5.2.1 Allmänt om bindningsverkan
HD nämner NJA 1918 s 394 och att prejudikatet från det rättsfallet innebär att en teckningsgaranti inte kan genomdrivas rättsligt och att detta fortfarande har bäring.87 Emellertid påpekar domstolen sedan att 1918 års fall inte behandlade huruvida ett brott mot ett sådant avtal kan grunda skadestånd.88 Som Håstad har påpekat är det kanske inte så märkligt att skadeståndsfrågan aldrig kom på tal i NJA 1918 s. 394 eftersom det inte var yrkat eller åberopat.89
Vad gäller bindningsfrågan och en eventuell skadeståndssanktion klargör HD inledningsvis att garantiavtalet utgör en ensidig förpliktelse eftersom parten som gör utfästelsen förbinder sig att prestera på motpartens begäran.90 Domstolen redogör sedan för rättsläget vad gäller sådana optionsavtal på olika typer av formavtal. HD påpekar att utfästelser med avseende på överlåtelser av fast egendom enligt gällande praxis är ogiltiga, även om en sådan ordning också kritiserats framförallt i Håstads tillägg till NJA 1998 s. 610.91 Emellertid framhålls
84 Punkt 12 i domskälen.
85 Punkt 13 i domskälen.
86 Det kan poängteras att denna del i rättsfallet aktualiserar intressanta aspekter med hänvisning till framför-allt principen om avtalsfrihet. Frågan kokar ner i om en part som gör en interventionsbetalning. utan anmodan från gäldenären, kan få rätt att ställa krav på gäldenären. Om så är fallet blir gäldenären tvungen att prestera till en part som han eller hon inte har ingått avtal med trots att gäldenären inte medverkat till detta.
87 Punkt 26 och 28 i domskälen.
88 Punkt 29 i domskälen.
89 Se Håstad, JT 2016–17 nummer 2, s. 105 not 6.
90 Punkt 30 i domskälen.
91 Punkt 31 i domskälen. Se avsnitt 3.5 ovan där ett antal rättsfall avseende just formkravet för överlåtelser av fast egendom har behandlats för en vidare utveckling av detta.
34
sedan NJA 1992 s. 66 och utgångspunkten som framställs i det fallet, d.v.s. att optioner som huvudregel är giltiga avseende formbundna transaktioner.92 Domstolen tog avstamp i prejudikatet från 1992 och anför i bindningsfrågan att garantiavtalen blir bindande, om inte ändamålen bakom formkravet ger anledning till undantag från huvudregeln i det konkreta fallet.93 Nästa steg i bedömningen blev således att utröna vilka ändamål som ligger till grund för formkravet och om dessa motiverar ett undantag från huvudregeln i detta fall.
5.2.2 Ändamålen bakom formkravet
Genom en hänvisning till propositionen för den nuvarande aktiebolagslagen konstaterar domstolen att huvudsyftet med formkravet i 13:13 ABL är att villkoren för emissionen är kända för aktietecknaren och att det inte i efterhand ska vara oklart vilka villkor som vara gällande för teckningen.94 HD ställer därför upp en regel med innebörden att om garantin är skriftlig och garanten har blivit adekvat informerad om nyemissionens villkor och förutsättningar så blir garantin obligationsrättsligt bindande.95
Vad gäller skyddsbehovet för garantigivaren i det enskilda fallet påpekar domstolen att ytterligheterna torde vara å ena sidan exempelvis ett värdepappers-institut med ett publikt bolag som adressat och å andra sidan exempelvis en utfästelse inom ett partnerskap i ett fåmansbolag.96 Även om utrymmet för undantag från avtalsfriheten – enligt domstolen – är snäv måste nyanserade bedömningar tillåtas huruvida ändamålen med formkravet talar för en inskränkning i avtalsfriheten.97 Vad gäller det uppställda informationskravet måste därför olika högt ställda krav ställas beroende på vem som är garant och vilken typ av bolag som utfästelsen gäller.98 Så länge som garanten tagit del av
92 Punkt 32 i domskälen.
93 Punkterna 34 och 35 i domskälen.
94 Proposition 2004/05:85, punkt 37 i domskälen.
95 Punkt 41 i domskälen.
96 Punkt 39 i domskälen.
97 Punkt 40 i domskälen.
98 Punkt 42 i domskälen.
35
emissionsprospektet och detta uppfyller kraven som kan ställas på det ska detta alltid anses tillräckligt. När garanten är ett värdepappersinstitut eller en huvudaktieägare har istället garanten ett ansvar att själv informera sig, och han eller hon måste visa att väsentlig information är felaktig eller har undanhållits för att informationskravet inte ska vara uppfyllt.99
5.2.3 Garantierna i det aktuella fallet
HD konstaterar att Garanterna är privatpersoner som inte bedriver garanti-verksamhet vilket innebär att informationskravet bör ställas högre än om det exempelvis rört sig om ett värdepappersinstitut.100 Även om informationen i garantiavtalen inte helt stämde överens med verkligheten påpekar domstolen att det inte har påståtts att prospektet inte skulle svara mot vad som gäller enligt relevanta regler.101 Även det förhållandet att prospektet godkändes av Finans-inspektionen talar enligt HD för att prospektet uppfyller kraven som kan ställas på det.102 Slutligen påtalar domstolen att Garanterna inte påstått att det är på grund av att informationen skulle vara felaktig, eller annat än de hade att räkna med, som Garanterna valde att inte infria sina garantiutfästelser.103 Med beaktande av dessa omständigheter fastställde HD därför att Garanterna blev obligationsrättsligt bundna av sina garantiutfästelser.104
Garanterna menade därtill att vissa förhållanden förändrats efter att garanti-avtalen tecknades. För det fallet att vissa förhållanden förändras efter det att utfästelsen offentliggjorts påpekar HD emellertid att garantin får drag av en tredjemansutfästelse. Därmed fick Garanterna stå för risken för den eventuella händelseutvecklingen fram till teckningstidens slut eftersom det inte framgick att de motsatt sig ett offentliggörande av utfästelsen.105
99 Punkt 42 i domskälen.
100 Punkt 43 i domskälen.
101 Punkterna 43 och 44 i domskälen.
102 Punkt 44 i domskälen.
103 Punkt 45 i domskälen.
104 Punkt 46 i domskälen.
105 Punkterna 47–50 i domskälen.
36 5.2.4 Skadeståndsberäkningen
Domstolen påtalar att det brutna åtagandet inte kan anses utgöra någon skada för aktieägarna medan bolaget lider skada i och med att det går miste om kapitalet som skulle flutit in om åtagandet uppfyllts.106 Efter en kort genomgång av argumenten för och emot vilken utgångspunkt som bör användas för skadeståndsberäkningen landar domstolen i slutsatsen att det är bolagets skada som ska ligga till grund för beräkningen.107 Skadan ska därför anses vara det belopp som garanten var skyldig att utge till bolaget i enlighet med utfästelsen, minskat med värdet för bolaget att fortfarande kunna ge ut en nyemission (vilket ska presumeras vara noll), eftersom Bolaget inte kan tvingas emittera ut aktier.108 Prejudikatet för skadestånds-beräkningen gäller enbart för emissionsgarantier, vilket domstolen påtalar uttryckligen.109
Skadeståndsberäkningen som HD framställer innebär således att en garant som bryter mot sin emissionsgaranti, på ett skadeståndsgrundande vis, blir skyldig att utge ett belopp motsvarande emissionslikviden minskat med värdet för bolaget att kunna göra en ny nyemission.