Översiktlig planering

5.1.1 RUFS

Båda översiktsplanerna som analyseras i detta arbete har enligt kommunerna själva influerats av den Regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS) som antogs av landstingsfullmäktige 2010. Nedan presenteras kort hur RUFS 2010 berör platsidentitet och landsbygd samt hur nyare publikationer från Tillväxt- och regionplaneförvaltningen berör frågan.

I en förstudie från 2006 om den storstadsnära landsbygden och dess samspel med regionens tätorter, i Stockholms, Uppsala och Södermanlands län, beskrivs landsbygden utifrån dess relation till staden. Landsbygden är enligt studien en lokaliseringsort och en marknad för städernas

produktion, ett rekreationsområde och ett utflyktsmål för stadsbefolkningen eller en mark för framtida stadsutbyggnad och infrastruktur. Landsbygden producerar råvaror till staden och är också mottagare av avfall från staden. I denna förstudie menar de att den traditionella

uppdelningen mellan stad och land inte längre är lika tydlig och att det därför är lämpligare att istället prata om regiondelar. (Tornberg, Östberg, & Dahlström, 2006)

I den regionala utvecklingsplanen från 2010 pekas natur- och kulturmiljön tillsammans med arkitektoniska värden ut som en viktig del av Stockholmsregionens identitet. De beskriver att: ”regionens rika historia avspeglas i städer, på landsbygden och i och invid vatten. Regionens kulturmiljöer berättar om landskapets och samhällets utveckling och är av stor betydelse både för regionens attraktivitet och ekonomiska tillväxt, och för invånarnas känsla av sammanhang och identitet.” (Regionplanenämnden, s.78)

I RUFS uttrycks den storstadsnära landsbygden och staden vara väldigt integrerade. Landsbygden har en väldigt liten del av regionplanen som helhet men benämns som ett område som blir allt mer attraktivt för boende, besökare och näringsidkare. På grund av det ökade intresset rekommenderar planen att en stor hänsyn måste tas till landsbygdens värden så att till exempel utspridd bebyggelse

30 undviks och jordbruk, djurhållning och “gröna” näringar inte hindras från att utvecklas.

(Regionplanenämnden, 2010) De uttrycker att:

“även på landsbygden, längs kusten och i skärgårdsområdet behövs en medveten planering av bebyggelse, anläggningar och landskapsvärden. På så sätt kan man behålla och stärka regionens unika miljökvaliteter och attraktivitet. Delar av landsbygden ska bevaras relativt opåverkad och unika natur och kulturvärden ska skyddas.” (Regionplanenämnden, s.101)

Som ovan citat antyder anser de att det är viktigt att landsbygden finns med i planeringen för att på bästa sätt kunna värna om natur- och kulturlandskap.

Sedan dess har ett antal studier släppts samt en särskild plan för landsbygden och skärgården av regionplanenämnden. I dessa nya publikationer uttrycks ett ökat behov av att verkligen inkludera landsbygdens förutsättningar, utmaningar, möjligheter och behov i den regionala planeringen. Det finns inte bara en typ av landsbygd inom Stockholms län utan flera som har olika behov och förutsättningar beroende på geografiskt läge. Kommande planering måste ta hänsyn till alla olika platsers förutsättningar och utforma mål för utveckling utifrån dem. (Tillväxt- och

regionplaneförvaltningen, 2015) 2018 släpptes ”Landsbygds- och Skärgårdsstrategi för

Stockholmsregionen”, en strategi som syftar till att bland annat vara ett kunskapsunderlag för dessa områdens utvecklingspotential och vara en fördjupning av länets landsbygds- och skärgårdsfrågor. Den tidigare regionplanen fick kritik för att inte ha lyft dessa frågor på ett bra sätt och den haft ett för stort fokus på staden och tätorterna. (Stockholms läns landsting, 2018) De skriver att:

“Tillväxt- och regionplanenämnden har särskilt vinnlagt sig om att hörsamma de synpunkter som förts fram om ökad konkretion och fokus på genomförande. Landsbygdsbornas och

skärgårdsbornas egna behov har fått ökad tyngd, liksom vikten av ett gott företagsklimat,

välfungerande infrastruktur och enklare regelverk både för verksamheter och bostadsbyggande.” (Stockholms läns landsting, 2018, s.3)

En förståelse för och en insikt i landsbygdens olika förutsättningar har alltså väckts under de senaste åren, mycket tack vare människors synpunkter.

31

5.1.2 Översiktsplanen

Precis som regionplanen täcks översiktsplanen av Plan- och bygglagen som “syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer” (PBL 1 kap 1 §).

Alla kommuner i Sverige ska ha en aktuell översiktsplan som redovisar framtida planer för mark- och vattenanvändning i hela kommunen. Kommunfullmäktige tar ställning till om planen är aktuell minst vart fjärde år, minst en gång varje mandatperiod. I Plan- och bygglagen står det att: “Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Planen ska ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.” (PBL 3 kap 2 §)

Den ska alltså visa på den politiska inriktningen och bör baseras på förändringar och trender runt om i världen, den fysiska strukturen, riksintressen, allmänna intressen och andra övergripande mål för att kunna ge vägledning för hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras, vilka bör tas fram genom sammanställningar och analyser utifrån olika förutsättningar. Översiktsplanen är inte bindande men den har en central roll i kommunernas planering och arbete med en

långsiktigt hållbar utveckling. (Boverket, 2018) Översiktsplanen har i de flesta fall ett perspektiv på 10–30 år (Qviström, 2008).

Många kommuner gör även så kallade fördjupade översiktsplaner eller planprogram. Vilket är dokument som ämnar att minska avståndet mellan översiktsplan och de mycket detaljerade och begränsade detaljplanerna. Byggnadslagstiftningarna är skapade utifrån det urbana så

översiktsplanen är oftast det enda dokument som täcker landsbygden. Däremot görs det ingen skillnad på stad och land i relation till översiktsplanering i lagen. (Qviström, 2008)

32