Kulturmiljö Bullermyren
190920
Kulturmiljö och värdebärare i Bullermyren
Borlänge 190920 Pernilla Wåhlin Norén, Arkitekt
Kulturmiljö Bullermyren | 3
Innehåll
1 Bakgrund ...4 2 Historisk kontext ...5 3 Kulturhistorisk värdering ...8
Kulturmiljö Bullermyren | 4
1 Bakgrund
Syftet är att säkerställa de kulturhistoriska värdebärarna i området Bullermyren som ligger i en kulturmiljö av kommunintresse, inför en eventuell förtätning av orådet.
Klövervallen 1 ligger norr om Maserhallen och Soltorgsskolan samt väster om sportfältet.
Området utgörs av tio punkthus samt nio lamell hus, varav de tio lamellhusen ligger inom området som undersöks för förtätning. Alla husen var från början putsade men idag är punkthusen tilläggsisolerade och fick i samband med det en fasad av plåt. Lamellhusen är väl bevarade och har sin putsklädda fasad kvar. Lamellhusen omfamnar en generös gård med stora grönytor.
Kulturmiljö Bullermyren | 5
2 Historisk kontext
Bergslaget, bolaget som drev Domnarvets jernverk, beslöt på grund av den stora bostadsbristen att uppföra ett flerbostadsområde på den plana jordbruksmark som sedan 1600-talet brukats som hårdvallsäng för att vid storskiftet på 1800-talet bli åkermark. Tore och Erik Ahlsén fick i uppdrag att rita orådet och under åren 1951-55 uppfördes 214 lägenheter i tre etapper.
Tore och Erik Ahlsén är några av landets mest betydelsefulla arkitekter i och med deras byggnader och områden som är starkt förankrade i folkhemmet. Under samma tid ritade de Årsta torg som stod klart 1953. Städernas ambition var att skapa socialt och demokratiskt fungerande platser i de nya stadsdelarna. Stor omsorg har lagts om den arkitektoniska utformningen. Lägenheterna på Bullermyren var övervägande tvårummare utrustade med
”badrum, kylskåp och korkmatta”, vilket ansågs ytterst bekvämt.
Bullermyren är ett av Borlänges första moderna bostadsområden och blev vid 1989 års inventering av Dalarnas museum utvärderat som en kulturmiljö av lokalt intresse B.
Folkhemsarkitekturen krokar tag i de idéer som föregås av egnahemsrörelsen och de politiska strömningar vars syfte var att förbättra arbetarnas bostadssituation. I början av 1900-talet förändrade rörelsen synen på staden och blev en motrörelse mot artonhundratalsstaden som var trång och mörk.
Folkhemsarkitekturen är karaktäristisk i och med sin funktionalitet jämte den mänskliga skalan. Medan egnahemshusen följer det strikta rutnät som utgör Lindéns generalplan bryter folkhemsarkitekturen upp rutnätet till vind- och skolförhållandenas fördel. Modernismens centrala gräsmatta var ett viktigt inslag både villaträdgårdarna och i storgårdskvarteren.
Murar, perenner, sittplatser och dammar hörde till villaträdgårdarnas utformning medan flerbostadshusen hade större öppna ytor. Befintlig grönska bevarades och utgjorde stommen i gestaltningen. De gröna offentliga platserna. Le Corbusiers ”stad i park” var ett förslag där man separerade byggnad, grönytor och bilar. De moderna flerbostadsområdena planerades så att man separerade funktioner, till exempel bilar och barn, för att optimera funktionerna:
Mer rationella transportvägar och säkrare, grönare rekreationsytor.
Kulturmiljö Bullermyren | 6 Uterummen skulle användas och tåla lek och spel. De var inga finrum. Funktionerna och de sociala reformerna, som till exempel folkhemmet, avspeglas i utformningen av såväl villaträdgården som flerbostadsområdets parkarkitektur. Modernismens tro på det demokratiska och jämlika samhället genomsyras i landskapets gestaltning.
Flerbostadslandskapet, det slutna kvarteret med privat gård och gårdsbebyggelse, slingrande gator och många små rumsligheter blev under modernismen påtagligt förändrat. Istället för slutna kvarter med privat gård fick de långsmala lamellhusen stora offentliga grönytor där frisk vind kunde blåsa och där solsken kunde nå alla hörn. De nya hustyperna var storgårdskvarteret, en generösare i storlek med mer organisk kvartersform och utan gårdsbebyggelse, och lamellhuset.
Kulturmiljö Bullermyren | 7 Till flerbostadsområdena byggdes gemensamhetsanläggningar. Funktionerna gav innehållet och formen. Detta nya sätt att planera funktionalistiskt gav nya inslag i landskapet. De gemensamma ytorna är utformade efter de folkhemsideal som rådde. Platser för piskställning, klädtork, kompost och odling. Utomhuslivet med lek, friluftsliv och idrott ökar också under 1900-talets första hälft och det påverkar trädgård- och parkgestaltningen. Den är inte längre ett estetiskt objekt. Under 40 och 50-talet mjukas de strikta 30-tals linjerna upp.
Idéer om hur de offentliga parkerna skulle fungera kommer också med funktionalismen.
Parker, stora, allmänna, gröna platser planerades i staden som ”lungor”. De skulle fungera som aktiva samhällsrum för att gynna uteliv och göra stadsmiljön mer hälsosam. Träd, buskar och övrig grönska, var de som från början finns på platsen. Det här skulle följa principen ”stad i park”. Staden fylls av parker, gröna kilar och ger alla medborgare närhet till generösa grönytor. Istället för att låta stenstadens slutna kvarter sprida sig lät man grönområden blandas med bebyggelse. Stockholms ABC-förorter följer samma funktionalistiska exploateringsprincip. I likhet med villakvarterens planering har flerbostadsområdena gestaltats med en önskan om frisk luft och mer rationalitet när steget togs från den mörka 1800-talsstaden. Förhållningssättet till växter är praktiskt, med odling och den konkreta utgångspunkten att jobba med det som platsen faktiskt helt okonstlat ger och är. Detta stämde också överens med funktionalismens önskan om äkthet och funktion.
Kulturmiljö Bullermyren | 8
3 Kulturhistorisk värdering
Detaljer, byggnadsdelar, byggnader eller bebyggelsestrukturer som är särskilt viktiga för bebyggelsens möjlighet att avspegla historiska skeenden kallas värdebärare.
Borlänges kulturmiljöprogram beskriver områdets bevarandemotiv som ett av Borlänges första moderna bostadsområden. I inventeringen som gjordes 1989 av länsmuseet utvärderades området som en kulturmiljö av lokalt intresse B.
Hänsyn bör tas till tre huvudsakliga värdebärare:
1. Den organiska kvartersformen som hanterar ljus- och vindförhållanden.
2. Folkhemsarkitekturens struktur och formspråk genom en omsorgsfull och småskalig enkelhet i gestaltningen och samtidigt genomgående gedigna material och välplanerade ytor för att skapa ”den goda bostaden”.
3. Grönstrukturen med gemensamma ytor och grannskapstanke, såsom de allmänna gårdarna, samt terränganpassning och husgruppering kring grönskande innergårdar, där ursprunglig växtlighet bevaras.
