Återhämtning på arbetstid

Informanterna lyfter både behovet och bristen av återhämtning genomgående genom samtliga intervjuer. När vi ställer frågan hur de bäst återhämtar sig refererar samtliga till hur de åter-hämtar sig utanför arbetstid. När vi ställer följdfrågan och ber dem beskriva hur återhämt-ningen ter sig under arbetstid får vi varierande svar. Felicia, Cassandra och Malin menar alla att de under rast har möjlighet att gå undan från arbetet för att antingen enskilt eller med kol-legor kunna sitta ner och vila. Både Cassandra och Felicia beskriver att det är till personalrum-met de går för att komma undan arbetet en stund på lunchen eller på någon rast. Vidare beskri-ver Felicia att många av hennes kollegor är kvar på avdelningen på rasten men för henne är det viktigt att kunna komma undan och få en riktig paus en stund utan närvaro av anhöriga eller boende. I tillägg beskriver Malin att det är viktigt för henne att få återhämtning i form av att vila både fysiskt och psykiskt så att hon kommer ifrån stress, men hon beskriver också att hon som sjuksköterska ofta inte har möjlighet alls att komma undan och därför inte får möj-lighet till någon återhämtning. När Nina beskriver sin situation menar hon att hon ser till att hon får återhämtning genom att hon aktivt tar sig tid vilket kan innebära att hon sätter sig på kontoret och läser mail och på så sätt får sitta ner en liten stund. Carina beskriver att individuell återhämtning integreras i arbetssysslorna:

“Jag tycker inte vi har så mycket återhämtning, de boende har ju inga direkta tider att passa så egentli-gen behöver man ju inte stressa upp sig för tiden men man vill ändå göra så mycket man kan så att dagen ska bli så bra som möjligt för dem. Väntan mellan dagens sysslor kan vara långsam för de boende eftersom de är gamla och dementa så jag sätter mig ju inte bara ner för återhämtning utan finns det lugn tid så sätter jag mig och sällskapar med de boende istället, så det blir ju inte riktig återhämtning.”

Likt hur Carina spenderar lugnare arbetsperioder med de boende förklarar Linda L att den återhämtning hon har på arbetstid utgörs av att hon under lugnare stunder kan sitta ner i tv-rummet och fika och se på TV tillsammans med de boende. Ibland kan Linda L också komma utanför arbetsplatsen en liten stund och få frisk luft när hon är på promenad med de boende.

28 Vår tolkning är att återhämtning på arbetstid inte är prioriterat bland informanterna. Vi får i bästa fall de klassiska svaren om 30 minuters rast och kaffepaus i personalrummet, annars kopplas återhämtningsmöjligheter främst till tillfällen då informanterna är i sin yrkesroll. Vi uppfattar det som att informanterna är väldigt engagerade i vårdtagarna och att informanternas egen hälsa ibland kan bli lidande för arbetets skull. Det har under intervjuerna även framkom-mit att återhämtningen ibland till och med uteblir helt på grund av hög arbetsbelastning eller på grund av att vissa vårdanställda inte prioriterar en stund för sig själva framför att spendera extra tid med vårdtagarna. Anledningen varför vårdanställda inte har möjlighet till alternativt väljer bort en stund av återhämtning kan tänkas bero på vårdyrkets karaktär. Eftersom vårdyr-ket är ett kontaktyrke som går ut på att ta hand om mänskliga behov är vårdanställdas arbets-sysslor svåra att skjuta upp. Det resulterar i att arbetsbelastningen ofta är hög vilket bekräftas av Weman-Josefsson och Berggren (2013) som förklarar att arbetstagare inom vården ständigt utsätts för emotionell ansträngning och stress på grund av yrkets natur.

Strömgren, Dellve och Eriksson (2017) beskriver att återhämtning är en förutsättande resurs för att kunna hantera arbetskrav av fysisk, psykisk och organisatorisk karaktär i den individu-ella yrkesrollen. Vårdyrkets natur anses dock svår att ändra på vilket gör att vi ser en utmaning för organisationer i att förbättra vårdanställdas återhämtningsmöjligheter. Något som blir tyd-ligt är att återhämtning är betydelsefullt för att kunna hantera vårdyrket eftersom personer som arbetar inom vården hanterar svåra situationer där psykiska stressorer innebär en ständig emot-ionell påverkan (Weman-Josefsson och Berggren 2013). Vid studiens intervjuer tolkas vård-anställdas personliga känslor sekundära samtidigt som de ständigt behöver vara emotionellt engagerade och ge av sig själva. Så länge det finns tid för återhämtning kan emotionella an-strängningar hanteras i en sund balans men när arbetstagare under en längre period inte kan återhämta sig från stressorer är risken för negativ stress påtaglig (Weman-Josefsson och Berg-gren 2013). Utifrån ovanstående resonemang skulle det för organisationer vara angeläget att erbjuda återhämtning som inte direkt sker i korrelation med de människorna som får vård och omsorg och som därför gör att personalen har ett högt engagemang och behöver hålla undan känslor för att vara rationella samtidigt som de behöver stödja och vara lyhörda.

29 4.2.1 Hälsofrämjande arbete

Bristen på återhämtningsmöjligheter skulle inte helt osannolikt kunna kopplas till hur infor-manterna beskriver den tillhörande arbetsplatsens hälsofrämjande arbete. Utöver friskvårdsbi-drag, små tips på hur konditionen kan förbättras och planeringsdagar två gånger om året fram-kommer inga åtgärder med syftet att förespråka, möjliggöra och medla hälsa bland studiens undersköterskor. Studiens samtliga tre sjuksköterskor beskriver däremot att det finns eller har funnits någon form av hälsofrämjande på deras arbetsplatser. Malin beskriver att de ibland får mail om att det finns möjlighet att gå på föreläsningar om exempelvis stresshantering och sömnskola. Madeleine beskriver att organisationen är bra på att regelbundet samla personalen i olika sociala aktiviteter för att stötta den psykiska hälsan. Linda P beskriver att de tidigare haft en intern hälsoinspiratör. Det som är anmärkningsvärt är att samtliga tre sjuksköterskor ändå upplever att hälsofrämjandet både kan och borde utvecklas på den tillhörande arbetsplat-sen. Att hälsofrämjande borde utvecklas håller även samtliga undersköterskor med om.

Avsaknaden av hälsofrämjande åtgärder från undersköterskornas olika organisationer kan an-ses förvånansvärd med tanke på att återhämtning på arbetstid är något som varit uppmärksam-mat i Heltidsresan för att lyckas göra heltid till norm inom vården. Kowalski och Loretto (2017) redogör dessutom för att det finns bevis som pekar på att medarbetarnas hälsa har in-verkan på organisationens framgång. När informanterna tillfrågades vad de tror införande av hälsofrämjande åtgärder skulle kunna leda till ges uteslutande svar om positiva påföljder.

Linda L tror att hälsofrämjande är en långsiktig investering i medarbetarnas hälsa. Cassandra tror att det hade underlättat arbetet och gjort medarbetare mer glada och positiva. Malin tror hälsofrämjande hade bidragit till bättre psykisk och fysisk hälsa samt gjort medarbetare mer motståndskraftiga vid tuffa perioder. Utifrån hur informanterna redogör för vad de tror hälso-främjande åtgärder kan resultera i uppfattas sammantaget att hälsohälso-främjande åtgärder skulle kunna underlätta de fysiska och psykiska arbetsmomenten.

30