Ekosystemtjänster ur ett kilperspektiv

(1)

Ekosystemtjänster ur ett

kilperspektiv

Metoder för kartläggning

Delrapport inom pilotprojektet Delsjön-Härskogenkilen 31 oktober 2014

(2)

Beställning: Göteborgsregionens kommunalförbund (GR)

Projektledning: Karin Meyer, Joanna Friberg och Svante Sjöstedt, GR

Referensgrupp: Referensgrupp för arbetet med rapporten är den arbetsgrupp som driver naturvårdsprojektet ”Delsjön - Härskogenkilen, Mellankommunalt samarbete kring en av de gröna kilarna i Göteborgsregionen

Framställt av: Ekologigruppen AB www.ekologigruppen.se Telefon: 08-525 201 00 Slutversion: 2014-10-31 Uppdragsansvarig: Lena Brunsell

Medverkande: Anna Seffel, Johan Möllegård, Krister Sernbo, Åsa Eriksson, Ekologi-gruppen AB

Stephan Barthel, Erik Andersson, Stockholms Recilience Center Illustrationer och kartor: Ekologigruppen AB

Internt projektnummer: 6540

(3)

Innehåll

Inledning 4 DEL 1: METODER Metoder för kartläggning 7 Mat 7 Material 9 Energi 10 Dricksvatten 11 Rening av vatten 13 Flödesreglering 16 Erosionsskydd 18 Pollinering 19 Reglering av skadedjur 21 Återföring av näringsämnen 23

Hälsa och fritidsupplevelser 24

Turism 27

Estetiska värden 28

Sociala relationer 30

Undervisning och kunskap 31

Tysta områden 32

Intellektuell och andlig inspiration 33

Biologisk mångfald 34

Riktlinjer för övriga tjänster 37

Rening av luft 37 Klimatreglering 37 Fröspridning 38 Bullerdämpning 38 Här finns GIS-materialet 39 DEL 2: RESONEMANG

Vilka tjänster är beroende av stora ytor? 42

Ekosystemtjänsters resiliens 45

Funktionell värdering av ekosystemtjänster 49

Monetär värdering av ekosystemtjänster 53

Synergier och konflikter? 57

Tjänsternas roll i randzonen mellan kilen och omgivande

tätorter 61

Referenser 66

Bilaga 1: Bortvalda metoder och underlag 69

(4)

Ekosystemtjänster ur ett kilperspektiv Slutversion

31 oktober 2014

Inledning

Den här rapporten är framtagen av Ekologigruppen på uppdrag av Göteborgsregionens kommunalförbund (GR). Syftet har varit att ta fram en metod för kartläggning av ekosystemtjänster i Göteborgsregio-nens gröna kilar. Kartläggningen ska vara användbar inom samhällspla-nering på regional och kommunal nivå, speciellt med fokus på fysisk planering.

Arbetet har utgjort en del av det LONA-finansierade pilotprojektet ”Delsjön-Härskogenkilen - Mellankommunalt samarbete kring en av de gröna kilarna i Göteborgsregionen”. Kilen, som i stora delar utgörs av ett vattenrikt skogslandskap, sträcker sig från Göteborgs Stad till Alingsås kommun via Partille, Härryda och Lerum. Planerare och eko-loger från nämnda kommuner har utgjort referensgrupp till rapporten. Metoden ska kunna användas i samtliga av Göteborgsregionens gröna kilar.

Naturvårdsverkets statliga bidrag för kommunal och lokal naturvård (LONA) har varit medfinansiär.

Arbetet har delats upp i två delar. Först gjordes en avgränsning av vilka ekosystemtjänster som är relevanta att kartlägga i ett kilsammanhang. Detta arbete resulterade i ett PM som utgör bilaga till denna rapport. Därefter togs kartläggningsmetoder samt resonemang för de utvalda tjänsterna fram. Kartläggning av de faktiska tjänsterna ingick inte i uppdraget. Metoddelens beskrivningar är anpassade för att läsas och förstås av GIS- analytiker med kompetens inom ekologi och landskaps-planering.

Läsanvisning

Rapporten är uppdelad i tre delar, en metoddel, en resonemangsdel och bilagor.

Metoddelen beskriver kartläggningsmetoder för de tjänster där det bedömts som möjligt och relevant att ta fram GIS-skikt över tjäns-ternas läge i landskapet. För några reglerande tjänster beskrivs riktlinjer för hur tjänsterna fungerar. Detta eftersom det av olika anledningar inte bedömts som relevant att ta fram GIS-skikt över dessa men ändå viktigt att arbeta med dessa i ett planeringssammanhang, se förklaring till detta i bilaga 2. Varje metodbeskrivning inleds med en kortfattat förklaring om vad tjänsten innefattar.

Resonemangsdelen syftar till att ge en fördjupad förståelse för vad eko-systemtjänster är och hur man kan arbeta med dessa i ett planerings-sammanhang. Den ger stöd för prioriteringar mellan olika

ekosystemtjänster eller mellan till exempel bevarandet av naturom-råden och exploatering. Den visar också vilka ekosystemtjänster som befinner sig i synergi med varandra och hur ekosystemtjänster och den bebyggda miljön hänger ihop.

I bilagan finns dels förkastade kartläggningsmetoder och material samt PM för den tidiga avgränsningen.

Ekosystemtjänster

Ekosystemtjänster är alla de varor och tjänster som produceras av jordens ekosystem, både de vilda och de mänskligt påverkade Tjänsterna delas ofta in i fyra grupper; Producerande, Reglerande, Kulturella och Understöd-jande. De understödjande tjänsterna är en förutsättning för övriga tjänsters existens. Se tabell på sid 5.

Ekosystemtjänster i Stock-holmsregionen - ett underlag för diskussion och planering

I rapporten ekosystemtjänster i Stock-holmsregionen finns bra texter för den som vill läsa mer om vad ekosystemtjäns-ter är och hur man kan arbeta med dessa i staden.

Sök: Ekosystemtjänster stockholmsregio-nen

(5)

31 oktober 2014

Producerande

Reglerande

Kulturella

• Mat

• Material (djur och växtfiber) • Energi (biobränslen) • Dricksvatten • Genetiska resurser • Biokemikalier, medicin och naturme-dicin • Rening av vatten • Flödesreglering • Erosionsskydd • Pollinering • Reglering av skadedjur • Återföring av näringsämnen • Rening av luft • Klimatreglering • Fröspridning • Bullerdämpning • Koldioxidbindning

• Hälsa och fritidsupplevelser • Turism

• Estetiska värden • Sociala relationer

• Undervisning och kunskap • Tysta områden

• Intellektuell och andlig inspira-tion • Vetenskapliga upptäckter

Understödjande

• Biologisk mångfald • Vattencykeln • Näringscykler • Jordformation • Fotosyntes

Avgränsning

Tabellen nedan visar avgränsningen av de tjänster som bedömts som relevanta att kartlägga i ett kil- och planeringssammanhang. För tjänster markerade i fet stil har kartläggningsmetoder tagits fram. För tjänster markerade i normal stil har riktlinjer beskrivits. Tjänster mar-kerade i kursivt har inte bedömts som relevanta i sammanhanget. Se vidare bilaga 2.

(6)

31 oktober 2014

Del 1

(7)

31 oktober 2014 Denna del innehåller beskrivningar av metoder för kartläggning

av de ekosystemtjänster som bedömts som relevanta att kart-lägga geografiskt i ett kilperspektiv. Den rymmer också riktlinjer om ytterligare några tjänster som, även om de inte kartläggs geografiskt, kan vara relevanta att ta hänsyn till i samband med åtgärder och exploatering i, eller i anslutning till, kilarna.

Metoder för kartläggning

I detta kapitel beskrivs kartläggningsmetoder för de tjänster som bedömts som relevanta att kartlägga i ett kilsammanhang. För detal-jerad information om nämnda källor, se kapitlet ”Här finns GIS-materialet”.

Mat

Ekosystemen ger oss förutsättningar att producera mat. Den största mängden kommer från jordbruk i form av grödor, kött, mjölk och frukt- och bärodlingar. Vi får också mat från sjöar och hav i form av bland annat fisk och skaldjur och från skog och mark i form av vilt, fågel, svamp och bär.

I detta projekt har mat från jordbruk bedömts som relevant att kart-lägga under ekosystemtjänsten mat. Fiske, jakt och svamp- och bär-marker kartläggs som kulturella tjänster.

Metod för kartläggning

Kartläggning av jordbruksmarken

Information om åker- och betesmark som ekonomiskt stöd sökts för, finns i jordbruksverkets blockdatabas.

Information om åkermark som inte är stödsökt fås genom fastighets-kartan, där även fruktodlingar finns identifierade.

Information om betesmark som inte är stödsökt fås genom Ängs- och hagmarksinventeringen samt intervjuer med tjänstemän, till exempel djurskyddsinspektörer.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Läget på stödsökt betes- och åkermark går att avgränsa med stor preci-sion utifrån blockdatabasen. Blockdatabasen ger ingen information om ifall det är mat-, energi- eller materialgrödor som odlas eller om det är betesdjur för mat- eller materialproduktion. Information om grödor går att få i utskrivna tabeller, det vill säga inte digitalt, av Jordbruks-verket. Detta ger endast en ögonblicksbild över det specifika året eftersom grödorna skiftar årligen.

För icke stödsökt jordbruksmark kan fastighetskartan och muntliga källor innehålla vissa felkällor.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Områdesspecifik information om hur mycket marker producerar finns

Hur mycket mark behövs

I studien Vegan, vegetarian, allätare (Bruce et al., 1997) visar räkneexempel att den areal som skulle behöva utnyttjas för blandkost i en konventionell odling är ca 2 300 m2_{åkermark och 800 m}2

naturbetesmark. För den laktovegetariska kosten behövs ca 1 500 m2_{åkermark och}

100 m2_{betesmark och för vegankosten}

1000 m2_{åkermark per person. Om hela}

Sveriges befolkning skulle övergå till en vegansk kosthållning skulle det dock behövas ca 1500 m2_{åkermark per}

person. Orsaken till det större arealbeho-vet är risken för växtföljdssjukdomar. Källa: Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegank-ost? (Annell, 2003)

(8)

31 oktober 2014

många personer den tillgängliga jordbruksmarken kan försörja användas. I faktarutan ”Hur mycket mark behövs” finns exempel på vilka arealer som behövs för olika slags matkonsumtion.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

Produktiviteten svår att bedöma

Flera försök har gjorts för att hitta sätt att bedöma en jordbruksmarks produktivitet. Frågan är dock komplex. Värdet kan sägas bero både på kvalitén på själva jordbruksmarken och på vilka möjligheter det finns att bedriva ett ekonomiskt hållbart lantbruk. Alla dessa faktorer bör vägas samman för att få en fullständig värdering av jordbruksmarken. Areal och arrondering

Jordbruksmarkens areal och dess arrondering, det vill säga åkrarnas läge i förhållande till varandra, spelar roll för möjligheten att bedriva ett ekonomiskt hållbart lantbruk. I nuläget går trenden mot att lantbruks-företagen blir allt större för att de ska gå runt. Man skulle därför kunna resonera att stora arealer samlade jordbruksmarker har högre värde än små jordbruksmarker.

Det är dock inte ovanligt att lantbruksföretag delar maskinpark och samverkar på andra sätt. Om ett lantbruksföretag läggs ned kan det därför även ha konsekvenser för andra lantbruksföretag. Ett lantbruks-företag kan också innefatta marker som ligger ganska långt ifrån var-andra. När man studerar en enskild jordbruksmarks värde är det därför viktigt att ha kunskap om dess roll för lantbrukets förutsättningar i området som helhet.

Kunskap om olika lantbruksföretags förutsättningar gällande beroende av varandra och av marker fås genom intervjuer med lantbrukarna. Växtzon

Det kan också vara intressant att inhämta kunskap om lokala varia-tioner i växtzon. Jordbruksmarker i gynnsamma lägen kan befinna sig i en varmare växtzon och därmed ha en högre produktivitet.

Kunskap om lokala växtzoner fås genom intervjuer med lantbrukarna samt parkarbetare/trädgårdsmästare på kommunerna.

Tillgång till reglerande ekosystemtjänster

Tillgången till de reglerande tjänsterna pollinering och skadedjursbe-kämpning kan utgöra en faktor för värdering av åkermarken. Vissa växter är helt beroende av en fungerande pollinering och för andra ökar skörd och kvalitet. Se kartläggningsmetoder i kommande kapitel om pollinering och reglering av skadedjur.

Trend

För bedömning av trend kan den beskrivna metoden upprepas och resultatet jämföras med tidigare år.

Genom att jämföra utdrag över fördelning av grödor är det också möj-ligt att bedöma om proportionerna mellan odling av mat-, material-, och energigrödor varierat.

Tillgängligt underlag i GIS

• Jordbruksverkets blockdatabas • Fastighetskartan

• Ängs- och Hagmarksinventeringen

Data som behöver adderas

• Icke stödsökt betesmark

• Lantbruksföretagens förutsättningar • Kunskap om växtzoner

Åkermarksgraderingen

Ett vanligt sätt att klassa jordbruksmarker är att studera åkermarksgraderingen från 70-talet. Materialets ålder, nya jordbruks-metoder med mera gör dock att materialet kan vara missvisande varför denna valts bort som metod. Se vidare bilaga 2.

(9)

31 oktober 2014

Material

Ekosystemen ger oss förutsättningar att producera material. Den största mängden material kommer från skogsbruket som ger oss timmer och massa. Jordbruket ger oss material i form av växtfiber och djurhudar med mera. Material kan också hämtas direkt från naturen, till exempel hudar från jakt och svampar, mossor och grenar som kan användas för växtfärgning samt dekoration.

I detta projekt har material från jord-och skogsbruk bedömts som rele-vant att kartlägga under ekosystemtjänsten material. Material som hämtas direkt från naturen bedöms i dagsläget främst vara en kulturell tjänst.

Metod för kartläggning

Kartläggning av material från jordbruket

Samma marker som är aktuella för matproduktion är också aktuella för produktion av material, se vidare under kapitlet Mat.

Kartläggning av material från skogsbruket

Kartmaterial som redovisar produktiv skog saknas. En ungefärlig bild fås genom att utgå från fastighetskartans skikt för skog och därefter ta bort områden som inte bedöms vara produktiv skog, såsom hällmarker, sankmarker och skyddad skog, från detta skikt.

Kartskikt över nationalparker, naturreservat, biotopskyddsområden, nyckelbiotoper, sumpskogar och naturvårdsavtal finns att hämta i geo-dataportalen.

Hällmarker kan identifieras genom att använda klassen ”berg i dagen” från terrängkartan, medan sankmarker identifieras genom att använda klassen ”sankmarker” i fastighetskartan.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Den föreslagna metoden ger en grov geografisk avgränsning av den produktiva skogen. De data som används innehåller brister i detalje-ringsgrad.

Samma marker som används för produktion av material kan användas för produktion av bioenergi. Oftast sammanfaller ytorna med varandra varför detta inte bör innebära någon stor felkälla.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Områdesspecifik information om hur mycket marker producerar eller över skogens bonitet saknas. Liksom för mat kan det vara intressant att använda schablonsiffror som ger en bild av hur många personer den tillgängliga jord- och skogsbruksmarken kan försörja med dagens livs-stil. Några lämpliga siffror har dock inte hittats.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

För bedömning av produktivitet och trend kan den beskrivna metoden upprepas och resultatet jämföras med tidigare år.

Frivilliga avsättningar

Sammanställd information om frivilliga avsättningar saknas. För att få informa-tion om frivilliga avsättningars läge behövs kontakter med de enskilda skogsbrukarna. Eftersom avsättningarna också kan variera i läge har de inte inkluderats i metoden.

• Fastighetskartan • Terrängkartan • Geodataportalen • (Se även mat)

• Kunskap om skogens bonitet • (Se även mat)

(10)

31 oktober 2014

Energi

Ekosystemen erbjuder oss energi i form av biobränslen. Biobränslen är allt möjligt från växtriket som det till exempel går att elda med, för uppvärmning via fjärrvärmeverk eller egna pelletspannor, eller utvinna biogas, etanol eller diesel ifrån. Ofta kan det vara bark, grenar och kvistar som blir över när man avverkar skog, producerar rundvirke eller genomför skogsröjningar. Det är också salix och rapsodlingar på våra åkermarker.

Metod för kartläggning

Energigrödor från åkermark

Samma åkermark som är aktuell för odling av mat kan användas för odling av energigrödor, se vidare avsnittet ”Mat” för kartläggning av åkermark.

Biobränslen från skogsråvara

Samma produktionsskog som är aktuell för produktion av skogsråvara till material kan användas för biobränsle. Se vidare avsnittet ”Material” för kartläggning av skogsråvara.

Biogas från gödsel

Gödsel från stallade djur kan användas för produktion av biogas. Under den tid djuren inte är stallade använder de samma betesom-råden som används för mat. Se vidare avsnittet ”Material” för kartlägg-ning av skogsråvara. Djur som går stallade året om tas inte med i kartläggningen eftersom detta inte bedömts som relevant i kilskalan.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

För åkermark, se avsnittet mat.

För produktionsskog, se avsnittet material.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Områdesspecifik information om hur mycket marker producerar finns inte tillgänglig. Liksom för mat kan det vara intressant att använda schablonsiffror som ger en bild av hur många personer den tillgängliga jord- och skogsbruksmarken kan försörja med dagens livsstil. Några lämpliga siffror har dock inte hittats.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

• (Se mat) • (Se material)

(11)

31 oktober 2014

Dricksvatten

Dricksvatten tas från både yt- och grundvatten. Produktion av dricks-vatten kräver ett fungerande biogeokemiskt kretslopp. Dricksdricks-vatten från ytvatten är beroende av ekosystemens renande processer både i tillrinningsområdet på land och i vattnet. Även dricksvatten från grundvatten är beroende av ekosystemens renande processer, men här spelar även geologiska processer, såsom filtrering genom marklager, sär-skilt grus- och sandavlagringar, en större roll.

Dricksvatten är beroende av den understödjande tjänsten vattencykeln samt de reglerande tjänsterna vattenrening och flödesreglering.

Metod för kartläggning

Göteborgsregionens kommunalförbund har tagit fram en regional vat-tenförsörjningsplan för hela Göteborgsregionen. Planen pekar ut potentiella vattentäkter både för yt- och grundvatten och kan därför användas för att kartlägga tjänsten produktion av dricksvatten. För beskrivning av den metod som används för att peka ut de potentiella vattentäkterna hänvisas till vattenförsörjningsplanen.

De utpekade potentiella grundvattentäkterna finns tillgängliga som GIS-skikt hos Göteborgsregionens kommunalförbund. Däremot är inte de utpekade potentiella ytvattentäkterna avgränsade geografiskt i vattenförsörjningsplanen. Här rekommenderas istället att GIS-skikt över ytvattenförekomster och övrigt ytvatten används. De går att ladda hem från SMHI. I dessa GIS-skikt finns geografiska avgränsningar för alla potentiella ytvattentäkterna.

För kartläggning av tjänsten dricksvattenförsörjning bör man också ta hänsyn till täkternas påverkansområde för att de potentiella vattentäk-terna inte ska förorenas. Påverkansområde är de områden som är vik-tiga för tillrinning av nytt vatten och områden som fungerar som skyddsbarriär. För kartläggning av påverkansområde kan tillrinnings-område för grundvatten laddas hem från SGU.

För påverkansområde för ytvattentäkter används SMHI:s avgränsning av delavrinningsområden. Där den potentiella täkten redan idag är utpekad som vattenskyddsområde kan dess yttre gräns användas.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Det går att avgränsa tjänsten geografiskt. En viss osäkerhet kan dock finnas vad gäller grundvattenmagasinens utbredning och tillrinnings-områden eftersom dessa oftast inte karterats i detalj. Kartläggningen tar inte hänsyn till eventuell föroreningspåverkan. Vattenkvalitén måste vara god för att vattnet ska vara tjänligt som dricksvatten. En eventuell föroreningspåverkan på utpekade reservvattentäkter kan innebära att de inte är tjänliga. Vattenkvalitén hos de utpekade reservvattentäkterna måste därför utvärderas först.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

”Influensområdet” för dricksvatten kan räknas ut genom att beräkna tjänstens produktivitet, det vill säga hur mycket vatten som kan tas ut på ett hållbart sätt. Siffran jämförs sedan med hur många människor som kan förses med dricksvatten. En person använder i genomsnitt

(12)

31 oktober 2014

160 l/dag (www.svenskt-vatten.se). Metoden visar kapacitet för dricks-vattenförsörjning. För att avgränsa influensområdet jämförs siffran med hur många som bor i området. Detta ger dock en ögonblicksbild eftersom befolkningsmängden i ett område kan ändras.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

För att bedöma tjänstens produktivitet analyseras möjliga uttag från de potentiella täkterna. Genom att titta på möjliga uttag tas ett uttags-spann på möjliga uttag fram. SGUs databas över grundvattenförekom-ster innehåller även data kring möjliga uttag som kan användas i beräkningarna för de utpekade grundvattentäkterna.

För de potentiella grund- och ytvattentäkter som redan idag är utpe-kade som vattentäkter bör det finnas utredningar kring möjliga uttag hos respektive kommun. Data saknas dock helt för de potentiella ytvat-tentäkter som idag inte utgör vatytvat-tentäkter. För att få ut möjliga uttag från dem krävs mer ingående analyser av vattnets tillrinning och flöde vid utlopp.

För bedömning av trend finns två metoder att använda. Den ena rör uppföljning av om möjliga uttag minskar. Den inbegriper även om något potentiell täkt inte längre ses som lämplig. Denna kunskap nås genom att utföra kartläggningen igen och analysera förändringar mellan kartläggningarna.

Den andra metoden tittar istället på hur många som kan förses med dricksvatten och relaterar det till en eventuell befolkningsändring. Denna metod utreder trenden för behovet av dricksvatten.

• Regional vattenförsörjningsplan för Göteborgsregionen • Grundvattenmagasin • Vattenskyddsområden • Fastighetskartan • Tillrinningsområden för grundvatten • Delavrinningsområden

• Kunskap om möjliga uttag för både yt- och grundvatten

(13)

31 oktober 2014

Rening av vatten

Naturen bidrar med tjänsten vattenrening genom vegetationens och andra organismers upptag av näringsämnen och nedbrytning av förore-ningar. På så sätt hindras transport av näring och föroreningar till våra vattenmiljöer. Utsläpp av näringsämnen och föroreningar förekommer främst från vissa industrier, hårdgjorda ytor samt från jordbruk och skogsbruk. I anslutning till dessa områden är tjänsten vattenrening sär-skilt viktig.

I stort sett all naturmark som inte utsätts för någon störning har en renande effekt på det vatten som infiltreras eller översilas. Vissa marker har dock större renande förmåga eller större betydelse på grund av dess läge än andra. Den framtagna metoden fokuserar på dessa marker. Rening av vatten kan även ske i våra sjöar och vattendrag. Det är dock av stor vikt att utsläpp renas innan de når våra vatten eftersom deras buffertförmåga redan är ianspråktagen av den naturliga bakgrundsbe-lastningen samt tidigare och pågående utsläpp. Eftersom många av våra vatten redan drabbas av övergödning och miljögifter är det mycket olämpligt att inte rena utsläpp innan de når sjöar och vattendrag.

Metod för kartläggning

Kartläggning av viktiga naturtyper

Våtmarkers har ett särskilt värde för vattenrening, deras utbredning tas från fastighetskartan. I kartan benämns våtmarker ”sankmark”.

Reningsförmågan kan skilja sig åt mellan olika naturtyper. Information kring detta har inte hittats varför det inte inkluderas i metoden. Kartläggning av topografi och avrinning

Genom att använda sig av detaljerad höjddata i rasterformat görs en GIS-analys i form av en beräkning på så kallat våthetsindex. Målet är att hitta sänkor i landskapet dit vattnet rinner. Genom detta index framträder områden där grundvattennivån ligger nära markytan. Metod för beräkning av våthetsindex kan skilja sig åt, beroende på vad det är man vill visa. I detta fall bör en beräkning som visar ackumula-tion av vatten användas. Det kan förekomma ett visst överlapp med grundvattenförekomster. Därför bör de områden som blir utpekade med hjälp av våthetsindexet jämföras med förekomst av grundvatten. De områden där de överlappar strykas på grund av risk för förorening av grundvatten.

Kartläggning av jordarter

Analys av sänkor och avrinningsområden kompletteras med jordarter från jordartskartan. Områden med mer fördelaktiga jordarter för infil-tration och som samtidigt ligger i en sänka kan antas ha större bety-delse för vattenrening. Benämning på jordarter som finns i utdragen från jordartskartan kan variera. Jordarter som väljs ut som viktiga för vattenrening är främst olika typer av torvmarker och morän, vars par-tikelstorlek är tillräckligt stort för att vattnet ska infiltreras. Jordarter med stor partikelstorlek, exempelvis sand, medför att vattnet infiltreras mycket snabbt och här bildas ofta större grundvattenförekomster. Eftersom det finns risk för att grundvattnet förorenas om smutsigt vatten förs över sanden, är dessa jordarter oftast inte lämpliga att använda för vattenrening av förorenat vatten. Täta jordarter som lera och berg medför att vattnet snabbt rinner av utan att renas.

(14)

31 oktober 2014

Analys av områden som nyttjar tjänsten idag

För att kartlägga vilka naturområden som har stor betydelse för vatten-rening idag, och som skulle medföra negativ konsekvens för recipient om de tas i anspråk, analyseras vatten som avrinner från större ytor med hårdgjord mark samt jord- och skogsbruk i relation till de marker som pekats ut i ovanstående steg. Områden som ligger mellan en utsläppskälla och recipient har extra stor betydelse. Buffertzoner med naturmark för infiltration längs sjöar och vattendrag spelar ofta en stor roll för påverkan på recipienten. Buffertzonerna tas fram i GIS.

För att hitta skogs- och jordbruksmarker, se metodik beskriven under produktion av material och mat. För att hitta större ytor med hård-gjord mark kan terrängkartans markyteskikt användas. Förslagsvis används områden klassade som sluten- och hög bebyggelse samt indu-striområden. Stora utsläpp kan även komma från fritidshusbebyggelse, men utsläppen kommer då snarare från enskilda avlopp än dagvatten. Ytterligare ett sätt att kartlägga större områden med hårdgjord mark är att använda kartläggning av hårdgjord mark av EEA (European Envi-ronmental Agency). Denna satellitkartläggning har en upplösning på 20 x 20 meter (alternativt 100 x 100 meter). För varje pixel finns angivet graden av hårdgjord mark i procent. Denna kartläggning medför en mer detaljerad analys av hårdgjorda ytor. Till kartläggningen behöver sedan adderas ett urval av vad som anses som en större areal av hårdgjord mark eller kluster av hårdgjorda ytor.

En osäkerhet i att peka ut områden med hårdgjord mark är att ana-lysen inte inkluderar eventuella dagvattenlösningar som finns i området. Ett välplanerat exploaterat område med goda dagvattenlös-ningar medför att dagvattnet som lämnar området inte är särskilt föro-renat och de utpekade områdena för tjänsten dagvattenrening har då mindre betydelse.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Det är svårt att få ett heltäckande skikt för vattenrening. Det är dock möjligt att peka ut områden som har större betydelse för vattenre-ningen.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

De vattenområden som ligger nedströms avrinningen från de marker som pekas ut som viktiga för vattenrening kan sägas utgöra tjänstens influensområde.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

Det finns schablonsiffror över rening i skogsmark, jordbruksmark, ängsmark samt våtmark i Storm tac modellen. För mer information om Storm tac se www.stormtac.com. Siffrorna kan användas för att få en indikation över tjänstens produktivitet.

Trenden kan historiskt bedömas genom att den beskrivna metoden appliceras på äldre kartmaterial för att se om områden, våtmarker och vattendrag som rätas ut, som tidigare varit viktiga för vattenrening för-svunnit. Trenden går även att följa upp från år till år genom att utföra nya analyser med beskriven metod.

(15)

31 oktober 2014 Ytterligare en metod är att ta vattenprover längre ner i systemet för att

följa upp vattenkvaliteten. Denna metod medför dock en viss osä-kerhet. En försämring i vattenkvalitet behöver inte betyda att den vat-tenrenande tjänsten försämrats. Försämringen kan även orsakas av ökade utsläpp från befintlig markanvändning.

• Fastighetskartan • GDS-Höjddata, grid 2+ • Avrinningsområden • Jordartskarta

(16)

31 oktober 2014

Flödesreglering

Naturområden förser oss med den viktiga tjänsten flödesreglering. Tjänsten medför att risken för översvämning kan minskas, att erosions-skador kan undvikas och att vattenrening kan stärkas. Flödesreglering sker på de flesta naturmarker, men vissa marker, såsom våtmarker och naturområden på genomsläppligt material, har större betydelse för tjänsten.

Metod för kartläggning

Kartläggning av naturtyper, topografi och jordarter

Metoden överlappar i stort metoden för vattenrening, se vidare kapitlet vattenrening. Till jordarter som är viktiga för flödesreglering kan dock tillföras jordarter med stor partikelstorlek, som sand och grusområden. I dessa områden kan infiltration ske mycket snabbt.

Genom att titta på områden med högt våthetsindex är det möjligt att identifiera områden som fungerar som svämplan längs vattendragen. Dessa är viktiga för att dämpa flödestoppar nedströms.

Meandrande vattendrag medför ett långsammare flöde med plats för mer vatten. Dessa kartläggs genom flygbildstolkning.

Analys av påverkansområden

Genom att följa avrinningen nedströms från de utpekade ytorna är det möjligt att analysera tjänstens påverkansområde, det vill säga områden som riskerar att översvämmas om de vattenhållande ytorna försvinner. För att få en exakt bild krävs dock mer avancerade beräkningar på hur mycket vatten de utpekade ytorna klarar av att hålla tillsammans med beräkningar av nederbörd för olika scenarion.

Förslagsvis används istället befintligt material kring översvämningsrisk och inträffade översvämningar för att få en indikation om vilka områden som riskerar att påverkas. SMHI och räddningsverket (2008) har tagit fram en översiktlig kartering av översvämningsrisken längs Mölndalsån som kan användas för analys för de vattenhållande ytor som ligger inom Mölndalsåns avrinningsområde. För de ytor som inte ligger inom det karterade avrinningsområdet behöver liknande beräk-ningar göras enligt metod beskriven i översvämningskarteringen. Där det finns data kring inträffade översvämningar är det även möjligt att använda dessa. Kunskap om detta kan finnas hos tjänstemännen i respektive kommun.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Det är svårt att få ett heltäckande skikt för flödesreglering. Det är dock möjligt att peka ut områden som har större betydelse för flödesregle-ring.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Genom ovanstående analys avgränsas tjänstens influensområde vad gäller områden som är viktiga för reglering idag.

Våthetsindex

I beskrivning över Mölndalsåns avrin-ningsområde finns en analys av våthetsindex för avrinningsområdet. Rapporten täcker dock inte in hela Delsjön - Härskogen kilen utan främst de sydvästra delarna.

(Mölndalsåns vattenråd, BioDivers Naturvårdskonsult, 2011)

(17)

31 oktober 2014

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

Det finns schablonsiffror över flöden i skogsmark, jordbruksmark, ängsmark samt våtmark i Storm tac. Siffrorna kan användas för att få en indikation över tjänstens produktivitet.

• Våtmarksindex för Möndalsåns avrinningsområde

• Översvämningskartering för Möndalsån • (Se även vattenrening)

• Analys över våtmarksindex • Översvämningskartering

• Information om översvämningsdrabbade områden

(18)

31 oktober 2014

Erosionsskydd

Vegetation fungerar som erosionsskydd eftersom jordpartiklar binds hårdare till marken med hjälp av växternas rötter. Markens hydrolo-giska egenskaper påverkas dessutom av att växterna tar upp vatten. Vegetationen kan också samla upp lösgjort jordmaterial.

Erosion styrs av vattnets hastighet och jordartens erosionsbenägenhet, men även av hur mycket sediment det förbipasserande vattnet bär. De mest erosionskänsliga jordarterna är fin- till mellansand. Lera och silt är mindre känsliga liksom grövre jordarter, såsom grus, som inte är lika känsliga på grund av dess tyngd. (Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2013).

Den framtagna metoden fokuserar på erosionsskydd längs de större vattendragen, i anslutning till jordbruksmark och bebyggelse. Med större vattendrag syftas på vattenförekomster och övrigt vatten i VISS.

Metod för kartläggning

Inledningsvis avgränsas vattendrag. Förslagsvis används vattenförekom-ster och så kallat övrigt vatten från VISS (Vatteninformationssystem Sverige).

För att hitta riskområden för erosion studeras jordarterna längs valda vattendrag. Områden som består av fin- till mellansand bedöms som känsliga för erosion. Genom att studera ortofoton och välja ut de risk-områden som har en ridå av stabiliserande vegetation av träd eller buskar kan tjänsten kartläggas. Genom denna metod går det samtidigt att peka ut riskområden där tjänsten bör stärkas, det vill säga riskom-råden som saknar stabiliserande vegetation.

Ibland finns redan framtaget material för erosionsrisk, om så är fallet används även detta material.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Tjänsten går att avgränsa geografiskt. Metoden innehåller dock inga beräkningar på flöden, vilket kan medföra en viss osäkerhet. Avgräns-ningen av jordarter är översiktlig, vilket kan medföra vissa brister när tjänsten ska avgränsas. Det är också svårt att sätta en geografisk

avgränsning vad gäller hur bred den stabiliserande vegetationsridån bör vara.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Tjänstens influensområde bör vara bebyggelse, infrastruktur och jord-bruk i känsliga områden. Men influensområdet är så detaljerat att det är svårt att avgränsa i kilskala. Om erosion uppkommer kan det påverka större områden, exempelvis genom igenslamning som skapar översvämning på andra platser.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

Det är för denna tjänst svårt att prata om dess produktivitet. Det är möjligt att följa trenden genom att från år till år jämföra förändringar i markanvändning i de områden som kartlagts.

• Vattendrag och övriga vattenförekomster enligt VISS

• Jordartskarta • Ortofoton

• Flöden från SMHIs vattenwebb • Flöden i Möndaslån

(19)

31 oktober 2014

Pollinering

Många av våra grödor är beroende av pollinering. Pollinering säkrar inte bara att det blir skörd. En väl fungerande pollinering medför även att frukten får bättre kvalitet och blir större och mer regelbunden till formen. I Sverige är det främst insekter som fungerar som pollinerare. Bland insekterna är det främst bin och humlor som står för polline-ringen, men även blomflugor, fjärilar och en rad andra insektsgrupper är viktiga pollinatörer.

Metod för kartläggning

Det geografiska sambandet mellan pollinatörer och gröda som ska pol-lineras är komplicerat. En analys av pollinering bör därför utgå från lämpliga livsmiljöer för pollinerare istället för förekomst av en polli-natör. Metoden fokuserar på lämpliga biotoper för pollinerare, tillsam-mans med en analys av grödor som behöver pollineras. Eftersom grödor kan variera från år till år, och därmed pollineringsbehovet, har all jordbruksmark bedömts ha behov av pollinering.

Identifiera biotoper för pollinerare

I det småbrutna och mosaikartade landskapet finns generellt goda för-utsättningar för pollinerare. Dessa landskap kan identifieras på olika sätt i GIS. Ett sätt är att identifiera en hög flikighet. Fastighetskartan används som underlag. I analysen delas först landskapet upp i öppen mark och skog. All exploaterad mark, förslagsvis sluten, hög, och låg bebyggelse samt industrimark, maskas sedan bort. Därefter räknas area-omkretsförhållandet ut för alla kvarvarande polygoner. Polygoner med en lång omkrets i förhållande till area bedöms höra till det små-brutna landskapet. Biotoper som kommer att ha en lång omkrets i för-hållande till area är till exempel småbiotoper, brynmiljöer och

odlingsrösen. De landskapsavsnitt med en stor andel sådana polygoner bedöms ha en större betydelse för pollinerare.

För att få en bild av landskapets variation och småbrutenhet kan man även analysera antal markytepolygoner i jordbrukslandskapet. Det är främst växlingen mellan skog och öppen mark som är intressant varför fastighetskartan med fördel kan användas. Även i denna analys maskas all exploaterad mark bort. Ett högre antal polygoner inom varje land-skapsavsnitt ger en indikation om en högre småbrutenhet i landskapet. GIS-analyserna kompletteras sedan med material kring biotoper som är viktiga för pollinerare. Dessa biotoper inkluderar värdefulla ängs- och hagmarker, förekomst av betande djur, kolonilotter, golfbanor, sandmarker, vägrenar, trädgårdar och fritidshusområden.

Kunskap om lämpliga biotoper kan hämtas från lokala inventeringar. Lämpliga naturtyper väljs i samråd med biolog, exempel på naturtyper i jordbrukslandskap, till exempel ängs- och hagmarker, brynzoner, sandmarker och vägrenar. Lokal kunskap kan också finnas hos natur-skyddsföreningen och andra intresseorganisationer.

Kunskap om förekomst av koloni- och odlingslottsområden och golf-banor finns hos berörd kommun.

Villaområden och fritidshusområden tas från terrängkartan genom att välja ut markytor med låg bebyggelse och fritidshusområden från skiktet med bebyggelseytor. Även vägrenar tas från terrängkartan genom att välja ut de vägar som angränsar till naturmark.

Ekologisk odling vs. pesticider

Förutsättningarna för pollinerare påverkas starkt negativt av användningen av pesticider på jordbruksmarkerna. Studier pekar på att användandet av pesticider minskar pollineringen med 57 % hos honungsbin, vilket medför mindre bikollonier eftersom tillräcklig föda till larverna saknas.

Pesticider medför även att bina lättare angrips av sjukdomar och parasiter, vilket medfört massdöd hos bisamhällen (Reuters 2013, Reuters 2014). Kartläggning av ekologisk odling ingår inte i metoden eftersom det har varit svårt att få fram lättillgängligt geografiskt material.

(20)

31 oktober 2014

Identifiera ”hotspots” och bristområden för pollinering

Genom ovanstående steg kan lämpliga biotoper för pollinerare i större skala pekas ut. Lämpliga biotoper ges sedan en eller två buffertzoner som sätts efter flygavstånd för pollinerare. De flesta arter flyger över 200 meter från boplats, vissa arter av större humlor flyger upp till 2 kilometer. Förslagsvis kan två buffertzoner användas, en på 500 meter samt en på 1000 meter. På så sätt fås en gradering där zonen på 500 meter bör täcka in de flesta pollinerarna och zonen på 1000 meter förses med pollinering, men i något mindre omfattning.

Genom att jämföra buffertzonerna med förekomst av jordbruksmark fås områden som utgör ”hotspots” för pollinering. Områden som är utanför dessa hotspots ses som bristområden för pollinering. Även skogsområden utanför buffertzonen kan ses som bristområden eftersom även skogen har arter med högt värde för människan som behöver pollineras, exempelvis blåbär.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Det är svårt att få en heltäckande bild av förekomst av pollinatörer. Metoden fokuserar därför på att peka ut lämpliga biotoper och ”hotspots”.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Tjänsten avgränsas geografiskt genom hypotetiska flygavstånd för våra viktigaste pollinerare. Det finns dock pollinerare som flyger både längre och kortare, samtidigt som kunskapen om flygavstånd kan ses som bristfällig. Avgränsningen bör därför ses som ungefärlig.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

Tjänstens exakta produktivitet är svår att bedöma. Det finns däremot tidigare studier kring hur mycket pollinering ökar skördar. Dessa kan användas för att beskriva tjänstens produktivitet generellt.

• Fastighetskartan

• Ängs- och hagmarker i TUVA • Terrängkartan

• Jordbruksmark, se vidare Mat

• Lokala inventeringar

• Lokal kunskap om områden lämpliga för pollinerare

• Förekomst av koloni- och odlingslotter • Småbiotoper

Grödors beroende av pollinatö-rer

Eftersom olika grödor pollineras på olika sätt, till exempel vindpollinering och självpollinering, varierar de pollinerande djurens betydelse för olika grödor. För vit- och rödklöver sägs honungsbin stå för 80-90 % av skörden. För jordgubbar står honungsbin för upp till 30 % av skörden. Även för grödor som generellt är självpollinerande, som raps och rybs kan god pollinering ge skördeökningar på 10–20 procent samt en högre oljehalt och en jämnare mognad (Jordbruksver-ket, 2011). Dessa studier är gjorda på tambin, men där förutsättningarna finns för vilda insekter bidrar dessa minst lika mycket till produktionen som tambin (SLU, 2013).

Exempel på forskning kring pollinering och ökad skörd

Rapport om värdet av honungsbins pollinering av grödor i Sverige. (Jordbruksverket ,2011)

(21)

31 oktober 2014

Reglering av skadedjur

Ekosystemen spelar en viktig roll i reglering av skadedjur eftersom de förser oss med arter som kan hålla nere antalet skadedjur. En skadereg-lerare kan vara en naturlig predator eller en art som konkurrerar om samma livsutrymme som skadegöraren, utan att själv göra samma skada. Skadereglerarna består av en mängd arter. Fåglar och insekter prederar till exempel på vedlevande insekter eller jordbruksmarkens bladlöss. Större rovdjur som varg prederar på vilt som kan skada våra grödor. Skadereglerare kan även bestå av växtarter, exempelvis lövträd i barrskog, som förhindrar att större vilt äter upp nya skott av barrträd i produktionsskogen. Där reglering av skadedjur saknas riskerar skade-djur att spridas snabbt och medföra stora skador för andra produce-rande ekosystemtjänster.

Metod för kartläggning

Jordbrukets skadereglerare och skogsbrukets skadereglerare skiljer sig något åt, även om de kan överlappa, och det är därför lämpligt att titta på separata metoder för de båda producerande tjänsterna.

Jordbruksmark

Se metod för pollinering. Skogsbruksmark

Skadereglerare i skogsbruksmark är starkt kopplad till biologisk mång-fald och variation av både småbiotoper och naturtyper i skogsland-skapet. Dessa parametrar undersöks separat i metoden för biologisk mångfald, varför kartläggningen av biologisk mångfald kan användas även här. En parameter som kan adderas till kartläggning av reglering av skadedjur är förekomsten av blandskogar. Blandskogen definieras här som en skog där inget trädslag får utgöra mer än 70 % den totala volymen. Identifiering av blandskogen går att göra översiktligt med hjälp av ett satellitbaserat underlag över skogen i Sverige (kNN). I underlaget finns det en volymuppskattning för varje pixel uppdelat per trädslag. Genom att jämföra volymerna av de olika trädslagen går det att analysera fram de områden där ingen av de ingående trädslagen överstiger 70 % av den totala volymen. En flygbildstolkning kan ge en mer detaljerad bild över var blandskogarna finns.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Det går inte att få en heltäckande bild av tjänsten skadereglering eftersom skadereglerande arter och de krav de ställer på sina livsmiljöer kan vara så olika. Den föreslagna metoden grundas på antagandet att områden med hög biologisk mångfald har förutsättningar för att rymma fler typer av skadereglerare. Olika skadereglerare rör sig även olika långt från sin huvudsakliga biotop. Eftersom metoden använder en schablonsiffra för buffertzoner kring områden med höga natur-värden kan även det ses som en osäkerhet. Metoden ska därför ses som mycket förenklad.

Det finns arter som fungerar som skadereglerare som inte är beroende av höga naturvärden, som exempelvis nyckelpigor. Dessa täcks inte in av metoden på ett representativt sätt.

Ekologisk odling vs. pesticider

Liksom för tjänsten pollinering har användandet av pesticider negativa konsekvenser för reglering av skadedjur. Användandet av pesticider medför att behovet av skadereglerare för den grödan minskar. Pesticider är ofta specifikt inriktade för särskilda grödor och dess skadeinsekter. Användandet kan dock få kaskadeffekter för skadereg-lering för andra grödor i närheten. Kartläggning av ekologisk odling ingår inte i metoden eftersom det har varit svårt att få fram lättillgängligt geografiskt material.

Hur skogen brukas spelar stor roll

Studier har visat att blandskog uppvisar färre insektsskador än monokulturer med tall eller gran. Specialiserade skadein-sekter har svårare att föröka sig när värdväxten blir mindre talrik. En stor roll spelar också doftdiversiteten: svårighe-ten att hitta värdväxsvårighe-ten för en luktstyrd insekt, när lukter från olika växter blandas (Jactel och Brockerhoff, 2007).

Ytterligare ett exempel är användandet av hyggesfritt skogsbruk. Det hyggesfria skogsbruket ökar den biologiska mångfalden och har bland annat visat sig minska risken för snytbaggeskador (Skogsstyrelsen, 2010).

Skadedjursregleringens påver-kan på produktionen

Fungerande skadedjursreglering medför att skadebortfallet minskar och skördarna ökar. En svensk studie har visat att kornskörden kan öka med 23 % i områden med naturliga fiender jämfört med områden där naturliga fiender saknas (Östman, Ö. m.fl. 2003). Liknande studier för skadedjursreglering i skogsbruket saknas. Ett angrepp av vår främsta skadegörare i skogsbruket, snytbaggen, kan dock medför att upp till 80 % av planterade plantor dödas om inte skadorna hindras på något sätt. Idag används främst behandling med pesticider för att undvika skadeangrepp (http://www2.ekol.slu.se/snytbagge).

(22)

31 oktober 2014

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Se resonemang i metod för biologisk mångfald.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

För att analysera trend för skadedjursreglering i jordbruket kan samma metod som används för kartläggningen upprepas och resultatet jäm-föras år för år. Uppföljning av pollinering och skadedjursreglering i jordbruket utförs med fördel samtidigt eftersom metoden är den-samma. Genom att upprepa metoden för biologisk mångfald och jäm-föra med tidigare år kan trenden för skadereglering i skogsbruket följas. Förekomsten av blandskog bör följas upp.

• SLU Skogskarta (kNN) • (Se även biologisk mångfald)

(23)

31 oktober 2014

Återföring av näringsämnen

Tjänsten innebär att näringsämnen återförs till jorden genom att gödsel, bådefrån djur och människor, sprids på åkrarna. Detta minskar den förskjutning av näringsämnesbalansen, där allt mer av näringen hamnar i våra hav, sjöar och vattendrag, och de klimatutsläpp som sker när till exempel mineralgödsel används.

Metod för kartläggning

All jordbruksmark kan användas för återföring av näringsämnen och bör ingå i kartläggningen.

Teoretisk kan även skogsbruksmark användas för återföring av närings-ämnen, främst kväve. Skogsstyrelsens allmänna råd för kvävegödsling pekar dock på att ingen gödsling, med ett fåtal undantag, bör ske på fastmark inom länet. Återföring av näringsämnen till skogsbruksmark har därför utelämnats från denna metod. Lämpligheten i att återföra aska till skogsbruket är också ifrågasatt varför detta inte inkluderats i metoden.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Ja, se vidare resonemanget om jordbruksmark under Mat.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Genom att titta på tjänstens produktivitet, det vill säga hur mycket näringsämnen som utpekade marker kan ta emot, och beräkna hur mycket folkgödsel som i medeltal fås från en person per år är det möj-ligt att bedöma hur många människors avloppsavfall som kan omsättas på marken. Genom att titta på befolkningsmängd kring kilen kan ett teoretisk ”influensområde” kartläggas.

I nuläget är återföring av slam från reningsverk till åkermark ifrågasatt eftersom slammet riskerar att innehålla olika föroreningar såsom läke-medelsrester och tungmetaller. Detta sätt att räkna influensområde bör därför ses som en framtidsvision när dessa frågor är lösta.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

Tjänstens produktivitet, det vill säga hur mycket näringsämnen som jordbruksmarken kan omsätta, är beroende av vilken gröda man odlar och vilken avkastning man får. Eftersom typ av gröda som odlas på jordbruksmarken kan variera från år till år är det svårt att få en exakt bild av hur mycket näringsämnen som kan omsättas på marken. En enklare metod är därför att använda en exempelgröda med ”normalav-kastning”, vilket ger en indikation om mängden näringsämnen som kan omsättas. Förslagsvis används en teoretisk odling med 50 % vår-korn och 50 % vall som exempel för regionen.

Kartläggning av trend bör göras genom att titta på ändrad markan-vändning för jordbruksmark.

• (Se vidare mat för jordbruksmark)

Näringsämnen i folkgödsel

Naturvårdsverket presenterar i sin rapport ”Vad innehåller avlopp från hushåll” (1995) en tabell över olika forskningsresultat kring hur mycket fosfor och kväve som fås per person och dygn. Näringsvärdena varierar mellan 9-18,2 g kväve och 0,9-3,53 g fosfor per dygn. Medelvärdet för de gjorda undersökning-arna ligger ungefär på 12,5 g kväve/dygn och 1,6 g fosfors/dygn. Detta innebär att man från en människa på ett år kan få ca 4,6 kg kväve och 1,0 kg fosfor.

Näringsbehov för vårkorn och vall

För vårkorn (foderkorn) som odlas på P-AL-klass 3 jordar, med en avkastning av 5 ton/ha i norra Götaland rekommen-deras 100 kg N/ ha samt 15 kg P/ha. För vall (blandvall med 20 % klöver med 2 skördar) som odlas på P-AL-klass 3 jordar, med en avkastning om 6 ton/ha, rekommenderas 90 ton N/ha samt 10 kg P/ha (Jordbruksverket 2014).

(24)

31 oktober 2014

Hälsa och fritidsupplevelser

Ekosystemen bidrar både till vår mentala och fysiska hälsa. Vistelse i naturen innehåller oftast viss grad av fysisk aktivitet antingen i form av direkta motionsaktiviteter eller mer lugna aktiviteter såsom att lång-samt röra sig genom skogen på jakt efter svamp och bär. Naturmiljöer har positiv inverkan på vår mentala hälsa, till exempel visar forskning att stress minskar genom vistelse i olika slags naturmiljöer.

Metod för kartläggning

Strövområden

Strövområden är områden som rymmer anlagda vandringsleder eller områden som används mycket för promenader och vandringar och som därför har ett rikt stigsystem. Randzonen av en kil används ofta för promenader på grund av dess närhet till bebyggelse, men räknas inte in som strövområde, såvida den inte ingår i ett strövområde som används även av andra än närboende.

Kunskap om strövområden bör finnas hos respektive kommun kring kilen. Hur denna kunskap är samlad kan dock variera. Kommuner kan ha information om strövområden i till exempel översiktsplaner eller grönplaner och i vissa fall finns GIS-skikt. I andra fall måste informa-tionen hämtas in via telefonintervjuer med tjänstemän, turistbyrå, Västkuststiftelsen och ideella föreningar. Eftersom kommuner kan defi-niera strövområden på något olika sätt kan också en synkronisering behöva göras mellan materialet från de olika kommunerna. Göteborgs-regionen har vidare ett GIS-skikt över regionala vandringsleder.

Kunskapen kan kompletteras med påplatsintervjuer om informationen bedöms vara otillräcklig för någon del av kilen.

Utflyktsområden

Utflyktsområden är till exempel badsjöar, besöksintressanta naturre-servat, kulturlandskap med picknickängar och ett levande lantbruk eller parkanläggningar.

Kunskap om utflyktsområden bör finnas hos respektive kommun kring kilen. Hur denna kunskap är samlad kan dock variera. Kommuner kan ha information om utflyktsområden i till exempel i översiktsplaner eller grönplaner och i vissa fall finns GIS-skikt. I andra fall måste infor-mationen hämtas in via telefonintervjuer med tjänstemän och turist-byrå. Skolpersonal kan kontaktas för att få kunskap om vilka områden som används vid friluftsdagar. Eftersom kommuner kan definiera utflyktsområden på något olika sätt kan också en synkronisering behöva göras mellan materialet från de olika kommunerna.

Telefonintervjuer

Vid telefonintervjuer är det ofta bra att ge intervjupersonen en möjlighet att förbereda sig även om själva intervjun inte behöver ta så lång tid. En första kontakt tas med intervjupersonen via mail eller telefon för att boka tid för en telefonintervju. Därefter skickas till exempel en intervjuguide och karta över kilen till intervjupersonen. På så sätt får intervjupersonen tid att tänka igenom sina svar. Man kan också uppmuntra intervjupersonen att fråga människor i deras omgivning om frågorna för att inhämta ytterligare kunskap om kilen inför intervjutillfället. Efter intervjutillfället kan det vara bra att skicka en sammanfattning av intervjun för att ge intervjupersonen möjlighet att verifiera att man uppfattat deras svar korrekt.

(25)

31 oktober 2014 Kunskapen kan vidare kompletteras med påplatsintervjuer om

infor-mationen bedöms vara otillräcklig för någon del av kilen. Friluftsgårdar och motionsanläggningar

Kunskap om frilufts- och motionsanläggningar bör finnas hos respek-tive kommun kring kilen. Hur denna kunskap är samlad kan dock variera. Kommuner kan ha information om friluftsgårdar och motions-anläggningar i till exempel i översiktsplaner eller grönplaner och i vissa fall finns GIS-skikt. I andra fall måste informationen hämtas in via telefonintervjuer med tjänstemän och turistbyrå.

Områden för svamp- och bärplockning

Svamp och bär kan finnas i en stor variation av naturtyper. Vissa områden är dock mer välanvända för svamp- och bärplockning. Dessa områden kan identifieras genom påplatsintervjuer.

Områden för fiske

Sportfiskarna Region Väst har information om fiskevatten i regionen. De flesta viktiga fiskevatten innefattas i något av de fiskekort som redo-visas på sportfiskarnas hemsida. Denna information bör dock komplet-teras genom telefonintervju med representant från sportfiskarna i Region Väst eftersom de kan ha kunskap om viktiga sjöar och vatten-drag som inte inkluderats i korten.

Randzonen

Kilens randzon mot bebyggelse är viktig eftersom en stor del av var-dagsbesöken sker i denna. Hur bred denna randzon är beror på inne-hållet i randzonen samt på besökstrycket som i sin tur är beroende av både befolkningsmängden intill randzonen och randzonens rekreativa kvalitéer. För kartläggningen kan dock en schablon på 1000 meter res-pektive 300 meter användas. De första 300 metrarna är de mest

Påplatsintervjuer

Påplatsintervjuer innebär att man utför korta intervjuer med besökare på utvalda platser. Intervjuerna kan göras både i grupp och individuellt. Vid inter-vjuerna används en intervjuguide som stöd för frågorna. Guiden bör inte innehålla för många frågor, en påplatsintervju ska helst inte ta mer än 5-10 minuter. Detta för att man ska hinna intervjua nog många personer och eftersom detta är en tid som kan kännas rimlig att avsätta för en intervjuper-son.

Vid intervjutillfället kan frågorna sedan anpassas efter intervjupersonens kunskap och svar. Efter varje intervjutillfälle görs minnesanteckningar. Om nya intressanta frågeställningar kommer fram i samband med intervjuerna kan dessa läggas till efterhand. För att verifiera giltigheten i svaren kan nästkommande intervju avslutas med frågor som ger den intervjuade tillfälle att ta ställning till vad man kommit fram till i tidigare intervjuer. När få nya svar framkommer från nya intervjupersoner kan påplatsintervjuerna avslutas. Intervjuerna bör genomföras på platser med en relativt god genomströmning av besökare som kan ha kunskap i frågan för att det ska bli effektivt. Samtidigt bör man välja en plats, eller tidpunkt på dagen, där besökarna bedöms kunna ge sig tid att svara på frågor. För att undvika att svaren påverkas av yttre omständigheter och för att få med ett varierat utbud av besökare bör intervjuerna helst utföras vid flera olika tillfällen, tidpunkter och väderlek.

Vid påplatsintervjuer måste man ha i åtanke att minderåriga inte får intervjuas utan målsmans eller annan ansvarigs tillstånd.

(26)

31 oktober 2014

använda i randzonen, särskilt av barn. Vardagspromenader och bostadsnära svamp- och bärplockning sker till stor del inom den första kilometern.

Platser med höga estetiska värden

Platser med höga estetiska värden är också ofta viktiga platser för hälsa och fritidsupplevelser. För metoder för kartläggning av dessa värden, se vidare kapitlet ”Estetiska värden”.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Tjänsten kan förekomma på nästan alla platser i kilen. Metoden inriktar sig därför på att hitta kärnområden för tjänsten. Gränsen för dessa är sällan exakt, varför avgränsningen kommer vara ungefärlig.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Genom påplatsintervjuer är det möjligt att få kunskap om varifrån besökarna kommer. Denna kunskap kan också finnas hos kommu-nernas tjänstemän och turistorganisationer.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

• Kommunala GIS-skikt över strövområ-den, utflyktsområden samt friluftsgårdar och motionsanläggningar.

• GIS-underlag över regionala vandrings-leder från Göteborgsregionen. • Information om fiskevatten finns på

www.sportfiskarna.se. • (Se vidare Estetiska värden)

• Kompletteringar av information om strövområden, utflyktsområden samt friluftsgårdar och motionsanläggningar t.ex genom telefonintervjuer, påplatsin-tervjuer och studier i grön- och översiktsplaner.

• Information om områden för svamp- och bärplockning adderas via påplatsinter-vjuer.

• Information om fiskevatten kompletteras via telefonintervju med representant från Sportfiskarna Region Väst.

(27)

31 oktober 2014

Turism

Naturen utgör arenor för när- och upplevelseturism. Upplevelseturism kan till exempel finnas i områden med höga naturvärden, områden med höga kulturvärden eller områden lämpade för äventyrsturism. Närturismen kan innebära att åka till olika utflyktsområden, vandra på vandringsleder och så vidare.

Metod för kartläggning

Områden som används av turistentreprenörer

Turistbyråer i kommunerna kring kilen har ofta kunskap om vilka turistentreprenörer som är aktiva i kommunen och vilka områden som utgör besöksmål för dessa. Det finns också mycket information till-gänglig på internet. Där turistbyrå saknas kan information finnas hos tjänstemän på kommunen. Det kan också finnas ideella föreningar som organiserar friluftsaktiviteter, till exempel klätterklubbar och skridsko-klubbar.

Identifierade turistentreprenörer, och föreningar, verksamma i kilen telefonintervjuas. Vid intervjuerna får dessa beskriva vart i kilen man brukar åka och vilka aktiviteter som utförs. I de fall det är svårt att avgränsa området geografiskt genom telefonintervjuer kan kartor skickas över så att intervjupersonen kan avgränsa området.

Eftersom frågan har en tydlig avgränsning kan också utskick av enkäter med karta användas i ett första skede. I de fall få, eller otydliga, svar inkommer kan enkäten följas upp med telefonintervjuer.

Områden som används för icke organiserad turism

Turistbyråer i kommunerna kring kilen har ofta kunskap om vilka naturområden som används för icke organiserad turism. Dessa sam-manfaller ofta med några av de områden som utpekats som utflykts-områden, friluftsområden och fiskesjöar. Det kan därför vara lämpligt att samordna de båda kartläggningarna.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Gränsen för de områden som besöks är sällan exakt varför avgräns-ningen kommer vara ungefärlig.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Turistentreprenörerna bör ha kunskap om varifrån deras kunder kommer. Turistbyråer kan ha viss information om varifrån oorganise-rade turister kommer. I de fall påplatsintervjuer genomförs kan man få kunskap om varifrån dessa besökare kommer.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

• Samlat material saknas

• All information behöver adderas genom telefonintervjuer och internetsökningar. • Påplatsintervjuer kan komplettera

(28)

31 oktober 2014

Estetiska värden

Ekosystem bidrar med estetiska värden av stor variation från den enskilda blomman till storslagna naturvyer. Vad som är ett estetiskt värde i naturen är en subjektiv fråga men många uppskattar att uppleva årstidernas variation, artrika miljöer, öppna landskap eller miljöer som upplevs orörda och tidlösa.

Metod för kartläggning

Öppna landskap, kulturlandskap, vattenmiljöer och utsikter Utsiktsplatser och vackra öppna landskap identifieras från kommunala underlag, turistguider och genom påplatsintervjuer. För att välja ut lämpliga intervjuplatser kan en analys av höjdkurvor och öppna land-skap göras för att identifiera områden med potential. Därefter identi-fieras besöksintensiva platser i anslutning till dessa områden, till exempel friluftsgårdar eller vandringsleder.

Artrika miljöer

Artrika miljöer identifieras i metoden för biologisk mångfald. Samtliga miljöer inkluderas.

Odlingslotter och parkmiljöer inom kilen identifieras från kommunala underlagskartor.

Upplevelse av orördhet

Upplevelsen av orördhet finns främst i gamla skogar en bit ifrån vägar och bebyggd miljö. Den kan även finnas i anslutning till olika natur-miljöer med inslag av vatten eller intressanta landskapsformer. Gamla skogar, det vill säga skog över 100 år, identifieras genom flyg-bildstolkning. Alternativt kan SLU:s skogskarta användas. Kartans detaljeringsgrad gör dock att uppgifterna ska användas med viss försik-tighet i de fall området man vill få kunskap om är mindre än några hundra hektar. Den bör dock kunna ge en ungefärlig bild av var äldre områden finns.

För att hitta andra miljöer med potential för upplevelse av orördhet används nyckelbiotopsinventeringen och naturtyper knutna till vatten våtmarker och landskapsformer väljs ut från dessa, se tabellen ”Nyckel-biotoper för upplevelse av orördhet”.

När områdena identifierats studeras deras läge. De miljöer som ligger närmare än 250 meter från bebyggelse, vägar eller andra störande anläggningar väljs bort.

Årstidsvariationer

Platser med särskilt starka upplevelser av årstidsvariationer kan till exempel vara blå- och vitsippsbackar, sommarängar, lövskogar med starka höstfärger och flyttfåglars rastplatser såsom fågelsjöar. För att få kunskap om vilka platser människor åker till för att få uppleva årstids-variationer används påplatsintervjuer. Dessa intervjuer kan genomföras på platser med mycket människor, till exempel friluftsgårdar och inne i centrum i de omgivande kommunerna. Påplatsintervjuer kan komplet-teras med telefonintervjuer med intresseföreningar med god kännedom om kilen samt med information från naturvårdsplaner, fritidsplaner och sociotopkartor. Nyckelbiotoper för upplevelse av orördhet • Alsumpskog • Barrnaturskog • Bergsbrant • Blandsumpskog • Bäckdal • Gransumpskog • Hällmarksskog • Källpåverkad mark • Liten sprickdal • Lövrik barrnaturskog • Lövsumpskog • Naturlig skogsbäck • Rasbrant • Ravin • Rikkärr/kalkkärr • Tallsumpskog • Ädellövsnaturskog • Örtrika bäckdråg

(29)

31 oktober 2014

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Den geografiska avgränsningen blir ungefärlig. Detta beror bland annat på att det kan vara svårt för intervjupersoner att avgränsa ett område exakt och på att alla nyckelbiotoper inte behöver upplevas som orörda eller artrika.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Med utgångspunkt i kartläggningarna för hälsa och fritidsupplevelser samt turism kan en analys av vart dessa områden sammanfaller göras. Där detta sker sammanfaller även influensområdet. För övriga områden kan en analys av läge och tillgänglighet, till exempel före-komst av väg- eller stignät, göras för att bedöma om de kan ha ett mer lokalt influensområde. Många orörda områden ligger dock i otillgäng-liga områden med låg besöksfrekvens.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

• Fastighetskartan • SLU skogskarta (kNN) • Nyckelbiotoper

• Gammal skog identifieras genom flygbildstolkning

• Analys av höjdkurvor.

• Utsiktsplatser identifieras genom kommunalt underlag och påplatsinter-vjuer.

• Årstidsvariationer identifieras genom påplatsintervjuer och telefonintervjuer • Kommunalt material över koloniområden

och artrika parkmiljöer.

• Intervjuer med relevanta intresseorgani-sationer.

(30)

31 oktober 2014

Sociala relationer

Naturområden kan fungera som mötesplatser över generations-, klass och kulturgränser eftersom de ofta inte är lika starkt socialt kodade som byggda miljöer. Kartläggningen fokuserar på platser som används på fritiden.

Metod för kartläggning

Naturområden som ligger mellan bostadsområden med olika typer av boende är särskilt viktiga för att stärka sociala relationer mellan olika grupper. Rekreativa målpunkter såsom friluftsgårdar och badplatser som används av en stor variation av människor är också viktiga. Kom-munens tjänstemän har ofta kunskap om vilka områden detta handlar om. Kunskapen kan samlas in genom telefonintervjuer eller genom en workshop med deltagare från olika förvaltningar med relevans för frågan.

Går det att avgränsa tjänsten geografiskt?

Tjänsten går att avgränsa geografiskt. Avgränsningen blir dock unge-färlig eftersom tjänsten inte alltid har en specifik gräns och eftersom det kan vara svårt för intervjupersonerna att hitta den exakta avgräns-ningen.

Går det att avgränsa tjänstens influensområde

eller tillgänglighet geografiskt?

Det bör genom intervjuer gå att få kunskap om ifall områden främst används lokalt av kringboende eller på en kommunal, regional eller nationell skala.

Bedömning av tjänstens produktivitet och trend

• Samlat material saknas

• Samtlig data behöver adderas till exempel genom telefonintervjuer eller workshops med tjänstemän.