Sharp och Smith tror att skolan för att kunna åtgärda mobbning måste inse att mobbning är en del av elevkulturen och att alla i skolans närhet måste arbeta tillsammans för att få någon förändring att ske.1 Höistad poängterar att det vid mobbningen är viktigt att aldrig ens antyda att mobbningen är offrets eget fel.
Höistads frågor att ställa till den som eventuellt är mobbad
• Brukar du vara med någon på fritiden? I så fall vem?
• Vad brukar du/ni göra då?
• Brukar du göra något skärskilt på rasten? Är du med någon då?
• Brukar du jobba själv eller tillsammans med någon? I så fall vem och hur är det att arbeta med den?
Vid arbete mot mobbning är det viktigt att läraren, barnen/eleverna och föräldrarna är involverade i skolans arbete. På föräldramöten där även barnen/eleverna får vara med kan läraren tala om hur alla tillsammans ska skapa en positiv miljö i klassen. Om mobbning förekommer i klassen är det viktigt att inte nämna några inblandade barn/elever vid namn.
Föräldrarna bör informeras om att det är viktigt att de tar avstånd från mobbning och att de talar med sitt barn om situationen i skolan. Den gemensamma diskussionen är en bra utgångspunkt för både läraren och föräldrarna att fundera och agera i kamratförhållandena för de enskilda barnen/eleverna. Frågor angående enskilda barn/elever diskuteras inte med andra än berörda parter. Utvecklingssamtal ger ett naturligt tillfälle att tala om mobbningen med eleven och dennes förälder/föräldrar privat.2
Alla som vistas i skolan eller i dess närhet kan enligt Olweus se efter följande primära och sekundära tecken hos eventuella mobboffer:
Primära tecken
• Eleven blir ofta retad på ett olustigt sätt.
• Eleven blir kallad fula och kränkande ord upprepande gånger.
• Eleven blir hånad och förödmjukad inför andra elever upprepande gånger.
• Eleven blir utskrattad, förnedrad, hotad och skrämd flera gånger av andra elever.
• Eleven blir lätt utnyttjad av andra elever.
• Eleven blir fysiskt angripen och kan inte förvara sig mot angreppen.
• Eleven blir tillbakadragen och drar sig undan de andra eleverna.
• Eleven blir inblandad i konflikter men är ganska försvarslös.
• Eleven blir av med böcker, pengar och andra egendomar eller får dessa förstörda.
• Eleven blir blåslagen och får andra skador på kroppen som den inte kan förklara på ett trovärdigt sätt.
Sekundära tecken
• Eleven är ofta ensam på rasterna och verkar inte ha någon kompis i klassen.
• Eleven är bland de sista som väljs in i ett lag.
• Eleven är ofta nära vuxna som är ute på rasten.
• Eleven är nervös för att tala inför klassen (mer än vanligt nervös).
1 Ur Sharp S & Smith P K Strategier mot mobbning 1994 sid. 17, 127 & 134-146
2 Ur Höistad G Mobbning och människovärde 2001 sid. 32 & 94-98
39
• Eleven är olycklig, frustrerad, ledsen och börjar lätt gråta.
• Eleven är ojämn i sin prestation i skolan och kan plötsligt bli sämre och sämre i sina prestationer.3
De vuxna i barnens/elevens närhet måste enligt Wassberg inge förtroende och lita på att varje barn/elev talar sanning när de säger att de blir mobbade. Den vuxne måste då se till att mobbningen upphör för att förtroende mellan den vuxne och barnet/eleven ska finnas kvar.4 Innan barnet/eleven kan lita på skolan måste de veta att skolan tar dem och mobbningen på allvar. Barnet/eleven måste känna att varje vuxen i dess närhet har förmågan att upptäcka mobbning och att de kan och vill åtgärda mobbningen skriver Björk.5
Problemlösning
När problem uppstår i hemmet eller i skolan kan problemet lösas via Colorosos följande sex steg:
1) Definiera och identifiera problemet.
2) Skapa en lista över tänkbara lösningar på problemet.
3) Värdera de tänkbara lösningarna mot varandra, vilka för- och nackdelar finns det med varje lösning?
4) Välj ut en lösning.
5) Planera hur lösningen ska genomföras och genomför den.
6) Utvärdera problemet och dess lösning. Gick det som du hade tänkt?6
Skönlitteratur vid mobbning
När en mobbningssituation uppstår/pågår kan en skönlitterär bok skapa en känsla av igenkännande i mobbningssituationen skriver Höistad.7 Olweus poängterar att högläsning av böcker i klasser där mobbning förekommer borde ha som mål att öka elevernas medkänsla för den mobbade och visa mobbningens mekanismer utan att lära ut nya sätt att mobbas på.8
Hjälp till det provocerande mobboffret
Det provocerande mobboffret kan enligt Höistad behöva hjälp att komma ut ur sitt destruktiva beteende som bidrar till mobbningen. Alla i skolans närhet kan hjälpa denna typ av mobboffer genom att lyfta fram hans/hennes positiva egenskaper så att den mobbade får en ändrad självuppfattning. Enskilda individer har ett ansvar att hjälpa den som behöver hjälp genom att försöka få med den i skolans olika aktiviteter. Ingen får medvetet försöka provocera mobboffret så att han/hon faller tillbaka till sitt gamla beteendemönster.
3 Ur Olweus D Mobbning i skolan – vad vi vet och vad vi kan göra 1991 sid. 41-46
4 Ur Wassberg G Mobbning – ett gemensamt ansvar 1995 sid. 48
5 Ur Björk G O Mobbning – en fråga om makt 1999 sid. 170
6 Ur Coloroso B Mobbningens tre ansikten – så bryter vi våldets onda cirkel 2004 sid. 186-187
7 Ur Höistad G Mobbning och människovärde 2001 sid. 32 & 94-98
8 Ur Olweus D Mobbning i skolan – vad vi vet och vad vi kan göra 1991 sid. 63
40
Hjälp till det passiva/undergivna mobboffret
Höistad anser att det är viktigt att den som är utsatt får tillbaka sitt självförtroende så fort som möjligt och då kan stödsamtal med skolpsykologen eller kuratorn parallellt med läraren vara till hjälp. I vissa fall kan det vara bra att föräldrarna är med vid något av dessa samtal eftersom de anhöriga också är inblandade och påverkade av mobbningen.
Hjälp till den som mobbar
Mobbaren kan behöva stöd för att klara av att ta sig ur sin situation som mobbare och negativ ledare. Höistad framhåller att mobbaren i grunden inte är en elak människa utan den är påverkad av sin bakgrund och hemmiljö och behöver därför stöd.
Hjälp till bystanders
Dessa personer vet vad som pågår men deltar inte aktivt i mobbningen. Höistad tror att många bystanders har dåligt samvete eftersom de ser mobbningen men inte gör någonting för att stoppa den. Samtal med dessa kan ske i klassrummet där alla i klassen är närvarande, då kan eleverna se att det är fler än de själva som har dåligt samvete över situationen. En sådan insikt kan vara till hjälp i bearbetningen.9
Läraren
Sara Damber som ledde det nationella projektet Tillsammans anser att läraren dagligen borde jobba med att påverka elevernas attityder. Hon tycker även att gruppdiskussioner och värderingsövningar där eleverna själv får tänka efter vad de tar ställning för och emot borde vara en del av skolans vardag.10
När mobbning förekommer kan läraren enligt Höistad ställa sig själv följande frågor om de eventuella mobbarna och mobboffret:
• Hur uppför sig mobbarna mot mobboffret? Vänder de ryggen till, tittar bort eller ser nedlåtande på mobboffret?
• Deltar mobbaren/mobbarna aktivt i grupparbeten?
• Får alla lika utrymme vid redovisningar?
För att den redan pågående mobbningen inte ska bli värre så bör läraren inte diskutera den pågående situationen med övriga elever i klassen eller peka ut de inblandade inför de andra eleverna. Mobbaren bör aldrig ställas till svars inför hela klassen och läraren bör inte konfrontera vare sig mobbaren eller mobboffret i pågående mobbningssituation. Vidare så ska läraren aldrig tvinga en grupp av elever att vara med mobboffret om de inte själva vill det. Det värsta en lärare kan göra är att direkt eller indirekt visa ett ogillande mot den elev som är utsatt för mobbningen. Eftersom detta kan göra mobbningen ”laglig” i mobbarnas ögon.11 När det pågår mobbning i en klass är det viktigt att skapa en god gemenskap så att mobbningen
9 Ur Höistad G Mobbning – En bok om att förebygga, upptäcka och stoppa mobbning 1994 sid. 91 & 136
10 Ur Berlin E Mobbningsboken – Stoppa mobbningen i skolan 2002 sid. 60-61
11 Ur Höistad G Mobbning och människovärde 2001 sid. 94-98 & 110
41
ska försvinna. Klassfester, lördags utflykter, lägerskola och disco är exempel på vad klassen gemensamt kan göra tillsammans med läraren och sina föräldrar. Målet med dessa aktiviteter är att alla ska känna glädje och samhörighet men i vissa fall kan aktiviteterna få motsatt verkan. Läraren måste på ett taktfullt sätt få med alla elever i gemenskapen utan att det känns konstlat påpekar Olweus.12
Samtal med de inblandade i mobbning
Enligt Farstametoden ska två lärare först prata med mobboffret, så att denne få ge sin version av situationen. Efter det så pratar lärarna med den eller de elever som mobbar. Om de är flera så får de komma en efter en till lärarna. Vid samtalet frågar lärarna om mobbarna vet varför de är kallade till ett samtal och i vissa fall kan dessa samtal vara en befrielse för eleven som vill bli av med sitt destruktiva beteende.13
Höistad rekommenderar dessa frågor vid samtal med de elever som går i klassen där mobbning misstänks förekomma.
• Är det någon i din klass som inte har det bra? Vem?
• Är det någon som bestämmer mer i klassen än andra?
• Är det någon som brukar vara ensam? Vem?
• Är det någon i klassen som blir illa behandlad av någon eller några andra i klassen?
• Är du illa behandlad någon gång?14
Forskaren Dan Olweus poängterar vikten av att mobboffret garanteras ett fungerande skydd mot trakasserierna. Ett gott samarbete mellan läraren och mobboffrets föräldrar är nödvändigt för att mobboffret ska kunna känna en trygghet. Det är bra om läraren och föräldrarna får mobboffrets godkännande att ta upp saken i skolan och med mobbarna så att en förändring kan ske. Mobbningssituationen måste följas upp så att nya mobbningsförsök elimineras.
Enligt Olweus är det viktigt att så tidigt som möjligt tala med de inblandade eleverna i mobbningssituationen för att så fort så möjligt få mobbningen att upphöra. Samtalen är till för att få mobbarna att sluta med sitt destruktiva beteende. Om det är flera som mobbar bör samtal med dessa ske enskilt och tätt efter varandra så att mobbarna inte får en chans att träffas. Efter att ha pratat enskilt med mobbarna kan det vara bra att ha ett gemensamt möte med mobbarna. Vid en mobbningssituation i skolan bör läraren ta kontakt med de inblandades föräldrar för att informera om situationen i skolan, det kan även vara lämpligt att kalla till ett möte där både föräldrarna och eleven är närvarande för en mer ingående diskussion om läget.
Det kan ibland förekomma en redan fientlig inställning mellan familjerna och då kan det vara klokt att träffa familjerna enskilt innan ett gemensamt möte äger rum.15
BRIS mobbningsexpert AnnCha Lagerman tycker inte att samtal kring mobbningssituationen ska tas upp inför hela klassen. I en grupp försvinner individernas ansvar och ingen tar åt sig utan ser det som någon annans problem. Gruppen kan lätt börja fnissa och spela över eftersom de inte tycker att problemet angår dem. Om inblandade blir utpekande inför andra så är det en stor risk att mobboffret känner sig ännu mera kränkt och utpekad än tidigare. Mobbaren kan även känna sig kränkt och illa till mods, hela mobbningssituationen kan bli värre. Lagerman rekommenderar enskilda samtal med alla inblandade. Hon tycker att det då är lättare att individerna tar på sig sitt personliga ansvar.16 Höistad anser att kontakten med mobboffret ska
12 Ur Olweus D Mobbning i skolan – vad vi vet och vad vi kan göra 1991 sid. 71-72
13 Ur Berlin E Mobbningsboken – Stoppa mobbningen i skolan 2002 sid. 56
14 Ur Höistad G Mobbning och människovärde 2001 sid. 94-98
15 Ur Olweus D Mobbning i skolan – vad vi vet och vad vi kan göra 1991 sid. 77-78
16 Ur Berlin E Mobbningsboken – Stoppa mobbningen i skolan 2002 sid. 29-36 & 60-61
42
vara försiktig och att den utsatte måste skyddas. Den som är utsatt vill inte att andra ska veta om mobbningen och vill inte att mobbarna ska tro att mobboffret har skvallrat. Läraren ska tydligt visa att det tar situationen på allvar och att de tänker agera samt hur denna handling mot mobbningen ska gå till. Efter att läraren har talat med mobboffret tar de kontakt med mobbaren/mobbarna. Vid samtalet med mobbaren/mobbarna så ska två lärare närvara, en ska anteckna medan den andra talar. Det är viktigt att lärarna visar att det är en allvarlig situation som mobbaren har satt sig i och att lärarna är bestämda i sitt agerande. Samtalet ska inte vara något förhör utan det ska vara ett samtal mellan två parter17 men läraren ska betona att mobbaren ska få ta personligt ansvar för sina handlingar mot mobboffret.18 Lärarna tar även kontakt med mobboffret och mobbarens/mobbarnas föräldrar och informerar dessa om vad som har skett. Lärarna ska i en mobbningssituation ge föräldrarna stöd och råd i hur de ska hantera situationen.19
Psykologen Dag Björndell betonar vikten i att det är läraren som har kontrollen under mobbningssamtalen med mobbaren/mobbarna. Läraren ska genast ta kontrollen genom att vara bestämd och ordna en tid och en plats som är till fördel för den läraren. Om det är flera mobbare så ska dessa förhindras att tala med varandra innan läraren har talat med alla inblandade. Tala med alla allt eftersom på en lugn och ostörd plats. Vid mötet så talar läraren om vad han/hon vet och definierar skuldbördan i mobbningssituationen. Mobbaren/mobbarna ska begripa att den har gjort fel och hur det påverkar mobboffret. Minnen av mobboffret kommer troligen att plåga mobbaren senare i livet. Björndell rekommenderar att inte använda orden mobbning och varför i samtalet, mobbaren har sällan någon egentlig anledning till sitt beteende. Samtalets mål är att mobbningen ska sluta och det ska läraren säga till mobbaren och att de tillsammans ska diskutera fram en lösning. Samtalet avslutas med att läraren lovar att hålla ett öga på mobbaren en tid framöver och att ett uppföljande samtal ska ske. Läraren får själv bestämma om det är lämpligt att kontakta de inblandades föräldrar. Som lärare är det nödvändigt att klara upp alla mobbningsfall för att kunna ha en välfungerande undervisning i skolan.20
Sharp och Smith skriver att läraren ska agera lugnt och sansat vad än eleverna gör och säger vid en mobbningssituation. Läraren ska vara bestämd och inte arg eller upprörd. När läraren ser en mobbningssituation ska denne sakta gå fram till eleverna med bestämda steg så att eleverna förstår allvaret i situationen. Vid en mobbningssituation bör läraren aldrig dra några förhastade slutsatser utan istället ska läraren lugnt och metodiskt fråga vad som skett. Läraren ska inte tillåta eleverna att prata i mun på varandra utan en efter en ska de berätta vad som har skett. Skulle någon avbryta den som talar så ska läraren be denne att vänta tills den första har talat färdigt. Genom att lyssna och inte döma så ser eleverna att läraren försöker vara rättvis och därigenom förtjänar respekt. Läraren får inte låta sig manipuleras bort av eleverna. Många elever är duktiga att styra samtalet dit de vill, framför allt om de själva är inblandade på något sätt. Läraren måste hålla fokus på vad som skett och vem som har gjort vad. Läraren ska upprepa sina frågor tills den har fått ett tillfredsställande svar av de inblandade.
Vid mobbningssituationer bör fokusen ligga på elevens beteende inte eleven själv. Ibland kan vissa elever först behöva en ”time out” för att lugna ner sig innan de kan berätta vad som har hänt. Läraren bör ge dessa en till två minuter på sig att lugna ner sig och sedan fråga dem om situationen. Medan en elev lugnar ner sig så ska läraren gå och prata med en annan elev så att
17 Ur Höistad G Mobbning och människovärde 2001 sid. 121-132
18 Ur Höistad G Mobbning – En bok om att förebygga, upptäcka och stoppa mobbning 1994 sid. 127
19 Ur Höistad G Mobbning och människovärde 2001 sid. 121-132
20 Ur Björndell D Att åtgärda mobbning och våld i skolan 1987sid. 31-32 & 39-40
43
eleverna inte tror att läraren har tappat fokusen på situationen.21 I vissa fall kan en elev vara både mobbare och mobboffer och det är därför viktigt att läraren länge håller kontakt med de inblandade i mobbningen. Det är viktigt att se till att den mobbade inte själv börjar mobba andra när dennes egen situation förbättras. Den före detta mobbade eleven har en rädsla för att bli mobbad igen och känner väl till mönstret vid mobbning. Den före detta mobbade som själv börjar mobba gör detta under skuldkänslor och ibland även hämndkänslor skriver Olsson.22
Pikas nämner att många som mobbar tycker innerstinne att mobbning inte är bra. Dessa kan behöva få hjälp att motstå sina impulser att mobba för att kunna må bra med sig själv. En mobbare ska inte straffas utan ska i stället få hjälp att genomföra konstruktiva ändringar som mobbaren själv kommit på. I vissa fall kan den elev som är utpekad som mobbare ibland vara oskyldig och det är därför viktigt att läraren i samtal med den utpekade tydligt visar att hon/han på allvar vill ta reda på även dennes version av händelseförloppet. Läraren måste ha en balans mellan att försöka få fram sanningen och få eleven att komma med konstruktiva förslag på lösningar av mobbningssituationen. Läraren ska inte fortsätta att tala om det som hänt tidigare om eleven kommit med bra förslag på hur denne ska ändra sitt beteende. Om den mobbade har ett provocerande beteende ska läraren på ett försiktigt sätt informera den mobbade om eventuella brister i dennes beteende.23
Eleven
Sara Damber betonar att det är av största vikt att de passiva eleverna lär sig att säga ifrån i mobbningssituationer. Hon anser att det är majoriteten som tittar på och att de som mobbar är färre. Det är därför viktigt att dessa som tittar på får lära sig att utveckla ett mod så att de vågar säga ifrån och inte acceptera att någon blir kränkt.24 Olsson tycker att mobbade elever ska ta kontakt med sina föräldrar och sedan låta föräldrarna ta kontakt med skolan. Om eleven inte vill tala med föräldrarna, läraren eller någon annan vuxen kan eleven ringa till BRIS, Barnens hjälptelefon 0200-230 230. Samtalet syns inte på telefonräkningen. På BRIS finns vuxna som vill hjälpa och har erfarenhet av att tala med dem som är mobbade. BRIS kan om eleven vill ta kontakt med mobboffrets föräldrar och lärare.25 En mobbad elev kan även vända sig till Röda korsets ungdomsförbunds telefon ”Jourhavande kompis” och få prata med andra ungdomar mellan 18-25 år. De som svarar har tystnadsplikt. Ingen kan se på telefonräkningen att någon ringt till Jourhavande kompis.26 Föreningen mot mobbning (FMM) är mest för vuxna men barn och ungdomar kan även vända sig dit. Om en elev är intresserad av vilka rättigheter och skyldigheter han/hon har kan denne ringa till BO som kan svara på denna typ av frågor. Om skolan inte stoppar mobbningen kan en elev med hjälp av en vuxen skriva ett brev till Skolverket och berätta om situationen på skolan och hur läraren och rektor har reagerat på den. Eleven ska helst skriva namn, adress och telefonnummer till hemmet men även till skolan så att skolverket kan göra något. I bilaga 7 finns information om intresseorganisationer.
De elever som inte själva är inblandade i mobbning bör våga framföra sina åsikter och ställa sig vid mobboffrets sida. Elever som gör detta får respekt av de andra eleverna som har samma åsikt men har ett mindre mod, att se andra elever våga kan göra dem starkare i sitt eget
21 Ur Sharp S & Smith P K Strategier mot mobbning 1994 sid. 135-146
22 Ur Olsson C Mobbning och våld i verkligheten 1998 sid. 30
23 Ur Pikas A Så stoppar vi mobbning 1975 sid. 37-38
24 Ur Berlin E Mobbningsboken – Stoppa mobbningen i skolan 2002 sid. 29-36 & 60-61
25 Ur Olsson C Mobbning och våld i verkligheten 1998 sid. 39
26 Ur Widerberg SNej! Lägg av! En bok för dig om mobbning 1997 sid. 68-70 & 74