Som nämnt i Resultat och analys svarade 12,5 % av informanterna att de på fråga 12 tyckte det kan vara viktigt att ett föremål är autentiskt men det är kul om ändringar syns. Det bör påpekas att detta svarsalternativ lades till efter andra provenkäten på inrådan av en av informanterna. Samt att jag under analys av enkätsvaren insåg att detta svarsalternativ kan anses (för) ledande i hur det är utformat. Frågan “Hur viktigt är det för dig att ett föremål är autentiskt?” med ett svarsalternativ som anger att det “Kan vara viktigt men det är kul om ändringar syns” antyder, utifrån hur jag formulerade svarsalternativet, att ett föremål inte skulle vara autentiskt om ändringar av föremålet gjorts. Detta är naturligtvis väldigt
individuellt huruvida en tycker att ett föremåls autenticitet påverkas av materiella ändringar. 25 0 10 20 30 1 2 3 4 Är du intresserad av sådan information som nedanstående?
Fakta om föremålets tillstånd eller utseende 31 2 7 0 10 20 30 40
Ja Nej Vet inte
Är sådan information något som du skulle vara intresserad av att lära dig om på
Att så skulle vara fallet är en typiskt västerländsk syn på autenticitet som rimmar illa med traditioner och uppfattningar hos till exempel många ursprungsbefolkningar och
österländska nationer.40
Vissa informanter, 17,5 %, angav på fråga 9 och/eller 10 svar som kan tolkas att de tror alla stolar utom Stol C genomgått aktiv vårdåtgärd. Exempel på sådana svar är att dessa informanter tycker Stol C är mest autentisk eftersom den “Ser ut autentisk, inga synbära renovering” eller “ser mest ‘orörd’ ut” och “ser ut att vara ursprungsskick”. Via det stolsvalet och de ordvalen skulle en kunna dra slutsatsen att dessa informanter tycker att, utöver den mest troligen restaureringsantagna Stol B och den mindre uppenbara Stol D, (även) Stol A ser ut att ha genomgått någon form av ingrepp. Med Stol A:s tillsynes goda kondition och lättantagna ursprungliga skick är den möjliga förhållningen att Stol A genomgått ingrepp, en förhållning som varken jag eller, vad jag kan utröna från deras svar, de flesta informanter delar. Dock visar det sig att informanterna med sådan uppfattning om Stol A faktiskt var något på spåren. Den beskrivning av stol A som återfinns på DM (och därmed den mest lättillgängliga informationen om den stolen), är tagen ur Kalmar länsmuseums katalog från Stol A:s accessionsår 1937. Enligt denna beskrivning har tydligen klädseln bytts ut mot en yngre samt ev. ommålning, “212020 a-b. Stol, gustaviansk, trä nu vitmålad; [...] ax i relief; förgyllda; lös sits, yngre klädsel [...]”.41 Vad jag själv lade märke till angående Stol A, och som jag tror var anledningen till dessa 17,5 % antagande om aktiv vårdåtgärd, är den tillsynes goda (möjligen motsägelsefullt goda) konditionen av stolens förgyllda detaljer. Jag tror dessa detaljer är anledningen till sådant antagande, snarare än stolens klädsel och basfärg, som visserligen är i god kondition, men de facto är synbart slitna eller åldrade. I jämförelse med klädseln och den vita basfärgen framstår förgyllningarna som mycket mer intakta, samt att dessa verkar ha målats över den vita färgen efter denna erhållit slitningar och smuts. Vänstra fleuronens guldfärg har även runnit vilket ev. skulle kunna betyda att förgyllningarna lagts på vid ett senare tillfälle än den i katalogsbeskrivningen antyda vitommålningen. Som kan ses i ovanstående citat och den refererade DM-webbsidan, nämns inget om huruvida
förgyllningen är original eller påbättrad. Ska vi då förstå detta som att förgyllningen är tidsenlig med den antyda vitommålningen? Hur förklaras då ovan diskuterade diskrepanser? Eller kan det vara så att den mycket koncisa föremålsbeskrivningen kanske inte innehåller alla sådana åtgärder som finns att veta om denna stol? Kanske fanns vid möbelns accession inte kunskap eller bortglömdes vissa detaljer om dess historia? Det är absolut inte otänkbart med tanke på beskrivningens asketiska innehåll. Oavsett kan resultatet lätt bli att den bild museibesökare får av denna stol, och möbler eller föremål med liknande förutsättningar,
40 Karlström, s. 29 ff.
Hubert & Fforde, s. 107 ff.
inte alls stämmer med hur den verkligen är beskaffad. Vi är inom kulturvården måna om korrekt redovisning och uppvisning av interiörer, och deras historia,42 varför gäller inte denna benägenhet för föremål?
Motsatt situation men liknande problematik återfinns hos Stol B. 40 % av informanterna angav andra anledningar än användnings- och förvaringsförhållanden som orsak till Stol B:s skick. Av alla informanter angav 27,5 % att de trodde att Stol B var “restaurerad”,
“renoverad”, fått “ommålning” eller “omklädsel” medan 12,5 % trodde att Stol B var nyproducerad/-tillverkad eller en kopia/replika. I. o. m. stolens tillsynes mycket goda kondition (se enkätbild B eller nedanstående länk), samt dess otypiska kulörer43 är detta ett rimligt antagande. Däremot förekommer inga upplysningar om stolens tillstånd eller skick.44 Det är fullt möjligt att aktiva vårdåtgärder har befallt denna möbel, och att den hållits i gynnsam förvaring med mycket begränsad användning. Det är också möjligt att stolen under de ca 140 åren mellan dess tillverkning och accession till Nordiska museet undergått en mer genomgripande förnyelse. Att en omvandling utfördes vilkenvid den före museet, men inte nödvändigtvis enda, ägaren inte hade någon vetskap kring. Jag anser det vara av vikt att sådana här förhållanden (att en möbel eller föremål som framstår vara restaurerad, förnyad m.m.) framhålls vid utställning av sådana möbler eller föremål, så inte missuppfattningar dylika ovanstående uppstår. I stol B:s fall skulle det kunna innebära påtalande att inga upplysningar om aktiva vårdåtgärder finns, men att kulörerna är ovanliga för stilen och att detta antyder en möjlighet för att tidigare aktiva vårdåtgärder utfärdats.
Av alla informanter angav 30 %, främst indirekt45, att de trodde Stol D:s skick beror på förvarings- och användningsförhållanden. Något fler, 32,5 %, uttryckte, direkt eller indirekt, att de trodde Stol D genomgått aktiva vårdåtgärder. Av dessa angav 30,7 % (10 % av alla informanter) detta ingrepp att vara ommålning av stolen medan 15,3 % (vilket är endast 5 % av alla informanter) uppgav förnyelsen vara omklädsel. Enligt föremålsbeskrivningen av den stolserie i vilken denna stol ingår har Stol D någon gång efter tillverkning fått sitsen
omklädd.46 Det är inte värst förvånande att endast så få informanter kunde avgöra att Stol D
42 Edman, s. 9 ff., 14, 25 f., 31 ff., 74 ff., 80, 209, 214 ff.
43 Söderström, s. 349.
44 https://digitaltmuseum.se/011023642756/stol, hämtad 2018-05-10.
45 Som exempel kan tas ett svar på fråga 9 där informanten tyckte Stol B var mest autentisk eftersom den underhållits, men inte de andra. Den underliggande meningen blir då att Stol A, C och D:s skick beror på att de inte har underhållits, alltså de har låtits åldras utan ingrepp. Exempel på det motsatta är när en informant tyckt Stol C ser mest autentisk ut eftersom “den ser inte restaurerad ut”, vilket antyder att de andra tre gör det.
fått sin klädsel utbytt då denna till stor del är samstämmig med resten av stolen, klädseln smälter in. Den är ganska enkel och neutral, precis som resten av stolen, och korrelerar väl nog med det under den gustavianska tiden ofta förekommande ljusa kulörskalan. Samt att stiltypiska tyger för den tiden även inkluderar enfärgade sådana, även om rosa kanske inte var alltför förekommande.47 Därmed kan Stol D:s nuvarande klädsel lätt antas vara
ursprungligt avsedd. Intressantare är att 10 % av informanterna ansåg stolen vara ommålad, vilket beskrivningen i DM inte ger något stöd för. Troligare är då, i. o. m. stolens trots allt tydliga spår av användning, att denna stol och de andra i dess serie genomlevt
århundrandena i goda användnings- och förvaringsförhållanden. Alltså, endast 32,5 % av informanterna uppfattade Stol D som utsatt för aktiva vårdåtgärder, och misstog då passiva åtgärder för ommålning och endast 5 % av informanterna kunde utröna de faktiska aktiva vårdåtgärderna, omklädseln. Därmed skulle jag säga att även i fall dylika detta skulle vårdåtgärdsredovisning vara nödvändig för att inte vidmakthålla av en skev bild av hur de föremålen verkligen är beskaffade.