Vid analys av respondenternas åsikter och argument har det framkommit att majoriteten av skärgårdslärarna var mot skolnedläggningarna, medan glesbygdslärarna var neutrala eller för nedläggningsbeslutet. Vad gäller centralortslärarna var en för beslutet, och en emot. Den huvudsakliga skillnaden i deras argumentation är att lärarna som är för nedläggningsbeslutet använder sig av kommunens argument, och legitimerar således kommunens sakkunskap, medan majoriteten av skärgårdslärarna istället menar att dessa argument inte stämmer, och uttrycker en stark misstro gentemot politikernas kompetens. Detta har tolkats som tydliga uttryck för state agent- respektive citizen agent-narrativ.
Skärgårdslärare B, C, D, E och F, samt Centralortslärare K, menar att deras personliga åsikt är att småskolorna ska finnas kvar: “jag tycker att det är vedervärdigt, jag tycker att det är hemskt, dom ser väldigt kortsiktigt”, säger Skärgårdslärare E om nedläggningsbesluten. 56 Som argument betonar de framförallt skolans betydelse för skärgårdens överlevnad, vilket följande citat från Skärgårdslärare B illustrerar:
Alltså alla små byar och öar är ju beroende av utflyttning, att det kommer folk och fyller på, och det gör det inte om det inte finns skola. Så det är jätteproblematiskt för att det blir.. både att det blir mindre utflytt och dom som flyttar ut träffas inte, skolan är en otroligt bra mötespunkt, alla som har barn kommer att träffa varandra genom skolan, det är ju ofrånkomligt liksom, [...].
Skolan och barnen har genererat andra aktiviteter där andra har deltagit, det mest klassiska är ju
55 Skärgårdslärare D.
56 Skärgårdslärare E.
lucia, och julspel och så, där ung som gammal kommer och fikar och lyssnar och drar lotter och sånt där, [...], det liksom blir en förlängning, så det påverkar jättemycket.. Skolan är en, när den finns, så genererar den alltid någonting oavsett om man är aktiv eller inte. 57
Utöver att hänvisa till en levande landsbygd lyfter även samtliga lärare upp betydelsen av en god skolmiljö, vilket de menar finns i de små skolorna. Exempelvis menar Centralortslärare K att under “dom där första åren så har trygghet och skolmiljö större betydelse, och att det då kan kompensera för en del vad gäller nivåer och så”. På samma sätt lyfter Skärgårdslärare F 58 fram att “det finns väldigt mycket som talar för dom mindre skolorna när man ser till
trygghet, trivsel, samarbete, som eleverna uppnår, som man får på en väldigt liten skola, man är sedd av alla”, och menar att detta bör tas i åtanke. Skärgårdslärare F, som arbetar på Stora 59 Skärgårdsskolan, talar mycket utifrån hens perspektiv som lärare på den skola dit elever från nedlagda skolor flyttas. Framförallt lyfter hen fram att de stora klasser som bildats på Stora Skärgårdsskola som följd av nedläggningarna gör att elever med behov av särskilt stöd inte får den hjälp de behöver - detta menar hen är problematiskt då skärgårdsområdet även har en väldigt hög andel barn med diagnoser och barn i fosterhemsplacering:
Det är både dyslexi och adhd och Asbergers, som är i högre nivå än på andra platser i kommunen [...] Vi [Stora Skärgårdsskola] har ju ingen direkt extra hjälp till dom, så dom ska ju va i vanlig klass, inga smågrupper eller nåt sånt där, och sen så lägger man ner dom här välfungerande småskolorna och kör in dom barnen i dom här lite rörigare klasserna som finns här då.. det blir ju jättemissnöje bland föräldrarna. 60
Vi kan således se att Centralortslärare K och Skärgårdslärare F, trots att de inte har jobbat eller jobbar på en nedläggningshotad skola, anser att skolorna bör vara kvar. Särskilt
Skärgårdslärare F har starka åsikter gällande kommunens nedläggningsbeslut, och menar att den skolpolitik som förs är skadlig för barnen i skärgården: “jag tror att vi om några år kommer ha elever som kommer kunna stämma staten för att dom inte har fått den hjälp som dom har rätt till”, säger hen vid ett senare tillfälle. Även Skärgårdslärare B, C, D och E, som 61 har arbetat på nedlagda skolor, har starka åsikter vad gäller de argument som framförts av
57 Skärgårdslärare B.
58 Centralortslärare K.
59 Skärgårdslärare F.
60 Skärgårdslärare F.
61 Skärgårdslärare F.
kommunen om småskolornas bristande kvalitet: “jag tycker det är jättedåliga argument, jättedåliga argument.. Vi vet ju att vi har utbildad personal, så det kan dom inte säga”, säger Skärgårdslärare C. Både Skärgårdslärare B, C, D och E har menar att lärarna på de små 62 skärgårdsskolorna har ett stort kollegialt utbyte, med möten via Skype och samarbeten mellan olika skolor, och är upprörda över att politikerna hävdar motsatsen. De menar även att 63 Nedlagd Skola A och B var bra skolor:
Vi upplevde att alla var så nöjda, både eleverna och föräldrarna och lärarna var så nöjda med lärarsituationen där [på Nedlagd Skola A], men vi fick bara höra att det var dåligt. Att det ansågs att det var synd om barnen som gick i en sån liten skola, och det uttryckte inte barnen själva... Dom tyckte att det var världens bästa skola. 64
Just när det gällde våran skola hade dom det väldigt bra där, så där var det väldigt lätt att tycka att det var fel, det fanns inga, ur en lärarsynvinkel, professionellt sätt, fanns det ingen anledning att lägga ner den skolan. 65
Genom att se till Skärgårdslärare B, C, D, E, F samt Centralortslärare K, kan vi se att många av de intervjuade lärarna uttrycker ett citizen agent-narrativ i sina åsikter, då de hänvisar till skolans betydelse för eleverna, föräldrarna och lokalsamhällets överlevnad. Vidare åberopar många även sin professionella expertis, genom att mena att de som lärare anser att kvaliteten på skolan är god och att det istället är kommunen som saknar kompetens: “det känns som man [skolpolitikerna] nästan feltolkar styrdokumenten”, menar Skärgårdslärare F. Vi kan 66 således se att ovanstående lärare även använder sig av state agent-narrativet på det sätt att de hänvisar till sin professionella expertis och sakkunskap.
Medan Skärgårdslärare B, C, D, E, F, och Centralortslärare K uttrycker starka åsikter mot nedläggningsbesluten upplever Glesbygdslärare H och I att det är svårt att ta ställning på grund av komplexiteten i frågan, och menar att de inte är särskilt insatta eller engagerade,
“utom i det att man är lärare och man hör lite sådär och man pratar om det lite ibland”. 67
62 Skärgårdslärare C.
63 Skärgårdslärare B, C, D, E.
64 Skärgårdslärare B.
65 Skärgårdslärare D.
66 Skärgårdslärare F.
67 Glesbygdslärare I.
Dessa pratar båda om för- och nackdelar med små skolor, och menar båda att de tycker att det blir ohållbart när en skola blir för liten, men förstår också nedläggningsmotståndarnas
argument. Dessa kan således beskrivas som neutrala. 68
Skärgårdslärare A, Glesbygdslärare G, och Centralortslärare J tycker däremot att det är rätt att lägga ner de skolor som är för små. Skärgårdslärare A menar exempelvis att hen “tycker att det är svårt att försvara dom här småskolorna, dom är för små, för det är inte ekonomiskt hållbart”. Vidare förklarar Glesbygdslärare G sina tankar kring nedläggningsbesluten på 69 följande sätt:
Jag tycker att en skola bör ha en viss storlek för att den ska kunna liksom fungera ordentligt, både socialt för eleverna och även för liksom lärare som kan ge eleverna den utbildning som dom behöver [...] Jag anser inte att när det är som på vissa ställen, 20 elever på sex årskurser, hur det ska kunna funka på ett bra sätt... då tycker jag att dom bör läggas ner. 70
Centralortslärare J resonerar på ett liknande sätt, och menar att det ”måste ju finnas kvalitet i skolan, det måste ju finnas behöriga lärare i skolan och det måste ju finnas barn i skolan, en skola med bara tolv elever känns ju inte heller hållbart, liksom”. Centralortslärare J och 71 Glesbygdslärare G lyfter båda fram att skolans resurser bör omfördelas på ett bättre sätt: “vid en nedläggning skulle ju dom extra pengarna som behöver tas från dom stora skolorna läggas på dom [stora] skolorna istället och deras barn kan få möjlighet till mer lärare, mer
vuxenstöd, andra resurser, mer möjligheter” Detta bottnar i att kommunens större skolor ger bidrag till de små skolorna, vilket Centralortslärare J beskriver på följande sätt:
… dom skolor som har mer än 200 elever, dom måste betala, dom betalar in och dom andra får ett bidrag ut. Och det skapar ju lite en, alltså en, en konflikt kan man ju säga, eller inte en konflikt men du förstår, alla skolor måste ju spara pengar och när man betalar till nån annan så blir det ju lite, ja... [...] Jag tror inte att nån skola känner att dom har resurser för det. 72
68 Glesbygdslärare H, I.
69 Skärgårdslärare A.
70 Glesbygdslärare G.
71 Centralortslärare J.
72 Centralortslärare J.
Skärgårdslärare A, Glesbygdslärare G och Centralortslärare J menar alla att alltför små skolor inte kan vara kvar, då det inte är ekonomiskt hållbart när skolverksamheten i kommunen har knappa resurser. Dessa nämner alltså de argument som kommunen framför: ekonomi, 73 kvalitet på skolan, och brist på behöriga lärare tas upp av dessa tre som huvudsakliga skäl till varför de tycker att småskolor bör läggas ner. Då de argumenterar utifrån sin professionella expertis som lärare och centralstyrningens prioriteringar och direktiv, tolkas detta som ett state agent-narrativ.
4.3 Lojalitet
Av intervjuerna har det framgått att många av lärarna känner sig påverkade av en lojalitet till kommunen som arbetsgivare; för vissa har lojaliteten upplevts påtvingad och obehaglig, andra menar att de anser att lärare bör vara lojala gentemot sin chef, och har därmed inte känt sig censurerande. Ett intressant fynd är att vissa skärgårdslärare som i föregående avsnitt visade ett citizen agent-narrativ gällande sina personliga åsikter, nu uttrycker sig mer enligt ett state agent-narrativ, då de menar att de inte vill gå ut offentligt med sin åsikt med hänvisning till sin roll som kommunal tjänsteman.
Vid frågan om det fanns några officiella riktlinjer kring hur lärare bör agera i debatten nämns varken lojalitetsplikten eller yttrandefriheten. Glesbygdslärare G, H, I, och Centralortslärare K svarade att de inte hade hört om några riktlinjer, utan upplevde att lärare får uttala sig hur de vill. Även Centralortslärare J menade att kommunen inte har uttalat sig, men att rektorn 74 på Centralortsskola har gjort det: ”däremot har vi blivit rekommenderade [av rektorn] att, ja, inför det här med ekonomin, ‘tänk på hur ni röstar, för att det är ju vi som betalar för
småskolorna’”. Skärgårdslärare F har inte heller hört något uttalande från kommunen, till 75 skillnad från resterande intervjuade skärgårdslärare; detta kan tänkas bero på att
Skärgårdslärare F inte har arbetat på en nedlagd eller nedläggningshotad skola. De övriga 76 skärgårdslärarna menade däremot att det inte fanns något officiellt uttalande från kommunen om hur lärare bör agera, men att det inofficiellt förekommit flera uttalanden om att lärare bör
73 Centralortslärare J.
74 Glesbygdslärare G, H, I.
75 Centralortslärare J.
76 Skärgårdslärare F.
vara lojala till kommunens beslut. Skärgårdslärare A menar exempelvis att ”från vissa politiker kunde man ju höra att dom tyckte att lärarna skulle bara, ja, ‘vara tysta och lyda eftersom ni är bara anställda i kommunen’”. Det här menar även Skärgårdslärare C: “jag har 77 ju gått på möten och så men jag har inte fått säga nånting, det har dom ju i stort sett sagt, till [en lärare] har dom det direkt [...] ‘vi jobbar som tjänstemän här och vi bör vara lojala’”. 78 Skärgårdslärare D berättar att flera rektorer har sagt att lärarna bör vara lojala till kommunens beslut, och att även politiker har invänt mot lärares närvaro under de informationsmöten som hållits om nedläggningen av skolorna:
Mötet låg på eftermiddagstid, och jag hade ledig tid den eftermiddagen så jag åkte dit, men då ringde dom upp mig och försökte få det till att jag hade varit där på arbetstid vilket jag inte hade, ”du har inte rätt att åka på möte på arbetstid”, ”jag har inte åkt på mötet under arbetstid, det här var inte min arbetstid utan min lediga tid” sa jag då. [...]
Och jag vet ju då att man ringde runt till alla som hade varit på det här mötet. 79
Även Skärgårdslärare E menar att hen, efter att ha framfört sina åsikter under ett möte, blivit tillsagd av skolchefen att lärare i egenskap av kommunala tjänstemän borde lyda
kommunledningen. Vidare menar Skärgårdslärare E att hens fortsatta deltagande i protesterna mot nedläggningsbeslutet resulterade i att hen blev utfryst av skolenhetens rektorer till den grad att hen valde att säga upp sig. Skärgårdslärare E upplevde, när hen sökte ett nytt jobb, 80 att hens deltagande hade lett till att hen blivit svartlistad:
Jag är mycket behörig, alltså jag har stor behörighet och ansedd som allmänt som en skicklig lärare, men jag fick nej överallt, och då fick jag informellt från en som jobbade på skolkontoret att jag var svartlistad… det är ju förbjudet enligt lag, men dom har ju gått ut och muntligt sagt att jag inte ska anställas helt enkelt [...] För dom, skolkontoret, ska ju godkänna anställningar [...] och då var jag ju inte okej när det kom upp till skolkontoret. 81
77 Skärgårdslärare A.
78 Skärgårdslärare C.
79 Skärgårdslärare D.
80 Skärgårdslärare E.
81 Skärgårdslärare E.
Även Skärgårdslärare C och D nämner svartlistande av protesterande lärare som exempel på hur skolpolitikerna har visat att lärare inte får uttrycka sig. Vidare förklarar Skärgårdslärare 82 B hur lärare upplever sina möjligheter att delta i debatten på följande sätt:
Man upplever en osäkerhet om vad som kan hända för att mycket av just den här debatten så har det framkommit via mejl som har tagits ut och offentliggjorts att från politikerhåll så har det varit en del person... om politikerna nämner namn på dom som dom tycker är besvärliga, till exempel, då blir det ju en personsak... Så folk har vetat om att man kan bli besvärlig, men många av dom har ingenting emot att vara besvärliga för att man står för sin sak och för det man tycker är rätt, men det pågår skitsnack bakom kulisserna [...] Och allting är ju självklart outtalat, men om man inte är populär hos tjänstemännen på kommunhuset, då kanske det inte är så stor chans att man får alla jobb som man skulle kunna få annars. 83
Av svaren att döma kan vi se att de intervjuade lärarna har skilda uppfattningar om hur
skolpolitikerna ser på engagemang från lärare; de lärare som inte har arbetat på nedlagda eller nedläggningshotade skolor upplever inte att kommunen har uttalat sig kring huruvida de får delta i debatten eller inte, medan lärare från dessa skolor känner att de har blivit tillsagda att hålla sig lojala mot kommunen, och menar även att lärare som har engagerat sig har straffats genom att bli diskriminerade i sökandet av nya tjänster. Dessa lärare är samma lärare som har starka åsikter angående nedläggningsbesluten (se avsnitt Åsikt och argument) och uttrycker en stark misstro och systemförakt (se avsnitt Syn på debatt).
Även om vissa lärare inte hade hört något uttalande om hur lärare bör agera i debatten, visade sig deras offentliga ställningstagande påverkas av en viss lojalitet gentemot skolan eller kommunen som arbetsgivare. Vad som kunde urskiljas av svaren var att majoriteten av de intervjuade lärarna intog ett state agent-narrativ och betonade rollen som kommunal tjänsteman. Glesbygdslärare H och I avvek dock från det här mönstret i och med att de upplever att lärares ställningstagande inte påverkades av en lojalitet gentemot kommunen, utan att ställningstagandet berodde på läraren som privatperson. Glesbygdslärare G menar 84 däremot att hens neutrala ställningstagande beror på hens lojalitet gentemot sin rektor och sina kollegor; trots att hen tycker att småskolor bör läggas ner väljer hen att inte uttala sig,
82 Skärgårdslärare C, D.
83 Skärgårdslärare B.
84 Glesbygdslärare H, I.
eftersom skolenheten hen jobbar inom innehåller en av de nedläggningshotade skolorna. 85 Centralortslärare J menar att hen röstade utifrån sin personliga åsikt, men att hen inte skulle uttala sig offentligt mot nedläggningsbeslutet på grund av lojaliteten gentemot arbetsgivaren:
Jag anser ju att min roll som lärare, under kommunen, så måste jag ju följa kommunens mål och discipliner, och då kan jag ju inte uttala mig mot ett kommunbeslut eller en kommunsatsning, det är ju liksom, det är ju min arbetsuppgift, att följa deras riktlinjer, eh, så att, det är ju svårt att ta ställning. 86
Centralortslärare K, som personligen anser att småskolorna bör vara kvar, menar att hen i diskussioner ändå skulle framföra kommunens argument för nedläggningen tillsammans med hens egen åsikt, och svarar att det kommer från att hen är anställd i kommunen, och därav känner en viss lojalitet. Skärgårdslärare F har inga problem med att uttrycka sin åsikt inför 87 chef och kollegor, men känner att hen vill vara försiktig med att bekräfta föräldrarnas oro genom ett offentligt ställningstagande:
Det är ju många föräldrar som fiskar lite efter vad man själv tycker, framförallt dom som kommer från skolor som har lagts ner vars elever har hamnat i min klass, och när man pratar med dom så är det ju ”ååh ja men det var så bra förut” och så märker man att dom vill ju.. höra min åsikt, och då vill inte jag säga ”jaa jag förstår att det kändes bättre då”, för då känns det ju som att jag sviker det JAG står för, det JAG jobbar för, alltså det klassrummet som jag ändå jobbar i. 88
Skärgårdslärare F känner att det sänder fel signaler om hen protesterar mot
skolnedläggningarna och samtidigt är lärare på den skärgårdsskola som tar emot barnen från nedlagda skolor. Trots sina starka åsikter angående nedläggningsbesluten, vill hen inte visa sin ståndpunkt offentligt: “om jag går ut och ställer mig och propagerar för att dom här lilla småskolorna ska va kvar så är det lite att gå emot mina chefer och gå emot skolutvecklingen”, menar hen, och fortsätter med att säga att hen rent känslomässigt kanske vill protestera, men att det skulle ge ett oseriöst intryck. Dessa lärares uttalanden tolkas som state agent-narrativ, 89
85 Glesbygdslärare G.
86 Centralortslärare J.
87 Centralortslärare K.
88 Skärgårdslärare F.
89 Skärgårdslärare F.
då de väljer att prioritera sin professionella yrkesroll och lojaliteten gentemot arbetsgivaren, oavsett personliga åsikter.
Centralortslärare K, liksom Skärgårdslärare F, betonar att den upplevda lojaliteten gentemot chef och skola inte upplevs som censurerande, till skillnad från Skärgårdslärare C och D, som båda säger att de inte vågar engagera sig lika mycket som de egentligen vill, efter att ha sett hur lärare som har engagerat sig har blivit obekväma. Skärgårdslärare B och E svarar att de 90 känner att kommunen ställer krav på lojalitet från dem som lärare, och att skolpolitikerna har försökt att tysta ner berörda lärare, men menar båda två att de inte berörs av detta.
Skärgårdslärare B menar att hen märkt av att andra lärare inte har vågat skriva under på namninsamlingen, men att hen själv är “en sån som inte är rädd för att uttrycka sig”. 91 Skärgårdslärare E poängterar att hen alltid undertecknat med sitt eget namn när hen skrivit debattartiklar eller brev till skolpolitiker, med motiveringen att “man ska stå för sina åsikter”.
Skärgårdslärare E menar vidare att hen är starkt påverkad av att ha arbetat som lärare i en
Skärgårdslärare E menar vidare att hen är starkt påverkad av att ha arbetat som lärare i en