Som redan lyfts är gängtillhörigheten mer än bara den ram inom vilken brottsliga handlingar utförs och ekonomisk vinst genereras. Gänget ger en ram runt tillvaron där sociala band, rutiner, viss tillhörighet och kontakter etableras. Att lämna en sådan ram innebär att man på lång sikt måste finna en ny inom vilken livet kan utspela sig. Vi ska här kort dröja vid frågan om socialt kapital, då livet som kriminell i viss mån gav individen ett sådant kapital och då behandlingsarbete med före detta kriminella kan sägas stå och falla med förmågan och möjligheterna för individen att skapa nytt kapital.
Socialt kapital som begrepp är myntat av den franske sociologen Pierre Bourdieu. Ett socialt kapital kan bestå av nätverk så som familj, klass, klan eller partitillhörighet, men kan också bestå av nätverk som hålls ihop enkom via utbyten av materiell eller kulturell karaktär som sker mellan deltagarna. Hur stort socialt kapital en person innehar beror på hur stort nätverk av relationer som hen effektivt kan mobilisera, och på den volym av kapital (ekonomiskt, kulturellt och symboliskt) som varje deltagare i detta nätverk i sin tur innehar (Bourdieu, 1986). Donald Broady menar att Bourdieu med begreppet avser relationer mellan vänner, familj och släkt men också det stöd som t.ex. medlemmar i samma yrkeskår eller skrå ger varandra.
Varje individ i ett nätverk innehar olika positioner som i sin tur genererar kontakter. Kontakterna innebär att ekonomiskt, socialt eller kulturellt kapital ansamlas och det kapitalet är på sätt och vis en tillgång som alla i gruppen kan dra nytta av i varierande grad. Ett exempel skulle kunna vara att en examen som normalt sett har gott renommé inte per se garanterar en framgångsrik livsbana – för att en framgångsrik yrkeskarriär ska komma till stånd fordras att stöd från släkt, vänner och andra kontakter kan mobiliseras när man behöver. På så vis kan socialt kapital utgöra en förutsättning för att kunna få utdelning på annat kapital, t.ex. ekonomiskt, kulturellt och/eller utbildningskapital (Broady 2002). Men kapital som är värdefullt i en gruppering, i en släkt eller inom ett skrå kan vara värdelöst inom andra domäner. Att ha en arkitektutbildning eller vara framgångsrik koreograf kan som exempel vara ett komplett meningslöst kapital för en gruppering av kriminella.
Det man fått tillgång till som yrkeskriminell är också en position på ett fält. Ett fält ska här förstås ungefär som ett socialt rum som strukturerar positioner (Bourdieu, 1984/1991: 131 ff.) och kan vara en mängd olika saker. Att göra karriär som designer inom modeindustrin kan vara ett exempel på att skaffa sig en position på ett fält. När man slår sig in är man en newcomer, för att så småningom etablera sig som en veteran och väl etablerad på fältet konkurrerar
man om field specific capital (ibid.: 132). Den här konkurrensen, eller tävlingen handlar alltså om hur åtråvärd position inom fältet man kan skaffa sig, eller om hur mycket fältspecifikt kapital man kan inhösta. För en modeskapare kan det fältspecifika kapitalet kanhända handa om ryktbarhet; att ens kläder fotograferas av erkända fotografer och publiceras i rätt tidskrift, eller att man bereds tillträdde till de mest prestigefyllda modevisningarna, medan det för en bonde kan handla om att äga så mycket mark som det bara går, eller mark av ett särskilt slag. En akademiker i sin tur beror av publikationer i rätt tidskrifter, lyckosamma medelsansökningar och titlar, och den yrkeskriminella konkurrerar kanske med andra om skrämselkapital, kontakter med andra kriminella med högt skrämselkapital, synlig tillhörighet till ”rätt” gruppering” (såsom exempelvis att tilldelas väst med ett ryggemblem som visar full grupptillhörighet) eller anskaffandet av konsumtionsgods att visa upp.
Poängen med fältbegreppet för denna framställning är inte att påvisa att man samlar på sig kapital under en kriminell karriär, utan att förstå att det för en yrkeskriminella kan finnas lika mycket att förlora på att lämna den kriminella livsstilen, som för en bonde att ge bort värdefull granskog för en struntsumma och istället omskola sig till undersköterska. Det den f.d. yrkeskriminella måste göra som däremot inte gäller för modeskaparen, akademikern eller bonden är att lära sig att tiga om sin bakgrund och inte använda den status, den position och de färdigheter han tillskansat sig efter år av kriminell verksamhet. På samma sätt som den unge designern slet ont i början av sin karriär, tjänade den kriminelle relativt lite pengar och gjorde de enklaste, minst prestigefyllda jobben innan han upptogs som fullvärdig medlem, och på samma vis som den hyllade och etablerade designern som nu blivit veteran kan skörda frukterna av sitt arbete, kan måhända den gängkriminella under en tid också det. Men även här inryms en viktig skillnad – medan en professor eller en chefsdesigner på Dior för resten av livet kan njuta av frukterna som positionen innebär (även om hen måste freda sig från konkurrens från newcomers), löper den kriminelle inte sällan ännu högre risker ju högre upp i hierarkin han kommer. På samma gång kan man alltså säga att den gängassocierade kriminelle har mycket att förlora på att lämna, mycket att vinna på att lämna men också att erfarenheterna av brottslighet inte utgör någon form av kapital inom några andra fält.6 Man måste
alltså lära sig att bygga upp och hantera nya kapitalformer.
Väl att märka är att en del färdigheter och förmågor kan användas i det nya, men som då måste få ett annat innehåll. Exempelvis kan ledarskapsförmåga, social förmåga och affärssinne vara viktigt om man förmår att finna ett annat sammanhang för det, det vill säga att erövra ett sådant kapital som gör att dessa
6 Det är här alltså inte en fråga om att den före detta kriminella inte skulle besitta förmågor som går att
använda i andra typer av yrken eller livssituationer (såsom exempelvis ledaregenskaper, mod, förhandlingskunskaper, strategisk förmåga eller framåtanda), utan om att själva ”meriterna” som en yrkeskriminell bana ger inte åstadkommer en samhällelig statusposition (eller erkända kontakter som kan lotsa en vidare vid behov) att bygga vidare utifrån. Det går kort och gott inte att sätta upp ett värdetransportrån på sitt CV när man söker jobb som rörmokare eller mellanstadielärare.
färdigheter och förmågor kommer till utlopp – något som också kan vara viktigt att ta fasta på i stödarbetet (Forkby, Kuosmanen & Örnlind, 2020).