I NJA 1918 s. 394 fick HD en möjlighet att fastslå hur lång räckvidd formkravet skulle ha. I fallet hade en person (X) ingått ett avtal med ett aktiebolag om att han skulle teckna aktier i detta efter att bolaget hållit en bolagsstämma för att möjliggöra teckningen. Därefter betalades köpeskillingen för den kommande teckningen. När bolagsstämman hållits ville X av någon anledning inte längre teckna aktier i bolaget. Bolaget hävdade i domstolen att X var förpliktad i enlighet med överenskommelsen att teckna aktier. X å sin sida menade på att utfästelsen var ogiltig och att betalningen skulle återgå eftersom aktieteckningar omfattas av formkrav. Domstolen konstaterade att en likvid erhållits och att det förelåg en överenskommelse om att X skulle teckna aktier. Emellertid ansåg HD att detta inte kunde leda till att X skulle tvingas att fullgöra aktieteckningen. Istället fastslog domstolen att utfästelsen inte var bindande eftersom avtalet inte blivit fullgjort genom en aktieteckning såsom formföreskriften föreskriver.
Fallet från 1918 var det enda prejudicerande fallet rörande utfästelser om teckning av aktier ända fram till NJA 2016 s. 107 avdömdes. Under detta århundrade diskuterades innebörden av NJA 1918 s. 394 omfattande i doktrinen.
Domslutet ansågs ge uttryck för att utfästelser gällande formbundna avtal inte kunde anses bindande överhuvudtaget.64 Detta antagande har sedan dess
62 Westermark, & Lagercrantz, s. 27.
63 Giltigheten av sådana utfästelser i nutid kommer framförallt att diskuteras under avsnitt 5.
64 Almén & Eklund, s. 15.
29
omkullkastats, bland annat av just NJA 1992 s. 66 där HD slår fast att optioner i regel är bindande om inte ändamålen bakom formkravet talar för ett annat slut.
Det som kan konstateras utifrån NJA 1918 s. 394 är att X hade gjort en utfästelse att teckna aktier i bolaget. Utfästelsen kunde inte leda till att X blev tvungen att fullgöra åtagandet eftersom förpliktelsen krävde att formkrav iakttogs. Fallet lämnade emellertid många frågor obesvarade. Kan X bli skadeståndsskyldig för att han inte uppfyllde sitt åtagande?65 Spelade syftet med X utfästelse någon roll?
Hade en utfästelse från en tredjeman till X att köpa aktier av honom efter att X tecknat dessa varit giltig?
4.2.2 Karlgrens slutsatser
Karlgren synes ha varit den förste i doktrinen att diskutera den rättsliga verkan av utfästelser om framtida aktieteckning.66 Han menade att det inte rådde något tvivel om att orsaken till formkravet var att lagstiftaren inte ville att personer skulle ansluta sig till bolag utan att överväga det ordentligt först.67 För att upprätthålla syftet ansåg Karlgren därför att utfästelser om framtida aktieteckning måste ogiltigförklaras genom en analogisering av formkravet.68 Ett brott mot en sådan utfästelse kunde inte heller leda till skadeståndssanktioner eftersom utfästelsen enligt Karlgren inte var obligationsrättsligt bindande.69
Karlgren gjorde emellertid skillnad på två olika typer av utfästelser vad gäller aktieteckning. Resonemanget om en analogisering av formkravet är enligt honom enbart tillämpligt när personen som gjort utfästelsen har till syfte att ansluta sig till
65 I fallet så behandlades aldrig frågan om X kunde bli skadeståndsskyldig för att han inte uppfyllde sitt åtagande. Se Håstad, JT 2016–17 nummer 2, s. 105 not 6. Håstad påpekar nämligen att det naturligtvis är så att frågan om skadestånd inte prövas när detta inte yrkas eller åberopas. Samtidigt kan det diskuteras om en sådan prövning inte faller under jura novit curia. I NJA 2016 s. 107 hade kärande uttryckligen påpekat att de inte förde en skadeståndstalan, utan en fullgörelsetalan. Ändock valde HD att behandla talan som just en skadeståndstalan.
66 Hans verk ”Om stiftelseurkund och aktieteckning vid bildande av aktiebolag enligt svensk rätt” där frågan diskuteras framförallt på s. 59 ff, utkom 1930.
67 Karlgren, Om stiftelseurkund, s. 56.
68 A.a. s. 60.
69A.a. s. 60. Emellertid lämnar Karlgren osagt huruvida skadestånds för det negativa kontraktsintresset möjligtvis kan utgå, se samma sida not 14.
30
bolaget.70 För det fall att personen som gjort utfästelsen istället har som syfte – eller förhoppning – att inte behöva teckna aktierna ställer sig saker annorlunda. En sådan situation kan uppstå när ett bolag som ska utföra en nyemission betalar en garant för att säkerställa att emissionen blir fulltecknad. Garanten får då en summa för att stå risken att behöva teckna Y antal aktier för det fall att emissionen inte blir fulltecknad. Enligt Karlgrens ska formkravet inte analogiseras på detta förhållande och istället bör garanten bli bunden vid sin utfästelse eftersom de ändamål som han anser är bärande för formkravet inte blir tillämpliga.71
Kontentan av Karlgrens uppfattning synes vara att formkravet för aktie-teckningar vid nyemissioner ska skydda personer från att bli delägare i bolag utan moget övervägande. Skulle en utfästelse om att ansluta sig till ett bolag vara bindande skulle detta motiv förfelas. Samtidigt menar han att emissionsgarantier bör falla utanför en analogisering eftersom syftet med avtalet är ett annat och därför inte är skyddsvärt. Därtill påpekar han att garantiavtal till sin typ sällan är något som ingås obetänksamt.72 Något intressant får man ändå anse Karlgrens ställningstagande vara eftersom han verkar övertygad om att personer är väldigt noggranna med sina överväganden när de ska utfästa en emissionsgaranti medan detta inte gäller utfästelser som syftar till att leda till ägarskap i ett bolag. Helt övertygande kan inte slutsatsen anses vara.
4.2.3 En famlande doktrin i brist på vägledning
I avsaknad av ytterligare rättspraxis från HD kom ett antal författare att diskutera giltigheten av utfästelser rörande aktieteckning efter att Karlgren öppnat upp ämnet.73 Ända in på 2000-talet förelåg en osäkerhet om hur utfästelser gällande teckning av aktier skulle behandlas. Så sent som 2015 kunde man läsa i Norstedts lagkommentar till aktiebolagslagen att det inte framgår av ABL hur man ska
70 Karlgren, Om stiftelseurkund, s. 62.
71 A.a. s. 62.
72 A.a. s. 62.
73 Se t.ex., Karlström, JT 2001-02 1, s. 57 ff; Skog, s. 31; Nerep, E., Emissionsgarantier – vad gäller idag och vad bör gälla i framtiden?; Åqvist, JT 2005–06 s. 598–618.
31
betrakta ett åtagande att teckna aktier från till exempel en potentiell aktieägare.74 Därför menade författarna till lagkommentaren att sådana utfästelser fick bedömas med vanliga avtalsrättsliga regler.75 I Rodhes klassiska bok ”Rodhes aktiebolags-rätt” kunde man emellertid samma år läsa att utfästelser om att teckna aktier i ett blivande bolag inte är bindande och att detsamma torde gälla vid nyemissioner.76 En intressant aspekt på detta är den att Rolf Skog som varit en av författarna till kommentaren till aktiebolagslagen också är den som omarbetat Rodhes bok sedan 1995. Trots detta innehåller inget av verken någon notering om att rättsläget är oklart utan båda höll en motsatt ståndpunkt utan att vidkännas den andres. Dessa ståndpunkter fanns återgivna i respektive verk redan i början av 2000-talet i deras dåvarande upplagor.
Enligt Karlström kan Rodhes ståndpunkt härledas från de slutsatser som Karlgren framförde på 30-talet. 77 Nial ska ha gillat Karlgrens slutsatser och Nial implementerade därför dessa i SOU 1971:15 när han satt i lagberedningen.78 Då samma formulering användes i propositionen till den efterkommande aktiebolags-lagen som i ovan nämnda SOU talar mycket för att Rodhe på den vägen fann stöd för sin slutsats.79 Även Åqvist argumenterade för att utfästelser om aktieteckning bör ogiltigförklaras, framförallt med hänvisning till att formkravet annars skulle uppluckras vilket i sin tur skulle leda till att förutsebarheten minskar.80 På den motstående sidan finns som sagt författarna till lagkommentaren för aktiebolagslagen. Därtill har exempelvis Kleineman och Nerep intagit likande ståndpunkter.81 Det kan helt uppenbarligen konstateras att före NJA 2016 s. 107 så var rättsläget minst sagt oklart vad gäller den rättsliga verkan av utfästelser gällande aktieteckning.
74 Andersson m.fl. s. 2:20, 2015.
75 A.a. s. 2:20, 2015.
76 Skog, s. 31 och 50.
77 Karlström, s. 65.
78 A.a. s. 65.
79 A.a. s. 59 ff.
80 Åqvist, s. 612 f.
81 Nerep, s. 50 och Kleineman, s. 55.
32