Överlämningar, resurser och tillvägagångssätt vid upptäckt för barn i behov av särskilt stöd, t e

I 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmen (Lpo 94) står det att elever som är i behov av särskilt stöd har rätt till det och att det är rektorn som ansvarar för att detta ges. Vi har i vårt resultat kommit fram till att resurserna är ganska olika i de två kommunerna. I kommun L är resurserna gällande barn med språkstörning/läs- och skrivsvårigheter större, personalen är mer involverad i hur överlämningarna går till och man satsar också mer på ett förebyggande arbete. Detta innebär att redan i förskolan har man tillgång till en talpedagog som endast servar förskolan. Man har också ett resursteam för förskola och ett för skola. Detta är mycket positivt anser vi. Bjar och Liberg (2003) skriver att språklig och kommunikativ kompetens får betraktas som nyckelförmågor i vårt samhälle eftersom samhället idag ställer stora krav på dessa förmågor. Därför anser de att barn med språkstörning utgör en riskgrupp, både därför de har problem med muntlig kommunikation och därför att de löper högre risk än andra att få läs- och skrivsvårigheter. De måste därför få mesta möjliga stöd för att kunna utvecklas optimalt. Höien och Lundberg (1999) menar att de allra flesta kan lära sig läsa ifall de får ett tidigt väl anpassat undervisningsupplägg och Fridolfsson (2008) skriver att om de barn som ligger i riskzonen för att få läs- och skrivsvårigheter får strukturerad hjälp redan i skolstarten, utvecklar de flesta av dem sin läsförmåga och kan bli duktiga läsare.

Att resurstilldelningen är så olika i de två kommunerna kan bero på olika faktorer. En faktor kan vara att behoven är olika. Förskollärarna i kommun S säger att de inte har många barn med språkstörning. Samtidigt säger någon att ”bara de grövsta fallen” får hjälp. Vi har spekulerat i om detta kan bero på att när man har fördjupad kunskap om något, så som vi uppfattar att förskollärare och lärare i kommun L har, kanske man ser problemen oftare och tar tag i dem tidigare.

Alla rektorer/biträdande rektorer i kommun S önskar talpedagog eller specialpedagog och hjälpmedel om de fick extra resurstilldelning. Hos rektorerna i kommun L var förslagen till resurstilldelning inte bara inriktat på specialpersonal och hjälpmedel utan här ville fler att man skulle bredda personalens kompetens och arbeta mer förebyggande. Enligt Blomqvist och Wood (2006) går det att hitta riskbarnen redan vid 4 – 5 årsåldern om man är uppmärksam. I kommun L tycker vi att vi kan se en större kunskap också hos rektorerna när det gäller vikten av att tidigt förebygga både språkstörning och läs- och skrivsvårigheter.

59

I bägge kommunerna tar personalen kontakt med föräldrarna vid upptäckt av språkstörning, alt läs- och skrivsvårigheter. Vi anser också liksom intervjupersonerna/respondenterna att det är viktigt att tidigt involvera föräldrarna och att tidigt kartlägga vad barnet behöver hjälp med så de får adekvat hjälp från början. Seth, Heimdal och Jansson (1997) menar att får inte barnet tidig hjälp riskerar de att utsättas för onödiga missförstånd. De skriver vidare att eftersom hjärnan är mest utvecklingsbar i unga år lönar sig tidiga insatser bäst. Druid Glentow (2006) hävdar att kartläggning redan i förskolan är av största vikt. Även Bjar och Liberg (2003) menar att individuell kartläggning är viktigt. Enligt dem ska man kartlägga välfungerande situationer det vill säga ta tillvara på det friska och vårda detta. Som blivande

specialpedagoger anser vi att ett salutogent tänkande är viktigt i vår nya profession. Det är viktigt att vi i vår kontakt med barn i svårigheter försöker fokusera på det som fungerar hos barnet, och lyfter dem i detta. Björk och Liberg (1996) skriver att det är viktigt att barnet får stöd och mycket beröm så självförtroendet inte sviktar. Strömbom (1999) hävdar att

självförtroendet är den absolut väsentligaste egenskapen för att klara alla livets utmaningar och leva i harmoni med sig själv och sin omgivning.

Vi anser att det är viktigt att personal som jobbar i förskolan är väl insatta i vad en

språkstörning är. Bruce (2009) säger att språklig medvetenhetsträning är mycket värdefull stimulans för barn i förskoleåldern, speciellt för de barn som har problem med sin

språkutveckling. Vet man som personal om detta, så kan man utforma sin verksamhet så att den kommer dessa barn till gagn.

Det är intressant att läraren i kommun L och läraren i kommun S svarar så olika på vad en läs- och skrivsvårighet är. För läraren i kommun S är en läs- och skrivsvårighet som Rygvold (2001) skriver då en elev inte har uppnått de färdigheter i skriftspråket som man skulle kunna förvänta sig utifrån elevens ålder eller skolår och som Persson och Ödman (1997) menar läs- och skrivsvårigheter är alla typer av svårigheter med att läsa, stava och skriva. Läraren i kommun L kanske tycker frågan är svår att svara på eftersom som Fridolfsson (2008) hävdar så är personer med läs- och skrivsvårigheter ingen enhetlig grupp. Läraren i kommun L har tidigare arbetat i en ren språkklass, hon har därför stora kunskaper om barn med språkstörning och även läs- och skriv. När hon säger att det är svårt att definiera läs- och skriv, tror vi att hennes insikter gör att hon fokuserar frågan på den årskurs där hon arbetar. Den erfarenhet

60

hon har om läs- och skrivsvårigheter gör att hon då inser komplexiteten i problemet och säger att det är svårt att definiera läs- och skrivsvårigheter redan i Åk 1.