Mitt kroppsspråk som dirigent
Jörgen Martinson
Musikalisk gestaltning, konstnärlig master 2018
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle
Mitt kroppsspråk som dirigent
Jörgen Martinson Konstnärlig Master
Handledare: Professor Petter Sundkvist Examinator: Professor Sverker Jullander Musikhögskolan vid Luleå Tekniska Universitet
Vårterminen 2018
2
Abstrakt
Syftet med studien var att undersöka hur en dirigent i sin gestik och uttryck på ett medvetet sätt kan nyttja det mänskliga/universella kroppsspråket i sitt dirigerande. Metoderna som användes var dels mitt konstnärliga arbete som dirigent genom repetitioner och konserter av nutida och klassisk musik med kammarensemblen Norrbotten NEO samt Norrlandsoperans symfoniorkester, dels intervjuer med sjukgymnast, skådespelare och professionella musiker.
Det konstnärliga arbetet dokumenterades med videoupptagning medan intervjuerna
genomfördes brevledes. Analyserna av respektive material var huvudsakligen av kvalitativ art.
Resultatet påvisar hur viktigt det är att som dirigent vara medveten om sitt kroppsspråk, eftersom ett otydligt kroppsspråk riskerar att ge oönskade musikaliska konsekvenser. En muskelspänning hos dirigenten kan exempelvis få det resultatet att orkestermusikerna omedvetet känner av egna spänningar i sitt eget spelande.
Det ultimata musikaliska resultatet får man som dirigent om man i grunden har en väl utvecklad dirigeringsgestik kombinerat med en gedigen kunskap om hur man kommunicerar genom sitt kroppsspråk.
3
Förord
Detta arbete har möjliggjorts genom stöd och uppmuntran från min handledare, professor Petter Sundkvist. Jag vill även tacka professor Erik Westberg för råd och support, min hustru Kerstin som tålmodigt tagit del av en mängd funderingar runt detta arbete samt även
korrekturläst, samt vänner och kollegor som uppmuntrat och diskuterat detta ämne med mig!
Tack!
4
Innehållsförteckning
1. Inledning
sid
1a. Bakgrund 6
1b. Forskningsfrågor 6
1c. Syftet med studien 7
1d. Klargörande av termer 7
2. Metod
2a. Det konstnärliga arbetet 8
2b. Min analysmetod av videomaterialet 8
2c. Intervjuer 9
3 . Arbetsprocessen
3a. Inläsning av material i ämnet kroppsspråk 10
3b. Inläsning av material i ämnet dirigering 10
3c. Insamlande av tidigare inspelat material på mig själv 11 3d. Studerande av videomaterial med andra dirigenter 11
3e. Formulering av intervjufrågor 12
3f. Val av intervjupersoner samt genomförande av intervjuer 12 3g. Tre nya inspelningar med mig själv som dirigent 13
4. Analys och reflektion
4a. Analys av tidigare inspelat material gällande mig själv 14 4b. Sammanställning och reflektion över intervjusvar 17
5
4c. Analys av nytt videomaterial gällande mig själv 19 4d. Studie och analys av andra dirigenter i Beethovens Egmontuvertyr 24 4e. Studie av andra dirigenter gällande kroppsspråket och ögonkontakt 26
5. Diskussion och slutsatser
5a. Inledande diskussion 28
5b. Diskussion om mina egna videoklipp i studien 28
5c. Metoddiskussion 30
5d. Vidare forskning i ämnet 31
5e. Slutsats 31
6. Referenslista
346
1. Inledning 1a. Bakgrund
Jag heter Jörgen Martinson och arbetar idag som organist i Svenska kyrkan. Det har jag gjort sedan jag för 25 år sedan lämnade kyrkomusikerutbildningen vid Musikhögskolan i Piteå som utbildad organist. Jag har sedan dess arbetat som organist, i Lindesbergs pastorat 1993-1999, i Kumla pastorat 1999-2013, i Strängnäs Domkyrkoförsamling med Aspö 2013-2017 och sedan november 2017 som domkyrkoorganist i Karlstads pastorat.
Tyngdpunkten under alla dessa år har för mig legat på körarbete och orgelspel. I mitt arbete som organist har jag haft förmånen att driva en rik oratorieverksamhet med körer och
orkester. Det rör sig i snitt om två oratorier per år. Parallellt med det har jag regelbundet åkt utomlands och studerat orgelspel för professor Margaret Phillips, lärare i orgelspel vid Royal College of Music i London. Totalt handlar det om ett tiotal studieperioder för henne. Det har lett till att det även blivit en hel del orgelkonserter genom åren, både i mina ”egna” kyrkor men även konserter runt om i Sverige och även utomlands.
Under min tid som masterstudent i dirigering, kanske primärt under det andra året, så har båda professorerna Erik Westberg och Petter Sundkvist var för sig gjort mig uppmärksam på att jag i mitt dirigerande har en del manér. Dessa manér är till största delen spänningsrelaterade. Med det menar jag att jag alltså på ett onödigt sätt spänner axlar, nacke och rygg när jag dirigerar.
Professor Margaret Phillips har även konstaterat en spänning i kroppen när jag spelar.
För mig blev varseblivningen av detta en bekräftelse av något som jag själv upplevt som ett bekymmer under en längre tid. Jag hade tidigare tänkt att då jag alltid är mycket spänd i axlar, rygg och nacke, så är självklart att jag även blir spänd när jag dirigerar. Jag har dock tidigare varit omedveten om att jag i mitt dirigerande ytterligare förstärkt muskelspänningen då jag försökt tydliggöra en musikalisk tolkning. Detta har särskilt märkts när jag velat visa något särskilt eller varit nervös. Ur detta föddes intresset för en studie i att bli medveten om vad jag utstrålar som dirigent samt att studera relationen mellan det mänskliga kroppsspråket och dirigering.
1b. Syftet med studien
Syftet med studien är att belysa hur en dirigent kan använda sitt kroppsspråk på ett mer medvetet sätt i sitt dirigerande.
Som jag nämnde i avsnitt 1a. ovan, har jag själv under lång tid haft dirigentmässiga manér av spänningsbetonad art i mitt dirigerande. Jag förstod redan i början av den här studien att manér och kroppsspråksuttryck i dirigering inte på ett självklart sätt fungerar tillsammans då ett medvetet kroppsspråk kräver kontroll över, och en medvetenhet om vilka manér som jag som dirigent har. Därför har jag kommit fram till följande forskningsfrågor:
7
1c. Forskningsfrågor
Hur kan jag som dirigent använda mitt kroppsspråk på ett medvetet och tydligt sätt, för att uppnå önskat musikaliskt resultat?
Hur kommunicerar andra dirigenter genom sitt kroppsspråk?
1d. Klargörande av termer
Med dirigering menar jag här den typ av gestik som används till att med framförallt händer och armar leda en musikensemble med syfte att tydliggöra tempo, rytm, nyans, dynamik, samtidighet, agogik, karaktär, frasering och artikulation. Jag talar längre fram om ett så kallat dirigentfönster1. Det är det imaginära området framför dirigenten vari dirigentens gestik samverkar med överkropp, ansikte och ögon. Gesterna bör arbeta inom detta fönster eftersom kroppsspråk i förening med gestik ger ett mer samlat och kraftfullt uttryck. I gestiken
använder dirigenten olika slagfigurer som visar musikens olika taktarter. Dirigentens vänstra hand används ofta till att visa karaktär och dynamik. När man dirigerar står man stadigt med benen en aning isär samt något framåtlutad.
Med Kroppsspråk menar jag de gester och uttryck som en människa utstrålar i olika icke preciserade men tämligen generella sammanhang. Ämnet är enormt stort och
socialpsykologen Susanne Quilliam menar att ”människans ordlösa kommunikation står för 93% av den totala kommunikationen, samt att en människas handlingar innehåller 13 gånger mer information än ord” (Quilliam 2005). Kroppsspråket kan till exempel handla om hållning, gester, rörelsemönster, ansiktsuttryck, minspel, blickar och ögonrörelser.
1Dirigentfönstret- Ett begrepp som professor Petter Sundkvist använder i sin undervisning
8
2.Metod
2a. Det konstnärliga arbetet
Mitt konstnärliga arbete omfattar repetitioner och konsert med den professionella
kammarensemblen Norrbotten NEO2 under december 2015, samt repetitioner och inspelning med Norrlandsoperans symfoniorkester3 19-21/4 2016. Jag har gjort videoupptagningar vid dessa tillfällen samt videoanalys.
Den 1-3/12 2015 genomförde jag två repetitioner samt generalrepetition och konsert med Norrbotten NEO. Jag repeterade och uppförde musik av Ola Moum, masterstudent i
komposition. Under dessa repetitioner samt inspelning och konsert så använde jag min egen HD-videokamera. Beroende på situation har den varit placerad antingen rakt mot mig, alltså placerad i orkestern, eller från sidan, filmandes mig i profil.
19-21/4 2016 repeterade jag och genomförde repetitioner och inspelning av
kompositionsstudenten Martin Wennerbergs stycke Vandrande med Norrlandsoperans Symfoniorkester i Umeå. Vid samma tillfälle dirigerade jag även Egmont-uvertyren av Ludwig van Beethoven. Vid dessa tillfällen använde jag min egen videokamera av märket Sony, placerad snett åt sidan, vid tubaisten.
Jag har även studerat två äldre videoupptagningar av mig själv. Detta för att kunna ge en
”före” bild av mig själv, samt även att med dessa äldre inspelningar som grund försöka spåra en utveckling under detta arbetes gång. Jag har även utifrån mina forskningsfrågor och processverktyg studerat andra dirigenter. Slutligen har jag genomfört intervjuer.
2b. Min analysmetod av videomaterialet
Jag har i min analys tittat på såväl korta avsnitt som mer övergripande partier. Jag har tidsindelat videoavsnitten för att exakt veta var olika saker i mitt dirigerande inträffar i förhållande till det musikaliska resultatet. Jag har utgått från följande parametrar gällande kroppsspråk:
Hållning,
Gester och rörelsemönster, Ansiktsuttryck och minspel, Blickar och ögonrörelser, Avslappnad / spänd.Funktion
Under termen Gester och rörelsemönster har jag även bedömt storleken på dirigeringsgester rent generellt.
2Den professionella kammarensemblen Norrbotten NEO består av sju heltidsanställda musiker (klarinett, slagverk, viola, flöjt, piano, cello och violin). Ensemblen bildades 2007 och har sin hemvist i Studio Acusticum i Piteå.
3Norrlandsoperans Symfoniorkester består av 47 heltidsanställda musiker och finns i Umeå. Sin nuvarande form fick orkestern 1991. Idag har orkestern två roller, Man är både symfoniorkester samt operaorkester i Umeå.
9
2c. Intervjuer
Redan inför det här arbetet så stod det klart att intervjuer skulle komma att utgöra en viktig del av forskningsmetoden. Genom att låta ett antal personer studera ett antal videoklipp av mig som dirigent, och därefter få svara på ett antal i förväg ställda frågor så skulle dessa svar tillföra studien mycket värdefull kunskap. Se vidare kapitel 3e. och 3f. nedan.
10
3. Arbetsprocessen
3a. Inläsning av material i ämnet kroppsspråk
Under sommaren började den faktiska processen genom att jag läste och undersökte litteratur i ämnet kroppspråk. Den här delen av arbetet var mycket stimulerande då jag tidigare inte känt mig särskilt insatt i vad ordet kroppsspråk står för. Insamlandet av material har här i första hand bestått av att på internet samt på bibliotek undersöka vad som finns skrivet i ämnet.
Ämnet kroppsspråk är mycket stort. Vi människor uttrycker en stor del av vår kommunikation via ordlöst kroppsspråk. Socialpsykologen Susanne Quilliam menar att människans ordlösa kommunikation står för hela 93% av den totala kommunikationen samt att en människas handlingar innehåller 13 gånger mer information än ord. (Quilliam 2005). Man förstår av detta, att rätt använt är dirigering ett oerhört kraftfullt språk! En människa har ungefär 10 sekunder på sig att med sitt kroppsspråk göra ett gott intryck. (Quilliam 2005). Det innebär att orkestermusikerna i en orkester förmodligen har bedömt en ny dirigent redan under
promenaden fram till pulten vid den första repetitionen. Mycket viktigt att tänka på! Särskilt som att Quilliam i samma bok skriver att ”kroppsspråket blir betydligt mer defensivt bland okända personer”.
Quilliam skriver vidare att det också finns kulturella skillnader i kroppsspråket. Detta innebär flera svårigheter för mig. Dels att mönstret i kroppsspråket är personligt, dels att olika
människor kan tolka en persons kroppsspråk olika och att kroppsspråket generellt förändras över tid. För 100 år sedan fanns det andra preferenser gällande kroppsspråket än idag. Det blir därför också en svårighet att direkt hämta inspiration från numera avlidna dirigenter då de levde i ett annat generellt kroppsspråks-uttryck än vad vi gör här idag. Men jag tänker ändå göra ett försök att studera några av dem under kapitel 4e.
Roger E Axtell skriver i sin bok Talande gester att det endast finns ett universellt uttryck i det mänskliga kroppsspråket, och det är leendet.
3b. Inläsning av material i ämnet dirigering
Jag har under studien letat material i ämnet dirigering som berör kroppsspråket. Den litteratur jag har funnit relevant finns angiven i litteraturlistan. Jag har utöver denna lista också studerat filmerna i DVD:n The Art Of Conducting – Great Conductors Of The Past (Warner Classics 2002) med stor behållning. Dessa filmer innehåller också intervjuer med kända musiker i dessa dirigenters närhet, intervjuer som säger mycket om dirigenten som person och
människa. Jag har även studerat ett antal videoklipp på Youtube. Till detta fogar jag ödmjukt min egen erfarenhet.
11
3c. Insamlande av tidigare inspelat material av mig själv
Parallellt med att jag började läsa in skrivet material i ämnet dirigering började jag även att undersöka vad som finns av äldre inspelat material av mig själv. Mitt dirigerande har ju förändrats över åren, både vad gäller gester, mångfald i uttrycket, spänningar, samt även manér och olater. Jag ville därför i processen ta med också äldre inspelat material, för att över tid göra en analys över min dirigeringsstil. Bland äldre inspelningar av mig själv har jag valt följande för en jämförelse:
Kumla Orgelfestival 2008 - en konsert från juni 2008 där jag dirigerar orkesterverket Mellanspel ur kantaten Sången av Wilhelm Stenhammar. Orkester var Västerås Sinfonietta4 hopslagen med stora delar av Svenska Kammarorkestern5.
Messias del II 2015 - Strängnäs Domkyrkas båda vuxenkörer, Oratoriekören samt Domkyrkokören, solister, samt musiker ur Svenska Kammarorkestern.
3d. Studerande av videomaterial med andra dirigenter
Under hösten 2015 började jag även samla in material med andra dirigenter. Jag vill påpeka att min avsikt vad gäller alla studier och analyser har varit att lära av dessa dirigenter, inte att kritisera. Det finns oändligt med inspelat videomaterial av kända dirigenter. Att det till slut blev tre videoklipp av inledningssatsen till Mozart´s requiem beror på att det är ett verk som jag framfört själv flera gånger och således har en nära relation till. Jag lyckades tyvärr inte hitta en jämförande inspelning med mig själv dirigerandes samma stycke. Jag har valt följande videoklipp:
Herbert von Karajan (1908-1989) Wiener Philharmoniker (1986) https://youtu.be/ia8ceqIDSJw 2016-03-06
Leonard Bernstein (1918-1990) Bayerischen Rundfunks Orchester (1988) https://youtu.be/m3wFdajeAwU 2016-03-06
Sir Georg Solti (1912-1997) Wiener Philharmoniker (1991) https://youtu.be/4wVuUXt8ADo ( 2016-03-06)
Inspelningar med Beethovens Egmontuvertyr har jag tagit med för att direkt kunna jämföra med min inspelning tillsammans med Norrlandsoperans Symfoniorkester:
Christian Thielemann (1959-) Wiener Philharmoniker ( 2013) https://youtu.be/mn7Ezv5qZOk (2016-04-22)
Nikolaus Harnoncourt (1929-2016) Chamber Orchestra of Europe (2003) https://youtu.be/BRC1ZOL32TE (2016-04-22)
Claudio Abbado (1933-2014) Orchestra Mozart (2004) https://youtu.be/7VuJCdfdWi4 (2016-04-22)
4Västerås Sinfonietta huserar i Västerås konserthus och består idag av 33 musiker, anställda på halvtid.
5Svenska Kammarorkestern består av 38 heltidsanställda musiker och har sitt säte i Örebro konserthus
12
Allt det ovan nämnda materialet studerade jag under hösten 2015, både de gamla
inspelningarna med mig själv, samt Youtube-klippen med de andra dirigenterna. Detta i syfte att lägga upp en personlig plan och en metodik inför mötet med Norrbotten NEO i slutet av november 2015.
3e. Formulering av intervjufrågor
Under oktober månad inledde jag arbetet med att formulera ett antal intervjufrågor.
Intervjufrågornas uppgift var att få fram för mig användbara och konstruktiva svar rörande kroppsspråk och dirigering generellt, men även svar på hur mitt eget dirigerande uppfattas ur ett kroppsspråksperspektiv och även med beaktande av musikaliskt resultat. För att få svar på det sistnämnda beslöt jag mig för att till intervjufrågorna bifoga två inspelningar av mig själv som de blivande intervjupersonerna utifrån sina perspektiv skulle få analysera. Intervjuerna genomfördes under slutet av oktober månad 2015. Här upplevde jag en viss stress med att hinna analysera intervjusvaren då jag i god tid önskade ha en färdig analys av både
intervjufrågorna samt även en första analys av de äldre videoklippen innan jag skulle möta Norrbotten NEO i slutet av november månad 2015.
Intervjufrågorna, med en ingress om kroppsspråket såg ut som följer:
Det mänskliga kroppsspråket, består av massor av olika uttryck, rörelser, gester, uttryck m.m:
Vilka uttryck anser du är de mest betydelsefulla?
Hur viktiga anser du att ögonen är i vårt kroppsspråk?
Anser du att kroppsspråket kan sända ut s.k dubbla signaler?
Hur bör en dirigent dra nytta av det mänskliga kroppsspråket?
Vad tycker du att kroppsspråket säger om en person?
Om du betraktar videoklippen av mig, skiljer det något i mitt uttryck mellan klippen, förutom att det är 8 år sedan det första spelades in (Kumla Kyrka 2008, Strängnäs Domkyrka vt 2015, samt Studio Acusticum i Piteå ht 2015) ?
Vad i mitt kroppsspråk är bra, vad skulle du vilja förändra?
Helhetsintryck?
Spänt/ Avslappnat?
Jag valde att i intervjufrågorna inte precisera och kategorisera ordet kroppsspråk. Allt för att få så många olika infallsvinklar som möjligt.
3f. Val av intervjupersoner samt genomförande av intervjuer
Tidigt kände jag ett behov att intervjua ett antal personer i den här studien. Under resans gång har det ändrats vilka intervjupersoner jag fann relevanta. Från början tänkte jag intervjua endast dirigenter, men sedan växte det fram en tanke att i stället intervjua personer ur andra yrkesgrupper, men som har en nära relation till helst både kroppsspråk och dirigering. Till slut bestämde jag mig för att intervjua dessa tre personer, i syfte att tillföra kunskap i studien.
13
Linn Elvkull, alternerande stämledare, viola, i Svenska Kammarorkestern, Örebro
Henrietta Helldin, professionellt utbildad skådespelare i London, bosatt i Örebro
Gunnel Karlberg, Örebro, från början utbildad cellolärare, men numera sjukgymnast Intervjuerna genomfördes under november månad 2015. De intervjuade fick ett antal dagar på sig att svara. Därigenom förlorades möjligheten att ställa följdfrågor, men å andra sidan så har intervjusvaren inte blivit vinklade genom min påverkan.
3g. Tre nya inspelningar med mig själv som dirigent
Här redovisar och analyserar jag inspelningar från tre dirigentuppdrag som jag genomfört i min masterutbildning.
Den första inspelningen gjordes 1-3/12 2015 med kammarensemblen Norrbotten NEO där jag dirigerar kompositionsstudenten Ola Moums stycke When children speak wisdom.
Den andra inspelningen gjordes 19-21/4 2016 med Norrlandsoperans symfoniorkester i Umeå. Där dirigerar jag kompositionsstudenten Martin Wennerbergs stycke Vandrande.
Den tredje inspelningen gjordes vid samma tillfälle som den föregående, där jag dirigerar Norrlandsoperans symfoniorkester i Egmont-uvertyren av Ludwig van Beethoven
14
4. Analys och reflektion
4a. Analys av tidigare inspelat material av mig själv
Analysen av detta material började redan under september/ oktober månad 2015. Jag har studerat alla videoklipp utifrån följande parametrar:
Hållning: Har dirigenten god hållning? Står dirigenten stadigt? Rör dirigenten kroppen överdrivet mycket?
Gester och rörelsemönster: Har dirigenten bra slagfigurer? Är dirigeringen samlad och ryms inom dirigentfönstret? Här har jag också bedömt storleken på dirigeringsgesterna rent generellt
Ansiktsuttryck och minspel: Är ansiktsuttrycket aktivt eller mer tillbakahållet?
Stämmer ansiktets uttryck med vad kroppen utstrålar? Finns där något konstigt minspel?
Blickar och ögonrörelser: Är ögonen aktiva? Söker ögonen musikerna?
Stämmer blickens uttryck ihop med vad kroppen i övrigt utstrålar?
Avslappnad/ spänd: Är intrycket avslappnat eller spänt? Ser armar och axlar avspända ut? Ansiktet?
Jag har också lagt till en parameter i syfte att försöka bedöma hur väl det klingande resultatet överensstämmer med dirigerande och kroppsspråk. Denna parameter har jag valt att benämna
”funktion”. Stämmer gesterna med det klingande resultatet? Utstrålar dirigenten ett kroppsspråk som fungerar och som motsvaras av det totala resultatet?
W.Stenhammar: Mellanspel ur kantaten ”sången”
Inspelad i Kumla kyrka 8/6 2008 Bakgrund
Vid konserten framfördes också Symfoni nr. 3 av Camille Saint-Saëns, den så kallade Orgelsymfonin. Orkester var Västerås Sinfonietta hopslagen med stora delar av Svenska Kammarorkestern, totalt en symfoniorkester om 66 musiker. Konserten föregicks av tre repetitionsdagar i Västerås Konserthus. Tyvärr finns inte dessa repetitioner inspelade. Jag minns dock att jag trots allt inte var särskilt nervös under repetitionerna. En orsak till detta kan vara att jag kände mig väl förberedd. Jag hade studerat partituren under ett halvår i förväg och hade en utifrån mina dåtida kunskaper, klar uppfattning om hur den musikaliska
gestaltningen skulle vara. Här användes sju filmkameror av studiostandard. Ljudet spelades in separat i stereo men den filen har tyvärr kommit bort så jag blev tvungen att använda ljud från kamerorna istället.
En intressant sak som jag först nyligen blivit medveten om är att jag under solistiska partier skrev musikerna på näsan genom att styra för mycket. Jag minns att jag inte alls förstod varför jag vid något tillfälle uppfattade irritation från oboisten, jag försökte bara vara så tydlig som möjligt. Under min masterutbildning har jag blivit uppmärksam på vikten av att som dirigent både kunna styra musiken, men att i mer solistiska partier lämna över till soloförande
instrument och då som dirigent inta en mer lyssnande och deltagande attityd. Konserten
15
avlöpte väl. Inga större saker gick fel, och jag kände mig ganska nöjd efteråt, förstås väl medveten om att en professionell dirigent förmodligen hade gjort ett bättre jobb.
Länk till inspelning
https://youtu.be/LqgpgK1IIyo Analys
Hållning: Jag står generellt med en ganska stolt hållning. Står dock inte särskilt stadigt utan alldeles för tätt ihop med fötterna. Det märks tydligt då jag också vaggar svagt från sida till sida. Detta märks alldeles särskilt då jag är filmad bakifrån vid ca 55 sekunder in i videon och ca 20 sekunder framåt. Då och då bryts också den raka hållningen då jag i min iver att söka musikerna lutar mig framåt som för att liksom försöka nå ända fram till dem. Vid insatserna bryts också hållningen av ett manér som senare har visat sig vara väldigt svårt att få bort: att knycka med nacken samtidigt som man visar en insats.
Gester: Gesterna är generellt sett alldeles för stora. Det är som att jag tror att de längst bak i orkestern inte ser mig alls om jag inte använder stora gester.
Gesterna kan också vara ganska plötsliga och det verkar som att gestiken har som främsta uppgift att visa pulsen i stycket. Gesterna är spretiga och visar på en direkt avsaknad av det tänkta dirigentfönstret. Dock ger gestiken ett
emellanåt ganska avslappnat och ledigt intryck, tämligen fri från den
kroppsspänning som senare uppträder under kommande år. Slagfiguren i höger hand har ofta sitt centrum, alltså där ettan går ner, nästan en halv meter till höger om mig.
Ansiktsuttryck: Mitt ansikte syns bara alldeles i början men jag ser avslappnat koncentrerad ut.
Blickar och ögonrörelser: Det är svårt att ha en uppfattning om hur aktiva mina ögon är i inledningen men av mitt sätt att ganska genomgående söka orkestern så förstår man att jag använder mina ögon mycket..
Avslappnad / spänd: Gestiken ger ett ganska avslappnat intryck vilket jag tycker är lite egendomligt då jag som nämnts under Gester ovan håller armarna ganska långt från kroppen i sidled. Det borde vara jobbigt att dirigera så. Vissa insatser samt frasslut i svag nyans ger dock ett alldeles för överaktivt intryck.
Funktion: När jag betraktar det här gamla videoklippet så ser jag en dirigent som är överaktiv med för stora gester. Dirigenten tror att han inte syns och inbillar sig då att han måste förstora upp alla gester. Även om det är diminuendo så är gesterna fortfarande alldeles för stora och överaktiva. Exempel på detta syns ca 55 sekunder in i videon. Då gesterna är uppförstorade och dirigentfönstret saknas så slår de starkare gesterna snart ”i taket”, dirigenten har inga större gester att ta till. Gestiken blir mest en uppmaning till musikerna om att
”varsågoda att börja och varsågoda att sluta här, och varsågoda att hålla det här tempot.” Ett tempo som musikerna dessutom har svårt att hålla på grund av de stora och hela tiden delade slagfigurerna. Det musikaliska uttrycket i gesterna saknas nästan helt. Att ändå det musikaliska resultatet blir så pass skapligt får
16
nog i första hand tillskrivas orkesterns kompetens. Kroppsspråket tycker jag någonstans i dessa stora gester utstrålar brist på självförtroende och inger osäkerhet, trots att dirigerandet på många sätt är övertydligt.
G.F.Händel: Messias
Inspelat i Strängnäs domkyrka i mars 2015 Bakgrund
Den här inspelningen är från en tid då jag i tanken hade börjat förbereda det här arbetet. Vid den här tiden tänkte jag väldigt mycket på hur jag dirigerade, till exempel om jag hade för stora gester eller var för spänd i kroppen. Videoklippet visar mig i en för de flesta
kyrkomusiker mycket vanlig situation. Strängnäs Domkyrkas båda vuxenkörer, Oratoriekören samt Domkyrkokören, hade repeterat verket under många månader. Jag var väl medveten om hur långt körerna kommit i sin inlärning av verket. De kunde det i huvudsak mycket bra. På konsertdagen kl 13.30 möts först orkestern tillsammans med solisterna för separat repetition.
Musikerna hade jag hämtat från Svenska Kammarorkestern. Solister och musiker hade totalt 1,5 timme till att repetera recitativ och arior. Därefter kom kören, och starterna på alla körsatserna gicks igenom under 40 minuter. Därefter började konserten klockan 16.00! Med så kort instuderingstid gäller det att som dirigent vara otroligt väl förberedd!
Länk till inspelning
https://youtu.be/hhyeCAVUNfg Analys
Det här klippet är tyvärr filmat från sidan så man ser inte mitt ansikte, men jag tycker ändå att det går att läsa ut värdefull information:
Hållning: Jag tycker att hållningen är bra även om jag hamnar i framåtlutad position då jag läser i partituret. Om jag hade höjt notstället något så hade nog det problemet delvis försvunnit. Till skillnad från Stenhammar-videon står jag emellertid still när jag dirigerar. Intrycket är också att jag står stadigt. Då jag inte heller på samma sätt som tidigare söker musikerna eller körsångarna så blir hela intrycket av hållningen lugnare.
Gester: Gesterna är generellt betydligt mer samlade än i Stenhammar (2008) och inte alls lika spretiga. Högerhandens slagfigurer ligger nu betydligt mera rakt framför mig. Jag är tydligt medveten om dirigentfönstret. Vänsterhanden används till att visa insatser samt att uttrycka dynamiska förändringar. Gestiken uttrycker emellanåt på ett tämligen bra sätt de långa linjerna i till exempel sopranstämman. Dock finns det fortfarande för mycket energi och intensitet i gestiken, en intensitet som till exempel musikerna kan uppleva som att man skriver dem på näsan.
Ansiktsuttryck: Då mitt ansikte är filmat i profil kan man inte utläsa så mycket av mitt ansiktsuttryck. Dock kan jag ana att jag vid några tillfällen ”textar med”
vid till exempel körinsatser. Det har sina risker att göra det då risken är uppenbar att dirigenten i stridens hetta textar fel och kanske riskerar även
17
textningen att ta bort energi från gestiken? Dock är väl inte risken så stor just i Messias då ofta hela satser bara bygger på en enda mening text.
Blickar och ögonrörelser: Också egentligen svårt att ha en uppfattning om men då man ser att jag tittar på både musiker och kör vid till exempel insatser samt väldigt mycket i partituret får man anta att ögonen har en väldigt aktiv roll här.
Avslappnad /spänd: När det här spelades in var jag mycket medveten om
dirigentfönstret och jag tycker överlag att dirigeringen ger ett samlat intryck och jag tycker att jag ser på mig själv att jag tänker på dirigentfönstret när jag dirigerar. Dock är intrycket också att det hela tyvärr ser spänt ut. Jag tror att det beror på att jag i min iver att samla ihop gestiken får med mina axlar i
dirigerandet varpå spänningen i axelpartiet ökar.
Funktion: Det totala resultatet är att Messias fungerar bättre än Stenhammar sju år tidigare. Trots att gestiken genomgående ser mer spänd ut så känns det ändå som att jag får fram satsens grundkaraktär på ett ganska övertygande sätt. Bara det att jag står mer still gör mycket för intrycket. Allt tittande i partituret gör dock att det känns som om jag inte riktigt kan stycket. Till skillnad från Stenhammar-videon upplevs det som att det ändå är en mer säker dirigent här.
Mitt intryck är att han ”känner sig mer som hemma” med situationen. Det är också en situation som är mycket mer bekant för mig då jag dirigerat oratorier ganska mycket genom åren. Så trots en fortfarande lite för övertydlig gestik är mitt intryck att dirigerandet som helhet fungerar bättre här och på ett helt annat sätt avspeglar det musikaliska resultatet.
4b. Sammanställning och reflektion över intervjusvar
Här följer en sammanställning av vad de intervjuade personerna har svarat. Jag har i sammanställningen inte tagit med allt utan försökt ta med de mest relevanta svaren för studien. Intervjupersonerna är medvetna om att frågorna avser kroppsspråk och dirigering:
Så här lyder svaren på frågorna:
Fråga 1.
Vilka uttryck anser du är de mest betydelsefulla?
Ett öppet och positivt ansiktsuttryck. (Elvkull)
Alla vi som på något sätt jobbar med att visa uttryck, det kan vara skådespelare eller andra, bör lära sig att bli tydliga i uttrycket och sålunda emellanåt ha förmågan att rensa i vad man utstrålar så att ens uttryck tydligt kan uppfattas.(Helldin)
De mest betydelsefulla uttrycken är de som formar en persons uttryckssätt och som är en del av personligheten. Dessa varierar från person till person och tolkas av betraktare på olika sätt. En person kan ha en kroppshållning som utmärker sig, kantiga eller mjuka kroppsrörelser, olika lätt att visa mimik i ansiktet t.ex.
(Karlberg)
18 Fråga 2
Hur viktiga anser du att ögonen är i vårt kroppsspråk?
Ögonen är otroligt viktiga för att människor /musiker ska känna sig delaktiga.
(Elvkull)
Ögonen är otroligt viktiga och vi kan skådespela bara med våra ögon. Det borde vara möjligt att också dirigera bara med ögonen. ( Helldin).
Med ögonen söker vi kontakt med människor och djur. Det sägs att ögonen är själens spegel. Muskulaturen runt ögonen kan genom sammandragningar visa att vi blir arga, förvånade, glada o.s.v. (Karlberg)
Fråga 3
Anser du att kroppsspråket kan sända ut s.k. dubbla signaler?
Kroppen kan se lugn ut, men ögonen och ansiktet kan ha ett annat uttryck. Det kan upplevas som obehagligt. (Elvkull)
Absolut! Det är något som vi skådespelare dessutom använder medvetet.
(Helldin)
Absolut! Det är i sådana lägen som misstolkningar (musikaliska) inträffar, samt även missförstånd i största allmänhet. (Karlberg)
Fråga 4
Hur bör en dirigent dra nytta av det mänskliga kroppsspråket?
Inspirera både med ögonkontakt och rörelse, det kan vara små subtila tecken som gör att man vågar spela ut, spela svagt mm. Vara tydlig i slag och kroppsspråk. Det är viktigt att dirigenten är bekväm i sin kropp och i sina rörelser så att det inte verkar tillgjort. (Elvkull)
Mycket ögonkontakt! Tänk igenom olika avsnitt i musiken utifrån dess känsloskiftningar och öva på att visa dessa. Så jobbar vi skådespelare med att lägga upp en scen i en pjäs. (Helldin)
Genom att ta plats i sina kroppsrörelser kan du visa att ”det är jag som är
ledaren, följ mig. Viktigt att använda precis så mycket muskelkraft i dirigerandet som verkligen behövs för att utföra kroppsrörelsen. Då uppfattas dirigerandet som avslappnat. Det är viktigt att stapla lederna i kroppen rakt över varandra. Då ger det ett avslappnat intryck inför musikerna. Andningen är en mycket viktig del av uttrycksmedlen i kroppsspråket. (Karlberg)
I intervjusvaren gällande de olika videoklippen så fick jag bl.a. följande svar:
Kumla 2008. Roligt att se! Du har ett tydligt kroppsspråk som känns naturligt.
Lätt att följa, visar insatser med både kroppen och ögonen. Det ser avspänt men energiskt ut tycker jag. Piteå 2015 Mer stillastående, ekonomisk med rörelse
19
(musiken är ju också mer stillastående), notbunden och koncentrerad. Vänder mest huvudet vid insatser, inte kroppen så mycket. Du ser avspänd ut i kroppen, säker. Musiken är ju väldigt olik den i Kumla så det är svårt att jämföra.
(Elvkull)
I klippet från -08 håller du armarna ganska långt ut från bålen. I längden kan detta breda slagsätt göra att man blir trött i överarmsmuskulaturen, särskilt på axlarnas utsida. I de senare klippen jobbar du mer ergonomiskt. I Strängnäs utstrålar du ett lugn i tempot och man ser att du kan musiken väl. I klippet från Piteå kryper du ihop i ditt kroppsspråk. Underarmarna vinklas inåt så att
händerna vänds nedåt. Huvudet håller du ofta framåtböjt och tittar ofta i noterna.
(Karlberg)
Den sista frågan som jag ställer handlar om att jag vill ha svar på vad de tycker att jag bör förändra ur ett kroppsspråksperspektiv när jag dirigerar:
”Jag tycker att du har ett fint flöde i ditt kroppsspråk som visar tempon och dragningar på ett sätt att musikerna/ sångarna lätt kan följa dig i alla tre klippen.
I det första klippet skulle du kunnat hitta en bättre balans i ryggraden vilket skulle ha understött ditt skulderparti för att ha gett ett bättre stöd åt dina armar.
Du har en fin stuns i dina ansatser och visar med vilken energimängd och styrka musikerna och sångarna ska leverera ansatserna. Du har renodlat dina gester vilket gör att du är lätt att följa och det är lätt att förstå vad du vill åstadkomma med musiken.” (Karlberg)
Utifrån dessa personers svar så var det särskilt Gunnel Karlbergs svar gällande mina axlar och de olika muskelgrupperna som fick mig att återigen analysera de tidigare videoklippen
(Stenhammar och Messias). Då såg jag tydligt hur min överkropp spändes på ett totalt överdrivet sätt och jag började genast på ett metodiskt sätt försöka arbeta med att få bort spänningen i axelpartiet. Av Karlbergs svar på fråga 4 förstod jag att det är den överdrivna spänningen i mina axlar som till stor del ställer till det för mig. Hon talar även om balans och harmoni i kroppen och det ledde till att jag i spegel började studera mitt dirigerande på ett nytt sätt. Dels framifrån och dels i profil. Axelspänningen syntes då tydligt också från sidan.
4c. Analys av nytt videomaterial gällande mig själv
Följande tre videoklipp har jag gått igenom på samma sätt såsom jag gjort med de tidigare, se 4.a. Analysen påbörjade jag så fort de var inspelade.
Ola Moum:When children speak wisdom
Inspelad 1-3/12 2015 i Studio Acusticum med Norrbotten NEO.Bakgrund:
Inför inspelningen i december av Ola Moums stycke försökte jag förbereda mig så noggrant som jag förmådde. Jag studerade partituret ytterst nogsamt och försökte verkligen tänka igenom mitt eget uttryck, alltså vad jag ville säga med min dirigering. Vid den här tiden var jag också medveten om att mitt dirigerande emellanåt är ganska spänt. Intervjusvaren som jag vid den här tiden hade fått, hade ytterligare ökat min medvetenhet om detta. Jag försökte därför att inför mötet med Norrbotten NEO öva framför spegeln och se på mig själv när det
20
ser spänt ut. Därigenom försökte jag förstå vad jag gör när upplevelsen blir att mitt dirigerande uppfattas som spänt.
Repetitionerna hölls i NEO´s repetitionslokal i Studio Acusticum. Vid den första repetitionen användes endast en videokamera som filmar mig i profil. Därför har jag valt att inte ta med denna repetition i analysen. Däremot vill jag nämna att repetitionen präglades av dialog mellan mig och musikerna i Norrbotten NEO, samt även i dialog med Ola Moum. Saker i partituret klargjordes och reddes ut. Ytterligare några insatser att visa kom till. Petter Sundkvist gick också igenom att antal olika ställen i stycket som har fermater och hur jag skulle dirigera dessa på bästa sätt. Själv kände jag mig ganska lugn och avslappnad i
dirigerandet vid det här tillfället. Kvällen efter repetitionen användes till att i ensamhet och i lugn och ro öva inför spegeln, speciellt dessa nya musikaliska parametrar som tillkommit tidigare under dagen.
Vid repetitionen i Studio Acusticum dagen därpå användes en kamera, placerad i orkestern, vilket gjorde att jag syns rakt framifrån. Även denna repetition avlöpte i en dialog mellan dirigent, musiker och kompositör. Här kändes dock dirigerandet mera spänt. Vid det här tillfället var det dock mycket som fungerade bättre än tidigare. De förut nämnda fermat- ställena fungerade bättre. Men en annan svårighet kom upp: nämligen att om en del av ett stycke har ett parti där kanske inte så många av musikerna spelar, där ska dirigenten inte styra. Jag insåg under repetitionen att mina stycken hade mängder av sådana ställen, vilket fick till följd att jag sedan under kvällen och natten innan konserten gick igenom ett antal sådana musikaliska partier där huvudsakligen skulle ha en lyssnande inställning och att jag även för mig själv skulle bestämma var i partituret jag skulle ”ta över” kontrollen igen.
Under konserten filmades jag på samma sätt som under repetitionen. Jag upplevde dock personligen att konserten inte kändes lika bra som på genrepet. Bland annat kom jag fel i slagfiguren vid ett tillfälle. Jag försökte också att inför konserten slappna av med en övning som jag fått av min orkesterdirigeringslärare Petter Sundkvist, en övning som är kopplad till utandning inför ett förberedelseslag.
Länk till inspelning
https://youtu.be/9B6H7vSfS1Q Analys:
Hållning: Hållningen ger här ett betydligt rörigare uttryck än i Messiasklippet.
Noterar sorgsamt att ”nackknycken” är tillbaka i första starten. Generellt för framåtlutad hela tiden. Under musikens gång vaggar jag något från sida till sida.
Funderar på om det kan bero på musikens karaktär. Hållningen stramas upp något 2 minuter in i klippet vid fortestället men mitt gungande från sida till sida fortsätter.
Gester: Ganska balanserade, väl samlade. Dock för stora i de svagaste partierna.
Tyvärr parallellför jag slagfiguren vid ett tillfälle. Liksom vid Messias ett halvår tidigare (apr 2015), är jag medveten om dirigentfönstret och försöker dirigera mycket samlat och ”rent” utan manér. Jag tänkte på när jag förberedde mitt dirigerande att här skulle jag inte ha så statiska gester utan försöka vara ganska
21
fri. Jag lyckades generellt med de tydliga gesterna överlag, både vad gäller accelerando och dynamik. Dock saknas de små gesterna i de svaga nyanserna.
Ansiktsuttryck: Uttrycket i mitt ansikte är i stort sett detsamma genom hela stycket. Jag ser mycket koncentrerad ut och jag tycker tydligt att det framgår hur nervös jag är. Jag ser ut att hålla andan vid första inslaget vilken ger en konstig känsla i början. Vid accelerandostället blir mitt ansiktsuttryck något mer spänt då jag är orolig att inte få med mig musikerna.
Blickar och ögonrörelser: Mina ögon är alldeles för mycket i partituret. Jag tittar upp och söker musikerna inför insatser, annars är ögonen i partituret.
Avslappnad/ spänd: Den här inspelningen av mig ger ett mycket spänt intryck.
Det känns i efterhand nästan ironiskt då min tanke i förberedelsen var att försöka känna en gestisk frihet! I min iver att skapa ett samlat dirigeringsuttryck så jobbar jag alldeles för mycket med alldeles för många muskler inblandade.
Axlarna, särskilt den vänstra skjuts fram då och då i min iver att försöka visa på uttryck i musiken. Det upplevs som om hela axelpartiet är helspänt här
tillsammans med armarna. Jag minns att jag var fruktansvärt nervös när vi framförde det här stycket. Effekten blev den motsatta mot vad jag tänkt mig: Då jag i min nervositet försökte ge ett avslappnat och koncentrerat intryck så ser det istället mycket spänt ut.
Funktion: Hade jag haft modet och dessutom lyckats slappna av något så tror jag att den här inspelningen hade kunnat bli riktigt bra. Nu står jag mest och läser partitur samt tittar upp kort när det är dags för en insats. När insatsen väl är gjord stannar jag inte kvar hos de musiker som spelar, utan dyker genast ner i det trygga partituret igen. Därför andas hela den här inspelningen en osäkerhet från min sida. En osäkerhet som jag, när jag stod där, inte alls trodde skulle synas så tydligt. Så här i efterhand ser jag ju emellertid att den mycket tydligt lyste igenom. Förutom att mina gester återigen är överaktiva i sin spänning så tycker jag ändå att de ganska bra speglar det musikaliska resultatet.
Ludwig van Beethoven: Egmont uvertyr op.84
Inspelad 19/4 2016 med Norrlandsoperans Symfoniorkester i Umeå Bakgrund:
Den 19/4 2016 så genomfördes en andra inspelning, denna gång med Norrlandsoperans Symfoniorkester i Umeå. Jag dirigerar Egmont-uvertyren av Ludwig van Beethoven. Vid inspelningen filmades jag från sidan. Kameran var placerad bakom andra violinstämman, strax intill tuban. Först repeterade jag ett par speciella ställen för att sätta min interpretation och därefter togs stycket från början och rakt igenom. Förutom en praktmiss av mig i inledningen av allegrot så fungerade det skapligt.
Inför den här inspelningen hade jag verkligen förberett mig på att försöka visa på de erfarenheter som det här arbetet hittills hade fört med sig.
Länk till inspelning
22 https://youtu.be/ejWQUt89g3w
Analys:
Hållning: Jag står stadigt med en mestadels god hållning. Kroppsvridningen inför de olika insatserna tycker jag fungerar bra med skapligt bibehållen
hållning. Hållningen i starten vid genomspelningen utstrålar pondus. Hållningen sjunker ihop emellanåt när jag ska visa diminuendo.
Gester: Fungerade bäst i de svagare partierna. I och med att jag valde att repetera de svagare partierna i början tycker jag själv att det skapades ett lugn i gestiken. Gesterna hade ändå kunnat få vara ännu mjukare. De blev något övertydliga, som om jag var rädd att orkestern inte efter fem takter hade
uppfattat att jag dirigerade partiet på tre slag i stället för delade slag. Tyvärr gav jag otydligt förberedelseslag till musikerna i starten till allegrot, men orkestern kom iväg och det reddes upp till slut. Denna start hade dessutom Petter
Sundkvist och jag talat om i förväg om hur man löser. Därefter blir gesterna tyvärr lite för stora, även i pianonyanserna. Även i de partier av uvertyren där musiken så att säga går av sig själv, står jag mest och visar insatser och pulsen.
Här borde jag istället verkligen istället ha försökt visa det musikaliska skeendet och en interpretation.
Ansiktsuttrycket: Under repetitionen visar jag upp ett avslappnat och levande ansikte. Det syns på mig att jag trots den stora nervositeten tycker att det är väldigt roligt att stå framför orkestern.
Blickar och ögonrörelser: Min blick är vaken och aktiv. Jag söker musikerna med blicken inför insatser och upplever flera gånger den härliga känslan av bekräftande blickar tillbaka från musikerna. Ser inte lika notbunden ut som i Acusticum.
Avslappnad /spänd: Mina gester ger tyvärr ett spänt intryck i de snabbare partierna. Känslan förvärras nog också av jag generellt dirigerar med för stora gester. I de långsamma partierna ser det bättre ut om än fortfarande med viss spänning i gestiken. Och visst kände jag mig spänd inför situationen, det märks på hur snabbt jag pratar när jag ger instruktioner. Men jag hade väldigt roligt.
Funktion: Jag är väldigt kluven runt den här inspelningen. Jag kan tydligt se hur mycket jag trivdes på pulten. Dock drar en del missar ner resultatet på ett betydande sätt. Som jag tidigare beskrivit blir min gestik i de snabbare delarna ganska monoton och tråkig. Jag skulle ha velat visa mer!! Hade jag haft modet att dirigera stycket utantill är jag ganska säker på att de här sakerna hade fungerat bättre. Överlag fungerar det dock tillsammans med musiken. Till exempel när jag visar alldeles för stora insatser till hornen i deras soloställen så får jag ju tillbaka med samma mynt, d.v.s. alldeles för starkt. Samma sak gäller ju även stråkets svar vid samma ställe, svaren klingar rått och starkt.
Martin Wennerberg: Vandrande
Inspelad med Norrlandsoperans Symfoniorkester i april 2016:
23 Bakgrund
Den 19-21/4 2016 genomfördes en tredje inspelning, även denna gång med Norrlandsoperans Symfoniorkester i Umeå. Här dirigerade jag kompositionsstudenten Martin Wennerbergs stycke Vandrande. Vid dessa repetitioner och även vid konserten filmades jag från sidan.
Kameran var placerad bakom andra violinstämman, strax intill tuban.
Detta stycke tyckte jag mycket om så fort jag fick partituret i min hand. Karaktären har neoklassiska drag. Under repetitionerna hade jag problem med att hålla ihop orkestern så att alla insatser blev rytmiska och ”tighta”.
Vid ett flertal tillfällen fick jag värdefull feedback av Petter Sundkvist gällande hur jag kunde förändra min dirigering i syfte att få det hela att fungera bättre. Även här gällde det att arbeta mindre, att låta musikerna känna trygghet och frihet, samt att tydligt förmedla dynamik och nyanser.
Länk till inspelningen
https://youtu.be/lz5PAUW7iks Analys:
Hållning: Är i huvudsak god. Jag står stadigt med axlarna tämligen avslappnade.
Håller mestadels huvudet tämligen upprätt. Visar insatser till de olika
instrumentgrupperna med lugna och måttfulla kroppsvridningar. Pondusen syns även här även om hela intrycket av hållningen är lugnare jämfört med
Beethoven-inspelningen.
Gester: När den här inspelningen gjordes vet jag att det kändes som om jag knappt dirigerade någonting alls. Det kändes som om jag dirigerade med alldeles för liten gestik. Petter Sundkvist hade alldeles innan bett mig att lugna ner gesterna och dirigera med en mindre gestik generellt. Jag vet att jag
verkligen försökte tänka på detta när jag sedan dirigerade. När jag sedan ser klippet framgår det att jag utan problem hade kunnat minska gestiken generellt ett par nyanser till utan att det hade sett tokigt ut. Gestiken i klippet och
engagemanget är ändå av det större slaget även om det ser bättre ut här än i de övriga klippen av mig som finns analyserade i den här studien.
Ansiktsuttrycket: Ansiktsuttrycket är lugnt och ganska avslappnat men visar samtidigt på djup koncentration. Jag kan tycka att jag emellanåt nästan ser lite chockad ut.
Blickar och ögonrörelser: Min blick är vaken och aktiv. Jag finns med musikerna när de spelar. Dock ser jag att jag vid ett par tillfällen, särskilt i början funderar på om jag även ska försöka minimera mitt uttryck även från mina ögon. Dock överger jag snart den tanken och mina ögon blir återigen mycket aktiva, kanske mer aktiva än i övriga klipp. En tanke är att jag då jag försökte minimera min gestik samtidigt automatiskt försökte framföra mer information med mina ögon.
24
Avslappnad / spänd: Detta är det klippet som ger det mest avslappnade intrycket av alla. Jag vet att jag innan jag lyfte mina händer inför att starta stycket
noggrant tänkte på axlarna så de skulle vara avslappnade, och här fungerade det riktigt bra. Är mina axlar avspända så ser resten också mer avspänd ut.
Funktion: Det här videoklippet fungerar bäst i avseende på vad jag menar med mitt funktionsbegrepp. Mina gester, rörelser, utstrålning och muskelavslappning fungerar bäst ihop med och överensstämmer bäst med det klingande resultatet från orkestern
4d. Studie och analys av andra dirigenter i Beethovens Egmontuvertyr
För att få en jämförelse har jag valt att studera ett antal andra dirigenter.
Jag har analyserat videoklipp av Beethovens Egmont-uvertyr med följande dirigenter:
Nikolaus Harnoncourt (1929-2016) Chamber Orchestra of Europe (2003):
https://youtu.be/BRC1ZOL32TE (2016-04-22)
Hållning: Harnoncourt står generellt still även om han vid några tillfällen bryter hållningen genom att luta sig kraftigt framåt. Hållningen ger också ett lite kluvet intryck. Det känns nästan som han ibland står lite bakåtlutad och betraktar det hela lite från sidan.
Gester: Här är det minimalistisk gestik som gäller. I det långsamma partiet i början känns det som att han lämnar över ganska mycket till orkestern vad gäller längden på de inledande ackorden o.s.v. De små gesterna har fördelen att de skapar ett lugn i de stillsammare partierna. I de snabbare delarna får orkestern också få impulser. Det upplevs på sätt och vis som att gesterna inte har till uppgift att visa musikens karaktär annat än i styckets återkommande kontrastdynamik, utan mera markera vissa viktiga impulser.
Ansiktsuttrycket: Harnoncourt ger genom hela uvertyren ett mycket allvarligt intryck. Ansiktsuttrycket förändras inte mycket.
Blickar och ögonrörelser: Harnoncourts ögon är däremot mer aktiva. Han söker musikerna med ögonen inför olika insatser. Han tittar också ganska mycket i partituret. Det känns nästan som att Harnoncourt på grund av sina
minimalistiska gester istället låter ögonen vara sitt viktigaste hjälpmedel i sin dirigentroll.
Avslappnad/ spänd: Dirigenten ger ett tämligen avslappnat intryck. I och med att gesterna dessutom nästan är sporadiska får hans armar och axlar vila mycket i avslappnat läge. Är dock inte helt säker på om ansiktet är lika avslappnat.
Funktion: Harnoncourt lämnar generellt över väldigt mycket till orkestern här.
Som jag skrev under Hållning ovan upplevs han ibland mer som en betraktare.
Stycket har väldigt tydliga känsloskiftningar, känsloskiftningar som jag inte upplever att dirigenten uttrycker. På plussidan ger minimalismen i gestiken däremot ett lugn i hela intrycket. Totalt sett tycker jag inte att det hela fungerar
25
utifrån mitt funktionsbegrepp, utan att det hela bygger på en mycket välrepeterad orkester.
Christian Thielemann (1959-) Wiener Philharmoniker (2013) https://youtu.be/mn7Ezv5qZOk
Hållning: Thielemann har en speciell kroppsställning när han dirigerar.
Hållningen är egentligen stolt och rakt upp men Thielemann dirigerar med hela överkroppen, vilket gör att han då och då hukar han sig kraftigt framåt. Han gör tydliga vridningar åt de olika orkestersektionerna inför insatser. Han står ganska stilla, men med en överkropp som hela tiden rör sig framåt/ neråt och
bakåt/uppåt, blir intrycket oroligt.
Gester: Thielemann har en relativt stor palett av gester. Första insatsen i piano efter de inledande starka ackorden visar han på ett fint och sublimt sätt. Hans fortegester ligger djupt ner vilket är bra men då han ofta också samtidigt hukar sig framåt ser det nästan ut som om han dirigerar mot golvet. Han har också en mycket kraftig rekyl uppåt i sina slag och då han samtidigt står framåtböjd och dirigerar så blir effekten nästan som att han ”skottar” orkestern framför sig.
Ansiktsuttryck: Thielemann ser allvarlig och koncentrerad ut. Hans minspel är väldigt sparsmakat. Man ser däremot tydligt i ansiktet att spänningen ökar vid starkare nyanser.
Blickar och ögonrörelser: Man ser på klippet att Thielemann genomgående har lugna men koncentrerade ögon. Blicken ser emellanåt nästan frånvarande ut.
Hans ögon söker inte musikerna utan istället vrider han hela kroppen mot musikerna när han ska visa dynamik eller insatser.
Avslappnad/spänd: Thielemanns dirigeringsstil ger gestiskt ett generellt avslappnat intryck. Här har han nog mycket hjälp av sin djupa och låga
slagplacering vilket gör att kroppen ser avslappnad ut. I pianonyanserna arbetar han med små gester, men även i de starkare nyanserna dirigerar han ekonomiskt.
Jag tycker på det hela taget att han ser avslappnad ut, kanske med undantag för ansiktet som i sin koncentration utstrålar en viss spänning.
Funktion: Jag tycker det är stimulerande att se det här klippet. Trots Thielemanns för mig lite annorlunda dirigeringsstil så tycker jag att det fungerar. Han går aldrig ur sin känsla av koncentration, hans små gester är mycket fina, han dirigerar avslappnat men med otroligt mycket energi. Spontant skulle jag önska lite mer levande ögon och en något större kontakt med
orkestern. Det känns som att han visar det han ska visa, men att han gör det som information till musikerna som får söka honom mer än han söker dem. Men jag tycker ändå att det är en övertygande och spännande version.
Claudio Abbado (1933-2014) Orchestra Mozart (2004) https://youtu.be/7VuJCdfdWi4 (2016-04-22)
26
Hållning: Abbado står nästan hela tiden med en mycket god hållning. Som den italienske gentleman han var så ger hållningen ett nobelt intryck. Trots att han vrider sig till de olika instrumentgrupperna vid insatser så känns rörelserna lugna och passar hållningen bra. Huvudet hålls högt, nästan något bakåtvinklat emellanåt.
Gester: Abbados gester är generellt sett ganska stora, även vid svagare dynamik.
Emellanåt ger gestiken ett lite oroligt intryck då han ser ut att underdela slagen ganska mycket. Vid de svagare nyanserna dirigerar han med ganska mycket handleder. Dirigentpinnen flexar dessutom i handen vid svag nyans vid några tillfällen. Samtidigt skulle jag önska ännu mer pondus i gestiken ibland.
Ansiktsuttryck: Ansiktet ger ett lugnt men intresserat intryck. Han kostar på sig ett par leenden mot slutet.
Blickar och ögonrörelser: Abbados ögon är hela tiden hos musikerna. Han söker upp dem med blicken och det syns att de skapar musik tillsammans.
Avslappnad/ spänd: Svårt att bedöma. Abbado ser avslappnad ut. Jag är dock inte riktigt säker på att han är avslappnad i armarna då de emellanåt ger ett nästan darrande intryck i underdelningarna.
Funktion: Abbado dirigerar Beethoven som en gentleman. Jag skulle dock önska att Abbado vore något mer lättläst i sina impulser. Han intresserar sig för sina musiker med levande ögon och ett levande ansikte. Intrycket är att det råder ett avspänt förhållande mellan honom och orkestern. Det känns mycket som om det är värmen i Abbados person som ger den vackra klangen i orkestern.
4e. Studier av andra dirigenter gällande kroppsspråket och ögonkontakt
Jag har även gjort en kortare jämförande studie av kroppsspråk och ögonkontakt mellan dirigent och orkester i tre olika inspelningar av inledningssatsen i Mozarts Requiem. Här har jag utelämnat rubriken Funktion. Alla exempel gäller åldrade dirigenter. Inspelningarna är från åttiotalets mitt och några år framåt. Anledningen till att jag valde just det stycket är att jag själv har dirigerat det många gånger.
Det är mycket intressant att jämföra dessa maestri då intrycken av deras dirigering är ganska olika sett ur ett kroppsspråksperspektiv. I studiet av inspelningarna enligt min modell under punkt 2b så har jag kommit fram till följande:
Herbert von Karajan (1908-1989) Wiener Philharmoniker (1986) https://youtu.be/ia8ceqIDSJw (2016-03-06)
Hållning: Karajans hållning är mycket upprätt åldern till trots. Han dirigerar nästan bakåtlutad emellanåt. Dock kan uttrycket i hållningen se lite stelt ut men det kan nog bero på dirigentens ålder.
Gester: Karajans gester här är ganska sparsmakade. Han dirigerar sällan med båda armarna. Ofta är det den ena eller båda handlederna / händerna som gör jobbet. Det är nog också åldersrelaterat.
27
Ansikte: Ansiktsuttrycket är totalt lugnt. Karajan går liksom in i sig själv när han dirigerar.
Ögon: Ögonen används sparsmakat. Karajan tittar upp bara när det verkligen behövs. Hela intrycket av Karajan är: Jag finns här. Ni tittar på mig så tolkar jag framförandet åt er. Han söker inte orkestern eller kören. Alla får söka honom för att få reda på hur den gamle mästaren tänker sig framförandet den här gången.
Leonard Bernstein (1918-1990) Bayerischen Rundfunks Orchester (1988) https://youtu.be/m3wFdajeAwU (2016-03-06)
Hållning: Bernsteins hållning är ganska rak. Dock lutar han sig en aning framåt under stora delar av inledningen
Gester: Bernsteins gester här ligger ”högt upp” och slagkärnan ligger framåt emellanåt. Han dirigerar sällan i midjehöjd. Jobbar en hel del med fingrarna.
Ansikte: Ansiktsuttrycket är lugnt. Det känns som om Bernstein gått in i en emotionell känsla för hela inledningen
Ögon: Ögonen är svåra att se p.g.a. läsglasögonen men visst tittar han på sina medmusiker och följer dem. Han söker emellanåt sina musiker
Sir Georg Solti (1912-1997) Wiener Philharmoniker (1991)https://youtu.be/4wVuUXt8ADo (2016-03-06)
Hållning: Soltis hållning är mycket bra. Han står stadigt, något bredbent, lutar sig emellanåt framåt för att söka musikerna
Gester: Soltis slagkärna ligger lägst av dessa tre. Han är också klart mest intensiv med mycket explosiva slag emellanåt
Ansikte: Ansiktsuttrycket är ganska livligt. Han ler emellanåt, textar insatser ibland. Hans ansiktsuttryck förändras i musiken
Ögon: Ögonen är livliga och intensiva. Såväl kör som orkester får emellanåt mycket uppfordrande blickar från chefen. Ändå känns det som om Solti musicerar tillsammans med hela ensemblen
28
5. Diskussion och slutsatser 5a. Inledande diskussion
Syftet med studien har varit att utvecklas som dirigent genom att på ett mer medvetet sätt använda kroppsspråk mitt dirigerande Jag återvänder här till forskningsfrågorna:
Hur kan dirigenter använda ett medvetet och tydligt kroppsspråk utan anspänning för att uppnå önskat musikaliskt resultat?
Hur använder andra dirigenter sitt kroppsspråk för att uppnå detta?
Kroppsspråket är det mest kraftfulla språk som människor har. Med vårt kroppsspråk skickar vi ut signaler till andra om hur vi har det, hur vi mår och vad vi vill. Över världen finns det hundratusentals olika och kulturbundna gester som kan tillskrivas människans kroppsspråk.
Vårt talspråk kan egentligen ses som ett komplement till vårt kroppsspråk.
För egen del har jag under arbetet med den här studien kommit att tänka på att dirigering är en idiolekt. En idiolekt, en individs kroppsspråk som har till uppgift att med de generella
dirigeringsgesterna som grund leda musiker rätt i en tolkning av en musikalisk komposition.
Om man sedan medvetet kunde lägga till eller dra ifrån gester eller mänskliga uttryck från det generella kroppsspråket, borde den dirigentmässiga idiolekten ge ett musikaliskt resultat som för en dirigent torde bli så nära fulländning som man kan komma.
5b. Diskussion om mina egna videoklipp i studien:
Jag har själv alltid älskat att dirigera. Man kan tydligt se på även tidiga videoklipp att det är jag som dirigerar, och det på grund av för mig vissa generande särdrag. Det här är särdrag som jag under det här arbetets gång har kommit att beteckna som en överaktivitet i min dirigeringsstil. Till denna överaktivitet har det även under årens lopp tillfogats olika manér.
Jag har exempelvis inte stått still när jag dirigerat utan knäat samt även käckt knyckt på nacken när jag har velat visa en insats i kören.
Denna överaktivitet i min iver att vara övertydlig, har med åren tyvärr lett till en besvärande kroppsspänning i framförallt axlar, nackparti och armar. Det har också resulterat i att jag nästan krampaktigt har hållit i dirigentpinnen och under utbildningens gång har jag blivit uppmärksam på, att det på ett allvarligt sätt kan påverka musikernas egen anspänning. Likväl har jag ändå under årens lopp på konsert tappat och slängt iväg pinnen rejält några gånger!Jag kände därför, efter att ha blivit medveten om denna kroppsspänning, ett stort behov av att snarast försöka komma tillrätta med problemet.6
6 Petter Sundkvist visade mig en övning som gick ut på att andas ut innan ett förberedelseslag och sedan bara mjukt andas in samtidigt som jag avslappnat dirigerar förberedelseslaget. Det är en övning som jag under senhösten 2015 samt under våren 2016 jobbat mycket regelbundet med. Det tog dock tid innan övningen började ge något som helst resultat. I början anade jag en förbättring hemma på min kammare. Det fungerade inte alls i skarpt läge. Under februari började jag dock dessutom förstå vad det var som hände när jag övade ensam framför spegeln och upplevde att det blev bättre: när jag andats ut och gjorde förberedelseslaget samtidigt med
inandningen så drog jag inte längre samtidigt upp axlarna i en spänning, utan de var plötsligt kvar i ett lågt och betydligt mer avslappnat läge än tidigare!
29
En mjuk och avspänd överkropp som inte slokar ger också ett stabilt intryck av ledarskap. Ingen del av överkroppen, eller någon del av kroppen som helhet för den delen, bör vara spänd eller böjd på något onaturligt sätt. En av musikerna upplevd spänning i någon kroppsdel sprider sig lätt till orkestern och kan i värsta fall utgöra ett hinder för musikerna att titta på dirigenten då dessa inte vill
påverkas av sådan kroppslig spänning (P. Andersson 2013)
Jag är numera också medveten om betydelsen av att hålla dirigentpinnen på ett avslappnat sätt. Utbildningsåren på masterprogrammet i Piteå har också hjälpt mig att bli medveten om och att få bort flera av mina dirigentmässiga manér.
Jag kan tydligt se, framförallt i de senare klippen, att min medvetenhet om överaktivitet och kroppsspänning, har ökat betydligt under det andra året av masterutbildningen. I
Strängnäsklippet våren 2015, syns överaktiviteten mycket tydligt, men flera av mina tidigare besvärande manér är borta. Vid den här tiden hade inte den slutliga inriktningen på det här arbetet utformats ännu, så kroppsspråksmässigt finns mycket kvar att önska i mitt uttryck. Jag anar att klippet kanske inte avslöjar det faktum att jag i förväg inte tänkt igenom vilken musikalisk och scenisk karaktär som mitt kroppsspråk skulle uttrycka. Jag vet att jag vid den här konserten föll tillbaka i en vana att mest taktera och ge insatser. Musikalisk tolkning och interpretation fick i stridens hetta och i förberedelsearbetet en sekundär roll. I flera av intervjusvaren gällande detta tidiga klipp får jag höra att jag ser säker ut, och det beror förmodligen på att jag endast riktar in mig på att vara tydlig.
I klippet från Acusticum där jag dirigerar Moums When Children Speak Wisdom tycker jag mig kunna utläsa andra saker: Vid den här tiden är jag mycket medveten och besvärad av min kroppsspänning och överaktivitet, men har trots Petter Sundkvists olika övningar inte ännu fått till någon förbättring i detta hänseende. Min tanke innan inspelningen var inriktad på att vara avslappnad i gestiken samt att tydligt förmedla en interpretation till musikerna.
Muskelspänningen lyckades jag inte få bukt med. Särskilt märks det hur axelpartiet och i synnerhet vänster axel spänns när jag försöker visa något interpretatoriskt. I övrigt dirigerar jag mer samlat än tidigare men kunde ha visat betydligt mer av musikalisk intention.
Under vintern fortsatte jag regelbundet att öva framför spegeln på att utstråla ett avslappnat kroppsspråk som dirigent och jag upplevde sedan under dagarna med Norrlandsoperans Symfoniorkester i april att jag kommit en bit på väg. Axlarna ligger generellt betydligt lägre än i Studio Acusticum och jag verkar mer medveten om hur jag ska hantera dem, och det fungerar ganska ofta. Jag inser att en avspänd dirigering är viktig då pianonyanserna i början förmodligen hade blivit ännu bättre om jag lyckats med en mjukare gestik där. Jag är
överaktiv trots ett långsamt tempo. Gällande mitt kroppsspråk tycker jag mig dock se en betydande förbättring gentemot filmklippet från Studio Acusticum fem månader tidigare. Jag tycker att jag utstrålar mer värme och är mer inbjudande utan att för den skull överdrivet söka efter orkestermusikerna. Mitt kroppsspråk utstrålar också större självsäkerhet. Trots min grundliga förberedelse genom både inläsning av repertoar samt även en noggrann och metodisk ökad medvetenhet gällande min egen dirigering och vad jag utstrålar, kände jag tydligt i slutet av studien att en utveckling skett. Min gamla ovana i att styra för mycket kunde dock finnas kvar. När jag dirigerade Norrlandsoperans Symfoniorkester i stycket Vandrande av Martin Wennerberg bryter plötsligt Petter Sundkvist repetitionen, kommer fram till mig
30
och säger ungefär såhär: ”Mindre slag och skriv inte musikerna på näsan med att vara övertydlig. Då kommer allt att flyta bättre”.
Efter detta gör jag en genomspelning och allt fungerar så mycket bättre. Jag minns fortfarande känslan när jag märker att musikerna upplever en större frihet och håller tempot på ett helt annat sätt, samt svarar på mina musikaliska intentioner med helt annan övertygelse. Det blev helt klart den bästa inspelningen under hela den här utbildningen. Här stämde fler parametrar än tidigare och den här inspelningen är den som bäst uppfyller mina tankar om begreppet
”funktion” som jag redogjort för tidigare. Min dirigering och mitt kroppsspråk stämmer här bäst i relation till det musikaliska resultatet. Jag anar till och med en andning med musiken i början.
Länk till inspelningen
https://youtu.be/lz5PAUW7iks
Gällande de externa videoklippen av Mozarts requiem har jag studerat dessa i syfte att läsa av dirigenternas kroppsspråk, ansiktsuttryck och ögonkontakt i för att lära av dessa dirigenter:
Alla jag intervjuade ansåg att ögonen hade en viktig funktion. Jag tror att Abbados vänliga blick i inspelningen ovan på ett avgörande sätt påverkar resultatet. Jag hade velat se mer av Karajans ögon. Solti har hela tiden mycket aktiva ögon men jag skulle ha önskat något mer variation i blicken. Redan Hector Berlioz nämner i sin dirigeringsbok ögonens viktiga betydelse då han skriver
Dirigenten måste se och lyssna för att kunna skapa samklang (H.Berlioz 2015) Av intervjusvaren kan man också utläsa att man önskar en renhet i gester och
överensstämmelse i gester och kroppsspråk, samt att dirigenten noga har tänkt igenom den sinnesstämningen och karaktär som han vill förmedla. Här tycker jag att Karajan som verkligen stannar kvar i sin karaktär under en lång stund inspirerar.
Som dirigent, liksom för ledare i allmänhet, är det betydelsefullt att vara klar över vad man vill förmedla, hur man förmedlar detta samt om det man vill förmedla når fram till musikerna (P. Andersson 2015 )
Manér
Alla dirigenter som jag har analyserat i studien uppvisar ett antal unika manér i sitt dirigerande. Jag tror att det är ofrånkomligt att en dirigent med åren får en del manér i sin gestik. Dessa manér får sägas vara en vinkling av varje dirigents unika dirigerings-idiolekt, sett ur ett kroppsspråksperspektiv.
5c. Metoddiskussion
Jag har följande reflektioner kring metodiken i detta arbete:
I efterhand kan jag känna att intervjufrågorna hade kunnat vara fler och mer precisa. Svaren blev nu lite för allmänna. Jag har också funderat en del över om jag intervjuat rätt personer samt om jag intervjuat för få. Jag borde kanske ha intervjuat fler professionella musiker samt
