samhällsskydd och beredskap (diarienummer 2010-9200)
9.5 Återställningsbidrag
Boverkets förslag: Lättnader i villkoren för att få återställningsbidrag görs genom att dels ta bort kravet på den så kallade anvisningsrätten, dels ta bort kravet på att den godkända kostnaden för att erhålla återställningsbidrag ska överstiga 5 000 kronor vid ett och samma tillfälle.
Vidare tydliggörs att återställningsbidrag kan lämnas till fler åtgärder än bara borttagande av anordning.
Bakgrund
Ägare av hyres- och bostadsrättshus kan enligt bestämmelserna i 11-14
§§ i nuvarande lag under vissa förutsättningar beviljas bidrag för att ta bort anordningar för funktionshindrade personer som utförts med stöd av bidrag enligt nuvarande lag om bostadsanpassningsbidrag, förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag eller förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Villkoren för att erhålla återställningsbidrag är något olika beroende på om återställningen avser en hyresrätt eller bostadsrätt. För de senare gäller att bidrag inte kan lämnas för att ta bort anordningar inne i en bostadsrättslägenhet.
Möjligheten till återställningsbidrag infördes år 1985 genom förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa
handikappanpassade bostäder m.m. Enligt 1 § i förordningen lämnades statsbidrag till ägare av flerbostadshus för kostnader för att ta bort handikappanordningar (återställning). De flesta av de villkor som fanns i förordningen för att få återställningsbidrag fördes över till den nuvarande lagen utan några större ändringar, bland annat villkoren att
anpassningsåtgärden på grund av ändrade förhållanden inte längre kan
tillförsäkrat kommunen rätt att när den anpassade hyreslägenheten blir ledig anvisa den till bostadssökande och att kommunen vid den tidpunkt då lägenheten blir ledig inte har kunna anvisa den till någon annan person med funktionshinder, den så kallade anvisningsrätten (13 §).
Återställningsbidraget är nära förknippat med fastighetsägarens medgivande till att en anpassningsåtgärd får vidtas och att denne utfäster sig att inte kräva ersättning av bidragstagaren vid avflyttning eller i annat fall (se avsnitt 9.4 om fastighetsägarens medgivande). Det föredragande statsrådet anförde i motiven till förordningen (1985:489) bland annat följande. ”Enligt gällande bestämmelser är det en förutsättning för bostadsanpassningsbidrag att fastighetsägaren skriftligen medger att den handikappade inte skall behöva återställa lägenheten i ursprungligt skick vid avflyttning eller i annat fall. I flera fall har fastighetsägare inte ansett sig kunna tillgodose detta krav. Följden härav har blivit att anpassning inte har skett och att den handikappade har tvingats flytta. /---/ Enligt min mening är det främsta skälet till att en fastighetsägare motsätter sig att anpassningsåtgärder vidtas att han ibland kan drabbas av stora kostnader för att återställa en lägenhet i normalskick. Om fastighetsägare kan erbjudas ersättning för större återställningskostnader, borde möjligheterna att erhålla medgivande till anpassning underlättas väsentligt. Därmed kan fler människor med svåra funktionshinder få möjlighet inte bara till en egen bostad utan till ett självständigt boende med eget kontrakt.” (Prop.
1984/85:142, s. 32.)
I relation till antalet beviljade bostadsanpassningsbidrag är antalet beviljade återställningsbidrag mycket lågt. Av Boverkets rapport
Bostadsanpassningsbidragen 2013, 2014:21, framgår att av 232 svarande kommuner hade 110 kommuner vid minst ett tillfälle beviljat
återställningsbidrag under år 2013. Baserat på 98 kommuner där både antal bidrag och kostnader finns angivna är den genomsnittliga kostnaden för ett ärende om återställningsbidrag 6 324 kronor. Antalet beviljade återställningsbidrag uppgick till endast cirka 1 procent av det totala antalet beviljade bostadsanpassningsbidrag om 73 400 stycken.
Detsamma gäller för kostnaden, cirka 1 procent av den totala kostnaden för beviljade bostadsanpassningsbidrag om 1 060 miljoner kronor.
Överväganden
Återställningsbidrag infördes således som ett incitament för att få ägare till flerbostadshus att medge att sökta anpassningsåtgärder fick vidtas och att utfästa sig att inte kräva bidragstagaren på ersättning för återställning vid avflyttning eller i annat fall.
Även om återställningsbidrag idag lämnas i relativt liten utsträckning är denna möjlighet till bidrag – enligt Boverkets uppfattning – en viktig pusselbit för att säkerställa att anpassningsåtgärder kan få genomföras i hyres- och bostadsrättshus och härigenom möjliggöra ett kvarboende för enskilda personer med funktionsnedsättning. Det är därför angeläget att de villkor som uppställs för erhållande av återställningsbidrag framstår som rimliga.
kan avhålla fastighetsägare från att lämna sitt medgivande. Mycket tyder också på att flertalet kommuner inte i realiteten hävdar dessa krav i enskilda bidragsärenden. Från fastighetsägarhåll har framförts önskemål om förhandsbesked från kommunen i samband med medgivandet till anpassningsåtgärden.
I Danmark finns ett bidrag som i många delar liknar det svenska bostadsanpassningsbidraget. Även i det danska systemet finns en form av återställningsbidrag. Det har dock en annan utformning än det svenska.
Den danske hyresvärden kan inte motsätta sig en bostadsanpassning som sökanden i en hyresrätt beviljats, om kommunen intygar att den kommer att återställa lägenheten i ursprungligt skick (se bilaga 3 – Stöd till bostadsanpassning i Finland och Danmark). Enligt Boverkets mening skulle en motsvarande ordning i Sverige kräva ändringar i det hyresrättsliga systemet och har inte ansetts rymmas inom ramen för denna översyn.
Såsom redan nämnts är de villkor som det riktats flest invändningar mot anvisningsrätten och att den godkända kostnaden ska överstiga 5 000 kronor vid ett och samma tillfälle.
När det gäller anvisningsrätten i 13 § i nuvarande lag avser denna endast hyreslägenheter. I motiven (prop. 1984/85:142, s. 32 f.) knyts kravet i 12 § 2 i nuvarande lag samman med anvisningsrätten i 13 § och det anförs därvid bland annat följande. ”Många åtgärder för individuell handikappanpassning kan vara till fördel även för andra boende med eller utan funktionshinder. Återställning av en anpassad bostad bör naturligtvis ske endast om den utförda anpassningen är till nackdel för andra boende.
När den anpassade bostaden blir hyresledig bör möjligheten att anvisa denna till bostadssökande därför först prövas.” Boverket menar att såsom bostadsmarknaden har utvecklats, till exempel finns de traditionella bostadsförmedlingarna inte längre kvar i många kommuner, finns det inte längre skäl att behålla anvisningsrätten som ett villkor för att få
återställningsbidrag. För det fall en enskild kommun skulle önska fortsätta med någon form av förmedling med anpassade lägenheter bör det lösas genom frivilliga överenskommelser mellan kommunen och fastighetsägarna.
När det gäller villkoret att återställningsbidrag endast lämnas om den godkända kostnaden vid ett och samma tillfälle överstiger 5 000 kronor (14 § andra meningen i nuvarande lag) kan Boverket konstatera att detta belopp inte ändrats sedan 1985 då möjligheten till återställningsbidrag infördes. Tillgänglig statistik visar att medelkostnaden för ett
återställningsbidrag år 2013 uppgick till 6 324 kronor. Boverket menar att det inte finns skäl att behålla någon beloppsgräns. Liksom ifråga om anvisningsrätten så bör detta göra fastighetsägarna mer villiga att lämna medgivande till anpassningsåtgärder.
Gällande villkoret i 12 § 2 – att återställningsbidrag endast lämnas om anpassningsåtgärden på grund av ändrade förhållanden inte längre kan utnyttjas och åtgärden är till nackdel för andra boende – konstaterar Boverket att en anpassningsåtgärd som ursprungligen utförts för en
situationer. Boverket menar därför att det är rimligt att även fortsättningsvis behålla detta villkor. Det är därför inte möjligt att tillgodose fastighetsägarnas önskemål om att få ett förhandsbesked från kommunen som garanterar rätten till bidrag för en framtida återställning.
Det är också först vid denna senare tidpunkt som det är möjligt att ta ställning till vilka återställningsåtgärder som behöver vidtas. Genom de ändringar som nu föreslås garanteras dock fastighetsägarna i praktiken att kompenseras för framtida återställning.
Om en fastighetsägare övertagit rätten till bostadsanpassningsbidrag enligt bestämmelserna i den föreslagna 18 § innebär detta också att äganderätten till anpassningen tillfaller fastighetsägaren. 18 § omfattar bara anpassningsåtgärder i allmänna utrymmen, och fastighetsägaren kan använda bidraget som en delfinansiering till en mer omfattande åtgärd än vad den ursprunglige bidragsmottagaren (den enskilde sökanden) blivit beviljad. När en fastighetsägare övertagit rätten till
bostadsanpassningsbidraget och själv låtit utföra åtgärden så har kopplingen till den ursprunglige bidragstagaren upphört.
Återställningsbidragets syfte som ett incitament för fastighetsägaren att lämna sitt medgivande till att åtgärden får vidtas och att fastighetsägaren utfäster sig att inte kräva ersättning av bidragstagaren vid avflyttning eller i annat fall har upphört i dessa fall. Boverket menar att det därför inte finns skäl att låta en fastighetsägare få återställningsbidrag när denne själv låtit utföra anpassningsåtgärden.
Vad återställningsbidrag kan lämnas till, och vad som menas med återställning bör klargöras då olika begrepp används i lag och motiv. I förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa
handikappanpassade bostäder m.m. lämnades statsbidrag enligt 1 § för kostnader för att ta bort handikappanordningar (återställning). I förarbetena till förordningen anges att ”det främsta skälet till att en fastighetsägare motsätter sig att anpassningsåtgärder vidtas är att han ibland kan drabbas av stora kostnader för att återställa en lägenhet i normalskick” (prop. 1984/85:142, s. 32). I 11 § i nuvarande lag uttrycks det på samma sätt som i 1985 års förordning – ägare till bostadshus har således rätt till bidrag för kostnader för att ta bort anordningar för funktionshindrade personer (återställning). I förarbetena till nuvarande lag berörs inte frågan om vilka åtgärder och kostnader som
återställningsbidrag ska kompensera för (prop. 1992/93:58, s. 20). I praxis har bestämmelsen tolkats allt ifrån en mycket snäv bedömning innebärande att bidrag endast kan ges för att ta bort en anordning och inte till något efterföljande arbete, till en betydligt mer generös inställning där fastigheten ska återställas i det skick den var innan åtgärden vidtogs.
Att återställa något i normalskick, såsom angavs i förarbetena till 1985 års förordning, får i vanligt språkbruk anses innefatta mer än att ta bort en anordning. Fastighetsägarnas medgivande är en grundläggande
förutsättning för att angelägna bostadsanpassningar ska komma till stånd i flerbostadshus. Enligt Boverkets mening är det därför angeläget att fastighetsägarna så långt möjligt kompenseras för kostnader vid framtida
Återställningsbidrag bör också kunna omfatta kostnader för att spackla, måla, säkra lösa elsladdar, sätta tillbaka handledare, transportera bort anordningen och liknande.
Vid återställning av en hyreslägenhet eller återställning i anslutning till en hyres- eller bostadsrättslägenhet bör utgångspunkten vara att ett normalskick ska uppnås såsom angavs i förarbetena till 1985 års
förordning. Vad som är normalskick får bedömas från fall till fall men det handlar givetvis om ett återställande till en skälig kostnad.