Nedan diskuteras resultatet utifrån frågeställningen: I vilka moment inom ämnet idrott och hälsa samt till vilken grad anger eleverna att de erhållit kunskap om och i ämnets tre stora kunskapsområden, rörelse, hälsa & livsstil samt friluftsliv & utevistelser? Stämmer undersökningens kartläggning överens med tidigare forskning om detta?
5.2.1 Rörelse
I undersökningen höll 95% elever med helt eller delvis att genom undervisningen så har eleven lärt sig att delta i lekar, spel och idrotter (se tabell 3). Vår tolkning av resultatet är att eleverna mött en stor del undervisningstimmar av rörelse vilket genererat mycket kunskap inom det området. Följaktligen fick eleverna besvara mer specifika frågor om de erhållit kunskaper om att röra sig i olika miljöer, samt anpassning av rörelse efter aktiviteten. 95% visade igen att de, helt eller delvis, lärt sig att röra sig i olika miljöer. Det var dock enbart 60% av eleverna som instämde helt med att de lärt sig anpassa rörelser till aktiviteten. Det går att tolka resultatet som så att till följd av att eleverna medverkat i aktivitet men reflektion och lärande om hur rörelsen/aktiviteten bör genomföras inte har skett, går då syftet förlorat och något kritiskt tänkande eller vidare reflektion till hur rörelser ska anpassas sker inte. Ett deltagande behöver inte nödvändigtvis resultera i kunskap. Att nästan 95% av eleverna erhållit kunskap kring rörelse och över 70% av eleverna instämmer helt att de lärt sig att delta i lekar, spel och idrotter visar på den problematiserade aktiverings tradition som ämnet bär med sig. Forskningen kring ämnet idrott och hälsa visar på att rörelse i olika former är det centrala i undervisningen (Annerstedt, 2007; Engström, 2005; Ekberg, 2009; Larsson, 2004; 2016; Larsson & Redelius, 2004; Londos, 2010; Lundvall, 2004; Karlefors, 2012; Quennerstedt, 2006; 2007; 2008; 2018; Redelius & Larsson, 2010; 2020; Sandahl, 2004; 2005; Skolinspektionen, 2010; 2018; Thedin Jakobsson, 2004). I den tidigare forskningen presenteras Skolinspektionens två senaste granskningar från 2010 samt 2018, som visar på att ämnet prioriterar lek, spel och idrotter. Studien av Karlefors (2012) visade på att eleverna antyder att ämnet handlar om att göra, vilket även observationerna i Ekberg (2009) visar på. Att deltagande inte ger ett självklart lärande (Karlefors 2012; Larsson, 2004).
33
Genom resultaten har går det att se att kunskapsområdet rörelse är det moment inom idrott och hälsa som eleverna har fått mest kunskaper i. Dock som presenterat är påståendet som är mest beroende av undervisningen: ”anpassa rörelsen efter aktivitet”, det området där färre elever instämmer helt om lärda kunskaper. Att deltagande nödvändigtvis inte genererar i kunskap är tolkningen av detta resultat.
5.2.2 Hälsa och livsstil
48% av eleverna i undersökningen instämmer helt att de fått kunskaper om att sätta upp mål och planera träning och andra fysiska aktiviteter (se figur 6). Tolkning av detta resultat, och något som är viktigt att ha i åtanke, är att eleverna i denna undersökning endast påbörjat årskurs 9. Därför kan många från den grupp på 39% som instämmer att de delvis besitter denna kunskap, efter läsårets slut ha erhållit den. Vidare anger 91% av eleverna att de, helt eller delvis, erhåller kunskaper om att förutse och förebygga skador vid fysisk aktivitet. Enligt kommentarerna eleverna själva skrivit har de fått ta del av uppvärmning på olika sätt (se figur 7). Att eleverna får kunskaper om uppvärmning kan vara ett resultat av uppbyggnaden av undervisningen, där uppvärmning, huvudaktivitet och sedan nedvärmning är ett flitigt använt schema. Det nämner även Larsson & Karlefors (2015), att undervisningen ofta har ett mönster av att vara uppbyggt som ett träningspass. Skolinspektionens (2018) granskning av momentet hälsa och livsstil visar på att kunskapskravet om att sätta upp mål och planera träning och andra fysiska aktiviteter är det området inom momentet hälsa och livsstil som får ta mest plats. Något som kan förklaras av den aktivitets-norm ämnet bygger på.
För att undersöka huruvida eleverna förstod hur olika faktorer påverkade hälsan, fick de svara på flertalet frågor (se tabell 4). En större andel av eleverna angav att de förstod hur styrke- och konditionsträning påverkade deras kropp och hälsa. 65% instämde helt och 28% instämmer delvis, dessutom förstod majoriteten av eleverna, helt eller delvis, även hur rörlighetsträning och kost påverkar. Dessa resultat underbyggs med resonemanget att den hälsoundervisning som sker mestadels har biomedicinsk inriktning och behandlar områden som fysisk aktivitet och kost, vilket resulterar i kunskap hos eleverna. Elevernas syn på hälsa påverkas av den undervisning de får i skolan, så att de har stora kunskaper inom detta område är ej förvånande då dessa ses som självklara faktorer i en frisk kropp och god hälsa i det biomedicinska/patogena perspektivet. Den hälsoundervisning som eleverna i undersökningen
34
har mötts av är den hälsoundervisningen som studierna beskrivit som den traditionella och ensidiga synen på hälsa som ämnet bär. Detta går att koppla till Ekberg (2009), Quennerstedt (2006; 2008; 2018), Quennerstedt et al. (2010), Thedin Jakobsson (2012) som alla diskuterar idrottsämnets patogena synsätt på hälsa.
Undersökningen visar på att 28% ansåg att undervisningen inte givit någon kunskap om hur alkohol kan påverka deras kropp och hälsa. Tobak och drogers inverkan angav 22% respektive 25 % att de inte hade erhållit någon kunskap om. Tolkningen av dessa resultat är att dessa områden inte är lika självklara för lärare att behandla då de inte är lika självklara som de fysiska aktiviteterna. Det vill säga att dessa områden möjligen kräver mer planering och inte prioriteras på samma sätt på grund av ämnets tradition av aktivitet samt hur hälsoundervisningen oftast går till, där hälsoundervisningen ofta karaktäriseras av att vara teoretisk. Vidare kan det även bero på att lärarna inte ser dessa aktiviteter som lika ”roliga” som andra aktiviteter. Att eleverna har kul är av stor vikt för många lärare. Karlefors (2012), Skolinspektionen (2010; 2018) samt Thedin Jakobsson (2004; 2005; 2012) ger belägg för detta, då deras forskning visar på att hälsoundervisningen ofta är teoretisk, och som tidigare redovisat är majoriteten av timmarna fokuserade på att vara fysiskt aktiva- vilket ger lite eller inget utrymme för alla delar av momentet hälsa och livsstil.
Eleverna får i undersökningen besvara huruvida de anser att de kan diskutera hälsa utifrån ett socialt, psykiskt- samt fysiskt perspektiv (se figur 8), här är det endast 45% av eleverna som instämmer helt. Dock instämmer 39% att de delvis kan diskutera ur alla tre perspektiv. Tolkningen är att eleverna förmodligen har en stor kunskap om just det fysiologiska perspektivet på hälsa. Det är möjligt att det är den fysiologiska kunskapen som bidrar till eleverna endast delvis upplever att de kan diskutera hälsa ur de olika perspektiven. Ser vi till kommentarerna som eleverna lämnade angående hälsa går alla att koppla till det patogena perspektivet på hälsa, alla handlar om det fysiologiska på ett eller annat sätt. Återigen backas detta resultat upp av Thedin Jakobsson (2004; 2005; 2012) då den hälsoundervisning som drivs är av patogen karaktär.
För att svara på forskningsfrågan angående vilka delar eleverna redogör för erhållna eller icke erhållna kunskaper inom hälsa och livsstil visar resultatet att eleverna får lära sig att skapa mål och planera för träning och andra fysiska aktiviteter, de får kunskaper om hur olika typer av träning och kost påverkar kroppen och hälsan. I mindre utsträckning möter de
35
beroendeframkallande preparat och som redan visats i diskussionen om ämnets syfte så är det bara hälften av eleverna som instämmer helt i att de förstår vad hälsa är och hur de kan skapa hälsa. Ovanstående resultat underbyggs med det gemensamma resonemanget att hälsoundervisningen eleverna har mött är mestadels av biomedicinsk karaktär vilket har gett eleverna en patogen syn på hälsa. De aktiviteter som sker inom området hälsa och livsstil är ofta av teoretisk karaktär och grundar sig även dem i vikten av fysisk aktivitet, kost etcetera för att bibehålla en frisk kropp. Dessa tillfällen blir inte lika prioriterade som mer fysiskt krävande aktiviteter.
5.2.3 Friluftsliv och utevistelse
Enkäten behandlade två frågor om orientering, om eleverna lärt sig att orientera med karta och om de lärt sig att orientera med andra hjälpmedel (se figur 9 och 10). I frågan om huruvida eleverna kan orientera med karta instämde 94,1%, helt eller delvis, endast 2% av eleverna anger att de inte fått lära sig att orientera med karta (se figur 9). En något lägre siffra, 75%, anger att de helt eller delvis lärt sig att orientera med andra hjälpmedel varvid 17% anger att de inte lärt sig detta alls (figur 10). Resultaten tolkas som att orientering är den aktivitet som är främst förekommande i området friluftsliv och en aktivitet många elever får ta del av, speciellt orientering med karta. Resultatet underbyggs också med resonemanget att orientering är förhållandevis lätt att planera, och det blir då den aktivitet som lärare bearbetar och använder sig av vid innehållet i friluftsliv och utevistelse. Att det är karta som det mest frekventa hjälpmedlet kan grunda sig i både tradition men kan också vara en fråga om budget och möjligheter för skolorna till att använda sig av andra hjälpmedel. Enligt Skolinspektionen (2018) och Backman (2004) innehåller undervisningen i friluftsliv och utevistelser till stor del orientering i olika former. Backman (2004) visade att majoriteten av tiden i friluftslivundervisningen användes till orientering, dessutom visade Backmans (2011) studie att lärare upplever ramfaktorerna som största påverkansfaktor i undervisningen av just friluftsliv. Oavsett vart skolan är belägen, hur mycket tid en lärare har till en lektion eller budget är orientering en genomförbar aktivitet samt betygsgrundande. Quennerstedt et al. (2002) visade på att friluftsliv inte prioriteras av lärare vilket också bidrar till att utbudet av aktiviteter som utförs i momentet friluftsliv och utevistelse blir få.
Förutom det kunskapskrav som möter orienteringen så ska elever vis årskurs 9:s slut även kunna planera, organisera och genomföra friluftsliv. Undersökningen visar på att fler elever
36
upplever att de kan genomföra/utöva friluftsliv än att planera och organisera, marginalen är här liten. I båda dessa påståenden kommer resultatet aldrig över 60% av ett helt instämmande svar (se tabell 5), vilket tyder på att området förmodligen inkluderats i undervisningen men inte fördjupats. Tydligt genom hela Idrott och hälsa i grundskolan är allemansrätten (Skolverket, 2018), vilken även syns i resultatet då endast 2,2% säger att de inte vet hur de ska bete sig med hänsyn till allemansrätten, 3,7% svarade även vet inte, vilket är ett svar som inte går att tolka. Tolkningen av detta resultat bygger på resonemanget att den undervisning elever oftast får inom friluftsliv är korta vistelser i skog, med sporadiskt inlagda ”friluftsdagar” i schemat. Under dessa vistelser är hur man tar hand om skogen av stor vikt då det ingår i andra förordningar än skolans. För att skolorna ska kunna vistas i skogen gäller också att lärare ser till att elever sköter sig i naturen.
I enkäten svarar eleverna på påståendet om de lärt sig om livräddning vid vattnet under olika årstider, vilket i enkäten är den enda frågan som vidrör friluftsliv under olika årstider. Här instämmer 46,8% helt med det påståendet, medan 7,1% av eleverna säger att de inte har någon kunskap alls. Det kan innebära att de eleverna inte deltagit vid lektionstillfället eller att de inte mött den typen av undervisningsinnehåll. Det tolkas i sin tur som att de tillfällen som ges för denna typ av kunskap inte är stor. Även att intresset för friluftsliv är mindre kan skapa problem då elever väljer att ej medverka på dessa aktiviteter. Quennerstedt et al. (2002) visade på att endast 61% av eleverna i årskurs 9 möter friluftslivsundervisningen under olika årstider, vilket också gör det svårt att erhålla kunskap i detta kunskapskrav.
5.3 Sammanfattning
Syftet med undersökningen var att kartlägga de kunskaper i ämnet idrott och hälsa elever i årskurs 9 har gentemot läroplanen. Vad diskussionen av resultatet har visat är att eleverna har mycket kunskaper kring det mest framträdande området i idrott och hälsa – rörelse. Eleverna möter mycket fysisk aktivitet, rörelse och lekar i ämnet. Kopplat till hälsa är det påvisat ovan att eleverna anser sig ha stora kunskaper inom hälsa. Något som inte går att säkerställa i denna undersökning är dock vilken hälsodiskurs eleverna får ta del av. Dock kan det av andra resultat utläsas att eleverna har stora kunskaper inom områden kopplat till vikten av aktivitet och rätt kost för hälsan. Det vill säga vad som ska göras för att undvika stillasittande och fetma. Det leder till tolkningen att eleverna får ta del av det som tidigare visats gång på gång, den biomedicinska inriktningen och det patogena synsättet på hälsa.
37