Huvudtemat har valts utifrån att respondenterna under intervjuerna har fått beskriva hur de arbetar med män som har våldsbeteende. Det som respondenterna har ägnat fokus på är behandlingsmetoder och stödinsatser samt motivation till behandling vilket har kategoriserats som underteman. Undertemat behandling och stödinsatser har valts utifrån att svaren i empirin är beroende på vilken typ av verksamhet respondenterna kommer från och hur klienterna har kommit till deras mottagning. Genomgående återkommer respondenterna till olika former av motivation samt vikten av motivation hos våldsutövaren, vilket har genererat till undertemat motivation och behandling.
En respondent gav en talande beskrivning för hur alla respondenter förklarar hur behandling vanligen kan inleds;
...vi försöker lära våra klienter att förstå att det händer massa saker inom personen, känslomässigt och kognitivt innan vi får det här problematiska beteendet [...] vi använder
40 KBT för att göra en beteende kartläggning. Vi är också inspirerade utav Per Isdal och försöker att hjälpa våra klienter med att förstå sig själva. Klienten gör en egen beskrivning utav sin egen ilska. De behöver förstå att ilskan finns i olika grader, att skilja på ilskan som känsla och aggressivt våldsamt beteende. (Resp. 1).
Något alla respondenterna lyfter fram är individuella samtal som arbetsmetod. En av respondenterna beskriver hur det kan gå till;
...vi erbjuder individuella samtal. Det är utifrån att man ska lära sig generellt om alternativ till våld, känsloreglering, medkänsla eller starka sin egen självkänsla och självbild. Att förstå konsekvenserna av det man gör och ta ansvar (Resp. 3).
En annan respondent beskriver en del ur ett första samtal med en klient som själv söker hjälp, respondenten belyser hur de flesta klienter har en begränsad bild av sitt beteende;
...Vad har hänt? Jag blev så jävla arg för att hon [...] När blir du så där arg? När jag blir trött på [...] Okej, så vad händer då? Jag mår inte bra. Hur vill du må? Jag vill må bra. Vad innebär det? Att inte må dåligt (Resp. 7).
Alla respondenter belyser hur viktigt det är att börja skapa reflektion hos klienterna. Att skapa reflektion kan se olika ut enligt respondenternas beskrivningar. Genom frågeställning som respondent sju i exemplet ovan beskriver eller genom andra strategier som kan följa en behandlingsmodell;
...dem alltid har tystnad som val när dem känner att ilskan har stigit jättemycket. Om ilskan stiger jättemycket får vi sämre tänkande och det är ju tänkandet vi vill ha ganska hög grad av så att man kan genom tänkande välja ett beteende. Man ska inte välja ett beteende genom känslan (Resp. 2).
Behandlingsprogrammet som vi använder bygger på KBT. Det är viktigt att dem tänker på; hur vill jag vara? hur vill jag bete mig? hur vill jag att andra ska uppfatta mig? (Resp. 6).
Det är väldigt mycket KBT vi jobbar med. Sedan börjar dem reflektera över sina handlingar, när dem börjar reflektera så börjar dem förändra. När dem börjar förändra så kommer de
41 positiva sakerna. Får dem positiva saker då vill dem göra mer av det, och så fortsätter vi på det här sättet liksom (Resp.2)
6.3.1 Behandlingsmetoder och stödinsatser
Sju av respondenterna kommer från verksamheter där behandling är på egen begäran eller är föreslagen men frivillig, medan tre av respondenterna kommer från verksamheter inom kriminalvården där klienten ställs inför olika val. Utifrån frågorna hur respondenterna
definierar våld, vilket typ av stöd som erbjuds och om de arbetar utifrån någon särskild metod ger respondenterna lite olika svar. Svaren tolkas vara beroende på vilken typ av verksamhet de kommer från och hur klienterna har kommit till deras mottagning;
...på ett sätt är det frivilligt. Frivården kan föreslå att klienten kan gå ett behandlingsprogram för att jobba med sina attityder och värderingar kring att dem använder våld. Klienten kan säga nej till behandling, jag tänker inte att medverka eller jag har inga problem, då blir det fängelse istället. (Resp. 2).
IDAP kommer att försvinna över hela kriminalvården och ersättas till Predov. Syftet med det är att stoppa våldet. Predov är enskilt behandlingsprogram, man träffas inte i grupp utan en klient i taget (Resp. 4).
En av respondenterna från kriminalvårdens verksamhet förklarar hur de arbetar med olika modeller för att hitta fram till det sätt som passar den enskilde individen bäst. I citaten nedan beskriver respondenten hur de inleder med ett motivationssamtal;
dem ska lära sig vilka attityder som finns i samhället, sen lära dem att sätta upp mål, sen lära dem hur dem ska uppnå dem här målen [...] efter motivationssamalet med klienten och ser, nej men gud han har väldigt mycket problem med våld och aggressivitet då går man vidare till exempelvis Predov (Resp. 2).
De respondenter som inte kommer från kriminalvårdens verksamheter visar sig alla arbeta utifrån Per Isdals definition av våld. Där alla säger samma; “vi utgår från ATV:s definition av
våld”. På följande fråga om de utgår från någon särskild metod eller modell ger alla nästan
samma svar, en av respondenterna säger på följande sätt;
42 ...teorin som vi använder oss av kommer från Per Isdals bok, Meningen med våld, så vi jobbar utifrån vanmakt och maktlöshetsteorin mycket, även om vi såklart måste plocka in andra teoretiska aspekter också (Resp. 3).
Förutom ATV:s definition och Per Isdals maktlöshetsteori nämner respondenterna andra teoretiska ingångar och arbetsmodeller som är viktiga i deras vardagliga arbete med våldsutövarna. De tar upp anknytningsteori och mentaliseringsprocessen samt KBT och Psykodynamiskt arbetssätt som viktiga redskap i arbetet;
...viktigt är mentaliseringsteori (...) att tänka om tänkandet hos sig själv och känna igen det hos andra (Resp. 7).
vi arbetar jättemycket med psykodynamiska tankesättet, vi vill få fram ett narrativ [...] men så har vi ju KBT också som en stor del (Resp. 8).
vår behandlingsstruktur utgår från olika moduler. Ja det är en kombination av MI,
KBT, Mindfulness och Affektfokuseradterapi [...] vi gör olika skattningar där vi kollar på grader av depression, ångest, alkoholvanor och tidigare trauman PTSD därefter kartläggs våldet ganska detaljerat (Resp.6).
6.3.2 Motivation och behandling.
I frågeställningarna; av vilken anledning kommer män till verksamheten och av vilket typ av stöd respondenten ansåg vara mest gynnsamt för att förhindra att män återgår till att bruka våld visar resultatet liknande svar, att det ligger hos individen själv. Genomgående
återkommer respondenterna till olika former av motivation samt vikten av motivation hos våldsutövaren;
...det är skiftande anledningen till att män kommer till verksamheten. Ibland finns det en partner bakom [...] ibland är det personen själv som tänker att vad är det som gör att jag beter mig så illa, det här är inte jag, så vill jag inte göra (Resp.2)
ofta är det en partner bakom varför de söker hjälp hos oss, de har blivit oroliga för att bli lämnade eller förlora barnen (Resp. 6)
43 de kommer till oss när det blir allvar ofta när de förstår att de kanske inte får träffa barnen mer, det brukar vara en hög motivationsfaktor (Resp. 8)
De flesta som jag träffar är väldigt medvetna om att det dem har gjort är fel och dem är redo att ta ansvar, dem vill inte ha det såhär längre, dem vill sluta må dåligt, dem vill sluta göra illa dem de älskar (Resp. 3).
Svårigheter med behandling och vikten av att vara motiverad beskrivs enligt följande av två av respondenterna;
Det finns ingen universal behandling, allt handlar om individens inre vilja till förändring, allt handlar om reflektion, de måste börja förstå vad de utsätter andra för [...] de som vänder sig till oss gör det på egen hand så de har börjat reflektera och visar sig sårbara [...] det är den där lilla lilla öppningen man vill åt, får man inte tag i den då hjälper inget (Resp.7).
Ibland kan det vara bra att börja med motiverande samtal och man motiverar klienten till att delta i olika behandlingsprogram [...] dem måste vara motiverade till det här för det är ju nästan som att om du inte är hungrig då vill du ju inte äta mat även om jag matar dig så kommer du inte njuta av det (Resp. 2).
En av respondenterna belyser också att det är få som avbryter påbörjad behandling, men påpekar också att det finns dem som gör det;
...dem som avbryter insatsen är dem som fortfarande lever i våldet där den våldsutsatta har liksom tagit på sig ansvaret (Resp. 3).