Nedan följer en presentation av hur studiens resultat kan sättas i relation till tidigare forskning, utöver de kopplingar som gjorts till det teoretiska ramverket.
Den tidigare forskning som legat till grund för studien utgår ifrån ett antal huvudsakliga punkter, bl.a. att Instagram kan användas för att uttrycka identitet och att bekräftelse då är centralt. Hur identitetsuttrycket anpassas utifrån följarnas respons diskuteras av Eliasson (2015), som menar att användare söker bekräftelse från specifika personer och formar identitetsuttrycket utifrån det (Eliasson, 2015, ss. 40-41).
Slutsatsen att identitetsuttryck ofta hänger ihop med en bekräftelsestruktur går igen även i denna studie, där det lyfts hur självbilden påverkas av bekräftelse från följare. Vidare finner studien, likt Lundvall (2016), en koppling mellan bekräftelse och ansatsen att påvisa
popularitet; även om denna studie inte kan dra samma slutsatser kring huruvida den sociala identiteten kan påverka användandet av sociala medier.
46
Alm m.fl. (2015) för en liknande diskussion, och nämner exempelvis vikten av att få utseendemässig bekräftelse, då det blir en kvalitetsstämpel på hela individen. Även om bekräftelse kring utseende inte är denna studies huvudfokus är det en återkommande punkt hos flera intervjupersoner, som menar på att respons på självporträtt är av stor vikt. Vidare menar Alm m.fl. att bekräftelsen kan hjälpa till att skapa identitet, livsstil och känsla av
tillhörighet (Alm m.fl., 2015, ss. 43-45), något som i hög grad stämmer med resultaten i denna studie – att ett syfte med Instagramanvändande kan vara möjligheten till delaktighet i ett nätverk och bekräftandet av relationer.
Denna studies slutsats kring att många användare har ett välplanerat tillvägagångssätt och specifika syften stämmer överens med Olssons (2014) diskussion, att framförallt kvinnliga användare har genomtänkta strategier med tydliga intentioner och intresse för att få mycket respons i form av t.ex. gilla-markeringar (Olsson, 2014, s. 25). En skillnad gentemot Olssons studie är dock att denna studie inte funnit några tydliga mönster vad gäller kön – snarare att de genomtänkta strategierna och de tydliga intentionerna är mer regel än undantag bland
intervjupersonerna.
Sammanfattningsvis är de främsta likheterna mellan denna studie och den tidigare
forskningen att bekräftelse och identitetsskapande är de mest centrala syften till användning, samt att användarna till viss del aktivt söker bekräftelse från följare och anpassar
uppladdningarna utifrån det. En annan likhet är att bekräftelsebehovet i stor utsträckning gäller utseende, även om det i denna studie också läggs fokus på bekräftelse kring vad en vill förmedla – t.ex. personlighetsdrag, livsstilar och kreativa kompetenser. Studien finner också att de genomtänkta strategierna är återkommande inte bara hos kvinnliga intervjupersoner utan generellt i gruppen, och att det finns en rad fler syften till Instagramanvändande utöver bekräftelse och identitetsuttryck; såsom delaktighet i nätverk, utvecklande av kunskaper och minnesdagbok.
Således kan studien sägas ha en bredare syn på fenomenet – då intervjupersonerna själva definierat sina syften och intervjumaterialet fått styra den teoretiska utgångspunkten – och innebära ett större helhetsgrepp kring Instagramanvändning – där ett antal syften kartlagts och intervjupersonernas egna tankar kring vilka typer av bilder de vill förmedla, och hur de aktivt arbetar för att upprätthålla dem, presenteras. Vidare kan studien anses ha bidragit till djupare förståelse för bekräftelsebehovet bland unga vuxna och kring vilka aspekter av ens identitet bekräftelsen söks.
47
Generellt sett har arbetet fortlöpt relativt effektivt, där intervjuer, transkribering och kodning genomfördes under en kort tidsperiod och materialet kunde kopplas till relevanta teorier för att nå djupare förståelse. Den främsta utmaningen har varit att göra väsentliga avgränsningar och hålla en röd tråd, då forskningsfältet är så pass stort och innefattar flera relevanta
områden. Det har också varit svårt att finna större variation bland intervjupersonerna, och därför fokuserar studien istället på en relativt enhetlig grupp. De främsta lärdomarna arbetet genererat är hur tidskrävande kvalitativa intervjustudier är, hur viktigt det är med en grundlig forskningsdesign och hur arbetet kan ändra form med tiden – varför det kan vara fördelaktigt att låta materialet styra det teoretiska ramverket.
Studiens brister rör framförallt omfånget och urvalet; det är som tidigare diskuterat en relativt liten och homogen grupp. Vidare är intervjustudier framförallt talande för sina sammanhang, snarare än några större kontexter, och även bildanalysen är baserad på en egen tolkning. Således blir det svårt att generalisera eller dra några slutsatser gällande större, eller andra, populationer och miljöer. Vidare finns ett antal etiska överväganden att ha i åtanke, såsom
krav på konfidentialitet, information, samtycke och nyttjandekravet, men även frågor som
berör maktrelationer mellan intervjuaren och intervjupersonen. De forskningsetiska problemen har under arbetets gång lösts utifrån ett antal tillvägagångssätt – bl.a. har intervjupersonerna anonymiserats i den bemärkelse att de inte kan identifieras, men att skillnader dessa emellan vad gäller ålder och födelselän fortfarande nämns.
Intervjupersonerna har vid flera stadier informerats om vad studien behandlar, först när de kontaktades med intervjuförfrågan och sedan även vid intervjutillfället, och givit samtycke till bildanalysen och inspelning av intervjun. Inspelningarna och transkriberingarna raderades då uppsatsen färdigställts, för att säkerställa att personlig information i dessa inte kunde spridas.
Vidare kan problematik kring maktrelationer i intervjusituationen vara svårt att undvika och identifiera, och det går således inte att säkerställa att en annan intervjuare skulle fått samma svar som en själv. För att undvika redan etablerade maktrelationer mellan intervjuare och intervjupersoner, intervjuade uppsatsens två författare de personer de var minst bekanta med i jämförelse med den andra. Annan problematik som kan uppstå i intervjusituationen försökte undvikas genom att skapa en öppen stämning och vänta in intervjupersonens svar så länge som möjligt och “släppa” intervjupersonerna om de blev märkbart obekväma – t.ex. vid ett tillfälle där en intervjuperson släpptes då diskussionen blev väldigt privat och möjligtvis känslig.
48
Vad gäller studiens resultat och vilken betydelse det har för samhället bidrar det till ökad förståelse för hur sociala medier påverkar identiteten, hur bekräftelse idag är centralt i många unga vuxnas skapande av identitet och vilka syften som finns till Instagramanvändande. Sociala medier kan ses som en förlängning av det sociala livet och den egna identiteten, och får därför stor betydelse för t.ex. ens självbild och sociala relationer. Resultaten kan således bidra till ökad insikt i områden såsom hur unga vuxna använder sociala medier, vilken
betydelse det ges och hur det kan påverka välmåendet, sett till bekräftelsebehov och bristande självförtroende. Studien berör därigenom både demokratiska frågor, såsom allas rätt till att uttrycka sig själva och sin identitet, och etiska frågor, såsom att många unga vuxna idag upplever press kring sociala medier, vilka i sin tur kan påverka självkänslan. Även om
frågorna inte direkt behandlas i studien är de utgångspunkter för arbetet, som därför kan anses bidra med mer kunskap inom området.
Vidare kan studiens resultat även anses ha relevans för mediernas och kommunikationens roll i olika institutioner – såsom demokratin, kulturen och maktförhållanden – eftersom det poängterar sociala mediers inflytande på individens självuppfattning och identitetsskapande. Det blir också talande för dagens digitaliserade kultur – vad som faktiskt laddas upp och vilken betydelse det ges. Studien visar också på de maktförhållanden som finns mellan individen och dennes följare, som styr bekräftelsen och därmed delvis vad som publiceras, och vilka normer som finns kring innehåll och utseende. Även om studien i sig inte strävar efter en lösning på samhällsproblem kan den anses öka förståelse för fenomenet och bidra till diskussion.