Malmö högskola
Sensationalism i krisrapportering
En granskning över rapporteringen av terrorattentaten
i Oslo och på Utöya mellan den 23 till 30 juli 2011 i
Aftonbladet och Dagens Nyheter
Sensationalism in crisis reporting
A review of the reporting of the terrorist attacks in Oslo and
on Utöya between 23 to July 30, 2011 in Aftonbladet and
Dagens Nyheter
Alexander Olofsson
C-uppsats 20 hp Handledare
Inom Medie- och kommunikationsvetenskap Jakob Ditmar & Fredrik Edin Examinator
Konst, Kultur & Kommunikation (K3) Malmö Högskola C-uppsats Vårterminen 2012
SAMMANFATTNING
Alexander Olofsson Sensationalism i krisrapporteringEn granskning över rapporteringen av händelserna i Oslo och på Utöya mellan den 23 till 30 juli 2011 i Aftonbladet och Dagens Nyheter
Sensationalism in crisis reporting
A review of the reporting of the terrorist attacks in Oslo and on Utøya between 23 to July 30, 2011 in Aftonbladet and Dagens Nyheter
I en värld där terrorismen satt ett allt större avtryck är rapportering av absolut vikt. I den här studien undersöks hur media framställer terrorattentaten mot Oslo och Utöya från datumen 23 juli 2011 till 30 juli 2011. Studien utgår från två olika kategorier av tidningar, kvälls- och dagstidning, och därifrån har två tidningar valt uts för vidare undersökning. Aftonbladet (kvällstidning) och Dagens Nyheter (dagstidning) får stå som exempel i studien för dessa två kategorier. Tidningarna är störst i Sverige i sin egen kategori och har stor erfarenhet av liknande rapportering. Viktigt att poängtera är att analyserna görs endast på tryckta tidningar, alltså studeras texterna som de utformades just den dagen, och har inte kunnat uppdateras och ändrats i efterhand.
Genom en kvalitativ innehållsanalys, med textanalys och hermeneutiken som inriktning, och identifierade ämen och teman ska urvalet av artiklar ge grunden för en övergripande analys. Detta för att skapa en förståelse för fortsatt analysering. Därefter används ämnena för en tolkande analys där bakomliggande meningar, tankesätt och språket analyseras och lyfts fram. Utifrån den beskrivande analysen visar resultatet att de mest framförhållande teman som framförs i tidningarna är; Osäkerhet och sökandet efter ett svar, Jämförelse och Anders Behring Breivik.
Sökord: Sensationalism, Etik, Journalistik, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Hermeneutik, Litterär gestaltning
Postadress
Konst, Kultur & Kommunikation (K3) Gatuadress Östra Varvsgatan 11 A Telefon 040 - 665 70 00
Abstract
This study has the objectiv to examine the reporting of the events in Oslo and Utöya. To do this I´ve choosen the timespan during 23th of july to 30th the same month. I´m going to analyse chossen articels from swedish newspapers Aftonbladet and Dagens Nyheter,
As my method of analysing the results I´m going to work with oualitative content analysis, and concentrate on hermeneutics. From the analyse I found three stand outs themes that will be discussed in later chapters in the paper. The theories I´ve applied to the method is media logic, newsworthy and news dramaturgy, to give the method and my results a better standing ground to reach relevant results.
Lastly I´m going to apply a short story, wich will be presented as an annex to this paper. The short story will be analysing the same subject, but in a different light. In the story we will follow a working journalist when the attacks in Norway takes part. Subjects like ethics in journalism, what´s right and wrong to publish and the human behind the words, will be discussed and analysed. Combined with the qualitative content analysis, this paper will reach results that can relevant for discussions of print media, journalism, ethics and the way newspapers report a crisis.
Search: Sensation, Ethics Journalism, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Qualitative content analysis, Hermeneutics, Short story,
1
Inledning ... 6
2
Syfte och frågeställning ... 8
3
Bakgrund ... 9
3.1 Etik inom journalistik ... 9
3.2 Sensationsjournalistik ... 10
3.3 Kriskommunikation ... 12
3.4 Terrorattentaten i Norge ... 13
4
Teoretisk ram och tidigare forskning ... 15
4.1 Tidigare forskning ... 15
4.2 Nyhetsdramaturgi ... 17
4.3 Nyhetsvärdering ... 18
4.4 Medielogik ... 20
4.5 Litteraturteori ... 23
5
Metod och material ... 24
5.1 Metodval ... 24
5.2 Kvalitativ innehållsanalys ... 24
5.3 Textanalys ... 25
5.4 Hermenuetik ... 25
5.5 Litterärt gestaltande ... 27
5.6 Material och avgränsningar ... 27
5.7 Reflektion av material och metod ... 29
6
Resultat och analys ... 31
6.1 Resultat redovisning ... 31
6.2 Resultat av Freytags pyramid ... 32
6.3 Övergripande analys ... 34
6.3.1 Ledarsidor ... 34
6.3.2 Krönikor ... 34
6.3.3 Nyhetsartiklar ... 35
6.4 Tolkande analys ... 37
6.4.1 Osäkerhet och sökandet efter ett svar ... 38
6.4.2 Jämförelse ... 40
6.4.3 Anders Behring Breivik ... 42
7
Diskussion ... 45
8
Förslag på fortsatt forskning ... 49
9
Referenser ... 50
10
Bilagor ... 54
10.1 Analysschema ... 54
1 Inledning
Under en tio års period, sedan 11 september 2001, har terrorismen varit ett vardagligt inslag i medier runt omkring västvärlden. Från lokala dagstidningar till globala nyhetskanaler, alla har fått sitt nyhetsutbud påverkat av terrorismen. Samhället har beskrivits som osäkrare och förmedlingen till allmänheten av terrorattentat har tilldelats en central roll i flertalet debatter.
Uppsatsen ska därför undersöka och analysera medias sätt att hantera och förmedla terrorattacker till allmänheten. Detta kommer att genomföras med ett kvalitativt perspektiv som författaren baserar på sina tidigare erfarenheter från medie- och kommunikationsutbildning. Tanken är att uppsatsen ska nå en förståelse för hur medierna hanterar situationerna som uppstår vid en viss typ av krisrapportering. I projektet vill jag se var mediernas prioritering ligger i förmedlingen av information till allmänheten. Är det viktigast att sälja lösnummer eller att framställa en korrekt bild av verkligheten?
För att genomföra detta projekt kommer jag att utgå från en terroristattack som är aktuell och har närhet till Sverige både geografiskt och kulturellt.
Krisen är;
• Terrorattentaten i Oslo och på Utöya, 2011.
Efter attentaten startades en rykteskarusell och spekulationerna var många. Vilka stod bakom attackerna? Varför? Hur många hade avlidit? Tidningarna ställdes inför problemet om vad skulle de gå ut med. Vilka källor gick att lita på? Detta skulle komma att drabba den tryckta upplagan hårdast. Uppsatsen kommer att fokusera sina analyser på tryckta tidningar just därför. Dessutom kommer en litterär gestaltning genomföras i form av en novell, där studiens undersökningsområde breddas och ses på från andra vinklar. Den kommer att publiceras i en bilaga till uppsatsen.
Från mina medie- och kommunikationsvetenskapliga studier i Jönköping anser jag mig ha fått en bred förståelse för ämnet medie- och kommunikationsvetenskap. Jag har under två års tid studerat organisationskommunikation, public relations och
socialpsykologi. Även journalistik och sociala medier har funnits som underlag för utbildningen. I kombination med Skrivande som metod och gestaltning som författaren studerat vid Malmö Högskola, anser jag att erfarenheten och kunskapen finns för att nå ett givande resultat i uppsatsen.
2 Syfte och frågeställning
Studien syftar till att undersöka och analysera Aftonbladets och Dagens Nyheters rapportering utav terror attackerna mot Oslo och Utöya i juli 2011. Uppsatsen ska se om framställandet av information och nyheter är ett fall av sensationsjournalistik och i vilka fall etik kan spelat en roll i val av nyheter som publicerats. Detta kommer genomföras med hjälp av frågeställningarna som appliceras på materialet och där den kvalitativa innehållsanalysen med inrikting hermeneutik, undersöker hur terrordådet framställdes och bearbetades i Aftonbladet och Dagens Nyheter.
• Hur dramatiserades händelserna i Aftonbladet och Dagens Nyheter
mellan den 23 juli 2011 till 30 juli 2011?
• Vad utmärkte sig i Aftonbladets kontra Dagens Nyheters rapportering
utav händelseförloppet?
3 Bakgrund
3.1 Etik inom journalistik
Etik är ett ämne som sträcker sig över flertalet genrer och kan appliceras på olika ämnen. I sin mest essentiella beskrivning kan etik framställas som;
“the study of the grounds and principles for right and wrong human behavior” (Sanders 2003, s.15).
För journalister innebär etiken hur de bör agera vid olika händelseförlopp. Enligt Tony Harcup tvingas journalisten ständigt ställa sig inför valet av att följa deras professionella åtagande, och de etiska grunderna som följer med, eller att framställa texter som marknaden önskar att ta del av, oberoende av kvalitén (Harcup 2004, s.103). I Sverige har det etiska regelsystemet fastställt att medierna ska råda under yttrandefrihet och att pressen ska vara fri från statlig påverkan. I sin tur ska medierna presentera en allsidig och källkritisk nyhetsförmedling och där enskilda personer, vid brott, självmord och liknande händelser, ska undvaras personlig skada genom kränkande publicitet (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.34).
Stora delar av den professionella journalistiken anser att fyra punkter bör följas, för en etiskt korrekt rapportering.
1. Sök efter och rapportera sanningen.
2. Arbetet ska genomföras självständigt, utan påverkan av källa eller andra journalister.
3. Minska skadepåverkan, eller undvika den, bland de drabbade. 4. Stå till ansvar för sitt arbete (Richardson 2007, s.83).
Dessa fyra delar av den etiska vägledningen inom journalistiken anses vara grundläggande och följs utav underregler med mer eller mindre betydelse (Richardson 2007, s.83). Däremot måste det poängteras att den journalistiska professionalismen och de etiska ståndpunkterna inte alltid samarbetar i strävan efter att producera trovärdiga nyheter. Ett exempel är när etiken motsäger arbetet. I punkt tre i tabellen ska journalisten “minska skadepåverkan, eller undvika den…”, något som kan stå i direkt motsats eller påverka journalistens arbete med att informera sanningen till allmänheten (Iggers 1999, s.35).
I Sverige anses det pressetiska systemet var förankrat i grunden bland den svenska journalistkåren. Traditionen av pressetiskt tänkande har gjort att grupper som Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman kunnat bildas, och grupperna arbetar nu med att se över hur de pressetiska reglerna följs. Under senare år har nya medier debatterats och diskussioner om en särskild Medieombudsman, som ska hantera de pressetiska reglerna inom nya medier, har funnits. Diskussionerna är inte längre endast om reglerna, utan vilka som ska granskas under dem (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.37).
3.2 Sensationsjournalistik
”sensationsjournalistik, journalistik inriktad på det spektakulära i skeendet, ofta med fokus på kända människor och skandaler.”(Nationalencyklopedin 2012, 24 maj).
Medieforskaren Bob Franklin riktar i sin bok Newszak & News media från 1997, kritik mot underhållningsbaserad press som producerar och säljer lösnummer med sensationsbaserat innehåll. Genren anses ha sitt ursprung i 1800-talets USA där uttrycket “yellow journalism” formades, vilket innebär en typ av journalistik där lite eller inga källkritiska nyheter framställs. Istället prioriteras utstickande löpsedlar som leder till fler sålda lösnummer (Schudson 2003, s.97). Vid den här tiden drevs tidningarna på en kommersiell marknad, som var hård, och journalistiken var aktiv i form av kampanjer som William Randolph Hearsts tidningar länge fått stå som exempel för (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.58). Det finns även anor inom sensationsjournalistiken som härstammar från den ökade rapporteringen av brott och olyckor i slutet av 1800-talet (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.277). I början på 1920-talet växte sig kritiken starkare mot så kallade tabloid news, en term som ofta används i England för att beskriva sensationssökande tidningar (Schudson 2003, s.97). Detta har fått Bob Franklin att mynta uttrycket som presenteras nedanför;
“Journalists are more concerned to report stories which interests the public than stories which are the public interest.
Franklins ord beskriver en värld där informationen i sig inte längre är lika betydelsefull som sättet den framställs på. Fokuseringen har ändrats till att sprida sensationsnyheter, gripande historier och lösnummersäljande berättelser. Tidigare
hade den journalistiska yrkeskårens huvuduppgift varit att förmedla information om händelser i samhället, både lokalt och globalt, och informera om ämnen som ansågs vara nödvändiga för allmänheten, till exempel politik (Franklin 1997, s.4).
Bakgrunden för det vi i Sverige idag kallar kvällspress, vilket ofta associeras med sensationsjournalistik, hämtas från en amerikansk förebild som kallades tabloidpress, efter formatet som tidningarna trycktes i (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.72). Formatet innebar en anpassning för läsning i buss, tunnelbana eller spårvagn. Grundtanken med tabloider var alltså inte sensationsbaserade nyheter, utan ett mer lättillgängligt format som gjorde tidningarna läsvänligare (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.73). Detta ledde senare till att tidningarna kunde säljas på nya platser som livsmedelsbutiker och bensinmackar. Utbudet skulle dessutom bestå av ett större opionionsmaterial med kultursidor och politiska kommentarer (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.73).
Under tidigt 1900-tal började en samlad branschkritik rikta sig mot spridandet av sensationsjournalistik. Notiser kring brott hade under den här tiden fått som vana att publicera namn på den misstänkta brottslingen och offret. Som en motreaktion växte det som dagspressen kom att kalla publiceringsregler (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.278). Händelser, som brott där rehabilitering kunde tilldömas, och även självmord skulle publiceras med mera tillförsikt och respekt mot de drabbade. En regel från 1933:s publiceringsregler beskriver hur liknande fall “aldrig med namn, och helst inte alls”, fick framställas i media. Senare, 1948, kom även namnförbudet att tillämpas på brottsmisstänkta som väntade hårdare straff (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.278).
Något som diskuterats på senare tid är att den journalistiska kvalitén på texterna har kommit att försämras i samband med ökad konkurrens om jobb och läsare. Detta scenario har skapat en konflikt mellan ekonomiska och publicistiska krav. Detta kommer också vara den fortsatta sanningen så länge mediemarknaden fortsätter att vara påverkad av den ständigt växande konkurrensen (Strömbäck 2009, s.147). Dessutom kommer nyheter med informationsvärde att prioriteras lägre än nyheter med den lösnummersäljande sensationalismen (Strömbäck 2009, s.147).
“frihetskämpar” eller ”terrorister”. Är personer från specifika raser inblandade i en nyhetsrapportering kan ord som “nerhuggen” förstärkas och bli mer målande. En trafikolycka kan bli en berättelse om en persons kamp för att få stanna i landet och om föräldrarnas svårigheter att hantera situationen (Richardson 2007, s.65). Hyperboler, eller överdrift, förstärker informationen i nyheten, men kan också förstöra trovärdigheten för journalisten och tidningen (Van Dijk 1991).
När världen förändrats har även mediernas förhållningssätt till den gjort detsamma. Publiken har under senare tid fått ett större inflyttande över nyheterna och dess innehåll. På ett lättillgängligare sätt än förut kan konsumenten välja vilket utbud den ska konsumera. Innehållet som väljs bort får därigenom minskat genomslag och i längden minskar intresset bland journalister för liknande ämnen (Strömbäck 2009, s.152).
Nyheter har därigenom kommit att inrikta sig på en specifik marknad där informationen framställs i mindre portioner. Den baserar sig på underhållning och nyheter som “står ut” från mängden, överdrift eller inte. Numera handlar det för journalisten om att vara redo att ge konsumenten det den behagar och inte längre vad som kan anses vara nödvändigt (Franklin 1997, s.6).
3.3 Kriskommunikation
Kriskommunikation hanterar naturkatastrofer likt tsunami, orkaner och jordbävningar, precis som den kan appliceras på organisationers felsteg och terrorattentat. På kinesiska innebär tecknet för kris ”en farlig möjlighet” (Ulmer, Sellnow & Seeger 2007, s.4). En annan definition gjordes enligt Ulmer, Sellnow och Seeger i boken ”Effective Crisis Communication” av Herman år 1963, där krisen sägs skulle bestå av tre delar. Krisen ska vara en överraskning, det ska vara ett hot och den drabbade ska ha kort tid på sig att hantera situationen (Ulmer, Sellnow & Seeger 2007, s.6). Mer detaljerat är en kris en stor händelse vilken kan ha ett negativ slut, där företag, industrier, människor, produkter eller varumärken skadas. Krisen ska avbryta de dagliga rutinerna och kan hota organisationens existens (Fearn-Banks 2007, s.8). När det gäller krisjournalistik har flertalet studier visat att medierna har stor makt. Bland annat är det medierna som avgör hur olyckor och katastrofer ska definieras och när det blir till en kris (Falkheimer, Heide & Larsson 2009, s.102). Händelserna i
krisen kan också påverkas, beroende på hur medierna inriktar sin rapportering. Samhällsinriktade kriser, som Estonias haveri, flodvågskatastrofen i Thailand och morden på Olof Palme och Anna Lindh, får oftast omfattande rapportering i medierna (Falkheimer, Heide & Larsson 2009, s.103). Olika typer av händelser, lokala eller internationella, påverkar sättet krishändelser bearbetas, men händelseförloppet inom redaktionen är snabbt och därför har etermedierna och webbtidningarna en fördel gentemot tryckta tidningar i sin rapportering (Falkheimer, Heide & Larsson 2009, s.103).
Enligt Kathleen Fearn-Banks i boken ”Crisis Communication” säljer en negativ nyhet bättre än en positiv, och därför kommer media vara mer aktiv vid en kris (Fearn-Banks 2007, s.22). Media vill bland annat veta vad som hänt, varför det hände och vem som har ansvar för händelsen. Här ska myndigheter vara förbereda på att svara ärligt för att informera allmänheten enligt Fearn-Banks (Fearn-Banks 2007, s.24). Sedan terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 placeras terrorism överst på listan över avsiktliga orsaker som leder till kriser. Både organisationer och myndigheter måste därför vara redo med att hantera kriserna som uppstår till följd av terrorism, vilket kan skada dem själva men även landet i sin helhet (Ulmer, Sellnow, Seeger 2007, s.10). Detta ger studiens ämne en aktualitet och därför också ett större intresse att studera.
3.4 Terrorattentaten i Norge
Den 22 juli 2011, detonerade först en bilbomb i Oslo, på Grubbegatan vid Regjeringskvarteret, och efter cirka två timmar startade en skottlossning på ön Utöya där ett sommarläger med 560 deltagare, anordnat av Arbeidernes Ungdomsfylkings, pågick. Totalt avled 77 personer vid attentaten, 8 vid explosionen i Oslo och 69 personer vid skjutningarna på Utöya (Dagens Nyheter 2011a). Ansvarig för attentaten var Anders Behring Breivik, och han har förklarat brottet som “ett nödvändigt ont” och att “planerna var grymma, men i hans huvud nödvändiga” (Dagens Nyheter 2011b).
Informationen ovanför är idag vida känd, men vid tidpunkten av dådet spreds flertalet rykten. När attackerna skedde publicerades artiklar om islamistiska grupper som påstod sig ligga bakom explosionen och skjutningarna i Norge. Grupper som Al-Qaida och Ansar al-Jihad, al-Alami var tidiga med att framställa sig som hjärnorna
bakom planen att attackera Norge. Detta på grund av Norges stöd av den amerikanskt ledda gruppen Nato. Senare skulle detta visa sig vara felaktiga uppgifter och tidningarnas nätupplagor ändrade eller tog bort nyheterna med information om islamistiskt terrorattentat (New York Times 2011).
Även antalet döda ändrades drastiskt bland olika medier. Dödsantalet skiftade bara på några dagar från tio stycken, senare till 91 stycken, därefter ner på 62 stycken, för att slutligen hamna på det nu officiella antalet 77 stycken avlidna (SVT 2011).
Efter attackerna har det diskuterats mediernas roll i sammanhanget. Togs besluten för snabbt i valet att publicera fakta om den misstänkte gärningsmannen? Vad var tankarna kring den professionella delen av journalistiken och de pressetiska reglerna inom journalistkåren? Blev tidningarna, precis som Anders Behring Breivik ville, en megafon mot omvärlden för att sprida hans extrema åsikter?
4 Teoretisk ram och tidigare forskning
Forskning och teorier kring journalistiken har en lång tradition. Ämne om vad som ska publiceras, hur journalistiken påverkas av marknaden och vad globaliseringen innebär har forskats kring och teorier har skapats. Nedanför kommer ett urval av tidigare forskning och teorier, presenteras och redogöras. Dessa har valts ut för att stärka uppsatsens trovärdighet och bredda författaren och läsarnas kunskaper inom ämnet. Med förståelse för den tidigare forskningen och teorierna kan uppsatsen i senare kapitel presentera resultat där reliabiliteten är stark.
4.1 Tidigare forskning
Vid tidigare forskning inom kriskommunikation, tenderar forskarna att studera mediernas rapportering utav extrema händelser som sker snabbt, oväntat och med stor genomslagskraft. Ett terrorattentat likt det i Oslo och på Utöya stämmer överens med dessa faktorer och gör tidigare forskning relevanta i hänseende till den här studien. Den första studien jag tagit del av är Lars Nord och Jesper Strömbäcks ”Tio dagar som skakade världen – En studie av mediernas beskrivning av terrorattackerna i USA och kriget i Afghanistan hösten 2001.”. Studien syftar till att granska hur svenska medier beskriver terrorattackerna mot USA och USA:s efterföljande attacker mot Afghanistan (Nord & Strömbäck 2002, s.13). Nord och Strömbäck ställer frågor som; Präglades bevakningen av saklighet och objektivitet? Hur beskrevs skeendena temamässigt och hur vinklades dessa? Vilka tolkningar gjordes? Finns oberoende källor i rapporteringen? Författarna påpekar inför studien att terrorattackerna har en faktor som gör dem olika andra krigs- och krissituationer, nämligen dess oförutsägbarhet. Detta leder till diskussioner om framtida utsikter för det journalistiskaarbetet i den här typen av situationer och om det i längden kommer förändra mediernas beredskap.
Studien genomförs med hjälp av analyser av olika mediekanaler som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet (morgontidningar), Aftonbladet och Expressen (kvällstidningar) och dessutom tv-kanalerna TV4 och SVT (Nord & Strömbäck 2002, s.14). Som metod använder sig Nord och Strömbäck utav innehållsanalys, där de valt ett kvantitativt perspektiv. De har på förhand konstruerat ett kodschema som appliceras på medieinnehållet i kombination med en kvalitativ innehållsanalys som
presenteras genom citat i deras material. Resultatet som Nord och Strömbäck framställde visade bland annat på att användning av anonyma källor var vanligare vid rapporteringen utav terrorattackerna mot USA, jämfört med kriget i Afghanistan. Det gick också att se att spekulationer kring terrorattackerna var mer förekommande i kvällstidningar kontra dagstidningar och i reklam-tv jämfört med public service-tv. Dock var resultaten inte tillräckligt konstanta för att kunna stödja ett visst mönster (Nord & Strömbäck, 2002 s.169). En av studiens viktigaste aspekter var att undersöka om svensk media var neutrala i sin rapportering av terrorattackerna mot USA och kriget i Afghanistan. Nord och Strömbäck poängterar att det är nästintill omöjligt att uppnå fullständig neutralitet. Däremot säger de sig anse att svensk media lyckats med sin krisrapportering. Fallen där de misslyckats repesenteras oftast av kvällstidningar och kommersiell-tv, men där de återigen understrycker att händelserna är för få för att skapa ett mönster (Nord & Strömbäck, 2002 s.170).
I den andra studien jag tagit del av presenterar Karin Dyberg och Carina Forslind en rapport över mediernas sätt att hantera kriskommunikation vid stormarna Gudrun och Per. De har valt att kalla arbetet för Medieföretagens erfarenheter av stormaran Gudrun och Per. Den syftar till att undersöka hur medierna påverkats av stormarna och hur de hanterar problemen som uppstår (Dyberg & Forslind, 2008 s.10). Vidare vill den öka förståelsen för medieföretagens situation vid liknande kriser och dess förmåga att producera relevant material vid krisrapportering. För att nå resultat har intervjuer gjorts med medieföretag i drabbade regioner under tidsperioden juni och juli 2007. Som komplement gjordes en postal opinionsundersökning med elanvändare i de områden som påverkades av stormarna. Detta för att se deras möjlighet till mottagningsmöjlighet av information under stormarna.
Resultatet av intervjuerna visade på att medieföretagen ansett sig kunna nå ut med information på ett tillfredsställande sätt, även under rådande stormar. De ansåg även att inhämtning av material också fungerade väl. Studien visar dock att vissa lärdomar har gjorts efter stormarna Gudrun och Per. Framförallt ligger dessa på de tekniska förutsättningarna, men det har även skett förbättringar med beredskap, larmlistor och samarbete med myndigheter. Dyberg och Forslind ställer frågan om detta kan anses vara knutet till indivisten eller till hela organisationen. Vad skulle påverkan kunna vara om det endast var kopplat med ett fåtal individer, och inte hela medieföretaget (Dyberg & Forslind, 2008 s.7)? Vidare är en av de största faktorerna som kan leda till
problem i rapporteringen personalresurser. Dyberg och Forslind anser,baserat på materialet som utvunnits genom intervjuerna, att en känsla av otillräcklighet sprider sig på redaktionen vid krishändelser och där de som arbetar är oroliga för att ha tillräcklig uthållighet. Detta kan påverka kvalitén av krisrapportering. Dessutom kan medieföretagen påverkas negativt ekonomiskt då personalen som finns tillgänglig arbetar obekväma arbetstider (Dyberg & Forslind, 2008 s.8). Genom enkätundersökning hos allmänheten i de drabbade regionerna, fick Dyberg och Forslind reda på att människorna ansett sig haft tillräcklig tillgång till information. Vid de tillfällen då tillgången saknats har det berott på elavbrott.
4.2 Nyhetsdramaturgi
Dramaturgin inom nyhetsvärlden handlar om hur en nyhet presenteras för sina läsare och hur den är uppbyggd strukturellt. För att förtydliga kommer ”Fretyags pyramid” att användas som exempel för att beskriva hur kriskommunikation kan utvecklas i tidningar under själva händelseförloppet.
I Freytags pyramid är utgångspunkten i ett händelseförlopp framställningen, som berör området där händelserna utspelar sig, vad det är för typ av händelse och vilka karaktärerna är (Wheeler, 2004). Återgärderna som följer skapar ett större tryck på huvudkaraktären och en osäkerhet kring densamma (Wheeler, 2004). Detta leder till komplikationer för de drabbade och som tillslut når klimaxet i händelseförloppet. Klimaxet, eller krisen som det även kallas, är det tillfället då händelsen drabbas av störst osäkerhet och spänning (Wheeler, 2004). Det kan följas upp av en omkastning, där allt ser ut att gå emot det sämre, och efterföljs av händelser där karaktärerna får stå till svars för sina tidigare gärningar. Allt slutar enligt Wheeler på punkten katastrof, där även karaktärer i huvudkaraktärens närhet drabbas av tidigare val och gärningar (Wheeler, 2004).
Freytags pyramid härstammar från det imaginära, men kan även som teori appliceras på kriskommunikation. Detta gjorde Terence Wright i sin studie över Matt Freis rapport om afghanska flyktingar. Wright beskriver i sin studie fem delpunkter i Freis berättelse. Den första ”Exposition” där Frei berättar om miljön, läget för tillfället och ämnet han rapporterar om (Wright, 2004). Nästa del, ”Utvecklingen”, ger rapporten en riktning som bland annat visas med bilder av flyktingarna och beskrivningar över deras frustration (Wright, 2004). Nästa del i Freytags pyramid är ”Klimaxet” där fler
flyktningar lyfts fram. Händelseförloppet blir mörkare, temperaturen lägre, utrymmet i flyktinglägret mindre och personer som förlorat närstående presenteras för läsaren (Wright, 2004). Senare följer ”Upplösningen” där läsaren får berättat för sig att olika lösningar på problemet finns. På bilderna kan läsarna se mat som transporteras till flyktinglägret och representanter för regeringen som är villiga att kommunicera med flyktingarna (Wright, 2004). ”Utgången” beskriver Wright som tillfället då Frei pekar på ironin i att FN sanktioner bidragit till att förvärra krisen, samtidigt som FN anställda står för stödet till de drabbade (Wright, 2004).
Applicerandet av Freytags pyramid på rapporteringen utav terrorattackerna mot Oslo och Utöya kommer att genomföras och presenteras i ett senare kapitel av studien.
4.3 Nyhetsvärdering
Informationen som når media är sällan exakt samma som når allmänheten. För att en nyhet ska publiceras måste den utmärka sig på ett eller flera sätt. Enligt den amerikanska journalisten Walter Lippmann, som gjorde ett av de tidigaste försöken till att definiera nyhetsbegreppet, ska en nyhet;
• Väcka känslor hos mottagaren.
• Erbjuda läsaren en möjlighet att identifiera sig (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.302).
I centrum, menade Lippmann, stod konsumentens känslor. Därför skulle en nyhet värderas efter föreställningarna som tidningarna hade angående konsumenternas känslor (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.302). Även faktorer som tid och extrema händelser spelade roll i nyhetsvärderingen, där tidens roll påverkade på olika sätt. Dels genom att en tidning hade möjlighet att vara före sina konkurrenter med en nyhet. Därigenom kunde den få ett större genomslag i tidningen när den publicerades. Tiden spelade även roll för själva händelsen. Om en krishändelse kunde ses pågå under en längre tid, kunde den tappa läsvärde och intresse hos läsarna och därför inte få lika stor exponering i tidningarna (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.303). En annan person som forskat inom samma område är kommunikationsforskaren Heinz Prakke. Enligt Prakke finns det tre huvudfaktorer som spelar in när en nyhets värde ska definieras. Dessa är tid, kultur och rum, alltså tre olika typer av avstånd (Prakke 1969, refererad i Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.304)
Figur 4:1 Nyhetsvärdering (Prakke 1969, refererad i Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.304).
Detta innebär att en nyhet anses vara värdig att publiceras i en tidning, ju bättre nyheten placerar sig på skalan ovanför. Som exempel kan en nyhet som sker långt ifrån platsen den ska publiceras på anses vara mindre väsentliga. Samma sak gäller nyhetens aktualitet, är en nyhet passé kommer den få mindre utrymme och genomslag. Slutligen diskuteras det kulturella avståndet till läsarna. Hur mycket kan en nyhet av det här slaget påverka läsarna känslomässigt? Finns det plats för identifikation (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.303)? Något som måste poängteras är att tabellen inte tar i hänsyn till händelser som kan anses vara “sensationella” eller “ovanliga”, vilket måste tas med i beräkningarna vid användning av teorin (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.304).
Medieforskaren Håkan Hvitfelt har genom sina empiriska studier sammanfatta i tio punkter vilken typ av händelser som tillslut blir nyheter. Ju fler punkter där kraven uppfylls, desto större chans har nyheten möjlighet att slå igenom och nå första sidan enligt Hvitfelt (Hvitfelt 1985).
1. Politik, ekonomi samt brott och olyckor och
2. om det är kort geografiskt eller kulturellt avstånd till 3. händelser och förhållande som
4. är sensationella och överraskande, 5. handlar om enskilda elitpersoner och 6. beskrivs tillräckligt enkelt men 7. är viktiga och relevanta,
8. utspelas under kort tid men som en del av ett tema 9. samt har negative inslag
10. och har elitpersoner som källor (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.305). Hvitfelt studie baserar sig på storstadspress och han använder sig utav flertalet tidigare faktorer som både Lippman och Prakke använt sig av, men lägger till faktorer som enkelheten i nyhetens framställning och källornas roll. (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.305).
Utöver dessa definitioner av nyhetsvärdering finns faktorer som endast påverkar några av medierna. Kvällstidningarna baserar sin överlevnad på lösnummersförsäljning, vilket gör att första sidorna och löpsedlarna måste vara lockande på ett annorlunda sätt än tidningar där prenumeration är den största inkomsten (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008, s.306). Sensationer, krig, död och extrema händelser har statistiskt visat sig sälja flest lösnummer bland kvällstidningarna (Carlsson & Facht 2007, s.90). Rubriker om fred, lycka och allmänt positiva nyheter har däremot svårare att locka läsare.
4.4 Medielogik
Teorin angående medielogik försöker beskriva hur medierna använder sig av olika berättartekniker för att enklare fånga konsumenternas uppmärksamhet. Medielogiken kan också ses som ett sätt att visa på hur mediernas arbetslogik ser ut. Enligt forskarna handlar det om att studera mediets sätt att berätta och fånga publikens uppmärksamhet, hur anpassad nyheten är efter mediets format och mediernas rutiner och metoder (Strömbäck 2009, s.177). Professor Kent Asp, vid Göteborgs universitet, menar att medielogik som begrepp består av huvudsakligen fyra komponenter. Den första, mediedramaturgi, beskrivs som att på olika sätt fånga publikens uppmärksamhet. Medieformat handlar om anpassningen till de rådande
arbetsformerna. De två andra komponenterna handlar det om mediernas arbetsrutiner och mediernas arbetsmetoder (Asp 1990, s.9).
Som begrepp myntades medielogik av Altheide och Snow i boken Media Logic från 1979. Enligt Altheide och Snow formas nyheten om och anpassas till utvalda mediets formspråk genom olika redaktionella rutiner och metoder (Altheide & Snow 1979, s.9).
Viktigt att poängtera är att medielogiken inte fungera som en teori för att definiera en historias nyhetsvärde, utan för att undersöka varför vissa nyhetsmässigt intressanta nyheter aldrig publiceras, medan nyheter med i grunden mindre allmänintresse, trycks. Nedanför följer ett antal berättartekniker som journalister kan använda sig av för att nå ut till konsumenterna och fånga läsarna (Johansson 2008, s.9).
• Tillspetsning – ett uttalande kan spetsas till för att fånga läsarens uppmärksamhet
• Förenkling – nyheter formas för att passa publikens tidsbrist genom förenklade beskrivningar av händelser.
• Polarisering – ytterligheter stalls mot varandra. Svart mot vitt. Detta för att enklare upprätthålla publikens intresse.
• Intensifiering – oväntade, snabba och extrema händelseförlopp prioriteras, då de anses bibehålla läsarens uppmärksamhet.
• Konkretion – den här berättartekniken kräver jämfört med tidigare exempel mer av läsaren. Här används enkelheten i medierapporteringen.
• Personifiering – nyheten ges ett ansikte. Därigenom blir det lättare för konsumenten att identifiera sig med händelsen.
• Stereotypisering – med användning av stereotyper kan nyheten bli enklare att förstå, jämfört med verkligheten.
• Intimisering – gränsen mellan den privata sfären och den offentliga suddas ut för en person. Här blir personens liv en allmän egendom. (Bromander 2010). Vid nyhetsframtagning kan journalister påverkas av styrfält, som är tre till antalet. Det första styrfältet handlar om att ge publiken det den vill ha och i detta fall ska nyhetsvärdet styra publiken. Marknaden kommer därför att tillgodose publiken med vad den tror att publiken vill konsumera. Det andra styrfältet handlar istället om vad
journalister anser att läsarna behöver ta del av. Det som kan anses som nyttigt att ta del av, ska därför prioriteras. Det tredje och sista styrfältet kallas normsystemet. Inom detta finns konstitutionella regler, spelregler och även yrkesregler (Asp 1990, ss.8-9). Asp anser att dessa regler i stor grad kan påverka nyhetsutbudet. Som exempel finns det nyheter som stämmer överens med medielogikens tankar, men där nyhetsvärdet inte borde vara tillräckligt stort. Dessa kan ändå bli publicerade och nå allmänheten. Samma sak gäller nyheter med mindre gemensamt med medielogikens teorier, och ett större nyhetsvärde, som inte blir publicerade (Asp 1990, ss.8-9).
Bland dagens tidningssidor tar annonser och reklam upp större delar av utrymmet, för att stärka den ekonomiska situationen. Därför begränsas utrymmet på sidorna och antalet tecken i nyheterna måste minskas. Till följd av detta tvingas nyheterna komprimeras och förenklas, och därigenom anpassa sig till medieformatet som är utbrett. Den verklighet som egentligen kunde beskrivits ersätts av en förenklad och funktionell dramaturgiskt uppbyggd historia (Hvitfelt 1989, ss.92-93). När en händelse består av ett för stort och även komplicerat händelseförlopp kan medielogiken appliceras för att anpassa nyhetstexten till något hanterbart för läsaren. Verkligheten förändras och förenklas för att passa in i mediernas rapportering. Det som essentiellt i en historia, de enkla aspekterna och i vissa fall, det som säljer lösnummer prioriteras (Hvitfelt 1989, s.99).
Nyhetsstereotyper finns i två olika dimensioner. I dessa stereotyper formas en nyhet efter hur något förväntas vara eller är. Nyheten har redan hamnat i ett förutbestämt fack och har därigenom följt en mall för nyhetstexter (Hvitfelt 1989, s.96). Av de två dimensionerna visar nyhetsprocessen en verklighetsbild som redan finns bland läsarna. Denna kan också förstärka stereotyperna i samhället, där journalister också får sin process påverkad av stereotyper. Källorna och journalisterna själva har av tidigare erfarenheter stereotypiska uppfattningar av liknande händelser och människor som är inblandade. Sedan tidigare finns det förutbestämda kategorier som visar hur en händelse ska presenteras för läsarna. Stereotyper anses oftast vara något negativt, men kan också vara nödvändigt i arbetet med att anpassa en händelse till medielogiken. I ett förändrat medielandskap, där aktualitet och ständig uppdatering förväntas, kan stereotyper användas som ett verktyg för att publicera nyheter på ett effektivare och snabbare sätt (Hvitfelt 1989, s.96).
Det görs ständiga försök att påverka mediernas innehåll och nyheter. Den politiska logiken försöker styra medielogiken, men lyckas sällan (Strömbäck 2009, s.247). I slutändan är det alltid medierna som har det slutgiltiga ordet för vad journalisterna ska skriva. När däremot den politiska logiken förmår sig att påverka mediernas innehåll, görs det inom logiken och nyhetsvärderingarna som medierna redan använder sig av. Trots att den enskilda politiska aktören har kunnat påverka nyhetsutbudet visar studier att påverkan inte är särskilt stor, medielogiken styr över utbudet i stort (Strömbäck 2009, s.248).
4.5 Litteraturteori
Vad är litteratur? Den frågan ställdes även i det antika Grekland. Den första personen som försöker svara på frågan var Aristoteles genom Poetik, där han ger en systematisk framställning av litteraturens teori (Algulin & Olsson 1995, s.63). Enligt Aristoteles ska litteraturen ses från social och etisk ståndpunkt, mer än den estetiska. Litteraturen skapas inte från fantasi eller ingivelse, utan är en återgivning av verkligheten (Algulin & Olsson 1995, s.63). Återgivningen i litteratur, eller mimesis, kan framställa människor som bättre eller sämre. Det är en berättelse av något som skulle kunna hända, och inte något som hänt (Algulin & Olsson 1995, s.63).
En genre inom litteraturen är dagboksromanen. Den kan uppfattas som något som föregår och/eller överskrider litteraturen. En dagbok med litterära ambitioner kan sägas försöka kortsluta den temporala besvärliga situationen som består av att dagboksskrivaren och den litteräre självframställaren befinner sig på annan tid och plats än det beskrivna och att det skrivandet jaget med nödvändighet är distanserat från det beskrivna och konstruerade jaget (Melberg 2008, s.120). Dagboken avstår därför från att berätta den stora berättelsen som meningsgivande forum, istället utvecklar den flera mindre berättelser. Enligt Arne Melberg kan därför genrer uppfattas som anti litterär litteratur (Melberg 2008, s.120). I bilagan till den här studien kommer jag att använda mig av dagboksformatet för min litterära gestaltning.
5 Metod och material
5.1 Metodval
Valet av metod gjordes i åtanke med materialet som studeras. Texten står i centrum för undersökningen, och där tolkningsförmågan av materialet är centralt.
Bilder kommer inte att studeras i nyhetsartiklarna för analysen. Detta eftersom författaren anser sig inte ha tillräcklig erfarenhet och kunskap inom området för att få fram ett relevant resultat.
Även ett gestaltande arbete, i form av en novell, kommer att genomföras för att med ett större perspektiv kunna diskutera och analysera tidningarnas rapportering utav händelserna i Oslo och på Utöya. Novellen är tänkt att publiceras i en antologi, där flera olika typer av texter och personer får ge sin syn på händelserna i Utöya.
5.2 Kvalitativ innehållsanalys
En innehållsanalys kan genomföras både som kvantitativ och kvalitativ. Termen innehållsanalys används främst som ett sätt att beskriva analyser där tillvägagångssättet består i att kvantifiera och räkna utvalda företeelser i texter (Bergström & Boréus 2000, s.43). Förenklat beskrivs den kvalitativa analysen som en textanalys där inget räknas eller mäts. Med den kvalitativa innehållsanalysen kan datainsamlingen fokusera på att ta fram det väsentliga innehållet genom närmare och noggrannare studier av textens helhet, delar och kontexten den baseras på (Esaiasson 2007, s.237).
Den kvalitativa innehållsanalysen relevans baseras på undersökarens interaktion och tidigare erfarenheter av materialet som analyseras och detta materials relevans till studiens huvudämne (Altheide 1996, s.24).
Till den här stuiden har tillvägagångssättet på analyserna gjorts med den kvalitativa metoden, då informationen som söks endast kan hittas dolt bakom texten och fås fram genom intensiv läsning och undersökning av materialet(Esaiasson 2007, s.223). Nyckelorden för användning av den kvalitativa textanalysen är validitet, reliabilitet och generaliserbarhet (Bergström & Boréus 2000, s.210). Resultaten som utvinns av analysen kommer baseras på utvalda ämnen eller teman som valts genom tidigare
erfarenheter av ämnet hos författaren. Dessa ämnen eller teman kommer att presenteras i resultat och analys delen av studien.
5.3 Textanalys
I den här studien är själva innehållet som studeras endast text och därför kommer en textanalys att genomföras. Textanalys är ett stort område med flera olika analysmetoder och sätt att hantera materialet, i detta fall tidningsartiklar, vid undersökningar. Som exempel kan diskursanalysen, hermeneutiken och den lingvistiska analysen (metaforer, syntax och lexikala aspekter) nämnas. Den sistnämda, lingvistisk analys, kan studera textens innebördsaspekt (metaforanalys), mer dolda ideologiska budskap (syntaxanalys) och valet av ord för att beskriva någonting (lexikala aspekter) (Bergström & Boréus 2000, s.179). Relevansen för den lingvistiska analysen baseras på ett tydligt syfte och lika tydliga frågeställningar, som ska besvaras med hjälv av analysen som genomförs (Bergström & Boréus 2000, s.216).
I de tidigare stadierna av den här studien planerades diskursanalys att användas som metod vid analysen av materialet.
” diskurs, i vetenskapliga sammanhang en helhet av sammanhängande uttryck, utsagor och begrepp, t.ex. den moraliska, den vetenskapliga eller den religiösa diskursen, eller formen hos en sådan helhet.”(N A T I O N A L E N C Y K L O P E D I N http://www.ne.se/diskurs).
Personen som än idag är starkast förknippad med diskursanalysen är Michel Foucault. Från Foucaults perspektiv är det inte språket som i första hand och uttrycken i sig som står själva i centrum, utan ett bredare anslag(Bergström & Boréus 2000, s.225). Valet av metod hamnade dock inte på varken lingvistisk analys eller diskursanalys, utan istället hermenuetiken, även kallad tolkningsläran.
5.4 Hermenuetik
Hermeneutiken är en typ av analys som grundar sig på tidigare erfarenheter av helheten och delarna av analysobjekt och materialet som undersöks. Den anser att sammanhanget och kontexten ofast är avgörande för tolkningen och förståelsen av materialet (Ödman 2007, s.99). Detta innebär att texter där forskaren redan är insatt i sammanhanget och har förståelse för kontexten, blir enklare att tolka och framställa
relevant resultat. För att bestämma innebörden hos helheten, eller för den delen delarna, går det inte att endast utgå från analysobjektets utgångspunkt. Detta medför till att alla objekt i förståelseprocessen har sin grund i ett större sammanhang än det egna (Ödman 2007, s.101).
Hermeneutiken anses vare ett centralt förhållningssätt för tolkningar av olika företeelser och hur dessa ska tolkas. Det som utmärker företeelserna är att för att skapa en förståelse måste de först tolkas. Liknande jämförelser kan göras i vardagen där vi för att kunna integrera med andra människor behöver tolka olika fenomen. När aktörerna i samhället har liknande eller samma tolkningsmetoder, som gemensamma sociala och kulturella utgångspunkter, ska inga problem uppstå. Vid olika tolkningspreferenser kan däremot kommunikationsproblem uppstå (Gilje & Grimen 1992, s.171).
För att få en förståelse för hermeneutiken är det viktigt att inse att den hermeneutiska processen inte försöker uppnå en absolut sanning. Den försöker istället förstå sig på hur vi, mänskligheten, uppfattar olika händelser i världen. Inom analysmetoden finns två vägar att välja mellan. Den hermeneutiska cirkeln har ett pendlande mellan helhet och del och anses vara mer stängd som tolkningsmetod. Den hermeneutiska spiralen baserar istället sina analyser på tolkningar som byggts vidare på tidigare tolkningar, där analysen tillåts bygga upp en mer öppen förståelse som inte stänger möjligheterna för vidare och djupare tolkningar (Ödman 2007, s.103).
Det finns ett antal viktiga aspekter att förhålla sig till när hermeneutiken används som analysmetod. När det gäller tolkningen är det viktigt att undersökningen, och personen som genomför den, förhåller sig till textens betydelse och undviker distraktioner som kan uppstå. Dessa kan härmstamma från forskaren själv och det fallet vara den egna förståelsen. När tolkningen av materialet genomförs pågår en ständig omarbetning av den egna förståelsen, då förståelsen för textens betydelse blir djupare (Gadamer 1989, s.267).
En annan väsentlig aspekt inom hermeneutiken är att forskaren måste ha en uppfattning av riktning av tolkningen. Kunskapen om vilka aspekter undersökningen är ute efter är viktig då annars analysen skulle stå utan riktning (Gadamer 1989, s.295). I den här studien har detta gjorts genom en övergripande analys av materialet
där ett antal teman utvunnits, för att sedan göra en mer djupgående och tolkande analys där temana ställs i förhållande till texterna.
Förståelen som används vid tolkningar av tidningsartiklarna, kommer ifrån tidigare läsning av artiklar inom huvudämnet terrorattentaten mot Oslo och Utöya. Detta tillsammans med tidigare läsning av nyhetsrapportering utav krishändelser och en tidigare förståelse för källorna till materialet, får mig att anse att jag som forskare har tillräcklig kunskap för att finna en riktning i min tolkning. Den hermeneutiska metoden kommer därför att användas med vetskap om förförståelse som redan finns hos författaren.
5.5 Litterärt gestaltande
Även en litterär gestaltning kommer att genomföras i form av en novell. Metoden kommer att undersöka de etiska valen som görs av en redaktör vid terrorattacker likt den i Oslo och på Utöya. Novellen kommer ha sin utgångspunkt från de verkliga händelserna i Norge, men anta ett fiktivt perspektiv med påhittade personer och tidningar. Finns det någon metod där jag som författare kan ta reda på att det jag skrivit äger ett värde? Enligt Olof Lagercrantz som i sin bok ”Om konsten att läsa och skriva” citerar Samuel Butler, finns det två råd att ge (Lagercrantz 1985, s.83). Det första är att ställa frågan till sig själv hur texten kommer att te sig om hundra år. Det andra att läsa texten högt för sig själv, tydligt och långsamt. Den första punkten får helt enkelt tiden svara på om den kommer stämma, men den andra har jag applicerat på min litterära gestaltning och därför också förbättra texten.
Novellen är tänkt att publiceras i en antologi, där flera olika typer av texter och personer får ge sin syn på händelserna i Utöya. Gestaltningen är tänkt att vara en fiktiv inblick av händelsen, men kommer att publiceras med verkliga berättelser om dåden. Antologin ges sedan ut för att reflektera och diskutera olika människors reaktioner och därigenom bidra till diskussioner som kan uppstå efter krishändelser.
5.6 Material och avgränsningar
Materialet har valts utifrån författarens tidigare erfarenheter av mediekonsumtion och de tidigare erfarenheterna hos författaren från de båda tidningarna. Kravet för att materialet skulle kunna användas och tillslut framställa användbart resultat för analys och diskussion var;
• Att tidningarna rapporterar om händelserna i Oslo och på Utöya
• Att detta görs frekvent (med ett minimum på fem olika artiklar i varje tidning, dagligen, under tiden tidningarna undersöks)
• Att tidningarna utgår från ett svenskt perspektiv
• Att tidningarna ska sedan tidigare ha olika uppfattningar bland allmänheten, i detta fall en tidning som ses mer som “skvallertidning” och bedriver sensationsjournalistik, och en tidning med en mer seriös och faktapräglad uppsyn.
Från dessa punkter valdes två svenska tidningar, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Aftonbladet är en svensk kvällstidning och beskrivs som “obunden socialdemokratisk” på den politiska skalan (Nationalencyklopedin 2012, hämtad 24 maj). Tidningen ägs till 91 procent av den norska mediekoncernen Schibsted, vilket kan vara intressant att diskutera i senare kapitel, om detta kan ha påverkat Aftonbladets rapportering kring händelserna i Norge.
Dagens Nyheter är en svensk morgontidning och placerar sig själv i “oberoende liberal” delen på den politiska kartan (Dagens Nyheter 2012, hämtad 24 maj). Tidningen ingår i Bonnierkoncernen, ett svenskt medieföretag. Dagens Nyheter är Sveriges ledande morgontidning, men har en präglad Stockholms vinkling i sina nyheter, vilket kan vara intressant att undersöka om detta haft någon påverkan i rapporteringen av attackerna mot Oslo och Utöya.
Materialet har sedan hämtats från Mediearkivet och där från Aftonbladet och Dagens Nyheter under en specifik period. Mellan den 23 juli och 30 juli 2011, har nyhetsartiklar, krönikor och ledarsidor inhämtats för att sedan analyseras och diskuteras. De datumen valdes eftersom attackerna skedde mot Norge den 22 juli 2011, och då endast tryckta tidningar studeras, behövs en dags väntan för att relevant material ska publiceras. Analysen fortsätter sedan till den 30 juli då materialet känns tillräckligt stort för att få fram relevanta resultat och även då tidningarna haft tid på sig att utveckla artiklarna.
Som redskap för analysen kommer ett analysschema att användas. Detta innehåller ett antal frågor som appliceras på texten i artiklarna för att enklare finna utmärkande teman, ämnen och värdeord. Frågorna i analysschemat är kopplat till syftet och
frågeställningar så att de på ett enklare sätt ska kunna besvara dessa. (Esaiasson m.fl, 2007, s. 244)
Efter detta kommer resultatet att tolkas med hjälp av vald metod och diskuteras i förhållande till studiens syfte och frågeställning.
5.7 Reflektion av material och metod
Valet av Aftonbladet och Dagens Nyheter är det första uppenbara vägskälet i metodvalet. Fördelen med valet av de två tidningarna är att de är tillräckligt lika varandra för att få fram ett relevant resultat, samtidigt som deras olikheter gör att jämförelse kan göras och de polariserande delarna kan ställas emot varandra. Andra alternativ i val av tidningar kunde vara med mer lokalanknytning (Sydsvenskan, Skånska Dagbladet) eller internationella (Verdens Gang, The Times). Detta hade gett studien en annan ingångsvinkel och fokus. Dessa alternativ valdes bort då svårigheten med jämförelse av två tidningar hade kunnat bli större och därför att utbudet av artiklar i Aftonbladet och Dagens Nyheter ansågs vara mer frekvent. Tidsperspektivet var en viktig aspekt att avgränsa. Urvalet av artiklar var enormt från början, och även stort när urvalet begränsats till de åtta dagars tid som valts.
Tidningarna valdes också därför att förtroende nivån och läsarnas syn på tidningarna skiljs åt. Enligt ”Medie Sverige 2007” har Stockholms morgontidningar, Dagens Nyheter, ett mycket stort förtroende hos 12 % av läsarna. Kvällstidningar, likt Aftonbladet, har ett mycket stort förtroende endast hos 5 % av sina läsare. Förtroende som är ganska litet eller mycket litet gäller för 7 % av Dagens Nyheters läsare. För Aftonbladet är samma siffror på 37 %, vilket visar det stora misstroendet kvällstidningar har i grunden hos sina läsare, något som är viktigt att uppmärksamma i studien (Carlsson & Fact 2007, s.95).
I koppling med teorierna som presenterades i ett tidigare kapitel, har en kvalitativ innehållsanalys valts som metod. Inriktningen blev textanalysen hermeneutiken, även känd som tolkningsläran. Metoden ger en bra möjlighet till att få fram resultat som kan leda fram till givande diskussioner i slutet av studien. Med hjälp av hermeneutiken kan studien se bortom textens första uppenbara mening, och uppnå en djupare förståelse för budskapet som framställs i texten. Den tidigare erfarenheten hos författaren ger en möjlighet för tolkningen av materialet att direkt från start ha en
riktning. Därför anser jag att hermeneutiken som analys kan hjälpa mig att uppnå syftet med studien och besvara frågeställningarna som kopplats till densamma. För att analysen ska nå ett tillfredsställande resultat kommer att analysschema appliceras på texterna från nyhetsartiklarna. Informationen därifrån kommer sedan att tolkas och analyseras på ett djupare plan. Analysschema presenteras som en bilaga till studien. Tanken är att uppsatsdelen ska undersöka artiklarna när de presenterats i färdigt skick, och den litterära gestaltningen ska försöka se på hur skapandet av artiklarna gick till, i hänseende till etiska val.
6 Resultat och analys
6.1 Resultat redovisning
Studiens analyser och diskussioner baserar sig på artiklar som tryckts och publicerats i Aftonbladet och Dagens Nyheter mellan datumen 23 juli och den 30 juli 2011. Artiklarna består av ett urval innehållandes nyhetsartiklar, krönikor, ledarsidor och debattsidor. Nedanför presenteras en tabell över materialets omfång.
Artiklar
(datum)
Aftonbladet
(antal artiklar)
Dagens Nyheter
(antal artiklar)
Totalt
190 st.
71 st.
23-24 juli
49 st.
26 st.
25-26 juli
56 st.
19 st.
27-28 juli
47 st.
13 st.
29-30 juli
38 st.
13 st.
Tabellen visar att Aftonbladet publicerat nästan tre gånger flera artiklar jämfört med Dagens Nyheter under samma tidsperiod, 190 stycken artiklar jämfört med 71 stycken. Därför väljer jag att göra fortsatt jämförelse genom procentuella förändringar för att jämställa resultaten. Aftonbladet har en jämn utspridning av artiklar där toppen nås mellan den 25 till 26 juli då 29 % av artiklarna publicerats, jämfört med antalet artiklar mellan den 29 till 30 juli då 20 % av artiklarna utgivits för tryck. När det gäller Dagens Nyheter publicerades flest artiklar mellan den 23 och 24 juli, 37 %, och minst antal mellan 27-28 juli och 29-30 juli, båda representerade 18 % av totala antalet artiklar.
Nedanför presenteras antalet artiklar uppdelade efter artikelns tillhörande kategori.
Typ av artikel
Aftonbladet
(antal artiklar)
Dagens Nyheter
(antal artiklar)
Ledare
8 st.
7 st.
Krönika
45 st.
13 st.
Nyhetsartikel
137 st.
51 st.
Hos både Aftonbladet och Dagens Nyheter består flest texter av nyhetsartiklar som rapporterar kring händelserna i Oslo och på Utöya. För Aftonbladet representerar det 72 % av alla artiklar som publicerades i ämnet, och för DN var siffrorna samma 72 %. 24 % av artiklarna bestod av krönikor i Aftonbladet och 4 % av ledarsidor. Dagens Nyheter hade 18 % krönikor och 10 % ledarsidor.
De 261 artiklarna från Aftonbladet och Dagens Nyheter kommer i studien att analyserar och diskuteras i förhållande till tidigare angivna teorier.
6.2 Resultat av Freytags pyramid
I det här kapitlet kommer en redogörelse presenteras där Fretags pyramid appliceras på rapporteringen av terrorattackerna mot Oslo och Utöya mellan datumen 23-30 juli 2011. Detta kommer göras med Terence Wrights studie av Matt Freis rapport i åtanke.
1. Expostion
Läsaren får händelseförloppet presenteras för sig. Miljöerna, Norges huvudstad och en mindre ö i Norge görs bekanta. De första dagarna följs av en osäkerhet av situationen. Vad är de exakta omständigheterna kring attackerna? Vem eller vilka ligger bakom dem? Hur många har skadats/mördats?
2. Utveckling
Aftonbladet och Dagens Nyheter väljer olika inriktningar i sin rapportering. Kvällstidningen Aftonbladet är mer försiktig i sina artiklar. Flera alternativ över
möjliga gärningsmän presenteras. Dagens Nyheter väljer istället en mer aggressiv utgång, där islamistiska terrorister tidigt pekas ut.
3. Klimax
Gärningsmannens identitet blir känd hos polisen, som vidarebefodrar informationen till journalisterna, som sprider det till sina läsare. Fokus i rapporteringen ändrar inriktning. Den läggs nu främst på att få fram all tillgänglig information kring gärningsmannen Anders Behring Breivik. Även den svenska sympatin för grannlandet Norge får stort utrymme i tidningarna vid tidpunkten.
4. Upplösning
Norge som land reser sig. Motkampanjer startas i tidningarna när det avslöjas att gärningsmannens motiv var högerextrema. Ett passionerat tal av statsministern Jens Stoltenberg hyllas av allmänheten.
5. Utgång
Framtiden kan skådas efter flera dagars mörker. Framtida straff och rättegångar diskuteras. Hur ska Norge återhämta sig? Kommer detta någonsin att ske? Kan Sverige drabbas av liknande attacker? Hur skyddar sig ett land mot ensamma gärningsmän med brinnande åsikter som kan göra allt för att föra fram dem?
6.3 Övergripande analys
I den övergripande analysen kommer teman, intressanta meningar och ord från artiklarna presenteras. Dessa kommer att utgå från ledarsidor, krönikor och nyhetsartiklar. Resultatet som hämtas från det här kapitlet kommer att studeras närmare i en tolkande analys.
6.3.1 Ledarsidor
”Vem? Varför?” (Aftonbladet Dickson 2011-07-23, ss.32-33). Aftonbladet inleder sin rapportering av händelserna på ett sätt som ska prägla de första dagarnas beskrivning av attackerna mot Oslo och Utöya. Medierna söker efter svar på just frågorna vem och varför. I Aftonbladet spekuleras det om ” den islamistiska terrorismen nu hade nått vårt västra grannland.” (Aftonbladet Dickson 2011-07-23, ss.32-33). I artiklarna samsas terroristexperternas teorier om al-Qaida och attacker mot den norska staten, med specifika mål som statsministern Jens Stoltenberg och dennas Arbeiderparti. Aftonbladet fortsätter med att koppla samman osäkerheten med rädsla, “Än vet vi inte varför. Bara att det ska göra oss strykrädda.” (Aftonbladet Melin 2011-07-23, s.33). I beskrivningen av händelserna i Norge gör Dagens Nyheter en jämförelse mellan den svenska och norska politiskasystemet. Attackerna verkar ha riktats mot ett specifikt parti, Arbeiderpartiet, vilkets motsvarighet i Sverige är Socialdemokraterna.
”Kunde det ha hänt här? Självklart kunde det ha hänt här. Det senaste årtiondets allt mer besinningslösa politiska våld visar att allt kan hända överallt.” (Dagens Nyheter Wiman 2011-07-23, s. A2).
DN försöker skapa en Vi-känsla och fortsätter med att jämföra händelserna i Norge med mordet på Olof Palme.
6.3.2 Krönikor
I Aftonbladets krönikor presenteras frekvent olika typer av jämförelse. Dels jämförelsen av tidigare, liknande attacker mot länder i västvärlden. “Oavsett vem som ligger bakom har Norge fått sitt eget 11 september.” (Aftonbladet Hansson 2011-07-24, s.31), inleder en text där journalisten jämför sina upplevelser när han befann sig i New York vid terroristattackerna 11 september, 2001. Konkreta jämförelser av händelserna visas, “Den ofattbara förödelsen. Rökmolnen som då svepte in
Manhattan i ett dis, och nu Oslo.”, och journalistens känslor vid de båda tillfällena, “När jag ser tv-bilderna från Oslo infinner sig en isande känsla av att jag sett allt detta tidigare.”.
Även rapporteringen av händelserna beskrivs i Aftonbladets krönikor. Osäkerheten om vad som ska rapporteras och skrivas om är tydlig i vissa texter.
“Men ibland går det inte att göra sitt jobb. I dag är en sådan dag. Sent i natt visste vi inte vilka mördaren eller mördarna var.” (Aftonbladet Kielos 2011-07-23, s.2).
I samma artikel presenteras all fakta som de för stunden vet är sann, men även den beskrivs som osäker för tillfället.
Den tidiga rapporteringen i Dagens Nyheter visar på ett tydligt ställningstagande gällande ansvariga för attackerna mot Oslo och Utöya. I artikeln “En dyrköpt väckarklocka för det norska samhället.” (Dagens Nyheter Brors 2011-07-24, s. A5), beskrivs Norges involvering i Nato och deras styrkor i Afghanistan som en direkt koppling till händelserna i Oslo och på Utöya. I samma artikel fortsätter Henrik Brors med att nämna tidigare terrorhot mot landet och att al-Qaida-terrorister sedan tidigare gripits i Norge. I texten räknas faktorer upp som enligt Brors skulle visa på att den enda möjligheten är att en extrem islamistisk terrorgrupp ligger bakom dådet.
6.3.3 Nyhetsartiklar
Under första dagarna efter dådet var spekulationerna både vilda och utspridda i medierna. I Aftonbladet valde tidigt efter händelsen att rapportera att en man utklädd till polis skulle befunnit sig på Utöya, “Gärningsmannen var utklädd till polis, lockade offren till sig – sedan sköt han.” (Aftonbladet Dawod & Svanberg 2011-07-25, ss.12-13). Uttalandena var få och informationen knapphändig, men snart hade ryktena om en ensam gärningsman tagit över den islamistiska terrorgruppen som huvudspår. Uppgifter visar på hur mannen, kallblodigt, lurat ungdomarna på Utöya, “Kom till mig, jag har viktig information, kom till mig, det är inte farligt. Sedan började han skjuta med automatvapen.” (Aftonbladet Dawod & Svanberg 2011-07-25, ss.12-13). Gärningsmannens lyfts fram som känslokall,
“Enligt andra överlevande på ön sköt Behring Breivik minst två̊ skott mot samtliga offer, som för att försäkra sig om att han gjorde ordentlig skada.”.
Under dagarna efter gärningsmannen avslöjats försöker Aftonbladet kartlägga hela hans liv. Hur han växte upp, vilka vänner han hade, vad han jobbade med, vad han gjorde på fritiden och vad han trodde på. “Misstänkte mördaren bodde hos mamma. Aktiv på nätet på högerextrema sajter.” (Aftonbladet Strömberg 2011-07-25, ss.20-21). Själva attackerna beskrevs i detalj och allt eftersom uppgifterna kom fram. “Smidde planen i nio år. Antecknade sina förberedelser dag för dag i sin dagbok” (Aftonbladet Strömberg 2011-07-24, ss.8-10). Nerslag vid attackernas olika tidpunkter gjordes och i Aftonbladet publicerades kartor och beskrivande texter till dem, “Vägen på skräckön. Över 90 minuter.” (Aftonbladet Eriksson 2011-07-24, ss.22-23).
Jämförelser som gjorts i Aftonbladets krönikor, fortsätter i nyhetsartiklarna, och nu beskrivs likheterna mellan Norge och Sverige som grannländer och människorna som bor i dessa länder. Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, twittrar om att “Vi är alla norrmän” och statsministern Fredrik Reinfeldt skriver brev till sin motsvarighet i Norge där han “… beklagar djupt det tragiska som hänt i Oslo.”. I Aftonbladet publiceras en artikel som berättar att personer samlats utanför Norges ambassad i Stockholm för att visa sitt stöd för de drabbade och det norska folket. Stödet på internet presenteras också i Aftonbladet, “Över en miljon människor hade sent på lördagskvällen tänt ett ljus på Facebook” (Aftonbladet Löfström 2011-07-24, ss.34-35). Det svenska stödet lyfts fram och får ta ett lika stort utrymme i tidningen som texterna om själva händelseförloppet.
Osäkerheten av rapporteringen av misstänkt gärningsman var stor i Dagens Nyheter. Bland de första artiklarna riktade sig fokusen mot extrema islamistiska grupper. Senare skulle det visa sig att en ensam norsk medborgare genomfört dådet. “Vi har gripit en 32 årig norrman som vi misstänker är inblandad i båda händelserna” (Dagens Nyheter Hökerberg 2011-07-23, s. A8). Uppgifter om gärningsmannen från vittnen publicerades, precis som i de flesta andra medierna, av DN. “Han legitimerade sig som polisman på färjan över och sade att han skulle genomföra en säkerhetskontroll med anledning av explosionen” (Dagens Nyheter Hökerberg
