Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
Iw
»MP. I
v
»ML X-
»/* -• ■ i L<KM. *>
■Wt Bk
% a >
RIKSORGAN FOR SVERIGES LUNGSJUKA
LÄS I DETTA NUMMER:
Ledare:
BESTÅENDE
GLÄDJEBUDSKAP?
*
D:r Phil EDITH KLARIN:
DEN TBC-SJUKES KOST I KRISTID
*
Överläkare HELENA KLEIN:
NÅGOT OM BEHAND
LING AV LUNGTBC.
★
Professor ARVID WALLGREN:
CALMETTEVACCINATIO- NENS MOJLIGHETER OCH BEGRÄNSNING
★
EFTERVÅRDSFRÅGAN I NORGE
★
VÅRT STUDIEARBETE
(Sv. Turistföreningens Bildarkiv)
r°Pagandanummer IV - 1941 ali" un,..tormân för De Lungsjukas Riksförbund)
Pris 1 kr.
Observera!
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiii
De Lungsjukas Riksförbund
och
RIKSORGAN FOR SVERIGES LUNGSJUKA
är fr. o. m. d. 1okt. 1941
Kocksgatan 13—15 Stockholm. Telefon fortfarande 41 39 99
Sävsjö Sanatorium
PRIVATSANATORIUM FÖR LUNGSJUKA.
(Beläget å Småländska höglandet)
Modern utrustning. Moderna bekvämligheter, varmt och kallt vatten. Särskilt toilettrum i de flesta rum.
Prospekt erhålles under adress Sävsjö.
Patienter emottagas även för kortare tids vård, t. ex. un
der väntetid till annat sanatorium eller för eftervård.
Avgifter Kr. 10:—16:50 pr dag.
Överläkare: Doktor Åke Björklund, tel. Sävsjö 260.
MEO MICHELIN
AIR-RAIL-RINGED
följer bilen v ä get1 som ett tåg följer rälsen
Svenskman har i sin förening folk av varje tro och mening
Konsum kooperativa
«
Konsumentkooperationen är neutral I partipolitiskt och religiöst avseende.
Dess 700.000 medlemmar represen
tera alla yrke®- een iVressegrupper.
Skydda de friska 9enom att effektivt hjälpa de sjuka!
RIKSORGAN FÖR SVERIGES LUNGSJUKA
PROPAGANDA
NUMMER IV. 1941
Redaktör och ansvarig utgivare:
JOHANNES SANDRÉN
Telefon 4139 99 Postgiro 154420 Götgatan 8311, Stockholm
Ägare:
DE LUNGSJUKAS RIKSFÖRBUND.
bestående glädjebudskap ?
varit framgångsrika — särskilt ha de kirur- ______ ___; av oskattbart vär
den samtidigt måste den sociala miljöförbätt- enom pressen går i dagarna ett meddelande —
f. ö. Status redan för ett par månader sedan de lämna sina läsare — att tuberkulosen är på tillbakagång i landet och att föregående år upp- a e den lägsta dödlighet i tbc vi någonsin haft, näm-
§en 0,71 per 1,000 invånare.
rön UdSkaPet år glädjande. Det visar, att vetenskapens
°ch metoder att motverka den förödande folksjuk
domen V • —
p. . •—•XV Al cuilgcUlgai 11S.CL --- bd
a behandlingsmetoderna varit
E"—•• oamuuigi masie uen suciaia nnijoioroaii- nier’ SOrn ägt rum i vårt land under de senaste décen
nal] a’ ^bättrade ekonomiska och hygieniska för- kot an<^en ÍnOm de bredare lagren, tillmätas en myc- ku] St°r betydelse, när det gäller den minskade tuber- stor°sirekvensen. De stora folkrörelserna kunna till tillh åt sig äran för att tuberkulosen slagits
¿eji a a' Detta har också stått klart för tuberkulosvår- desmán. Så skriver sekreteraren i Nationalföre-
”F*0]u.n. rno^' tuberkulos, dr. G. Neander, i sitt arbete tek- sjukdomen tuberkulos” i Medicinskt folkbiblio- sijj blunda har den moderna arbetarrörelsen med Uip för höjd levnadsstandard och ökad upplys- kulo panä arbetarna säkerligen också varit ett tuber- terhe(Ore^y"an^e arbete av stort värde; likaså nyk- s°c¡ala Ore^sen’ folkbildningsarbetet och många andra den » °cb hygieniska framstegs- och reformsträvan- annail \ Urs’ av oss-) Dispensärverksamheten är en Princip etyöelsefull faktor. Statsmakterna ha också i MSst Tkänt de ocíala reformernas, den höjda lev- tet. Vjj ai’öens stora betydelse i antituberkulosarbe-
^Örts , , sociala reformarbete, som i detta land ut- sdns h-- aren tore innevarande kristid har jolkhäl-
tände varit ett av de stora målen.
c¡ala f ’ att kriget måste lägga en hämsko på alla so-
°eh jt0 arnstegsarbeten. Stor sparsamhet med statens
^uiunernas medel måste iakttagas. Ökade be
hov av olika slag göra sig gällande, och det gäller att sovra bland dessa. Det borde emellertid vara själv
klart, att av alla krav är det ur synpunkten av sam
hällets egen självbevarelsedrift mest angeläget, att hänsyn i första hand tages till dem som gälla folkhäl
sans bevarande. Och därvid träder den fortsatta kam
pen mot tuberkulosen i förgrunden. Beaktas inte det
ta, kommer den nu konstaterade nedgången i tuber
kulosfrekvensen snart att förbytas i en för samhället ödesdiger ökning av tuberkulosfallen.
Att faran härför är stor med hänsyn till kristiden, som alltid hittills medfört ökning i tuberkulosfrekven
sen, ha vi förut framhållit, och den medicinska veten
skapen är av samma mening. Ett oroande stort antal nya tuberkulosfall ha f. ö. redan inrapporterats från hela landet, och även om detta förhållande till en del kan ha sin grund i militärinkallelserna och företagna massundersökningar, som möjliggjort upptäckter av förut icke kända tbc-fall, måste det dock väcka far
hågor.
Tuberkulosen är på tillbakagång. ”Men man skall aldrig vara för säker”, säger överläkare John Lund
quist på Sollidens Sanatorium i Östersund i ett utta
lande i Länstidningen. ”Det har ju visat sig, att tuber
kulosen ökar under kristid”. Och överläkare Carl Lö- wenhielm vid Löts sanatorium förklarar i ett yttrande i Folket, att undernäring och befolkningsomflyttningar äro de viktigaste faktorer, som påverka tuberkulos
frekvensen under krig och kristider. Under förra världskriget ökade tuberkulosen katastrofalt i Tysk
land, och man tillskrev det främst fettbristen. Det finns olika teorier om vilken näringsbrist, som är farligast vid lindringare undernäring, men man är benägen att tillmäta C-vitaminbristen den största betydelsen.
Dessa varnande ord från erfarna tuberkulosläkare måste beaktas. Det är de statliga och kommunala myn
digheternas skyldighet att tillse, att alla krafter sättas
4
B.-platser ¡«rallas vid Eksjösanaloriel-
Ett 35-tal platser för kroniska fall och konvalescenter.
Vid Eksjö sanatorium kommer med all sannolikhet att inrättas ett B-sanatorium med ett 35-tal platser.
Landstingets förvaltningsutskott har nämligen på an
modan av direktionen för sanatoriet tillsatt en kom
mitté, som fått i uppdrag att finna bästa lösningen av det problem, som uppstått därigenom att under våren och sommaren antalet nydiagnostiserade fall av tuber
kulos visat en skarp tendens till ökning, varigenom man för att bereda plats för dessa sett sig nödsakad att från sanatoriet hemsända kroniska fall av tuber
kulos.
Sistnämnda åtgärd har naturligtvis icke ansetts som någon lycklig lösning av problemet, då man betänker, att de hemsända visst icke äro smittofria och på hem
orten vare sig de placeras på ålderdomshem eller an
norstädes utgöra ett allvarligt problem i kampen mot tuberkulossjukdomen. Nu ha som nämnts kommitte- rade planer på att bereda plats för dessa patienter vid ett B-sanatorium. Detta har man tänkt åstadkomma genom nybyggnad av en paviljong till sanatoriet. B- patienterna skola stå under samma administration som övriga patienter vid sanatoriet, få samma möjligheter till läkarbehandling o. s. v. De behöva icke blott bestå av kroniskt sjuka, utan kunna även vara konvales
center. Kommitterade ha en förhoppning om att lands
tinget redan i höst skall gå i författning om att vidta åtgärder i frågan.
Konvalescenthem till Österforse?
Långsele kommun, som har för avsikt att inställa undervisningen vid Forsse södra folkskola, har, enligt vad Nya Norrland erfarit, erbjudit landstingets sjuk- vårdsutskott att inköpa skolan för att där inrätta kon-
in i det fortsatta arbetet mot tuberkulosen, att inga an
strängningar sparas. Och då gäller det framförallt att tillse, att de lungsjukas och de tuberkuloshotades lev
nadsstandard hålles på en sådan nivå, att inte mot
ståndskraften mot sjukdomen minskas. Detta kan ske endast på ett sätt: att de lungsjukas eftervårdsfråga får en snar och effektiv lösning. Annars riskerar man, att budskapet om tuberkulosens tillbakagång blir en gläd
je av kort varaktighet.
J. S—n.
valescentsanatorium för lungsjuka s. k. B-patienter' Sakkunniga för sjukvårdsutskottet ha även inspel terat skolan och funnit den mycket lämplig för UpP giften, men huruvida planen kommer att förverkligaS sammanhänger med avgörandet om dispositionen aV Örnsköldsviks gamla lasarett. F. n. disponerar land3 tinget platser för B-patienter till stor del utom länet och frågan måste snarast ordnas.
-n no1' dylik3 30 i SöW
laflds' ríS¡>S
s¡p3 hai' 1
för«'
'. anlitan^
i ålderdomshem el- dy landstingsområde åtminsto11 :. k. B-platser för tuberku B.-platser behövas även i norra Kalmar län.
Sanatorieläkaren dr Willi Mäscher i Målilla skrivelse till Kalmar läns distriktsvårdsstyrelse slagit utredning huruvida icke t. ex. genom <
av någon befintlig anstalt såsom L.
inom Kalmar läns norra 1
några, förslagsvis 10—20, s. — r__
losfall skulle kunna anordnas. Under senaste året nämligen antalet ansökningar om vård å sanaton påtagligt ökat. Anledningen härtill är huvudsaklig en påtaglig ökning av antalet tuberkulosfall bland till beredskapstjänst inkallade. Det är också oundgä11^
ligen nödvändigt, säger dr Mascher, att sa snabm $ möjligt bereda plats åt dessa, då de i regel ej kunn^r behövlig vård på sina förläggningsorter. Detta me att sanatoriet för att snabbt kunna bereda P^8..
dessa oftast färska tuberkulosfall i allt större utstra ning har måst utskriva resp, vägra plats åt de 11 framskridna tuberkulosfallen, som visserligen 5 . vara i behov av vård eller åtminstone på grun smittorisken av asylering, men som dock ej kunna ° ses vara i behov av den dyrbara och kvalificerade v som erb judes på en A-anstalt. Tyvärr finns inom ra landstingsområdet ingen anstalt för vård av patienter. Inom södra landstingsområdet finnas lika platser, nämligen tuberkulossjukstugan i åkra med 10 och i Kalmar med 20 platser. Norra tingets patienter av denna kategori ha måst hänv
• c
till ålderdomshem eller också fått kvarstanna 1 - hem, vilket för dem ofta har medfört betydande P sonliga och sociala olägenheter och svårigheter.
Distriktsvårdsstyrelsen har i anledning av dr schers skrivelse hemställt hos landstinget att åtgar snarast möjligt vidtagas för anordnande av s- platser för minst 20 patienter. En dylik anstalt förläggas så att kompetent läkare finnes att tillëa'
5
Den lbc.-sjuhes kost i krislid
Den minskade köttkonsumtionen bör kompenseras med ökad fisk- och mjölkkonsumtion. — Viktigt med
A- och C-vitamintillförsel: ät frukt och grönsaker!
Ii D:r plii!
Edilli Klarin
Som nummer ett på listan över födoämnen som böra ingå i den tbc-sjukes dagliga kost står mjölken, tack vare sitt innehåll av utmärkta äggviteämnen, kalcium och vitaminer. Vanligen rekommenderas omkring en liter om dagen, såvida inte särskild anledning finns att inskränka härpå. Ägg höra också till de näringsrika
”d' Ven °m tuberkulosen ej kan räknas till de s. k.
så -i ödomarna” spelar dock näringen en viktig roll ha di-°r siukdomens förebyggande som för dess be- läm i- Uppfattningen, om vad som är den mest and^lga ^tetformen, har dock vid denna som vid många
a sjukdomar skiftat under årens lopp.
s ^anns en tid då en mycket äggviterik föda, d. v.
och*1 S^dan som överflödade av kött (ofta rått!), ägg tid vansågs vara den bästa, och under en senare ade den mycket fettrika kosten sina förespråkare, del Var av den uppfattningen att fettet hade en all- iafek SPecæ^ verkan vid denna sjukdom. Vid kroniska ter lonssjukdomar såsom tuberkulos äro viktförlus- riklkunrm °Ch det ansågs därför motiverat att ge en de»?8* tilltagen kost med flera mellanmål, för att få
sJuke att lägga på hullet.
vilîtfrn,era nöjer man sig med att ersätta eventuella hull i?!USter och nar den sjuke återfått sitt normala lyra e,u •Ver han inte äta stort mer än andra. Tre, högst tidr... a tmer om dagen anses bättre än många småmål- Uttri|?'d?'n®eri tin nit man började frångå den mycket täckt a dusten var bland annat den att man hade upp- fettef?** getterna sins emellan ej hade samma värde, härin 1 ’.^jölk, äggula och fiskoljor visade sig ha större hos J^rde än vegetabiliska fetter och kroppsfettet hojn r.. tujuren. Detta förklarades så småningom ge-
°mosten av vitaminer i de förstnämnda fett- Vara av tt sådant vitamin, A-vitaminet, har visat sig hiot vi • ,Vafde för höjande av kroppens motståndskraft
^ende Sa infektioner och av den anledningen rekom- hiin kanS;,at tbc-sjuka en A-vitaminrik kost. A-vita- Sarskilt h]aVen tillföras kroppen genom växtprodukter, hing adgrönsaker och morötter, men en förutsätt- 1 detta r °1" ar dock att kosten ej är allt för fettfattig.
°lja, ettSa?iIIlanhang bör kanske nämnas att paraffin
ai tillg0 i° ta använt laxermedel, ej är ett fett. Den kan
*ah där ■?oras av kroppen utan passerar igenom och Phh. pa fptaga med sig en stor del av födans A-vita
le finolja bör därför ej användas omedelbart o UndtUfter en måltid.
V'vitaminL, ningar utförda under senare år antyda att
°Cb även en°vet är ökat vid infektioner i allmänhet .vid tuberkulos. En kost rik på frukt och r foreskrives därför.
och lättsmälta födoämnen som gärna böra förekomma i kosten, men det är onödigt och oekonomiskt att gå till överdrifter. Frukt och (eller) lättsmälta grönsaker böra dagligen ingå i kosten på grund av sina lösande egenskaper och sin rikedom på vitaminer och mine
ralämnen.
Då aptiten ofta är nedsatt vid denna sjukdom bör man lägga an på att göra kosten omväxlande och på allt sätt tilltalande. De födoämnen av vilka de tbc- sjuka kunna ha ett större behov än andra, finnas lyck
ligtvis ännu att tillgå utan hinder av ransonering; ty
värr är det väl ofta så att kostnaden begränsar kon
sumtionen.
Dock innebär köttransoneringen givetvis en inknapp- mng ifråga om äggvitetillförseln för lungsjuka liksom för många andra människor. Då det är av vikt för den tbc-sjuke att tillförseln av äggviteämnen hålles på en jämförelsevis hög nivå, får man ej försumma att kom
pensera den minskade köttkonsumtionen genom en rikligare tillförsel av mjölk och fisk.
Motståndskraften mot sjukdom är beroende av många olika faktorer — att näringen är en av dessa är ovedersägligt. Det är sedan gammalt känt att mot
ståndskraften mot tuberkulos nedsättes vid undernä
ring. Under förra världskriget, då Danmark exporte
rade mer än vanligt av sina mejeriprodukter, steg dödssiffran i tuberkulos betydligt över de föregående årens siffror för att åter sjunka sedan förbrukningen av mjölkprodukter inom landet ökat. Undersökningar visa att barn som endast erhållit obetydliga mängder mjölkfett i sin föda äro mera mottagliga än andra för tuberkulos. Detta förmodas bero på att kosten under sådana förhållanden blivit alltför A-vitaminfattig.
Man kan inte genom en viss kostregim bota tuber
kulos, men en allsidig näring är en betydelsefull fak
tor för vidmakthållande av normal motståndskraft mot denna sjukdom. Det är viktigare än någonsin att man i en kristid med penningbrist och ransoneringar genom ett klokt födoämnesval försöker hålla undernäringen borta och motståndskraften uppe. Barnen och de unga böra på allt sätt skyddas.
Tidskriften Status och De Lungsjukas Riksför
bund får ny adress den 1 oktober:
Kocksgatan 13—15, Stockholm.
Eftervårdsfrågan och National
föreningens utredning.
De förtroendemän och tjänstemän, som arbeta i so
cialvården, säga sig ofta konstatera, att unga efter sa- natorievistelsen återställda män och kvinnor, som tvingats ut i för dem olämpligt arbete, ej sällan inom längre eller kortare tid få återvända till sanatoriet, skriver Skånska Dagbladet, som anser, att de åtgärder för lösande av de lungsjukas eftervårdsfråga, vilka Na
tionalföreningen mot tuberkulos föreslagit i sin ut
redning i sin helhet säkerligen icke f. n. kunna reali
seras. De äro dock i hög grad behjärtansvärda, fort
sätter tidningen:
Etappvis och utan att kostnaderna för det allmänna blir allt
för omfattande borde dock åtskilliga av dessa åtgärder kom
ma till praktiskt utförande. Att vårdavgifterna böra hållas sa låga som möjligt, i all synnerhet som vårdtiden i regel är gan' ska lång, är i hög grad att anbefalla, men att ta steget fullt ut och göra tuberkulosvården helt fri för den enskilde, medför av
sevärt ökade kostnader för kommuner och landsting och ar därför i dessa tider knappast att tillråda.
Frågan om att på lämpligt sätt sysselsätta de partiellt ar- betsoförmögna är med hänsyn till den starkt minskade dödlig' heten inom de högre åldersgrupperna ett spörsmål av stor sal»' hällelig betydelse. Ålderdomsförsörjningen kommer kanske 1 en snar framtid ändå att bli en fråga av en svårighetsgrad, oi»
vilken vår generation knappast kan göra sig en föreställning- Det vore därför önskvärt, om statsmakterna vid för' sta lämpliga tillfälle ville ta under allvarligt överväga11' de de beaktansvärda synpunkter och förslag, som i det' ta avseende förts fram av Nationalföreningen.
SANDTRÄSKSANATORIET FOR LITET!
Planer på centraldispensär i Älvsbyn eller Gällivare. — Följder av den ökade tuberkulosfrekvensen.
Det stora problemet på sjukvårdens område i Norr
botten utgör tuberkulosen, vilken som bekant visat avsevärd ökning på senare tid. Sandträsks sanatorium behöver tillbyggas, och likaså är frågan om inrättandet av ytterligare en centraldispensär i länet högst aktuell.
Det är förste provinsialläkaren dr L. Ulvhammar, som lämnar dessa upplysningar vid ett samtal med NK.
Tuberkulosfrekvensen är i stigande — detta har man som bekant konstaterat också på andra håll i landet.
I viss mån kanske ökningen är skenbar genom att sjuk
domen upptäckes lättare medelst de förbättrade under
sökningsmetoderna, men att här skett även en absolut ökning är nog ställt utom tvivel. Sandträsksanatoriet är överbelagt, och planer hysas på en utbyggnad. Värst härjar sjukdomen uppe i gränsområdena, men även exempelvis Gammelstadsdistriktet är svårt utsatt.
I några delar av länet, såsom t. ex. Arjeplog, har tu
berkulosen knappast alls vunnit insteg. Befolkningen där är tuberkulinnegativ, men så mycket större är ris
ken för vederbörande om de flytta till andra trakter. I fall som dessa bör calmettevaccinationen ha sin givna betydelse. Det vore för övrigt högst önskvärt att denna vaccinering intensifierades över huvud taget, den har
nu inte tillräcklig omfattning. I kampen mot tuberku losen gör sig vidare behovet av ytterligare en centra dispensär i länet starkt gällande. Här finns nu tre i Luleå, Sandträsk och Övertorneå — men det förehj' ger planer på upprättande av ännu en, vilken då toro förläggas till Älvsbyn eller Gällivare.
Platsbrist även i Västernorrland.
Förste provinsialläkaren i Västernorrlands län, ° ' Sven Larsson, Sundsvall, understryker i sin nylté a avgivna årsberättelse kraftigt nödvändigheten av vårdplatser inom länet för tuberkulösas vård. F. n- na^
länet en del B-platser tillgängliga inom andra län, rättar dr Larsson, men denna möjlighet till utackor ring av tuberkulösa upphör inom kort efter vad S°
meddelas. Därjämte måste på grund av platsbrist sh1^
to- samt tuberkulösa efter avslutad kur hemsändas trångbodda hem med all den risk, som detta inJqe, för omgivningen och särskilt för minderåriga
medlemmar. Effektiviteten i central- och dispensât®
nas arbete försvagas härigenom på ett påfallande sa
Eftervárdsfrágan i Nórge
Befolkningsutvecklingen kräver tillvaratagande av den partiella arbetskraften. — 61 proc, av de lungsjuka fullt arbetsföra, 23 delvis.
Ur de norska sanatoriepatienternas tidning Vi Vil” återgiva vi här nedan en redogörelse från den utredning som utförts av den kommit
té, vilken fått i uppdrag att utreda frågan om tuberkuloseftervården i Norge. De omständighe
ter och siffror, som därvid framkommit äga manga beröringspunkter och tillämpning på motsvarande svenska förhållanden och torde därför vara av intresse även för Status läsare.
soci iaV-de viktigare frågorna under de senaste årens En U! dbP°™k i Norge har varit omvårdnaden av de ark °,r.gare> vilka på grund av arbetsoförmåga och
Jtslöshet råkat i nödläge.
forar 936 fick vi en lag om hjälp till blinda och van-
°H1 Sa¿nt en lag om åldersförsörjning och 1938 lagen skioarbetslöshetsförsäkring. Dessutom förelåg propo- föra 7, .. ® om Pension till invalider, blinda och van- hessik äVen ett förslag till lag om omvårdnad av sin-
ïar under utarbetande.
- i^a annat viktigt område har man ägnat sin 6verl-^r^Samliet åt de partiellt arbetsföra. År 1937 höll sjonakf are Folkestad vid möte med ”Den Norske Na- tu6erk^pning mot Tuberkulosen” ett föredrag om de
^ornisk °sa Patienternas och konvalescenternas eko- Soijj r...a ställning. Detta föredrag och den diskussion, Mf0r° . e På detsamma, gav anledning till att Nasjo-
^ganeningen ülNatte en kommitté, som skulle utreda d°?^ tuberculosas eftervård.
tpberk li- ^redning hade redan planerats av flera 8are a osläkare, och det var därför desto nödvändi- oljk en kommitté tillsattes, som kunde samman- tör en .a uPPslag och utreda frågan om kostnaderna
^ittéft Ï • eftervård. I samband härmed beslöt kom- t^bej-koJ-t Skämta vissa statistiska uppgifter betr, de
ba (j osa konvalescenterna.
^Prätt^ ernellertid skulle ställa sig alltför dyrbart att ' landet eil statistik, berörande samtliga tuberkulösa fbilt noj^e man sig med ett mindre urval. Av sär- Jtt fr° resse i detta urval är det material, som man íSa’nga sanat°rierna, och det är några av de upp- SM1 råa ’ . ta material givit, som jag i det följande
öenna gora för-
atskreva å.el av materialet omfattar tuberkulösa, som Ora Voro Tian sanatorierna under åren 1931—1935 och /er °ch 1 iVet 1938. Man medtog endast tre sanato- sat¡ePter Slmmanlagt fick man in uppgifter från 2198 framk ^ar redogöra för alla de omständigheter,
°rJängt- genom detta material, skulle föra ç ^et ä ’ V1 ,ä.här nöja oss med de viktigaste.
a]i ^ngdojJ1 .nd sak, att tuberkulosen framförallt är Sa VarligareSs-,uhd°in. Detta gör sjukdomen så mycket
^ället Ur SOcial synpunkt därför, att den berövar n arbetskraft, som annars skulle vara av
stor betydelse för utvecklingen. Samtidigt ger denna omständighet hopp om, att ett arbete för tuberkulösa konvalescenter kan bära rik frukt, ty ungdomen har lättare att inordna sig under nya förhållanden, som bli nödvändiga på grund av sjukdomen. När det gäller den ekonomiska sidan av saken är det däremot en nackdel att de flesta äro unga — de ha icke hunnit
skaffa sig den ekonomiska stadga, som för den sjuke är nödvändig, då det gäller en framgångsrik kamp mot sjukdomen.
De inkomna uppgifterna visa följande fördelning ef
ter social ställning:
% män % kvinnor Självständiga näringsidkare... 15,4 2,9 Tjänstemän ... 11,4 9,8 Förmän och arbetare ... 64,9 42,4 Husmödrar, hemmav. barn ... 2,3 42,0 Personer m. ensk. förmögenh... — — Personer m. allmänt eller enskilt
underhåll ... 4,2 1,3 Socialstånd otillr. angivet... 1,8 1,6
Summa 100,0 100,0 Det är som synes de två grupperna tjänstemän och arbetare, som dominera materialet. Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som hela befolkningen över 15 år utgöres av 7,8 % tjänstemän och 34 % arbetare (1930). I de fall, där tjänstemän och arbetare äro utan ersättning under sjukdom, är deras ställning i hög grad prekär. De ha ju som regel ingen annan inkomst än den de kunna skaffa sig genom eget arbete. Detta tvingar dem ofta att återupptaga sitt arbete innan de genomgått hela den kur och vila, som sjukdomen krä
ver. Därtill kommer, att många måste ta ett arbete, som är mycket olämpligt med hänsyn till sjukdomen.
Ofta är det så, att konvalescentens arbetsförmåga är nedsatt, då det gäller visst arbete medan vederbörande är fullt arbetsför beträffande annat. Särskilt gäller detta vanliga tuberkulösa sjukdomar, som kunna göra en person, som är kroppsarbetare, arbetsoförmögen under långa tider, kanske för alltid, under det att en person, som ägnar sig åt sådant arbete, vartill icke fordras rent kroppsliga ansträngningar mycket fortare kan bli arbetsför i sitt yrke (t. ex. kontorsarbete o. d.).
I detta sammanhang kan också nämnas den terapeu
tiska invaliditeten, den invaliditet, som uppstår genom läkarens förbud för patienten att arbeta, om han inte
8
vill riskera återfall i sin sjukdom. En patient, som bli
vit återställd, kan i många fall inte åtaga sig vilket ar
bete som helst.
Så vitt jag vet finnes ingen statistik på detta om
råde, men de flesta läkare ha erfarenheter, som bjuder dem att avråda patienten från att återtaga sitt tidigare arbete. Medan sjukhusen och sanatorierna tidigare för
de statistik över de utskrivna och i livet befintliga pa
tienterna under rubrikerna arbetsförmögna, delvis ar- betsförmögna och arbetsoförmögna har man nu i stor utsträckning övergått till rubrikerna friska, förbätt
rade, oförändrade och försämrade.
Som torde framgå av det föregående måste begrep
pet arbetsförmåga betraktas som flytande. Det står i relation till ett bestämt yrke eller ett bestämt arbete.
Detta förhållande gör sig även gällande i de svar, som influtit till den statistiska utredningen. De blanketter, som därvid skulle ifyllas upptogo emellertid en del frågor, som avsågo att i någon mån få klarhet i denna sak. De frågor, som ha särskilt intresse härvidlag voro följande:
Har Ni kunnat återupptaga Edert gamla arbete?
Vilket arbete är det?
Har Ni kunnat ägna Eder åt annat arbete, i så fall vilket?
Ar Ni arbetsför?
Är Ni delvis arbetsför?
Är Ni helt arbetsför?
Genom att jämföra svaren med varandra har man så kunnat komma fram till en viss uppfattning om ve- derbörandes arbetsförmåga.
Svaren från sanatorierna ha sammanställts i följande tabell:
% män % kvinnor S:a %
Helt arbetsföra ... 62,9 59,7 61,3 Delvis arbetsföra ... 20,9 24'8 22'8 Arbetsoförmögna ... 9,5 8,2 8,9 Vistas på sanatorium 6,6 6,7 6,7 Uppgift saknas för .... 0,1 0,6 0,3 Summa 100,0 100,0 100,0 C:a 61 % voro alltså helt arbetsföra, 23 % delvis ar
betsföra och 16 % icke arbetsföra eller vistades på sa
natorium. Av särskilt intresse har det varit att under
söka, om vederbörande varit helt eller delvis arbets
föra omedelbart efter utskrivningen från sanatoriet el
ler om de först någon tid varit att anse som arbets
oförmögna. Av de fullt arbetsföra männen uppgåvo 65 %, att de varit arbetsföra inom ett halvt år efter ut
skrivningen. För de fullt arbetsföra kvinnorna var mot
svarande procent 50. Medan 53 % av de delvis arbets
föra männen blivit detta inom ett halvt år efter ut
skrivningen, var detta fallet med 60 % av de delvis arbetsföra kvinnorna. Inom ett år hade 73 % av de fullt arbetsföra männen blivit arbetsföra, för kvinnor
na var motsvarande siffra 63 %. För de delvis arbets- iöra var procenttalet resp. 63 och 67.
På grund av sjukdomens karaktär kan man som jriämnt vänta, att många av de utskrivna ägna sig åt .annat arbete än före insjuknandet. Detta förhållande fframgår av nedanstående tabell:
Utan arbete ....
Fullt arbetsföra
% män % kvinnor
Delvis arbetsföra
% män %kvinn®r
5,7 1,4 27,6 18,2
Upptagit tidigare
arbete ... 71,9 75,8 42,2 56,5 Upptagit annat ar
bete ... 22,4 22,8 30,2 25,3 Av de fullt arbetsföra är det förhållandevis få, s° * icke börjat arbeta. 22—23 % ha skaffat sig annat &
bete än tidigare. 70—75 % ha återgått till det arbe e>
de tidigare haft.
Av de delvis arbetsföra är det däremot många, S°
icke skaffat sig något arbete. Det är också många, so fått annat arbete än de hade före sjukdomen. ..
Delvis kan ombytet av yrke bero på att det va svårt att få arbete i tidigare fack, ett förhållande so den allmänna arbetslösheten torde ha medverkat t I den ålder, de flesta av de utskrivna befinna sig b . siggår givetvis också ett visst ombyte av yrke, sona | te har något med sjukdomen att göra. En annan s är det naturligtvis att från vanligare yrken försigg® . i växling till andra. Särskilt ha de, som tidigare
i sjöfart, fiske och handel, tagit annat arbete. För delvis arbetsföra kvinnorna har det dessutom va stort ombyte av yrke för dem, som tidigare ägnat åt industri och hantverk, hushållsarbete hos an ’ ! intellektuell verksamhet o. d. I denna sista grupp 1 । na vi lärarinnor, sjuksköterskor m. fl. . «
Även om flera kunnat återupptaga sitt gamla aro eller skaffa sig annan sysselsättning ha konvalesc terna givetvis i likhet med många andra drabbats arbetslöshet. Man finner också förhållandevis många betslösa bland materialet. Siffrorna gälla endast o som vid utredningen voro mellan 15 och 70 år.
helt arbetsföra voro 12 % av männen och 5 % av k ft norna arbetslösa. Av de delvis arbetsföra voro 6 av männen och 51 % av kvinnorna arbetslösa.
I viss mån sammanhänger arbetslösheten med V ^ter Det kan sålunda nämnas, att vid en uppdelning yrken är det särskilt sådana yrken som fiske och fart, som visar stor arbetslöshet. Bland de delvis betsföra är det också stor arbetslöshet bland folk 1
tellektuell verksamhet. °
Bland de helt arbetsföra kvinnorna ha förhåua &
vis många i sådana yrken som jordbruk, industri hantverk uppgivit sig vara arbetslösa. Bland hel betsföra hembiträden råder mindre arbetslöshet det att bland delvis arbetsföra hembiträden ar^e1Iräi' heten tycks vara ganska stor. Dessa uppgifter ‘?eupp- ta, vad som ovan sagts om yrkesombytet och de ^j- gifter, som lämnats av dem, som icke åter börja beta efter sanatorievistelsen. |çd
Ovan har framhållits, att arbetslösheten är större bland de tuberkulösa konvalescenterna än befolkningen i övrigt. Det är klart, att arbetslös v, till stor del sammanhänger med vederbörandes > p dom, en sjukdom som för långa tider placerar h Jjjt i en ogynnsam ställning, i konkurrensen med de v, friska. Kommittén har sökt utreda i vilken uts p, ning arbetslösheten sammanhänger med sjukd På frågeformuläret ha upptagits följande fråg°r’
(Forts, å sid-
Vå«ot om behandling av
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiii
lu ngt ii ber kulos
speciellt med hänsyn till lungsäcksinjlammation
, När blir 1
uiHipUMLIV gctliei UVl dll ÖC Lill, Mill llldii ncix , gora med en endast tuberkulossmittad individ el- , en,
fördet-..Orn ä - A ' '
avgörande om sjukdom föreligger eller ej en god sänknincrcrpaVfiAn^n« fÄrhållanrlp nch åtmin- en person från att ha varit tuberkulinnegativ tuberkulinpositiv gäller det att se till, om man har
_en’ som är tuberkulossjuk eller på väg att --i inga sjukdomstecken uppträda, har man
__ 1
1 sänkningsreaktionens förhållande, och åtmin- WiT*i°m ^enna är förhöjd vid just inträdd positiv tu- rj , uänreaktion bör röntgenfoto tagas, och även i öv- be , n°ggrann observation förekomma. Den första tu- gra U<’sa härden behöver, som vi väl veta, ej ge nå- fatlt S?m helst symptom och kan också läka ut spon
gy . Nien spåras den omedelbart, kan ett förbättrande flytPa^entens hygieniska förhållanden ha ett stort in- P** Processens vidare utveckling. Skulle knöl- U hryta, får man ett klart besked, att en nedsmitt-
rT1ed tuberkulos ägt rum, och denna sjukdom för- 47^ sähan utan betraktas som ett första Us d' 01n aV den biberkulösa sjukdomen och behand- så eareEer. Vid knölros finnes så gott som alltid ock- de ^/■nherkulös härd i lungorna; härför talar ej blott Utail .a påtagligt ans vällda körtlarna vid 1ungroten skö] ian Iner förefintligheten avtuberkelbacilleri mag- st¡lie ??gsvätska. Om sjukdomen nu ej kommer till
°ch and> kan en spridning av tuberkulosen inträda såsOt^e upphov till ett flertal olika sjukdomstillstånd, seiiare AarnLinneinflammation, miliartuberkulos och Hat tid' an echså lungtuberkulos uppträda. Ett an- honen.1®t tecken på tuberkulos är lungsäcksinflamma- tleÖsm'tt nna UPPträder ofta inom 6—7 månader efter n}ngen, då däremot knölrosen redan brukar a inom 3—6 månader härefter.
h°nen ,eXsudativa pleuriten eller lungsäcksinflamma- akuta en S°ci läkningsförmåga, åtminstone vad den d® lun^-domen beträffar. Läkningsbenägenheten för aPpträdS vrandringar, som i ett stort antal fall bruka ft därea angre eller kortare tid efter denna sjukdom .Met långt ifrån god. För att konstatera förhål
en kai116^311 Inngtuberkulos och lungsäcksinflamma- lgeHom ?lan använda sig av två vägar. Man kan gå l6’ vilkae? material av lungtuberkulosinsjuknade och Mja ett s°m tidigare haft pleurit, men man kan också av dessa antal pleuritpatienter och se, vad som blivit . tebOr pframtiden. Redan 1911 gjorde hos oss två
son? j] re Allard och Köster ensådan undersök- .eras mat ^en Sist nämnda och konstaterade då, att i 3lïlmati0°rial’ hestående av 983 fall med lungsäcksin-
°n, lungtuberkulos uppträdde: Inom 1—28 år
Av D:R HELENA KLEIN
i 47 % och att av dessa47 % dogo 22 % i lungtuberku los. Vidare funno de, att i 72 % den tuberkulösa sjuk domen uppträdde inom de 5 första åren efter pleuri
ten och 85 % av dödsfallenlikaså. Man bördärvid hål
la i minnet, att det måste röra sig om minimital, då denna undersökning härrör från den tid, då än nu ej alla patienter röntgades, och endast fall med fullt säkra förändringar medtagits. Sedermera ha flera liknande undersökningar gjorts, och alltjämt fin ner man, att åtskilliga av de patienter, som en gång haft lungsäcksinflammation, senare insjuknat i lung
tuberkulos, också om siffrorna med åren någotförbätt
rats. När så ännu är fallet, måste det stå klart fören,att den behandling, som dessa sjuka fått, ej varit effektiv nog, och man frågar sig om och i vad mån något yt terligare kan göras.
Lungsäoksinflamrnationen behandlas på många håll fortfarandesom om den vore en akut sjukdom, man or dinerar sängläge, så länge febern varar, salicylsyra, våtvarmt omslag o. s. v. I bästa fall en kortare kon
valescenstid, såsom det brukas vid varje annan kort varig akut sjukdom. Det är tyvärr först när dessa pa tienter insjukna på nytt i lungtuberkulos, som de kom ma i sanatorieläkarnas händer, tyvärr då ofta sämre ställda än andra tuberkulospatienter, emedan de på grund avdenföregående pleuriten icke sällan fåttsam- manväxningar, vilka göra, att de ej längre kunna bli föremål för en ev. erforderlig pneumothoraxbehandling.
F,mel lertid börjar man alltmera komma ifrån att an se denna kortvariga behandling för tillräcklig. Man borde icke för ett ögonblick få glömma, att pleuriten endast är ett delsymptom av en tuberkulos sjukdomoch att från första början inrikta behandlingen med detta för ögonen. När ännu så många av de tidigare i lung
säcksinflammation sjuka senare få lungtuberkulos, är det tydligt, att man ej får nöja sig med att behandla denna sjukdom, som om den vore en kortvarig akut sjukdom, utan att behandlingen måste ske på lång sikt, och att den måste gälla själva grundsjukdomen, tuberkulosen. Med hänsyn härtill bör samma slags be
handling, som anses lämplig för annan lungtuberkulos även förekomma här.
10________________________
Låt oss nu se litet närmare på vilken behandling ur denna synpunkt, som kan vara lämplig.
Liksom för all annan färsk tuberkulos bör sanato- rievård omedelbart tillrådas. Detta är viktigt även så
som förebyggande behandling mot senförändringars uppträdande, och patienten måste redan från början räkna med, att en sådan regelrätt sanatoriekur är långvarig och förbunden med långt och ihållande säng
läge. Det är nämligen viktigt att komma ihåg, att det är den första sjukdomsyttringen av tuberkulos, som man aldrig bör släppa, förrän man fått den, så vitt det kan avgöras, fullt utläkt, och inte minst de tidiga körtel
förändringarna liksom lungsäcksinflammationen synas därför kräva en lång och omsorgsfull behandling. Sa- natoriebehandlingen blir också allt vanligare även vid lungsäcksinflammation, och för ett gott resultat är det också av vikt att denna icke göres allt för kort.
Det har sagts, att numera behandlas den medicinska tuberkulosen kirurgiskt och den kirurgiska medicinskt, och det ligger nog något i detta. Den s. k. aktiva tera
piens indikationer har nämligen utvidgats, och allt fle
ra patienter kunna således bli föremål för operativ be
handling av ett eller annat slag. Likväl kvarstår alltid ett stort antal fall, där gamla tiders konservativa be
handling är den enda framkomliga vägen, men denna torde kunna intensifieras, och en sådan intensifierad konservativ behandling borde också kunna förbättra resultatet av pleuritbehandlingen. Hur skall nu detta gå till? Ja, först och främst måste man se till, att den of
ta förekommande missuppfattningen fås ur världen, att sanatoriekur måste innefatta aktiv behandling för att betraktas som behandling, och att en sådan konservativ sanatoriekur tvärtom i mycket hög grad är en behand
lingsmetod och en synnerligen viktig och värdefull så
dan; det är läkarnas och övrig sjukvårdspersonals sak att från första början klargöra detta för de sjuka.
De operativa ingreppens gynnsamma inverkan på lungtuberkulosen sammanhänger med deras förmåga att orörliggöra den sjuka lungan, men när nu dessa av någon anledning ej kan komma till användning, gäller det att på annat sätt giva den sjuka lungan min
sta möjliga arbete, att skona den så mycket som möj
ligt, och detta kan till en viss grad uppnås genom full
ständigt och långvarigt stillaläge.
En sanatoriekur börjar också alltid med sängläge.
Huru länge bör nu detta utsträckas? Självfallet bör man hålla patienten i säng, så länge han har feber.
Härom råder nog bara en mening. Då emellertid en på
gående lungförändring kan förefinnas också vid nor
mal temperatur, torde det ej vara lämpligt att nöja sig med feberfrihet för att släppa patienten ur sängen. Att använda sig av sänkningsreaktionen för bedömande av processens aktivitet är redan en bättre metod men ej heller denna fullt pålitlig, då även' vid normal ”sänka”
pågående tuberkulos kan förekomma. Ett noggrannt sammanställande av resultatet av alla till buds stående undersökningsmetoder är nödvändigt för bedömande av tidpunkten för sänglägets avbrytande. Sedan flera år har jag också hållit alla pleuritpatienter, liksom de flesta övriga i säng, åtminstone till deras sänknings- reaktion blivit normal.
Det finns många förhållanden, som direkt pekar på det långvariga sänglägets gynnsamma inflytande. Man
har bl. a. funnit, hurusom lungtuberkulos kunnat läka ut hos personer, som av annan anledning tvungits t'1 ett långt och fullständigt sängläge. Så har t. ex. faUe varit hos personer med tuberkulos i ryggraden, eD sjukdom som fordrar att patienten under långa tide får ligga gipsad.
Ur ett arbete av den danske sanatorieläkaren Ut , Lassen hämtar jag nedanstående siffror som likasa tydligt visar vilans inflytande på ämnesomsättning611 och därmed också på lungans arbete:
Ämnesomsättning i abs. ro % kal. 1- s^e i liggande ställning 100 1 800 37
(Basalämnesoms.) .
Ämnesoms. i liggstol 108 1945 40
„ „ Lugn stående ställning 120 2130 45
„ uppegående ut. arbete 150 2 700 56
„ under sakta gång 200 3 600 74
„ „ cykelåkn. 18 km. i t. 400 7 2001 50»
„ „ „ 20 km. i t. 500 9 000 187«
Vad som slutligen också talar för det långa sänga get är, att man när detta systematiskt genomförts ver ligen sett en påtaglig förbättring av lungförändring6 ' som man knappast trott skulle kunna bättra sig; sa^
skilt detta senare har uppmuntrat till fortsatt anvan ning av denna ”specialbehandling”.
Vid den oftast föga uttalade sjukdomskänslan J1®' den lungsjuke är det av vikt, att den sjuke från jan, såväl vid en lungsäcksinflammation som vid ® lungtuberkulos, får klart för sig sjukdomens kronis natur och vikten av tidigt insättande av intensiv handling, och att det är bättre långligga i sjukdom tidigaste stadier än att ta det lättvindigt i början senare utsättas för större risk av fortskridande 0 återfall. Håller man patienterna på så sätt länge i s i kurens början, kan ofta efterföljande del av sanj¡gt riekuren avsevärt förkortas, och det är märkvar att se, huru väl tuberkulospatienter fysiskt såväl s psykiskt tåla vid detta ofta till åtskilliga månader, år, utsträckta sängläge, om de bara satt sig in i 1111 börden härav.
j fir
Vad som nu sagts har gällt behandlingen av den berkulösa grundsjukdomen. Vad den akuta sjnK}
men lungsäcksinflammationen beträffar, tarvar de naturligtvis också sin behandling, men då denna° ar ¡ mera speciell natur, torde den ej här vara av sa intresse. Nämnas kan blott, att de stora utgjutningjj i lungsäcken ofta fordra uttappning, de största lbofp omedelbart, under det att i andra fall patienterna f må bäst av att få ”ligga till sig”. I en del fall
man också ersätta den uttappade vätskan med a detta särskilt i fall där man kan misstänka, att„ j^jír lungan från början är angripen på den av lungsa6 flammationen drabbade sidan.
Till sist skulle jag ännu en gång vilja understr ut att lungsäcksinflammationen, vilket torde ha fra sett av vad som ovan anförts, är ett delsymptom 0<\
tidigt symptom av en tuberkulos sjukdom, och a handlingen därför från början bör taga hänsyn na, då genom intensiv behandling av de första ^-^re ringarna uppkomsten av senare insättande aUvaI\as.
sjukdomsform mången gång torde kunna förebyg»
