JJ PRO JUMP
EBBA FLYKT HANNA MAGNUSSON
JJ Pro Jump
av
Ebba Flykt
Hanna Magnusson
Examensarbete TRITA-ITM-EX 2020:183 KTH Industriell teknik och management
Maskinkonstruktion
Examensarbete TRITA-ITM-EX 2020:183
JJ Pro Jump
Ebba Flykt Hanna Magnusson
Godkänt Examinator
Stefan Ståhlgren Handledare
Stefan Ståhlgren Conrad Luttropp
Uppdragsgivare
NOA Aluminium Kontaktperson
Stefan Järleby
Sammanfattning
Det här examensarbetet har genomförts inom Teknisk Design på Kungliga Tekniska Högskolan i samarbete med företaget NOA Aluminium. Uppdraget i detta projekt har varit att utveckla en hoppsele som ska användas av skridskoåkare och tränare inom konståkning. Hoppselen ska vara konstruerad för 20-talet i moderna material. Den ska också upplevas som smidig och hållbar. Selen ska vara anpassningsbar för olika konståkare och redskapet ska erbjuda extrafunktioner som kan hjälpa att främja konståkarens inlärningsprocess samt underlätta tränarens arbete.
Under detta arbete har iterativa undersökningar gjorts för att samla information om uppgiften och de problem som uppstår vid användning av de befintliga redskapen. En marknadsanalys genomfördes, och intervjuer, samtal och diskussioner har hållits. Under marknadsanalysen framgick det att det finns tre olika redskap som idag används inom konståkning. Dessa tre är en handhållen hoppsele, NoFall samt en hoppsele med vajerblock. Från detta var det viktigt att få ut information om nackdelar och fördelar med de olika redskapen, samt få en bild av vad användarna värderar högt av att använda redskapen.
Efter undersökningsfasen användes ett flertal metoder för att kreativt få fram många olika idéer och lösningar på problemet. Några av de idégenereringsmetoder som användes var Brainstorming, Brainwriting, 3-6-5 samt struktur- och formvariation. Efter idégenerering kunde tre koncept utvecklas. Dessa tre koncept särskilde sig från varandra. Mette var en vidareutveckling av den handhållna hoppselen, Magda var en sele som skulle fungera genom magnetisk levitation, och Stella var en bärande ställning. Koncepten utvärderades och diskuterades, därefter valdes ett av koncepten för vidareutveckling.
Det valda konceptet blev Mette, en handhållen sele med ergonomiskt fokus för konståkare och tränare. Redskapet innefattar en teleskopisk aluminiumstång, en vajerkonstruktion, en sele för konståkare, en sele för tränare samt ett på- och avtagbart handtag för tränaren. Denna produkt ska fungera smidigt, vara bekväm, lätt att ta med sig, samt hållbar.
Bachelor’s Degree Project Thesis TRITA-ITM-EX 2020:183
JJ Pro Jump
Ebba Flykt Hanna Magnusson
Approved Examiner
Stefan Ståhlgren Supervisor
Stefan Ståhlgren Conrad Luttropp
Commissioner
NOA Aluminium Contact person
Stefan Järleby
Abstract
This report is part of the Bachelor’s Degree Project in Integrated Product Design at KTH, Royal Institute of Technology. The project was conducted in collaboration with NOA Aluminium. The task was to develop a jumping harness which is to be used by figure skaters and their coaches. It is common by figure skaters to use a jumping harness to reduce the learning time for performing different types of artistic movements. It was stated at the beginning of the project that the product ought to be constructed with modern materials and solutions. Furthermore, the harness should be adjustable to fit athletes of different ages and sizes.
Several methods, such as market analysis, interviews, and observations, were used to gather information about the user and his or her experiences with their harness. The market analysis showed that there are three various types of jumping harnesses on the market today. These are known as NoFall, On-Ice track, and the hand-held harness. The interviews and observations gave a whole lot of information about the positive and negative sides of the tools.
Thereafter, the ideation phase took a start. Numerous design thinking methods, such as brainstorming, 3-6-5, and brainwriting, were used to generate as many and as broad ideas as possible. Henceforth, three ideas were chosen, all of which differed a lot from each other. The concepts were named Mette, Magda, and Stella. Mette is a development of the hand-held jumping
FÖRORD
Detta projekt genomfördes under våren 2020 genom kandidatexamen i Teknisk Design, MF132XVT201. Examensarbetet är en del av Civilingenjörsutbildningen i Design och produktframtagning vid KTH, Kungliga Tekniska Högskolan.
Vi har fått hjälp från många håll och kanter med det här projektet men vill väldigt gärna rikta ett extra stort tack till våra handledare, Stefan Ståhlgren och Conrad Luttropp. Dem har givit oss vägledning och råd längs hela projektets gång. Vidare vill vi även tacka vår uppdragsgivare NOA Aluminium. Stefan Järleby, som är VD på företaget, var den som kom på projektidén och har därefter hjälpt oss under genomförandet, från början till slut.
Ebba Flykt, Hanna Magnusson Kungliga Tekniska Högskolan, Maj 2020
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ... iv
INNEHÅLLSFÖRTECKNING...v
1. INLEDNING ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte ... 1
1.3 Avgränsningar ... 1
1.4 Metod ... 1
2. MARKNADSUNDERSÖKNING ... 3
2.1 State of the Art ... 3
2.1.1 Hoppselar inom konståkning idag ... 3
2.1.2 Andra marknader ... 5
2.2 Användarundersökning ... 8
2.2.1 Observationer ... 8
2.2.2 Intervjuer ...10
2.3.3 Enkät ...11
3. MÅLGRUPP ...13
3.1 Personas ...13
3.2 Kravställning ...13
4. KONCEPTUTVECKLING ...15
4.1 Moodboards ...15
4.2 Idégenerering ...15
4.2.1 Skisser ...15
5. KONCEPT ...17
5.1 Koncept 1 - Magda ...17
5.2 Koncept 2 - Stella ...18
5.3 Koncept 3 - Mette ...19
5.4 Utvärdering av koncept...19
6.4 Materialval ...27
6.4.1 Livscykelanalys ...28
6.5 Tillverkning ...29
6.6 Kostnadskalkyl ...29
7. SLUTPRODUKT ...31
7.1 Konståkarens sele ...32
7.2 Tränarens sele ...33
7.3 Stången ...33
7.4 Det ergonomiska handtaget ...34
7.5 Vajerkonstruktionen ...34
8. DISKUSSION OCH FORTSATT ARBETE ...37
8.1 Fodral ...37
8.2 Stång ...37
8.3 Tränarens sele ...37
8.4 Konståkarens sele ...37
8.5 Ergonomiska handtaget ...38
8.6 Kostnadskalkyl och försäljning ...38
9. SLUTSATS ...39
10. REFERENSER ...41
Bilaga A – Intervjufrågor företag ...45
Bilaga B – Intervjufrågor ...46
Bilaga C – Enkät ...47
Bilaga D – Personas ...51
Bilaga E – Kravspecifikation ...52
Bilaga F – Moodboards ...54
Bilaga G – Skisser...56
Bilaga H – Relativ Beslutsmatris ...57
Bilaga I – Kriterieviktsmetoden ...58
Bilaga J – Utvärdering stång ...59
Bilaga K – Antropometriska mått för barn ...60
Bilaga L – Antropometriska mått för kvinnor...61
Bilaga M – Antropometriska mått för män ...62
Bilaga N – Kravspecifikationen med kommentarer ...63
Bilaga P – Ritning på konståkarens sele ...67
Bilaga Q – Ritning på stången ...68
Bilaga R – Ritning på det ergonomiska handtaget ...69
Bilaga S – Ritning på vajerkonstruktionen ...70
1. INLEDNING
Konståkning är en sport där idrottare utför konstnärliga rörelser såsom hopp, snurr, lyft och kasthopp på isen. Det utförs antingen enskilt eller i par. Skridskoåkning innehåller många olika stilar, till exempel freestyle, isdans och synkroniserad lagskridsko. Det är numera en av de mest populära sporterna under vinter-OS. (Scott Hamilton, 2019)
1.1 Bakgrund
Majoriteten av de som utövar konståkning använder sig av en sele under sin träning. Detta gör dem eftersom selen hjälper dem att förbättra sin teknik och förkortar därmed inlärningstiden. De befintliga selarna beskrivs ofta som dyra, obekväma, tunga och osäkra. Detta leder till att många avstår från att använda dem, eller beslutar sig istället för att skapa en egen rotationssele. NOA Aluminium har hittat utvecklingspotential för denna marknad och har därför hört av sig till KTH.
1.2 Syfte
Syftet med detta projekt är att utveckla ett redskap som ska användas av konståkare. Redskapet innefattar en hoppsele och ska minska inlärningstiden för konstnärliga rörelser samt berika utbildningen av olika hopp och tricks.
1.3 Avgränsningar
Avgränsningarna i projektet följde de direktiv som erhölls från uppdragsgivaren, NOA Aluminium. Dessa var följande:
• Hoppselen ska vara konstruerad för 20-talet i moderna material.
• Den ska vara anpassningsbar till olika åkare.
• Den ska vara konstruerad så att den kan användas i många år utan att gå sönder.
• Selen ska kunna justeras snabbt och vara smidig att ta på och av.
• Den ska kunna ha extra funktioner som främjar konståkarens inlärningsprocess, eller underlättar tränarens arbete.
I detta arbete gjordes avgränsningar för konståkarens sele, då fokus lades på att ta fram sele för konståkare mellan åldern sex till tolv år.
1.4 Metod
Flera olika designmetoder användes i detta projekt, se (Figur 1). I förstudien användes bland annat användarundersökning och marknadsanalys. Syftet med det var att empatisera sig med användaren
Figur 1. Illustration som visar designprocessen (d.school at Stanford University 2018)
2. MARKNADSUNDERSÖKNING
En marknadsundersökning genomfördes tidigt i projektet. Målet var att få en helhetsbild av problemet, marknaden och användarnas behov. Under marknadsundersökningen gjordes en State- of-the-art på marknaden för hoppselar inom konståkning, samt andra marknader där selar används.
Både kvantitativa och kvalitativa undersökningar genomfördes, bland annat via internet och genom butiksbesök. Observationer gjordes på konståkare och tränare i ishall, och intervjuer hölls för att får reda på vilka uppfattningar som finns kring de olika redskapen. En enkät publicerades också, för att få en bred bild av situationen runt om i landet.
2.1 State of the Art
För att få en förståelse över hur situationen ser ut på marknaden idag och vilka produkter som redan finns, så gjordes flera undersökningar. Dessa gjordes på den befintliga marknaden för hoppselar inom konståkning, men även inom andra marknader och områden där olika typer av selar används.
2.1.1 Hoppselar inom konståkning idag
Alla befintliga redskap för hoppteknik innefattar en sele, och av dessa finns det tre typer av redskap som är vanligast. Dessa tre har funnits på marknaden under ett flertal decennier och används av flera olika typer av skridskoklubbar och ideella föreningar.
Ett av de vanligaste redskapen är den handhållna hoppselen. Denna sele består av en konstruktion som liknar ett metspö som tränaren håller i. Därefter följer en, ofta elastisk, lina som sedan är kopplad till en vajerkonstruktion, vilket kan studeras i (Figur 2). Med hjälp av vajerkonstruktionen och en svirvel blir det möjligt för konståkaren att göra olika rotationshopp, såsom piruetter. För det här redskapet gäller det för tränaren att följa efter sin elev. Detta innebär fri rörlighet på isen för konståkaren och ett nära avstånd mellan konståkare och tränare. En populär producent av detta redskap är det kanadensiska företaget; Canada West Skating International Ltd.. (Canada West Skating International Ltd. (u.å))
Ett annat redskap som finns på marknaden är det så kallade On-Ice Track-systemet. Den här produkten kräver att ishallen har ett vajerblock installerat i taket. En vajer är kopplad till vajerblocket som i sin tur sitter fast i konståkarens sele. Detta kan ses i (Figur 3). Då tränaren drar i ena änden av vajern kan konståkaren höjas upp i luften och därmed genomföra sitt hopp. (Canada West Skating International Ltd. (u.å)). Denna konstruktion gör det möjligt för instruktören att skapa ett visst avstånd mellan idrottaren och en själv. Detta betyder att tränaren får en tydlig översikt på elevens hoppteknik. Den kräver dock att konståkaren är positionerad strax under banan när hen hoppar, och att repet då är vinkelrätt mot isen. Annars kan det resultera i ett ryckigt och snett hopp. 1
Figur 3. Bild på hoppsele med vajerblock (Calla Urbanski 2011)
Likt det tidigare On-Ice Track-systemet, finns det att annat redskap på marknaden som också kräver att det finns en takanordning ovanför rinken. Istället för att vajerblocket är låst i sin position, så är den här fäst till en specifik bana. Detta gör det möjligt för konståkaren att röra sig mer fritt över isen, se (Figur 4). Detta är en produkt som produceras av det svenska företaget NoFall och rekommenderas av Svenska Konståkningsförbundet. (NoFall (u.å)) Likt den tidigare produkten måste konståkaren placeras precis under skenan, annars kan det leda till ett ryckigt eller felaktigt hopp. 2
1 Michael Neuman, tränare och konståkare, intervju den 18 februari 2020
Figur 4. NoFall, där vajerblocket följer en skena ovan rinken (Livet Hemma Hos Oss 2015)
Efter marknadsundersökningen av existerande redskap kunde följande slutsatser dras:
• De vanligaste redskapen inom konståkning är den handhållna selen, On-Ice Track och NoFall.
• Alla redskap har en konstruktion som involverar en vajer som är fäst till konståkarens sele.
• Alla redskap kräver att en tränare är med och manövrerar, genom att antingen lyfta eller dra i det.
• Samtliga redskap innefattar en sele för konståkaren.
2.1.2 Andra marknader
För att få mer inspiration och information om problemet gjordes en research på andra, liknande marknader. Detta med syftet att se hur andra har löst liknande problem som även uppkommer för konståkare. De områden och marknader som studerades var bland annat redskap inom klättring, stunt, gymnastik, film, samt konstruktion- och trädgårdsarbete.
Klättring är en sport där selen är väldigt central. Den absolut vanligaste selen sitter kring midjan och låren, se (Figur 5). Detta för att lätt kunna avlasta sig under en tuff klättring, och bekvämt kunna “sätta sig” i luften.
Inom stunt-industrin används selar för olika hopp. Genom intervju med Svenska Stuntgruppen framkom det att de använder många olika typer av selar, men där de vanligaste sitter runt midjan, se (Figur 6) och (Figur 7). Detta för att de inte täcker mycket av kroppen, men ändå sitter på plats.
Grening på insida lår förhindrar selen att åka av. 3
Figur 6 och Figur 7. Sele för stuntmän (Svenska Stuntgruppen 2016)
Inom gymnastik används även en typ av sele som ska hjälpa gymnasten att få kontroll över sina volter och trick. Denna sele sitter framförallt runt höften där en större ring med linor är fästa. Det gör att ringen inte är i vägen för gymnasten när denne utför sina hopp och gör det därmed möjligt att rotera sig åt alla håll. Se (Figur 8) för tydligare bild. 4
Figur 8. Sele för gymnast (Eurotramp (u.å))
Inom konstruktionsarbete finns det olika typer av fallskydd som ska säkra arbetaren från de risker som kan uppkomma på arbetsplatsen. Exempel på detta är tak och byggställningar. För att få mer information hölls telefonintervjuer med ett flertal företag inom detta område. Dessa företag var Hewall Safety, Sala fallskyddsteknik och 3M. Av intervjuerna framkom det att det finns olika selar för olika områden inom konstruktion. Enligt Tim Thompsson på 3M så är majoriteten av selarna gjorda i polyester och nylon. Se (Bilaga A) för intervjumall. Nedan kan bröstsele och helkroppssele från Hewall Safety observeras, se (Figur 9) och (Figur 10). 5
3 Seth Ericsson, Stuntkoordinator Svenska Stuntgruppen, telefonsamtal den 31 mars 2020
4 Seth Ericsson, Stuntkoordinator Svenska Stuntgruppen, telefonsamtal den 31 mars 2020
Figur 9. Bröstsele (Hewall Safety (u.å)) Figur 10, helkroppssele (Hewall Safety (u.å))
Kameramän använder sig ofta av ett ergonomiskt stativ som ska underlätta lyftet av kameran. Detta eftersom kamerautrustningen ofta är tung. Denna fungerar med hjälp av en sele, se (Figur 11) och (Figur 12). Selen är fäst till en ställning som går upp längs ryggen på användaren, för att sedan sluta strax ovanför och framför dennes huvud. Från ställningen går det sedan en lina som tar upp vikten av kameran. Detta gör det möjligt för kameramannen att filma under en längre tid, utan att belasta kroppen. (Proaim 2016)
Figur 11 och Figur 12. Stativ för kameraman. (Proaim 2016) (Svenska Stuntgruppen 2016)
Inom trädgårdsarbete används selar för att, likt för kameramän, avlasta arbetarna vid användning av tyngre maskiner. Vid besök på Bauhaus, testades olika typer av selar inom trädgårdsarbete.
Dessa går, till skillnad från stunt- och gymnastiksselar, över bröstet. I (Figur 13) och (Figur 14) sitter selen över axlar och framsida bröst. Nedanför bröstet, på selens högra sida, vilar en rem med en karbinhake fäst till den. Tanken är att man ska kunna fästa trimmern till karbinhaken och på så vis ge avlastning för användaren. En annan sele som också observerades på Bauhaus syns i (Figur 15) och (Figur 16). Den går däremot över axlarna och sitter åt i midjan.
Figur 13 och 14. Sele för grästrimmer
Figur 15 och 16. Sele för trädgårdsmaskiner
Från marknadsundersökningen kunde följande slutsatser dras:
• Vanligaste materialet för selar är nylon och polyester.
• Bredare band och vaddering skapar en bekväm känsla.
• Spännen som används på selar kan antingen vara i plast eller metall, beroende på hur slitstark selen ska vara.
• Klickspännen är vanliga för selar som sitter på överkroppen.
• Nästan alla selar är i unisex-storlekar.
2.2 Användarundersökning
En användarundersökning gjordes för att erhålla information om användarens behov och tankar kring problemet. Denna fas involverade både kvalitativa och kvantitativa undersökningsmetoder, såsom observationer, intervjuer, kundresor samt enkäter.
2.2.1 Observationer
Observationer gjordes med syfte att med egna ögon få se hur konståkare rör sig på isen och hur redskapen används i praktiken. Detta tillsammans med samtal med konståkare och tränare om hur redskapet känns och uppfattas.
I början av projektet gjordes ett besök i Solna Ishall där en grupp unga konståkare observerades.
Ingen av eleverna använde sig då av en hoppsele eller ett annat redskap. Under observationen hölls även ett möte med Stefan Järleby, som representerar företaget med idén för detta projekt. Detta för att diskutera hans tankar med uppgiften samt uppfattning av dagens hoppselar, se (Figur 17).
Figur 17. Stefan håller i den handhållna hoppselen som de använder i Solna Ishall
En annan observation hölls vid Stora Mossen när en grupp konståkare i Djurgården IF hade lektion.
Tränaren, Michael, hade tagit med sig föreningens hoppsele till mötet. Redskapets komponenter och struktur studerades. Dessutom observerades redskapet och Michael när han använde det på en av sina elever, vilket kan ses i (Figur 18) och (Figur 19). Under observationen hölls även en semistrukturerad intervju med honom och hans elev. Detta gav kvalitativ information om deras personliga upplevelser med selen. En av de saker som diskuterades var eventuella irritationsmoment vid användning av produkten.
Figur 18. Tränaren spänner åt selen på sin elev
Genom observationerna kunde följande slutsatser dras:
• Flera åkare kan befinna sig på isen under en lektion och flera lektioner kan pågå samtidigt.
• En lektion är ungefär fyrtio minuter lång. Som längst använder dem redskapet ungefärligen trettio minuter per tillfälle, och tio minuter per åkare.
• Om det är många elever som ska använda redskapet, måste det gå snabbt att ta på och av sig selen. Dessutom behöver selen justeras för att passa varje enskild elev.
• Vajrarna, som går mellan selen och stången, sitter nära konståkarens öron och kan ofta uppfattas som störande. Detta eftersom vajrarna kan slå till mot både öron och kinder.
Ringarna, som sitter fast i vajrarna, kan ibland fastna i örhängen.
• Det är svårt för tränaren att ha koll på elevens teknik samtidigt som hen också måste se till så att stången hålls rakt ovanför elevens huvud. Linan måste vara rakt ovanför eleven eftersom hoppet annars blir snett och för att undvika eventuella ryck.
• Konståkaren får ofta en högre hastighet än tränaren precis efter hoppet. Detta resulterar ofta i en ryckig rörelse där tränaren fort måste försöka få upp samma hastighet som sin elev. Det här gäller den handhållna selen.
• Selen som används består av remmar och är väldigt enkel i sin design. Den uppfattas som obekväm och otymplig att ta på, då tränaren måste hjälpa till med att spänna åt runt ryggen.
2.2.2 Intervjuer
Fortsättningsvis utfördes ett flertal intervjuer med konståkare och tränare. Detta med syftet att få en mer nyanserad och detaljerad bild av de problem som finns med de nuvarande redskapen inom konståkning. För att se de frågor som ställdes, se (Bilaga B).
De som blev intervjuade har antingen varit eller är mycket insatta i konståkning, både i ung ålder men även som vuxna. Samtliga har tränat och tävlat på professionell nivå, och en av de intervjuade arbetar idag som tränare inom konståkning. Intervjuerna hölls antingen på KTH, över telefon eller i ishallen.
Från samtliga intervjuer uppkom följande information:
• NoFall (hoppselen som sitter fast i ett spår ovanför rinken) är inte speciellt omtyckt av varken tränare eller elever. Eleven måste se till att befinna sig rakt under spåret så att hoppet inte blir snett och ryckigt. Många elever vill åka i mindre cirklar eller zigzag precis innan hoppet, något som inte går att göra med NoFall eftersom spåret är ovalt och går längs med hela rinken.
• Den handhållna selen används mycket, då den är smidig att ta med till rinken oavsett ishall.
Däremot kan det ta lite tid att sätta ihop den, vilket kan uppfattas som lätt irriterande.
• Det är en dyr investering att köpa in redskap som hoppselar, då det ofta är ideella föreningar som gör det med egen finansiering.
• Den handhållna hoppselen är jobbig för tränaren att använda under en längre tid, eftersom den belastar både armar och axlar.
• Det framkom många klagomål om vajrarna. Dessa kan slå till mot ansikte och öron, vilket är obehagligt. Det har även hänt att elever fastnar med örhängen i dessa.
• Vajerblocket beskrevs som väldigt obekväm då den blev ryckig när linan inte var vinkelrät mot blocket. Detta gjorde att konståkaren lade ner mer fokus på sin position i relation till blocket än själva hoppet.
• En klubb hade en egengjord handhållen hoppsele, gjord av bland annat en hockeyklubba.
Oavsett hur den var gjord, uppfattades den som ett bra redskap där den intervjuade utvecklades i sin konståkning.
2.3.3 Enkät
Utöver intervjuerna gjordes en enkät online, för att nå en stor mängd människor som är intresserade eller involverade i konståkning. Detta för att förstå hur de uppför sig och tänker gällande olika typer av hjälpverktyg inom sporten. Undersökningen publicerades i olika Facebook-grupper där fokus låg på konståkning. 58 personer svarade på undersökningen. För att se frågor och diagram, se (Bilaga C).
Resultatet blev följande:
• 98,3% var kvinnor.
• Åldrarna på de som svarade på undersökningen varierade, 31% var under 15 år, 28% var mellan 19–29 år.
• 71% har använt skridskosele för utveckling inom konståkning.
• Den generella uppfattningen om selen var att de är obekväma och att de kan ge en skärande/skavande känsla under lyftet.
• Det var många som svarade att de tycker om redskapet för att lära sig sina hopp och tricks.
• Både åkare och tränare känner att selen inte är tillräckligt justerbar för olika åkare.
• Tränare tycker att det är tungt att använda redskapen.
• Att det är viktigt att redskapet är flexibelt och smidigt. Både att använda, men även för att montera innan utförandet på isen.
• Redskapet används vid träning av nytt hopp (ofta dubbel eller trippel axel), eller när ett hopp inte görs eller ser rätt ut.
• 75% tycker att redskapet med hoppsele har hjälpt deras konståkning.
• 29% har inte använt hoppsele-redskapet inom konståkning. Detta på grund av för hög kostnad eller brist av intresse i föreningen.
3. MÅLGRUPP
Den information som erhölls från observationer, intervjuer och enkäter kunde därefter användas för att definiera produktens målgrupp. Man brukar säga att det finns fyra olika användare, se (Figur 20).
Figur 20. Produktens olika typer av användare (Janhager Stein.J, Kihlander,I 2019)
Konståkaren och dess tränare är dem som direkt kommer att bruka produkten för dess huvudsakliga syfte och är därför dess primära användare. De kommer även att använda den med varandra, vilket betyder att dem är medanvändare tillsammans. Konståkarens förälder använder inte produkten men har ändå ett intresse i att den ska vara välfungerande och harmlös att bruka.
Föräldrarna kan därmed ses som sidoanvändare av hoppselen. Vidare så har också NOA Aluminium ett intresse av att den ska sälja och vara användbar. Detta gör dem till sekundäranvändare. Sammanfattningsvis så består målgruppen av konståkaren, både professionell eller nybörjare, dess tränare och förälder samt Noa Aluminium. (Offerman, E 2014)
3.1 Personas
Olika personas utvecklades; konståkaren Kim, tränaren Robin och föräldern Alex. Genom att konkretisera användaren på detta vis så erhåller man en mycket tydlig överblick av målgruppens olika behov, känslor, erfarenheter och mål. Kim tyckte exempelvis om hoppselen men upplevde ofta en känsla av oro och nervositet vid användning av den, medan Robin ansåg att hen ofta fick ont i både rygg och axlar efter ett träningspass med selen, se (Bilaga D).
3.2 Kravställning
För att definiera vad som är viktigt för konståkare och tränare inom konståkning samlades alla kundönskemål i två kravspecifikationer, se (Bilaga E), där en var för tränaren och en för konståkaren. Detta då dessa två är mer eller mindre lika viktiga användare av produkten.
4. KONCEPTUTVECKLING
Under denna fas låg fokus på att generera många idéer med olika metoder, och således komma fram till olika konceptlösningar. Moodboards gjordes för att hitta riktlinjer för målgruppen, material och känsla. Efter detta genererades väldigt många olika idéer, och med syftet att ha stor idé-frihet utan några större begränsningar. Detta likt Design-paradoxen, se (Figur 21). Vid idégenereringen användes metoderna struktur- och formvariation, analogier, 3-6-5, braindrawing, brainwriting samt speedstorming. Detta för att slutligen skala ner detta till tre mer detaljrika och jämförbara koncept.
Figur 21. Design-paradoxen
4.1 Moodboards
Syftet med att göra moodboards var att konkretisera vilka intressenter som tillhör målgruppen för hoppselen. Lika viktigt är materialet och den känsla som produkten kommer att förmedla. Dessa tre moodboards kan studeras i (Bilaga F).
Moodboardsen kom att innefatta konståkaren, tränaren och konståkarens förälder. De bilder som valdes för denna moodboard har som mål att förmedla vilka dessa personer kan vara. När det kommer till material så ska produkten tillverkas i mjuka, moderna och lätta material. Redskapet ska även kännas hållfast och säkert, detta för att man ska ha förtroende för att redskapet fungerar.
Produkten ska även upplevas vara bekväm, både för tränaren, konståkaren samt för föräldern som står vid sidan av. Känslan som produkten ska förmedla är att den är viktmässigt lätt och flexibel att använda. Det ska kännas bra att använda redskapet och man ska få en känsla av att man kan uppnå och förbättra sin teknik med hjälp utav den.
4.2 Idégenerering
Brainstorming, Speedstorming, Analogier och 3-6-5 samt struktur- och formvariation. Nedan i (Figur 22) visas skisser från Brainstorming. Kolla (Bilaga G) för fler skisser från idégenereringen.
Figur 22. Skisser från Brainstorming
5. KONCEPT
Utifrån idégenereringen utvecklades tre olika koncept som ska fungera som redskap för hopp och tricks inom konståkning. Alla med målet att främja träning och utveckling inom sporten konståkning.
5.1 Koncept 1 - Magda
Det första konceptet fick namnet Magda, eftersom den var tänkt att fungera med hjälp av magnetisk levitation. Idéen var tagen från de maglevtåg som först projekterades i Japan. Magnetisk levitation innebär att en magnet kan sväva ovanför en annan magnet, så länge de har motsatta lika poler. (NE, (u.å)) En platta av magneter skulle då installeras ovanför rinken i ishallen. Till denna fästs sedan en magnetisk disk. På undersidan av disken sitter en ögla fast, vari ett rep träs igenom.
Konståkaren bär en sele som fästs till ena sidan av repet. Den andra sidan hålls av tränaren, se (Figur 23).
Figur 23. Konceptet Magda som är tänkt att fungera med hjälp av magnetisk levitation
I researchfasen upptäcktes det att många atleter och tränare inom konståkning upplever att dem måste vara väldigt nära varandra när de använder sig av sin hoppsele. Den handhållna hoppselen kräver att avståndet mellan dem inte är större än ca två meter, vilket gör att tränaren inte får någon tydlig översikt av elevens teknik. Blockvajern och NoFall erbjuder detta men tillåter å andra sidan inte någon fri rörlighet över isen.
så skulle all förflyttning i planet ske nästintill friktionsfritt. Detta skulle tyvärr leda till att disken skulle förflyttas i x- och y-led när tränaren drar i repet för att lyfta konståkaren. Det är givetvis inte önskvärt eftersom man vill att disken ska vara rakt ovanför konståkaren under hoppet.
5.2 Koncept 2 - Stella
Det andra konceptet kallas för Stella, och detta för att den till stor del utgörs av en ergonomisk ställning som tränaren ska ha på sig. Tanken var att tränaren då skulle kunna ha koll på konståkaren samtidigt som hen enkelt och smidigt skulle kunna lyfta denne i hoppet. Som (Figur 24) visar, så kommer tränaren att bära en sele som är fäst till en ställning i metall. Denna ställning går längs med ryggen på tränaren, över huvudet och slutar rakt ovanför konståkaren. Med hjälp av en spak som tränaren har vid sin midja, kommer tränaren kunna lyfta stången och därmed även konståkaren. Att dra i spaken skulle inte kräva en värst stor kraft och det här skulle därför vara en ergonomisk lösning på problemet.
Figur 24. Koncept 2, Stella.
Under researchfasen framkom det att det var svårt att hålla fokus på konståkarens teknik när denne utför hoppet. Med detta koncept ska det bli lättare att se konståkaren, eftersom det enda arbete som tränaren kommer att utföra är att dra i spaken. Inspiration för detta koncept kom från de stativ som kameramän använder sig av när de behöver gå runt och filma. Kamerorna är ofta tunga och otympliga att bära för hand, och därför finns det stativ som de kan använda sig av.
En av fördelarna med detta koncept är det öppna synfältet som tränaren kommer att få över konståkaren på isen. Dessutom kan detta redskap tas med och användas i olika typer av ishallar, vilket värderas högt i kravspecifikationen för detta projekt.
En av nackdelarna med Stella är att ställningen kan uppfattas som otymplig och obekväm för tränaren. Detta då tränaren måste ta på sig, bära, och därefter ta av sig ställningen under ett pass.
Med en smidig lösning kan man däremot minimera tiden för att ta på sig och av sig ställningen, men att tränaren måste bära den är ett måste i detta koncept. Viktigt är att det ska vara skönt och ergonomiskt för tränaren. Ett annat problem som kommer behövas lösas vid vidareutveckling med detta koncept är hur mekanismen för spaken och lyftet av stången ska fungera i detalj.
5.3 Koncept 3 - Mette
Det tredje konceptet heter Mette, eftersom det är inspirerat av ett metspö. Till skillnad från koncepten Magda och Stella, som inte liknar några av de redan existerande produkterna på marknaden, så är det här en vidareutveckling av den handhållna hoppselen. Se (Figur 25).
Figur 25. Konceptet Mette som är en vidareutveckling av den handhållna hoppselen
Under researchfasen uppdagades det att majoriteten av användarna anser att den handhållna hoppselen är en, i grunden, bra produkt med vissa problem. Ett av de problem som många tränare upplever är att den endast går att använda på yngre atleter, eftersom det helt enkelt blir för tungt att lyfta annars. Tanken med detta koncept är att det ska möjliggöra ergonomisk avlastning för tränaren, i form av exempelvis ett bälte. På sidan om bältet ska en krok sitta som stången kan vila på. En del av tyngden ska då läggas på höfterna. Stången är också något modifierad och innehåller en sladdvinda, för att undgå den ryckiga rörelsen som Michael beskrev under intervjun. Tränaren låser vindan under hoppet med låser sedan upp det precis innan konståkaren landar på isen igen.
Repet kommer då att förlängas, vilket motverkar den ryckiga rörelsen. Därefter kan repet dras tillbaka till normal längd igen.
En av nackdelarna med det här konceptet är att avståndet mellan användarna är tämligen litet, något som i sin tur resulterar i att tränaren inte får någon tydlig översikt över elevens teknik.
Fortsättningsvis så måste stången vara positionerad rakt ovanför selen för att inte skapa en sned rörelse.
5.4 Utvärdering av koncept
För att utvärdera vilket av koncepten som var bäst lämpad att vidareutveckla, tillämpades två olika beslutsmatriser för att se vilka egenskaper hos de olika koncepten som var viktigast och mest
hänsyn till vid denna matris är att den inte lägger någon vikt i de kriterierna som har större eller mindre betydelse.
5.4.2 Kriterieviktsmetoden
Den andra beslutsmatrisen som gjordes var kriterieviktsmetoden, som kan studeras i (Bilaga I). I denna matris vägdes varje kriterie efter hur viktigt det är för målgruppen och intressenterna.
Exempelvis var bekvämlighet, att den ska vara roterbar samt anpassningsbarhet de tre störst viktade kriterierna i denna matris. Däremot var försäljningspriset och möjlighet för att återvinna inte speciellt högt viktade. Med hjälp av denna matris visades det än en gång att Mette var det mest lämpade konceptet, medan Magda och Stella hamnade strax efter.
5.4.3 Konceptval
Med avseende på den relativa beslutsmatrisen samt kriterieviktsmetoden, är Mette det koncept som uppfyller flest kriterier, och därför även uppfyller flest mål som detta projekt medför.
Koncepten och de olika lösningarnas realiserbarhet diskuterades tillsammans med handledarna och andra grupper. Magda var därför ett koncept som snabbt lades åt sidan, då lösningen inte skulle fungera med hjälp av magnetisk levitation. Detta eftersom konceptet krävde att gravitationskraften verkar upp- istället för nedåt, vilket givetvis inte går.
Tillsammans med de olika utvärderings-matriserna och de diskussioner som fördes under handledningarna, så beslutades sedan att Mette var det koncept som man skulle gå vidare med och utveckla.
6. VIDAREUTVECKLING AV KONCEPT
Efter valet att fortsätta med Mette så var det dags att vidareutveckla konceptet och dess olika komponenter. En ny research-fas tog fart, för att samla mer information om de olika beståndsdelarna av produkten. Fler skisser gjordes för att få fram idéer och lösningar för de olika delarna, som exempelvis montering och demontering av stången, samt konståkarens och tränarens selar. Utöver detta tillkom ytterligare idéer om eventuell sladdvinda och ett ergonomiskt handtag.
I vidareutvecklingen lades ett större fokus på ergonomin, och hur de olika selarna ska utformas för att vara så bekväma som möjligt. Det var också viktigt att se över hur man kan underlätta de belastningar som stången medför för tränaren.
6.1 Vidareutveckling av stång
En vidareutveckling gjordes för stången där fokus låg på hur den ska kunna monteras och demonteras. Det gjordes research för att se vilka olika typer av monteringsmekanismer som är applicerbara på en stång som denna. Många av de befintliga redskapen monteras med hjälp av nitar eller skruvgängor, men utöver dessa lösningar så finns det flera olika typer av monteringsmöjligheter. 6 I (Figur 26) visas de monteringstyper som i detta projekt kändes relevanta.
Figur 26. Olika monterings-/demonteringsmöjligheter för stång, samt idé om sladdvinda
Med de olika alternativen för montering och demontering så gjordes en utvärderingsmatris med kriterier som ansågs viktiga för denna del. Matrisen kan studeras i (Bilaga J). Med hjälp av denna
Figur 27. Draget, sätesstolpklämma och nitmakenaism (Foley,D (u.å))
Med beslutet att sätesstolpsklämmor skulle passa bra för montering och demontering så genomfördes enklare tester med ett kamerastativ, för att få en känsla av hur lösningen skulle fungera i praktiken, se (Figur 28). Vidare så ansåg företaget Composite Design att rören måste gå in i varandra ungefär 100 millimeter, om de är 3.5 millimeter tjocka, för att inte riskera haveri. 7
Figur 28. Test av stång med sätesstolpsklämmor genom att använda ett kamerastativ
6.1.1 Material till stång
Enligt kravspecifikationen så måste materialen vara lätta och hållbara. Ett material som använts i tidigare hoppselar är aluminium, vilket är ett mjukt och relativt lätt material. (NE, (u.å)) Ett annat material som också uppfyller de krav som projektet erhåller är kolfiber. Detta är ett material som är väldigt lätt men även oerhört starkt. Kolfiber framställs i en avancerad tillverkningsprocess men har mycket eftertraktade egenskaper. (NE, (u.å)) Därför är prisklassen för detta material högre än för aluminium.
6.1.2 Handtag till stång
Under vidareutvecklingen av stången uppkom idén om att göra ett ergonomiskt, på- och avtagbart handtag. Tanken var att det skulle underlätta för tränaren att hålla i och lyfta stången. Detta
handtag ska lätt kunna sättas på och hållas på plats, och m tränaren istället önskar att ta loss handtaget så ska det göras på ett smidigt sätt. Män och kvinnors genomsnittliga antropometriska mått skiljer sig tämligen mycket och det är därför svårt att utveckla ett handtag som fungerar för alla. Handtaget ska, enligt ergonomiska rekommendationer, bilda en vinkel mellan 100 och 110 grader till underarmen, se (Figur 29). Detta har sin förklaring i att handleden alltid ska vara rak i förhållande till armen. (Grahn, L 2005)
Figur 29. Den optimala vinkeln mellan underarmen och handtaget (Grahn, L 2005)
Det finns generellt två olika kategorier på handtag; de som möjliggör stor erhållen kraft och de som erbjuder precision. Huvudsyftet med tränarens handtag är att det ska underlätta lyftet av stången, och därför är kraft mycket viktigare än precision. Handtag som inte ska rotera i handen rekommenderas ha ett ellipsoidalt tvärsnitt (Björing, G 2003). Diametern ska vara mellan 30 och 50 millimeter, och man brukar därför ofta använda sig 40 millimeter. Fortsättningsvis så rekommenderas längden vara 120 millimeter. (Canadian Centre for Occupational Health and Safety 2015)
Efter struktur- och formvariation så gjordes enkla prototyper på två olika förslag på handtag. (Figur 30) och (Figur 31) visar en protoyp av ett handtag med så kallad “power grip”. Liknande handtag kan finnas på verktyg, till exempel hammare, och är det grepp som möjliggör allra störst kraft.
(National Institute for Occupational Safety and Health 2004). (Figur 32) och (Figur 33) visar istället på ett spadhandtag.
Figur 32 och 33. En enkel prototyp på ett spadhandtag.
I (Figur 31) framgår det tydligt att handleden är rak i förhållande till underarmen. Det andra handtaget visar inte på samma sak. Tränaren måste hålla snett i handtaget för att vristen ska bli rak, vilket naturligtvis inte är bra. Det bestämdes därmed att handtaget ska ha ett “power grip”.
6.2 Vidareutveckling konståkares sele
En ny idégenereringsprocess påbörjades för konståkarens sele. Flertalet skisser togs fram utifrån de slutsatser som drogs från marknadsundersökningen. Nedan är två olika skissförslag, se (Figur 34) och (Figur 35).
Figur 34 och 35. Två olika förslag på konståkarens sele från idégenerering
Efter noga utvärdering valdes sedan följande sele, se (Figur 36). Den är tämligen lik en av de trädgårdsselar som testades på Bauhaus, se (Figur 15), men med några justeringar. Den valda selen sitter åt i midjan med hjälp av ett kardborreband. Över bröstet sitter ett snäpplås-spänne, vilket gör det möjligt för atleten att själv justera bredden mellan axelbanden.
Figur 36, skiss på sele.
Under vidareutvecklingen av selen, var det även aktuellt att undersöka hur ringarna på axlarna ska sitta, och hur linan från selen ska fästas i rundstången ovanför. Detta för att minska risken för att ringarna och linan ska slå mot öron och huvud, eftersom det tidigare har upplevts som ett problem.
För att undersöka detta gjordes tester med enklare material och sele för att se hur vinklarna skiljer sig beroende på infästningar i rundstången. Detta kan studeras i (Figur 37), (Figur 38), (Figur 39) och (Figur 40) då det var avstånd på 20, 30, 40, 50 cm.
Figur 37, 38, 39 och 40.Infästningar med 20, 30, 40 och 50 cm i avstånd.
Av dessa tester på rundstången, framkom slutsatsen att ju större avstånd det är mellan infästningar, desto större vinkel blir det på linorna. Den stången med störst vinkel uppfattades därför som minst störande för öron och huvud vid olika rörelser.
Pojkar kommer i genomsnitt in i puberteten vid tretton års ålder, medan flickor börjar utvecklas
Figur 41 och 42. Prototyp på konståkarens sele
6.3 Vidareutveckling tränares sele
Parallellt med konståkarens sele så utvecklades även tränarens sele. Marknadsundersökningen låg till grund för de skisser som togs fram under idégenereringsprocessen. I den här fasen användes bland annat form- och strukturvariation, se (Figur 43).
Figur 43. Struktur-/form-analys av placering av stång på ett bälte.
De idéer som ansågs ha mest potential var antingen att utveckla ett bälte eller en sele för tränaren.
Det var svårt att hitta en bra lösning för hur stången skulle kunna fästas till bältet. En idé var att konstruera en krokliknande komponent som skulle sitta fast i sidan av bältet. Det kändes däremot inte som en hållbar lösning, och därför togs beslutet att gå vidare med en sele istället. Den design som valdes är inspirerad av grästrimmerselen som sågs på Bauhaus, se (Figur 13). Det var däremot viktigt att den skulle kunna användas av likväl vänster- som högerhänta, och därför blev den symmetrisk i formgivningen, se (Figur 44).
Figur 44. Skiss på tränarens sele.
Selen är tänkt att passa både kvinnor och män, vilket är möjligt på grund av det justerbara spännet.
De mått som användes var ryggbredd, bröstmått samt avståndet mellan nacke och bröst, se (Bilaga L) och (Bilaga M). Axelremmarna är designade efter ergonomiska rekommendationer och är därför åtta centimeter tjocka. (Golriz,S. Hebert,JJ. Bo Foreman,K. Walker, BF. (u.å)) I (Figur 45) och (Figur 46) visas prototypen på tränarens sele.
Figur 45 och 46. Prototyp på tränarens sele.
6.4 Materialval
Vid val av material var det viktigt att ta hänsyn till olika aspekter, såsom kostnader, hållbarhet samt känslan av produkten. Den får inte kännas för tung, och ska även utstråla bra kvalité för målgruppen. Vid val av material studerades och korrigerades moodboard, se (Figur 47). En livscykelanalys gjordes för att få tydligare bild om hur tillverkningen av produkten kan komma att påverka miljön.
Figur 47. Moodboard för material.
6.4.1 Livscykelanalys
Vid val av material för stången, fördes diskussioner om huruvida kolfiber eller aluminium var bästa valet. För att få ett hållbarhetsperspektiv på materialen gjordes därför en livscykelanalys, vilken kan studeras i (Figur 48) och (Figur 49). Av detta konstaterades att aluminium är ett bättre material när det kommer till hållbarhetsaspekter. Även material för selarna lades in i livscykelanalysen. Dessa i nylon och polyester.
Figur 48, livscykelanalys med avseende på energi.
Figur 49, livscykelanalys med avseende på CO2-avtryck.
6.5 Tillverkning
Produkten har många delar som kan köpas in från olika leverantörer. Däremot finns det även ett antal komponenter som behöver tillverkas. Dessa är stången, selarna samt handtaget.
Stängerna kommer tillverkas i aluminium och kommer därför tillverkas genom indirekt pressning.
Detta för att få ett hållbarare rör som klarar större belastningar. Aluminiumet kommer därför att pressas mellan ett matrisverktyg och dorn. (Alutrade (u.å)) Selarna kommer att tillverkas i nylon och polyester som framställs genom smältspinning. Därefter kommer tyg att vävas och av dessa tyg sys selarna ihop i fabrik. (NE, (u.å)) Handtaget kommer att vara i hårdplast och kommer på grund av sin lilla seriestorlek att fräsas. Därefter tillkommer ett silikonhölje över plasten för att ge en skön känsla och bra grepp vid användning. (NE (u.å))
6.6 Kostnadskalkyl
En kostnadskalkyl gjordes för att få en uppskattning av priset på produkten. Denna produkt består av många olika komponenter där en del av komponenterna tillverkas genom företaget, medan resten av delarna kommer att köpas in från underleverantörer. En prislista för de komponenter som kommer behövas köpas in gjordes, vilket kan tydas i (Tabell 1).
Tabell 1, inköpslista.
Stången samt selarna kommer behöva tillverkas. Med hjälp av Noa Aluminium togs tillverkningskostnad fram för aluminiumstången. Denna kommer hamna på ett ungefär 200 kr per del, vilket resulterar 600 kr i tillverkningskostnader. För selar togs materialkostnader fram, vilket kan studeras nedan i (Tabell 2).
Tabell 2, materialkostnader för selar.
När det kommer till det ergonomiska handtaget kan denna tillverkas på flera olika sätt. Då det är en liten seriestorlek på tillverkningen, togs en offert fram för att fräsa handtaget i POMC.
Materialkostnaden skulle hamna på ett ungefärligt pris på 400 kr/st för en serie på 50 stycken, och tillverkningskostnad på ett ungefärligt pris 1000 kr/st för serie på 50 stycken. 8
Detta pris skulle sjunka med enklare design på handtaget samt större seriestorlek. Ett alternativ finns därför att köpa in liknande handtag som redan finns på marknaden. Ett handtag som finns på marknaden idag går att köpa in för 150 kr. (Smarta Saker (u.å))
Samtliga kostnader summerades, och genom att använda Ullmans 1-3-9 metod kunde ett
försäljningspris uppskattas. För redskapet med selar kunde försäljningspris uträknas till 11503,8 kr. Detta exklusivt det ergonomiska handtaget.
7. SLUTPRODUKT
Slutprodukten är en vidareutveckling av konceptet Mette, se (Figur 50) och (Figur 51), och heter JJ Pro Jump. Denna produkt består av en teleskopisk aluminiumstång, en vajerkonstruktion i aluminium och Dyneema, en sele för konståkaren, en sele för tränare samt ett på- och avtagbart handtag för tränaren. Tillsammans bildar dem JJ Pro Jump – en hoppsele för konståkare. Produkten är modulär och det är därmed möjligt att ta med sig produkten till olika ishallar utan vidare problem.
Stort fokus har varit på att produkten ska vara ergonomisk, både för konståkaren men framförallt för tränaren. Komponenterna väger allt som allt 5,246 kg, vilket betyder att produkten uppfyller kravet om att väga mindre än tio kg. Siffran har däremot en viss osäkerhet eftersom vissa av materialen inte finns i Solid Edge och man då har tvingats välja ett snarlikt material i programmet. Se (Bilaga N) för de uppdaterade kravspecifikationerna med kommentarer om huruvida slutprodukten uppfyllde kriterierna och önskemålen.
Figur 50, slutprodukt.
Figur 51. Slutprodukten med siluetter som visar hur den fungerar
7.1 Konståkarens sele
För konståkarens sele var bekvämlighet det ledord som användes vid utformningen av produkten.
Selen kan studeras i (Figur 52). Den kan anpassas enligt standardmått för barn från sex till och med tolv års ålder. Selen sitter åt över axlarna och spänns åt med hjälp av spännet över bröstet samt en midjerem i kardborre. Axelremmarna är vadderade och deras längd samt avstånd sinsemellan kan justeras. Vajrarna fästs i de två d-ringar som sitter ovanpå axlarna. De är placerade så brett ifrån varandra som möjligt för att motverka att vajrarna slår emot konståkarens ansikte.
Selen är gjord i nylon- och polyestertyg, samt stoppad med polyestervaddering. Spännena är gjorda i plast. Se (Bilaga O) för ritning på selen.
Figur 52. Konståkarens sele
7.2 Tränarens sele
Den här selen ska kunna möjliggöra avlastning för tränaren på isen. Selen sitter över axlarna och strax under bröstet, se (Figur 53). Den rem som sitter strax under bröstet är av kardborre.
Axelremmarna är vadderade och avståndet mellan remmarna och kardborrebandet kan justeras.
Den nedre remmen ska placeras på samma sida som tränaren väljer att hålla stången. Öglan fungerar likt en Soft Shackle, då den träs över stången och spänns sedan åt. Selen för tränaren är likt konståkarens sele också gjord i nylon- och polyestertyg, samt stoppad med polyestervaddering.
Spännena är gjorda i plast. Se (Bilaga P) för ritning på selen.
Figur 53. Tränarens sele
7.3 Stången
Stången är teleskopisk och kan bli mellan 1,15 meter och 2 meter lång. Längden bestäms med hjälp av två stycken sätesstolpklämmor i plast, vilka är mycket enkla och smidiga att justera.
Stången har en vinkeländring för att komma längre ifrån konståkaren, se (Figur 54). Se (Bilaga Q) för ritning på stången.
7.4 Det ergonomiska handtaget
Handtaget är tänkt att hållas med tränarens främre hand. Det kan enkelt på- och avlägsnas med hjälp av den skruv som förbinder slangklämman, vilket också möjliggör för tränaren att placera handtaget på valfri position längs med stången. Handtaget är utformat efter ergonomiska rekommendationer och har en form som möjliggör maximal kraftutvinning, se (Figur 55). Se (Bilaga R) för ritning på handtaget.
Figur 55. Det ergonomiska handtaget
7.5 Vajerkonstruktionen
Vajerkonstruktionen, se (Figur 56), består av en elastisk lina med tyghölje, ett par vajrar i Dyneema®, en rundstång i aluminium, två karbinhakar, flera metallringar samt en svirvel. Denna konstruktion är mycket lik de redan befintliga konstruktionerna på marknaden. Detta eftersom det anses att den designen redan uppfyller sitt syfte fullt ut, vilket är att ge fri rotation för snurr och hopp. Avståndet mellan infästningar på rundstången blev 40 cm då detta, utifrån flertal tester, kändes som ett bra avstånd för att slippa få vajrarna för nära huvudet. Se (Bilaga S) för ritning på vajerkonstruktionen.
Figur 56. Vajerkonstruktionen.
8. DISKUSSION OCH FORTSATT ARBETE
Det slutgiltiga konceptet har dessvärre inte kunnat testats i praktiken, vilket beror på Covid-19 och de restriktioner som infördes i och med det. Därmed finns det en viss osäkerhet kring hur den färdiga produkten kommer att upplevas av användaren. Eftersom JJ Pro Jump är en vidareutveckling av en redan existerande produkt på marknaden så finns det däremot starka belägg för att den kommer att fungera. Det finns dock några områden för vidareutveckling.
8.1 Fodral
Hoppselen används ofta flera gånger om dagen och det är därför viktigt att det medföljer ett fodral vari den kan förvaras mellan träningspassen. En sådan lösning skulle även underlätta transport av produkten samt minska risken för att den går sönder. Stången går att demonteras teleskopiskt, och varken vajerkonstruktionen, selarna eller handtaget upptar någon stor volym. Fodralet skulle därmed kunna vara tämligen litet.
8.2 Stång
En annan sak som inte heller utreddes i projektet var stångens behövliga tjocklek. Enligt de personer som kontaktats under projektets gång så ska stången klara belastningen. Däremot så har inga hållfasthetsberäkningar gjorts på detta, och det är därför inte verifierat.
Det var länge obestämt kring huruvida stången skulle göras i aluminium eller kolfiber. Aluminium är enklare att återvinna samt billigare än kolfiber. Å andra sidan är kolfiber starkare och lättare.
Produkten hade således vägt mindre om stången istället hade valts att tillverkas i kolfiber.
Viktskillnaden var däremot inte så stor och därför ansågs det mer värt att tillverka den i aluminium. Beroende på hur tjock aluminiumstången måste vara för att klara av belastningen så kan det fortfarande visa sig att kolfiber är bäst för ändamålet.
8.3 Tränarens sele
Hela idéen med tränarens sele är, som tidigare nämnt, att den ska möjliggöra avlastning. Selens funktion har kunnat verifierats i det här projektet men ingen tränare har haft möjlighet att prova och utvärdera dess komfort i och med Covid-19. Det vore därför intressant att genomföra ergonomiska tester vid fortsatt arbete med det här projektet. Testpersonerna skulle då få prova att använda sig av produkten både med och utan selen. Efter varje omgång skulle de sedan få skatta på Borgs CR10- och RPE-skala hur det kändes. På så vis skulle man få en tydlig bild över hur mycket tränarens sele faktiskt underlättar träningen och motverkar belastningsskador.
8.4 Konståkarens sele
Man har genom projektets gång kunnat verifiera att den fungerar och att den är bekväm på samma sätt som för tränarens sele. Vad man däremot inte än vet är hur konståkaren upplever dess komfort och ifall den motverkar att vajrarna slår till mot öron och ansikte. Det vore därför intressant att
8.5 Ergonomiska handtaget
Gällande det ergonomiska handtaget framkom det under kostnadskalkyl att tillverkningskostnad för denna typ av produkt blir avseendevärt högt. Detta på grund av sin seriestorlek samt
tillverkningssvårigheter som uppstår vid val av elliptiskt tvärsnitt. Vid diskussion med företaget framkom det att handtaget antagligen kommer behöva delas i två delar för att fräsning ska bli bra.
8.6 Kostnadskalkyl och försäljning
Den prislista som togs fram för denna produkt gjordes genom att hitta följande produkter online för rimliga priser. Därför finns det en risk i att de inköpta komponenterna kan vara överprisade, vilket resulterar i onödigt höga kostnader för inköp. Även tillverkningskostnader för selarna var något som blev högre än förväntat, och är därför något som kan sänkas mer vid val av rätt tillverkare och leverantör. Som inköpare av komponenterna för denna produkt ligger det stor vikt i att få komponenter för rimligt pris, gärna från samma leverantör. Dessutom ligger det generellt ett stort intresse i att ha låga tillverkningskostnader för företaget. Detta är även något som kan justeras till det bättre och billigare vid vidare arbete.
När det kommer till försäljning av produkten är det inte självklart att alla beståndsdelar säljs tillsammans. Produkten kommer att fungera med endast stång och konståkarens sele. Tränarens sele och det ergonomiska handtaget är produkter som ska underlätta användandet av själva huvudredskapet. Dessa skulle därför kunna säljas separat för att sedan tillämpas på flera olika handhållna hoppredskap inom konståkning. Detta skulle i sig även sänka försäljningspris av huvudprodukt, och kunna erbjuda tillägg för de som önskar detta.
9. SLUTSATS
Den framtagna hoppselen består av flera komponenter, där fokus framförallt har legat på stången, selarna samt det ergonomiska handtaget. Denna produkt kan tas med och användas i alla olika typer av ishallar. Den behöver fortfarande en tränare som håller i redskapet, men med en avlastande sele och handtag blir det möjligt för tränaren att använda produkten under en längre tid och i större omfattning. Produkten följer den kravspecifikation som ställts upp och ska vara flexibel att använda och fungera för framtiden.
För vidare arbete kan mer fokus läggas på att kolla vidare på olika leverantörer och tillverkare.
Detta för att kunna sänka material- och tillverkningskostnader så mycket som möjligt, och därav även sänka försäljningspriset så det blir mer tilltalande för målgruppen. Dessutom kommer ett fodral behöva vara en del av vidare arbete. Ett fodral är något som har stor betydelse för transportering samt ger en vidare känsla av produkten.
10. REFERENSER
Aldrich, W (2009). Metric Pattern Cutting for children’s wear and babywear.
https://books.google.se/books?id=wgGmh7txktUC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&
f=false [2020-04-05] ss.9
Alutrade (u.å). Sömlösa Rör. https://www.alutrade.se/aluminiumror/somlosa-ror/ [2020-04-20]
Björing, G (2003). Snabbkurs i ergonomisk verktygsutformning.
http://filer.boksidan.com/Ergonomisk_verktygsutformning.pdf [2020-05.11] ss.7 Calla Urbanski (2011). Harness Lesson with Tricia DeFelice (Atlantic City FSC)
https://www.callaurbanski.com/RT/Site2/styled/files/BIGFBE-harness_lesson.jpg.jpg [2020-02- 25]
Canada West Skating International Ltd. (u.å). Gold On-Ice Track Harness System.
http://www.pro-motionharness.com/goldharness.html [2020-02-25]
Canada West Skating International Ltd. (u.å). Hand-held Jumping Harness System.
http://www.pro-motionharness.com/handheld.html [2020-02-25]
Canadian Centre for Occupational Health and Safety (2015) Hand Tool Ergonomics - Tool Design.
https://www.ccohs.ca/oshanswers/ergonomics/handtools/tooldesign.html [2020-05-11]
d.school at Stanford University (2018). design thinking bootleg [fotografi].
https://static1.squarespace.com/static/57c6b79629687fde090a0fdd/t/5b19b2f2aa4a99e99b26b6b b/1528410876119/dschool_bootleg_deck_2018_final_sm+%282%29.pdf [2020-02-25]
Eurotramp (u.å). Twisting Belt [fotografi]. https://www.eurotramp-
cdn.com/dynamic.d/images.d/35000---twisting-belt_1ddf43731c1d04b6a_540x300.jpg [2020- 03-31]
Foley, D (u.å). How Locks Work [fotografi] https://www.backpacker.com/gear/gear-school- trekking-poles [2020-04-20]
Golriz,S. Hebert,JJ. Bo Foreman,K. Walker, BF. (u.å). The Effect of Shoulder Strap Width and Load Placement on Shoulder-Backpack Interface Pressure.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29254136 [2020-04-06]
Grahn, L (2005). Utformning av manöverhandtag till grävmaskiner. http://www.diva- portal.se/smash/get/diva2:1031926/FULLTEXT01.pdf [2020-05-10] ss.12
Janhager Stein, J. Kihlander,I (2019). Användare och QFD 190904 [fotografi] MF1040HT191 [190904] ss. 5.
Livet Hemma Hos Oss (2015). NoFall-anläggningen invigd [fotografi].
https://cdn2.cdnme.se/305976/8-3/hopp_low_564334812a6b229f07c6660d.jpg [2020-02-28]
Nationalencyklopedin (u.å). Aluminium.
http://www.ne.se.focus.lib.kth.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/aluminium [2020-05-14]
Nationalencyklopedin (u.å). Kolfiber.
http://www.ne.se.focus.lib.kth.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kolfiber [2020-05-14]
Nationalencyklopedin (u.å). Magnetisk levitation.
http://www.ne.se.focus.lib.kth.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/magnetisk-levitation [2020-05- 16]
Nationalencyklopedin (u.å). Plast.
http://www.ne.se.focus.lib.kth.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/plast [2020-05-16]
Nationalencyklopedin (u.å). Textilfiber.
http://www.ne.se.focus.lib.kth.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/textilfiber [2020-04-22]
National Institute for Occupational Safety and Health (2004). A Guide to Selecting Non-Powered Hand Tools https://www.cdc.gov/niosh/docs/2004-164/pdfs/2004-
164.pdf?id=10.26616/NIOSHPUB2004164 [2020-05-11] ss.2
NoFall (u.å). Skating, Utrustning. https://www.nofall.se/skatingutrustning.html [2020-02-28]
Offerman, E (2014). Användarcentrerade designmetoder. http://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:1023279/FULLTEXT02.pdf [2020-04-05] ss.3
Outdoorexperten (u.å). Black Diamond Solution Harness-Honnold Edtn [fotografi]
https://www.outdoorexperten.se/images/product/large/58344_1_.jpg [2020-05-18]
Proaim (2016). Must Watch!! Incredible shots with Flycam Flowline camera Rig With Placid Stabilizing Arm [video] https://www.youtube.com/watch?v=Mf768znI-WU [2020-03-15]
Proaim (2016). Must Watch!! Incredible shots with Flycam Flowline camera Rig With Placid Stabilizing Arm [fotografi] https://www.youtube.com/watch?v=Mf768znI-WU [2020-03-15]
Smarta Saker (u.å). Ergonomiskt handtag till redskap.
https://www.smartasaker.se/sv/artiklar/ergonomiskt-handtag-till-redskap.html [2020-05-25]
Svenska Stuntgruppen (2016). Flying Harness [fotografi] http://www.stuntgruppen.se/wp/wp- content/uploads/2015/02/web21-150x150.jpg [2020-03-31]
Svenska Stuntgruppen (2016). Flying Harness [fotografi] http://www.stuntgruppen.se/wp/wp- content/uploads/2015/02/web1-150x150.jpg [2020-03-31]
Svenska Stuntgruppen (2016). Wirework [fotografi] http://www.stuntgruppen.se/wp/wp- content/uploads/2015/02/2015-02-16-10.22.13-150x150.jpg [2020-03-31]
Scott Hamilton (2019). Figure Skating. https://www.britannica.com/sports/figure-skating [2020- 03-16]
The Next 100 Years. (u.å). Programs [fotografi]. https://thenext100years.org/wp- content/uploads/2018/09/maxim-naumov300x300.png/ [2020-02-25]
Bilaga A – Intervjufrågor företag
Intervjufrågor samtal med företag med selar
• Vilka typer av selar har ni?
• Vilka är mest populära?
• Vilka material är selarna gjorda i?
o Vaddering o Remmar
• Vilka typer av spännen är vanligast på selarna?
• Var på selarna sitter spännena?
• Vilken del lägger ni störst vikt kring under utvecklingen?
• Är det någon skillnad på en sele utvecklad för en kvinna vs man?
• Är det nödvändigt att ha remmar kring benen också eller räcker det med överkroppen?
Bilaga B – Intervjufrågor
Intervjufrågor personer inom konståkning
• Generellt om konståkning:
Hur länge har du åkt?
Hur lärde du dig att hoppa/göra olika konster?
Vilka hjälpmedel använde du?
Fick du några större skador under din tid som skridskoåkare?
Var det ofta man slog sig?
Uppfattar du att det finns folk som är rädd för att slå sig och därför inte vågar hoppa/göra mer avancerade trix?
• Hur vanligt är det att använda hjälpmedel vid inlärning av hopp/trix?
• Använder klubben/personen detta? varför/varför inte?
• Hur ofta och hur länge används den?
• Vilka använder den?
• Känner man sig trygg i den?
• Känns den säker?
• Hur känns det att ha på sig den?
• Om personen har något tillfälle som den kan berätta om?
• Vilka brister har användarna märkt vid användning av produkten?
• Hur känns den på?
• Hur brukar den förvaras?
• Hur länge har produkten hållit för dem som använt den?
• Hur anpassningsbar är den?
• Kan en sjuåring ha samma sele som en vuxen?
• Kommer den komplett, eller behöver man köpa till tex sele för andra storlekar?
• Hur känns den att hållas i?
• Får man ta i mycket, eller är det lätt att hålla i den?
• Om det finns uppskattning på hur tungt det är?
• Hur håller man i den?
• Hur är arbetsställningen för den som håller i stången?
