Med fokus på syftet att undersöka professionellas idéer och tankar om varför våld uppstår i nära relationer upplevdes valda organisationer som lämpliga enheter för ändamålet. Detta för deras tydliga fokus på män och våldsutövning samt specialisering på stöd och
behandling. Likaså framstod studiens syfte och frågeställningar intressanta utifrån tidigare forskning på området, som visade på behovet av att vidare undersöka våld mot kvinnor utifrån mannens perspektiv som kan frambringa ny kunskap om hur våld kan förebyggas.
Det finns olika sätt att se på varför våld uppstår i nära relationer. Teoretiska utgångspunkter påverkar både politiken, forskare, professionella och i förlängningen vilken behandling som finns tillgänglig, varför det är viktigt att uppmärksamma de professionellas idéer
och tankar om de multifaktoriella orsakerna som ligger bakom våldsbeteende. Trots att olika behandlingsprogram och verksamheter som arbetar mot mäns våld mot kvinnor vuxit fram under många år, innebär det inte att mäns våld mot kvinnor har upphört. Oavsett finns våldet fortfarande där och påverkar såväl våldsutövaren som det enskilda offret liksom samhällets demokratiska värde. Verksamheterna har lagt fokus på att hantera våldets konsekvenser snarare än dess orsaker i uppgifter hämtade från regeringens betänkande Nationell strategi
mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55). Vidare är
regeringens mål att främja utvecklingen av effektiva åtgärder för att förhindra utövande och upprepande av våld. Regeringen strävar efter en mer samordnad och större tydlighet i statens styrning av insatser för att motverka mäns våld mot kvinnor. Syftet med den nationella strategin är att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i insatserna på området. Det för att nå målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
8.1.1 Professionellas tankar och erfarenheter av orsakerna bakom våldsbeteende
P
å frågan vilka faktorer professionella lyfter som centrala orsaker till att män utövar våld mot kvinnor i nära relationer svarar de professionella att bakomliggande faktorer till våldet på individnivå orsakas av en missgynnande anknytning i uppväxten, vilket bidrar51 förståelsen av våldet har på så vis blivit självcentrerad menar de professionella och förklarar det genom att de uppfattar olika grad av Copingstrategier hos våldsutövarna. Där
bortträngning av egna känslor är centralt. Vilket de professionella menar resulterar i olika grad av empatistörningar. Våldsutövare skapar narrativa strategier för att
hantera känslor av vanmakt liksom att utöva våld ändrar personens känsla från att vara utan betydelse till att betyda allt (Gottzén, 2013; Isdal, 2001). Utifrån empirin
från de professionella finns det ett samband mellan psykisk ohälsa och vanmakt. Isdal (2001) skriver att psykisk ohälsa som ångest har mycket gemensamt med vanmakt. Genom upplevd vanmakt gör våldsutövaren försök till att bemästra sin ångest, genom att utföra handlingar som ger en känsla av att ta kontroll över sitt liv. Uppfattningen är att våld dels utvecklas genom övergripande sociala strukturer såsom genom klasstillhörighet, politiska system och kulturella normer, där dessa styr våldsutövarens förmågor och levnadsvanor. Men också genom vänskapskretsar, yrkesval, och fritidsaktiviteter påverkar individens leverne, inre motivation samt personliga mål och ambitioner utifrån omständigheterna
i samhället. Orsakerna till våldshandlingar och maktmissbruk läggs då utanför den enskilde och beror då i högre grad på hur samhället fungerar. Utifrån det som de professionella tar upp, att maskulinitetsnormer kan vara orsak till mäns våld, där de professionella sätter samman normer med övergripande samhällsstrukturer, görs tolkningen med utgångspunkt i maktlöshetsteori, att där det finns en maktobalans till stöd för vissa gruppers intressen uppstår anpassningsuppgifter för de individer som inte är inkluderade i det unika systemet. Aaltonen et al. (2012) beskriver individuella förhållanden som bidragande orsak till socioekonomisk utsatthet och ökat våld. Det kan vara fysiska eller psykiska förhållanden hos gärningsmannen såsom personlighetsstörning, sjukdom eller olika skador och smärtor. Vilket alla kan öka förekomsten av våldsbeteende. Tidigare forskningen pekar på att alla förhållanden som gör att män har svårt med att förstå eller uttrycka sig och bli förstådda kan leda till vanmakt och maktlöshet. Maktmissbruk ger upphov till destruktiva situationer för alla individer som hamnar i någon form av utsatt position. Sociala strukturer skulle då bära ansvaret för
maktmissbruk där maktlöshet blir en konsekvens ur de situationer som skapas i systemet. De professionella lyfter att våldshandlingar kan skapas och upprätthållas av personliga beteenden men förstärks av sociala strukturer där makt utövas i syfte att behålla sin dominerande
position. Socialstyrelsen (2020) tar upp samma sak i sin indikation att arbetslöshet är en vanlig orsak till våld mot partner.
Både professionella och tidigare forskning lyfter bristande affektreglering som en faktor som bidrar till våldsbeteende. Att inte kunna hantera sina känslor, dålig självkänsla och dålig
52 självbild framkommer i empirin från de professionella som viktiga faktorer som bidrar till våldsbeteende. När våra sociala band blir hotade uppstår en känsla av skam och kroppen signalerar problem. Ända från födseln är vi beroende av anknytning till vår omgivning och denna känsla är lika basal och intensiv som rädsla beskrivs i
studentlitteratur som Meeuwisse och Swärd (2013). De professionellas tankar om skam, är att skam blir en följd av känslan av att misslyckas och inte leva upp till omgivningens
förväntningar. När individen inte kan hantera skam kan det leda till våldsbeteende. Skam som plågar, förlamar och förstör kan på så vis bli destruktiv. Detta kan leda till att våldsutövningen påverkar självkänslan säger de professionella i empirin där dålig självkänsla föder nytt
våld. Bakom varje våldsbeteende föreligger ofta en dålig självbild eller bristande
självkänsla (Abrams et al. 2012). Skammen som framkallas hos männen på grund av utövat våld kan leda till känslor av maktlöshet (Isdal, 2001). Känslor av maktlöshet gör att männen försöker ta kontrollen eller makten över händelser där skammen uppstår genom att inte erkänna för sig själva och för sin omgivning att de har våldsproblematik är tankar som de professionella lyfter. De narrativa strategierna eller nedtoningarna av våldet får männens våld att framstå som oundvikligt på grund av svåra omständigheter eller i uttryck av en solid handling till vad mannen upplever är det riktiga problemet (Gotzén, 2013).
8.1.2 Professionellas betydelse i arbetet mot våld
I studiens andra frågeställning tas professionellas arbete med våldsutövarna upp.
Uppfattningen är att de professionella utgör en viktig roll i sitt arbete med att hjälpa individer med våldsbeteende att komma till rätta med våldsproblematiken. Utifrån intervjuerna står olika åtgärder och insatser i centrum för män som utövar våld och spelar en viktig roll när det gäller förändring av våldsbeteenden. Intervjumaterialet indikerar att insatserna hjälper
individen att lära sig hitta andra strategier i stället för att använda våld. Men också att hantera sina känslor liksom att ta makt och kontroll över sig själva istället för över sina partners. Behandlingsarbetet uppfattas bidra med att våldsutövarna ska kunna uppleva, acceptera och uttrycka sina känslor på ett sätt som inte skadar vare sig andra eller sig själva.
Enligt Isdal (2001) så kräver det mer styrka, tålamod, kreativitet liksom tid och resurser för individen att tillämpa andra handlingsalternativ istället för att bruka våld. Vilket understryker betydelsen av behandling liksom professionellas kompetens, då det kan vara svårt för
individen att på egen hand klara av en förändring av denna karaktär.
53 Under intervjuerna har det nämnts olika program och behandlingsmetoder för våldsutövarna, såsom Idap, Predov och ATV men också olika samtalsmetoder som är baserade på KBT och MI. Trots att samtliga respondenter arbetar med att motivera klienterna innan de påbörjar behandlingen, påtalas begränsningar i hur mycket de kan påverka klientens vilja att förändra sitt våldsbeteende. Att nå bra resultat i behandling och förändra våldsbeteenden uppfattas således till stor del bero på individen själv, på individens kulturella bakgrund och inre resurser. Utifrån att det finns en begränsad evidens för de olika behandlingsmetoderna är det också svårt att dra slutsatser om dess evidens då det inte finns tillräckligt med uppföljningar av behandlingsmetoderna. Forskning gällande Idap, ATV och KBT samt MI inte har värderats i tillräcklig omfattning och de utvärderingar som gjorts har varit öppna för flera tolkningar. Inte heller finns det någon evidens för kriminalvårdens nya behandlingsprogram Predov, då behandlingsprogrammet infördes år 2020 finns det ännu inga effektutredningar.
Svårigheterna med utvärderingarna beror till stor del på att behandling är frivillig vilket gör det svårt att ha några kontrollgrupper. En annan orsak är att behandlingsmodellerna inte skiljer sig mycket från varandra vilket har gjort det svårt för forskningen att jämföra behandlingsmodellerna då forskning kräver skillnader. Fortsatta uppföljningar och utvärderingar behöver dock genomföras för att på sikt ge information om
behandlingsmodellernas effekt i uppgifter hämtade från Folkhälsomyndighetens betänkande Våld i nära relationer – en folkhälsofråga (SOU 2014:49).