Undersökningens resultat visar på att mer än 90% av eleverna, helt eller till viss del, upplever att de erhållits möjligheten att delta och göra sitt bästa i olika fysiska aktiviteter (se figur 5). 77% av eleverna, anger helt eller till viss del, att undervisningen har bidragit till att skapa en uppfattning om hur deras kropp fungerar, alltså vad den klarar av och inte klarar av i olika typer aktiviteter (se tabell 2). Det går att tolka skillnaderna i resultatet som att eleverna till stor del är fysiskt aktiva och deltar i olika fysiska aktiviteter under lektionerna i idrott och hälsa, men att reflektion kring rörelsen inte sker i samma utsträckning. Detta leder till att aktivitetens syfte går förlorat och påverkar hur eleverna uppfattar undervisningen och det som ska läras. Det vill säg att aktivitet utförs men vidare instruktioner, feedback och/ eller fördjupning inte sker om rörelsemönster och potentialen att lära elever nya motoriska färdigheter etcetera uteblir. Precis som Ekberg (2009) diskuterar i sin avhandling där resultatet visar på att lektionerna fokuserar på att reproducera kunskap. Utifrån den tidigare forskning som presenterats går det att se forskares problematiserande av ämnets syfte utifrån dess tradition av aktivering. Forskning kring ämnet idrott och hälsa och dess syfte fokuserar på ämnet i sig och varför det ska finnas i skolan. Larsson (2004) redogör för att eleverna kan förklara vilken aktivitet som sker men de upplever det problematiskt att återge syftet med aktiviteten. Detta leder till att det livslånga lärandet blir sekundärt.
Majoriteten av eleverna i undersökningen, 92%, håller med helt eller till viss del med att undervisningen har skapat förutsättningarna för lära sig att samarbeta (se figur 3). I påståendet i enkäten om att visa hänsyn till andra människor höll 88% av eleverna, helt eller till viss del, med om att undervisningen givit dem möjligheten att utveckla dessa egenskaper (se figur 4). Det visade sig även i kommentarerna från eleverna, där flertalet kommenterade att de lärt sig att samarbeta. Tolkningen av dessa resultat är att lärarna lägger stor vikt vid att eleverna ska samarbeta på lektionstid. Föreningsidrottens traditioner har troligtvis en stor påverkans på
30
lektionerna och vilken anda som ska finnas i idrottssalen. Många idrottslärare har en idrottslig bakgrund vilket även det kan vara en bidragande faktor till att samarbete prioriteras, återigen på grund av den viktiga aspekten av samarbete i ett lag. Dessa förmågor inkluderas exempelvis i studier av Thedin Jakobsson (2004) och Ekberg (2009) som båda framhåller att lärare ser samarbete och hänsyn som viktiga delar av ämnet.
Resultatet i enkätundersökning visar att 43% av eleverna instämmer helt i att ämnet bidragit till ett intresse för att vara fysiskt aktiv, 44% anger att ämnet till viss del har bidragit till att de har ett intresse för att vara fysiskt aktiv (se figur 1). Eftersom detta är en enkät, kan inte elever som då funnit intresse för aktivitet från familj, vänner etcetera uteslutas när de angett att ämnet endast till viss del bidragit till intresset, då habitus är en starkare påverkansfaktor. I enkätens påstående om huruvida undervisningen har givit eleven en bra självkänsla (se tabell 2) svarar 34% av eleverna att de instämmer helt i frågan om undervisningen bidragit till en bra självkänsla, 37% instämmer delvis och 17% instämmer inte alls. Tolkandet av dessa påståenden är att skolidrotten påverkar den enskilda individen olika. Ämnet har och är ett av de populäraste ämnena i skolan men det varierar också i olika åldrar. Då kroppen är i fokus och kroppsliga prestationer blir betygsatta kan det vara problematiskt för elever som känner osäkerhet för den fysiska aktiviteten. Detta skapar i sin tur en negativ inställning till både ämnet och fysisk aktivitet samt att de påverkar självkänslan negativt. Som Redelius och Larsson (2010) visar blir ämnet mindre populärt i högre åldrar, där kroppens fokus är en av anledningarna för den försämrade inställningen. Engström (2005) visar på att skolidrotten är viktig för att skapa en bra attityd gentemot fysiska aktivitet och en del barn och ungdomars enda möte med organiserad fysiska aktivitet sker på skolidrotten. Därför är det viktigt att ämnet syfte att skapa både en god självbild samt en positiv inställning till rörelse faktiskt blir uppfyllt.
Ämnet idrott och hälsa har som mål att bidra till elevers intresse att vara ute i naturen, undersökningen visar på att endast 38% instämmer delvis att undervisningen bidragit till ett intresse för utevistelse (se figur 2). 32% instämmer helt att idrotten givit dem ett intresse för utevistelser, medan 21% menar på att idrotten inte bidragit till ett intresse för utevistelser. Empiriska erfarenheter ger underlag till att spekulera i att omständigheter så som väder, vind, kläder etcetera kan bidra till att aktiviteterna under lektionstimmarna inte bidrar till de bästa erfarenheterna, och därför inte lockar ungdomar att bege sig ut i skogen. Friluftsliv och utevistelser handlar i många fall om orientering (Skolinspektionen, 2018) förutom det
31
inkluderar enligt Backman (2004) aktiviteter som vandring och aktivitet på is. Studier kring varför eleverna inte upplever dessa aktiviteter som lockande har inte hittats.
I kursplanen presenteras även hälsa som en viktig aspekt av ämnets syfte. Ämnet ska bidra till att eleverna ska få en förståelse för vad hälsa är, hur de kan skapa hälsa men även vad som kan bidra till ohälsa. Dessutom ska eleverna förstå hur fysisk aktivitet påverkar den fysiska och psykiska hälsan och även ge dem förutsättningar för att ge eleven goda levnadsvanor. Under dessa påståenden är det hög svarsfrekvens på de skattade svaren “instämmer helt” och “instämmer delvis” gällande om de erhållit kunskap inom detta område (för procentuella resultat, se tabell 1). Att svaren är så pass höga på dessa påståenden tolkas som att eleverna lär sig mycket om hälsa. De får goda kunskaper inom hälsa kopplat till fysisk aktivitet och hur stillasittande påverkar individen. En viss inkongruens uppstår mellan dessa svar och den forskning och de granskningar som gjorts inom området (Ekberg, 2009; Skolinspektionen, 2010; 2018) som visar att hälsa varit sparsamt förekommande under undervisningen. Att det visar sig vara så hög andel som instämmer på något sätt kan då förklaras genom både Quennerstedt forskning (2006;2008), som förklarar hur det patogena perspektivet har grepp om undervisningen, samt genom Brolin (2014) som upplyser om att det patogena perspektivet genomsyrar hela skolans verksamhet: Hälsa förstås och kopplas ihop med att det uppnås genom fysisk aktivitet och mindre stillasittande. Vår tolkning blir således att eleverna lär sig mycket om hälsa, men då hälsa som främst är kopplad till fysisk aktivitet, kost och motion för undvikande av fetma, och inte till andra viktiga aspekter kring vad som skapa hälsa och ohälsa.
Erhåller då eleverna den kunskap som önskas i det formulerade syftet? Sammanfattningsvis visar resultatet att majoriteten av eleverna får chansen att vara fysiskt aktiva och delta i olika aktiviteter men att aktivitetens syfte går förlorat. Närmare 9 av 10 av eleverna har erhållit kunskaper i samarbete, en aspekt som visat sig vara av stor betydelse för lärarna (Ekberg, 2009; Thedin Jakobsson, 2004). Resultatet visar på att den större delen av eleverna tycker att ämnet bidragit till intresset att vara fysisk aktiv. Dock är intresset gällande utevistelse inte lika positivt. Här anger en femtedel av eleverna att ämnet inte bidrar till ett intresse för att vara ute i naturen, något som kan förklaras av sämre erfarenheter och omständigheter under utevistelsen. Hälsa genomsyrar hela skolans styrdokument och har en del i ämnets syfte. Den kunskap som eleverna erhåller inom hälsa anges vara stor sett till de angivna svaren. Detta resultat kan dock diskuteras i samband med tidigare forskning (se Brolin, 2014; Quennerstedt,
32
2006; 2008) som visar på det trångsynta sättet att se på hälsa genom enbart fysisk aktivitet. Ämnets innehåll är styrt av traditionen av fysisk aktivitet och det är aspekterna på den fysiska hälsan eleverna erhåller kunskap kring och inte de andra viktiga faktorer som skapar hälsa.