Övergripande analys 34

I den övergripande analysen kommer teman, intressanta meningar och ord från artiklarna presenteras. Dessa kommer att utgå från ledarsidor, krönikor och nyhetsartiklar. Resultatet som hämtas från det här kapitlet kommer att studeras närmare i en tolkande analys.

6.3.1 Ledarsidor

”Vem? Varför?” (Aftonbladet Dickson 2011-07-23, ss.32-33). Aftonbladet inleder sin rapportering av händelserna på ett sätt som ska prägla de första dagarnas beskrivning av attackerna mot Oslo och Utöya. Medierna söker efter svar på just frågorna vem och varför. I Aftonbladet spekuleras det om ” den islamistiska terrorismen nu hade nått vårt västra grannland.” (Aftonbladet Dickson 2011-07-23, ss.32-33). I artiklarna samsas terroristexperternas teorier om al-Qaida och attacker mot den norska staten, med specifika mål som statsministern Jens Stoltenberg och dennas Arbeiderparti. Aftonbladet fortsätter med att koppla samman osäkerheten med rädsla, “Än vet vi inte varför. Bara att det ska göra oss strykrädda.” (Aftonbladet Melin 2011-07-23, s.33). I beskrivningen av händelserna i Norge gör Dagens Nyheter en jämförelse mellan den svenska och norska politiskasystemet. Attackerna verkar ha riktats mot ett specifikt parti, Arbeiderpartiet, vilkets motsvarighet i Sverige är Socialdemokraterna.

”Kunde det ha hänt här? Självklart kunde det ha hänt här. Det senaste årtiondets allt mer besinningslösa politiska våld visar att allt kan hända överallt.” (Dagens Nyheter Wiman 2011-07-23, s. A2).

DN försöker skapa en Vi-känsla och fortsätter med att jämföra händelserna i Norge med mordet på Olof Palme.

6.3.2 Krönikor

I Aftonbladets krönikor presenteras frekvent olika typer av jämförelse. Dels jämförelsen av tidigare, liknande attacker mot länder i västvärlden. “Oavsett vem som ligger bakom har Norge fått sitt eget 11 september.” (Aftonbladet Hansson 2011-07- 24, s.31), inleder en text där journalisten jämför sina upplevelser när han befann sig i New York vid terroristattackerna 11 september, 2001. Konkreta jämförelser av händelserna visas, “Den ofattbara förödelsen. Rökmolnen som då svepte in

Manhattan i ett dis, och nu Oslo.”, och journalistens känslor vid de båda tillfällena, “När jag ser tv-bilderna från Oslo infinner sig en isande känsla av att jag sett allt detta tidigare.”.

Även rapporteringen av händelserna beskrivs i Aftonbladets krönikor. Osäkerheten om vad som ska rapporteras och skrivas om är tydlig i vissa texter.

“Men ibland går det inte att göra sitt jobb. I dag är en sådan dag. Sent i natt visste vi inte vilka mördaren eller mördarna var.” (Aftonbladet Kielos 2011-07-23, s.2).

I samma artikel presenteras all fakta som de för stunden vet är sann, men även den beskrivs som osäker för tillfället.

Den tidiga rapporteringen i Dagens Nyheter visar på ett tydligt ställningstagande gällande ansvariga för attackerna mot Oslo och Utöya. I artikeln “En dyrköpt väckarklocka för det norska samhället.” (Dagens Nyheter Brors 2011-07-24, s. A5), beskrivs Norges involvering i Nato och deras styrkor i Afghanistan som en direkt koppling till händelserna i Oslo och på Utöya. I samma artikel fortsätter Henrik Brors med att nämna tidigare terrorhot mot landet och att al-Qaida-terrorister sedan tidigare gripits i Norge. I texten räknas faktorer upp som enligt Brors skulle visa på att den enda möjligheten är att en extrem islamistisk terrorgrupp ligger bakom dådet.

6.3.3 Nyhetsartiklar

Under första dagarna efter dådet var spekulationerna både vilda och utspridda i medierna. I Aftonbladet valde tidigt efter händelsen att rapportera att en man utklädd till polis skulle befunnit sig på Utöya, “Gärningsmannen var utklädd till polis, lockade offren till sig – sedan sköt han.” (Aftonbladet Dawod & Svanberg 2011-07- 25, ss.12-13). Uttalandena var få och informationen knapphändig, men snart hade ryktena om en ensam gärningsman tagit över den islamistiska terrorgruppen som huvudspår. Uppgifter visar på hur mannen, kallblodigt, lurat ungdomarna på Utöya, “Kom till mig, jag har viktig information, kom till mig, det är inte farligt. Sedan började han skjuta med automatvapen.” (Aftonbladet Dawod & Svanberg 2011-07- 25, ss.12-13). Gärningsmannens lyfts fram som känslokall,

“Enligt andra överlevande på ön sköt Behring Breivik minst två̊ skott mot samtliga offer, som för att försäkra sig om att han gjorde ordentlig skada.”.

Under dagarna efter gärningsmannen avslöjats försöker Aftonbladet kartlägga hela hans liv. Hur han växte upp, vilka vänner han hade, vad han jobbade med, vad han gjorde på fritiden och vad han trodde på. “Misstänkte mördaren bodde hos mamma. Aktiv på nätet på högerextrema sajter.” (Aftonbladet Strömberg 2011-07-25, ss.20- 21). Själva attackerna beskrevs i detalj och allt eftersom uppgifterna kom fram. “Smidde planen i nio år. Antecknade sina förberedelser dag för dag i sin dagbok” (Aftonbladet Strömberg 2011-07-24, ss.8-10). Nerslag vid attackernas olika tidpunkter gjordes och i Aftonbladet publicerades kartor och beskrivande texter till dem, “Vägen på skräckön. Över 90 minuter.” (Aftonbladet Eriksson 2011-07-24, ss.22-23).

Jämförelser som gjorts i Aftonbladets krönikor, fortsätter i nyhetsartiklarna, och nu beskrivs likheterna mellan Norge och Sverige som grannländer och människorna som bor i dessa länder. Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, twittrar om att “Vi är alla norrmän” och statsministern Fredrik Reinfeldt skriver brev till sin motsvarighet i Norge där han “… beklagar djupt det tragiska som hänt i Oslo.”. I Aftonbladet publiceras en artikel som berättar att personer samlats utanför Norges ambassad i Stockholm för att visa sitt stöd för de drabbade och det norska folket. Stödet på internet presenteras också i Aftonbladet, “Över en miljon människor hade sent på lördagskvällen tänt ett ljus på Facebook” (Aftonbladet Löfström 2011-07-24, ss.34- 35). Det svenska stödet lyfts fram och får ta ett lika stort utrymme i tidningen som texterna om själva händelseförloppet.

Osäkerheten av rapporteringen av misstänkt gärningsman var stor i Dagens Nyheter. Bland de första artiklarna riktade sig fokusen mot extrema islamistiska grupper. Senare skulle det visa sig att en ensam norsk medborgare genomfört dådet. “Vi har gripit en 32 årig norrman som vi misstänker är inblandad i båda händelserna” (Dagens Nyheter Hökerberg 2011-07-23, s. A8). Uppgifter om gärningsmannen från vittnen publicerades, precis som i de flesta andra medierna, av DN. “Han legitimerade sig som polisman på färjan över och sade att han skulle genomföra en säkerhetskontroll med anledning av explosionen” (Dagens Nyheter Hökerberg 2011-

07-23, s. A8). Senare, när gärningsmannen visat sig vara en norsk medborgare med namnet Anders Behring Breivik, började DN publicera artiklar angående hans gripande. Breivik beskrivs som en psykiskt sjuk människa, “Breiviks uppfattning är att han inte gjort något straffbart, uppgav Lippestad. I stället påstår han "att det var nödvändigt" (Dagens Nyheter Littorin 2011-07-25, s. A8).

I Dagens Nyheter fortsätter skribenterna att måla upp Anders Behring Breivik som en extremist, galning och enligt Breivik själv en “frontsoldat”. I artikeln “Breivik såg sig som en frontsoldat” rapporterar DN om ett manifest som Breivik innan dåden skickat ut till utvalda personer inom högerpolitiken och media. “Det är 1 500 sidor av hat, långa ideologiska resonemang och bitvis förvirrande tankar.” (Dagens Nyheter Bondesson 2011-07-25, s. A10).

Attentaten jämförs med bomben i Oklahoma, “Attentatsmannen kan ändå ha inspirerats av samma idéer som låg bakom bomben i Oklahoma.” (Dagens Nyheter Lodenius 2011-07-24, s. A5), både sett till utförande och ideologin bakom den. Sammankopplingarna mellan människor med högerextrema åsikter i Sverige och Norge görs i samma artikel i Dagens Nyheter.

“Anders Behring Breivik var medlem i Fremskrittspartiet 1999 till 2006, ett parti som i mångt och mycket liknar Sverigedemokraterna” (Dagens Nyheter Lodenius 2011-07-24, s. A5).

Involveringen av experter inom ämnen med anknytning till händelserna i Norge, blev ett viktigt inslag i rapporteringen för DN. “Terrorexperten Magnus Ranstorp säger att fredagens attacker i Norge saknar motstycke.” (Dagens Nyheter Mannheimer 2011-07-23, s. A8), visar på experters och mediers osäkerhet kring rapporteringen.