarenheter och vilken kontext personen lever i. Dessutom formas individen i interaktion med andra men också genom känslor och tankar. Det innebär att det finns lika många verkligheter som det finns människor (ibid).
Efter att dominerats av andra inriktningar anses nu det konstruktivistiska tänkandet ha stor påverkan på vägledningsarbetet. Konstruktivistisk vägledning ses som ett förhållningssätt som vägledaren bör ha enligt förespråkarna i samtalen med en klient (Odén-Berggren, 2018).
En av de ledande inom vägledningsområdet Peavy (2010) menar att konstruktivistisk vägledningsteori har utgångspunkten i att möta klienten där hen befinner sig. Det
konstruktivistiska synsättet inom vägledning är att se individer i dess hela sammanhang, eller det som kallas levnadsrum. Språket anses vara centralt inom konstruktivistisk vägledning, som används för att skapa mening. Individens egna berättelser är grunden till den fortsatta
13
utvecklingen av vägledningen. Samtalen ger vägledaren ett holistiskt perspektiv genom klientens berättelser. Klienten anses vara expert på både sitt eget liv, erfarenheter samt har kunskap om sitt eget sammanhang (Peavy, 2010).
Odén-Berggren (2018) belyser flera mål som vägledaren bör uppnå under
vägledningsprocessen. Individen behöver stöd i att se situationen klart och visualisera sina framtidsplaner och mål. För det behöver hen stöd med att inse sin fulla potential och hjälp att se alternativa valmöjligheter. Informationen som utbyts skall vara relevant och exakt. Den vägledningssökande skall själv utforma sin planering och den skall vara realistisk så att målet är genomförbart. En förutsättning för ovan sagda är att vägledningen sker i en atmosfär grundad i omsorg, tillit och hopp (Odén-Berggren, 2018).
Vägledningen går i stora drag ut på att upptäcka diskrepanser genom mönster i klientens berättelser. Målet är att försöka få klienten tänka i nya tankebanor. Vägledarens fokus ligger på att få till en förändring hos klienten (ibid).
Sammanfattningsvis har vi använt oss av careershipteori och konstruktivistisk teori i uppsatsen. Valet av teorier gjordes utifrån studiens syfte och frågeställningar att de har
gemensamma beröringspunkter och ses som ett komplement till varandra. Careership lyfter in individen i ett sammanhang och behandlar olika påverkansfaktorer medan den
konstruktivistiska vägledningsteorin berör synen på människan och att hen skapar sin egen verklighet, samt att vägledningen skall utgå från individen.
4. Metod
I efterföljande avsnitt redogör vi för metod och ansats för uppsatsen samt vilka överväganden som gjorts. Vi redovisar hur vi genomfört studien och vilka avgränsningar som valts gällande urval av informanter. Tillvägagångssättet i undersökningen problematiseras genom
begreppen validitet, reliabilitet och forskningsetik. Kapitlet avslutas med en diskussion kring de metodval som gjorts.
4.1. Datainsamlingsmetod
Datainsamlingsmetoden som vi valt att använda i undersökningen är kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer (Dalen, 2015). Valet gjordes eftersom studien syftar till att få
14
en djupare vetskap om studie- och yrkesvägledares perspektiv på sitt arbete kring övergången ut i arbete eller vidare studier för ungdomar som har funktionsnedsättning. Målsättningen med intervjuerna var att få ta del av studie- och yrkesvägledarnas berättelser om sina upplevelser och erfarenheter (ibid).
På grund av den rådande situationen i och med Coronaviruset Covid-19 genomfördes alla intervjuer via telefon eller Zoom (Folkhälsomyndigheten, 2020). Vi anpassade oss efter informanterna, d.v.s. de fick välja tidpunkten då intervjun skulle genomföras samt välja om intervjun skulle genomföras via Zoom eller telefon.
En intervjuguide (Bilaga 1) upprättades gemensamt av oss och användes som stöd under genomförandet av intervjuerna. Intervjuguiden utformades med frågor som berörde centrala teman utifrån undersökningens syfte och frågeställningar. För att få ta del av informanternas berättelser var frågorna öppet formulerade och i ett vardagligt språk. Vi hade Dalens
förhållningssätt i åtanke vid utarbetandet av intervjufrågorna. Hon menar att om frågorna framtas omsorgsfullt så ges ett rikt material i svaren (Dalen, 2015). Frågorna skickades till de informanter som efterfrågade det, annars inte. Intervjuerna spelades in, med tillåtelse av samtliga informanter, i syfte att underlätta transkriberingsprocessen.
Under intervjun hade vi i åtanke att låta informanternas berättelser vara i fokus, ge
berättelserna tid samt inte vara rädda för pauser (ibid), då vi snart är färdigutbildade studie- och yrkesvägledare och under utbildningen erhållit verktyg i samtalsmetodik. Med det menar vi att vi använder oss av öppna frågor och låter informantens berättelse vara i centrum.
Kortare anteckningar gjordes under intervjuernas genomförande, som stöd för oss själva och för att säkerställa att inte fråga saker som informanterna redan tagit upp, samt för att kunna bocka av frågorna så inget glömdes bort (ibid). Följdfrågor ställdes under intervjun där vi önskade förtydligande av svaret som givits (Trost, 2010).
Vi hade föredragit att genomföra intervjuerna ansikte mot ansikte, eftersom det under en telefonintervju kan upplevas som om det finns en distansering mellan forskaren och
informanten. Dock menar Hallin och Helin att svaren inte skiljer sig, varje sig om intervjun genomförs via telefon eller ansikte mot ansikte (Hallin & Helin, 2018). Informanterna kommer från olika delar av landet vilket berikar studien. Hade förutsättningarna i samhället
15
sett annorlunda ut så hade alla intervjuer ändå inte kunnat göras på annat sätt än via telefon/digitalt med de valda respondenterna på grund av tid och resurser.
4.2. Urval och avgränsning
För urval av informanter användes två strategier. Målsättningen var att komma i kontakt med utbildade studie- och yrkesvägledare som har hela eller delar av sin tjänst specifikt kopplad till att arbeta med målgruppen unga med funktionsnedsättning. Urvalet består av en
kombination av personer som visat intresse och personer som vi valt ut och kontaktat (Hallin
& Helin, 2018). En strategi var att använda ett upprop/inlägg i en Facebook-grupp för utbildade studie- och yrkesvägledare där vi specificerade vilka vi önskade intervjua. När personerna visat intresse sändes ett mejl med mer information och intervju bokades. Den andra strategin var att kontakta en person på Arbetsförmedlingen som har ett upparbetat samarbete med skolor för förslag på vägledare som skulle kunna vara aktuella.
Vi har genomfört fem intervjuer med studie- och yrkesvägledare som har till uppdrag i sin tjänst att arbeta med elever som har funktionsnedsättning. De studie- och yrkesvägledare som intervjuades arbetade i fyra olika kommuner i Sverige. Studie- och yrkesvägledare som deltog i studien har varierande anställningsformer och varit yrkesverksamma olika länge, vilket medför en bredd till studien.
4.3. Hermeneutisk ansats
Studien har inspirerats av hermeneutiken. Allwood (2017) beskriver hermeneutik som en filosofi som fokuserar på tolkning, om förståelse och meningsskapande. Hermeneutiken betonar att tolkningen har en betydande roll för förståelse och kunskap (Allwood, 2017).
Andersson (2014) skriver att inom hermeneutiken anses fenomen som abstrakta, tills förståelsen utvidgas till en helhetsbild, så hela sammanhanget kan förstås. Hermeneutikens ständiga expanderade av förståelsen för detaljer eller delarna, den så kallade hermeneutiska cirkeln, innebär en ständigt pågående dynamik mellan förståelsen för delarna och helheten.
Genom att öka förståelsen av delarna ökar förståelsen för helheten, samtidigt ger helheten ny förståelse för delarna och omvänt. Enligt teorin rör vi oss alltså oavbrutet i ett mönster som påminner om en cirkel eller spiral (Andersson, 2014). Ansatsen har använts vid intervjuerna genom att intervjufrågorna berör olika angränsande områden, vilket betyder att en helhetsbild
16
skapas genom informanternas berättelser. Svaren är en tolkning av informanternas bild av sitt sammanhang som sedan tolkas av forskarna under resultat- och analysdelen.
Ansatsen används vid hela utförandet av studien genom att vi kontinuerligt skapar oss en bredare bild av ämnet genom studiens samtliga delar. Vilket ger oss en helhetsbild för att kunna tolka och analysera empirin. Ödman (2007) menar att den tolkning som görs bör grundas på tidigare kunskaper och erfarenhet, vilket blir en naturlig följd i arbetsprocessen eftersom ny kunskap förvärvas under studiens gång, och tolkning sker kontinuerligt.
4.4. Bearbetning och analys
Det inspelade materialet lyssnades igenom och transkriberades snarast möjligt efter att intervjuerna genomförts. Vi genomförde två respektive tre intervjuer vardera och
transkriberade således “våra” genomförda intervjuer. Transkriberingen gjordes noggrant, men hummande, pauser, upprepningar och liknande transkriberades inte eftersom det viktiga i informanternas berättelse är essensen och inte ordagrant vad som faktisk sades. Även om transkriberingen var en tidskrävande process så var den givande, eftersom bearbetningen inför resultat- och analysdelen påbörjades under transkriberingen. Redan där började vi uppmärksamma mönster i informanternas berättelser, både genom att vi observerade teman i historierna men också genom att vi redan där kunde påbörja koppling till teori och tidigare forskning till vissa saker som hade berättats. Samtliga informanter anonymiserades i samband med transkriberingen (Hallin & Helin, 2018).
Nästa steg i processen var en genomgång av intervjun tillsammans, för att kunna delge varandra nyanseringar i berättelserna (Trost, 2010). Därefter fortlöpte bearbetningen av empirin genom att gemensamt hitta framträdande teman i informanternas berättelser. Här användes bland annat mindmapping som hjälp för att sortera teman och underteman. I den hermeneutiska andan var det här en process som fortlöpte ända fram tills resultatet fastställts (Andersson, 2014). Hallin och Helin menar att forskningsprocessen som innefattar kvalitativt material är allt annat än linjär (Hallin & Helin, 2018). Vidare stämmer det här bra in på studiens gång och framförallt resultat- och analysdelarna.
17
4.5. Reliabilitet och validitet
Enligt Bryman (2011) blir reliabilitet oftast användbart i kvantitativa studier eftersom det handlar om att ta reda på tillförlitligheten, d.v.s. säkerställa att resultatets utfall blir likvärdigt om undersökningen görs om. Validiteten syftar till att ta reda på om undersökningens
giltighet och relevans. Bryman menar att begreppen reliabilitet och validitet är omdiskuterade bland forskare och om de har en tillämplighet inom kvalitativ forskning (Bryman, 2011).
Kvale och Brinkmann (2014) har en annan syn på begreppen och förkastar dem inte utan belyser att de går att använda inom kvalitativ forskning. Det är Kvale och Brinkmanns syn på begreppen reliabilitet och validitet vi utgått ifrån under studien, dessa presenteras och
behandlas nedan.
4.5.1. Reliabilitet
Reliabilitet inom kvalitativ forskning handlar om att ta reda på forskningsresultatens tillförlitlighet och konsistens (Kvale & Brinkmann, 2014). Likt Brymans förklaring av begreppet belyser Kvale och Brinkmann att det syftar till att ta reda på om resultatet kan produceras igen vid ett annat tillfälle och av en annan forskare. Däremot menar de att inom intervjun handlar det om ifall informanten kommer att ge olika svar beroende på hur frågorna ställs och vem som ställer dem. Exempelvis påverkar ledande frågor reliabiliteten genom att de oavsiktligt påverkar svaren (ibid). Vi har haft det här i åtanke när vi gemensamt formulerat frågorna till intervjuguiden. Avsikten var att vi båda skulle ställa samma utgångsfrågor samt använda öppna frågor för att få ta del av informanternas berättelser. En annan aspekt av reliabilitet som de belyser är att även om det är önskvärt att öka reliabiliteten av
intervjuresultatet genom att hindra personlig nyansering så kan det medföra att kreativiteten och variationsrikedomen motverkas. Författarna framhåller att resultatet blir rikare om varje intervjuare får använda sin egen intervjustil och improviserar (ibid). Vi anser att det var naturligt förekommande eftersom vi var två personer som intervjuade, och som besitter olika kunskap och erfarenheter. Även om vi i grunden ställer samma frågor så kommer
följdfrågorna utgå ifrån den aktuella situationen och nyanseras av den person som intervjuar, vilket medför att materialet som utkommer av intervjuerna anses vara rikt och nyanserat av både informant och intervjuare.
18 4.5.2. Validitet
Kvale och Brinkman (2014) diskuterar validitet, och menar att hela forskningsprocessen genomsyras av validitet, d.v.s. att validering görs under hela arbetets gång och inte endast vid ett tillfälle, vilket är något vi haft i åtanke under uppsatsens gång. Syftet är att säkerställa att forskningsprocessen är förnuftig och försvarbar samt att den bekräftar det som forskaren vill undersöka. Vidare är valideringen beroende av forskarens hantverksskicklighet under studien, genom att konstant, kontrollera, ifrågasätta samt teoretisk tolka resultatet (ibid).
Författarna menar dessutom att validering görs genom att ha en kritisk syn på sin egen analys, rapportering i uppsatsen och planering och genomförande av intervjun (ibid). För att arbeta med validiteten i studien har vi inför intervjuerna noggrant arbetat fram intervjufrågor för att säkerställa frågornas relevans till syfte och frågeställningar samt för att informanterna ska få möjlighet att dela med sig av sin syn. Efter varje genomförd intervju har vi ställt oss frågor om intervjuns kvalitet samt trovärdighet i de svar som getts (ibid). Vi har läst igenom transkriberingarna otaliga gånger för att säkerställa att våra tolkningar är rätta.
Något som varit betydelsefullt för oss under arbetet med studien är transparens, d.v.s. att kontinuerligt ifrågasätta vårt sätt att skriva. Det ska vara tydligt för läsaren och hen skall kunna skapa sig en uppfattning om vilket tillvägagångssätt och metod som använts, för att kunna bedöma kvaliteten i studien. I analysdelen innebär det att vi arbetat med tydlighet genom att redovisa våra tolkningar och belägg på ett omsorgsfullt sätt, samt att vi har ställt oss frågor för att analysen inte ska upplevas ensidig eller felaktig (ibid).
Det har även varit viktigt för oss att presentera vår förförståelse och kunskap inom ämnet innan studiens genomförande samt vilka belägg analysen vilar mot för att läsaren ska få en möjlighet att själv kunna bedöma studiens validitet (ibid).
4.6. Forskningsetiska överväganden
Vi har utgått från och tagit hänsyn till Vetenskapsrådets publicering Forskningsetiska principer (2002). Enligt Vetenskapsrådet bör forskning ta hänsyn till fyra krav:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa kommer här kort att redovisas och diskuteras utifrån studiens genomförande.
19
Informationskravet innebär att forskarna för studien skall informera informanterna om vad deras deltagande i studien innebär, att deltagandet är frivilligt och om rätten att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Samtliga informanter fick ta del av ett kortare
informationsmail inför intervjuerna där vi beskrev studiens fokusområde, målgrupp och syfte med studien.
Samtyckeskravet innebär att forskarna skall ha ett godkännande, ett samtycke från
informanterna om sitt deltagande i studien som ska ske på informantens villkor. Exempelvis skall deltagande kunna avbrytas när som helst under intervjun utan att bli ifrågasatt (ibid).
Eftersom informanterna intervjuades via Zoom eller telefon togs samtycket muntligt genom att de fick ge sitt godkännande till deltagande i studien, samt att intervjuerna spelades in.
Vidare lämnades information att inspelningen skulle raderas efter uppsatsens godkännande.
Konfidentialitetskravet innebär att informationen som informanterna delat med sig som kan identifieras skall anonymiseras och inte delas vidare, det gäller det som informanten berättat och att inte inspelningen delas med någon obehörig utan endast används av forskarna till studien (ibid). Hänsyn togs till detta genom att vi noga förklarade att inspelningen inte skulle lyssnas på av någon annan förutom den av oss som genomfört intervju i syfte att göra
transkribering. Vidare förklarades att transkriberingen och inspelningen förvarades på en säker plats där ingen obehörig skulle komma åt materialet. Dessutom förklarade vi att
informanterna och informationen som de delar med sig skulle komma att anonymiseras för att inte kunna identifieras. Det innebär att vid presentation av informanterna och resultat så benämns de som Informant 1 till 5.
Nyttjandekravet innebär att uppgifter som informanterna delat med sig inte skall användas till något annat syfte än till forskningsändamålet. Vi har endast för avsikt att använda
datainsamlingen i ändamål till studien (ibid).
4.7. Metoddiskussion
I ett tidigare arbete som vi genomförde under Studie- och yrkesvägledarutbildningen vid Umeå Universitet, intervjuades två personer som arbetar på Arbetsförmedlingen med ungdomar som har funktionsnedsättning. Under det arbetet väcktes intresse av att fördjupa sig i området, funktionsnedsatta ungdomar, utifrån ett vägledningsperspektiv. Vi har tidigare
20
erfarenhet från olika verksamheter av arbete med ungdomar som har funktionsnedsättning.
Därigenom har vi förkunskap om vägledningsarbete som förvärvats under utbildningen men även en viss förkunskap om ungdomar med funktionsnedsättning, vilket medför både för- och nackdelar.
De nackdelar som beaktats i och med att vi redan har förkunskap om ämnet, är att det kunde påverka intervjuerna genom att vissa följdfrågor inte ställs, eftersom vi med mindre
information förstår helheten till skillnad från någon som inte har förkunskap om ämnet.
Under studiens gång har vår förförståelse vidgats och förändras. Vi var inte i behov av att informanterna förklarade varje sak i detalj. En risk med det är att vi missar information eftersom antaganden görs av oss. En ytterligare risk kan vara att vi i uppsatsen glömmer att förklara vissa saker ingående eftersom de för oss anses vara självklara.
Fördelar som finns är att det under intervjuerna är lättare för oss att förstå det som
informanterna berättar eftersom vi känner till målgruppen, och kan sätta det som sägs i ett sammanhang. Vidare, då vi kan sammanhanget medförde det att intervjuerna flöt på bra, informanterna behövde inte gå in på djupet och förklara fenomen som vi redan var insatta i.
Ytterligare en fördel var att de direkt kunde gå på djupet i sin berättelse och inte fokusera på övergripande information. Under intervjuerna upplevde vi att informanterna var bekväma med att delge sina berättelser.
Intervjuerna skedde på distans antingen via telefon eller Zoom p.g.a. omständigheter vi tidigare skrivit om. Genom användandet av en semistrukturerad intervjuguide öppnades möjligheten att ställa följdfrågor. Som nämnt tidigare fanns en risk att följdfrågorna ställdes på olika sätt, vilket skulle kunna leda till att intervjuernas fokus skiftas beroende på vem som genomförde intervjun. Efter att intervjuerna var transkriberade kunde vi se att så blev inte fallet. Sannolikt beror det på att intervjuguiden upprättades gemensamt efter omfattande diskussioner. Av transkriberingarna kunde vi utläsa att den öppna intervjutekniken gav informanternas perspektiv och utrymme gavs för deras berättelse att framträda utan att den röda tråden från vår intervjuguide tappades bort.
Studien har haft fokus på att besvara syfte och frågeställningar. Vi anser oss ha ett konstruktivistiskt förhållningssätt. Förhållningssättet har vi lärt oss under vår utbildning, vilket innebär att vi tar helhetsbilden och dess delar i beaktande, de samspelar. Vår tanke är
21
genom att ställa intervjufrågorna om olika angränsande områden skapa oss en helhetsbild utifrån informanternas berättelser. Detta gäller studiens samtliga delar, de bildar tillsammans en helhetsbild.
5. Resultat
Under resultatdelen presenteras först informanterna för att sedan gå in på deras berättelser.
Informanternas svar på intervjufrågorna är indelade i tre huvudteman, med underkategorier, där det första huvudtemat behandlar vägledningsarbetet, det andra deras berättelser om samverkan under skoltiden och ett avslutande tema som behandlar övergångsarbetet. De två inledande teman fungerar delvis som en grund för det sista avsnittet som behandlar hur de arbetar med övergången till framtida arbete, inklusive daglig verksamhet eller fortsatta studier.
5.1. Presentation av informanter
Informanterna som intervjuades är fem till antalet och de arbetar som studie- och
yrkesvägledare hela eller delar av sin tjänst på gymnasial nivå. Fyra av fem informanter är anställda på en central vägledning i sin kommun, och har hela eller del av sin tjänst att arbeta i en skolform där elever med funktionsnedsättning är frekvent förekommande. De
representerar fyra kommuner i Sverige varav en arbetar i en något mindre kommun och det var den informanten som är anställd på skolan.
Gemensamt för alla informanterna är deras erfarenhet av att arbeta specifikt med elever som har ett uttalat större behov av stöd för att klara sina studier, inklusive funktionsnedsättningar.
Flera av dem hade tidigare erfarenhet av arbete med funktionsnedsatta individer i annan verksamhet. Den informant som hade kortast erfarenhet av att arbeta med den specifika målgruppen hade jobbat med densamma i ett och ett halvt år.
Informant 1 arbetar heltid som studie- och yrkesvägledare på kommunal särskola, grund och gymnasial nivå.
Informant 2 arbetar heltid som studie- och yrkesvägledare och arbetar ca 50% i en kommunal skolform som vänder sig till elever i behov av extra stöd.
Informant 3 arbetar heltid som studie- och yrkesvägledare på en kommunal
gymnasiesärskola och tjänsten innefattar ansvar för Arbetsplatsförlagt lärande (APL).
22
Informant 4 arbetar heltid varav 60% som studie och yrkesvägledare- på en kommunal gymnasiesärskola.
Informant 5 arbetar heltid som studie- och yrkesvägledare varav 20% är förlagd till en privat gymnasieskola som vänder sig till elever i behov av särskilt stöd.
5.2. Vägledningsarbete
5.2.1. Vägledningssituationen
Samtliga berättelser som informanterna delade gav en gemensam bild att eleverna de möter i sitt arbete har större behov av vägledning jämfört med andra elevgrupper de tidigare arbetat med i andra sammanhang. Skälet till det är enligt informanterna, antingen diagnos eller att det framkommit svårighet i studiesituationen på annat sätt. Informant 2 benämner de senare som elever i “gråzonen”, de kan exempelvis vara elever som inte fått eller vill ha diagnos.
Informanterna som arbetar på gymnasiesärskola uttryckte att de utifrån skolformen vet att ungdomarna har intellektuell funktionsnedsättning. Samtidigt berättade de att eleverna ofta har annan problematik exempelvis, ADHD eller psykiska besvär. “De har ju en lindrig utvecklingsstörning [...] Plus de har ju många andra hinder också inte bara
utvecklingsstörning, utan det är blandat” (Informant 5). Informant 4 som arbetar i en skola som riktar sig mot elever med svårigheter säger att eleverna inte alltid har en diagnos “det framgår ju inte alltid, ibland kan det va tydligt att det är något inom autismspektrum som man liksom så ... men det är inte alltid man vet varför … man har ingen aning i mötet” (Informant 4).
Informant 2 som tidigare arbetat i grundsärskola lyfter särskilt de elever som hen bedömer behöver mer stöd men av olika anledningar inte önskar ta emot hjälpen, hen upplever det som problematiskt. Hen berättar också om elever som i grundskolan gått i särskola men inte vill fortsätta inom den skolformen “Elever som har varit inskrivna på särskolan och skulle börjat på gymnasiesärskolan och har tackat nej till det och kommer hit istället” (Informant 2). Hen lyfter ett exempel på en elev som nyligen gjort en utredning som visade att hen hade rätt till gymnasiesärskola men ville inte byta till denna skolform då hen inte vill kännas vid sina svårigheter.
23
För att möta eleverna där de befinner sig så uttrycker flera av informanterna att de använder sig av kreativ vägledning. Ett exempel på det är Informant 5s berättelse, hen arbetar med gruppvägledning och anpassar vägledningsmaterialet till elevgruppen. Hen berättade att elevgrupperna är blandade, d.v.s. eleverna är på olika nivåer vilket innebär svårighet i anpassning av vägledningsmaterialet. Vidare berättade hen att olika gymnasieprogram gav eleverna olika förutsättningar avseende att utveckla elevernas självkännedom. Vård- och omsorgsprogrammet nämns som ett program där det aktivt arbetas med självkännedom inom ramen för undervisningen medan det exempelvis saknas på Fordonsprogrammet. Samma informant berättade att hen använder bildstöd och filmer i kontakten med eleverna. “I klasserna så har jag... det finns små filmer man kan visa [...] och jag har använt Kiwi kort6” (Informant 5).
Ytterligare en informant använder konstruktivistiska vägledningsmetoder i sitt arbete exempelvis i form av metoden “Lifespace”. Hen beskriver det som positivt då eleven får använda penna och papper “Det blir väldigt tydligt och visuellt ... det är väldigt viktigt att använda flera sinnen och inte bara samtalet i vägledningen med den gruppen” (Informant 1).
Hen anser att det är ett bra verktyg för elever med funktionsnedsättning eftersom det hjälper eleverna att konkretisera vägledningsprocessen.
5.2.2. Vidga perspektiv eller inte (tratta ner)
Samtliga informanter skildrade hur de arbetar med att vidga elevernas perspektiv. De upplever att elever med funktionsnedsättning oftast har kunskap om yrken som finns i deras närhet, så som lärare samt yrken som mamma och pappa jobbar med. Yrken som är utanför deras närhet har de inte så mycket kunskaper om “tycker man att elever på grundskolan har uppfattning om ganska få jobb, så har dom här eleverna ännu mindre uppfattning” (Informant 1). En informant berättar att hen brukar presentera enklare yrken som kan vara mer realistiska utifrån elevens förutsättningar. Informant 1 berättar att hen går promenader i området med eleverna för att vidga deras kunskap om olika yrken som finns “[...] går vi också ofta dom här klassiska promenaderna bara när man tittar i närområdet, vilka jobbar i fabriken, när vi handlar vilka arbeten finns där” (Informant 1).
6 Könsneutrala kort som kan användas som isbrytare eller spel på individuell eller gruppnivå med eleverna för att lära dem mer om arbetslivet.
24
Informanterna berättar att i många fall handlar det inte om att vidga perspektiv för elever med funktionsnedsättning utan i stället om att som de uttrycker det “tratta ner”. Det kan vara att ge dem några alternativ att välja mellan, som kan passa för just den här eleven och hens
förutsättningar, eftersom alternativen som eleven har inte är lika många som för andra elever.
”Man gör studiebesök och pratar om olika yrken som är lämpliga [...] det kan vara en del som har orealistiska drömmar” (Informant 2). Samtliga informanter berättade att de på ett eller annat sätt sökt sig till att arbeta med målgruppen eftersom de har ett stort intresse av att stötta personer med funktionsnedsättning.
5.2.3. Förhållningssätt - Lite i taget
Två av de tre informanter som arbetar med elever som läser program på gymnasiesärskola lyfter att abstrakt tänkande ofta är svårt för eleverna. För att möta en elev som har svårt att se utöver det konkreta behöver de anpassa vägledningen. Det gör de genom att dela upp
information till mindre avgränsade avsnitt och vid fler tillfällen. En av informanterna lyfter att eleverna gärna vill ha skriftlig information, dels som minnesstöd men också för att kunna visa anhöriga vad samtalet handlade om. Ytterligare en anpassning som framträder i vårt insamlade material är att fokus i samtalet ofta handlar om kortare tidsperspektiv, de talar inte om vad som sker om 10 år utan fokus är på vad som händer härnäst.
Även de andra informanterna beskriver att de har ett förhållningssätt när de arbetar med sina elever som innebär att de försöker begränsa informationen som ges vid varje tillfälle. “Ja kartläggning kring vad skulle kunna fungera för just den här personen utifrån
förutsättningarna och vad som är realistiskt vidare, nästa steg, och kanske inte att man då pratar hela livet utan nästa steg” (Informant 4). Samma informant berättar att hen arbetar förutsättningslöst i det enskilda vägledningssamtalet med eleven, d.v.s. hen tar inte reda på något om eleven i förväg, vare sig om diagnos, studiekapacitet eller andra påverkansfaktorer.
Hen låter eleven utifrån sitt perspektiv berätta om exempelvis drömyrke, och därefter stämmer hen av med elevhälsoteamet om de är på rätt spår och om målet är realistiskt för eleven utifrån hens studieförutsättningar. “[...] jag tar inte reda på om det finns en diagnos eller inte … det har inte jag som vana utan jag tänker ... hej vem är du och så ser man hur det går” (Informant 4).
25
5.3. Vägledarens samverkan under skoltiden
5.3.1. Elevhälsoteamet
Samverkan med elevhälsoteam ser olika ut för informanterna. Informant 3 särskiljer sig då hen ingår i elevhälsoteamet på skolan där hen arbetar.
Vi håller på att utveckla elevhälsan nu ... vi vill att elevhälsan ska vara en del av hela skolan [...]
och så är det nog på fler ställen också, att elevhälsan blir någon liten bubbla sådär ... som övrig personal dom vet inte riktigt; jaha elevhälsan jaja, lite sådär, dom sitter där en gång i veckan och ja du vet ... men att det ska vara hela skolans ansvar ... Att vi finns som stöd för mentorerna, för lärarna egentligen (Informant 3).
De övriga informanterna ingår inte i elevhälsoteam, men samverkan sker när behov uppstår.
Informant 4 har ett samarbete som fungerar på så sätt att hen får ett uppdrag av elevhälsan och där får hen en ingång till elever som är i behov av hens kompetensområde.
5.3.2. Samverkan med Lärare och mentor.
Informant 5 påtalar att hens arbetsuppdrag är brett, bland annat genom att hen ansvarar för flertalet skolor där eleverna läser på flera olika program vilket innebär att det är komplext att få till fungerande samarbete med så stort antal lärare. De övriga informanterna lyfter mentorn som en central samarbetspartner. Ett exempel på det är informant 3s berättelse om vikten av mentorns medverkan när det gäller APL (Arbetsplatsförlagt lärande) då dessa känner
eleverna, vilket ger bättre förutsättningar för en bra APL-planering.
Samtliga informanter berättar att det finns samarbete med lärarna och som de anser är viktigt eftersom lärarna träffar eleverna dagligen, vilket betyder att de bäst känner till elevernas styrkor och svagheter.
Det är väldigt viktigt att vi har det här samarbetet med lärarna och dom känner mina elever bättre i skolsituationen och samma sak med vårdnadshavarna att det är dom som känner eleverna bäst i hemsituationen. Så att där är det väldigt viktigt att ha ett samarbete med båda så att jag ska kunna skapa mig en bild av eleven, utöver den bilden jag får när jag träffar eleven (Informant 1).
26
Informanterna ser därför samverkan under skoltiden med personalen på skolan som viktigt.
Informant 4 berättar att hen till skillnad från när hen är på andra skolor upprätthåller sig i elevernas uppehållsrum och att det är vanligt att elever och personal på skolan äter tillsammans.
5.3.3. Föräldrasamverkan (samverkan med vårdnadshavare)
Fyra av fem informanter berättar att deras skolor bjuder in elever och vårdnadshavare till olika informationstillfällen som workshops, utöver det är uppfattningen hos majoriteten av informanterna att de har begränsad kontakt med föräldrarna på daglig basis. Det var ingen av informanterna som hade föräldrar med i själva vägledningssituationen. En av våra
informanter (informant 4) har kontakt med föräldrarna då eleverna efterfrågar det, ofta handlar det om elevens önskan att hen informerar föräldrarna om vad de pratat om. “Ibland frågar eleverna kan du: Jag vill träffa dig med en förälder... eller kan du berätta om vårt samtal för min förälder efteråt för jag kommer inte komma ihåg allt” (Informant 4).
Informant 2 berättar att kontakten med föräldrar eller annan kontaktperson ofta sker vid specifika situationer som när en elev skall byta skola.
Man pratar med [...] föräldrarna också om det är realistiskt det som deras barn har uttryckt ... sen är det ju ibland också elever som går här som är på boenden och så har dom, boendestödjare och kontaktperson … dom pratar man ju ganska ofta med också (Informant 2).
Informant 3 och 5 lyfter att när övergången ska ske så är eleverna oftast myndiga, vilket innebär att de själva får avgöra hur delaktiga föräldrarna ska vara. Det förekommer att föräldrarna inte finns med i bilden, vilket betyder att förutom föräldrar så samverkar de vid behov med god man, fosterhemsföräldrar eller vårdnadshavare. Under gymnasietiden blir eleverna myndiga och det betyder att de därefter behöver elevens samtycke för att prata med föräldrar eller vårdnadshavare. På en av informanternas skolor (Informant 4) inhämtas det vanligtvis via elevhälsoteamet. Ingen av våra informanter lyfte att det var ett problem, det var sällan förekommande att en myndig elev inte ville skriva under ett samtycke.
