Gun har målat porslin i 20 år. Hon gick på kurs i tre år och efter det har hon fortsatt att träffa de andra på kursen varannan vecka. De har haft det så roligt men nu kan hon inte måla längre på grund av sina för händer och sitt hjärta. Förr så bakade hon också väldigt mycket. Att baka och måla har varit hennes stora hobby och hon upplever att det är trist att hon inte kan göra det nu berättar hon. Frida saknar att hon och hennes man inte bor på landet som de gjorde förr. Då var hon ute i skogen och plockade bär och svamp. De flyttade till en lägenhet på grund av att hennes man fick en stroke. Livet förändrades för dem. Frida berättar att det var en jobbig tid när hon hade sin man sjuk i hemmet. De fick hjälp av hemtjänsten men det var inte tillräckligt. Frida tycker att en sjuk människa ska vara på ett hem. De brydde sig bara om vad hennes man ville och han ville ju bo hemma. Fridas krafter tröt och hon rasade ihop av utmattning. Hon fick
panikångest och hjärtklappning. Frida fick åka ambulans flera gånger för hon mådde verkligen dåligt. Hon berättar att förut grät hon så att hennes tårar ”skulle kunna fylla en hel sjö” men nu äter hon antidepressiv medicin och kan inte gråta. Fridas man bor nu på ett särskilt boende och hon känner att hon blev ensam när han flyttade. Hon säger att det aldrig mer blir roligt i livet efter det hon varit med om. Frida berättar att hennes relation till sin man har förändrats. Förr gjorde de mycket roliga saker tillsammans. Det berättar hon att hon saknar idag. Hon känner sig övergiven och ensam. Tidigare forskning visar att förlust av en nära relation till någon nära anhörig kan ge känsla av ensamhet och sämre självkänsla. Det är viktigt för de äldre att känna att de ”lever” trots att de är gamla (Blomqvist & Edberg 2004).
Diana berättar att hon är mycket orolig på nätterna eftersom hon är rädd att hon ska sova när hemtjänsten kommer vid klockan 7.40. Hon säger att hon är vaken stora delar av natten. Hon har bett om att de ska komma senare men då skulle de inte kunna komma förrän klockan 10.00 säger hon. Hon uttrycker att hon inte tycker om detta och det gör att hon måste vila och sova mestadels
av dagen. Hon säger: ”Eftermiddagen är dryg. Det är många långa timmar”. Diana berättar att hon tidigare hade en granne som hon träffade och hade kafferep med. Grannen dog nyligen och hon säger att hon saknar henne. Diana berättar att hon brukar träffa två andra grannar också. Diana har tidigare varit aktiv i Pingstkyrkan men hon orkar inte längre ta sig dit. Vänner från församlingen brukar besöka eller ringa henne. Det tycker hon om. Diana berättar att hon har en son som bor cirka 40 minuter från henne. Han är skild och har två döttrar. Sonen har träffat en ny kvinna som Diana tycker är präktig. Sonen besöker Diana var fjortonde dag och det är det bästa hon vet. Han ringer henne varje kväll och det uppskattar Diana. Hon har även andra vänner som hon träffar ibland.
Studier (Socialstyrelsen 2006) redovisar bland annat att vissa undersökningar visar att äldre människor har färre sociala kontakter på grund av sin ålder medan andra visar att många äldre har en oföränderlig kontakt med nära och kära. Enligt teorin om geotrancsendens (Tornstam 1998) är det naturligt att äldre människor vänder sin uppmärksamhet inåt och blir mindre intresserad av materiella föremål och ytliga sociala kontakter. Det finns en uppfattning enligt Tornstam (1998) att äldre ska leva som det gjorde när de var yngre och att de ska aktiveras. Enligt Tornstams teori blir oftast de äldre mer visa med åren och genom det har de ändrat sitt synsätt från materiellt och rationellt till ett gerotranscendent medvetande. Tornstam menar att aktivitet och gerotranscendens inte behöver stå i motsatsförhållande till varandra utan att äldre kan vara aktiva på flera olika sätt. I den nationella handlingsplanen för äldrepolitik
(Socialdepartementet 1998) så är fokus på att äldre ska aktiveras utifrån deras behov och möjlighet.
Bodil berättar att hon har varit änka i 20 år och att det var hennes man som var den sociala i deras förhållande. Han fick med henne på roliga aktiviteter. Det var han som planerade vad de skulle göra och Bodil försökte alltid dra sig undan hans planer men han stod på sig och Bodil säger att det var tur för de hade oftast det riktigt trevligt. Nu när hon är själv så är det inte på samma sätt eftersom Bodil säger att hon är en ensamvarg. Hon säger: ”Jag har en granne på nedre botten och hon tycker nog att jag är knasig för jag vill inte umgås för jag orkar inte.” Bodil säger vidare att grannen är jättetrevlig och att grannen knappt vågar ringa till henne
eftersom hon säger att hon vill vara ensam. Bodil säger att hon alltid varit sån. Hon tycker om att vara för sig själv och läsa böcker, lyssna på radio och tv. Ibland lägger hon en patiens. Förr kunde Bodil läsa tre böcker i veckan men nu går det inte lika fort att läsa längre säger hon. Hon kan känna att hennes barn tycker synd om henne. Hon säger: ”Min dotter säger att jag inte får
sitta ensam på julafton utan då måste jag komma till dem. Men vad sjutton jag sitter ju ensam varje kväll hela året. Varför kan jag inte sitta ensam på julafton?”
Det kan vara så att Bodils dotter inte vill att hennes mor ska vara ensam så mycket och därför tycker att de ska träffas regelbundet. Hon kanske tycker synd om henne trots att hon borde veta att Bodil är en ensamvarg eftersom hon alltid har varit det.
5.2.1 Socialt nätverk och att känna tomhet och ensamhet
Ett väl fungerade socialt nätverk är viktigt för de äldres hälsa (Socialstyrelsen 2006). Carin berättar att det roligaste hon vet är när hon träffar sina bridgekamrater på söndagarna för de skojar och har trevligt tillsammans. Carin säger att hon spexade till det i somras när hon hade brorsbarn på besök från Norge: ”En gång åkte vi till Öland och de höll på att skratta ihjäl sig åt mig eftersom jag skulle vara vägledning. Jag vet inte hur jag bar mig åt men vi fick köra över Kalmarbron tre gånger för man får ju inte vända på bron. De skrattade åt mig. Jag sa fel hela tiden. Då sa de att nu har vi sett Kalmarsund tillräckligt.”
Anna berättar att hon har vänner från sin skoltid. De håller kontakten via telefon eftersom de bor utspridda i hela Sverige. ”Det är väldigt trevligt! Det är inte så många kvar, bara i år har det försvunnit sex stycken. Det känns väldigt tomt på något sätt. När jag var yngre kunde man gå ut på restaurang och dansa. Sådant är ingenting numera. Då kunde man ta sig dit man ville. Det är inga som lever nu och det känns tomt. Det minns jag från förr att de äldre berättade om det känns tomt när människor går bort. Nu har jag den känslan.” Bodil uppger också att hon känner en tomhetskänsla. Hon berättar: ”Jag tycker att mina vänner försvinner. De blir sjuka och går bort i samma ålder. Det klart det blir tomt. För tre, fyra år sedan var jag på kurs i ett
aktivitetshus. Vi var ett gäng, fem till sex personer, men nu finns en kvar och de andra finns inte längre. Vi läste och diskuterade och drack kaffe. Vi träffades en gång i veckan”
När den äldre åldras minskar kontakten med vänner (Socialstyrelsen 2006). Exempelvis avlider jämnåriga vänner och många äldre människor är inte så villiga att lära känna nya vänner.
Hilda umgås med sin grannfru men grannfrun är dålig nu säger hon. Hilda är särbo med en man. Hon tycker att han är bra sällskap och att han är snäll mot henne på alla sätt och vis. Hon träffar också sin bror och svägerska som bor nära, men hennes bror är också dålig. Hilda hade två systrar men båda är borta. Hon tycker att det är lustigt att de får gå ifrån varandra. Det är tråkigt upplever hon för hon älskade sina systrar över allt annat. Hilda säger: ”Men jag känner mig inte
ensam för jag läser, så länge jag har syn så jag kan läsa. Men visst ensam känner man sig ibland men då får man ordna eller ringa till någon, då tar jag telefonen och ringer och pratar en stund. Framåt kvällen när det blir skumt, mörkret, då känner jag mig som mest ensam. Jag har aldrig älskat mörkret. Men jag rullar ju ner så jag är inte rädd.”
Gun och Diana berättar att de känner sig ensamma. ”När man varit gift så länge kan det ändå bli lite ensamt när man inte har någon att prata med. Det känns ensamt efter maken, det blir tomt på något vis, det går inte att förklara.” (Gun)
”Jag har funnit mig mer med ensamheten när jag blev äldre för jag orkar inte längre” (Diana)
Ensamhet är en subjektiv upplevelse och en människa kan känna sig ensam om inte de sociala relationerna stämmer överens med verkligheten (Socialstyrelsen 2006). Carin säger att det är ensamheten som gör att hon vill bo på ett särskilt boende. Hon har blivit erbjuden ett boende två gånger men hon har tackat nej båda gångerna. På det boende som hon har blivit erbjuden en lägenhet har hon en bekant som bor berättar hon. Carin tycker att det känns så kallt där och att det inte kändes bra. Carin har önskemål om att bo på ett annat särskilt boende. På detta boende har hon flera vänner och där känner hon att hon skulle trivas. Om hon skulle ha tackat ja till det boende som hon har blivit anvisad skulle hon känna sig ensam trots att hon skulle ha haft människor runt sig. Hon säger: ”Mina sociala behov skulle bli bättre tillfredställda om jag fick flytta till det boendet som jag vill för där äter de middagar tillsammans. Det andra kan jag sköta själv. Jag vill träffa andra människor.”
5.2.2 Aktiviteter
Carin berättar att hon bor nära ett aktivitetshus och där brukar hon vara och delta på olika
aktiviteter. Hon tar alltid ett program så att hon vet vad det är för aktiviteter. Carin går ut och går varje dag. Hon tar sin rollator och går en runda ner till centrum. Bridge är Carins
favoritsysselsättning. Hon har spelat det i 20 år säger hon. Anna och Bodil berättar att de helst är hemma i sina lägenheter och läser böcker. Anna säger att hon känner till vilka aktiviteter det är på aktivitetshuset men att hon tycker att det är för mycket folk där och att det inte är några aktiviteter som passar henne. Hon säger: ”Om det var mindre folk och annat program som föreläsningar som de haft innan kanske jag skulle gå dit.” Anna tycker att det finns mycket aktiviteter att välja på i kommunen men hon är säger: ”Jag är nog lite hemmavarg. Jag trivs hemma. Jag har aldrig det långsamt så jag behöver ut och träffa folk. Jag har mina vänner som jag träffar ibland”. Att vara aktiverad är en norm i vårt samhälle och det kan vara ett skäl till att
utvecklingsprocessen mot gerotranscendens avstannar. Äldre människor som väljer att vända sig inåt försöker samhället ofta att aktivera, vilket enligt Tornstam är fel (Tornstam 1998).