Möjlighet för fastighetsägare att överta bostadsanpassningsbidrag

Bakgrund

I uppdraget till Boverket att göra en översyn av lagen om

bostadsanpassningsbidrag anger regeringen bland annat följande. I rapporten Återanvändning av hissar och större installationer finansierade med bostadsanpassningsbidrag föreslår Boverket att nya regler bör utarbetas som medger att ägare av hyres- och bostadsrättshus i vissa fall ska kunna ansöka om bidrag för en person med funktionsnedsättning som bor i fastigheten. Fastighetsägaren skulle då också bli ägare av

anpassningsåtgärden. Boverket menar att med en sådan lösning skulle, i många fall, de otydligheter som föreligger med dagens system kring frågor om äganderätt, försäkring, reparationer m.m. för anpassningar i gemensamhetsutrymmen i flerbostadshus kunna undvikas.

Enligt bestämmelserna i 4 § i den nuvarande lagen lämnas bostadsanpassningsbidrag till enskild person som äger en bostad för permanent bruk eller som innehar en sådan bostad med hyres- eller bostadsrätt, jämför avsnitt 9.2. Bostadsanpassningsbidraget är således förbehållet bostadsinnehavaren själv att användas för eget eller

hushållsmedlems behov (jfr prop. 1992/93:58, s. 30). Med enskild person avses fysisk person i motsats till juridisk person.

Enligt tidigare bestämmelser om bostadsanpassningsbidrag, bland annat förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag, kunde ägare av ett bostadshus få bostadsanpassningsbidrag för att anpassa sin egen bostad men även för att anpassa en bostad åt en hyresgäst eller bostadsrättshavare. Därmed var det också möjligt för kommuner och landsting samt till exempel bostadsrättsföreningar, privata fastighetsägare och allmännyttiga företag att få bidrag bland annat för att anpassa

särskilda handikapplägenheter som innehades med hyres- eller bostadsrätt.

Enligt nuvarande bestämmelser lämnas bidrag endast för individuell anpassning, det vill säga en anpassning som är särskilt utformad och behovsprövad för en enskild person. Nämnas kan dock att det tidigare med individuell anpassning jämställdes sådana åtgärder som behövde göras i och i anslutning till särskilt utformade handikapplägenheter som var avsedda för en speciell grupp svårt handikappade. Detta innebar att i tidigare regelsystem tilläts fastighetsägare att söka bidrag utan individuell prövning kopplad till enskild persons funktionsnedsättning för vissa typer av åtgärder. Detta system ändrades dock genom lagen om

Boverkets förslag: Fastighetsägare ska, om sökanden medger detta, kunna överta rätten till bostadsanpassningsbidrag i de fall kontantbidrag har beviljats för åtgärder i anslutning till en lägenhet i ett flerbostadshus och fastighetsägaren åtar sig att låta utföra nödvändiga åtgärder.

hushållsmedlems räkning (se prop. 1992/93:58, s. 15).

En tid efter det att den nuvarande lagen trätt i kraft fick Boverket regeringens uppdrag att följa upp och beskriva utvecklingen avseende bostadsanpassningsbidraget. I Boverkets rapport 1994:11,

Bostadsanpassningsbidrag En uppföljning av kommunernas verksamhet, konstaterades bland annat att en majoritet av de kommuner som tillfrågats i en undersökning inte upplevde att regeländringen beträffande

bidragstagarkretsen medfört några särskilda problem. Samtidigt noterades dock att i det gamla systemet ombesörjde fastighetsägaren ofta ansökan, projektering och upphandling. Denne kontrollerade också själv att arbetet hade utförts fackmässigt. Vidare noterades i rapporten också att det faktum att ägare av bostadshus inte längre kunde få bidrag för att anpassa en bostad åt en hyresgäst eller bostadsrättshavare, hade resulterat i att i den övervägande delen av kommunerna var det kommunen som, antingen i eget namn eller som ombud för sökanden, ingick avtalet om åtgärdernas utförande. Förklaringen härtill var att flertalet funktionsnedsatta antingen inte ville eller inte klarade av att ikläda sig den roll som lagen tilldelat dem. Fastighetsägarna såg vidare kommunerna som en garant vid åtgärdernas utförande. I denna rapport berördes kort också frågor om problem rörande äganderätt och ansvarsfrågor för anpassningar i flerbostadshus. Från kommunerna framfördes bland annat att det var oklart vem som egentligen ägde bostadsanpassningsåtgärderna.

Bostadsanpassning lämnades ju endast till bostadens fasta funktioner.

Sökanden tog inte med sig åtgärderna när han eller hon flyttade och vem tog då ansvaret för de kvarlämnade åtgärderna? I vissa fall kunde personen med funktionsnedsättning inte heller ta ansvaret för åtgärden, exempelvis snöskottning vid en ramp. Något förslag till lösning på problemen lämnades dock inte i denna rapport rörande

bidragstagarkretsen.

Frågor om äganderätten till bostadsanpassningsåtgärder och därmed sammanhängande problemställningar kom åter att uppmärksammas i samband med Boverkets rapport Återanvändning av hissar och större installationer finansierade med bostadsanpassningsbidrag 2009, se vidare avsnitt 8.1.2. I denna rapport anfördes bland annat att äganderätten till den anpassning som kommit till stånd med stöd bidraget var en central frågeställning vid återanvändning. Boverket redogjorde bland annat för sin uppfattning att det är den enskilde bidragstagaren som är ägare av en installation som finansierats genom ett bostadsanpassningsbidrag. Vidare pekade Boverket på jordabalkens regler om fast egendom och tillbehör till fastighet som aktualiseras när en fastighetsägare anbringar

installationer på en fastighet och/eller i en byggnad. Jordabalkens regler medför nämligen rättsverkningar såväl obligationsrättligt som

sakrättsligt. Boverkets rapport och medföljande ändringsförslag gällande återanvändning har remissbehandlats. Som nämnts ovan föreslog

Boverket även att nya regler borde utarbetas som medger att ägare av hyres- och bostadsrättshus i vissa fall ska kunna ansöka om

bostadsanpassningsbidrag. Även om Boverket vid denna tidpunkt inte

därvid positiva till en ändring av regelverket för att att möjliggöra för fastighetsägare till flerbostadshus att erhålla bostadsanpassningsbidrag.

Anledningen till att Boverket tidigare aktualiserat dessa frågor är bland annat att verket under en lång tid från kommuner, fastighetsägare och enskilda personer har uppmärksammats på problem i samband med anpassningar i de allmänna utrymmena i flerbostadshus. Främst gäller detta frågor om äganderätten till den installation/produkt som tillkommit med stöd av bostadsanpassningsbidraget. Frågor har uppkommit bland annat om vem som äger den installation/produkt som kommit till stånd genom bidraget, om en hyresgäst kan ta med sig ”sin” anpassning vid avflyttning eller annat fall och vad som annars gäller beträffande en anpassning när en hyresgäst avlider eller flyttar. Frågor har också gällt fall där en viss hyresgäst som fått en anpassning ser denna installation som ”sin” och inte vill låta andra boende få använda den, vilket har lett till problem för andra boende i fastigheten som har ett behov av anpassning. Detta har gällt såväl automatiska dörröppnare som hissar.

Frågor har även gällt vem som ska svara för underhåll, reparation, försäkring med mera av installationerna.

Boverket har i en särskild enkät under arbetet med den nu aktuella översynen av lagen om bostadsanpassningsbidrag vänt sig till ett antal fastighetsägare- och brukarorganisationer samt kommunala handläggare av bidraget med frågor om bland annat bidragstagarkretsen. I enkäten ställdes bland annat frågor om fastighetsägare till flerbostadshus bör få möjlighet att ansöka om bostadsanpassningsbidrag för åtgärder i gemensamhetsutrymmen, att användas av boende med styrkt funktionsnedsättning. Resultatet av enkätundersökningen visar på övervägande positiva svar från både brukarorganisationer och representanter från fastighetsägare, se bilaga 1, avsnitt 3.2.

Överväganden

Enligt nuvarande bestämmelser kan endast enskilda personer söka och erhålla bostadsanpassningsbidrag. Följden av detta är att den enskilde bidragstagaren blir ägare av bland annat installationer som med stöd av bidrag har gjorts i allmänna utrymmen i hyres- och bostadsrättshus.

Utöver de problem som hör samman med äganderätten och som beskrivits tidigare innebär också nuvarande bestämmelser att

anpassningsärenden i flerbostadshus rent praktiskt kan upplevas som besvärliga att få till stånd. Allmänt sett gäller för anpassningar i hyres- och bostadsrättsfastigheter att fastighetsägaren måste lämna ett

medgivande till att åtgärderna får vidtas och att sökanden inte är skyldig att återställa bostaden i ursprungligt skick vid avflyttning eller i annat fall, se avsnitt 9.4. Det är dock den enskilde bidragstagaren som har ansvaret för genomförandet av åtgärderna. Denne ska till exempel själv planera utförandet av de sökta åtgärderna, sluta avtal med entreprenörer och betala efter utförd åtgärd även i de fall en anpassning sker i ett flerbostadshus. I en egen ägd bostad är denna ordning inte främmande då en fastighetsägare har ett normalt ägaransvar för det som tillförs

fastigheten och svarar för genomförande av åtgärder på sin egendom. När

för genomförandet av åtgärderna. Som framgår av statistik uppgår andelen sökande som är äldre än 70 år till drygt 70 procent, se avsnitt 6.

Kommunala handläggare av bidragsärenden har också i kommentarer i den enkätundersökning som genomförts med anledning av översynen påtalat att många bidragstagare inte klarar av att ta på sig det ansvar som läggs på dem och överlåter därför i stor utsträckning till kommunen att genomföra åtgärderna med stöd av fullmakt. Även om så sker har den enskilde sökanden ett stort ansvar för genomförandet av åtgärderna. Detta ansvar torde även innefatta ett byggherreansvar enligt bygglagstiftningen för de arbeten som utförs på fastigheten.

Den samlade problembilden kring bostadsanpassningar i

flerbostadshus gör enligt Boverkets mening att det finns skäl för att ägare av flerbostadshus under vissa förutsättningar bör ges en möjlighet att med stöd av bostadsanpassningsbidrag genomföra nödvändiga åtgärder på sin fastighet. Det handlar då om sådana anpassningsåtgärder som vidtas i de allmänna utrymmena, till exempel i trapphus och tvättstugor samt i och i anslutning till entréer. Det är vid anpassningsåtgärder i sådana utrymmen som problem av den art som ovan nämnts tydligast uppstår och där det framstår som naturligt att äganderätten till åtgärden också tillkommer fastighetsägaren.

När det gäller frågan om vem som formellt bör vara sökande i ett anpassningsärende för åtgärder i anslutning till en lägenhet i ett

flerbostadshus kan olika alternativ övervägas. En fastighetsägare skulle kunna stå som ensam sökande och därmed driva en boendes talan i ett ärende hos kommunen eller så är den boende formellt ensam sökande och överlåter, sedan bidragsärendet handlagts av kommunen, sin rätt till bidrag till fastighetsägaren. En annan tänkbar ordning är en gemensam ansökan från fastighetsägaren och den boende. Personliga och

integritetskänsliga uppgifter som kan förekomma i ett ärende skulle då, liksom i det första alternativet, bli tillgängliga även för fastighetsägaren.

Detta talar för en ordning där fastighetsägaren formellt sett kommer in i hanteringen först sedan rätten till anpassningsbidrag har prövats.

Handläggningen i ett ärende om bostadanpassningsbidrag innehåller i stort sett två olika delar, en beviljandedel och en genomförandedel.

Beviljandedelen tar sikte på att pröva den sökandens rätt till bidrag och hanteras i dialogen mellan sökanden och bidragsmyndigheten, det vill säga kommunen. Utförandedelen handlar om att utföra de åtgärder som är aktuella i ärendet vilket bland annat innefattar kontakter och avtal med entreprenörer om åtgärdernas utförande och efter ett färdigställande erhålla utbetalning av bidraget från kommunen. Genom att möjliggöra en överlåtelse av bidraget till en fastighetsägare efter det att rätten till bidrag prövats kan alltså fastighetsägaren komma in som part i ärendet och stå för de kontakter och avtal som är nödvändiga för att genomföra

åtgärderna. Efter färdigställandet blir fastighetsägaren ensam part gentemot kommunen i bidragsärendet inför en ansökan om utbetalning.

Fördelarna med en sådan ordning är att den enskilde personen som har behovet av anpassningen får sin rätt till bidrag prövad av kommunen utan

Fastighetsägaren kan ha full kontroll över den närmare utformningen, valet av entreprenör och sköta eventuella kontakter med

byggnadsnämnden och ha kontroll över att åtgärden genomförs på ett korrekt sätt.

I författningskommentaren till den föreslagna bestämmelsen om fastighetsägares möjlighet till övertagande av anpassningsbidrag (18 §) lämnas en beskrivning av hur bestämmelsen rent praktiskt kan tillämpas i enskilda ärenden.

Under Boverkets arbete med översynen har det framförts önskemål om att även ägare av flerbostadshus borde kunna söka

bostadsanpassningsbidrag och då till så kallade generella tillgänglighetsåtgärder. På så sätt skulle det bli möjligt att tillgänglighetsanpassa bostadsbeståndet och därmed ge äldre, funktionsnedsatta, barnfamiljer och andra bättre tillgänglighet.

Försöksverksamhet med bidrag från kommuner till fastighetsägare för generella anpassningsåtgärder har bedrivits inom ramen för ett antal olika projekt. Så har till exempel i Luleå kommun genomförts ett

försöksprojekt där kommunal delfinansiering har använts för att genomföra generella anpassningar av entréer i två olika typer av flerbostadshus. Erfarenheterna från projektet har sammanställts i en rapport från Hjälpmedelsinstitutet (HI, 2013 Bostadsanpassningsbidrag till fastighetsägare En försöksverksamhet i Luleå). Detta projekt hade dock målsättningen att allmänt höja tillgänglighetskvalitéer i

bostadsbeståndet utan någon direkt koppling till ett individuellt behov av en anpassning. Det krävdes med andra ord inte att det fanns en person med funktionsnedsättning med ett styrkt behov av anpassning som boende i huset för att kunna erhålla bidrag.

Enligt Boverkets mening är det angeläget att lagstiftningen om

bostadsanpassningsbidrag behåller sin särart, det vill säga att ge enskilda personer med funktionsnedsättning rätt till bidrag för att kunna göra individuella anpassningar av sina bostäder. Denna rättighetslagstiftning bör inte sammanblandas med eventuell kommunal eller statlig

bidragsgivning för generella tillgänglighetsåtgärder. Detta ligger också i linje med motivuttalandena till den nuvarande lagen (prop. 1992/93, s.

15). En annan sak är naturligtvis att den nu föreslagna ordningen ger en möjlighet för en fastighetsägare att utnyttja ett övertaget bidrag och göra egna tilläggsarbeten i samband med genomförandet under förutsättning att den ursprunglige sökandens individuella anpassningsbehov uppfylls.

Om till exempel bidrag beviljats för en aluminiumramp vid en entré, kan fastighetsägaren välja att i stället tillgodose tillgängligheten genom markarbeten och hårdgörning. Bidraget kan då bli en delfinansiering av en mer generell lösning.